är nästan mer en händelse än en årstid, intensiv med alla sina tillfällen att njuta. Men visst kan sommaren också kännas kravfylld. Blända med sitt ljus så att allt det som inte är så bra kommer i dagen. Sorgen och förlus terna, ensamheten och kroppens skavanker, de finn ju också på sommaren. Jag hoppas att din sommar både gav möjlighet till eftertanke och att minnas somrar som gått. Att den också gav nya upplevelser att gömma bland de grå vindlingarna. Kanske har du mött någon som du vill slå följe med in i höstens aktiviteter. Någon att skapa nya minnen med.
Det sägs att allt vi upplever registreras och lagras i vår hjärna. Någonstans därinne i alla vindlingar och vrår finns de, dagarna vi glömt, människorna vi för längesedan låtit passera vidare, upplevelserna som lämnat plats åt andra, starkare eller färskare minnen. Vi kan inte hålla allt aktuellt samtidigt. Och kanske lever vi i en kultur där nuet får ta så stor plats att minnena behöver lämna utrymme åt allt vi ska tänka på för dagen, nyhetsuppdateringar, veckoscheman.
SNART ÄR VI framme vid Allhelgonahelgen. Dagar na då vi särskilt får hedra och minnas dem vi mist. Ibland är vi rädda för att vi ska förlora taget om dem vi saknar, inte riktigt komma ihåg hur de såg ut, lät och luktade. Minnet är förunderligt och inte lätt att styra över. Då är det en tröst att tänka på att de visst finns dä, väl bevarade i våra grå vindlingar. Att vi kan locka fram minnena, genom att ge dem plats, tala om dem, ta fram bilder och föremål som väcker dem till liv. En viss bearbetning av minnena får vi räkna med. Varje gång vi tar fram ett minne förändras det lite, färgas av våra nya erfarenheter och vår längtan efter dem vi saknar.
En dag ska vi också bli till minnen. I Guds minne ska vi bevaras för all tid. Vi ska bli ett med den låga som lever i världen. Den låga som är Guds kärlek.
Gud, i höstmörkret tänder vi ljus på våra anhörigas gravar. Vi minns dem och tackar dig för vad de betytt för oss. Gud, vi vilar i vissheten att ingen kan falla ur ditt minne och att vår egen död inte ändrar på detta. Hjälp oss att leva i den tilliten, att vare sig vi lever eller är döda så har vi vårt hem och vår förankring i dig.
Maria Löfgren tf Kyrkoherde
mångsidig sysselsättning.
hemmaplan. Medverkan i guds tjänster och konserter. Körresor. Det bygger gemenskap och fina minnen Vi har frågat
körsångare i Skeda-Slaka kyrkokör vilket som är deras bästa körminne.
Gemenskapen i kören är viktig för mig och vi har en varm, familjär stämning i kyrkokören. Så mitt bästa minne är när hela kören kom och sjöng och uppvaktade mig på min student mottagning. Det är ett härligt minne som värmer i hjärtat.
» När man har sjungit i kör så länge som jag har gjort finns det många fina stunder att minnas. Ett som verkligen sticker ut för mig är när kören jag var med i var på körresa till Rom och vi fick komma in i Vatikanen och sjunga för påven. Det var en upp levelse jag aldrig kommer att glömma.
Kören – En filmom Tensta Gospel Choir » Amanda Pesikans dokumentär från 2021 följer Tensta Gospel Choir på turné i USA. Frågan är, kan man sjunga gospel utan att tro på Gud eller Jesus?
» Det är svårt att plocka ut bara ett minne. Men ett som ligger nära i tiden är när vi äntligen kunde sätta upp Vivaldis Gloria i Slaka kyrka i våras. Pandemin gjorde att vi fick ställa in två gånger, men tredje gången gillt. Den glädje jag kände när jag stod där i kyrkan och sjöng går utanpå det mesta.
väcker historien till
» Våra kyrkor är som regel öppna 9-15 på vardagarna. Undantaget är Gammalkils kyrka som sköts om av våra vaktmästare stationerade i Nykil. Vilken veckodag de är i Gammalkil varierar från vecka till vecka.
» Vill du vara helt säker på att en viss kyrka är öppen när du kommer på besök är det klokt att kon takta ansvarig vaktmästare i förväg.
» Följ vår annonsering i Corren och Lin köpingsposten. Ibland blir det ändringar med kort varsel, kolla alltid kalendern på svenska kyrkan.se/ slaka-nykil
» Är du student på LiU? Då är du varmt välkommen till Lambohovs kyrkan. Du kan till exempel fira guds tjänst, sjunga i kör, meditera, engage ra dig i ungdomsverksamheten eller varför inte komma och äta sopplunch för en billig peng varannan torsdag?
Gå gärna in på pastoratets webb och kolla in vår studentsida. Här finns information om aktiviteter i Lambo hovskyrkan och kontaktuppgifter. Det finns också länkar till kristna student föreningar och tips på kristna poddar.
Varmt välkommen!
Bokcafé
Gammalkils församlingshem
28 oktober och 25 november, 14.45
Lambohovskyrkan
Torsdagar, 14.00–16.00. Promenad för den som vill med start 14.00
Ulrika församlingshem
20 oktober 12.00, 24 november 14.00 och 15 december 12.00
Gammalkils församlingshem
13 oktober och 17 november, 14.00–16.00
Skeda församlingsgård
12 oktober, 9 november och 14 december, 14.00–16.00
Skeda församlingsgård
18 oktober och 22 november, 14.00–16.00
Nykil Gamlegården Tisdagar 17.30–19.30
Ulrika församlingshem Onsdagar 14.30–16.30
Lambohov
Församlingssalen Torsdagar udda veckor 12.00
Nykil
Gamlegården Tisdagar jämna veckor 12.00
Slaka
Kyrkliden Tisdagar jämna veckor 11.30
En kanelbulle
och en kopp kaffe lyser upp i höst mörkret.
FOTO: GETTY
» Den franska kompositören Gabriel Fauré (1845–1924) började skriva sitt Requiem 1887. Året därpå uruppfördes den första ver sionen som hade fem satser och var skriven för goss- och manskör och en liten orkesterbesättning. Fauré fortsatte arbetet med verket under ytterligare några år och den version som är vanligast i dag har sju satser och full orkester.
» Kilen är en liten, familjär förskola som finns i nya, fräscha lokaler mitt i Nykil. Vi har en fin utemiljö, kreativa pedago ger, en egen kock som lagar mat i vårt kök och en härlig barngrupp. » Låter det intressant? Då kan du ställa ditt barn i kö via kom munens webb plats.
Sopplunch betyder inte bara ett mål mat utan också gemen skap.
FOTO: GETTY
» Vill du veta mer om Kilen är du välkommen att kontakta Rektor Martin Malm ström på 013-33 02 01.
I höst framförs Faurés Requiem i Slaka kyrka i en bearbetning av Maurice Karkoff. Seda-Slaka kyrkokör med vänner sjunger. Linköping Symphonic Band, en symfonisk blåsorkester, står för musiken. Det hela leds av pasto ratets organist Helene Ranada Matstoms.
När? Lördag den 5 november 18.00
Det finns forskning som visar att körsång bland annat kan sänka blodtrycket, stärka magmusklerna och förbättra immunförsvaret.
Möt tre korister i Skeda-Slaka kyrkokör som har olika ingång ar till körsången men är helt överens om att körsång berikat deras liv och får dem att må bra.
sammanhang att träffa folk i. Dt blev kyrkokören och sedan har det rullat på med olika körer och körprojekt, precis som för Kicki.
000
sjung er i kör i Sverige, enligt Svenska Körförbundet.
– Vi sjöng ofta och mycket hemma när jag växte upp, berättar Kicki Viveland. Man kan nog säga att vi hade en fyrstämmig kör med oss barn och mamma och pappa. Och så sjöng jag i söndagsskolan och barnkören. När jag var tio år fly tade familjen till Johannelund, en församling där musiken fått stort utrymme. Jag började i barnkören, fortsatte i Ungdomskören och sedan har det bara rullat på med olika körer och tillfälliga körpro jekt under årens gång.
– I början på 80-talet tog jag ett sabbatsår för att gå på folkhögsko la, berättar Tommy Andersson. På skolan fanns två körer och jag provade och tyckte det var ganska kul. Så fick jag jobb i Arboga flytade och behövde hitta ett
– Jag började sjunga i pingstkyr kans barnkör när jag var fem år, berättar Elsa Lind. Jag fortsatte på Kulturskolan, men när jag började på högstadiet var det inte kul att sjunga längre. Då slutade jag bara. Men jag fick örabstinens och bör jade i kyrkokören när jag bara var 16 år. För några år sedan flytade jag till Göteborg och då gjorde jag precis som Tommy och hittade en kör att sjunga i. Nu är jag klar med min utbildning, har fått jobb i Linköping och är tillbaka i kyrko kören igen. Det är härligt!
Vad är det bästa med att sjunga i kör?
– Åh, det är en totalupplevel se på flera plan, äger Kicki. Att få vara en del av en helhet är en enorm energikick och jag mår aldrig så bra som när jag kommer hem från en körövning.
– Precis så är det, instämmer Elsa. Jag tycker också att gemen skapen och den varma stämningen
i kören ger så mycket. Jag var gan ska nervös inför första repetitio nen med kyrkokören, men jag togs emot med öppna armar och kände mig hemma direkt.
– Körsång är så brett, det passar alla åldrar och jag tror att det finn en kör för alla, oavsett om man har sjungit länge eller är nybör jare, säger Tommy. Vi har olika erfarenhet och bakgrund, men vi lär av varandra och jag tycker att jag utvecklas hela tiden. Och den sångskatt jag har med mig efter många års körsång är guld värd.
NÄR VÅRA TRE korister ser tillbaka på sina år som körsångare bubblar
många minnen upp. Det är kör resor och tävlingar. Gudstjänster, julkonserter och körprojekt. Och så är det den där härliga känslan som uppstår när man slitit tillsam mans med ett trixigt parti och det helt plötsligt sitter där det ska. Och när en kör träffar en annan ör blir det ytterligare en dimension.
– Att få sjunga tillsammans med de andra körerna i pastoratet är något alldeles extra, det är så roligt, säger Kicki och fortsätter:
– Jesus Christ Superstar i Gammalkils kyrka hösten 2019 var en otrolig upplevelse. Det var hårt arbete, men det var så roligt. Verdis Gloria har vi fått ställa in
två gånger under pandemin, men i våras kunde vi äntligen framföra den. Den lycka jag kände då är svårslagen.
– En riktig höjdare är när vi får sjunga tillsammans med barnkö rerna i pastoratet, säger Tommy. Det är en vitamininjektion. Då kan jag inte låta bli att tänka att det nog finns en och annan förälder til körbarnen som också skulle tycka det vore roligt att sjunga i kör.
– Vi har kreativa, engagerade körledare och så många bra körer i pastoratet. Är man det minsta sugen på att prova ska man absolut höra av sig till någon av våra körledare, avslutar Elsa.
Körsång är berikande och får oss att må bra, säger Elsa, Tommy och Kicki.
Lambohovs kyrkokör
Tisdagar 18.30–20.30
Birgitta Ruthberg 070-517 37 98
Jazz- och gospelkören Fröjda, Lambohov
Onsdagar 18.40–20.40
Albin Fronczak 072-565 50 19
Kören Sanctus i Ulrika
Måndagar 18.30–20.30
Birgitta Ruthberg 070-517 37 98
Nykil-Gammalkils kyrkokör
Tisdagar 18.30–20.30
Martin Frodlund 073-075 07 30
Skeda-Slaka kyrkokör
Måndagar 18.30–20.30
Helene Ranada Matstoms 073-062 23 13
Barnkören Joy i Lambohov ( i samarbete med Equmeniakyrkan)
Onsdagar 17.30–18.30
Emma Czitrom 073-754 40 77
Barnkörerna i Skeda
» Minikör (3–5 år)
Måndagar 16.45–17.10
» Barnkör (6–12 år):
Måndagar 17.15–18
Helene Ranada Matstoms: 073-062 23 13
Barnkörerna i Nykil
» Sånglek (skolår 1–2)
» Sångfåglarna (skolår 3–6)
Onsdagar 14.15–15.45
Martin Frodlund 073-075 07 30
I Slaka-Nykil
finns körer för sångare i åldern 3 år och uppåt.
När jag nu lämnat min tjänst som kyrkoher de i pastoratet bär jag med mig många minnen. Både minnen från möten med olika personer och minnen vi är många som fått dela i olika verksamheter och uppdrag.
Det är svårt att lyfta fram något särskilt minne, men jag vågar mig på att lyfta tre minnen som har präglat min tid i pastoratets församlingar och även gett ringar på vattnet ut i församlingarna. Det är biskopsvisitationen, förskolan Kilen och arbetet med medarbetarskap.
BISKOPSVISITATIONEN VAR 2017 och då hade jag varit kyrkoherde i ett år. Genom visitationen fick vi e mensamt upp ögonen för flera områden där vi kund både fortsätta och på nytt bygga levande församling ar.
Maria vinkar hej då bakom magnolian hon fick vid sin avtackning i somras.
Foto: PER ÅKERSTRÖM
Ett sådant område var att det fanns ett tydligt be hov av förskoleplatser i Nykil. Denna upptäckt ledde sedan fram till att Kilen öppnade i december 2020.
Det tredje minnet handlar om vårt målmedvetna arbete med att vidareutveckla det goda medarbe tarskap som finns i patoratet, något jag ser som friskvård i en personalorganisation.
När det finns en trävan att se på varandra som medarbetare gynnar det både det gemensamma arbetet och det uppdrag en medarbetare är anställd för att göra. Medarbetarskap handlar inte enbart om anställda medarbetare, det vidgas också till att omfat ta ideella medarbetare. Ett projekt som arbetas med under temat ”Att vara kyrka.” När vi arbetar tillsam mans mot målet att bygga levande församlingar och låter det präglas av vårt goda medarbetarskap bygger det tillit och trygghet. Det leder i sin tur till att Guds
rike får byggas på varje plats och i varje församling där människor finn.
VARJE KYRKA OCH varje plats i församlingarna ser jag som ett smycke med många pärlor. Dessa pärlor är alla människor, engagerade personer som är varje församlings kärna och nav. Här finns både antällda och ideella medarbetare som tillsammans vill och får vara kyrka på varje plats och på olika sätt. Det är tillsammans vi bygger levande församlingar, ser nya perspektiv och lyfter blicken, allt i tillit till varandra och Gud.
Tack för välsignade år tillsammans med er alla och Guds välsignelse framöver.
Maria Åkerström”Varje kyrka och varje plats i församlingarna ser jag som et t smycke med många pärlor.
Sara Nordlander
Ålder: 43 år
Familj: Sambo, två barn, ett bonusbarn och en katt
Bor: Stockholm
Sysselsättning: Arkeologi studerande
Känslan som uppstår hos Sara Nordlan der när hon gräver och finner är wow.
Foto: PRIVAT
» Med pedagogerfarenhet i baga get och en kärlek till historiska museer började Sara Nordlander att studera arkeologi. Målet är ett jobb som museipedagog, men vägen med utgrävningar och skatt letning engagerar lika mycket.
– Det som är mest spännande för mig är den här känslan att arkeologin väcker till liv. Utan arkeologin hade man inte vetat det man vet om förhistorisk tid, för det finns inte skriftliga källo.
MEN HON GILLAR också tanken på att man aldrig kan veta säkert. Att arkeologi mer väcker teorier än ger helt tydliga svar.
– Man kan gissa, man kan tro, man kan ha teorier och man kan göra antaganden utifrån vad man hittar och utifrån olika samman hang, men man vet aldrig. Det kan alltid omkullkastas, för helt plöts ligt så gör någon en stor upptäckt
och då blir allt man trott på, något annat. Det är så viktigt att vara ödmjuk och aldrig tro att man har alla svar.
DE MINNEN FRÅN forna tider som arkeologin väcker till liv färgas också av den tid och det samhälle vi lever i i dag.
– Värderingar från 50-talet har påverkat hur man såg på hur folk levde på stenåldern och nu tänker vi på ett annat sätt, men det bety der inte att det är det korrekta.
Sara Nordlander har ännu inte varit med i någon utgrävning, men hon har varit med och grävt prov gropar, inför eventuella utgräv ningar. Fynden från groparna gav Sara en wow-känsla.
– Det blir som att man får leta efter skatter. Och känslan när man får hålla i något som man vet att någon för 6 000 år sedan jobba de med. Det är en otroligt häftig känsla!
HON FASCINERAS OCKSÅ av hur hennes tidperspektiv har föränd rats sedan hon började studera arkeologi.
– Det är så tydligt vad kort den tidsperiod är då det har funnits människor på den här planeten. Jorden är flera miljoner å, men människor har inte funnits så länge. Den är som en tändsticka i rymden, vår lilla tid.
Sofi Kalodimos
Vi vet vilka vi är. Vad vi kan, vad vi tycker om, vad vi avskyr och vilka som står oss nära. Vår egen historia. Men vilka är vi om vi drabbas av demens och inte längre minns vilka vi är och har varit?
Text: Hanna Welin
ag undrar vem hon är, min mamma utan sina minnen. Som sitter där på hemmet, vän och älskande, älskvärd och längtande. Hon längtar, men har glömt bort efter vad. Kanske efter mig. Känner vi varandra?”
Det är journalisten Annie Reuterskiöld som ställer sig frågan i boken När du dör ska jag vara nära, efter att hennes mamma Eva drabbats av alzheimer.
Minnessjukdomar är otäcka. Bit för bit slutar kopplingarna mellan hjärnans nervceller att fungera och kognitiva funktioner och minnen släcks ned. Hur förloppet ser ut beror på var i hjärnan sjukdomen sit ter och hur långt den har brett ut sig. Många demens sjuka beskriver hur de förlorar orienteringsförmågan i såväl den inre som yttre världen.
de egna barnen är. Trösten är att det tros bli lättare ju längre man kommit i sjukdomsprocessen. Inte för de anhöriga, men för den sjuke själv. För den som inte längre minns sina älskade – ja, den minns dem inte.
– I slutet var jag nog mer som en förnimmelse för mamma, säger Annie Reuterskiöld.
Minnet kartlägger vårt liv och lagrar det vi lär oss. Det är komplext och fungerar som ett nätverk där alla delar i hjärnan samverkar. På många sätt är det minnet som gör oss till dem vi är. Men våra minnen är samtidigt känslomässigt färgade och föränderliga – precis som våra egna berättelser om oss själva och våra liv. Det konstaterar Peter Gär denfors, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet.
– Vi upplever alla våra minnen som korrekta beskrivningar av vad som hänt. Men en stor del av våra minnen är efterkonstruktioner, dessutom ofta förskönade, säger han.
Att inte längre minnas var man är eller tappa kunskap som alltid varit självklar för en, väcker oro. Att inte kunna vara den du alltid har varit, att tappa bort sin identitet, är ångestladdat. För att inte prata om rädslan för att glömma bort vem partnern eller
En människa har många identiteter. Vi intar olika roller i olika sammanhang och faser under livets gång. Peter Gärdenfors menar att människans livs berättelse kan liknas vid en roman. I en bok lär man känna karaktärerna genom de relationer de har till varandra, hur de agerar i romanens handling och ge nom vilka drivkrafter och mål de har. Men precis som en bok kan skrivas på olika sätt, ur olika perspektiv och vinklar, kan en människa berätta flera ersioner av sitt liv. Ändå, menar Peter Gärdenfors, är livs-
”I slutet var jag nog mer som en förnimmelse för mamma.
Annie Reuterskiöld
Ett sätt att teckna en livsberättel se för en de ment person är fotografier och anhöri gas berättel ser.
Fsjukdomar på ett bra sätt är det därför viktigt att känna till deras livsberättelse. Det menar Jonas Olofsson, adjunkt på Malmö universitet.
– När du berättar om dig själv och din historia blir du tydlig som människa. Kan du själv inte berätta är det viktigt att andra kan göra det åt dig, säger han.
Det är ett sätt att bekräfta personen: Det här är du, det här är ditt liv. Och det stärker både den drabbades självkänsla och identitet, menar Jonas Olofsson.
Han undervisar blivande sjuksköterskor i demens vård och i vikten av att se människan bakom sjukdomen. Att känna till patienternas livsberättelse är en springande punkt.
– Med hjälp av anhörigas berättelser och foto grafier kan du dokumentera patienternas hitoria
i exempelvis ett häfte som personalen kan använda.
Det hjälper inte bara den de menssjuke utan också personalen. På så sätt kan de lättare väcka den dementes minnen till liv, menar han. De kan också tolka och
– Att inte komma ihåg väcker mycket oro. Du kan ske kommer in till en gammal dam som säger att hon ska gå hem till sin dotter, som du vet inte längre lever. I stället för att bara påpeka det och väcka än mer oro, kan du avleda genom att börja prata om dottern.
Det en person tyckt om tidigare i livet brukar de fortsätta att uppskatta. Samtidigt är människan för änderlig, också som demenssjuk. Jonas Olofsson tar
– Min morfar var absolutist, det hade han varit hela sitt liv. På boendet han hamnade bjöds han på sprit, och gillade det. För min mormor var det förstås märkligt, men det blir också ett etiskt dilemma. Vad är rätt att göra?
Vad är en människa utan sina minnen? Eva Granvik är demenssjuksköterska och tidigare enhetschef för Kunskapscentrum för de menssjukdomar i Malmö. Hon har försökt komma svaret närmre genom att djupintervjua 20 patienter på olika demensboenden.
– En kvinna som varit mattelärare på gymnasiet berättade hur frustrerande och konstigt det var att inte ens kunna lägga ihop två och tre. Hon beskrev en
»
känsla av att vara på väg att upplösas. Andra pratade om att deras identitet liksom vittrade sönder.
I en riktigt långt gången demenssjukdom tappar du de mest grundläggande minnena, som hur man går. Förmågan att kommunicera tynar bort och du går till slut helt in i dig själv. Allra helst skulle Eva Granvik ha velat intervjua dem som kommit så här långt i sin demenssjukdom. Det är förstås inte möjligt.
– Så det jag så innerligt skulle vilja veta kan jag aldrig få svar på.
Eva Granvik arbetade tidigare som sjuksköterska och vårdutvecklare på Minnesklinikens slutenvårds avdelning.
– Jag vet naturligtvis att nervcellerna dör och hur det ser ut medicinskt. Men även hos dem som är svårt demenssjuka och har tappat förmågan att kommuni cera har jag, personligen, alltid upplevt att det finn någon där inne. Du måste bara hitta in dit, med hjälp av exempelvis dofter, beröring och musik.
En innersta kärna, som är kvar när såväl mattekunskaper som familj, historia och motorik trillat bort. En kärna, en själ, som människan alltid har kvar?
– Ja, vad är människans kärna? I min intervjustu die landade jag i filosofiska och extentiella frågor som det inte finns några etenskapliga svar på. Vad gör egentligen en människa till människa?
Något hon vet är att risken att förlora känslan av sitt eget ”jag” inte är det som brukar oroa den de menssjuke mest. Utanförskap, att isoleras i sin egen bubbla skrämmer mycket mer.
– Att förlora sitt sammanhang är det värsta, det ut trycker många när de fortfarande kan kommunicera, tidigare i sjukdomsprocessen, säger Eva Granvik.
Jonas Brun är psykolog och arbetar med minnesutredningar. Han är också förfat tare och utkom förra året med Hon minns inte, en bok där han porträtterar sin mor och beskriver hur hon försvinner bort i demens.
Mamma Catarina som jobbat med informations material kring just demens, som med sin insikt och förståelse försökte förbereda både sig själv och omgivningen på vad som komma skulle.
– Men efterhand som hon förlorade sina kognitiva förmågor var det svårt att veta hur hon själv upplevde det eller hur sjukdomsinsikten såg ut, eftersom hon inte längre kunde kommunicera på ett abstrakt vis, säger Jonas Brun.
”Människan jag tyckte att jag kände bäst i hela världen var en annan. Det skapade mycket ambivalens inom mig.
Nutid och dåtid flätas amman hos den demens sjuka. Tid och rum luckras upp och hjärnan tycks leva i flera tidåldrar samtidigt. De minnen som sitter djupast är de tidiga och mest basala. Men minnesbil der från olika åldrar, förnimmelser och intryck, kan glida in och ut ur varandra, korsbefruktas och skapa nya samband.
– Hon visste att hon hade att barn, men kanske inte att det var den vuxne mannen som stod där i rummet.
» 130 000–150 000 människor beräknas ha en demenssjukdom i Sverige i dag. Runt 20 000–25 000 insjuknar varje år. Var femte person över 80 beräk nas ha en demenssjukdom.
» Demenssjukdom är ett samlingsnamn och en diagnos för ett 70-tal olika former av kroniska hjärnskador. Alzheimers sjukdom är den vanligaste och står för cirka 60 procent av fallen. Näst vanligast är vaskulär demens, eller blodkärlsdemens. Andra relativt vanliga demenssjukdomar är frontotemporal demens och Lewykroppsdemens och Parkinsons sjukdom med demens.
» För att en person ska klassas som dement krävs det generellt att hen har en minnesstörning samt minst en kognitiv förmåga som är nedsatt, som svårigheter med språket, med att utföra praktiska vardagssysslor, försämrat omdöme eller nedsatt förmåga att tänka abstrakt.
» Traumatiska hjärnskador, som en skada från en olycka, kallas för sekundära demenssjukdomar.
Källa: Demenscentrum
Annie Reuterskiöld, vars mamma drabbades av alzheimer, har skrivit en bok om sina upplevelser.
Kvinnan i rullstolen framför honom var hans mor, och ändå inte.
– Människan jag tyckte att jag kände bäst i hela världen var en annan och det skapade mycket am bivalens inom mig. Jag älskade henne, men var det bilden av henne jag älskade?
Mot slutet, när mammans blick inte längre gick att nå, vem var hon då?
– För mig är det en obesvarbar fråga. Är hon här eller borta? Det är väl närmast en fråga om själen. Min bild var att det fanns något där, men som blev allt svårare att nå fram till. Eller var det något jag intalade mig för att kunna hantera min förtvivlan? Men oftast kände jag så, att det finns nåon där.
Vi är våra minnen. Men inte bara. Dessutom, säger Jonas Brun, är minnen inte enbart något personligt, inneslutet i var och ens hjärna. På ett vis utgör de också ett kollektivt nät, som vi skapar och bär tillsam mans.
– Alla vi som mindes mamma bar på bilderna av henne, så på ett sätt var hon därför fortfarande den hon var.
Annie Reuterskiöld hade en nära och samtidigt sårig och komplicerad relation till sin mamma Eva. I boken om mammans sjukdomsår berättar hon om hur hon försöker göra upp med de minnen och smärtpunk ter som skapat ett avstånd mellan dem, och hur den förhatliga sjukdomen paradoxalt nog blev en hjälp på vägen.
När minnena vittrade bort kunde kärleken släppas fram, menar Annie Reuterskiöld. Många av våra djupaste och mest känslomässigt färgade minnen kommer ju från när vi var barn och tolkades då på ett sätt som kanske inte är adekvat eller kon struktivt senare i livet, resonerar hon. Ändå skapar de omedvetna känslo , reaktions och beteendemönster, som fungerar som ett slags skydd.
– När minnena försvann vågade hon känna närhet till andra. Hennes förmåga att visa kärlek blev mer okomplicerad. Jag tolkade det som att varningssigna ler om vad närhet kan göra, som hon lärt sig för länge sedan, inte längre stod i vägen. Jag vet förstås inte, men det är min teori.
Mot slutet kunde mamman bara kommunicera med blicken. Det perceptuella minnet var nästan utraderat, hon kunde exempelvis inte placera ljudet från persiennen som drogs ner i hennes rum.
Annie Reuterskiöld upplevde mammans medvetande som ofiltrerat och diret, att hon tog in ljud, bilder och andra intryck som för första gången.
– Till viss del skulle det kanske kunna beskrivas som en tillbakagång till barnet du en gång var. Forsk ningen säger att man föds med ett visst temperament och tidigt i livet har en personlighet. Så kanske är man mer den personen, den man är innan livet färgar en.
Sjukdomsprocessen var smärtsam, men hjälpte samtidigt till att läka relationen mellan mor och dotter.
– I dag tänker jag på mamma med värme. Inte på den sjuka utan på den hon var innan. Och på det sättet lever hon ju kvar, på ett fint ätt.
... minnet inte sitter på en plats i hjärnan, utan är en mängd system eller företeelser som samverkar.
Men det går att sär skilja några olika typer av minnessystem, såsom:
» Arbetsminne. Du minns var du ställde kaffe koppen.
» Procedurellt minne. Färdig heter som du har erövrat, exempelvis hur man cyklar.
» Perceptuellt minne. Du vet hur en ros luktar.
» Episodiskt minne. Du minns vad du såg på tv i går.
» Semantiskt minne. Här finns exempel vis språk- och faktakunskap.
Hon ber aftonbön varje kväll för att minnas och tacka för dagen hon fått. Malin Berghagen tror på kärleken och på att vara tacksam för både det bra och det dåliga. Men också på att släppa taget om smärtsamma minnen, för att ge plats för allt det fantastiska i livet.
Text: Linda Newnham Foto: Marcus Gustafsson
» Det var under hösten 2020 som Malin Berghagen fick väldigt ont i ma en. Hon har en tendens att sällan prata om sin egen smärta, kallar sig allergisk mot offermentalitt. Men nu gjorde det för ont, så hon åkte in akut och fick eta att hon hade blindtarmsinflammation. ed penicillin kanske den skulle lägga sig, men var det inte lika bra att ta bort blindtarmen? Hon valde att göra ingreppet. Det visade sig vara tur, för längst ut på blindtarmen satt en liten, men aggres siv tumör.
högre grad njuta av nuet, och fundera på vad jag vill göra, att inte lägga tid på människor och saker som jag inte mår bra av.
VI MÖTS MITT i sommaren. Malin har nyligen kommit hem från Mallorca, ön hon bodde på i flera å, där hon nu firat nöjesproducenten Vicky on der Lanckens 80 årsdag.
– Det var ett kärt återseende med vänner och ön, skönt att komma dit, men också skönt att återvända hem. Jag tänker att det är ett tecken på att jag är på en bra plats i livet, jag tycker om att vara nära mina barn.
– De fick bort allt, men jag blev två aker: väldigt rädd och extremt tacksam. Rädd eftersom min mam ma och moster gått bort i cancer, och tacksam för livet. Det är så många som inte har den turen, så nu försöker jag visa min uppskattning genom att i ännu
Malin delar sin tid mellan Stockholm, där hon växte upp, och Järvsö, som släkten stammar ifrån och där hon själv bodde när barnen var mindre. Barnen, som nu är stora. Yngsta sonen Isak tog studenten i våras
– Nu är alla vuxna och bygger upp sina egna liv. Det känns magiskt, som det ska vara. För som jag brukar säga: Big bang rusar fortfarande framåt, inte bakåt. Det går åt rätt håll.
”Nu försöker jag visa min uppskattning genom att i ännu högre grad njuta av nuet.
Rädsla och tack samhet avlöste varandra när Malin insåg att läkarna hittat hennes tumör i tid.
En del av tacksamheten hon känner i livet kopplar Malin ihop med sin andlighet och tro, som hon enligt föräldrarna alltid har haft.
– Eller så var det min mormor som gav mig den väl signelsen när hon bad aftonbön med mig som barn, när vi tillsammans knäppte våra händer till en bön om kvällen och hon lärde mig att tacka för allt och alla jag har i mitt liv. Fast mormor brukade säga att hon trodde att jag skulle dö som barn för att jag var så snäll, som när jag satt där bredvid henne och älskade att be aftonbön, skrattar Malin.
FÖR MALIN ÄR tron ett fundament, en trygghetskänsla och energi som omsluter henne. Hon tycker att Jesus var en rebell, som vågade sätta sig upp mot maktmiss bruk och gå sin egen väg, kärlekens väg.
– Och Maria Magdalena är min hjältinna för hur hon vågade stå i sin kvinnliga kraft och göra sig hörd i grupper av starka män.
Och ber aftonbön, ja, det gör Malin fortfarande.
– Jag går igenom och tackar för dagen som varit. Dels för att minnas, men också för att ett av de bästa sätten att hålla sig frisk är att vara tacksam.
I släkten har man aldrig varit rädd för att ta ställ ning kring tron. Malin berättar att den Hedbergska släkten, som hon stammar från på mamma Lill-Babs sida, i mitten av 1800-talet valde att lämna Svenska kyrkan, för att i stället ha egna ceremonier som dop och vigslar.
– Mamma i sin tur bad aftonbön med oss, men sa alltid att hon trodde på sitt eget lilla vis. Och även om jag trivs med att vara kristen är jag öppen för alla religioner. Jag tror att gudskraften är densamma, sedan har människan haft olika tolkningar av den beroende på var i världen man befinner sig. Dt är lite som med en gryta, köttet är detsamma, men man kryddar grytan olika beroende på var i världen man befinner sig Malins man Martin är snarare ateist, och hon berättar om hur han en gång, provocerad av hennes starka gudstro, försökte ifrågasätta den och kräva bevis.
– Till slut sa jag till honom att du har inget att vin na på att försöka omvända mig. Jag har full respekt för att du inte tror som jag, men det här är den jag är, så du kommer att förlora mig om du tvingar mig att sluta tro. När han som ett sista försök la till att ”Men det är ju bara präster som styr och ställer och talar om hur saker är”, skrattade jag bara och sa att ”Du menar som du gör nu?” Sedan var den konversationen slut, säger Malin och ler.
Religion och tro är ändå en fråga som kan bli en stötesten i relationer. Hur gör ni för att få det att fungera?
– Vi är i den åldern nu där vi har insett att om jag vill hänga med Martin och han med mig får vi accep tera varandra för dem vi är. Vill jag gå in i en kyrka för att få en stund i stillhet, får jag göra det. Precis som Martin gärna får gå till puben och snacka med folk, vilket jag tycker är tråkigt men han älskar. Problem
Malin
Berghagen Ålder: 55. Gör: Yoga inspiratör, författare. Aktuell med: Boken Vår mamma Lill-Babs, online platt formen Yoga by Berghagen, samt skriver på en ny bok. Familj: Sam bon Martin, vuxna barnen Christopher, Love, Linn, och Isak. Bor: Stock holm.
får vi bara om vi försöker förändra varandra, om vi vill att andra ska vara som oss själva. Men kärlek, ja, hela gudsbudskapet, handlar ju om att du är älskad precis som du är.
MALIN TRÄFFADE SIN man Martin 2018. Året innan hade hon bestämt sig för att det här skulle bli ett lugnare år med färre jobbresor. Hon flytade också hem från Mallorca till Stockholm igen.
– Kanske hade jag någon undermedveten känsla, för jag ville hem till familjen.
I stället för lugnt blev 2018 ett livsomvälvande år. I april, strax efter sin 80-årsdag, gick Lill-Babs bort i cancer. En vecka senare bröt Malin upp från sin relation. Och bara tre veckor senare träffade ho upplevelseföretaget Live it:s ägare Martin Charlton, ”mannen jag väntat på i hela mitt liv.” Hon har tidi gare sagt att: ”Det var väldigt speciellt att vara i djup sorg samtidigt som jag nog aldrig har varit så lycklig i en relation.”
– Jag rasade verkligen när mamma dog, så jag är tacksam att jag dels hade ett jobb strax efter, dels mötte Martin. Annars hade jag kanske legat kvar där i sängen och tyckt extremt synd om mig själv. Men än i dag saknar jag henne mycket. Vi brukade skoja om att mamma skulle överleva oss alla med tanke på vilken urkraft hon var. Och på tal om tro och kärlek: mamma var ren godhet. Hon snackade aldrig skit om någon, utan hjälpte och ville finnas till för andra, ho var enastående.
Malin och hennes systrar Monica och Kristin valde att låta TV4 sända minnesgudstjänsten för Lill-Babs, för som hon själv brukade säga: ”Om kyrkan blir full när man uppträder, så öppnar man dörren.” De valde också att bjuda på minnen när de tidigare i år kom ut med boken Vår mamma Lill-Babs. Det är en bok om Lill-Babs liv, men den handlar lika mycket om systrarna själva och hur det var att vara barn till en av Sveriges mest folkkära artister, där alla tre systrar ger sin syn på saken.
– Att skriva kan vara ett fantastiskt sätt att bear beta känslor och minnen. För mig var det ren terapi, både för att förstå mig själv, men framförallt för att förstå mina systrar bättre. Jag tror att det är viktigt att inse att syskon kan ha ganska olika bild och upp levelse av en uppväxt, där den ena inte har mer rätt än det andra.
LILL-BABS VAR BARA 16 år när hon upptäckte att hon var gravid, och äldsta dottern Monica kom att ha ett speciellt band till sin mamma, ett vänskapsband. Malin erkänner i boken att hon ibland har känt sig avundsjuk på deras härliga relation.
är det man själv som släpar det för flutna som ett ok in i nuet.
– Ska jag vara helt ärlig har jag känt att varför får hon det och inte jag, men sedan brukar jag tänka på allt det jag och Kristin fick som mamma int kunde ge Monica som barn. Ibland fokuserar vi för mycket på vad vi inte fått, i stället för det vi faktiskt har fått.
Malin tar ett annat exempel, på hur hennes mamma ofta var borta på jobb när hon var liten.
– Jag kan välja att tycka synd om mig själv för det, eller se att jag hade ett helt artilleri av människor omkring mig: mormor, Monica, mina morbröder Hasse och Uffe och min pappa Lasse. tt se henne komma hem glad från jobbet var också stärkande för oss döttrar, liksom hur hon var ”mannen i huset”, den som drog in pengarna. Det har gjort oss tre väldigt självständiga. Det är en annan sida av samma sak.
IBLAND, MENAR MALIN, är det till och med dags att släppa taget om minnen – när de påverkar oss
negativt i nuet. Malin berättar om hur hon nyligen satt i en bil och samtalade med en kompis som haft en tuff barndom.
– Till slut kände jag: ”Hur länge ska du använda det som en ursäkt för ditt alkoholmissbruk och dåliga mående?” Det som hänt kan vara fruktansvärt, men en dag måste man bestämma sig för att gå vidare, för annars är det man själv som släpar det förflutna so ett ok in i nuet. Det är jättebra att dyka in i det förflu na för att försöka förstå och läka, men det får inte bli en ursäkt i evighet.
Med det sagt menar hon att det förstås inte går på en sekund.
– Känslan kan vara djupt integrerad. Det kan ta ett tag att bearbeta och ”detoxa” ut den. Men när du väl släpper taget om den dåliga energin ger du plats för andra saker att komma in. Då öppnar sig fantastiska möjligheter, för livet, livet, livet. Det har så mycket att erbjuda!
Vissa sörjer kort och intensivt. Andra sörjer en längre tid och mer dämpat. Oavsett vilket är det viktigt att ta hand om sig själv under sorgeperioden, att tillåta sig att sörja för att sedan kunna gå vidare.
Text: Anna-Maria Stawreberg
Foto: Marcus Gustafsson
Säg ordet sorg, och för de allra ta av oss går tankarna till sor gen efter en kär person som gått bort. Det är också så det beskrivs i Svenska Akademins ordbok: Djup nedstämdhet ofta efter någons död.
Men sorg är mer än så. Under en livstid utsätts vi för ett pärlband av olika sorters sorg: Sorg över jobbet man blivit av med. Sorg över att relationen med den man älskar tagit slut. Sorg över att man inte kommit in i en gemenskap och känner sig utanför.
För att bara nämna några, även om sorgen efter en förlust av en kär person kanske är den mest intensiva.
– Oavsett vilket har jag under mina år som präst lärt mig att
människors sorg tar sig olika uttryck. Sorg följer inget schema, konstaterar Camilla Lif, kyrkoherde i Katarina församling i Stockholm.
FÖR EN DEL människor går det snabbt att ta sig igenom en sorge process. För andra tar det längre tid. Och även om vi önskar att vi kunde knalla igenom livet utan att behöva utsättas för sorg, är sorg en del av livet.
– Men det finns olika sorter sorg, också när det kommer till att en person man älskar går bort. Om en ung människa dör strider det mot alla regler. Om en äldre människa dör är det annorlunda. Saknaden kan vara lika stor, men
”Man brukar säga att det bästa man kan göra för att stötta någon i ett sorgearbete är att hälla i, hålla om och hålla tyst. Camilla Lif, kyrkoherde i Katarina församling
Har du sorg? Prata om förlusten, smärtan, de krossade drömmarna och saknaden, säger Anders Magnusson, handledare i sorgbearbetning. Vill du stötta? Lyssna och lyssna igen, upp manar Camilla Lif, kyrkoherde.
det är mer naturligt att en äldre person dör, säger Camilla Lif.
Gemensamt för alla sorters sorg är att en rad drömmar försvinner. Och om det handlar om en männ iska som dör är det något oåterkal lerligt som inträffat.Man får heller aldrig tillfälle att säga de där orden man så gärna velat säga.
Ändå ska man leva vidare. Ta sig igenom vardagen. Trots att det gör ont. Trots att man varken orkar eller vill.
FÖR DEN SOM står vid sidan av en person som befinner sig i sor finns dt mycket man kan göra för att hjälpa.
– Det absolut viktigaste är att möta människan i hans eller hen nes sorg. Att inte undvika honom eller henne bara för att det känns obehagligt och skrämmande att träffa, poängterar Camilla Lif.
Att undvika den som är i sorg är nämligen ett av de största missta gen vi kan göra. Oavsett om vi gör det av rädsla för att störa, eller av rädsla för att säga något felaktigt, eller helt enkelt för att det känns obehagligt, är det känslor vi behö ver sätta oss över.
– Visst är det tufft at möta människor i sorg. Och visst finn det risk att du säger fel saker. Samtidigt har det värsta redan hänt. Och ibland kan det räcka med att du bara förklarar att ”jag vet inte vad jag ska säga. Och jag vet att jag inte kan göra något för att underlätta. Men jag finns här!” säger Camilla Lif.
Att ställa frågan: ”Finns det nå got jag kan göra för dig?” är många gånger onödigt. Den som befinne sig i djup sorg vet helt enkelt inte vad hon eller han behöver.
– Det är bara att göra. Gå över med matlådor. Baka en kaka. Ta ut hunden. Hjälp till med praktiska göromål, säger Camilla Lif.
LIKA VIKTIGT ÄR det att finnas dä. Fortsätta att höra av sig, gång efter gång. Lyssna. Och lyssna igen.
– Man brukar säga att det bästa man kan göra för att stötta någon i ett sorgearbete är att ”hälla i, hålla om och hålla tyst”, säger Camilla Lif.
Det ligger mycket i det. Genom
...att du bär på obearbe tad sorg:
» Du har svårt att koncentre ra dig och att fokusera på en sak i taget.
» Du känner dig tömd på energi.
» Du har problem med att vara i nuet och vågar inte stanna upp.
» Du har åter kommande tankar eller drömmar om en person eller händelse.
!att hälla i näring, hålla om och hålla tyst kommer man långt. Att respektera att sorgearbetet ser olika ut och att inte värdera, är också viktigt.
– Men om du tycker att perso nen i fråga verkar ha kört fast i sin sorg, eller om du tycker att per sonen verkar bära sorgen ensam, kan du behöva göra något. Kanske prata med andra i personens omgivning.
OM SORGEN INTE bearbetas finn det risk att man fastnar i den. För även om sorgen alltid kommer att finnas kva, är det skillnad på att bära på en bearbetad och en obearbetad sorg.
Anders Magnusson är certifi rad handledare i sorgbearbetning, lärare i kris- och sorgebemötande på högskolan Väst och grundare av Svenska institutet för sorgbear betning.
– Det är inte helt ovanligt att den som sörjer inte vågar stanna upp, utan att hon eller han rusar vidare för att döva smärtan. På så sätt hoppas man slippa känna efter. Men verkligheten kommer förr eller senare alltid i fatt, säger Anders Magnusson.
Han menar att långvarig och obearbetad sorg ofta beror på outredda konfliter, saker som aldrig sades och det man aldrig hann göra.
» När brustna hjärtan läker av Anders Magnusson.
Finns att ladda ner gratis på Svenska insti tutet för sorg bearbetnings hemsida.
– Ett effetivt sätt att komma vidare i sorgebearbetningen är att prata om förlusten, smärtan, de krossade drömmarna och sakna den, säger Anders Magnusson.
Men, poängterar han, det räcker inte att prata om de outredda känslorna med vem som helst. För att den sörjande ska bli hjälpt och
komma vidare är det viktigt att orden riktas mot den det gäller, till exempel genom att man skriver ett brev i du-form.
– Nästa steg är att läsa upp brevet. Om brevet riktar sig till en avliden människa, kan man läsa upp det för en annan person, och därefter slutföra handlingen med ett avsked.
Du fyller år, och en god vän skickar en vacker tekopp med posten. Du öppnar paketet och du blir glad. Men, du hinner inte ringa och tacka för presenten, efter som du har gäster. I stället tänker du att du ska ringa nästa dag. På morgonen ringer din väns partner och berättar att vännen dött under natten.
– Vad tänker du då? säger Anders Magnusson retoriskt. Förmodligen får du dåligt sam vete, och varje gång du ser den där koppen får du skuldkänslor över att du aldrig ringde och tackade. Så du ställer in koppen längst bak i skåpet, för du kan inte heller slänga den.
Han målar upp ett nytt scenario: Du får den vackra tekoppen, och du hinner faktiskt ringa och tacka för presenten redan samma kväll. Din vän dör under natten.
– Hur känner du då inför den där tekoppen? Förmodligen kommer du att använda koppen flitigt, och varje gång du dricer ur den kommer du att tänka med värme och tacksamhet på din vän, utan dåligt samvete, säger Anders Magnusson.
DET ÄR DÄRFÖR, menar Anders Magnusson, som det är viktigt att rikta de där skrivna orden om de outredda känslorna direkt mot den som det gäller och att där efter slutföra med ett symboliskt avsked.
– Det blir ditt sätt att ”tacka för koppen”, även om det görs i efter hand. Det hjälper dig att komma vidare, och även om det inte tar bort sorgen kommer det att hjälpa dig att tänka med mindre smärta och mer värme och tacksamhet på det som varit.
Hur du tar avsked av en människa kan avgöra hur du kommer gå vidare från sorgen.
» Sorg ser ut på olika sätt och kan bero på många olika saker: Dödsfall, sjuk dom, separation eller andra förluster.
?Det finns inte heller ett sätt att reagera på. Människors sätt att visa sorg kan ta sig uttryck på många olika sätt: Gråt, koncentrationssvårigheter, orkeslöshet, likgiltighet, aggressivitet, sömnproblem eller klassiska flyktbe teenden i form av alkohol eller annat är bara några exempel.
» Sorgbear betning av John W James och Russel Friedman » När livet slår till – ACT i svåra stunder av Russ Harris » När döden skilde oss åt av Karin Hägglund » Min man dog tusen gånger av Rebecka Nordström
Graf
» Kärleken är starkare än döden av Malin Sävström
Ingen kan heller bedöma hur lång sorgeperiod som är ”normalt”. Det varierar från person till person. Helt klart är dock att det aldrig är för sent att ta tag i sin förstenade sorg.
» Enligt den internationella metod i sorgebearbetning som John W James och Russel Friedman utvecklat behöver en människa fullborda något för att komma vidare, eftersom sorg till stor del handlar om ofullbor dade
drömmar, förhoppningar och upple velser.
Sätten att ta sig ur sorgen och full borda denna handling kan se olika ut, men gemensamt för alla metoder är att vi behöver prata om det som utlöst sorgen. Det går alltså inte att lägga locket på och hoppas att sorgen ska försvinna av sig självt. Förr eller senare kommer känslorna att dyka upp. Det finns också en risk att sorgen sätter sig i kroppen och visar sig i form av värk.
Ett sätt är att prata med människan som utlöst sorgen eller med en nära vän. Samtalsterapi är också effektivt för att bearbeta en sorg.
» Avsätt en stund varje dag där du tillåter dig själv att gråta och tänka på det du sörjer. På så sätt kan du orka hantera resten av livet under dygnets andra timmar.
» Prata om sorgen! Det kan kännas svårt, men det går inte att tänka sig ur en sorg.
» Märker du att du inte kan hantera dina känslor, sök professionell hjälp för att komma vidare. Du kan vända dig till en terapeut, psykolog, präst eller hand ledare i sorgbearbetning.
» Planera in det du brukade tycka var roligt, och gör det – även om du inte har lust eller orkar! Din kropp och ditt muskelminne kommer att påminnas om det du gillade, och chansen är stor att smärtan kommer att minska.
» Tillåt dig att vara ledsen, och försök aldrig springa ifrån din sorg genom att pressa in nya saker i schemat.
För att minimera klimatpåverkan och främja den biologiska mångfalden satsar man på många håll i Svenska kyrkan på att förändra sina kyrkogårdar. Man byter ut maskiner, tänker flerårigt kring blommor och buskar och ser till att djuren har platser att leva på.
» I Sundbyberg har kyrkogårds chefen Christer Larsson varit med på en förändringsresa ända sedan 2001. Församlingen har alltid legat långt fram i klimatarbetet och satsade tidigt på att byta ut sina bensindrivna maskiner till batteridrivna. 2007 miljödiplome rades de för sitt arbete.
Christer Larsson tror att det är naturligt för kyrkogårdsarbe tare att engagera sig lite extra för miljön.
– Jag tror att de som jobbar i det gröna brinner lite mer naturligt för det här. Man ser saker i natu rens växlingar och hur vintrar och årstider förändras över tid. Det blir varmare, mer tö och snö än det var för 10–15 år sen, säger han.
I TAKT MED att klimatarbetet fortskred i Sundbyberg började Svenska kyrkan nationellt ta ett större ansvar för miljön. Så småningom togs Svenska kyrkans färdplan för klimatet fram, där en av punkterna är klimatneutralitet senast år 2030. Det innebär att Svenska kyrkan inte ska lämna något nettobidrag till den globala uppvärmningen.
– Vi ligger bra till inom alla områden där. Till exempel när det gäller bergvärme vid uppvärmning av lokalerna och vi återvinner sedan länge allt som går på be gravningsplatsen – byggmaterial, sopor, plast och papper, säger Christer Larsson.
Sundbyberg är Sveriges mest tätbefolkade kommun och det är, som ofta runt större städer,
ont om grönområden. Men på begravningsplatsen finns plats fö andrum för både människor och djur. Det pågår också ett arbete för att gynna insekter, fåglar och andra djur.
– Vi har gjort en naturvärdes inventering – vad har vi för rödlistade arter här och vad är de beroende av för träd och växter?
Så när vi tar bort växter och åter planterar finns dt alltid ett sådant
På begrav ningsplatsen i Sundbyberg finns i dag ett rikt djurliv. Christer Lars son och hans kollegor har satt upp hol kar för fåglar, bin och insek ter.
» Klipp inte hela gräsmattan –högt gräs gynnar daggmaskar, kryp och insekter. I en klippt gräsmatta finns inte mycket liv.
» Plantera blommor som bin och humlor vill komma till. De behövs polli natörer för den biologiska mångfalden och för livsmedelförsörjning.
»
Ta bort sommarblommor som ska drivas upp i växthus och transporteras hit. Använd dig av perenner – de är fler åriga och kräver mindre vatten.
» Ha en vattentunna så att du kan vatt na växterna med regnvatten – på så sätt slösar du inte på jordens resurser.
» Lägg ut fat med små stenar i så att bin kan landa och dricka vatten.
» Låt maskrosorna leva, för dem gillar humlor och bin.
» Lys inte upp trädgården nattetid. Det skrämmer bort daggmaskar och insekter som är nattaktiva. Om du behöver belysning, använd en med rörelsesensor.
tänk med. Vad ska vi tänka på för att gynna de arter som finns här
På begravningsplatsen finn idag ett rikt djurliv. Christer Lars son och hans kollegor har satt upp olika fågelholkar och holkar för bin och insekter av olika slag. Och på sommaren finns där troligt mycket fjärila.
– Vi ska vara den gröna lungan i Sundbyberg, säger Christer.
Sofi Kalodimos
Albert Bonnier förlag
Text: Sara Grant» ... Trefaldiga guldmedaljören i SM i minnessport, Mattias Rib bing, har gett ut fem böcker där du som läsare kan vässa hjärnan och minnet.
Bröd och mjölk Karolina Ramqvist Norstedts
» En kvinna minns en ensam flicka uppväxt fylld av doft, färg och smak. Vem var hon? Hur blev hon? Kvinnan spårar sin uppväxt i minne na av människorna och maten. I centrum står matsalsbordet som gått i arv, ett bord tänkt för stora middagar, som hon oftast suttit vid ensam. Hon har tagit med sig det till ettan där hon ska bo, varannan vecka med sin lilla dotter. Det handlar om maten som lockar och skrämmer. Hon minns mandarinerna, det rostade brödet, hur ett av de första orden var Schwarzwaldtårta. Att en tallrik färdiggräddade pannkakor på diskbänken betydde att hon skulle vara ensam hemma. Hon minns sin mammas doft, sin mormors risgrynspudding och hur pappan lagade en perfekt middag till henne.
Karolina Ramqvist. Foto: THRON ULLBERG» Carina Rydberg slog igenom stort med den självutlämnande romanen Den hög sta kasten som kom 1997 och där hon hängde ut både sig själv och många kända svenskar. Det här är hennes första bok sedan 2006. I Vitt slödder är hon minst lika utlämnande när hon självbiografist skildrar en barndom och en uppväxt, och livet vidare upp i vuxen ålder. Det handlar om att aldrig få känslan av att höra till, och om hur skolan blev en farlig plats med våld och mobbning som dagliga inslag. Berättelsen rör sig från Stockholms förorter på 60-talet, till nutid i USA. Hon skriver brutalt ärligt om familj och klass, men även en hel del om sin egen och andras rasism och om en katastrof så stor att den förändrar allt.
Onda nätters drömmar Peter Englund Natur & kultur
» Peter Englund har samlat 39 perso ners minnen – brev, dagböcker och memoarer – och samlat dem till en bok som ur alla dessa olika vinklar beskriver andra världskrigets vändpunkt i novem ber 1942. De är militärer och civila, från båda sidor: hemmafruar, journalister, krigsfångar, flytingar, partisaner, sexslavar, soldater, studenter. De är utspridda över en enorm yta: i El Alamein, Guadal canal, Stalingrad, Treblinka – eller i Paris, Berlin eller någon fredlig småstad som ingen hört talas om. Ingen vet att kriget just nu är på väg att avgöras, att hela världen står och väger mellan barbari och civilisation, allra minst de som är mitt uppe i det, men vi får följa dem hela vägen in i deras innersta den här ödes mättade månaden.
Ihågkom oss till liv
Joanna Rubin Dranger
Främlingar jag känner
Claudia Durastanti
Wahlström & Widstrand
» Amerikansk-italienska författaren Claudia Durastantis minns sin uppväxt i en själv biografisk roman, som allra met handlar om hennes döva föräldrar. De möts och förälskar sig i varandra när de räddar livet på varandra. Mamman hindrar pappan att hoppa från en bro, och pappan räddar mamman från att bli rånad på gatan. Det är vad de hävdar i alla fall, för i den här släktens minnen går historierna isär. Claudia försöker reda ut vad som är sanna minnen och vad som är skrönor i famije krönikan. Till och med hennes egna dagböcker är fyllda med påhittade händelser.
Albert Bonniers förlag
» Titeln Ihågkom oss till liv är hämtad från en judisk bön. I den här dokumentärromanen får vi följa tecknaren Joanna Rubin Dranger när hon utför detektivarbetet för att få veta vad som egent ligen hände de släktingar som ”försvann” under an dra världskriget. Som flicka viste hon ingenting, för familjen försökte aktivt glömma Förintelsens trauma och Joanna växte upp avskärmad från den mörka historien. I boken tar hon som berättare med läsarna över tre kontinenter och genom tid och rum för att hitta de som mördades av nazisterna. Fotografie och teckningar blandas, och släktingarna träder fram i ljuset som de verkliga och moderna människor de en gång var.
Självbiografist, dokumentärt eller helt enkelt som romanfiguer här är fem berättelser där en livshistoria vävs samman genom egna och andras minnen.
» Kyrkor och kyrkogårdar som kommit till före 1940 är skyddade enligt Kulturminneslagen. Det be tyder bland annat att de ska vårdas så att det kulturhistoriska värdet inte minskas. När vi vill göra något som ändrar utformningen av kyr kogården, till exempel ta bort en häck eller anlägga en ny askgrav plats, måste vi söka tillstånd hos Länsstyrelsen.
VI HAR TRÄFFAT Eva Nyström Tagesson, stiftsantikvarie, och Raoul Hjärtström, antikvarie på Länsstyrelsen, för en pratstund kring vad det innebär att bevara ett kulturhistoriskt värde.
– Våra begravningstraditioner har precis som samhället i stort ändrats över tiden, säger Eva. Att bevara det kulturhistoriska värdet på våra kyrkogårdar handlar mycket om att hitta bra sätt att förena nya gravskick med gamla, så att helheten blir bra.
– Om man planerar en åtgärd är en bra början att fundera över vad som utmärker hela kyrkogår den och den del där man vill göra en förändring, säger Raoul. Hur gamla är gravarna som redan finn
där? Hur är de olika delarna på kyrkogården avgränsade? Finns det träd som kanske varit med sedan kyrkogården anlades? Det är viktigt att se till både helheten och detaljerna.
På vilka grunder tas sedan beslu tet?
– Vår utgångspunkt är alltid att alla kyrkogårdar är unika, fort sätter Raoul. Därför behandlar vi varje ärende individuellt och ser till helheten på den aktuella kyrkogården. Vi tittar på hur det man vill göra stämmer med kyr kogården i övrigt. Passar platsen man tänkt sig? Kommer åtgärden att påverka omgivande delar på ett negativt sätt?
Ibland hör man att något fått klar tecken av Länsstyrelsen i ett län, men att något liknande fått avslag i ett annat län. Hur kan det komma sig?
– Det beror just på att varje ärende och varje kyrkogård är unik. Det som fungerar i ett sam manhang behöver inte fungera i ett annat och det gäller, precis om Eva sa tidigare, att se till helheten i varje enskilt fall, säger Raoul.
DET ÄR INGEN tvekan om att våra kyrkogårdar är en viktig del i vårt kulturarv och det handlar inte bara om kyrkogårdshistoria och arkitektur. Det finns ockå ett grönt kulturarv i form av växter och träd och, inte minst viktigt, speglingen av bygdens historia och de människor som verkat där.
– För mig går kulturvård på våra kyrkogårdar hand i hand med håll barhet och miljövård. Vi har ett ansvar att tillsammans vårda det som tidigare generationer byggt upp och ge det vidare till de som kommer efter oss, avslutar Eva.
Mari LundmarkBåde gravar och träd är nå got man måste ta hänsyn till vid eventuella förändringar av kyrkogården.
Eva Nyström Tagesson, stiftsantikvarie”För mig går kulturvård på våra kyrkogårdar hand i hand med hållbarhet och miljövård.
Våra kyrkor är öppna under allhelgona. Kom in, sitt ner en stund och tänd ett ljus för någon du tänker på. Välkommen ska du också vara till våra minnesgudstjänster.
2021
Kerstin Birgitta Axén 6 september Lars Åke Stig Öberg och Nils-Göran Larsson 21 september Anna Hedbäck 3 oktober
2021 Ann-Cathrine Yvonne Margareta Nilsson 15 september Monica Victoria Norling 13 oktober Bernt Erik Vilhelm Johansson 14 oktober Sven Erik Rune Johansson 21 november
Brita Signe Olivia Andersson 22 november Sven Oskar Norrberth Engqvist 27 november
Kjell Julius Danielsson 13 december
2022
Maria Viola Petersson och Hans Ingemar Pedersén 4 januari Lena Ingegärd Asplund 13 januari Hanna Tina Cecilia Klasén 25 januari
Hanna Berit Annita Rydell 26 januari Karl Bruno Brolin 12 februari Gösta Axel Emanuel Samuelsson 15 februari
Aina Elisabet Söderberg 17 februari Inga-Britt Linnéa Engqvist 9 mars
Ulla Viola Sofia Karlsson 15 mars Mary Matilda Kindgren 3 april Håkan Peder Artur Moberg 22 april Valborg Inger Maria Nilsson 24 april Ritva Ingalill Kamperhaug 11 maj
Sven-Inge Harry Andersson 17 maj
Nico Peter Jonathan Jonsson 31 maj
Gun Rose-Marie Kahrle 6 juni
2021
Greta Sigrid Alice Nilsson 10 november Ingeborg Birgitta Forsgren 15 december 2022
Axel Einar Yngve Nilsson 28 januari Johanna Theresia Oscarsson 24 april Iris Linnéa Frideborg Karlsson 3 maj Sjunne Sören Nilsson 30 maj
2021 Göran Harry Rydmark 10 september Harry Engelbrekt Haag 16 december
* Avlidna folkbokförda i pastoratet samt avlidna från annan församling vars begravningsgudstjänst ägt rum i pastoratet mellan den 1 september 2021 och den 31 juli 2022.
Fredag 4 november
Gammalkil 14.00–18.00
Nykil 14.00–18.00
Skeda 14.00–16.00
Slaka 15.00–17.00
Ulrika 13.00–17.00
Lördag 5 november
Skeda 10.00–16.00
Lördag 5 november
Skeda 16.00
Slaka 18.00
Ulrika 18.00
Söndag 6 november
Gammalkil 15.00
Lambohov 18.00 Nykil 18.00
!» För eventu ela ändring ar: Följ vår annonsering i Corren, Linköpings posten och på svenska kyrkan.se/ slaka-nykil
Gösta Ingemar Blomqvist
Sven-Åke Gunnar Byström
januari
Evert Ulrik Lemon
januari
Marianne Elisabet Johansson
januari
juni
Karl Gunnar Lundman
Jonas Wallin
juli
Vendela Svensson
oktober
Louise Göransson
Arvid Urban Larsson
april
Monica Qvarford
Vi fick inte lea samman alla livets dar Några måste gå, och några stanna kvar. Gud, nu ber jag för de andra som har lämnat oss. Det gör ont när trädets grenar brytes loss. Bara du kan läka såren, du kan stilla strid. Lär oss bedja för varandra, ge oss frid.
Löven på kyrko gården ska vara bortkrattade lagom till all helgona.
» Det blev en torr sommar i år. Torkan satte sina spår på våra kyrkogårdar, inte minst på de allmänna gräsytorna. Grundvat tennivåerna har varit låga och vi vill göra det vi kan för att värna om jordens resurser. Därför sätter vi sedan flera år tillbaka inte u vattenspridare på de allmänna gräsytorna på kyrkogårdarna, men de gravar som har skötselavtal vattnas manuellt.
Lövräfsning hör hösten till för våra vaktmästare. Vi har många träd på kyrkogårdarna och ibland kan det ta lång tid innan alla löv har singlat ner. Det beror helt och hållet på hur fort det blir kallt och hur mycket det blåser. I år får vi
också ta hand om gula höstlöv under en betydligt längre period än vanligt. Normalt brukar vi börja räfsa löv nu i oktober, men i år gjorde torkan att en del löv började gulna och falla till marken redan i augusti.
I oktober stänger vi också av vattnet så att vi inte riskerar att något fryser sönder, plockar in bänkar och börja förbereda inför allhelgona. Då ska höststädningen i princip vara avslutad.
Vi lägger ut vinterdekorationer på de gravar som har skötselavtal i slutet på veckan före allhelgonahelgen eftersom vi först vill få bort så mycket som möjligt av höstlöven.
Minnen kan vara av alla sorter. En del minnen fyller oss med glädje, medan andra kan göra ont. Känslan för ett minne kan också förändras över tiden, konstaterar vår diakon Annelie Almroth och Anders Norling, som bott nästan hela sitt liv på Skackebo Gård i Nykil.
Ett gammalt hus kan rymma många minnen, det är ju inte för inte som man ibland önskar att väggarna kunde tala.
Och Anders har många fin minnen från sin barndom. Allt från frihetskänslan som kommer av de öppna vidderna på landet till hur gott matsäcken smakade
de där varma sommardagarna när höet skulle bärgas. Ett annat starkt barndomsminne är när luffare Hermansson kom på besök.
– Han kom förbi ibland och ville sova på höskullen, berättar Anders. Det tyckte jag var spän nande. Han var alltid välkommen och på morgonen fick han fruost i köket. Och så tackade han genom att sjunga Gyllne morgon innan han gav sig ut på vägarna igen. Mor fick ockå ofta en liten tvål eller ett vykort som tack.
Efter skolan flytade Anders in till Linköping och började jobba. Men han kände sig instängd och saknade naturen och lugnet på
landet. Efter fem år vände han åter till Skackebo och där har han blivit kvar. Det blev fru och två barn, en skilsmässa – och så kom Monica och hennes två barn in i Anders liv.
– Det var full fart i många år. Jag jobbade och renoverade huset. Monica läste till sjuksköterska. På somrarna åkte vi till Öland eller Gotland och en gång om året kryssade vi till Åland med våra grannar. Monica och jag gjorde saker tillsammans, men också var och en för sig. Jag har alltid varit intresserad av gamla bilar och traktorer och har samlat på mig en del genom åren. Det var inget ge mensamt intresse. Monica i sin tur umgicks mycket med sin syster, de gjorde egna utflyter och kunde prata i timmar i telefonen.
MEN SÅ BLEV Monica sjuk och för ett år sedan blev Anders ensam.
”
Att det gör så ont nu betyder ju att ni hade det väldigt bra tillsammans.
Annelie Almroth
VAD? Diakonen Annelie Almroth och Anders Norling, välkänd profil i trakten, talar om minnen och sorg.
Det har varit och är en tuff tid – Det gör så ont. Vi fick hel 36 år tillsammans och jag saknar henne hela tiden. Jag har ing en att fråga till råds om det jag inte är så hemma på. Ofta frågar jag mig själv ”hur skulle Monica ha gjort nu, hur skulle hon ha tänkt”. Det kan hjälpa lite ibland. Och så förstår jag inte varför jag är så förtvivlad, varför jag har så svårt att vänja mig vid att hon är borta.
– ATT DET gör så ont nu betyder ju att ni hade det väldigt bra till sammans, säger Annelie. Och det är så olika hur lång tid det tar att komma vidare. Det måste få ta sin tid att bearbeta det som hänt och landa i att livet ser annorlunda ut nu. Jag tror att ett sätt är att försöka finnas i tunden och tänka att det är så här det är just nu, det
kommer inte alltid att vara det, det kommer att kännas lite lättare, men jag vet inte när. Man bär alltid sin sorg med sig, men med tiden går det att gå på den nya stigen, med dallriga ben, ett steg i taget. Även om det kanske inte känns så just nu.
36 ÅR TILLSAMMANS är en lång tid att bygga gemensamma minnen. Minnen som Anders i dag tänker tillbaka på med glädje, men också saknad och sorg.
– Vi tyckte inte lika om precis allt, hade väl våra småbråk då och då och var egentligen ganska olika som personer. Jag är impulsiv och har inga problem med att hitta på saker att göra här och nu. Monica däremot ville planera allt i god tid och därför hände det ganska ofta att hon inte ville följa med på mina påhitt, så jag fick åka själ. Men
samtidigt var vi ju varandras stöd och klippor. Vi växte samman och tog hand om varandra.
– Där tror jag att du är något på spåren Anders, inflikar Annelie Jag tror att det är viktigt att våga prata både om det som var bra och det som kanske inte var lika bra när man mist någon som stått en nära. Att försöka minnas hela per sonen du saknar så i dag, kan göra det lite lättare att komma vidare i sorgeprocessen.
LIVET GÅR VIDARE och vi bär med oss våra minnen. De glada, fin minnena lägger sig så småningom över de som kanske inte är lika ljusa. Det kan vara en tröstande tanke. Och på något vis finn Monica alltid med hos Anders och i huset i Skackebo.
Mari Lundmark» Hör av dig till våra diakoner. Kontaktuppgifter till våra diakoner
Susanne och Annelie finns på sista sidan i tidningen.
Första advent innebär starten på den nya kyrkoåret.
Välkommen att fia första advent i någon av våra kyrkor.
10.00 Adventsmässa Sånglek och Sångfåglar medverkar.
10.00 Lambohovsmässa Lambohovs kyrkokör medverkar
Nykil
18.00 Musikgudstjänst
Skeda
15.00 Adventsgudstjänst Barnkörerna medverkar. Efter gudstjänsten är det adventsfika i församlingsgården med basar och adventspyssel.
11.00 Högmässa Skeda-Slaka kyrkokör medverkar
15.00 Adventsgudstjänst Adventskaffe i församlingshemmet
» För eventu ela ändring ar: Följ vår annonsering i Corren, Linköpings posten och på svenska kyrkan.se/ slaka-nykil
» Vill du prova på att göra en egen krans till advent och jul? Då ska du anmäla dig till vår kranskväll den 16 november mellan 18 och 21 i Skeda församlingsgård.
Julkänslan brukar komma smygande så sakteliga när vi träf fas och binder våra kransar, äter en enkel måltid och har en andakt.
Kostnaden för kvällen är ca 150 kronor, då ingår halmstomme och buxbom till kransar na och mat. Pynt till kransarna finns at köpa till självkostnadspris.
Information om hur du an mäler dig och sista anmälningsdag kommer inom kort på affisch, pastora tets webbplats och facebooksida.
Välkommen!
» ... i det tidiga kristna Sverige fastade man i advent. Då var man återhållsam med mat, framför allt med kött. Ett minne från julfastan är lutfisk, som traditionellt skulle läggas i blöt på
Annadagen den 9 december.
» ... passa på att plocka och torka rönnbär under hösten så har du fint pynt till adventsljusstaken.
Vinnarna av Sommarkrysset:
» Anita Holm berg, Linköping – presentkort på Afternoon tea.
» Annelie Svensson, Nykil – kaffemugg från Herre Gud & Co
Sänd in lösningen till: Slaka-Nykils pastorat Tröskaregatan 41 583 33 Linköping Vi vill ha ditt svar senast 4 november. Märk kuvertet ”Korsord”
» Bland de rätta lösningarna drar vi en vinnare som får ett presentkort på Afternoon Tea på Stadsmissionens café och en vinnare som får en kaffemugg från Herre Gud & Co.
Namn: Adress:
Postadress:
Tröskaregatan 41,583 33 Linköping telefon: 013-474 23 00 (vx)
Expeditionen är öppen måndag, tisdag och torsdag kl. 10.00–12.00. Alla bokningar av dop, vigsel och uthyrning av lokaler görs via expeditionen.
E-post: slaka-nykil.pastorat@svenskakyrkan.se
Webbplats: svenskakyrkan.se/slaka-nykil E-postadresser där inget annat anges: förnamn.efternamn@svenskakyrkan.se
Tf kyrkoherde
Maria Löfgren 070-535 43 24 maria.lofgren@svenskakyrkan.se
Lambohov
Britt Andersson 010-474 23 00 britt.andersson3@svenskakyrkan.se
Nykil-Gammalkil-Ulrika
Anna-Karin Thalin Karlberg 073-037 55 50 anna-karin.thalinkarlberg@svenskakyrkan.se
Skeda-Slaka
Lars Svensson 072-204 55 36 lars.svensson4@svenskakyrkan.se
Lambohov
Albin Fronczak 072-565 50 19
Nykil-Gammalkil
Martin Frodlund 073-075 07 30
Skeda-Slaka
Helene Ranada Matstoms 073-062 23 13 helene.ranadamatstoms @svenskakyrkan.se
Ulrika-Lambohov
Birgitta Ruthberg 070-517 37 98 birgitta.ruthberg@svenskakyrkan.se
Lambohov-Skeda-Slaka
Susanne Thomsen 073-091 21 84
Lambohov-Nykil-Gammalkil-Ulrika
Annelie Almroth 070-341 02 70
Tf kyrkoherde
Maria Löfgren 070-535 43 24 maria.lofgren@svenskakyrkan.se Administration
Lene Alun 013-474 23 02
Ekonomi
Camilla Berg 013-474 23 088
Kommunikation
Mari Lundmark 070-248 89 10
Kontaktpedagoger Lambohov
Stefan Lidén 072-733 96 53 stefan.liden@svenskakyrkan.se
Malin Thell 076-102 12 61
Kontaktpedagog Nykil-Gammalkil Marie Wigh 076-102 12 36
Kontaktpedagoger Skeda-Slaka
Susanna Berggren 070-341 33 28
Lisa Falklöf 072-205 43 47 lisa.falklof@svenskakyrkan.se
Kontaktpedagog Ulrika
Jorge Ibañez 072-735 23 12 jorge.ibanez@svenskakyrkan.se
Lambohov Andreas Johansson 072-724 23 09 andreas.johansson4@ svenskakyrkan.se Monica Karlsson 076-104 23 24 Nykil-Gammalkil
Anders Orshammar 070-517 34 22 Skeda Mattias Karlsson 070-164 23 23 Slaka
Helén Johanzon 076-137 23 20 Ulrika Marianne Magnusson 070-517 34 57
Christer Andersson 070-517 34 48 christer.andersson2@ svenskakyrkan.se
Anna Danielsson 070-517 34 19 (träffas säkrast tisdag och torsdag kl. 08.00–12.00)
Nygården, 590 52 Nykil 013-33 02 00 Rektor
Martin Malmström 013-33 02 01 martin.malmstrom@svenskakyrkan.se
Ordförande i kyrkorådet
Pär Martinsson 073- 078 93 46 Ordförande i församlingsråden Lambohov Linnéa Rosenbaum 073-440 26 02 Nykil-Gammalkil
Ingela Wadell 070-237 05 14 Skeda
Jacob Wikner 070-591 59 38 Slaka Ingrid Dahlberg 076-163 93 40 Ulrika
Anders Wång 070-229 29 77
Slaka kyrka Nykils kyrka Skeda kyrka Ulrika kyrka Gammalkils kyrka Lambohovskyrkan