är kvar på anstalten” fick tystnaden lämna utrymme för känslorna att tala. – Många har adhd. Men i andaktsrummet kan de sitta stilla längre stunder. Blickstilla. Och alltid är det någon som vill stanna i den stillheten när vi bryter för kaffe. Så snart vi gör det är det skråligt och stökigt igen, och som regel vill de komma tillbaka nästa vecka.
Men gudstjänster kan vara svåra att genomföra. En av anledningarna är att man inte får blanda avdelningarna på Norra anstalten. En annan att det krävs så lite för att all planering ska gå över ända. – I början erbjöd jag regelbundet varje avdelning gudstjänst, alltså tio eller tjugo killar åt gången. Men så kunde det gå ett larm och vi fick ställa in – eller något annat hände. Så vi övergick till att ha gudstjänst när det efterfrågades.
I FÄNGELSET har hon arbetat tillsammans med kolleger från Svenska kyrkan. Där finns DE ENSKILDA samtalen domineras ofta av också andra kyrkor, som Anita Waernqvist den oerhörda last av skam och skuld som haft ett bra samarbete med kring frälsarså många bär på. När någon frågar hur han kranskurser, bibelstudiegrupper och gudsska kunna leva med att han har dödat sina tjänster. barns mamma, hur han ska kunna leva med – Gudstjänsterna har vi alltid haft tillatt aldrig någonsin få barnens förlåtelse, då sammans eftersom vi behöver vara två. Det kanaliserar Anita Waernqvist den smärtan. brukar bli stojigt vid kaffet, samtidigt som Hon tar inte på sig den, men hon är ventilen det kan uppstå starka känslor och någon kan för läkning. må dåligt och behöva lite mer – Naturligtvis finns sådant som uppmärksamhet. smärtar mig. Men jag ska varken I andaktsrummet finns förlåta eller bära deras smärta, larm, men hon har inte ANDLIG VÅRD I jag ska lyssna. När vi sedan varit med om hotfulla tänder ett ljus och lägger allt situationer. Norra KRIMINALVÅRDEN i Guds händer, då är det där anstalten är en så Cirka 150 präster, pastorer, imamer det ligger. kallad klass tvåoch diakoner arbetar vid häkten För många känns det som anstalt. De som och anstalter i Sverige. De ansvarar redan har avtjänat för enskild själavård och gudsmånga år på Kumla tjänster, men kan också vara ett eller på Hall kommer stöd för personalen. hit. Då har de varit drogfria i flera år och redan haft möjlighet till bearbetning av mycket svårt. För Anita Waernqvist öppnade det möjligheter att nå fram. – Jag kunde ta de riktigt goda samtalen, prata om allt på djupet. Och det fanns ett stort behov av enskilda samtal.
Anita Waernqvist Ålder: 44 Bor: Utanför Södra Vi. Arbetar numera: som kyrkoherde i Södra Vi-Djursdala församling. Viktigaste lärdomen från fängelset: Många, men detta tänker jag ofta på: Att ta till vara på det goda som vi har i livet och uppskatta det till fullo då ingenting är självklart och att livet inte är svart eller vitt utan det mesta befinner sig mitt emellan det vi vet och ser, i det dolda och gråa.
”Jag kunde ta de riktigt goda samtalen, prata om allt på djupet. Och det fanns ett stort behov av enskilda samtal.” om brottet är för svårt, det är för sent. Till dem ger hon hopp: det är det svarta fåret som Gud vill ha i sin flock, om något. Det säger hon till människor som i andras ögon har begått brott för vilka ingen förlåtelse finns. För Anita Waernqvist är det okomplicerat. – Om du med ett öppet hjärta och sinne ber Gud och offret om förlåtelse blir du förlåten. Det är nåden. Det går inte att förklara den. Man får ta emot den som en gåva och förvalta den väl. DE SVARTA får hon träffar har som regel
mycket trasighet, oseddhet och kärlekslöshet i sina livshistorier. Övertygelsen att det goda i människan hittar vägen ut och fram när människan blir sedd har varit betydelsefull för hennes sätt att arbeta med internerna, och hon känner sorg för hur länge det har dröjt för många av dem att få bli sedda, utan att dömas. – Tänk om alla kunde förstå hur lite som krävs av oss för att livet ska bli bättre. För mig är Gud kärlek. När jag träffar de här killarna kan jag känna kärleken Gud har till alla människor. Och jag kan se när någon känner att jag menar det, när jag säger att Gud älskar honom. Det är stort att känna. Det är en ljusglimt som skjuts in i hjärtat och jag kan se när det händer. Det är fantastiskt!
HON HAR mycket hon skulle kunna berätta – knasigt, underbart eller tragiskt. Sådant som hör till livet utanför det normala. Men alla berättelser hon fått ta del av stannar hos henne. Fast just på grund av allt hon vet, önskar hon sig förböner för alla dem som har berättat och för dem som inte har gjort det. Hon vill bidra till att de som sitter inlåsta och de som jobbar där inte blir bortglömda. – Glöm inte att Jesus går omkring även i den miljön.
MARIKA SIVERTSSON
December 2018
27