Den 22 februari 1933 Paris, Frankrike
Kära Janina!
Min hälsa blir inte så mycket bättre. Läkarna vill att jag reser till sanatoriet i Passy. Jag har nog inte något val, och tänker i vilket fall inte motsätta mig läkarnas ordination. Jag har tänkt mycket på hur Pierre och jag hanterade radioaktiva ämnen och att vi nog kunde ha skyddat våra medarbetare bättre. Pierre brukade lägga några gram på händerna för att mäta radiumhalten i pulvret, och det gjorde att hans händer fick brännsår. Det var inget som oroade oss då. Vi var unga och mycket entusiastiska över vår forskning – men också mycket naiva, det förstår jag nu. Alla dessa medarbetare som en efter en insjuknade under och efter sin tid i laboratoriet med oss. Flera av dem är döda nu. Kanske hade vi kunnat förhindra deras insjuknande genom att vidta åtgärder. Jag har inget svar men tanken lämnar mig inte. Allt jag har velat av livet är att fritt få studera och forska. Den tid då flickor var förbjudna att studera känns i dag avlägsen. Vi har kommit en lång väg. Mina älskade döttrar Irène och Ève kan följa sina egna drömmar, och det finns inte samma hinder för dem som det fanns för flickor när vi växte upp. Den vetskapen gör mig lycklig, och när jag ser tillbaka på mitt liv känner jag tacksamhet för allt jag fått vara med om.
Din vän för evigt, Manya