De tysta stegen bakom __________________________________ Jonna Björnstjerna Bonnier Carlsen 2015
De tysta stegen bakom är en suggestiv berättelse med alla beståndsdelar som utgör en klassisk spökhistoria. Det räcker tyvärr inte hela vägen. Elsa är en bokälskande elvaåring som tvingas flytta från stan och sina vänner till en gammal herrgård på landet. Föräldrarna ska starta ett pensionat och Elsa måste hjälpa till med att ställa i ordning det övergivna kråkslottet. När hon går i de vindlande korridorerna får hon en känsla av att någon följer efter henne men det finns ingen där. I den övervuxna trädgården tycks statyerna leva sitt eget liv och i huset hänger ett porträtt av en sorgsen flicka som liknar Elsa. Föräldrarna tar dotterns rädsla och prat om spöken för uppror. När saker börjar förstöras i huset och Elsa får skulden blir hennes relation till familjen alltmer ansträngd. Det blir tydligt för Elsa att det finns något på Ellesbo herrgård som vill henne illa. Detta är en engagerande spökhistoria som lyckas väl med skrämselaspekten men likväl saknas originalitet. Författaren förhåller sig väl troget till berättartraditionen och de något klichéartade porträtten av vuxna gör att boken riskerar att förpassas till glömskans korridorer.
Beskrivningen av mamman som älskar att städa och pappan som helst lyssnar på opera, den otjänstvillige bibliotekarien samt mediet Andlige Allan, klädd i stjärnbeströdda särkar och med stort yvigt hår, hade gott kunnat nyanseras. I andra delen sker det en vändning i handlingen och Elsas hela existens hotas vilket öppnar upp för mer filosofiska frågor. Det räddar boken från att bli alltför förutsägbar och det blir riktigt ruggigt och svårt att sluta läsa. De vackra illustrationerna sätter stämningen och tillåter samtidigt läsaren att själv skapa sig bilder av innehållet. Berättarjaget som är lätt att tycka om betraktar sin omgivning med humor och utsätter vuxenvärlden för skarpa analyser. Det bränner till i skildringen av Elsas hopplöshet när föräldrarna inte tar hennes upplevelser på allvar. Det är också den utsattheten och ensamheten som barnet befinner sig i som egentligen är mest otäck i De tysta stegen bakom. Anna Jonsson
88
