Varför gör vi så?

VARFÖR GÖR VI SÅ? Julevangeliet

Få högtider är omgärdade av så många traditioner som julen. Somligt är nyare som julmusiken och julens alla filmer liksom Kalles julafton och ljusslingorna i buskar och träd. Annat är gammalt såsom julgran och julklappar. För några generationer sedan var inläggningen av sill och avsmakandet av julölen en tradition i sig.

Tjocka böcker kan säkert skrivas om julens alla seder och bruk. I den svenska folksjälen finns dock en tradition som är äldre än någon annan, nämligen läsandet av julevangeliet. Längre tillbaka skedde det i hemmen. Många minns säkert scenen i Ingmar Bergmans film Fanny och Alexander då familjen Ekdahl samlades vid brasan på julaftonskvällen och den äldste brodern, som spelades av Allan Edwall, läste högt ur julevangeliet medan övriga familjen andäktigt lyssnade. Morgonen därpå tog man slädar till julottan och lyssnade på prästens utläggning.

Traditionen att läsa julevangeliet i familjens hägn är inte längre vida spridd. Men berättelsen om två människor på flykt och födseln av ett barn i ett stall långt hemifrån finns kvar och vi verkar inte tröttna på att lyssna. Behovet av ursprung och kontinuitet har alltid varit viktigt för människan. Julevangeliets fokus på utsatta och ensamma manar till hälsosam reflektion kring människovärde och gudsbild. Enkelheten mitt i det behängda befriar och läker. År efter år läses julevangeliet i fullsatta kyrkor i hela vårt land. Vår äldsta jultradition. Vi fortsätter lyssna.

Herde Per