Betraktelsen

Gemenskap med Gud och gemenskap med människor är två omistliga delar i kyrkan. De är så viktiga att utan gemenskapen mellan människan och Gud och människor emellan så upphör kyrkan att vara kyrka.

Kyrkan är gemenskap eftersom kristen tro är relationsbaserad till sitt väsen. Allt som görs i kyrkan bygger på gemenskap och relationer. Att vara kristen på egen hand är egentligen en omöjlighet. Kristen tro handlar så mycket om gemenskap med andra ”syskon” i tron. Det är dessutom omöjligt att skilja ut gemenskapen människor emellan i kyrkan från gemenskapen mellan människa och Gud. Allt hänger ihop.

När två människor umgås med varandra, så har de gemenskap med varandra. Eftersom gemenskapen är mellanmänsklig är den tvådimensionell. I det sekulära samhället är all gemenskap tvådimensionell, eftersom man inte räknar med en levande Gud. Men när vi lägger till Gud i gemenskapen, så blir gemenskapen sakral och förändras till att bli tredimensionell. Det gudomliga läggs till som en livgivande dimension åt gemenskapen. Jesus säger: ”Där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.” Matt 18:20

I den första kristna församlingen som bildades i Jerusalem 50 dagar efter Jesu uppståndelse finner vi fem omistliga delar som kännetecknar församlingen. Det första är dopet. Dopet som är upptaganderiten in i den kristna kyrkan. När vi döps, så döps vi in i gemenskapen med Gud, i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Livet blir nu tredimensionellt eftersom Gud bjuder in oss till ett liv med honom. Jesus ger oss löfte om det när han säger: ”jag är med er alla dagar till tidens slut.” Matt 28:20

Dopet är en inbjudan att dela de fyra övriga delarna som tillsammans formar den kristna gemenskapen. I en vanlig högmässa finns alla dessa delar med. I Apostlagärningarna 2:42 är detta väl beskrivet. Här finns det som kallas för ”apostlarnas undervisning”. Det handlar helt enkelt om det ”kärleksbrev” som Gud gett oss i bibelns ord. När vi läser bibelordet som förklaras i predikan, så stärker det gemenskapen med Gud, eftersom det lär oss mer om Gud och Guds vilja med våra liv, men också mer om oss själva. När församlingen sedan svarar Gud på bibelordet och predikan så gör man det genom att bekräfta den lära som är kyrkans i trosbekännelsen. Här finner vi också gemenskapen mellan trossyskon. En gemenskap som rymmer både samtalet med varandra och hjälpen till den som behöver den på olika sätt.

Kyrkans diakoni är en viktig del av församlingens gemenskap och har sin utgångspunkt i församlingens gemensamma gudstjänst. Vi finner här också nattvarden. Nattvarden är Jesu gåva till församlingen. I nattvarden öppnas himmelens port på glänt för oss. När vi tar emot nattvardens gåvor så är det Jesus själv vi tar emot. Då får vi en innerligare gemenskap med Jesus Kristus än vi kan få på något annat sätt. När vi firar nattvard finns Jesus med oss vid nattvardsbordet och tar emot oss med öppna armar. Den förlåtelse Jesus gav oss på korset öser han över oss i nattvarden. Sedan har vi bönen. Bönen som är vår direktlinje till Gud. Till församlingens förbön kan man lämna in böneämnen. Be kan man alltid göra som kristen. Gör man det tillsammans i församlingen så stärker det församlingsgemenskapen.

Eftersom församlingen är en gemenskap med både människor och med Gud så är kristen tro egentligen mer än en religion. SAOL förklarar ordet religion som ett sammanhängande trossystem. Det stämmer bara till viss del in på kristen tro. Kristen tro är så mycket mer. Kristen tro är inte bara en religion den är också en relation. Det unika med den kristna tron är relationen med Gud. En relation som skapas genom gemenskap med Gud. De olika delarna dopet, bibelordet, gemenskapen mellan trossyskon, nattvarden och bönen är alla nödvändiga delar för att bygga relationen. När vi låter de delarna tillsammans bygga gemenskapen i församlingen så blir gemenskapen tredimensionell mellan människor och Gud.

HANS ERIKSSON KOMMINISTER