Forskningen visar att bland de bästa sätten för duktiga elever att utvecklas är att lära ut till andra. Hela grunden i utbildningssystemet bygger på många absurda antagningar om att alla barn utvecklas lika snabbt, att alla barn är lika intresserade av alla ämnen, att alla barn lär sig på samma sätt. Antaganden som har avfärdats av forskningen men som lever kvar hos politiker och tjänstemän eftersom det kortsiktigt innebär lägre kostnader i ett samhälle där man tror att skolan kan utformas på samma sätt som ett företag som ska pressa kostnader på en produkt som marknaden börjar mättna på och är hårt konkurrensutsatt. Det finns idag stora skillnader i vad politiker har beslutat att elever ska kunna och vad elever faktiskt får för hjälp i skolan för att kunna tillgodogöra sig dessa kunskaper. När man tittar mellan olika geografiska områden blir det mycket mer tydligt att den boendesegregation vi upplever idag påverkar elevers studieresultat väldigt mycket. Elever i skolor i resursfattiga områden klarar sig sämre i den konkurrens som ändå råder i det skolsystem vi har idag, där individualisering handlar mer om att man får välja bort dåliga skolor och sämre presterande elever ifall man är högpresterande, snarare än att det behov elever har i den skola man går i ska man ha rätt till. Det är hög tid att debatten om hur pedagogiken i skolan bör individualiseras lyfts upp. Nya pedagogiker baserad på forskning visar istället att skolan borde utformas på ett sätt som uppmuntrar elevers individuella utveckling, att man blandar olika inlärningsmetoder och sätt arbeta snarare än endast ta till sig en sanning från en lärare i klassrummet tillsammans med trettio andra elever. De visar också att man bör arbeta mer ämnesintegrerat i projektform snarare än att försöka dela upp språk, samhällsvetenskap, matematik osv. Detta ställer stora krav på svenska utbildningsväsendet. Inte bara hur våra lärare utbildas och hur man arbetar i skolan, utan även hur skolan är utformad arkitektoniskt, från korridorer med salar byggda för trettio elever och en lärare som ska stå längst fram till större föreläsningssalar, fler små arbetsrum för grupparbeten och individuella arbetsstationer där lärarens roll blir till att istället för att endast föreläsa till att guida elever och hjälpa dem i deras inlärningsprocess och nya sätt att lära sig.
Stockholms Läns SSU distrikt anser därför Att
det svenska skolsystemet ska anpassas mer efter individens behov och förutsättningar
Att
skolan ska jobba mer ämnesintegrerat
Att förmåga
skolan ska jobba mer i projektform i grupp och åldersintegrerat efter elevernas
Att
utbildningen ska präglas av enskild undervisning och grupparbeten
Att
skolan ska bli bättre på att jobba med olika verktyg för att lära sig eftersom alla lär sig på olika sätt
Att
det ska tillsättas mer pengar för att utforma skolornas lokaler för att möta de krav som nya pedagogiker ställer på verktyg och mötesrum