Page 1

Förslag till: Bostadspolitiskt program Kongressen 2012 Stockholms läns SSU-distrikt Kapitelförfattare i kapitelordning: Alexandra Völker Gabriel Blomberg och Youbert Aziz Dilan Apak Sara Nordmark


Dags att få fart på byggandet Stockholms befolkning väntas öka med upp till en halv miljon människor till år 2030. En befolkningsökning i samma höga takt som nu skulle skapa behov av upp mot 20 000 nya bostäder per år i Stockholms län. Omkring hälften av länets byggande sker i Stockholms stad. Under 2010 ökade det till hela två tredjedelar. I en majoritet av kommunerna var antalet påbörjade bostäder under 100 stycken. Länets snitt på antalet påbörjade bostäder per 1000 invånare låg mellan år 2000 och 2010 på 45. Ökningen av bostadsbeståndet sedan år 2000 ligger på i snitt tio procent. Avsaknad av en bostad och hem skapar otrygghet. Det bör vara en social rättighet att ha en bostad. Förutom otryggheten för den enskilda individen är bostadsbristen tillväxthämmande då det försvårar för både studenter och arbetare att komma till storstadsregionerna. Byggindustrin är därutöver en stor arbetsgivare, både genom den faktiska byggnationen och genom produktionen av byggmaterial. En ökning av byggmaterialsproduktionen skapar arbeten i regioner som idag har allt färre arbetstillfällen. I Stockholmsregionen sysselsätter byggbranschen omkring 40000 till 45000 personer. Vem som egentligen bär ansvaret för bostadsbyggandet är i dag otydligt. Vi menar att rätten till bostad bör ses som en självklar del av välfärden. Regeringen bör därmed ta ett tydligt ansvar för den enorma bostadsbrist som finns i delar av landet, inte minst i storstäderna. Bostadsfrågorna bör därför få ett eget departement. Byggindustrin är oerhört konjunkturkänslig med kapacitetsbegränsningar som personalbrist under högkonjunkturer och minskad orderingång med personalneddragningar som följd under lågkonjunkturer. Under högkonjunktur upplever byggherrarna svårigheter att räkna hem hyresrättsprojekt på grund av de kostnadsökningar som vanligtvis sker. Under finanskrisen hade byggherrarna svårt att finansiera nya bostadsrättsprojekt då efterfrågan sjönk och bankerna var motsträviga till att låna ut pengar. Samtidigt ökade hyresrättbyggandet i andel då många bostadsrättsprojekt avbröts eller omvandlades till hyresrätter. För att öka byggnationen av bostäder och säkra en stabil ökning oavsett konjunkturläge bör ett statligt investeringsbidrag om 5 miljarder kronor införas. Det ska endast beviljas för byggnationer i områden med brist på bostäder, alternativt ombyggnation av bostäder. Kommuner med allmännyttiga bostadsbolag har möjlighet att öka nybyggnationen. Det som dock saknas i många kommuner är de ekonomiska förutsättningarna. Genom att med regeringsdirektiv skapa ett samarbete med AP-fonderna kan de investera i de allmännyttiga bolagens upprustning av miljonprogrammen samt nyproduktion av bostäder. Det skulle vara en stabil investering av pensionspengar samtidigt som framtidens pensionsinkomster skulle ge människor bostäder redan idag. Det som enligt kommuner anses vara de största hindren för byggnationen av bostäder är höga produktionskostnader, överklagande av detaljplaner samt brist på detaljplanelagd mark. Därtill menar byggherrarna att brist på arbetskraft i högkonjunktur, svårtolkat regelverk i plan- och bygglagen, varierande lokala bestämmelser för exempelvis parkeringsnorm och energikrav samt långa handläggningstider hos kommun, länsstyrelse och överklagandeinstanser är stora hinder. I över tio år har höga produktionskostnader legat i topp som den faktor som flest kommuner bedömer vara ett hinder för bostadsbyggande. Den totala produktionskostnaden delas upp i markkostnad och byggkostnad. Stockholms läns har den högsta produktionskostnaden i landet. Sammantaget över en tio års period har produktionskostnaderna ökat med över 50 procent, i betydligt snabbare takt än konsumentprisindex, sett utifrån den kostnad byggherren betalar. Markkostnaden varierar stor inom både landet och Stockholmsregionen men utgör i snitt en femtedel av produktionskostnaden. I Stockholms innerstad kan markkostanden motsvara hälften av hela produktionskostnaden medan den i länets ytterområden kan motsvara en knapp tiondel.


De stora byggbolagen har fler obebyggda byggrätter i Sverige än vad de har i andra länder. Ibland kan det handla om att byggherrarna upplever bristande efterfrågan. Men de kan även välja att inte påbörja så många bostäder samtidigt för att inte riskera lägre försäljningspriser som konsekvens av ett ökat utbud. För att motverka problemet kan kommuner villkora en genomförandetid i planeringen för att motivera ganska omgående start av byggnationen. För att skapa bättre priskokurrens, variation av gestaltning samt minimera risken att inte bebygger de byggrätter de tilldelats inom rimlig tid bör kommuner arbeta aktivt med att locka fler byggherrar. Överklaganden är vanligt förekommande. Vanligtvis försenar dessa projekt med ett till två år, vilket ökar kostnaden för projektet. Den ökade risken som kommer med överklaganden är svårare för små byggherrar att hantera än stora. Det försvårar små byggherrars ingång på marknaden ytterligare. Plan- och bygglagen bör ses över för att minska utrymmet för tolkningssvårigheter. För att förebygga överklaganden bör medborgardialogen utvecklas. Omkring två femtedelar av de antagna detaljplanerna i länet överklagas. Det kan handla om sådant som risk för minskat marknadsvärde på fastigheter i områden kring planerade projekt och liknande. Genom dialog med medborgarna under detaljplanernas framtagande kan sådana överklaganden undvikas vilket förenklar processen och därmed minskar kostnaderna. För att övergripande förbättra byggnationen av bostäder bör regionparlament införas. Med en helhetsbild över regionen kan ett strategiskt arbete utföras för att täcka regionens bostadsbehov. Parlamentet, som även skulle arbeta med andra regionövergripande frågor, bör ha till uppgift att förenkla processen för byggherrar genom att ta fram gemensamma regler för regionen vad gäller exempelvis energi och parkeringsnormer.       

Bostad ska vara en självklar del av välfärden Regionparlament bör införas Regionala byggnationsregler bör tas fram AP-fonderna bör få i uppdrag att investera i de allmännyttiga bolagen Investeringsstöd om fem miljarder kronor ska införas Samarbete mellan regering och kommuner skapas för effektiviserad planläggning Bostadsfrågorna bör få ett eget departement

Det är bra med stad För vem är staden? Den frågan måste vi ställa oss när vi diskuterar stadsutveckling, för det är egentligen det handlar om, vill man ha en stad för framtiden eller en stad för de som redan bor där. Stockholm har drabbats av det som kallas urban sprawl, eller utglesning på svenska, vilket innebär att staden breder ut sig med glesbebyggelse, av radhus och villor. Effekten blir lägre befolkningstäthet, längre restider och skapandet av sovstäder. Bostadsområden som folk lämnar under dagarna för att jobba eller studera på en annan mer central plats. Detta fenomen omintetgör möjligheten att bedriva kommersiell och kulturell verksamhet mindre centrala delarna av staden. De längre restiderna och försvårandet av att bygga system med fördelar av att bedrivas på storskala centrerat innebär också en större miljöpåverkan Fenomenet leder också till en social segregation där mäniskor med olika klassbakgrund inte möts, då sovstäderna normalt är mer ekonomiskt segregerad än sammanhållna städer. Därför ser vi gärna en stad som motverkar utglesning, för att få en mer integrerad stad. Då duger det inte bara med att ha större ambitioner vid framtida nybyggen. Då behöver vi ställa oss frågan om vi är nöjda med den stad vi har idag? Eller ser vi hellre att vi förtätar och omvandlar den bebyggelse som redan finns? Stockholms stadssilhuett är fattig på höga hus. Detta då konservativa krafter har fått råda inom stadsplaneringen sedan sjuttiotalet och det på båda sidor av den politiska blockgränsen. Den bristande politiska viljan leder till att marknaden tar över, och marknaden tänker inte långsiktigt. Det är billigare för en byggentreprenör att exploatera stora områden i externa lägen än att bygga centralt, vilket leder till den utglesning vi ser idag. Genom politisk


vilja kan vi effektivisera användningen av central mark för att rymma en mycket större befolkningsmängd och mer näringsverksamhet. En viktig teori inom stadsplanering är att för stora områden av monofunktionell karaktär, levande stadsdelar kräver en blandning av primära funktioner för att få tillskott av de sekundära funktioner som bidrar till att människor vistas i ett område. Primära funktioner kan vara universitet, handel, bostäder. Delar man på dessa så får man områden som bygger på primära funktioner, och som gör att människor tar sig dit, utför det de kommit dit för att göra och lämnar när de är klara. Detta påverkar också precis intilliggande områden, bildar ett slags vakuum. Stadsdelar som slutar med monofunktionell karaktär, tex. ett universitet minskar attraktiviteten hos precis intilliggande område, eftersom färre rör sig där. Därför ser vi gärna att lagstiftningen kring bygglovsprocesser och rivningslov förändras för att möjliggöra en större förtätning av staden, samt att omvandla de kilar som skapats mellan de kommunikationsleder som har Stockholm som nav. Omvandlingen av gamla industriområden till nya och fräscha stadsdelar är något som måste uppmuntras. Även omvandlingen av våra miljonprogram för att få en tydligare kvartersstruktur snarare än punktoch skivhus med tillhörande parkering, detta är en förutsättning till mer levande städer med näringsidkare och annan offentlig service på gatuplan. Problemet idag många gånger är att plan- och bygglovsprocesser tar så lång tid att få igenom på grund av alla utdragande överklaganden som görs oftast av redan boende i området och av olika intresseorganisationer. Man vill gärna se fler bostäder byggas, men inte i närheten av sig själv eller det man är intresserad av. Vi vill se en plan- och bygglag som främjar snabba beslut. När alla undersökningar är gjorda och stadsbyggnadsnämnden har tagit sitt beslut skall det enbart gå att överklaga en gång till en högre instans. En överklagandeprocess som också skall ha en övre tidsgräns. Vi anser inte att de som har bott i staden en längre tid har ensamrätt över stadens framtid, den unga generationen och framtida generationer och alla de som vill söka sig till Stockholm för en bättre framtid måste få möjlighet att kunna bo bra lägen och i levande stadsdelar.      

plan- och bygglovsprocessen ska förkortas genom minskade möjligheterna för överklagande av nybyggnation för att fördröja byggprojekt utöka möjligheterna i detaljplanelagstiftningen för fastighetsägare att utveckla tomter stadens tomma kilar ska förtätats samt bygga bort vakuumzoner som skapas av monofunktionell bebyggelse i utkanten av stadsdelar miljonprogrammen ska förtätas för att skapa levande stadsdelar med kvarterskaraktär staten bör skapa ett råd för stadsutveckling som kan bidra kommuner i deras samhällsbyggnadsplanering för att skapa levande stadsdelar staten skall vara med och finansiera ombyggnationen av miljonprogrammen till klimatsmarta och tätare stadsdelar med rikt kulturliv och kommersiell verksamhet

Klipp navelsträngen I dagens Stockholm har ett förstahandskontrakt blivit en våt dröm för de flesta personer under 30 år. Verkligheten är sådan att de som lämnat boet ofta tvingas flytta runt från ett osäkert hyreskontrakt till ett annat, de som tillhör undantagen har antingen haft tur eller en familj med stark ekonomi. Oavsett om man flyttar hemifrån för att man vill eller för att man måste ska man aldrig behöva vara orolig för att få tak över huvudet. Den klump många unga får i magen idag när de tänker på egen bostad är skapad av en bristande bostadspolitik som tycks ha försvunnit helt med högerregeringen. Det är inte svårt att räkna ut att vi behöver investera i allmännyttan och bygga fler hyresrätter. Att regeringen istället vill stimulera andrahandsuthyrningen är att ta bostadspolitiken ännu ett steg bakåt. Problemet är inte att det finns för få som vill bli hyresvärdar, problemet är att det finns för få hyresrätter att hyra ut. Ett annat exempel på hur stillastående bostadspolitiken är idag är synen på flyttkedjor som en smart och effektiv lösning på problemet. Vi anser tvärtom att detta kan ha motsatt effekt. Svaret på bostadsproblemet ligger inte i att


människor cirkulerar mellan bostäder, vilket förutsätter att någons inflyttning kräver en annans utflyttning. Lösningen stavas: bygg mer, billigare och smartare. Men det måste även bli lättare att få tag på de bostäder som finns. Att sätta en avgift på allmännyttan är ologiskt och sätter de som också behöver en hyresrätt med hänsyn till sin ekonomiska situation i en sämre sits. Att slopa avgiften till den allmänna bostadskön är ett sätt att föra fler närmare en trygg bostad. Vad som istället ska gälla i alla länets bostadsköer är ett aktivitetskrav. Ett visst antal gånger per år måste den som är bostadssökande logga in på sin kösida eller på annat sätt visa att man aktivt står i kön. Detta för att förhindra att medlemmar av bostadskön som egentligen inte behöver en hyresrätt ska stå i vägen för de som gör det. Det ska inte höra till det ovanliga att kunna flytta hemifrån efter gymnasiet. Dock är det svårt att få tag på en bostad via bostadskö kort efter studenten på grund av den artonårsgräns som finns för att stå i kön. Att kunna samla ködagar under gymnasietiden ökar chansen för att man snabbt ska kunna få ett hyreskontrakt när man går vidare till högre utbildning eller ut i arbetslivet. Stockholmsområdets bostadsköer ska heller inte begränsas till Stockholmare. Precis som det finns ont om bostäder här finns det ont om jobb ute i landet. Detta i kombination med många utbildningsmöjligheter gör att många ungdomar söker sig till huvudstaden. Även de ska ha chansen att stå i bostadskö här och enkelt få en bostad för att kunna tacka ja till en tjänst eller en utbildningsplats – utan att behöva tänka två gånger. Samtidigt som vi måste bygga fler hyresrätter måste även studentbostäderna öka i antal. Ingen ska någonsin behöva tacka nej till en studieplats på grund av att hen inte får tag på en bostad. Även vad gäller studentbostäder måste det bli lättare att ställa sig i bostadskön. I och med att kårobligatoriet har avskaffats för de som studerar vidare måste också kravet på kårmedlemskap för att ställa sig i kön till studentbostäder i Stockholm avskaffas. Det enda kravet som ska ställas på en person för att få tillgång till studentbostäder ska vara att man är just student.      

Byggandet av bostadslägenheter i allmänhet och hyresrätter i synnerhet måste öka i Stockholms län Avgiften till de allmänna bostadsköerna i Stockholm ska slopas Åldersgränsen för att stå i Stockholms läns bostadsköer ska sänkas till 15 år Stockholms läns bostadsköer ska vara öppna för alla som är bosatta i landet Antalet studentbostäder i Stockholms län måste fördubblas Kravet på kårmedlemskap för att stå i kö till Stockholms studentbostäder ska avskaffas

Det är inte bra med hemlöshet I dagens samhälle finns det ingen plats för de som är hemlösa. De senaste åren har utvecklingen varit än mer dyster och många härbärgen har skurits ner eller buntats ihop med diverse hjälpcentraler och korttidsboenden. Även samhällsplaneringen har mer syftat till att bygga så obekväma miljöer som möjligt för hemlösa. Detta har skett istället för att faktiskt sätta fokus på hållbara lösningar och långsiktigt ansvar från myndigheter och kommuner. Vi kan inte låta rösterna som säger inte på min gata vinna och förpassa de bostadslösa till de få kommuner som faktiskt bryr sig. Vi måste sluta alienera de bostadslösa och bygga fler härbärgen som en integrerad del av samhällsplaneringen. Som bostadslös idag hamnar du i samhällets periferi. Det kan finnas många svårigheter som måste tas itu med men inga konkreta hjälpmedel. För de som missbrukar finns det ofta hjälp att få med beroendet men sällan med andra problem som också kan uppstå. Det är här vårt samhälle brister, det finns ingen form av hjälp som går djupare ner i de bostadslösas situation än att ta itu med de allra mest ytliga problemen. Vi tror på den stödmodell som kallas för housing first vars metod går ut på att alltid placera personen i en bostad först. Det handlar om att förse den som är hemlös med det absolut nödvändigaste först, bostaden. Därefter börjas arbetet med sociala skyddsnät och med att planera en framtid tillsammans med stödpersoner och myndigheter. De personer som redan tagit de första stegen ur bostadslöshet måste erbjudas mer långsiktiga bostäder. Det rör sig om personer med säkrare framtid, stabilare tillvaro och ett större behov av att få ett längre kontrakt på en riktig lägenhet. Vi kan inte acceptera att hemlösa placeras på lägenhetshotell eller i andra tillfälliga boendeformer.


Alla kommuner och bostadsföretag måste börja ta ökat ansvar för den stigande bostadslösheten. Det är dags att sluta bolla runt hemlösa mellan olika kommuner utan någon riktig plan. Vi vill att varje kommun ska ta sitt ansvar för hemlösheten i den kommunen genom att garantera att det finns ett härbärge samt kvalificerad personal på plats. Enligt deklarationen om mänskliga rättigheter är bostad en av dessa rättigheter. Det är dags att bredda ansvaret för de hemlösa och ta det till en högre instans. Vi vill ha en myndighet som övergripande ansvarar för att hantera hemlösheten på ett adekvat sätt. Den ska även finansiera kommunernas eget arbete samt övervaka de sociala utjämningssystemen. De härbärgen som finns idag är antingen högtröskelboenden där brukarna måste vara nyktra och uppge sin identitet. Lågtröskelboenden avser mer att få bort de hemlösa från gatan och kräver varken identifiering eller nykterhet. Vi måste garantera att dessa boenden är säkra och att det inte får förekomma vare sig hot eller våld på det sätt som det kan göra idag. Vi måste också ta ställning för de par som är hemlösa och erbjuda de ett delat boende. Hemlösa familjer med barn måste alltid, utan undantag, placeras i ett delat boende om det är det de önskar. Samhället måste också bli bättre på att utreda andra missförhållanden som kan förekomma och uppföljningen av brukarna på härbärgen måste bli väsentligt bättre. Enskilda kommuner måste också ta huvudansvaret för de hemlösa som finns i kommun Vi kan inte längre blunda för problemen och behandla det som en icke-fråga.        

härbärgen ska byggas som en integrerad del av stadsområden införa housing first-systemet varje kommun ska garantera kommunens hemlösa en plats på ett härbärge varje kommun ska ta eget ansvar för de hemlösa som bor i kommunen alla nybyggnationer ska ha en andel hyresbostäder hyresbostäder ska förmedlas via kommunkontrakt hemlösa par och familjer ska garanteras ett gemensamt boende regelbunden uppföljning ska ske av alla som tilldelats bostad

Förslag till Bostadspolitiskt program  

Förslag till Bostadspolitiskt program inför Stockholms Läns SSU distrikts DÅK 2012