Jonny tycker att det ger mycket att få dela vardagen med andra i liknande situationer
Biologisk mångfald på kyrkogårdarna
Körer från Finland hälsade på i Vibyggerå
30 år av vägkyrka i Ytterlännäs
Bilder i svep från vårens händelser
Församlingstidningen Amenvisst ges ut av Kramfors pastorat 4 ggr/ år, till alla hushåll i församlingarna Bjärtrå, Dal, Gudmundrå, NoraSkog, Nordingrå, Styrnäs, Torsåker, Ullånger, Vibyggerå & Ytterlännäs. Delas ut som samhällsinformation, enligt PostNords villkor.
Ansvarig utgivare:
Peter Forsberg, 0612-855 20
Redaktör:
Linus Ottosson, 0612-855 66
Redaktionsgrupp:
Anna, Olofsson, Ann-Charlotte Agrell, Annika Stockberg, Kristina Tosteberg och redaktör.
Omslagsbild:
Jonny Swahn vid Gudmundrå församlingsgård i Kramfors
Se hemsida för direktnummer och mejladresser till personal.
Expeditionernas telefontider: Mån, tis, tors 10-12, ons 13-15
Besök vår hemsida: www.svenskakyrkan.se/kramfors
Följ oss på sociala media: @svenskakyrkankramfors
Swish-nr för kollekt/gåva:
Bjärtrå - 123 271 73 95
Dal - 123 271 73 95
Gudmundrå - 123 124 94 99
Nora-Skog - 123 036 24 59
Nordingrå - 123 214 10 59
Nordingrå EFS - 123 615 25 81
Styrnäs - 123 271 73 95
Torsåker - 123 271 73 95
Ullånger - 123 346 28 84
Vibyggerå - 123 346 28 84
Ytterlännäs - 123 271 73 95
Diakonikretsen - 123 548 46 05
LP-kontakten - 123 34 74 194
Act Svenska kyrkan - 900 1223
Svenska kyrkan i utlandet - 901 6031
Medmänsklighet och vänskap är vägen för oss
Det händer att man stöter på gamla vänner som man inte mött på länge. Ibland när det hänt mig så kan jag förundras över att med en del gamla vänner kan jag ta upp samtalet ungefär där vi slutade för kanske 15 år sedan - och det känns djupt meningsfullt! Med andra vänner kan jag få ge det tid så vi får återupptäcka vad den här relationen egentligen byggde på. Det kan ha hänt saker som gör att vi växt ifrån varandra och då kan det behövas en ansträngning för att återupptäcka varandra.
Vänskap och relationer är ett stort ämne och upptar en stor del av vårt vakna liv. Som det inte var nog så drömmer vi nog en hel del om och bearbetar våra relationer i sömnen också. Men vänskap är värdefull för oss, oavsett om vi är barn eller vuxna, i skola, kyrka och på arbetsplatser och i hemmen.
När det här skrivs har jag de senaste dagarna fått vara med om ett par händelser där vänskap och relationer har stått i fokus - på diametralt olika vis. Det första är ett vänstiftsbesök från vårt västra grannland Norge, där biskopen med prostar från Nidaros bispedömme besökt Härnösands stift. I samband med det besökte de Ytterlännäs gamla kyrka och nya kyrka och fick bli guidade i gamla kyrkans historia liksom de utmaningar som vi står inför i församlingslivet och i vården av kulturmiljöerna. Det blev sedan till ett stunds utbyte där man delade viktiga erfarenheter av varandras situationer - såsom vänner kan göra. Nidaros bispedömme är ett av flera internationella vänstift som Härnösands stift har runtom i världen. Det sätter fokus på kyrkans uppdrag att bygga vänskap och relationer för
att skapa en trygg och fredlig värld. Det andra handlade om minneshögtiden i Torsåkers kyrka och på Hola folkhögskola med anledning av att det är 350 år sedan trolldomsprocesserna då 71 personer oskyldigt avrättades. Samhällets och kyrkans mönster för hur livet mellan människor ska te sig föll år 1675 samman i en katastrof när avrättningarna genomfördes där mest kvinnor men också barn och några män miste livet. Myndigheter, kyrkan och de som var släktingar och borde varit vänner med de som avrättades stod för fullbordandet av handlingarna. Vid minneshögtiden den 24 maj i år i Torsåkers kyrka talade biskop Teresia Boström om vikten av att minnas vad som skett men också hur vi som mänsklighet har en tendens att återupprepa våra misstag och att det är något vi behöver hantera. Jesus korsfästelse har beröringspunkter med det som hände i trolldomsprocesserna likaväl som förföljelser och dödande av människor under andra världskriget. Vi behöver hantera det tillsammans som mänsklighet.
Medmänsklighet och vänskap är så vägen för oss. I en orolig och söndrande tid är det viktigare än någonsin att arbeta för fred och vänskap. Gud har i Jesus visat oss vad vänskap är och lovat att vara vid vår sida. Livet segrar över döden. Herre, du vandrar gemenskapens väg. Lär oss att gå över gränser. Kunskap och sanning och omsorg och rätt får vi som syskon nu dela. Visa oss vägen, gemenskapens Herre. Ge oss nu viljan att gå den.
(Sv Ps 738:3)
Gud välsigne dig!
Peter Forsberg, kyrkoherde
Foto: Terhi Saarela
Nya psalmer provsjungs
Svenska kyrkan har tagit beslut om att utöka och revidera sin psalmbok. Under perioden november 2021 till december 2022 pågick en insamling där alla som ville kunde skicka in sina förslag. Nära 9500 förslag inkom. Efter en urvalsprocess har 233 bidrag sållats fram som nu går ut på remiss till 147 pastorat och församlingar i Svenska kyrkan. Bland dessa finns församlingarna i Kramfors pastorat med. De nya psalmförslagen ska fram till nästa höst sjungas i gudstjänster och i andra sammanhang. Söndagen den 8 juni gick startskottet, då några av de nya psalmförslagen provsjöngs i gudstjänst vid Älvscenen (Styrnäs).
Diakonala händelser
Det uppskattade motionsloppet RullatorRallyt, för alla som tar sig fram med rullator, rullstol eller käpp återvänder i september. Se kommande annonsering för tid och plats.
Leva Vidare-grupp är för den som mist en närstående och som går igenom sorg. Tidigare har vi haft grupper för den som förlorat sin livspartner men nu kommer fler erbjudas denna viktiga möjlighet i sitt sorgearbete. Mer info kommer.
Suicidpreventiva dagen 10/9 kommer att uppmärksammas som de senaste åren genom en ljusmanifestation.
Ny askgravlund i Gudmundrå invigd
En regning torsdagsförmiddag 22 maj invigdes så den nya askgravlunden på Gudmundrå kyrkogård. Kyrkoherde Peter Forsberg hälsade välkommen och inledde ceremonin. Lennart Korén trädgårdsingenjör som designat lunden berättade om dess utformning. Domprost Kent Nordin ledde sedan en enkel invigningsgudstjänsten och predikade, varpå de församlade sjöng "Härlig är jorden" och askgravlunden förklarades för invigd. Den kan därmed börja tas i bruk och de första urnnedsättningarna har redan utförts.
Höstterminens uppstarter
Nu är de flesta grupper, träffar och körer på sommaruppehåll men snart är vi igång igen. Här kommer några datum att markera i höstens kalender:
Stick & Sjung 25/8 Styrnäs
Nora-Skogkören 26/8
Café Livslust 26/8 Ytterlännäs
Bjärtråkören 2/9
Min bild berättar 3/9 Ullånger
Tisdagsträff 16/9 Gudmundrå
Övriga körer, grupper och träffar startar vanligtvis i början av september. Håll utkik i nästa nummer, i kommande annonsering, på hemsidan.
Konfirmation ger nya kompisar och mer kunskap
Nu vill vi bjuda in till ett nytt år med konfirmation, för alla som börjar i åk 8 eller 9 (och ännu inte konfirmerat sig). Är det du? Eller känner du någon i den åldern? Fundera och prata gärna om detta val. För den som väljer att konfirmera sig är vår förhoppning att personen efteråt ska känna att den fått fundera på frågor som den tycker är viktiga, tillsammans med andra, att den fått många nya kompisar och haft en jätterolig tid, och lärt sig mer om Gud, Jesus, livet, sig själv och världen.
3 månader kvar till kyrkovalet
Du som är medlem i Svenska kyrkan och har fyllt 16 år får rösta i kyrkovalet om du vill. Du kan rösta från den 8 september fram till valdagen söndagen 21 september 2025. När du röstar påverkar du vad kyrkan ska göra. Din röst är viktig!
Du kommer få ett röstkort med posten senast 3 september. I röstkortet står det var du ska rösta på valdagen. Överst på röstkortet står vallokalens namn, adress och öppettid. Om du har frågor kan du ringa Svenska Kyrkans valservice, som har telefonnummer 010-18 19 400. De öppnar 1 september.
Foto: Annika Stockberg
Foto: Linus Ottosson
Vänskap som blev till sång – körer möttes över Kvarken
Svenska och finska körer förenades i Vibyggerå kyrka
Det började med ett brev. Handskrivet. Ett sådant där brev som rymmer både vänlighet och omtanke –och som får hjärtat att slå lite varmare när man hittar det bland räkningar och reklam i brevlådan.
I dag har den enkla handlingen vuxit till ett samarbete mellan flera körer från både Sverige och Finland. Den 18 maj fylldes Vibyggerå kyrka av sång och toner när musikgudstjänsten blev verklighet.
Gemenskapen och stämningen i kyrkan var vacker. Sångerna växlade mellan körerna och tonerna fann sin klang i kyrkan. Glada ansikten och mycket folk hade samlats för att dela denna stund tillsammans.
Vänskap som blev till sång Men hur började allt? Vi backar bandet till den 16 maj 2022.
Marianne Skoglund, från Docksta i Vibyggerå församling, hade då sökt brevvänner via en snigelpostklubb på nätet. Hon svarade på en annons från Lilian Westerlund i Vasa, Finland. Fyra dagar senare kom ett svar – och deras brevväxling tog sin början.
De skrev om vardagen, livet –och snart också om det de båda älskar: körsång. Lilian, som sjunger i Skärikyrkans kör i Replots församling i Finland, berättade om sin körs dröm att få samarbeta med en kör i Sverige.
Marianne tvekade inte, utan nappade direkt på förslaget och tog initiativ till ett samarbete.
– Eftersom jag arbetar som kantor i Nätra församling blev det naturligt att den första köruppvisningen under 2023 ägde rum både i Finland och i Nätra kyrka, förklarar Marianne.
Från brev till musikgudstjänst Efter det mötet började nya planer ta form, och fler körer ville vara med och arrangera en gemensam musikgudstjänst. Mariannes man, Magnus Skoglund, är körledare för Ullånger/Vibyggeråkören, och föreslog att de skulle arrangera en musikgudstjänst i Vibyggerå kyrka under 2025 – något större, där flera körer kunde samverka.
– Och på den vägen är det. Det känns helt fantastiskt att vi kunde genomföra det här tillsammans. Det var en fantastisk kväll. Körerna sjöng med sådan glädje, och det märktes att alla trivdes – både musikaliskt och socialt, säger Marianne.
I dag är samarbetet mer än bara musik. Det är en bro av toner, vänskap och värme. Breven mellan Marianne och Lilian skrivs fortfarande – även om det ibland går lång tid mellan dem.
– Det är alltid speciellt när ett handskrivet brev kommer. Det känns som en gåva i vardagen, säger Marianne.
Text & foto Anna Olofsson
Medverkande körer och musiker
• Ullånger/Vibyggeråkören –körledare Magnus Skoglund
• Mixturen – körledare Marianne Skoglund
• Korallkören – Korsholms svenska församling (Finland), körledare Michael Wargh
• Skärikyrkans kör – Replots församling (Finland), körledare Heidi Lång
• Ungdomskören Germivox (Finland), körledare Michael Wargh
• Adelcrantz blåsensemble (Finland), körledare Michael Wargh
• Solist: Lotta Borg (Finland)
• Husband från Finland
Initiativtagare
Marianne Skoglund, Magnus Skoglund, Michael Wargh, Lilian Westerlund, Heidi Lång och Leif Galls.
Stöd
Projektet har fått bidrag från Örnsköldsviks kommun och Kramfors kommun.
”Liten
& Stor är som en enda stor familj” – Jonny hoppas att fler pappor hittar dit
Att som ung pappa finna ett sammanhang kan göra stor skillnad i vardagen. För Jonny Swahn blev Liten & Stor – eller Kyrkis, som han själv säger – just en sådan plats. Här har han mött gemenskap, fått nya vänner och sett sin son växa i både självkänsla och social förmåga.
Text & foto Anna Olofsson
IGudmundrå församlingsgård har Liten & Stor vuxit fram till en trygg mötesplats för småbarnsfamiljer. Med en öppen och välkomnande atmosfär tas både nya och återkommande besökare emot med värme.
En plats att växa tillsammans För Jonny är fredagarna – de dagar han är ledig från jobbet – en viktig del av veckan. Tillsammans med sonen Aaron, tre år, deltar han regelbundet i verksamheten.
– Fredagarna betyder mycket för oss. Vi började komma hit redan när Aaron bara var några månader gammal. Jag och min sambo Amanda turas om att gå hit, berättar han Jonny ser tydligt hur deltagandet har påverkat sonen.
– Aaron har blivit mer utåtriktad, lärt känna andra barn och utvecklats till en väldigt social liten person. Gemenskap bortom föräldraskapets vardag
Men det är inte bara för barnets skull som besöken känns betydelsefulla. För Jonny själv har den inkluderande stämningen blivit en källa till stöd och igenkänning.
– Jag önskar verkligen att fler pappor hittade hit. Det ger så mycket att få dela vardagen med andra i liknande situationer. Även om majoriteten här är mammor, har jag
aldrig känt mig utanför. Samtalen vid fikabordet är ofta både lättsamma och oväntat djupa.
Att få ventilera tankar om föräldraskap tillsammans med andra har varit värdefullt.
– Det man funderar över som förälder är sällan något man är ensam om. Många bär på liknande frågor, och det hjälper att få sätta ord på dem i ett tryggt sammanhang.
Redan tidigt deltog Jonny i föräldragrupper, och att börja gå på Kyrkis blev ett naturligt nästa steg. Han vill också avdramatisera bilden av att det skulle finnas krav på tro eller religiös tillhörighet för att delta.
– Jag tror att många har en föreställning om att man måste vara troende. Men det handlar inte om det – det räcker att vilja träffa andra människor och ta en fika tillsammans.
Själv är han uppvuxen i Kramfors och har sitt sociala nätverk här. Men för sambon Amanda, som är nyinflyttad i kommunen, har Kyrkis fått ännu större betydelse.
– Hon har lärt känna vänner här som hon även umgås med på fritiden. Det har hjälpt henne att känna sig hemma på en ny plats.
Paret väntar nu sitt andra barn, och Jonny ser fram emot att återvända till verksamheten – den här gången som tvåbarnspappa.
– Vi vill ge vårt nästa barn samma möjlighet som Aaron fått: att växa upp i en miljö där trygghet, gemenskap och vänskap finns från början.
Kort om Jonny
Namn: Jonny Swahn
Ålder: 24 år
Bor: Kramfors
Familj: Sambon Amanda och sonen Aaron, 3 år
Yrke: Kvalitetskontrollant inom försvarsindustrin
Fritid: Tränar mycket, spelar innebandy i Bollstabruk FBC LO
Jonnys tips till dig som är ny
- Följ gärna med någon första gången – det kan kännas tryggare.
- Kom tillbaka en andra gång, även om det var lugnt första gången – gruppen varierar.
- Våga prova! Här finns en värme och ödmjukhet som är svår att hitta någon annanstans.
- Prioritera tiden – både för din egen och ditt barns skull. Det ger så mycket tillbaka.
- Du behöver inte känna någon i förväg – du lär känna nya här.
- Testa Kyrkis –du kommer inte att ångra dig. Det är vad jag säger till mina vänner.
Kristina Tosteberg, diakon i Kramfors pastorat, reflekterar över hur vänskap kan uppstå, hur Gud vill vara vår vän och att en paus kan hjälpa oss att få syn på just det.
Foto Robert Kneschke/Mostphotos, Alex Giacomini/Ikon
I vänskapens tecken
Att ”vänskapa”
Om ramsan säger: ”Verb, det är vad man kan göra: hoppa, springa, se och höra”, beskriver ordet vänskapa hur man ”gör vänskap”. Något vi skapar. Tillsammans, ömsesidigt, med start i nyfikenhetens jordmån. Kanske en besvarad hälsning som leder vidare till ett kortare samtal, som i sin tur kan fördjupas till vänskap.
Gud – helig, men ändå vän I Moses förvandlande möte med Gud i den brinnande busken, undrade Mose vem han skulle säga det var som hade sänt honom på det uppdrag han fått. ”Jag är den jag är. Säg dem att han som heter ’Jag Är’ har sänt dig till dem”, var Guds svar. (Andra Mosebok 3:13)
Gud visar vem han är. Hymlar och döljer inte. Och att visa något av sig själv är en av grundstenarna för vänskap: Gud älskar oss och söker kontakt, så uppriktigt att han valde identifikationens väg och blev människa. Gud fick så att säga ett ansikte i Jesus. Honom kan vi närma oss och lära känna. Och känner ni mig, känner ni Gud, förklarar Jesus i Johannesevangeliet 14:6-11.
I påföljande kapitel kallar Jesus lärjungarna inte för tjänare, utan för vänner. Den så kallade ”Vänskapens ikon”, här ovan, visar vad denna
vänskap skulle kunna betyda: Jesus, vid min sida på livets vägar. Han lägger sin högra hand, dvs kraftens, handlingens och närvarons hand, på min axel. Jag kan låta mig omfamnas, ledas framåt. I ögonhöjd med rörelseutrymme. En vänskap där Gud själv är närvarande i mitt liv. En vänskap där jag får plats att växa och som rymmer fler.
Vilans vänskapsplatser – med Gud och andra
En ”blå timme” kallades det. En timme då var och en fick göra vad den ville – promenera, läsa, fotografera, bara sitta, eller kanske rent av sova. Det enda förbehållet var att inte kommunicera med någon annan. Att få vara ifred och låta de andra vara ifred. Efter lägrets andra ”blå timme”,
"Vänskapens ikon" kommer från Egypten och visar abboten Menas, en historisk person som får representera oss var och en, omfamnad av Jesus, vår vän.
Målad på 500- eller 600-talet finns originalet idag bevarat i Louvren.
uttryckte flera konfirmander att det varit såå skönt med paus mitt i vimlet och att det borde vara obligatoriskt i skolan med en blå timme varje vecka. Nej, utbrast en annan: En ”blå dag ”, varje vecka! Ja, tänk… en hel dag fri från krav på att prestera och producera, fri till vila och gemenskap. Grunddragen till ”en blå dag” finns redan i Bibelns andra kapitel. Det står att Gud ”upphörde den sjunde dagen med allt arbete han hade gjort. Och Gud välsignade den sjunde dagen. Ja, han helgade/avskilde den, för på den hade han upphört med allt arbete som Gud hade skapat för att färdigställa.” [Kärnbibeln] Efter att vara alldeles nyskapade på sjätte dagen, var människornas uppgift dagen efter alltså inte att jobba och stå i, utan att pausa såsom Gud pausade, ta in det övervackert och kreativt skapade runtomkring och ge Gud cred för alltihop!
Den där vilodagen, söndagen, verkar vara tänkt just så, att regelbundet få upphöra med arbete, hinna ikapp sig själv, vara i vår store Skapares närhet och tillsammans med andra tillbe honom som är tillvarons grund, ge honom cred. Om du inte redan har det, så önskar jag att du ska hitta en god ”kyrkfamilj” du också. Kom och bli en del av en växande gemenskap.
30 år av välkomnande värme –
Ytterlännäs gamla firar som vägkyrka
Text & foto Anna Olofsson
Itre decennier har Ytterlännäs gamla kyrka stått öppen som vägkyrka – en plats där människor möts, stannar till och finner ro. Och det är fortfarande lika varmt och välkomnande i dag som när allt började för 30 år sedan.
En av dem som lade grunden till de guidade turerna är Karin Skoglund. Hon har burit på en relation till den här platsen sedan barndomen. Som liten brukade hon cykla till kyrkan, bara för att få vara där. Rummet lockade, fängslade – och blev ett andrum tidigt i livet.
Att göra rummet tillgängligt – utan att störa dess själ När Karin 1995 vistades i Edinburgh kontaktades hon av församlingen i Ytterlännäs. De ville ha hennes hjälp med att utforma en idé kring guidade visningar. Under våren började hon skissa på ett upplägg som kunde göra kyrkan tillgänglig för fler – utan att förlora dess själ.
– För mig har det alltid varit viktigt att en guide är en vägvisare. Att man gör kyrkan tillgänglig, men samtidigt
lyssnar in vad besökaren söker, säger Karin.
Och det är just lyhördheten som har präglat vägkyrkans karaktär. Karin menar att människor kommer till kyrkan av många olika anledningar: för stillhet, musik, tro, historia – eller bara en stunds närvaro. Guidens roll är inte bara att berätta, utan att känna av rummet och möta besökaren med respekt.
Mellan 1995 och 1997 guidade Karin själv. Därefter började hon även utbilda nya guider – och lade därmed grunden till en verksamhet med lång livslängd.
Musik, konst och möten som får växa Tack vare hennes mångåriga engagemang knöts också David Kettlewell, engelsk musikvetare och barockmusikspecialist, till Ytterlännäs.
Tillsammans – och med många andra – vidgade de under årens lopp det musikaliska och konstnärliga uttrycket, med bland annat medeltida verkstad, utställningar, slåttanna och workshops.
Det har alltid funnits en tanke
om tillgänglighet och kontinuitet. Att kyrkan ska stå öppen, att någon finns där och tar emot. I anslutning till kyrkan finns också ett café – en uppskattad plats att slå sig ned för en kopp och ett samtal.
Under åren har vägkyrkan blivit en självklar samlingsplats. Hit återvänder människor år efter år – hemvändare, nyfikna turister, pilgrimer, musikälskare och livssökare. Det har kommit besökare från hela världen, och från alla delar av samhället. Alla har fått möta kyrkan på sitt sätt, på sina egna villkor.
– Det är det som är så vackert. Vi litar på kraften i rummet och kraften i den tro vi bär. Att få se det fortsätta växa, att det fortfarande är ett andligt rum där människor får vara som de är – det känns väldigt fint, säger Karin.
I år firar Ytterlännäs gamla kyrka 30 år som vägkyrka. Jubileet är inte bara ett tillfälle att blicka bakåt – utan också att glädjas åt allt det som ännu pågår. Och att fortsätta välkomna varje ny besökare med värme, lyhördhet och öppenhet.
Besök Ytterlännäs gamla kyrka i sommar 23 jun - 3 aug, alla dagar 10.30-16.00. Guidade turer, utställning, café mm.
Välbesökt evenemang på påskafton i Torsåkers församlingshem, där både gammal som ung samlades för gemenskap, fika, påskpyssel och en skattjakt som tog en avstickare in till kyrkan.
Samtal kring elden om Bibeln och livet i Bjärtrå. Komminister Lars E Eriksson och deltagare träffas på torsdagskvällar för reflekterande samtal med avstamp i olika bibeltexter.
Pysselstuga vid sommaravslutningen på Liten & Stor i Dals sockenstuga.
Påskspelsgänget i Nordingrå, där skolklasser bjöds in att få höra påskens stora berättelse. Motsvarande gjordes även i Gudmundrå & Ytterlännäs.
Kyrkfika med morsdagstårta 25 maj efter mässan i Gudmundrå kyrka. En årlig tradition!
Vänstiftsbesök i maj, där biskopen med prostar från sökte Härnösands stift. En hållplats var Ytterlännäs och utbyte av tankar kring utmaningar i bland annat
Vårens sista Tisdagsträff i Gudmundrå församlingsgård, där Eva Öhman, Eva-Britt & Sune Johansson musicerade och berättade.
Teckenspråkstolkad mässa i hemmamiljö i Ullånger. Komminister Annica ledde gudstjänsten och diakon Akar tolkade för de döva som samlats, även från Härnösand.
Bjärtråkören, Nora-Skogkören och körsångare från andra körer i församlingarna genrepar i Nora kyrka inför Ted Gärdestad-mässan, som hölls på samma plats lördag 17 maj.
från Nidaros bispedömme beYtterlännäs gamla kyrka med guidning annat vården av kulturmiljöer.
Biskop Teresia träffade präster och församlingsrådens ordförande i Ådalens kontrakt, en eftermiddag i Mariakapellet.
Biskop Teresia Boström vid gudstjänst 24 maj i Torsåker på minnesdag för trolldomsprocesserna för 350 år sedan, där även en minnessten utanför kyrkan avtäcktes.
Foto: Ann-Charlotte Agrell, Kristina Tosteberg, Anna Olofsson, Linus Ottosson
Glada miner runt fikabordet på träff i Styrnäs församlingshem.
Elhams asylprocess har många märkliga inslag som får en vanlig svensk att tappa hakan och undra över rättssäkerheten.
"Regimen vill lägga sig i allt, till och med vad du tänker"
Möt Elham Rahimi Tembi från Iran, som flydde till Sverige 2013 och som fortfarande kämpar för att få stanna kvar. Kampen till trots så finner Elham i sin kristna tro både hopp och mening.
Text David Tosteberg Foto Kimia Gheisari Pourshehni, okänd, Wikimedia Commons
Varma kramar, omsorgsfulla ord och ett bord där pistagenötter, solrosfrön, sultanrussin och frukt redan står framdukat. Den persiska gästfriheten är omtalad och här är det mer än så. Elham Rahimi Tembi bjuder inte bara in mig i sitt hem med öppna armar, hon öppnar sitt liv.
Elham föddes 1967 i södra Iran, i provinsen Khuzestan, som den första i en syskonskara som skulle uppgå till sju. I hemmet rådde hela tiden stor frihet, men efter den islamistiska revolutionen 1979 förändrades samhället snabbt och tvånget för kvinnor att bära hijab (slöja) kom som en chock.
- Det var inte bara att alla måste vara muslimer, man skulle vara det på deras sätt. Regimen vill lägga sig i allt, till och med vad du tänker.
Staden var liten, men hade många intellektuella som organiserade protester mot att tvingas likställa identiteten som iranier med att vara muslim och Elham började tidigt, redan i 13/14-års ålder, engagera sig politiskt. Efter avslutad skolgång utbildade hon sig till lärare och undervisade i motsvarigheten till högstadiet i ämnena matematik och naturkunskap.
- På den här tiden trodde jag inte på Gud alls. Jag läste mycket
Som 22-åring gifte Elham sig med en kusin, Farzad, och tillsammans fick de dottern Kimia och sonen Yahya som föddes med en hörselskada. Det var när Yahya började skolan som situationen började bli outhärdlig.
- Vi var redan hårt kontrollerade. Varje månad bytte vi lås på dörren för att skydda oss. Men det var mycket bråk på Yahyas skola och han fick ingen hjälp alls eftersom de visste att han var min son.
Lille Yahya, åtta år, blev ett vapen för att komma åt Elham och till sist förstod familjen att de måste ut ur landet, bort från regimen och dess lakejer. Kontakter togs med smugglare som kunde ordna papper och transporter. Det kostade familjen allt: hus, två bilar, möblerna i huset – allt gick åt till att betala flykten. Farzad åkte till Sverige först, men när familjen skulle komma efter, landade man i Italien där man blev strandade på flygplatsen i en hel vecka. Passen togs och är fortfarande kvar där. Efter flera dagar hade man fortfarande inte fått någon mat, men en eritreansk man såg deras belägenhet och delade med sig. Än idag har familjen ett extra gott öga till eritreaner, skrattar Elham. Så småningom släpptes man in i Italien och kom till Rom. Här hjälptes man av
en svenska som arbetade för Röda korset, kom till en kyrka ledd av en svensk präst och…
- Vi åt vår första kanelbulle! I Italien! I kyrkan drabbades Elham av insikten att allt inte bara skedde av en slump. Det kändes som ett mirakel. Kanske fanns det en mening med att de var just här. Kanske finns det ändå en Gud. En Gud som inte tvingar sig på, utan som älskar och vill ha en relation.
Bild t.v: David Tosteberg döper Elham i Gudmundrå kyrka i december 2013.
Bild t.h: Yahya, Kimia och Elham med var sitt dopljus tar emot sina dopbevis.
"
Det har varit jättesvårt. Men värmen i gemenskapen i kyrkan har alltid funnits där. Mitt hjärta har varit varmt hela tiden.
Provinsen Khuzestan i Iran, där Elham är född och uppvuxen. I Khuzestan finns mycket olja, och provinsen var det huvudsakliga territoriella målet för Iraks invasion under Iran–Irakkriget 1980.
En kompis från Sverige kom med tåg och kunde ta med sig barnen hit, medan Elham tvingades åka till Turkiet. Elham blev kvar ett halvår innan hon och Farzad som kommit med flyg från Sverige, efter en många timmar lång nattlig vandring genom en skog kunde föras i en van till den grekiska gränsen. Därifrån flög de (hon med ogiltigt pass) till Sverige, till barnen. Sedan de placerats i Kramfors sökte de upp kyrkan här och det var så jag kom i kontakt med familjen.
- Kimia ville döpas. Och Yahya med. De var så tacksamma till Jesus. Och jag med!
Jo, jag minns det väl. Vi samtalade via tolk och jag förklarade för Kimia, 13 år, vad dopet är och vad det inte är. Hon älskade Jesus och ville följa honom hela sitt liv och det var viktigt för mig att veta att hon förstod konsekvenserna av sitt beslut. När jag berättat klart sa Elham att hon också ville döpas och när hon frågade Yahya också sken han som en sol när han nickade. Pappa Farzad sa sig däremot inte vara redo för något dop. Inte ännu i alla fall. Men de tre andra döptes i Gudmundrå kyrka den 5 december 2013 – och ett halvår senare följde Farzad efter.
Åren därefter har varit väldigt tuffa. Efter tolv år i Sverige har de fortfarande inte fått uppehållstillstånd.
Deras asylprocess har många märkliga inslag som får en vanlig svensk att tappa hakan och undra över rättssäkerheten. Kampen har tärt och 2020 gick Elham och Farzad från varandra. Farzad återvände 2021 till Iran där han tragiskt nog sommaren 2024 drabbades av en hjärtinfarkt och avled. För de andra ligger ärendet nu hos FN och dess kommitté mot tortyr som begärt att den svenska regeringen ska pausa all förberedelse av utvisning och ge familjen statusen tillbaka som asylsökande tills ett slutgiltigt beslut väntas om kanske ett halvår.
- Det har varit jättesvårt. Men värmen i gemenskapen i kyrkan har alltid funnits där. Mitt hjärta har varit varmt hela tiden. Jag har aldrig tänkt att det var fel väg, att vi inte skulle ha kommit hit. Kärleken finns i den kristna tron. Jesus är kärlek. Kärlek, fred och vänskap.
Älskade dyrbara syster. Alltid har du funnits där för så många. Inte bara för din familj och dina vänner. Jag tänker på att du också blivit en extramamma för en massa ungdomar i jobbet på boendet Fenix här i Kramfors, att du alltid visar omsorg och bryr dig på riktigt. Det är så tydligt var det kommer ifrån och vem du vill ge all ära. Tack Jesus för Elham och hennes familj. Tack för att du ledde dem hit.
När ängen blommar får
livet plats – biologisk mångfald på kyrkogårdarna
I Kramfors pastorat startar i år en satsning på biologisk mångfald. Gräsmattor som tidigare klippts får nu växa fritt. Det gynnar blommor, bin, fåglar och andra arter. Samtidigt bygger satsningen vidare på en omtanke om naturen som redan finns i församlingarna.
Text & foto Anna Olofsson
Låt det spira - så frodas liv När gräset får växa blir det plats för blommor som lockar till sig pollinatörer. Bin, fjärilar och humlor söker både mat och skydd – och där de trivs, trivs också andra. Fåglar och smådjur hittar föda bland insekterna, och gräsytorna blir en levande del av naturens kretslopp. Att låta gräset växa är inget nytt. I bland annat Dals församling har det skett länge. Nu inleds en gemensam satsning där fler områden sparas, och gräset får utvecklas fritt så att ängsliknande miljöer kan växa fram. Dock inte runt gravarna, där vi fortsätter klippa för vårdat gravskick. Det är ett långsiktigt arbete. Första året ägnas åt att se vad som naturligt kommer upp. Nästkommande år kan det bli aktuellt med sådd eller andra åtgärder för att ytterligare stärka ängsmarken.
– Det är roligt att vi gör detta mer samlat. Vi visar omtanke om naturen och tar vårt ansvar som förvaltare av Skapelsen, säger Fredrika Björk, fastighetshandläggare.
En del av Svenska kyrkans gemensamma arbete
Satsningen är också en del av Svenska kyrkans gemensamma arbete med klimat och miljö. Färdplanen för klimatet lyfter fram vikten av biologisk mångfald och minskade utsläpp. Arbetet gör också arbetsmiljön tryggare. Lutande ytor har tidigare inneburit risker med åkgräsklippare. Nu slås ytorna en gång per år med slaghack eller eldriven trimmer. Det gör arbetet säkrare och minskar utsläppen.
När naturen får ta plats — vinner alla Biologisk mångfald handlar inte bara om naturvård. För kyrkan är det också en andlig handling. När gräset får växa släpps variation och skönhet fram. Fler arter får plats, och vi bidrar till en värld där livet kan fortsätta blomstra — för både människor och natur.
Historiskt
Många tänker kanske att kyrkogårdar alltid har haft välklippta gräsmattor. Men så har det inte alltid varit. Genom tiderna har de sett olika ut, med mer
naturliga inslag och mindre strikta ytor. Här nedan kan du se exempel i bild och text på hur det har varit — och det är faktiskt inte så länge sedan.
Vad gör vi just nu?
• Gräsmattor får växa fritt.
• Utvalda områden sparas för att skapa ängsliknande miljöer.
• Första året ser vi vad som växer upp naturligt.
Vad händer framöver?
• Sådd eller andra åtgärder kan bli aktuella nästa år för att utveckla ängarna.
Varför gör vi detta?
• För att gynna pollinatörer och fåglar.
• För att minska klippning och utsläpp samt öka säkerheten.
• För att värna skapelsen och den biologiska mångfalden.
Ängsmark runt kyrkstallarna i Nordingrå
Ängsmark nedanför Gudmundrå kyrka
Renovering för framtiden – Bjärtrå kyrka bevaras med varsam hand
Bjärtrå kyrka har en enkel och tidlös form. Nu pågår en stor renovering. Fasader och ytskikt återställs med varsamma metoder för att bevara kyrkans utseende och historia.
Text & foto Anna Olofsson
Kyrkan har fått stora skador på sina putsade fasader. Tornet och den östra gaveln är särskilt hårt drabbade. På flera ställen har putsen lossnat helt. Vid kyrkporten har skadorna till och med spridit sig in i vapenhuset. Även andra delar av byggnaden behöver lagas och målas.
Bjärtrå kyrka är en av många större kyrkor som byggdes under 1800-talets befolkningsökning. Den enkla formen och den sparsamma utsmyckningen lyfts ofta fram som särskilt värdefulla att bevara.
– Fasaderna och kyrkorummet behöver behålla sin enkelhet i
detaljer, med hänsyn till byggnadens historik, säger Fredrika Björk, fastighetshandläggare.
Renoveringen görs med traditionella material och metoder. Skadad puts tas bort och ersätts på ett varsamt sätt. Därefter målas fasaderna med kalkfärg i samma kulör som tidigare. Det skyddar ytan och bevarar kyrkans ursprungliga utseende.
Kyrkans inre har ändrats flera gånger genom åren. Den byggdes på 1840-talet men har renoverats vid flera tillfällen. En stor ombyggnad gjordes 1907. Ytterligare arbeten gjordes på 1940- och 1990-talen.
Den mest synliga förändringen är från 1907. Då förlängdes koret och avslutades med en rund absid. Ljuskronorna i mittgången markerar processionens väg och förstärker känslan i kyrkorummet.
– När vi använder rätt material och metoder, bevarar vi också det kulturhistoriska värdet, säger Fredrika Björk.
Tack vare renoveringen kan kyrkan fortsätta vara en plats för både tro och tradition – i många år framöver.
Finansieringen:
Projektet finansieras till 50% av kyrkoantikvarisk ersättning, det vill säga statens bidrag för att Svenska kyrkan förvaltar det kyrkliga kulturarvet.
Avlidna medlemmar
Bjärtrå
25 04 03 Bert Ove Larsson
Gudmundrå
25 03 12 Gertrud Emmelie Inga-Lisa Jonsson
25 03 18 Rigmor Margareta Eriksson
25 03 22 Ingrid Marianne Norberg
25 03 24 Göte Enar Byström
25 03 30 Karl Bertil Näslund
25 03 31 Bernt Nordlander
25 04 02 Sven Erik Johansson
25 04 02 Torsten Petrus Wiklander
25 04 04 Anna Kristina Strindlund
25 04 06 Per Erik Håkan Näslund
25 04 13 Margareta Nordin
25 04 21 Ingrid Erika Högberg
25 04 24 Kjell Roger Källdén
25 04 24 Tore Konrad Willén
25 04 30 Berit Elisabet Olsson
25 05 00 Jukka Tapani Vainionpää
25 05 06 Mats Roger Eriksson
25 05 08 Kjell Erik Röding
25 05 19 Margit Elionor Nyberg
25 05 21 Jean Bruno Barmore Asplund
Nora-Skog
25 03 17 Britta Margareta Tiger
25 03 19 Eva Rose-Mari Billmark
Nordingrå
25 03 31 Karl-Göte Edin
25 05 12 Göran Nils Olof Sjödin
Ullånger
25 03 03 Eva Christina Westin
25 04 20 Lars-Erik Risslén
Torsåker
25 04 20 Johan Arvid Lindström
Ytterlännäs
25 03 26 Lennart Agne Eriksson
25 04 10 Bengt Harry Jansson
25 04 29 Bo Lennart Hellström
För Dal, Styrnäs och Vibyggerå församlingar finns inga avlidna medlemmar under denna period att kungöra.
Kyrkskatten
Nattvardskärl från
1600-talet kan vara gammalt krigsbyte
Text Annika Stockberg Foto Magnus Skoglund
Nattvarden har sitt ursprung i Jesu sista måltid med lärjungarna på skärtorsdagskvällen.
Kalkar – eller bägare, som de numera oftare kallas – har sett olika ut genom århundradena. På 500-talet var kalkarna ofta rikt utsmyckade med ädelstenar och ornament. Under renässansen fick de åter en enklare och mer avskalad design. Även storleken har varierat genom tiderna.
Varför gick man från att säga kalk till bägare? Det berodde på att det grekiska ordet poterion används i Nya testamentets ursprungstexter för att beskriva Jesu bägare vid den sista måltiden. Det betyder en vanlig dryckesbägare, till skillnad från kylix, som syftar på ett större, ceremoniellt kärl.
Kalkar var oftast tillverkade av ädelmetaller, men numera förekommer även många i keramik. Flera församlingar har dessutom ett så kallat sockentyg – ett slags resenattvardskit – som används vid till exempel sjukbesök.
I Vibyggerå gamla kyrka finns ett nattvardskärl från 1600-talet, vilket är ganska sällsynt. Det sägs ha varit ett krigsbyte och har polskt ursprung. Under foten står inskriptionen: SVMPT GIZA 1621 M:3 SKO 9. Det som särskiljer detta kärl är de gjutna och lödda figurerna av Jesus på korset, Maria, Johannes och Petrus. Kärlet är tillverkat i förgyllt silver. Att använda silver som grundmaterial och sedan förgylla kärlen har både praktiska och symboliska orsaker. Silver är hållbart och formbart, vilket gör det idealiskt som bas, medan det tunna lagret guld på insidan skyddar metallen från vinets syra och gör kärlet mer hygieniskt. Dessutom bär guldet en stark symbolik – ett uttryck för vördnad och helighet.
Noterat om sommarens musik
Gudmundrå kyrka - onsdag 18.00, fri entré
» 18/6 Orgelkonsert "Kända och okända melodier", Anna Larsson & Aina Höglund
Vibyggerå - Helgsmålsbön med musik 18.00, fri entré
» 28/6 Gamla kyrkan, Therese Åkerlund, M Skoglund
» 6/7 Magdbäcken, Sotto Voce
» 9/8 Gamla kyrkan (musik ej klart i skrivande stund)
» 23/8 Markoms kapell, Sotto Voce
Nordingrå kyrka - söndagar 19.00, inträde 150 kr
» 29/6 Jeanette Köhn & 2 musiker ”Musik inför ljusare tider” från visa till Barock
» 6/7 Duo Vox ”På annersia”
» 13/7 Trio Lirom ”Vore jag en liten syrsa bara”
» 20/7 Emanuel Bagge ”Omgjort”
» 27/7 Sara och Pelle Duo ”Mitt i livet – Det kan vara idag det händer"
Kramfors kapell - onsdagar 18.00, fri entré
» 2/7 Lena Stompers, tradjazz
» 16/7 Oskar & Anna Maria Wedman trio, horn, oboe och piano
» 30/7 Jörgen och Päivi Sundeqvist, dragspel
» 13/8 Klas Norberg och Jesper Skogsrund, sång och piano, visa och jazz
Ytterlännäs gamla kyrka - lördagar 18.00, fri entré
» 5/7 Magnus & Marianne Skoglund
» 12/7 Eva-Britt & Sune Johansson
» 19/7 Ulrika Bodén
» 26/7 Anders Edström
Nora-Skog
» 12/7 18.00 - Helgsmålsbön i Nora k:a med Magnus Skoglund
» Vila i kyrkan Nora kyrka onsdagar 16/7-13/8 kl. 13.00–13.45. Låna en kudde och filt och lägg dig i bänken och lyssna på lugn orgelmusik. Somnar du så är det helt okej!
» I sommar testar vi Sommarkör i Nora församlingsgård Onsdagar 16/7-13/8 kl. 18.30–20.30. Kom och sjung sånger i olika genrer, med stämmor och utan stämmor. Vid frågor mejla: annika.stockberg@svenskakyrkan.se
Ullångers k:a - Helgsmålsbön med musik 18.00, fri entré
» 19/7 Annika Stockberg
Dals kyrka - Musik vid helgsmål 18.00, fri entré
» 30/8 Anna Larsson m.fl.
VENEN BLÅSINSTRUMENT
FEJAS AV MÄSTARE
LIGGER LIMA I ATATΰRK SNO LÅSBOLAG RESRUTT
KONTINENT
SEX
KORTSPEL OCH MAN LÄGE GRÖNOMRÅDE JÄMLIKT
ELISA UNDERHÅLLA
GYTTJA KUNGAR AKTUELL TID SKIVA
FÖREGÅR VISS ÖVNING
PÅ HAAGBIL
GJORDE MAN I HYTT
BIBELKVINNA HÄST
KANTON
HASTIG
STYRDE FÖRE PUTIN PRYGEL
FLYGARE DELTA I PRAO DOMSTOL
KAFFE DJURPARK SÄLLSYNT
BIBELBOK MÅNGEN I BIBELN
SOTHÖNA RYMDORGAN FÖR IOWA
BIFALL I VÄST & DISKMEDEL
SKREV OM BOND
SERIEANKA
WÄGNER
KÖR KIS LUAS
KORT FÖR LYXBIL KAR
LUKT SOM SPEL UNIVERSITET
SÅGS MED BUMBA
Skicka in - Vi drar 3 + 1 vinnare bland korrekta lösningar & bildsvar. Skicka in senast 15/8 via post; Jättestag. 13, 872 34 Kramfors, eller mejla fotokopia; kramfors.pastorat@svenskakyrkan.se.
Grattis till våra vinnare från förra numret! Korsord: Eivor Johansson (Ullånger), Lennart Nordin (Kramfors), Peter Ragnarsson (Bjärtrå). Bildfråga: Barbro Tjernström (Kramfors). Vi skickar er ett litet vinstpaket med en bok av Tomas Sjödin och en Fairtrade choklad.
Namn:
Adress:
Ort:
STAVHOPP HAR SIN STOL
YTTRADE DONERA GÖR VI
LIKGILTIGT PROGRAM
LÅSMÄRKE RIKTNING
FÖRE DS LSD
KLÄ UPPÅT VÄGGARNA
GOJA SIST I BREV
GJORDE FYRAR
Var i vår vackra bygd är detta foto taget? Skriv din gissning: Rätt svar förra numret: Kyrkviken, Kramfors
Kramfors Amenvisst mall 17 x 16 Arial 6 pkt, lösning Times Roman 18 pkt. Nr 2 2025 skickat 20250504
Med hjärta för församlingen
Kyrkan ger Kerstin Nitsche trygghet och ro
Text & foto Ann-Charlotte Agrell
Jag försöker att ta en promenad varje dag, säger Kerstin Nitsche när jag möter henne utanför sockenstugan i Ytterlännäs. Hon kommer gåendes med sina stavar i var sin hand. Hon har gått hemifrån sitt hus i Bollstabruk, de kraftiga vårvindarna till trots. Vi går in och sätter oss bekvämt i soffan i konfarummet. Jag är nyfiken på att veta mer om Kerstin och hur hennes engagemang i kyrkan började.
- Min pappa kom ursprungligen från Tyskland men honom har jag inget minne av eftersom han dog när jag bara var fyra månader gammal. Min mamma kom från Finland och fick ensam uppfostra mig och min bror. Hon var en stark kvinna.
Det kanske är den finska sisun som har gått i arv eftersom Kerstin själv har uppfostrat tre pojkar och en flicka som ensamstående mamma.
- Jag växte upp på Sandslån och där gick jag i söndagsskola hos EFS och Betania (se Betaniastiftelsen). Vi fick sjunga, pyssla och leka men i centrum stod förstås evangeliet och bibelns berättelser. Det var roligt tillsammans med alla andra barn. Jag hade min barnatro och den bär jag med mig än idag. Jag konfirmerades i Ytterlännäs kyrka av kyrkoherde Edvard Cramnert och så vitt jag minns fanns det ingen annan verksamhet efter det för ungdomar.
1974 utbildade hon sig till barnskötare och när hennes egna barn kom så fanns det inte så mycket tid för engagemang utöver familj och jobb.
- Alla mina barn har gått i kyrkans barntimmar, konfirmerat sig, varit unga konfirmandledare och deltagit i Kyrkans unga. Tack vare det så blev det många besök i kyrkan vid gudstjänster och annat. Jag minns att en präst sa en gång när det var familjegudstjänst ”det är tur att vi har Nitsches, då blir det fyra barn på en gång”, säger Kerstin med ett leende.
Hennes dotter Maria har även sommarjobbat i kaffestugan vid Ytterlännäs gamla kyrka under flera år.
- När barnen var utflugna blev jag tillfrågad om jag ville sitta med i församlingsrådet. Jag tackade ja och det känns viktigt att få vara med och påverka. 2010 blev jag även kyrkvärd. Det känns som ett
fint engagemang som betyder något. Det innebär allt ifrån textläsning vid gudstjänster, ljuständning för de som gått bort till kyrkfika vid gudstjänster, församlingsaftnar, kaffestugan vid vägkyrkan och andra evenemang.
Nu i år så har Kerstin även kommit med som ideell i vår Påskvandring som vi har i Ytterlännäs kyrka för skolorna i bygden. Det är jätteroligt, säger Kerstin, och intressant att få vara med och gestalta den stora händelsen om Jesus korsfästelse och uppståndelse för barnen.
- Kyrkan ger mig trygghet och ro. Men nu ser jag framemot att Maria ska gifta sig och samtidigt döpa sitt första barn, mitt femte barnbarn i Ösmo kyrka. En kyrka som liknar Ytterlännäs gamla kyrka som betyder så mycket för Maria och även för mig, avslutar Kerstin.
Vill du också engagera dig i en församling?
Prata med andra som redan är engagerade (någon du känner?). De hjälper gärna till om du också vill vara med. Eller prata med någon av de anställda för att hamna i rätt sammanhang. Välkommen med!
