100 år sedan vår ekumeniske pionjär Nathan Söderblom samlade världens kyrkor
vårstädning på kyrkogårdarna
Dramaserien om Jesus som fångat miljonpublik
Våffelfest bjöd på värme och gemenskap
Församlingstidningen Amenvisst ges ut av Kramfors pastorat 4 ggr/ år, till alla hushåll i församlingarna Bjärtrå, Dal, Gudmundrå, NoraSkog, Nordingrå, Styrnäs, Torsåker, Ullånger, Vibyggerå & Ytterlännäs. Delas ut enligt PostNords villkor som samhällsinformation.
Ansvarig utgivare:
Peter Forsberg, 0612-855 20
Redaktör:
Linus Ottosson, 0612-855 66
Redaktionsgrupp:
Ann-Charlotte Agrell, Annika Stockberg, Kristina Tosteberg och redaktör.
Se hemsida för direktnummer och mejladresser till personal.
Expeditionernas telefontider: Mån, tis, tors 10:00-12:00 Ons 13:00-15:00
Besök vår hemsida: www.svenskakyrkan.se/kramfors
Följ oss på sociala media: @svenskakyrkankramfors
Swish-nr för kollekt/gåva:
Bjärtrå - 123 271 73 95
Dal - 123 271 73 95
Gudmundrå - 123 124 94 99
Nora-Skog - 123 036 24 59
Nordingrå - 123 214 10 59
Nordingrå EFS - 123 615 25 81
Styrnäs - 123 271 73 95
Torsåker - 123 271 73 95
Ullånger - 123 346 28 84
Vibyggerå - 123 346 28 84
Ytterlännäs - 123 271 73 95
Diakonikretsen - 123 548 46 05
LP-kontakten - 123 34 74 194
Act Svenska kyrkan - 900 1223
Sv kyrkan i utlandet - 901 6031
Påsken är en ljuspunkt som bryter igenom
Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. (Galaterbrevet 3:27-28)
Det är Paulus som talar. Från att ha varit en av de mest ihärdiga förföljarna av kristna omvänds han när Jesus uppenbarar sig för honom på vägen utanför Damaskus. Därefter blir han en lika ihärdig kristen med brinnande iver för att sprida evangeliet. Med de här orden markerar Paulus tydligt hur vi hör samman med varandra, oavsett ursprung, social status eller könstillhörighet. Ofta har jag citerat dessa Paulus ord i samband med dop. De innehåller ett omvälvande budskap till oss som handlar om rättvisa och respekt för varandra och de hör samman med Jesus bön om att vi alla ska bli ett, att vi ska ha omsorg om varandra som en enda kropp.
Och ändå är det svårt att nå dit. Som kristna vet vi ofta så väl vad som förväntas av oss. Att vara rättvis och visa varandra respekt innebär i förlängningen att hålla fred med varandra och vara lyhörda för varandras behov. Så ser det inte alltid ut i världen och knappast just nu.
Men det finns ljuspunkter, även om de inte alltid är uppenbara och får plats i vår tid av starkt mediabrus. För något tiotal år sedan besökte jag Förenta Nationerna i New York tillsammans med kollegor från Härnösands stift. Mina förväntningar på besöket var kanske något modesta. Möjligen skulle vi väl få lära
något mer om FN och organisationens arbete. Men i byggnaden fanns människor som vittnade om ett ständigt arbete för fred, för förståelse mellan länder och stater, för att människor ska få möjlighet till skydd, mat, sjukvård, utbildning. Arbetet var knappast konfliktfritt men drabbade med insikt om människors starka engagemang för varandra och blev till en andlig upplevelse och en känsla av djup respekt - och Guds närvaro kunde anas.
Det finns ljuspunkter och ibland bryter de igenom och blir tydliga. Påskens budskap är att Kristus uppstod från de döda och att Gud verkar i världen - och vi med honom.
I det här numret skriver vi om Ekumeniska året 2025 som högtidlighåller att det är 100 år sedan det stora ekumeniska mötet i Stockholm 1925, men också 1700 år sedan det första kyrkomötet i Nicea år 325. Det handlar om kyrkornas arbete för att närma sig varandra som ju är en viktig del av världens fredsarbete.
Var glad, för Kristus lever!
Kom låt oss gå med bud. I trångmål eller framgång, vi går i Jesu namn.
Kom med och låt oss sjunga om hans uppståndelse. En enda lovsång ljuder nu och i evighet.
(Sv Ps 743:4)
Med tillönskan om glad och välsignad påsk!
Peter Forsberg, kyrkoherde
Foto: Gustaf Hellsing/Ikon
Vårdstädning av kyrkogårdarna
Våren och värmen är här och med den kommer tid för vårstädning på kyrkogårdarna. Inför mors dag ska kyrkogården och gravarna städas och göras redo inför våren och sommaren.
Du som gravrättsinnehavare har enligt begravningslagen ansvar för att hålla graven i ett vårdat och värdigt skick. Tänk därför på att städa bort bl.a. vinterdekorationer, granris och gamla gravljus.
Om du som gravrättsinnehavare inte har möjlighet eller själv inte vill ta hand om att sköta graven kan du teckna ett så kallat grundskötselavtal. Då tar kyrkogårdsförvaltningen över skötseln, där t.ex. vårstädningen ingår.
Har du frågor eller vill teckna avtal för skötsel eller plantering - kontakta kyrkogårdsexpeditionen: 0612-85500 (må, ti, to 10-12 & on 13-15) kramfors.kyrkogardsexp@svenskakyrkan.se
Trendbrott för medlemsskap?
Tre månader i rad (dec-feb) har nu Svenska kyrkan haft fler inträden än utträden, vilket aldrig har hänt förut. Gunnar Myrberg, chef för enheten för forskning och analys vid Kyrkokansliet i Uppsala, påpekar dock i en kommentar till tidningen Dagen att det kan vara för tidigt att slå fast att det är ett trendbrott vi ser.
När statistiken för 2024 ska summeras går det att konstatera att det aldrig någonsin varit så många inträden, nästan 15 000 förra året, kombinerat med ovanligt låga utträdestal. Svenska kyrkan minskade dock totalt med 1,1 procent då det är fler som avlider än som döps. Totalt är 5 426 053 svenskar fortfarande medlemmar, drygt halva befolkningen.
Kampanj för unga vuxnas andliga och existentiella hälsa
Den 25 april drar kampanjen "Brustna hjärtan" igång, som riktar sig till alla unga vuxna. Den består av fem artisters nyskrivna låtar som bär genom hjärtesorg och som samma dag släpps på Spotify. Dessutom en kampanjfilm, ett Snapchat-filter där användaren kan lära sig mer om olika känslor i sorgeprocessen och den nya webbplatsen Själkänsla, där unga vuxna får råd och stöd för att stärka sin existentiella och andliga hälsa: svenskakyrkan.se/sjalkansla
Sommarkollo för barn i åk 3-5
Vi erbjuder plats för 15 barn (som nu efter vårterminen slutar åk 3, 4 & 5), på vårt roliga sommarkollo under tre dagar. Platsen är Gudmundrå församlingsgård, på nedervåningen. Mån-ons, 16-18 juni, 09-15 varje dag. Vi kommer hitta på roliga aktiviteter tillsammans och frukost, lunch och fika ingår. Ledare är Ann-Charlotte Agrell, Knapp Lena Eriksson, Sofie Batrapo, Ellen Viklund och Terhi Saarela. Sista maj är senaste anmälningsdagen. Ta kontakt med någon av ledarna eller ring 0612-85506 för mer info eller anmälan.
Foto: Johannes Frandsen/Ikon
Välkommen att dela en gudstjänstgemenskap kring påskens drama, som mynnar ut i det glada budskapet om livet som segrar över döden!
17 april | Skärtorsdagen
Skogs kyrka 17.00
Vibyggerå kyrka 18.00
Nordingrå kyrka 19.00
Gudmundrå kyrka 20.00
18 april | Långfredagen
Gudmundrå kyrka 11.00
Nordingrå kyrka 11.00
Ullångers kyrka 11.00
Styrnäs kyrka 15.00
Nora kyrka 15.00
19 april | Påsknatten
Gudmundrå kyrka 22.00
Torsåkers kyrka 22.00
20 april | Påskdagen
Vibyggerå kyrka 10.00
Bjärtrå kyrka 11.00
Gudmundrå kyrka 11.00
Nordingrå kyrka 11.00
Skogs kyrka 11.00
Ullångers kyrka 12.00
Dals kyrka 15.00
21 april | Annandag påsk
EFS-gården Nordingrå 11.00
Markoms kapell 11.00
Ytterlännäs kyrka 11.00
Mer info om respektive tillfälle finns på hemsidan.
Tre anledningar till varför år 2025
1700 år sedan kyrkomötet i Nicaea
För 1700 år sedan samlades 250 biskopar i staden Nicaea (dagens Iznik i nordvästra Turkiet) till det allra första kyrkomötet. Situationen för de kristna började förändras. Efter flera århundraden av förföljelse hade kristendomen börjat bli den dominerande religionen i Romarriket. Det var självaste kejsaren Konstantin som bjöd in till mötet.
Den stora frågan som skulle avhandlas var: Vem är Jesus? De första kristna hade med sig judendomens positiva syn på skapelsen och kroppen. Men när de mötte den grekiska tankevärlden blev det kollision. Den grekiska filosofin värderade inte alls skapelsen på samma sätt. Människan var en själ som var fången i kroppen. Frälsning innebar själens befrielse från kroppen.
Detta fick konsekvenser för synen på Jesus. Var han Guds son eller en vanlig människa? Olika grupper gav olika svar.
Prästen Arius i Alexandria betonade avståndet mellan Gud och människa. Jesus var den främsta av alla skapelser, men absolut inte Gud. Gnostikerna menade att Jesus verkligen var gudomlig, men att hans närvaro på jorden var bara skenbar. Man kunde inte tänka sig att det gudomliga skulle kunna befläcka sig med det jordiska.
Kyrkomötet i Nicaea fastslog att Jesus var både sann Gud och sann människa. I den trosbekännelse som kallas den nicenska bekänner vi: ”Jag tror…på en enda Herre, Jesus Kristus…sann Gud av sann Gud…som för oss människor…har stigit ned från himmelen… och blivit människa.”
Vad hade hänt om den ena eller andra sidan hade vunnit? Hade Arius´ linje segrat hade vi nog varit muslimer eller Jehovas vittnen. Hade gnostikerna vunnit hade den kristna tron försvunnit i den stora floran av inåtvända grupper som fanns då.
Men nu beslöt kyrkomötet att Jesus är mötesplatsen mellan jord och himmel. I Jesus Kristus möter Gud oss i vår jordiska verklighet. Just därför kan Jesus öppna himlen för oss. Tack, Nicaea!
Vad betyder ekumenik?
Det kan förklaras som kyrkornas vilja att samtala, samarbeta och att söka enhet. Ordet ekumenik kommer från grekiskans "oikoumene" som kan översättas med hela den bebodda världen. Ordet är bildat av "oikos" som betyder hus. Ekumenik kan alltså beskrivas som att leva tillsammans i samma hus.
100 år sedan Stockholmsmötet
För 100 år sedan samlades 700 delegater från världens alla kyrkor i Stockholm inbjudna av ärkebiskop Nathan Söderblom. Han hade närt denna dröm ända sedan han var ung student och mött kristna från andra kyrkor i USA och Europa. Första världskriget kom emellan, och hans längtan efter att samla kyrkorna växte sig allt starkare. Europa var sönderslitet efter kriget, då kristna nationer stått mot varandra. Efter många års förberedelsearbete samlades
Tio tumregler
för god ekumenik
framtagna av Sveriges Kristna Råd
1. Bygg på gemensam tro
2. Visa ömsesidig respekt
3. Visa tillit och öppenhet
4. Var villig att förstå
5. Ta kyrkornas egna strukturer på allvar
6. Bekänn kyrkans lokala och universella kallelse
7. Samarbeta lokalt
8. Säg ja till evangelisation – nej till proselytism
9. Sprid rätt information
10. Respektera individ och familj
Läs mer på: skr.org/om-oss/ekumenik
Text Lars Parkman Illustration & foto Sveriges Kristna Råd, Annika Stockberg, Martina Kanon
är ett speciallt år för ekumenik
äntligen ledare från världens alla kyrkor i Stockholm; amerikanska protestanter, de evangeliska folkkyrkorna i nordeuropa, protestantiska minoritetskyrkor i sydeuropa, ortodoxa från östeuropa och mellanöstern samt några fåtaliga representanter för de unga kyrkorna i Asien och Afrika.
Den stora katolska kyrkan kom inte trots inbjudan från Söderblom. Han uttryckte det så här: ”Johannes (den ortodoxa kyrkan) är här, Paulus (de protestantiska kyrkorna) är här, men Petrus (den katolska kyrkan) dröjer ännu.” Det var först på 1960-talet som den katolska kyrkan på allvar
kom med i det ekumeniska arbetet.
Det som berörde allra mest var gudstjänsterna. Den stora högmässan i Engelbrektskyrkan betydde mycket, inte minst för de svenska deltagarna, som fick uppleva en mässa i ljus glädje. Vid den här tiden var nattvarden oerhört allvarstyngd och försummad. Gunnar Rosendal, som senare blev känd för sin förnyelse av nattvardslivet, tog vid denna mässa emot nattvarden för första gången sedan konfirmationen.
Det starkaste ögonblicket var när patriarken Photios av Alexandria i den avslutande gudstjänsten i Uppsala domkyrka på grekiska reciterade
Påsken 2025 – en gemensam högtid för hela kristenheten
I år kommer de kristna att fira påsk vid samma tillfälle! Det kanske överraskar någon, men Öst och Väst följer olika kalendrar, vilket innebär att påsken oftast firas med en veckas mellanrum.
Påsken har sitt ursprung i det judiska påskfirandet pesach som firas den 14:e dagen i vårmånaden Nisan, när det blir fullmåne. Det är fullmånen som bestämmer vårt kristna påskfirande: första söndagen efter första fullmånen efter vårdagsjämningen den 21 mars.
Fram till 1500-talet användes den julianska kalendern,
den nicenska trosbekännelsen vid högaltaret.
Mötets primära syfte var att samla kyrkorna till ett starkt engagemang för en varaktig fred. Såren från kriget var fortfarande öppna. Tyskar och fransmän hade svårt att mötas. Mötet ledde inte till några direkta resultat, men fröet var ändå sått.
Söderblom fick inte skörda frukten av sitt arbete. Efter hans död 1931 laddade världen upp för ett nytt världskrig, då kristna stater stod mot varandra. Men 1949 förverkligades äntligen hans dröm om ett permanent ekumeniskt samarbetsorgan, då Kyrkornas Världsråd bildades.
men eftersom den innebar en viss förskjutning, så var man tvungen att stoppa in ”skottdagar” emellanåt för att inte högtidsdagarna skulle komma på fel årstid. Då skapades den gregorianska kalendern som bättre svarade mot det faktiska året.
Den katolska kyrkan och så småningom de protestantiska anslöt sig till den gregorianska kalendern, medan östkyrkorna behöll den julianska. I regel har öst legat ca 10 dagar efter väst.
Men i år sammanfaller påsken och vi får glädjas över att alla kristna oavsett kyrkobakgrund firar Herrens uppståndelse tillsammans! Låt oss ta det som en uppmaning till bön för den enhet som Jesus själv bad om!
Röster om att vara med i flera olika kyrkliga sammanhang
Sara ÖhlénEFS/Svenska kyrkan - Jag var under hela min uppväxt i Tumba, söder om Stockholm, engagerad i en samarbetskyrka mellan
EFS och Svenska kyrkan. Därför var det helt självklart att gå med i EFS Nordingrå då jag flyttade hit på 90-talet. Det är hemma för mig, liksom Svenska kyrkan också är, här i Nordingrå.
Lars Stenström - Bollstakyrkan - Jag valde närmaste lokala frikyrka när jag flyttade hit. Kyrka är för mig teamarbete., även mellan olika kyrkor och det fungerar bra i Kramfors. Att ha trygghet och värderingar utanför det materiella är viktigt. Tro är även handling, annars är den teoretisk. Jag har alltid engagerat mig för ungdomar och senaste tio åren för invandrare. Att spela drama är både roligt och pedagogiskt. Medverkar som soldat (bilden) i Ytterlännäs församlings påskspel för skolorna och som en av de vise männen i julspelet.
Jag var skeptisk – men dramaserien om Jesus golvade mig
Text David Tosteberg Foto The Chosen, Anna Olofsson
Med 280 miljoner tittare (en siffra som ökar snabbt) har en TV-serie oväntat börjat få en ekumenisk roll i den världsvida kyrkan. Eller kanske är det inte är så konstigt. Det som alltid förenat kristna samfund är kyrkans Herre själv, Jesus, och det är också personen Jesus som står i centrum i The Chosen. Med Bibeln som grund, med historiska fakta och konstnärlig fantasi skapas en värld där tittarna själva kan kliva in i berättelsen och möta Jesus genom ögonen på dem som var där när det hände. Moder Maria, lärjungarna och andra kliver ner från de blyinfattade kyrkfönstren och får återigen bli människor av kött och blod.
En serie som berör och förenar Och fans som den romersk-katolske påven, den koptiske påven i Egypten, kändisar som Whoopie Goldberg, Bear Grylls och Annie Leibovitz och kyrkfolk från snart sagt alla samfund känner igen både sig själva och den Jesus som porträtteras. Ett bibliskt porträtt i ett helt annat medieformat.
Själv var jag ganska skeptisk till en början. Många Jesusfilmer
har fallit ganska platt till marken. Skulle en serie med 56 avsnitt över sju säsonger kunna berätta ”The Greatest Story Ever Told” på ett nytt och övertygande sätt? Men jag blev golvad. Produktionen är högkvalitativ och manuset häpnadsväckande. Karaktärer med djup och personlighet. Mängder av bibliska teman, men också avväpnande humor och mänskligt berörande scener.
Min roll i produktionen
Så när jag oväntat fick chansen att bli en del av The Chosen-produktionen tog jag den. Min roll kallas SME (Subject Matter Expert) och innebär att jag (och en kompis på Västkusten) är sista instans för att kolla igenom den svenska textningen och särskilt då ur ett historiskt och teologiskt perspektiv. Utmanande, men fantastiskt roligt.
Serien finns att se gratis via appen "The Chosen" eller via hemsidan: watch.thechosen.tv. Inom kort lanseras den också på Amazon Prime Video. De två första avsnitten av femte säsongen (som utspelar sig under Stilla veckan) hade svensk premiär på bio (!) nu 10 april.
Lokala visningar
Kvällar med visningar av The Chosen har körts både på EFS-gården i Nordingrå och i Gudmundrå församlingsgård. Vanligtvis med ett avsnitt i taget, följt av fika och reflekterande samtal.
Nu i januari och mars provades ett nytt koncept med maratonvisningar i Gudmundrå, där alla 8 avsnitt av en säsong kördes under en lördag. Säsong 3 & 4 kommer förmodligen visas på samma sätt men uppdelat på tre tillfällen. Inför att säsong 5 sedan släpps i höst, gratis för alla, och då körs igen med visning av ett avsnitt i taget.
I Nordingrå fortsätter snart onsdagsvisningarna 18.30-21.00 varannan vecka 23 april - 4 juni.
Come and see!
Kristina Tosteberg, diakon här i Kramfors pastorat, reflekterar över olika kyrkliga traditioner och hur olikheterna inte blir hinder när vi har fokus på det gemensamma.
Foto Nadine Minner, Magnus Aronsson/Ikon, Pixabay
Samma men olikasamtidigt
Om vi fick besök från yttre rymden, skulle vi säkerligen få en och annan fråga om diverse saker. Kanske frågor om hur ett födelsedagskalas går till? Vad är egentligen rätt sätt?! Ja, alltså… Det är vanligt med sjungna eller utropade gratulationer, kanske presenter och tårta. Ibland tar vi i lite extra och en del är mer kreativt finurliga än vi andra. Till syvende och sist är det viktigaste inte hur vi firar. Det centrala är den som fyller år. Formerna för firandet är sekundära –inte oviktiga, men inte heller viktigast. Tro det eller ej, men det finns paralleller mellan födelsedagsfiranden och gudstjänster. Även om vanliga inslag såsom böner, bibelläsning med tillhörande predikan, samt sånger om och till Gud finns med, skulle vi snabbt upptäcka att former och stilar skiftar i de gudstjänster som firas runtom i vår bygd en vanlig söndag. Mitt i olikheternas skiftningar, glimmar en gemensam kärna. Samma Bibel och samme Jesus, oavsett om vi har vår hemvist i Svenska kyrkanförsamlingar, Pingst, EFS eller den eritreanskortodoxa traditionen.
Studerar vi gudstillbedjan i Bibeln, finner vi många olika exempel
beskrivna. Gamla Testamentets Abraham, Daniel och Hanna var alla del av troende gemenskaper som tillbad Gud. Men det står också att Abraham byggde egna stenaltaren och tillbad Gud under sin vandring till det land Herren lovat, att Daniel dagligen föll på knä i sitt rum i främmande land och bad (trots
konsekvenserna med en lejongrop), medan Hanna vid ett tillfälle grät sin bön med tysta tårar ”i Herrens hus”. Det berättas att Mose och hans syster Mirjam ledde hela folket i lovsång och dans efter att Gud delat Sävhavet och räddat dem undan de förföljande egyptierna. Runt Salomos
Mitt i olikheternas skiftningar, glimmar en gemensam kärna.
magnifika tempel beskrivs en mer formaliserad, kollektiv tillbedjan. I Nya Testamentets brev hittar vi husförsamlingar där man i mindre grupper firade gudstjänst i hemmen. I teorin är det enkelt att vara generös och se likheter mitt i formernas olikheter. I praktiken är det lätt att ”mitt” hamnar i centrum och ”de andra” placeras runtomkring mig. Om vi istället konkret anammar biskop Teresias bild i förra Amenvisst, sker något spännande. Hon beskrev oss kristna som en ”lägereldskyrka” där Jesus är elden runt vilken vi alla samlas. Elden (Jesus) lyser upp, ger klarhet, bränner bort och värmer ju närmare vi kommer. Våra olikheter blir sekundära – inte oviktiga, men inte heller viktigast. Generositeten får växtmån, utrymme att växa. Och när vi närmar oss lägerelden, kommer vi automatiskt komma närmre varandra. Att vi kommer från olika håll kan bli berikande och en källa till inspiration, något att ta vara på. Traditioner och vanor möter andras infallsvinklar och vi blir en del av kyrkohistoriens formande av tillbedjan av Levande Gud. Där runt lägerelden ryms vi alla, axel vid axel bredvid varandra såsom syskon i Guds stora, dynamiska familj.
Ullånger/Vibyggeråkören sjunger vid trettondagen i Ullångers kyrka under ledning av Magnus Skoglund. I samband med detta avtackades även komminister Mats Hallin inför sin pension.
Akar Holmgren, Ella Maria Bergvin, Annica Strindin, Birgitta Ricklund och Britt-Marie Törnquist medverkade i en samisksvensk mässa i Vibyggerå kyrka söndag 23 mars.
Årets KakKalas i Gudmundrå gav en god slant till Act Svenska kyrkans arbete, med 55 olika sorter och nästan 200 besökare.
En fin kväll i Torsåkers församlingshem 12 dec till förmån för julinsamlingen, med Kaprifol salongsorkester och solist Åsa Jönsson, lussefika och lotteri.
Församlingsafton i Bjärtrå 18 feb, med tema änglar blev en mycket lyckad kväll med drygt 60 deltagare. Bjärtråkören, Mats Hållander & Elisabeth Gothe sjöng & spelade.
Efter familjegudstjänst i Skogs kyrka där vi pratade om skriva egna böner. Efteråt var det korv m bröd, fika, dans
Luciagudstjänst i Styrnäs församlingshem där barnen sjöng, ackompanjerade av Ann-Charlotte Agrell på gitarr (utanför bild).
Pyssel på Liten & Stor i Dals sockenstuga.
Bjärtråkören och Nora-Skogkören hade tillsammans en Disney-kväll med allsång, korsord och samvaro. En trevlig myskväll i Nora församlingsgård blev det med mycket sång och skratt.
om de olika gåvorna. Man fick även dans runt granen och tomtebesök.
Ullångers förs. ordnar grillning vid Höga Kustens skoterklubbs sportlovsdag till Salumsstugan.
Ellen, Knapp Lena & Jeanette inför Musiklekis i Nordingrå sockenstuga. Träffarna körs även i Ullånger och Vibyggerå.
Tre glada barn efter chokladbollsbak på Juniorerna i Bollsta.
Ärkebiskopen som samlade världens kristna fick Nobels fredspris
Möt Nathan Söderblom, den mest framträdande ärkebiskop Svenska kyrkan nånsin haft. En ekumenisk pionjär som brann för fred.
Text Lars Parkman Foto Public domain
Ientrén till Ekumeniska centret i Genève möts man av en byst av Nathan Söderblom, ärkebiskop i Svenska kyrkan 1914-31. Hur kommer det sig att en svensk biskop fått en sådan framträdande plats i det hus som rymmer bland annat Kyrkornas Världsråd i världens ”huvudstad” Genève?
Söderblom föddes i Trönö i Hälsingland 1866 i ett prästhem.
Fadern Jonas var präglad av 1800-talets väckelser. Från barndomshemmet fick Nathan med sig en personligt präglad tro. Han återkom i sina predikningar till en händelse 1890, när han i en vision av den korsfäste Jesus blev född på nytt. Han kom som student till Uppsala under en tid, då samhället höll på att förändras i grunden. Industrialiseringen bröt upp det gamla bondesamhället. Kyrkan utmanades av både arbetarrörelsen och frikyrkorörelsen. Inom universitetsvärlden bröt nya tankar igenom. Bekännelsetrogen lutherdom utmanades av ett mer kritiskt sätt att betrakta bibel och kristen tro.
Nathan Söderblom mötte de nya tankarna som en utmaning. Han var i grunden en nyfiken och öppen person. I Uppsala kom han i kontakt med missionärer och den kristna studentrörelsen som öppnade hans ögon för världen utanför Sverige. En resa till USA 1890 lade grunden för hans senare ekumeniska engagemang. Här mötte han olika kristna kyrkor som gemensamt engagerade sig i
evangelisation och socialt arbete. Till Paris kom han 1894 som svensk präst. Där fick han möjlighet att fördjupa sitt intresse för andra religioner. År 1901 doktorerade han vid Sorbonne på en avhandling om den gamla persiska religionen zoroastrism.
Samma år kom han tillbaka till Uppsala som professor i religionshistoria, ett alldeles nytt ämne. Han flyttade in i Stabby prästgård som kyrkoherde i Helga Trefaldighets församling – professuren var knuten till den tjänsten! Där levde han med sin hustru Anna och så småningom tolv barn.
Svenska kyrkan var i början av 1900-talet i en svår kris. Konservativa biskopar förstod sig inte på arbetarrörelsens krav på sociala reformer. Frikyrkorna hade på många håll tagit över det mesta av andlig verksamhet. Många präster var övertygade om att de tillhörde den sista generationen präster.
Vid sin första föreläsning vände han sig till den krympande skaran av teologer med orden: ”Jag lyckönskar er till ert val.” Han uppmanade de blivande prästerna att frimodigt förkunna evangeliet och ställa upp för de svaga i samhället. För en hel generation präster blev det en vändpunkt: här fanns en andlig ledare som vågar se framtiden an med tillförsikt.
Lite senare växte en ny rörelse fram inom Svenska kyrkan som kallas Ungkyrkorörelsen. Den drevs av studenter och hade syftet att
Nathan Söderblom (sittande, tredje fr v) tillsammans med ledare och representanter från kyrkor i andra länder, vid Stockholmsmötet 1925.
stärka självförtroendet inom Svenska kyrkan. Gentemot frikyrkorna hävdade man kyrkans tusenåriga historia i Sverige. Sockenkyrkorna stod för närvaro och kontinuitet. Söderblom sympatiserade med den rörelsen, men blev kritisk, när den tenderade att bli alltför nationalistisk. ”Fädernas kyrka i Sveriges land, kärast bland samfund på jorden”, var ungkyrkorörelsens kampsång.
Söderblom hade vidare perspektiv. Redan i början av 1900-talet hade han fått kontakt med den Engelska kyrkan, som började intressera sig för kontakt med andra evangeliska kyrkor. Engelska kyrkan hade liksom Svenska kyrkan bevarat det
Bild t.v: Nathan med frun Anna och barnen samlade. Bild t.h: Svenska Dagbladets framsida 13 juli 1931, dagen efter att Nathan Söderblom avlidit.
"
...det faktum att kristna från hela världen möttes var ett vittnesbörd som uppmärsammades över hela världen.
Nathan Söderblom avbildad på ett västtyskt frimärke utgivet i samband med hundraårsminnet av hans födelse 1966. Söderblom avbildades även på ett svenskt frimärke samma år.
historiska biskopsämbetet, det vill säga att biskoparna står i en obruten tradition från apostlarnas tid. Möten mellan kyrkorna ledde fram till nattvardsgemenskap år 1922, något som sedan bekräftades och utvidgades genom Borgåavtalet 1992.
Söderbloms nyfikenhet sträckte sig längre än så. Genom studentrörelsen hade han fått kontakt med grekiskortodoxa studenter och präster. År 1911 gjorde han en resa med besök både i Rom och i Konstantinopel. Han berördes av Stilla veckans gudstjänster i Rom och inspirerades att förnya gudstjänstlivet i Uppsala domkyrka. Medan de katolska företrädarna var ointresserade av kontakt med en protestant, blev han desto vänligare mottagen i Konstantinopel (dagens Istanbul) där den ortodoxa patriarken har sitt säte.
En tanke växte fram hos Nathan Söderblom att försöka samla de kristna kyrkorna i världen till ett gemensamt möte. Dessvärre kom första världskriget emellan. Den optimism som fanns före kriget slogs brutalt i spillror. Kristna länder i Europa stod mot varandra och lät sina kyrkoledare välsigna vapnen. För Söderblom var det en stor sorg. Strax efter krigsutbrottet blev han utnämnd till ärkebiskop. Som kyrkoledare i ett neutralt land såg han det som sin uppgift att försöka medla och skapa förutsättningar för fred. Han skickade ut fredsappeller till kyrkoledare i Europa, där han vädjade till medkristna att trons band står
över nationella gränser: ”Låt oss därför anropa Herren, att han förkväver hat och fiendskap och skaffar oss frid.”
Efter krigsslutet började han aktivt arbeta för ett stort kyrkligt möte i Sverige. Europa var söndertrasat och Söderblom brann för att skapa förutsättningar för en varaktig fred och för den kristna civilisationens överlevnad.
Det ekumeniska arbetet hade samlats kring tre linjer, dels ett internationellt missionsråd, dels en riktning som bearbetar trosfrågor och kyrkoliv (Faith and Order). Den tredje linjen kallas Life and Work och handlar om kyrkornas gemensamma engagemang i världen. Det var dessa frågor som Söderblom brann för.
Genom intensivt arbete och många resor lyckades han samla närmare 700 representanter i Stockholm 1925. Alla större kyrkor utom den Romerskkatolska kyrkan och Pingströrelsen kom. Resultatet av mötet blev kanske inte så stort som Söderblom hade hoppats, men bara det faktum att kristna från hela världen möttes var ett vittnesbörd som uppmärksammades över hela världen.
Stockholmsmötet tärde hårt på Söderbloms krafter och han avled 1931 vid 65 års ålder. Strax innan han dog fick han ta emot Nobels fredspris som erkänsla för sina stora insatser. Hans dröm om ett permanent världsråd för alla kyrkor fick han inte uppleva, men den grund han hade lagt blev verklighet när Kyrkornas Världsråd bildades 1949.
Vårens förberedelser på kyrkogårdarna – en tid för minnen och förnyelse
Text & foto Anna Olofsson
Våren är en tid för förnyelse, och på kyrkogårdarna inom Kramfors pastorat pågår ett intensivt arbete för att rensa bort vinterns spår och skapa en vacker miljö inför sommaren. Särskilt inför mors dag besöker många sina anhörigas gravar för att hedra och minnas sina nära och kära.
Arbetet har redan påbörjats
Förberedelserna på Dals kyrkogård har redan kommit långt. Dennis Andersson, en av arbetsledarna inom pastoratet, berättar att arbetet på kyrkogårdarna startade redan i mitten av mars.
– Vi har haft tur med att våren kom tidigt i år, vilket har gett oss möjlighet att börja arbetet i god tid, säger Dennis.
Omsorg om gravarna
Vårens arbete innebär bland annat att rensa bort löv och ris, kratta grusgångarna, rensa ogräs, beskära buskar och rätta till gravstenar. Dessutom planteras blommor i krukor som dekoration runt gravarna och på kyrkogården.
– För de som har gravskötselavtal med pastoratet tar vi hand om ris och ogräs vid gravarna. De som inte har avtal ansvarar själva för att hålla ordning vid sina gravar innan midsommar, förklarar Dennis.
Han har arbetat som vaktmästare i 25 år och tycker om att bidra till att kyrkogårdarna blir vackra och inbjudande inför viktiga högtider som mors dag.
Mors dag - tid för reflektion och dekoration
– Mors dag är en tid då många besöker kyrkogården för att smycka gravarna med vårblommor som exempel penséer, violer och tusenskönor. Vi ser till att området är välskött och fint när besökarna kommer, säger Dennis.
Trots att våren ibland kan vara sen eller ge bakslag med snöfall i april, ser Dennis och hans team alltid till att allt är klart till mors dag.
– Vi strävar efter att skapa en fridfull och vacker miljö. För många innebär ett besök på kyrkogården ett
sätt att minnas och hedra sina kära. En välskött kyrkogård blir en plats där både sorg och skönhet förenas, och där minnen och natur får nytt liv när våren kommer, säger Dennis.
Våffelfest med glad gemenskap
Doften av nygräddade våfflor och nybryggt kaffe fyllde Sockenstugan i Nordingrå när människor samlades för att umgås och bidra till en god sak. Pengarna som samlades in under dagen går till Act Svenska kyrkans internationella arbete.
Redan vid 11-tiden började parkeringen fyllas, och en efter en anslöt sig deltagarna. Med leenden på läpparna gräddade volontärerna våfflor i en strid ström. Vid en avstämning konstaterades att mer än 75 våfflor redan hade serverats, och kaffebryggarna gick varma.
- Välkommen till Kafé Glada Våfflan! Vi har alltid öppet!, säger Louise Parkman glatt medan hon lägger upp nygräddade våfflor på tallrikar.
Bland de som deltog vid våffelfesten var Bruno Sjölander. Han lyfte fram den värdefulla gemenskapen och var glad över att kunna bidra till insamlingen. En annan som uppskattade arrangemanget var Marianne Nilsson.
- På landsbygden finns det inte så många mötesplatser. Det här betyder mycket för oss. Man får träffa andra, prata och få nya idéer om livet, säger hon och tar en klunk kaffe.
Lars Parkman är glad över att våffelfesten på en veckodag blev så uppskattad och att så många deltog.
- Sockenstugan i Nordingrå har blivit en viktig mötesplats där människor från olika generationer samlas. Dagens våffelfest påminde oss om hur värdefulla sådana gemensamma mötespunkter är, platser där samvaro, glädje och hjälpsamhet får ta plats, avslutar han.
Noterat om sång & musik
» 21 apr Annandag påsk 18.00 Ytterlännäs kyrka. "Påskens psalmer", med Ytterlännäs kyrkokör, Magnus Skoglund, Masako Karlsson & Annica Strindin.
» 7 maj 18.00 Gudmundrå kyrka Elevkonsert med pastoratets orgeloch pianoelever.
» 17 maj 18.00 Nora kyrka Ted Gärdestad-mässa med Bjärtråkören, Nora-Skogkören och andra körsångare från pastoratet. Holmstens Trio kompar. Annica Strindin leder gudstjänsten.
» 18 maj 18.00 Vibyggerå kyrka "Kör över kvarken" - med Ullånger/ Vibyggeråkören, Mixturen från Nätra och från Korsholms svenska församling: Korall-kören, Adelcrantz blåsensemble och ungdomskören Germivox. Programmet kommer även att framföras i Nätra k:a 17 maj 18.00
» 22 maj 18.00 Gudmundrå kyrka "Vår Kör Fest" med Gudmundrå församlings alla körer tillsammans.
» 27 maj 19.00 Allsångs- och körcafé i Bjärtrå församlingshem med Bjärtråkören
» 1 jun 18.00 Vibyggerå kyrka Metalmässan - en rockmässa för alla! Med musik av Metallica, Whitesnake, WASP, Stryper och Gary Moore (bild ovan från metalmässan i Ytterlännäs)
» 6 jun 19.00 Nordingrå kyrka Nordingrå kyrkokör sjunger.
Bjärtrå
24 11 25 Sten Erik Westergren
24 12 20 Elsy Viola Björner
25 02 09 Paul Tage Roland Djupenström
25 02 22 Hans Christian Wallander
25 03 08 Gurli Anita Nordlander
Gudmundrå
24 11 18 Sten Erik Nordin
24 11 20 Erik Gunnar Hållberg
24 11 23 Anne Mari Närbo
24 11 23 Ernst Rune Lundberg
24 11 29 Anita Marianne Hamberg
24 11 29 Irma Marie Ann Häggström
24 11 30 Eva Gunilla Andersson
24 12 06 Gulli Frideborg Strömberg
24 12 06 Sven Bertil Lidbaum
24 12 10 Solveig Birgitta Alksäter
24 12 19 Britt Ingeborg Boman
24 12 23 Bengt Thomas Svelander
24 12 31 Set Göran Mattsson
25 01 03 Eva Margareta Lejon
25 01 03 Tonny Sven Åke Berglund
25 01 08 Lars Sivert Andersson
25 01 10 Margot Elisabet Wiberg
25 01 15 Jonny Reidar Forslöf
25 01 20 Gudrun Margareta Söderberg
25 01 23 Barbro Kristina Kempe
25 01 24 Gulli Desiré Lundgren
25 01 26 Nils Gustaf Karlsson
25 01 29 Nils Gunnar Viksten
25 01 30 Tord Stefan Larsson
25 01 31 Per Tommy Bjuhr
25 02 00 Anna Helena Cecilia Ahlgren
25 02 00 Bengt Johan Torbjörn Källman
25 02 03 Gunilla Margareta Backéus
25 02 06 Ulla-Britt Lindgren
25 02 07 Margot Viola Larsson
25 02 08 Bengt Johan Torbjörn Källman
25 02 12 Hans Olof Gustafsson
25 02 13 Solveig Anita Larsson
25 02 15 Lars Erik Fahlén
25 02 19 Iris Gunilla Nordling
25 02 22 Rolf Reinhold Harlin
25 02 22 Ulla Britt Mellander
25 02 24 Karl Erik Lundström
25 03 00 Carin Birgitta Björn
25 03 08 Jan Martin Ögren
Nora-Skog
24 12 03 Hans Henrik Johannes Söderlund
24 12 09 Ernst Gunnar Roland Ekbäck
25 02 21 Anders Christer Engberg
25 03 09 Sven Erik Zetterblad
Nordingrå
25 01 11 Hilda Märtha Mattsson
25 03 12 Claes Göran Ahlen
25 03 12 Anna Sundell
Styrnäs
24 12 06 Karl Ronald Jonsson
Ullånger
24 12 14 Agge Gillis Molinder
24 12 22 Gerd Sickan Ingeborg Huss
25 01 01 Lilly Ingegerd Öberg
25 01 18 Yvonne Teresia Andersson
25 01 26 Kerstin Marianne Falk Sintorn
25 02 01 Inez Sonja Marianne Runnzell
25 02 07 Göran Åke Forsman
25 02 22 Lars Erik Mellin
25 02 23 Gun Elsygerd Näslund
25 03 03 Gunvor Elise Näsholm
25 03 17 Stig Lennart Roos
Vibyggerå
25 01 01 Jane Margareta Bergström
Ytterlännäs
24 11 15 Nils Erik Johannes Sjöstedt
24 12 06 Dagmar Katarina Molitor
24 12 07 Karin Gun Ingeborg Hellström
25 01 19 Lars Åke Hägglund
25 01 22 Inga Elisabet Charlotta Sundin
25 01 24 Gunnel Margareta Djupenström
25 01 30 Märtha Ingegärd Vahlgren
25 01 31 Majlis Ingegärd Nordstrand
25 02 10 Karl Ivar Edvinsson Nilsson
Text & foto Anna Olofsson
Foto: Maja Högberg
Kyrkskatten
Sankt Göran och draken
Text Sven Palmquist
Foto Sven Palmquist, Olle Norling/Upplandsmuseet
Iden vänstra nischen i Ytterlännäs kyrka finns en märklig väggmålning – Sankt Göran och draken, målad av Torsten Nordberg 1928. Många undrar varför den finns där. Målningen har en koppling till den äldre kyrkan, helgad till Sankt Göran och kallad Sankt Görans kapell. Men vem var han?
En riddare och en drake Legenden om Sankt Göran går tillbaka till 300-talet. Han skildras som en riddare som räddar en stad från en fruktansvärd drake, men berättelsen har också en djupare betydelse. Den symboliserar de kristnas förföljelse i Romarriket, där många miste livet.
Från soldat till martyr Särtraditionen berättar att Sankt Göran var en högt aktad riddare i kejsarens tjänst och deltog i förföljelserna av kristna. Hans liv
Sankt Göran och draken finns även avbildad som broderad detalj på Nathan Söderbloms ärkebiskopskåpa.
förändrades när han mötte en kristen kvinna och förälskade sig i henne. Genom henne omfamnade han tron och lät sig döpas.
"Sankt Görans mod inspirerade många och stärkte tron på att ondskan kunde besegras
Trofast sin nya övertygelse vägrade han lyda order, vilket ledde till att han greps, ställdes inför kejsaren och avrättades efter ett tumult där flera soldater dödades. Innan sin död förutsade han att Kristus skulle segra över kejsaren, symboliserad av draken.
En profetia som blev verklighet
Denna profetia besannades. Kejsar Diocletianus abdikerade år 305, och år 325 hölls det första kyrkomötet i Nicea. På kort tid upphörde förföljelserna, kristendomen blev statsreligion och kyrkan erkändes officiellt. Sankt Görans mod inspirerade många och stärkte tron på att ondskan kunde besegras genom tro och rättfärdighet.
Förutsägelsen slog in – Kristus segrade över både kejsaren och ondskan, den fruktade draken. Detta ligger till grund för hans helgonförklaring. Som martyr blev han en symbol för kampen mot förtryck och kristendomens seger. Legender har ofta rötter i verkliga händelser, och Sankt Görans historia är ett exempel på detta.
När du ser målningen i Ytterlännäs kyrka, minns att den bär på en historia om tro, mod och en tid som förändrade världen.
Ny mässhake i Bjärtrå invigd
Söndagen den 19 januari i samband med mässan i Bjärtrå kyrka invigdes församlingens nya liturgiska plagg, en sidenstola och en sidenmässhake. Processen med att ta fram dessa har pågått under ett par års tid. Församlingsrådets ordf. Monica Klintbo (t.v. på bilden) och Elsy Björner är de som främst har jobbat med detta projekt. På bilden ser vi David Tosteberg bära de gröna prästkläderna där färgen symboliserar hopp, växande och mognad. Det handlar om att växa andligt och hitta en djupare mening i sin tro. Grönt används under stora delar av kyrkoårets trefaldighetstid.
Brodören Urban Beckfjäll från Sutorium kyrkotextil har utfört arbetet och beskriver textilierna: Tre vita liljor bildar tillsammans med kvisten ett kors. Liljornas antal syftar på treenigheten, den vita färgen på glädjen. I respektive lilja finns en ståndare och röda stänk som även kan ses som korsfästelsens spikar och Kristi sår. (1 Petrusbrevet 2:25)
På mässhaken är motivet utfört på en applikation (bild ovan). Den kan sprättas loss och överföras till nya textilier, då mässhaken om många år nötts ut. Mässhakens tyg & foder: dupion. Mellanfoder: återbrukad bomullsväv.
Foto Jörgen Carlström, Urban Beckfjäll
VILL VI LEVA VÅR BISKOP HJÄLPORG. OCH VIOLIN
GLATT BUDSKAP PARK BLOMSTÄLLNING
STRÖM TIO HYSA EN ÅSIKT
IHOP MED KORAL
SVÄRS SES PÅ SÅR
VEN TAS DIT MAN KOMMER MED MUR I BYGGE 3,14
SMÅPLANET
FÖREGÅR EN BISKOP VARG FÖR ANNO
EVANGELIST GALLIUM
HÅR PÅ FÅR BIBELDJUR LIKGILTIGA VISST
LITER ROVA TILLTAL AFFÄR KORT
RÖJA FOTBOLLS -LAG BIBELTRÄD ROS
FÖR NÅGOT OKÄNT I EN GUDSTJÄNST ENID BLYTON
INTOGS PÅ VERANDA FÖRR MÅNGEN I VÅR BOK FÖR ÅTER MÄTA
STÅR FÖR TOGO KNÅPAR
SES I TIRANA LEDNING PRONOMEN HEMSK UPPMANA GREN OCH SOS
VARM VÄRRE BEREDER ÅL LASERDISC KORT FARTYGSTYP PÅSK
MÄNTYRANTA PÅ SKIDOR PÅ HAAGBIL I LEK OCH SCHACK HYLLA
RANG
RIKTNING MUN
KREMERING FÖRR PÅ ÖTAK
SÖT
GUNNAR MED EKONOMIN ÄPPLE LÄGE LUGN MUSIK
UPPSATSER TYGAVFALL
Skicka in - Vi drar 3 + 1 vinnare bland korrekta lösningar & bildsvar. Skicka in senast 31/5 via post; Jättestag. 13, 872 34 Kramfors, eller mejla fotokopia; kramfors.pastorat@svenskakyrkan.se.
Grattis till våra vinnare från förra numret! Korsord: Maria Sjölander (Nordingrå), Lars Rödén (Kramfors), Erling Ulfsparre (Lunde). Bildfråga: Mats Björklund (Skog). Vi skickar er ett litet vinstpaket med en bok av Tomas Sjödin och en Fairtrade choklad.
Namn:
Adress:
Ort:
Kramfors Amenvisst mall 17 x 16 Arial 6 pkt, lösning Times Roman 18 pkt nr 1 2025
VILKEN
Med hjärta för församlingen
Att finna sin plats i Guds församling
Text & foto Annika Stockberg
Ing-Marie Ragnarsson är född i Nordingrå och uppvuxen inom EFS. På Mikaelisöndagen var det tradition att gå till kyrkan och fira gudstjänst med skolklassen och läraren. Hon har varit aktiv i söndagsskola, juniorgrupp och deltagit i varje kör som fanns.
Efter första året på gymnasiet fick hon och tre tjejkompisar en idé under en cykelsemester på Gotland – en idé de inte kunde släppa. De ville resa runt, sjunga och vittna om Jesus. Gruppen, som fick namnet Shalom, var ute i två år och sjöng, bland annat i Finland.
Efter det gick Ing-Marie tre år på bibelskola och arbetade sedan i Östersund med Bibelklubbarna. Tillsammans med sin man fortsatte hon under flera år att engagera sig i Bibelklubbarna, där de bland annat tog fram bibelstudiematerial och undervisade barn och ungdomar.
Eftersom de har bott på många olika platser har de också varit en del av olika kyrkor och samfund – Pingst, Baptisterna, Svenska kyrkan och EFK (Evangeliska Frikyrkan). Till sist återvände de till Nordingrå och gick med i Nordingrå församling, där de båda nu är aktiva i en gudstjänstgrupp.
Hon och hennes man har alltid känt en stark övertygelse om att alla troende hör samman:
tiden, och till slut – genom prövningar eller kriser –kommer Gud att ena oss.
Skiljer sig Svenska kyrkan mycket från frikyrkorna?
- Svenska kyrkans gudstjänstagenda är helt annorlunda nu jämfört med när jag växte upp. Idag är den mer modern och friare. Agendan är en av de stora skillnaderna mellan Svenska kyrkan och frikyrkorna.
Frikyrkan har också en viss gudstjänstordning, men den är inte lika strikt. En annan skillnad är att Svenska kyrkan når ut till fler människor genom exempelvis dop och vigslar.
- Även om vi har varit med i olika frikyrkor blev det till slut Nordingrå församling. Det har varit en omställning, men nu känner jag att jag har en uppgift.
Ekumenik – vad tänker du om det?
- En sann ekumenik är en enhet som Gud skapar, inte människan. Gud måste forma den enheten och föra oss samman. Det är inte enkelt. Jag tror att vi befinner oss i början av den yttersta
Enligt min erfarenhet kan det vara en högre tröskel att ta sig in i en frikyrka. För en utomstående kan det kännas ”farligare” eftersom man inte riktigt vet vad det innebär. Frikyrkan använder sig ofta mer av Andens gåvor och låter dem komma till uttryck, medan Svenska kyrkan talar mer om Andens frukter. Lovsången har också en större plats i frikyrkan –något jag gärna skulle se mer av i Svenska kyrkan!
Att välkomna nya till församlingen
När någon är ny i en församling är det viktigt att ta hand om dem så att de känner sig välkomna – gärna genom en mentor eller någon som kan introducera dem.
- Sitt gärna ner och fika med den som är ny efter gudstjänsten. Det är viktigt att bygga relationer! De som besöker kyrkan för första gången ska inte känna sig som objekt, utan som en del av en kärleksfull gemenskap.
Det är också värdefullt att odla kontakter i vardagen – genom dem kan människor bli nyfikna och vilja komma till kyrkan. Men vi ska också minnas att Gud kan möta en människa var som helst, inte bara i kyrkan.
Vill du också engagera dig i en församling?
Prata med andra som redan är engagerade (någon du känner?). De hjälper gärna till om du också vill vara med. Eller prata med någon av de anställda för att hamna i rätt sammanhang. Välkommen med!
