UTGÅNG
UNGA UTFORSKAR SITT URSPRUNG Är det någon skillnad på att växa upp i glesbygd och i ett ytterstadsområde någonstans i Sverige? Hur då, i så fall? Hur påverkas vi av var vi bor och av ortens förutsättningar? De här frågorna undersöker Ung Scen Norr, Norrbottensteaterns scen för unga, i föreställningen Vi hänger inte här, vi går runt som görs i samarbete med Riksteatern. Genom workshopar och intervjuer med unga i Norrbotten och Botkyrka kommun, Stockholm, har Ung Scen Norr tagit reda på hur uppväxtmiljön påverkar unga och deras drömmar. Utifrån detta serveras en ärlig, viktig och aktuell föreställning om ursprung och identitet – från de ungas perspektiv. Premiär 21 april. Från 13 år.
REBECKA AFZELIUS
NORMKRITISK KURS FÖR MASKÖRER
Maskören Eva Rizell tillsammans med Lyota Swainsons assistenter Rashma Kigundu och Mariama Kah. SCENEN 1 2016
HALLÅ DÄR …
NYTT OM SCENKONST
Med en rådande vithetsnorm även i sminkvärlden upplever många maskörer bristande kompetens i att jobba med skådespelare som har mörkare hud och ibland afrohår. I höstas bjöd Riksteaterns sektionsledare för mask och peruk, Eva Rizell, därför in hår- och makeupartisterna Lovette Jallow, Diarry Marena och Lyota Swainson, att undervisa för Riksteaterns frilansande maskörer. – Jag ordnade en workshop eftersom jag själv tycker att jag behöver lära mig mer om mask och peruk för våra skådespelare som inte är vita, berättar Eva Rizell. Nio maskörer deltog, de flesta arbetar inom teater och film.
Sara Parkman, som i höst sätter upp den feministiska och antina tionalistiska folkmusiksho wen Fäboland tillsammans med Samantha Ohlanders. Folkmusik och feminism, hur hänger det ihop? – Folkmusiken föddes i fäbodarna, en plats som varit en del av vår historia i nära 500 år. Där levde kvinnorna isolerade i runt fyra månader per år med barn och djur för att djuren skulle få sommarbete medan mat odlades på hemgården inför vintern. Det blev ett slags matriarkat, där flera kulturer har grundats. Mycket i den svenska kulturen kommer alltså ur en kvinnlig tradition. Historien om fäbodarna är en väldigt viktig inspirationskälla för oss, nästan ett slags utopi, djupt rotad i vår historia. Berätta om er föreställning! – Den tar avstamp i fäbodarna, och vi lyfter historien om dem på ett nytt sätt; berättar om systerskap och arbetsglädje, om tradition och historia. Vi vill lyfta kvinnliga traditioner som inte har fått ta mycket plats i historien tidigare. De här kvinnorna var kompositörer, improvisatörer, stora konstnärer. De använde musiken som ett arbetsverktyg – och musiken i sig har en massa radikala potentialer som går helt emot mycket annan musikhistoria och musikteori. Hur fick ni idén till Fäboland? – Jag har i flera år kollat mycket på vad feministisk musik är, var den finns och om det finns feministisk musik utan text. Jag och Samantha är ju utbildade folkmusiker båda två och upptäckte att fäbodarna är en guldgruva. Musik skapad för ett helt annat syfte än att sätta sig på piedestal. Vi började läsa mycket om det och sen växte det här fram. Vi pratar mycket om folkmusik ur ett antinationalistiskt perspektiv också. Folkmusik har använts från olika politiska håll men lever och utvecklas framför allt på grund av att folk alltid har rört sig. Under nationalromantiken bestämdes det att det skulle vara nationalistisk musik, den kidnappades till det syftet. Men egentligen speglar den människors rörelse. Polskan kom från Polen i och med att folk rörde sig i Europa, nu när människor kommer till Sverige från exempelvis Syrien, Kurdistan och Senegal så påverkar det hur folkmusiken låter. ”No borders no nations” är en förutsättning för den här musikens utveckling.
FRIDA HÜBENETTE HÖGBERG
43