Intervju med Martin Bergman

Intervju med Martin Bergman

Produktdesigner & Specialist inom upplevd kvalité

Ett av Svenskt Aluminiums syften är att öka fokus på aluminium och design, öka kunskapen om materialet aluminium och att utveckla samarbete mellan formgivare och aluminiumbranschen. Dag Holmgren, som är designchef på Svenskt Aluminium, har i en serie intervjuer och möten frågat några framgångsrika designers och formgivare om deras relation till aluminium. Om du blir nyfiken, inspirerad eller lockad till att komma i kontakt med design och formgivning för aluminium är du välkommen att kontakta Dag Holmgren på dag.holmgren@svensktaluminium.se.

Mitt namn är Martin Bergman och jag är produktdesigner med fokus inom upplevd kvalité av produkter och material.

Jag är född i mitten av det ’ljuva 80-talet’ och har vuxit upp i Lidköping med en pappa som är hard core-ingenjör i maskinteknik från Chalmers och en mamma som stod för den mer artistiska och ”kreativa” delen i mitt liv. Så här i efterhand har det påverkat mig mer än jag tidigare förstått. Jag är idag ”specialist” på det vi i branschen kallar för ’upplevd kvalité’ och sitter mitt emellan designerns vision om ett material och ingenjörsvetenskapen kring materialets process för att träffa specifikationen.

Som designer och konsult utsätts jag för de materialen min kund lägger på bordet, och jag har arbetat med många olika material genom åren vilket är oerhört stimulerande. Dock brottas nästan alla kunder med samma problem, men utifrån olika kontext vilket gör varje fall unikt. Men den (kortfattat) återkommande frågan är i regel; ”Hur kan vi kontrollera den upplevda kvalitén av produkten?”.

Just aluminium är ett material som jag på senare tid fått en djupare inblick i. Dels genom min tid på Apple Inc. (CA) där jag arbetade med upplevd kvalité av materialet, men också genom forskningsprojekt via Högskolan i Halmstad där jag är anställd idag. Jag ska nämna mer om detta, men först så vill jag ändå ge min bild av aluminium som material.

Aluminium är för mig ett oerhört fascinerande material, av många skäl. Det faktum att aluminium är återvinningsbart i så hög grad gör det attraktivt, kanske mer än någonsin egentligen, med tanke på de utmaningar vi står inför. Det är

ett paradigmskifte just nu i materialbranschen där jag tror aluminium har en stor potential. Men det är under förutsättning att återvinningssystemen i världen fungerar mer effektivt än de gör idag, även om det redan är väldigt effektivt. Läste nyligen att omkring 75 procent av allt aluminium som någonsin har producerats fortfarande används vilket är otroligt, men jag tror att framtiden bjuder på mer än så.

Men aluminium har mer intressanta egenskaper för mig som designer, dels för att det är betydligt lättare att bearbeta jämfört mot exempelvis stål. Just det som berör själva ”skulpteringen” av materialet avgör ju vad jag kan åstadkomma, vilket är avgörande för mina val, och där har aluminium många fördelar. Bland annat möjligheten att kontrollera materialets ytstruktur, tack vare att materialet är så pass mjukt, gör det oerhört attraktivt ur mitt perspektiv inom just upplevd kvalité.

Jag personligen har tagit fram ett fåtal kompletta produkter i aluminium till företag och har egentligen inte varit särskilt involverad i konstruktionsfasen av exempelvis strängpressade detaljer osv. Min erfarenhet kring produkter med aluminium har snarare handlat om just den upplevda kvalitén av produkten, och hur den kan kontrolleras genom att förstå produktionens påverkan av materialet.

Jag har haft den stora möjligheten att jobba med upplevd kvalité av material i många olika sammanhang, bland annat på A Zahner Company i Kansas, ett företag som jobbar med arkitektur och är duktiga på just fasadbeklädnad. Men jag har även jobbat på Apple Inc. (CA) och Volvo Cars här i Sverige. Många av de här företagen är duktiga på design och kvalité ur kundens perspektiv, men saknar en metodik för hur de ska omhänderta upplevd kvalité från designintention till producerad produkt. Det finns alltid en del av den tänkta känslan som kompromissas bort i processen, vilket är synd.

En problematik med material i allmänhet är när det ska lira med andra material, alltså harmonin mellan exempelvis aluminium och något så komplext som glas. Ibland krävs det att den taktila såväl som den visuella stimulansen harmoniserar för den totala upplevelsen. För att göra upplevelsen komplett handlar det dels om att förstå processen om aluminium och dess egenskaper, men också förstå processerna som får glaset att nå liknande känsla för att harmoni ska uppstå. Detta är komplext då vi inte bara pratar om en viss upplevelse i aluminium en skilt, utan i harmoni med ett material som har helt andra egenskaper.

Vidare arbetar jag (och ett starkt team från Högskolan i Halmstad) i skrivande stund med ett forsknings projekt med Sveriges aluminiumindustri, där objektiv klassificering av aluminiumytor är i fokus, med målet att effektivt kunna klassificera defekter i ytstrukturen.

Detta är oerhört spännande och utmanande då processerna från beställd till levererad produkt är förhållandevis snårig, i alla fall för mig som aldrig tidigare haft en inblick i hela processen. Som produktutvecklare med fokus på upplevd kvalité var min första fundering; ”Vad är egentligen skillnaden på en effekt och en defekt”? Jag menar, det finns ju massor med sköna designfeatures med aluminium som är näst intill jämförbara med trä, exempelvis pressränder i aluminium jämfört med ådring i trä. Pressränder är för mig en tydlighet och en naken sanning om materialets historia, en process-effekt som för mig är rätt vacker ändå.

Illustration på sambandet mellan upplevd kvalité och kontrollerbara tekniska funktioner.

Jag har märkt att en del av min roll i forskningsprojektet hittills har handlat om att utmana mycket kring befintliga förfaranden och inarbetade arbetssätt, vilket kanske inte alltid varit bekvämt. Men under projektets gång har alla medverkan de parter i projektet ändå skapat en plattform och forum där vi tillsammans lyckats titta på just effekter och defekter under ett nytt ljus. Min förhoppning är att experterna på materialet, dvs alla som tillverkar, bearbetar och förädlar materialet i processen även lyckas äga delar av designfrågan om materialet också. För kunskapen om aluminium finns här i Sverige, och den är imponerande, det måste jag säga.

I allmänhet finns det en vinst att arbeta närmre designintentionen tycker jag, av den enkla anledningen att expertisen om materialets möjlig heter finns ju oftast hos producenten. Om företaget som producerar själva inte har den kompetensen så finns det anledning att skapa den. Mötet mellan designintentionen och kunskapen om ett materials specifika egenskaper är oerhört viktigt för att inte den upplevda kvalitén ska gå förlorad.

I aluminiumprojektet är målet att ta fram objektiv klassificering av materialet, som nämnt ovan. Men vi arbetar även parallellt i projektet med en grupp studenter här på Hög skolan i Halmstad vars uppgift är att ta fram en prototyp på en applika tion till läsplatta. Applikationen är tänkt att fungera som en plattform för dialog och samsyn mellan olika parter i tillverkningen för att möj liggöra en mer robust och effektiv process. Vi hoppas att applikationen blir ett verktyg att samlas kring för fortsatt dialog och utveckling i projektet.

Jag tror jag kommer arbeta mer med aluminium framöver, jag uppskattar materialet och tror inte vi nyttjat materialets fulla potential ännu. Väljer att citera Ingvar Kamprad: ”Det mesta är ännu ogjort, underbara framtid.”

Illustration på sambandet och länken mellan den mänskliga uppfatt ningen av ett material och materialets processparametrar.