Vad är en växthusgas och hur kan dessa minskas?

En genomgång av certifieringsverktyg och ledningssystem för att hantera företags växthusgaser

Växthuseffekten är, som jag tror ni vet, förmågan att reflektera solens värmestrålar ned till jorden igen. Växthuseffekten är faktiskt en nödvändighet för allt liv och utan den naturliga växthuseffekten skulle jorden ha en 30° lägre temperatur än idag. En växthusgas är en gas som speglar solens värmestrålar tillbaka till jorden så att värme reflekteras ned till jordklotet igen. En mer korrekt beskrivning är att växthusgaserna kan absorbera värmestrålningens våglängder som sedan återstrålar vid en länge våglängd. Växthuseffekten har varit känt bland forskare sedan fransmannen Fourier 1824 beskrev effekten, så även en klimatförnekare borde ha svårt att förneka detta som ett rön.

Växthuseffekten bildar ett varmt täcke runt jorden när värmestrålning reflekteras tillbaka till jorden av växthusgaserna. Källa: Naturvårdsverket

Klimatmål som sattes i Parisavtalet 2015 går i stora drag ut på att begränsa den globala uppvärmningen genom att minska utsläppen av växthusgaser. Några av de viktigaste punkterna i Parisavtalet är att hålla den globala uppvärmningen under 2° med ambitionen att hålla den under 1,5°. Anledningen att växthusgaser debatteras ofta i medier är att ju mer växthusgas i atmosfären desto högre temperatur. Den växthusgas som brukar få mest fokus är koldioxid. En annan välkänd växthusgas är vattenånga, som faktiskt är den växthusgas som har störst växthuseffekt. Andra naturliga växthusgaser är metan som bildas i magen på djur och lustgas (dikväveoxid) från jordbruket. Freon som förekommer i kylmedier är ett exempel på konstgjort framställd växthusgas.

Koldioxidekvivalenter

Koldioxidekvivalent är ett sätt att jämföra olika växthusgasers effekt där ett ämnes effekt relateras till växthuseffekten av koldioxid. Koldioxid har en relativt kort livslängd i atmosfären, medan andra gaser har en förmåga att inte brytas ned lika snabbt. Lika så skiljer sig absorptionsförmågan åt mellan olika växthusgaser. För att kunna jämföra effekten mellan olika växthusgaser används koldioxid som referens över vilken effekt en gas har för växthuseffekten över en tidsperiod på 100 år. Koldioxid har alltså värdet 1 och ett högre tal anger att växthusgasen har en större påverkan än koldioxid. Lustgas har till exempel koldioxidekvivalenten 265 och har därmed 265 gånger större effekt än koldioxid. Metan har ekvivalenten 28 och freon (CF4) har hela 7350. Koldioxidekvivalent är ett sätt att jämföra hur utsläpp från olika processer eller produkter påverkar klimatet genom växthuseffekten.

Industriellt genererade växthusgaser

Idag finns ingen nationell eller internationell standard som direkt beskriver aluminiumtillverkningens påverkan. Det finns flera initiativ som drivs av konstellationer av storföretag och organisationer, men inga heltäckande standarder som direkt anger hur olika processteg påverkar emissionen av växthusgaser. Det finns standarder som beskriver livscykelanalyser (LCA) och hur miljöledning kan hanteras. Här finner vi EN/ISO-14000-standarderna som ger oss vägledning runt miljöledning och allmänna definitioner runt LCA, återvinning och växthusgaser. Naturvårdsverket hänvisar både till ISO 14964, och till Greenhouse gas protocol. De anger också egna värde för emissioner för de vanligaste bränsletyperna i tabellform för nedladdning. Granskning av ett företags klimatberäkningar är en viktig del, och syftar såväl till att säkerställa att beräkningarna är korrekta som till att identifiera förbättringsområden för minskad klimatpåverkan. Fokus bör ligga på stora utsläppskategorier och kategorier som får stora utslag. Beskrivning av hur granskningen ska gå till och viktiga aspekter vid granskning finns både i GHG Protocol och ISO 14064. Om en konsult anlitas för att utföra beräkningarna och för att följa upp siffrorna är det viktigt att de levereras med en rapport som gör det möjligt att återupprepa beräkningarna. Exempel på aspekter som bör granskas är att emissionsfaktorer som använts är rimliga både i storlek och för vilket användningsområde de används. En beskrivning av tre initiativ som används inom aluminiumindustrin för att arbeta med de egengenererade växthusgaserna följer här nedan.

Greenhouse gas (GHG) protocol har tre tillämpningsområde där det första (scope 1) beräknar direkta utsläpp från den egna processen.

Greenhouse gas (GHG) protocol

GHG protocol ger en plattform att använda för utsläpp samt ett globalt ramverk för att mäta och hantera utsläpp. Det finns idag tillgängligt för olika organisationer, företag och myndigheter, där varje part har olika protokoll beroende på vilken sorts arbete man utför. GHG-protokollet förser användaren med beskrivningar, verktyg och utbildningar för att hantera växthusgaser. GHGprotokollet ska vara en hjälp vid rapportering av växtgasemissioner för att kunna jämföra olika processer inom företaget Det är uppdelat i tre tillämpningsområden (engelska scope). Område 1 omfattar emissioner från den egna processen, område 2 omfattar så kallade indirekta emissioner som är utsläpp härrörande från leverantörer av elektricitet, värme och kyla och tillämpningsområde 3 innefattar emissioner från aktörer i värdekedjan före och efter det egna företaget. Resultaten från de tre tillämpningsområdena ska ge företaget ett beslutsunderlag av emissionerna för de interna processerna, leverantörers men också kunders emissioner.

GHG-protokollet består av två olika delar. Den första är GHG Protocol Corporate Accouting and Reporting Standard, som hjälper företag att kvantifiera och rapporter utsläpp samt informerar företaget om hur man kostnadseffektivt gör upp en strategi för att minska växthusgaser. Protokollet avser de sex växthusgaserna koldioxid, metan, lustgas, fluorkolväten (HFCs), perflourkolväte (PFCs), and svavelhexaflourider (SF6).

GHG Protocol Project Quantification Standard är den andra delen, som hjälper företaget att kvantifiera minskningar i utsläpp från utvecklingsprojekt som har som mål att begränsa utsläpp. GHG Protocol är i jämförelse med ISO 14064 mer inriktat på uppföljning över tid och innehåller bra tips på aspekter att ta hänsyn till.

GHG-protokollet erbjuder även kalkylverktyg för flera industrisektorer, för att hjälpa företag att beräkna på sina utsläpp utefter sektorns specifika behov. Det branschspecifika beräkningsverktyget för aluminium omfattar elektrolytsmältprocessen inklusive elektrodtillverkningen.

Dessa verktyg omfattar en guide och ett beräkningsverktyg i Excel.

GHG-protokollet har tre tillämpningsområde där det första (scope 1) beräknar direkta utsläpp från den egna processen, det andra indirekta utsläpp och scope 3 också tar med bidrag upp- och nedströms i värdekedjan.

Science Based Targets initiative (SBTi)

Scientific Based Target initiative är ett ledningsverktyg för att uppnå satta klimatmål, oavsett branschtillhörighet eller process.

Science Based Target hjälper företag att välja klimatmål, men företagen kan själva välja vilka mål de vill sträva mot. De har inga egna standarder utan använder sig av andra initiativ, partners med andra miljöinitiativ som t.ex. Greenhouse Gas Protocol. De har tillsammans med dessa initiativ skapat det som kallas Science Based Targets Initiative (SBTi).

SBTi är ett ledningsverktyg för att uppnå satta klimatmål, oavsett branschtillhörighet eller process.

SBTi ger verktyg och rekommendationer till företag för att sätta mål för noll-emission av växthusgaser i samklang med klimatforskningen.

För företag som vill sätta mål och följa upp dessa, på både kort och längre sikt, kan SBTi hjälpa till att uppnå satta mål för att bidra till ett globalt mål. Målen sätts så att en halvering av emissionerna uppnås inom 5-10 år och senast år 2050 ha ett totalt växthusutsläpp som är mindre än noll. Initiativet var tidigare känt som ”science-basedtargets” där mål sätt enligt 1,5 °C målet som satts upp av vetenskapen. Dessa mål revideras årligen så att företaget över tid inte ska överskrida de globalt satta utsläppsmålen. Avsikten är att erhålla en rutin för att själva arbeta långsiktigt med klimatmålen. Företag kan därmed ta ansvar genom att förstå den negativa påverkan, sätta mål och ta fram en handlingsplan för att driva förändring. Anledningen till att det heter ”science based” är just att klimatmålen som sätts är i linje med vissa vetenskapliga modeller, men själva beräkningsmodellen baseras helt och hållet på GHG-protokollet.

SBTi fodrar att företaget gör en genomgång av hela sin värdekedja enligt GHG-protokollet för att identifiera sina utsläpp. De satta målen behöver sedan godkännas av SBTi. Många företag anmodas av sina kunder att använda sig av SBTi och ibland är det helt enkelt ett krav för att fortsätta som leverantör till stora kunder. Många gör också arbetet för att bli mer trovärdiga i sin kommunikation. Om man tidigare inte gjort, till exempel, energikartläggningar i företaget så blir den stora besparing- en att använda SBTi effektivisering och kostnadsbesparingar när man till exempel minskar sin energiförbrukning. SBTi hjälper företagen med att uppnå deras valda klimatmål genom att rekommendera konsulter, tjänster eller programvaror samt erbjuder experthjälp specialister ifall man går med i initiativet. SBTi planerar att framöver släppa egna verktyg och programvaror för att hjälpa företag som åtar sig net-zero initiativ. SBTis experter verifierar även att företagen följer de miljömål de satt för sig själva innan företaget verifieras inom deras valda initiativ.

SBTi sätter klimatmål för ett företag i fem steg.

The Aluminium Stewardship Initiative (ASI)

Ambitionen när ASI skapades 2015 var att skapa hållbarhet och transparens genom värdekedjan för aluminium. ASI är inriktad på just aluminiumindustrin och är framtagen från medlemmar av aluminiumleverantörskedjan med avsikten att förbättra industrins hållbarhetsprestanda genom hela värdekedjan. De vill skapa en sektorspecifik certifiering för aluminiumtillverkning för att göra aluminiumproduktion mer miljövänlig och socialt hållbar.

ASI har skapat egna certifieringar vad gäller alla delarna av aluminiumproduktion, från bauxitbrytning till slutprodukt. Dessa inkluderar bland annat cirkulär hållbarhet, hållbar malmbrytning, social jämlikhet och mänskliga rättigheter För att hjälpa företag uppnå dessa certifikat erbjuder ASI olika kurser och litteratur där de går igenom de aktuella initiativen och vad man kan göra för att uppnå dem.

ASI är ett oberoende certifieringssystem för tillverkare som vill förbättra sin hållbarhetsprestanda. Företag som följer ASI kan ansöka om en certifiering. Vid certifiering besöker en utvärderare företaget i fråga och går igenom dokumentation och gör en kartläggning för att kontrollera att rapporterade värden stämmer.

Initiativet täcker hela kedjan från gruva till färdig produkt med fokus på råvarutillverkning från primär eller återvunnen källa. Beräkningarna baseras på GHG-protokollets modeller men skillnaden med ASI är att det är ett certifieringsverktyg för aluminiumindustrin specifikt där auktoriserade konsulter gör granskningar vid certifiering som sedan följs upp.

ASI har två certifieringsstandarder: prestanda- och spårbarhetscertifiering. ASI Performance Standard är den certifiering som oftast refereras till när de pratar om hållbarhet. Den har som mål att minska aluminumsektorns utsläpp med 95% till 2050. Prestandacertifieringen är avsedd för aktörer som vill certifiera en industri och täcker 11 hållbarhetskriterier för livscykeln av aluminium.

ASI Chain of Custody (CoC) Standard är en frivillig certifiering för att ta ansvar för fler delar inom aluminiumvärdekedjan genom att välja de leverantörer och kunder som värderar hållbarhet högt. Spårbarhetscertifieringen avser att ta med samtliga steg i värdekedjan mellan de certifierade aktörerna.

ASI-certifieringsprocessen har fem huvudsteg.

The Aluminium Stewardship Initiative (ASI) är ett oberoende certifieringssystem för aluminiumtillverkare som vill förbättra sin hållbarhetsprestanda.

Hur beräknas emissionen av biobränsle och återvunnen aluminium?

De olika initiativen som visas här tillför alla något nytt med avseende på ISO 14064. Däremot hanterar de ingen information kring hur man ska räkna på aluminiumprocesser utan ger enbart verktyg för att följa upp resultaten och kommunicera dessa. Konsulter använder ofta tabellvärden och inte uppmätta värden för ett processteg. Navigeringsutrymmet är därför stort för hur olika beräkningar görs med stora osäkerheter i resultatet. Det blir därför oklart vad en emissionsrapport då tillför. Värt att notera är även att koldioxid-emissioner vid användandet av biobränsle inte rapporterats i något av tillämpningsområdena i GHG-protokollet utan ska enligt guiden rapporteras separat. De flesta lokala initiativ (som amerikansk, engelsk och internationellt-IEA) rapporterar dock koldioxid-emissioner från biogas som nollutsläpp, vilket medför att visa tar med en emission från biogas och andra inte. Det blir med andra ord svårt att jämföra resultaten mellan två företag.

Vad som är positivt med växthusberäkningarna är det fokus som läggs i frågan samt att det från företagshåll belyses vilka energiformer och processer som är de stora utsläppskällorna, liksom ut- släppen från när företagets elektricitet tillverkas. Vad som saknas och är av stor vikt för samtliga företag som arbetar med aluminiumprocesser är detaljer runt återvinning. Det finns varken i initiativen eller i ISO- eller EN-standarder beskrivet hur man ska räkna för aluminiumåtervinning, som till exempel med degradering av skrot, eller avbränna för olika processteg. Eftersom detta faktiskt är helt avgörande vid val av energiformer eller ny utrustning är det något som måste standardiseras. Att som aluminiumföretag spendera ca 120-150 000kr för en certifiering från till exempel ASI är en stor investering för ett litet företag, utöver alla kostnader för eget arbete och konsultarvoden. Det vore önskvärt att skyndsamt ta fram en standard som beskriver aluminiumprocesser så att jämförbarheten mellan rapporter blir större. Den praktiska nyttan blir då så mycket större och faktiskt ett verktyg som man kan ta beslut utifrån utan att gå bort sig.