”Mynningsflamma 1236” rapporterade Börje. Ingvar lade till ”knalltid 16,3 sekunder” och Svensson noterade alltihop i protokollet plus det klockslag han själv avläste på artilleriuret. En egrupp var redan på gång att rapportera men så fort det blev ledigt på nätet klämde Glad i: ”SB kl 0352, mynningsflamma bäring 1236, knalltid 16,3 sek.” Medan detta pågick syntes flera mynnigsflammor i ungefär samma riktning. Ingvar sade till Börje att samla ihop de avlästa bäringarna om de såg ut att komma från samma plats. Nästa rapport kom så att lyda ”SB kl 0355-0357, mynningsflammor bäring 1412 knalltider mellan 17,5 och 17,8 sek”. Nästa gång syntes mynningsflammor från två håll och innan de hade skjutit färdigt även mynningsljus från en mera avlägsen plats. Och någon minut senare ljusstråk över himlen när raketartilleriet öppnade eld. Det här var inte som i Villingsberg där man fick ett mål i taget med flera minuters mellanrum för att målgruppen skulle hinna förflytta sig mellan de fiktiva målen och smälla sina knallskott. Först nu fattade de hur svårt det var med långbas. Det kunde komma mynningsflammor från tre platser samtidigt och då gällde det att vara med med kv-mätaren så man kunde ta så många riktningar som möjligt. Att klocka skillnaden mellan ljus och ljud var heller inte det enklaste. Så fortsatte fienden att ösa på i en stormeld som varade väl över en timma. Blandat med fiendens eld kom nästa svårighet. Det var när vår artilleribekämpning började och det rätt som det kom brisader från vårt artilleri som i bästa fall landade i något mål som vår långbas eller någon annan hade mätt in. Men egrupperna höll igång så gott de kunde. Det var ständigt någon som rapporterade och Glad fick verkligen ligga på för att få iväg rapporterna. Hur de sedan lyckades få ut något av rapporterna på sammanställningsplatsen var obegripligt. Likafullt framgick det efteråt att de hade tagit åtminstone åtta mål. Men det fanns också fler mätorgan och det var nog ljudmätplutonerna som tog flest mål. Ja, och så artilleriradarn också förstås. Men den tog ju bara granatkastare och sådana var väl inte igång under deras stormeld så de fick väl sina mål senare. Och artillerijägarna kom väl i skuggan just vid det här tillfället. De hade nog uträttat sitt viktigaste tidigare. De hade till exempel hittat en drivmedelsplats någon dag tidigare och lyckats pricka den. ”Jag kan inte påstå att det är en särskilt enkel uppgift att vara oplats i en långbas” avslutade 16