Ett exempel på vad en soldat inom luftvärnet bär och använder som personlig utrustning; hjälm, liggunderlag, stridssäck, stridsväst och gasmaskväska.
Enhetlig struktur Han betonar att det inte handlar om att ta fram helt likformiga system för de olika funktioner som finns i en skyttegrupp: – Kraven på funktioner och förmågor inom gruppen varierar naturligtvis och det måste vi rätta oss efter. En chef har inte samma profil som en sjukvårdare. Däremot vill vi att strukturen ska vara enhetlig när nya system införs. Vi har också idag krav på en införandeutbildning för samtliga förband och även servicepersonal. För att lösa detta måste dagens situation tydligt definieras. Vilka förmågor har respektive befattning och grupp idag? – Ett sådant definieringsarbete kan kanske vän av ordning tycka vara en självklarhet, men efter flertalet omorganisationer och med införande av materielsystem för ett mindre antal användare med tydligt fokus på att lösa specifika situationer, bland annat i Afghanistan, har vi ingen tydlig definition av startpunkten. Artilleri & Luftvärn
Sedan flera decennier tillbaka finns program i många länder för att studera och utveckla soldatsystemet, från enskild individ till grupp. – Markus var vårt sätt att hänga med den internationella trend som inleddes i slutet av 90-talet då en rad länder startade olika program inom funktionen ”Soldier modernization programme”, förklarar Magnus Hallberg. England startade Future Integrated Soldier Technology Programme (FIST), Tyskland IDZ, USA Land Warrior för att nämna några exempel. En gemensam nämnare för dessa program är förhållandet vikt kontra förmåga och funktion. En trend bland dagens soldater oavsett land är att vikten per soldat tenderar till att vara för hög. – Flera amerikanska kollegor konstaterar att stora framsteg skett med viktreducering samtidigt som de å andra sidan tydligt deklarerat att ”för 15 år sedan bar soldaten utrustning som vägde 60 kilo, idag bär hen modern lättviksutrustning som väger lika mycket”. Den samlade uppfattningen bland mina utländska kollegor är att viktproblematiken inte kommer att lösas av fortsatt teknikutveckling och måste lösas med hjälp av förändringar av metoder och organisation.
Gräns på 30 kilo Det finns ingen direkt fastställd viktgräns, förklarar Magnus Hallberg eftersom det beror på varje individs egen förmåga att bära och tiden soldaten belastas med utrustningen. Generellt gäller att Försvarsmakten arbetar med att minska vikten, eller i varje fall inte öka vikten på den utrustning som soldaten bär. – Vi har i alla fall en inofficiell viktgräns på cirka 30 kilo för en stridsutrustad soldat. Högre vikt, anser vi, gagnar inte soldatens förmåga att lösa uppgiften. I dag finns det lite forskning om hur belastningsskador uppstår på grund av långvariga marscher eller långvarigt uppträdande med hög vikt, men det är sådan information som vi gärna vill få fram. Magnus Hallberg har också god insyn andra Natoländers arbete med utveckling av soldatförmågor då han är vice ordförande i Nato:s arbetsgrupp ”Land capability group on dismounted Soldiersystem”. 15