Artilleri & Luftvärn nr 3 2017

Artilleri & Luftvärn Artilleri-Tidskrift nr 3 2017

Artilleri & Luftvärn Tidskrift för artilleri och luftvärn Nr 3 | 2017 | årgång 146 Redaktör och ansvarig utgivare: Stefan Bratt, Lokförargränd 12 775 51 Krylbo, tel 0226-121 09 Mobil: 0703-999 708 E-post: stefanbratt@tele2.se Biträdande redaktör: Joakim Lewin Mobil: 070-633 59 18 E-post: joakim.lewin@fmv.se

Innehåll Anders Svesson Succé för artilleriet och luftvärnet____________________________________________ 4 Joakim Brandin Digitalt understödssystem för indirekt eld_____________________________________ 6 ArtSS firade 150 år_________________________________________________________ 10 Luftvärnet övar mot amerikanska attackhelikoptrar____________________________ 14 Franskt och amerikanskt luftvärn leddes av svenska befäl______________________ 18

Redaktionsadress: Postadresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Artilleri & Luftvärn c/o Artilleri & Luftvärnsklubben Box 100 55 300 10 Halmstad Tel: 08-788 78 68

Lundabon Per-Olof fick arméchefens coin_____________________________________ 20

Artilleri- och Luftvärnsklubbens medlemmar erhåller tidskriften utan kostnad.

Lars-Olof Nilsson Replik på debattartikel om indirekt eld_______________________________________ 36

Redaktionen tar inget ansvar för insänt men ej beställt och överenskommet material.

Största övningen i Villingsberg sedan sekelskiftet_____________________________ 22 Rapport från reservmajor Nilsson____________________________________________ 26 Saab lanserade nyheter på internationell utställning___________________________ 28 Marinen vill förbättra dialogen med luftvärn och artilleri________________________ 30 Thomas Bjerregaard Markbaserad precisionsbomb testad i USA___________________________________ 34

Sommarnöten är knäckt!___________________________________________________ 37 Kallelse till klubbmöte______________________________________________________ 38

Omslagsbild: Artilleripjäser på en avstängd motorväg. Denna syn mötte trafikanter på E 18 mellan Kungsängen och Enköping under Aurora 2017. Som artillerist är det nära till tårarna när en sådan bild kan tas. Foto: Karin Malmsten

ISSN 004 – 3788 Artilleri & Luftvärn

Formgivning: Westberg & Höök Design AB, www.whdesign.se Tryck: Strokirk Landströms AB Text och bild där inget annat anges är producerade av redaktionen.

3

Ordförande Anders Svensson

Aurora 2017

En succé för artilleriet och luftvärnet Så har Aurora 17 genomförts och på vilket sätt! Det har varit synnerligen stimulerande att åka runt och besöka befäl och soldater som med mycket stort engagemang tagit sig an sina uppgifter och löst dem på ett föredömligt sätt. För artilleriet och luftvärnet har Aurora också varit en succé. Vi har nu identifierat vad som fungerar bra och vilka tillkortakommanden som vi nu behöver fokusera på. Bara att ha identifierat detta skapar förutsättningar för fortsatt uppbyggnad av vår militära förmåga och i dess yttersta spets, utveckling av våra krigsförband.

Professionell personal För våra truppslag, artilleri och luftvärn, började egentligen övning Aurora med en brigadunderstödsövning samt mottagande av internationella förband inom ramen för värdlandsstödet.

Dessa två verksamheter skapade mycket goda förutsättningar för övningens fortsättning. Vi har visat på att vi har förmågan att motta och integrera internationella förband för att ytterligare öka vår förmåga både på den operativa och taktiska nivån.

Allt detta hade inte gått utan oerhört professionell personal.

Nu skall alla erfarenheter omhändertas och omsättas i planer för att slutligen bli verksamhet. Det är som alla vet länge sedan vi övade i ett så stort format som vi gjort nu.

4

Men det som skiljer denna övning från tidigare Försvarsmaktsövningar är det stora deltagandet av internationella förband och stabsofficerare.

Vi har lärt oss oerhört mycket genom alla de samövningar och samverkansmoment som uppstått eller har varit planerade.

Jag är också helt övertygad om att våra internationella vänner uppfattat detsamma, även de har utvecklat sin förmåga.

Med dessa ord kan vi konstatera att artilleriets och luftvärnets roll på det framtida slagfältet bara ökar. Verkans- och sensorsystem som stöder den taktiska manövern samt skapar ökad operativ handlingsfrihet kommer framgent att öka i betydelse. Vi går en spännande och viktig tid tillmötes. Just här och nu pågår arbetet inför kommande försvarsbeslut där slutsatserna från Aurora kommer utgöra en viktig del.

Delta i våra klubbmöten Inom föreningen kommer det under hösten att ske klubbmöten både i Halmstad och Boden. Tider och platser för dessa återfinns i tidskriften samt på vår hemsida och Facebook. Lägg in detta i era kalendrar och väl mött vid de som vanligt intressanta och givande klubbmötena. Klubbmöten utgör föreningens kärnverksamhet varför jag uppmanar till högt deltagande. Alla ni behövs i vår framtida utveckling.

Artilleri & Luftvärn

rheinmetall defence enmission komplett leverantör och Force protection is är our levererar system och kompetens inom områdena: As a top European supplier of army technology, Rheinmetall Defence offers an extensive array of military hardware that enhances the mobility, reconnaissance capabilities, •lethality Indirekta Bärgningsfordon andeldsystem survivability of troops deployed• in harm’s way, and also enables the net• Art och Grk ammunition • Reparations- och underhållsfordon working of national and international systems. Rheinmetall has spent years pioneering • Ledning och samband • Stridsutrustning och ammunition new technologies for protecting friendly forces, systematically expanding its range of • Simulering och träningsutrustning • Stridsvagnar och stridsfordon in this critical field. Rheinmetall Defence is a strong and reliable partner for •products Transportfordon • Logistiklösningar the armed forces in Scandinavia. www.rheinmetall-defence.com För mer information: www.rheinmetall-defence.com Artilleri & Luftvärn

5

Danska artillerister nöjda med nytt stödsystem

Digitalt understödssystem för indirekt eld minskar risk för vådabeskjutningar Under våren 2017 har danska armèn (Haeren) tillförts ett helt nytt digitaliserat ledningsstödssystem för indirekt bekämpning.

Applikationen har fått namnet Thor och är baserat på Systematics programvara SitaWare som även används inom Försvarsmakten. SitaWare har använts i Sverige sedan 2008 och användandet ser ut att ytterligare utökas i framtiden. Med SitaWares nya modul för indirekt eld sliper danska soldater att samtidigt hantera två system på två olika skärmar. All information samlats på en plats och elduppgifter genomförs med större säkerhet.

Operatören som använder Thorapplikationen behöver bara titta på en skärm för att få en korrekt lägesbild samt målkoordinater.

Naturligt önskemål När danska armén fattat beslut om inköp av nytt artillerisystem med möjlighet till digital integrering, franska Caesar som Artilleri & Luftvärn kortfattat presenterade i tidigare nummer, framkom en naturlig önskan om att även införa ett digitalt eldunderstödssystem för indirekt eld. Danska artilleriets önskan var att skapa ett helt nytt system som en del av Arméns existerande ledningsstödssystem SitaWare, berät6

tar kapten Torben Waldbjørn Nielsen från Hærens Kamp og Ildstøttecenter (HKIC).

– I och med köp av en ny pjäs, var det naturligt med en ytterligare digitalisering för att utnyttja pjäsens fulla potential.

Därför utvecklade vi en konceptmodell, där vi beskrev hur vi ville ha det; att en eldorder skulle gå genom hela systemet så att vi både fick eldledning och förbandsledning i samma applikation, säger Torben Waldbjörn Nielsen.

Artilleri & Luftvärn

Denna skärmbild visar bland annat positionen för egna förband och var i det pågående elduppdraget pjäsen befinner sig.

I kravspecifikationen gjordes tydligt, att det valda systemet skulle kunna byggas in i SitaWare.

– Vi ville undgå ett separat eldledningssystem som ligger separerat från vårt ledningsstödssystem. En idé som vår leverantör av SitaWare, Systematic, förstod tanken med. Sedan dess har vårt önskemål inneburit ett tätt samarbete mellan oss och Systematic. Resultatet är ett unikt system som ger oss stora fördelar, anser kapten Waldbjörn Nielsen.

Han poängterar också vikten av den finurliga kartfunktionen.

– I andra och tidigare system finns inte någon karta och andra system måste utnyttjas om du vill ha en geografisk överblick. Det behöver vi inte nu, för kartan är en del av lösningen. Dessutom kan du i SitaWares modul enkelt göra kontroll av luftrummet till skillnad mot tidigare lösningar där du måste göra detta i ett annat system.

Slipper problem

Thor är också konstruerad med den internationella IT-standarden ASCA (Artillery Support Coordination Activities), som säkerställer interoperabilitet med andra ASCA-nationers förband.

– ASCA-samarbetet är viktigt för oss eftersom Danmark är ett litet land med en liten armé. Vi sänder inte ut stora självständiga styrkor, utan är beroende av en del funktionsstöd på utlandsmissioner. Därför har vi ett behov av ett system som använder en internationell standard för att vi skall kunna be om det stöd vi behöver, och som blir erbjudet, förklarar Waldbjörn Nielsen.

Digital och standardiserad överföring av information medför även att språkliga problem och där med en källa för allvarliga fel undviks. Även om alla talar engelska kan missförstånd fortfarande uppstå.

Med den nya modulen för indirekt eld undviks problem som uppstår när två olika system ska fungera tillsammans.

Problem som finns hos andra användare, där möjlighet att samla två system i ett inte kunnat utnyttjas, är att under operationer måste användarna se på två skärmar med två olika system samtidigt. Dessutom innebär integration mellan olika system risker och ökade kostnader.

– Med vår modul i SitaWare ser du bara på en skärm och du har som operatör all information du behöver. Samtidigt kan vi enkelt utveckla metoder utan att behöva ta hänsyn till vilka konsekvenser detta har i ett annat system. Lösningen är därmed mycket användarvänlig – både att implementera, administrera och att använda, säger Torben Waldbjørn Nielsen.

Artilleri & Luftvärn

Minskar risken för fel

7

Joakim Brandin är ansvarig för affärsutveckling inom Systematic Sweden AB sedan år 2014. Han har tidigare varit yrkesofficer inom Armén mellan 1980 till och med år 2000. Hans sista befattning var sektionschef på Livgardesbrigaden med fokus på Arméns framtida ledningssystem.

Artikeln som Joakim Brandin nu skrivit på uppdrag av Artilleri & Luftvärns redaktion är baserad på information från källor inom danska Försvarsmakten.

– Skickar du målkoordinater digitalt, kan de inte missförstås – och du upptäcker direkt om en annan e-grupp tänker skjuta där din egen e-grupp befinner sig. Risken för vådabekämpning reduceras därmed markant, hävdar kapten Waldbjörn Nielsen.

Testas i samband med Bold Quest Indirekteld-modulen i SitaWare är ännu inte i operativ användning i danska försvaret men är testat i flera internationella sammanhang. Danska artilleriet testar också modulen i samband med övningsserien Bold Quest. En övning där huvudvikten ligger på digital kommunikation mellan de allierade (nationerna). Indirekteld-modulen testas då mot andra nationernas system.

Den digitala indirekteldmodulen kommer att införas i takt med att Hærens Taktiske Netverk driftsätts. Planen är att eldledningsmodulen skall införas både på artilleri- och granatkastarförband. I ett senare skede finns det också ett intresse att integrera med olika typer av sensorer.

8

FAKTA DAFSS (Digitally Assisted Fire Support System) i SitaWare • Eldledarmodul, Joint Fires Cell-modul och pjäsmodul.

• Stöd för ballistiska beräkningar och support för väderinflytelser.

• Grafiskt beslutsstödssystem.

• Full interoperabilitet med partners via ASCA.

Artilleri & Luftvärn

Hello archer. welcome to Heaven.

What are the capabilities of a modern weapon system?

To find out you have to take it to the very edge. No matter how challenging the task is, we can reach that edge.

BOFORS TEST CENTER Artilleri & Luftvärn

www.testcenter.se

9

Artilleriets Stridsskola firade 150 år För 150 år sedan startade Artilleriets Skjutskola, nuvarande Artilleriets Stridsskola (ArtSS) sin verksamhet på Tånga hed i Västergötland. Syftet med att skapa en samordnad skjutskola för artilleribefäl var att spara ammunition och minska antalet övningar. ArtSS jubileum firades på A 9 i juni. Nuvarande skolchef, överstelöjtnant Stefan Hansson tecknar på uppdrag av Artilleri & Luftvärn en bild av ArtSS verksamhet över tiden.

Skjutfältet på Tånga var endast en kvadratkilometer stort och kom redan 1885 att vara för litet efter att en rikoschett slagit ner ungefär 2,5 kilometer utanför skjutfältet. Detta tillsammans med att dåvarande chefen för artilleriet även ville samordna underbefälsövningar gjorde att artilleriets skjutskola 1885 flyttades till Marma skjutfält där man huserade fram till 1902. Efterhand som skottvidderna ökade och ett mer flexibelt nyttjande av artilleriet över större ytor genomfördes kom skjutfälten att bli för små.

Mellan 1903 och 1948 var Skillingaryds skjutfält platsen för ArtSS för att 1949-1966 förläggas i Villingsberg. Från och med 1967 blev även Villingsbergs skjutfält för litet och 10

skjutskolan flyttades till Älvdalens skjutfält som därmed firar 50 år i år. 1997 inordnades ArtSS i Kristinehamns garnison för att år 2005 förläggas till Boden i och med att A 9 flyttades och där återfinns den även i dag.

Olika namn Artilleriets stridsskola har haft flera benämningar genom åren. Inledningsvis var namnet Artilleriets skjutskola men från 1886 döptes skolan om till Fältartilleriets skjutskola sedan även en skjutskola för fästningsartilleriet inrättats vilken från 1910 kom att benämnas Fästnings- och positionsartilleriets skjutskola.

Artilleri & Luftvärn

Vid beslut om inrättandet av artilleriets subalternskjutskola 1896 blev benämningen Fältartilleriets skjutskola för äldre officerare. Efter samarbetning av de olika skjutskolornas skjutinstruktioner under första världskriget och utgivningen av ett nytt gemensamt reglemente sammanslogs de olika skjutskolorna 1918 åter till Artilleriets skjutskola. 1942 sker återigen namnbyte till Artilleriskjutskolan med kortnamnet ArtSS. Även organisationen för skolan har förändrats över tiden och inledningsvis uppsattes skolan endast under den tid som kurser genomfördes vilket vanligtvis var fem till sju veckor per år. Detta pågick fram till 1918 då önskemål om en fastare organisation framfördes eftersom skolans verksamhet alltmer utvidgats och brister i kontinuitet uppstått. Omkring 1920 fastställs organisationen då två lärare överfördes på skolans stat för att från 1926 även omfatta en chef och en adjutant och 1934 uppgår antalet officerare vid skolan till fyrtiofyra.

Kadettutbildning genomfördes från 1945. Artilleriets kadettskola var ursprungligen förlagd till Östersund (A 4) och från och med 1951 till Jönköping (A 6). Namnbyte till Artilleriets kadett-och aspirantskola skedde 1962 och till Artilleriets officershögskola (ArtOHS) med förläggningsort i Kristinehamn (A 9) från 1985.

Kunskap om egenskaper och användning Målen för skjutskolan varierade inledningsvis med gällande skjutinstruktion beroende på tidsuppfattning, materielläge och skolans organisation. Sammanfattningsvis kan sägas att innebörden varit att erhålla kunskap om artilleriets egenskaper och användning, drill i skjutning och i samband med skjutning närstående utbildningsgrenar.

ArtSS var inte den enda utbildningen för officerare. Artilleri- och ingenjörshögskolan (AIHS) var en skola för utbildning av officerare inom artilleriet, fortifikationen, ingenjörstrupperna och övriga tekniskt orienterade truppslag inom armén som existerade mellan åren 1878 och 1992. AIHS räknar sina anor till det ursprungliga Högre Artilleriläroverket från 1818, som 1866 bildade Krigshögskolan. I en reform 1878 delades läroverket upp i ”nya” Krigshögskolan för högre officersutbildning, och AIHS för tekniskt orienterad officersutbildning. AIHS bedrev under lång tid dels en lägre kurs, som var en förutsättning för utnämning till löjtnant i de tekniskt orienterade truppslagen, och dels en högre kurs som 1951 överförs till Krigshögskolan.

Artilleri & Luftvärn

Förre regementschefen, numera generalmajoren Anders Callert, chef för Förbandsproduktionssektionen vid Högkvarteret var en av 150-årsjubileets hedersgäster.

Artillericentrum bildas Försvarsmaktsutredningen 1988 resulterade 1991 i bildandet av arméns nya centra för truppslag och funktioner.

Ett av dessa var arméns artillericentrum (ArtC) som upprättades i Kristinehamn och samgrupperades med Bergslagens Artilleriregemente (A 9). ArtC organiserades genom en sammanslagning av ArtSS, Artilleriets Officershögskola, artilleridelen ur AIHS från 1992 och leddes av Artilleriinspektören med artilleriavdelningen från Arméstaben.

Artilleriets skjutskola förvandlades i och med den nya organisationen till Artilleriets stridsskola, fortsatt med kortnamn ArtSS, där all central utbildning till och av yrkesofficerare i artilleritjänst bedrevs. Genom försvarsbeslutet 1996 kom 11

Arméns samtliga truppslagscentra att avvecklas, och dess uppgifter övertogs av Armécentrum (ArméC). Detta ledde till att Arméns Artillericentrum avvecklades 1997 som enhet, och ArtSS blev från den 1 januari 1998 ett självständigt förband. I samband med denna avveckling försvann även befattningen Artilleriinspektör.

I slutet av mars år 2000 beslutade riksdagen enligt regeringens proposition ”Det nya försvaret”. För Artilleriets grundorganisation innebar beslutet att Artilleriets verksamhet till huvuddel förlades till Kristinehamn, där ArtSS inordnades i Artilleriregementet. A 9 var nu det enda artilleriregementet i Sverige tillsammans med artilleribataljonen i Boden. Under organiserandet av det nya regementet var den stora nyheten skapandet av en Artilleriutvecklingsenhet (ArtUE). ArtUE skulle ansvara för kompetensuppbyggande verksamhet i hela skalan studier, materiel- och metodförsök, reglementsarbete, officersutbildning och utbildning av värnpliktiga vid grundutbildningsbataljonen.

ArtSS viktig pelare En annan viktig pelare i det nya Artilleriregementet blev ArtSS. Stora ansträngningar gjordes att nu realisera idéerna om en mer akademiskt betonad utbildning. Uppdraget till ArtSS utökades också till att svara för regementets interna

befälsutbildning. På så sätt integrerades alla underenheter vid regementet, och åstadkom ett fritt flöde mellan grundutbildningsbataljonen, utvecklingsenheten och stridsskolan.

Genom försvarsbeslutet 2004 beslutades att artilleriregementsstaben skulle avvecklas och att endast en geografisk plats skulle behållas för utbildning av artilleri. Riksdagen fattade beslut om att Artilleriregementet skulle omlokaliseras från Kristinehamn till Boden. Vidare skulle artilleribataljonen vid Norrbottens regemente (I 19) avvecklas och inordnas i Artilleriregementet.

Sedan 2006 består Artilleriregementet av regementsstab, Artilleribataljonen och Artilleriets Stridsskola, som idag är en sammanslagning av ArtSS och ArtUE. ArtSS utbildar officerare och specialister, utvecklar materiel och metoder samt följer upp indirekt bekämpning inom Försvarsmakten.

Verksamheten är en blandning av teori och praktik ty ”övning utan vetenskap är farlig och vetenskap utan övning är god men föga nyttig”.

Firandet av 150-årsjubileet genomfördes den 20 juni med en ceremoni på A 9 kaserngård. Ceremonin innehöll bland annat fanmarsch till Artilleriskjutskolans marsch, komponerad av Enock Nilsson, salutskjutning samt tal av generalmajor Anders Callert, tidigare chef för A 9.

Anders Callert höll ett anförande. Tre chefer, regementschef, överste Jonas Lotsne, generalmajor Anders Callert och nuvarande chefen för ArtSS, överstelöjtnant Stefan Hansson. Foto: Cecilia Egefjord Ågren.

12

Artilleri & Luftvärn

Skulle det hjälpa dig om du hade en gemensam lägesbild redan idag?

CQ: 4,3 KM

MEK INF KOMP: 6,2 KM

FB: 20 M

För mera information se www.systematic.com/redanidag Artilleri & Luftvärn

13

Unika tillfällen för luftvärnet att öva mot amerikanska attackhelikoptrar De kom från Tyskland beväpnade till tänderna med både Hellfiremissiler och automatkanoner. För första gången i modern tid har det svenska luftvärnet nu genomfört stridsmoment mot den amerikanska arméns spjutspets – attackhelikoptern Apache. Artilleri och Luftvärn besökte som enda facktidskrift den tillfälliga helikopterbasen i Bunge på norra Gotland.

14

Artilleri & Luftvärn

– Welcome, very nice to meet you. Kaptenen Aymon Bell är informationsbefäl för den pluton Apaches som tillsammans med fyra transporthelikoptrar av typen Chinook deltog i Aurora för några veckor sedan. Ett hektiskt besök för det amerikanska förbandet som tillhör det som de själva kal�lar ”Task Force Viper” – Stridsgrupp Huggorm från 12th Combat Aviation Brigades tredje bataljon med stationering i södra Tyskland.

Viktigt att öva tillsammans – Det finns ett flertal viktiga målsättningar som vi hoppas kunna uppfylla med vårt deltagande. För det första är det viktigt för oss att öva logistiken som följer med att flytta förbandet från ett land till ett annat. För det andra får vi öva mot system som vi normalt inte stöter på samt inte minst får vi kunskap om hur den svenska Försvarsmakten med dess olika delar opererar vilket är nog så viktig om det blir aktuellt att vi ska samarbeta i ett andra sammanhang, säger major Jonathan Romaneski, ställföreträdande kompanichef.

Artilleri & Luftvärn

15

Uppdrag i Afghanistan Han tituleras även ”senior aviator” och berättar att merparten av bataljonen i flera omgångar varit engagerade i långvariga uppdrag i både Irak och Afghanistan. Stridsuppdragen genomför de företrädesvis i mörker eller dålig sikt då Apache har mycket avancerad utrustning för strid i mörker.

– När vi flyger under dagtid är vi som mest sårbara och eftersom våra system är mycket väl lämpade för strid i mörker föredrar vi att operera i mörker, förklarar Romanowski och berättar att en helikopter utan bekymmer på flera kilometers avstånd kan upptäcka värmesignaturen från en människa, till exempel vid en eldenhet.

– Vi har svårare att upptäcka själva eldenheten då den utstrålar förhållandevis lite värme men personalen som betjänar enheten ser vi desto tydligare i våra mörkersikten, säger Jonathan Romaneski.

16

Under flera halvdagspass genomfördes ett antal övningsmoment mellan luftvärnsbataljonen samt en luftvärnskanonvagnspluton från P 4. Moment som planerats av major Oskar Hullegård från Luftvärnsregementet: – För vår del är momenten unika tillfällen för våra förband att öva mot de mycket kvalificerade hot som attackhelikoptrar utgör. Dessutom kan vi under tiden som övningen går skala upp svårighetsnivån så att båda parter får en god utdelning av respektive systems insatser, förklarar Oskar Hullegård och sekunderna senare sveper en av Apacherna in bara några meter över markytan mot den grupperade 70-enheten.

Major Jonathan Romaneski är ställföreträdande bataljonschef och förbandets "senior aviator".

Artilleri & Luftvärn

Kul att vi kan göra livet lite surt för dem…

Major Oskar Hullegård samtalar med en av de gästande piloterna från 12th Combat Aviation Brigade, löjtnant Ryan Eckerson.

Helikopterförbandet hade också med sig ett särskilt informationsbefäl, kapten Jaymon Bell. Längst fram i nosen sitter Apachehelikopterns öron och ögon, lasermätaren och infraröda siktet.

Stort intresse från media Momentet som besöktes av såväl svenska och finska försvarsministrarna med respektive delegation följdes senare samma dag av ett stort antal representanter för både svensk och internationell media. De amerikanska gästerna intygar att de också är mycket måna om att få ut så mycket som möjligt av samövningen: – För det första har vi aldrig från vår bataljon varit i Sverige tidigare och den terräng som ni har här med lägre skogspartier och hav är inte våra piloter vana vid att agera i. Det blir också väldigt bra träning för dem samtidigt som vi får träffa svenska soldater och officerare. Dessutom får vi fantastisk god mat. För egen del kan jag inte minnas att jag någon gång under en längre övning ätit så vällagad och god mat, säger Jaymon Bell.

Artilleri & Luftvärn

Piloterna som agerat i de olika momenten genomförde också gemensamma utvärderingar och var, enligt förbandsinstruktören på verkanskompaniet, kapten Fredrik Ingvarsson, mycket generösa med att informera om sina taktiska överväganden och taktik för att bekämpa eldenheterna.

– Jag upplever det verkligen som en ”win-win”-situation då våra skyttar förklarar hur de agerar i vissa taktiska situationer och de amerikanska piloterna i sin tur berättar om hur de upplever hur vi kan agera för att bekämpa dem, säger Fredrik Ingvarsson.

En av skyttarna som rapporterat ”bird effective”, Daniel Hansson inflikar också: – Det känns bra att veta att piloterna tycker att våra system i vissa lägen är mycket besvärliga att hantera. Kul att vi kan göra livet lite surt för dem…

17

Första amerikanska lv-förbandet på svensk mark

Franskt och amerikanskt luftvärn leddes av svenska befäl Så stod efter flera års planering och intensiv medierapportering två utländska luftvärnsförband på svenskt mark. Ett förstärkt franskt kompani beväpnade med såväl Mamba och Crotale-system och ett reducerat amerikanskt batteri med Patriotrobotar. I Göteborg mötte nio svenska officerare från Lv 6 upp för att leda den tillfälliga bataljonen under Försvarsmaktsövning Aurora 2017.

Artilleri och Luftvärn gavs möjligheten att under några timmar besöka den svenskledda ”bataljonen” under förberedelsedagarna på nedlagda Säve flygflottilj, strax norr om Göteborg.

Under samma dag besöktes enheterna även av en delegation ledd av ÖB, general Micael Bydén och generaldirektör Peter Sandwall. Några timmar på eftermiddagen genomfördes även ett pressbesök som lockade hela 29 olika medieföretag att delta – en toppnotering för aktiva mediebesök i Försvarsmakten sedan sekelskiftet.

De två eldenheterna var laddade med skarpa Patriotmissiler under hela tiden som övning Aurora pågick.

18

Bråda dagar på Säve – Jag ska inte sticka under stol med att det har varit mycket planering inför de franska och amerikanska enheternas deltagande i Aurora. Men, hittills fungerar allt perfekt och jag tror även att våra gäster är nöjda, säger chefen för den reducerade luftvärnsbataljon som de två gästande förbanden utgjorde under Aurora 2017, överstelöjtnant Christoffer Schildt.

Det var alltså bråda dagar på Säve då en rad praktiska förberedelser skulle göras för att förbanden skulle kunna delta fullt ut i huvudövningen som inleddes den 18 september med operativa transporter till enheternas utgångsgruppering, Utö i Stockholms skärgård för fransmännen och norra Öland för Charlie Battery. Bland annat testades samband för att mottagande och sändning av måldata och sensorinformation.

– Tidschemat är tight och båda enheterna har också besökts av såväl ÖB som generaldirektör Peter Sandwall samt ett stort antal journalister, konstaterar Christoffer Schildt och hans franske kollega, major Thomas Robert från franska flygvapnets Air Defence Squadron i Istres, nära kuststaden Marseille, nickar instämmande.

– Många av er i Sverige är mycket nyfikna om att få veta mer om vårt förband och våra förmågor, säger kapten Fabiane Vauthier, vars förstärkta kompani också fått träning i att transporteras via järnväg.

Artilleri & Luftvärn

– Vi hade en kort marsch till Marseille där vi lastade hela förbandet på två järnvägsset och sedan rullade vi genom Europa. Det gick smidigare än vad jag hade trott, säger kapten Vauthier. Kompaniet hade en personalstyrka på cirka 140 personer, varav ett 40-tal var soldater.

En knapp kilometer från det franska kompaniets tillfälliga grupperingsplats vid Säve flygplats har det amerikanska CBattery från luftvärnsregementet i tyska Baumholder, nära Natoflygbasen Rammstein, grupperat sina enheter. Ett förband som har medelräckviddiga Patriotroboten med över tio mils räckvidd som huvudbeväpning. Löjtnanterna William Carey, ställföreträdande batterichef, och Ben Jones, taktisk officer, är vana vid att öva utanför sin huvudbas.

– Vi har aldrig varit i Sverige tidigare så denna övning ska bli extra intressant. Tidigare har mitt förband övat i Holland, Polen, England och Italien för att nämna några länder, säger löjtnant Jones och visar vägen in till förbandets ”hjärta” – den mobila stridsledningscentralen där order kommer från högre chef om vilka mål som ska bekämpas.

– Ja, jag kan inte vara annat än, ursäkta uttrycket, förbaskat glad och nöjd över att vi nu etablerar bra och nyttiga kontakter med kollegor från andra länder. Vi har inom Lv 6 redan idag ett bra utbyte med vårt tyska vänförband men förhoppningsvis utmynnar Aurora i att vi också får mer intensiv dialog och kontakt med båda våra gästande förband.

Nu återstår att se – blir det franska Mamba (SAMP/T) eller Patriot som blir den nya huvudbeväpningen för det svenska luftvärnet eller kommer det att finnas ytterligare någon mer aktör som ger sig in i leken? Under hösten kommer med största sannolikhet ett besked från politiskt håll.

”Enormt god mat!”

– Hittills har vi fått ett fantastiskt mottagande och vilken mat vi har serverats! Enormt god – stor eloge till era kockar, säger William Carey.

Efter att de gästande förbanden återvänt till respektive hemmabas konstaterar Christoffer Schildt att de målsättningar som satts upp inför övningen infriats med god marginal.

– Inte minst har vi nu sett att vi har förmåga att skapa samband och ledning mellan oss och högre chefer och att de ökade räckvidder som mina förband hade under övningen har också gjort att motståndaren fick svårt att verka nära fastlandet. Luftvärnsparaplyet var då mycket starkt, säger Schildt.

När själv fältdelen av övningen inleddes genomfördes också ett antal moment där luftrumssamordning övade och utvecklades mellan de två bataljonerna varav Luftvärnsbataljonen var grupperad med sin huvuddel på Gotland.

Lika nöjd över luftvärnsregementets gästers goda betyg är regementschef, överste Anders Svensson: Artilleri & Luftvärn

1.

2.

3.

1. Kapten Fabien Vauthier såg fram emot att få öva med sitt förband på svensk mark. 2. Överstelöjtnant Christoffer Schildt agerade "bataljonschef" för det sammansatta amerikanska-franska luftvärnsförbandet. 3. Löjtnanterna William Carey och Ben Jones från Charlie Battery var stormförtjusta över att få öva på svensk mark. "Vilken mat vi har fått", var en av deras superlativer.

19

Lundabon Per-Olof fick arméchefens coin:

Flyttade semestern för att delta i Aurora Det finns engagerade och entusiastiska T-soldater (tidsbegränsat anställda)inom Försvarsmakten och vid 61:a luftvärnsbataljonen. Ett utmärkt exempel på ett stort engagemang visade Lundabon, Per-Olof Lindgren, som valde att flytta delar av årets semester och ta ut den i samband med Aurora 2017. Ett beslut som förärade radiolänkgruppchefen en hedersgåva, en så kallad ”coin” från arméchefen, generalmajor Karl Engelbrektson när denne besökte bataljonens verksamhet på Gotland.

Det var i samband att besöket gjorde ett stopp vid bataljonsstaben och ledningskompaniet som vid tillfället var grupperat på samma plats. Per-Olof Lindgren stod utanför kompaniets stabsexpedition och småpratade med en kollega när generalen passerade och började prata med duon.

– Generalen undrade lite om min befattning och jag förklarade att jag är radiolänkgruppchef men att jag under Aurora arbetar som stabsassistent då det är en brist på assistenter inom kompaniet. Generalen undrade om jag trivdes som T-soldat och jag berättade att jag valt att flytta två veckor av min sommarsemester för att kunna delta i Aurora 2017, säger Per-Olof. Något som imponerade på arméchefen och han tog fram sin ”coin” med den färgrika präglingen och överräckte den till Per-Olof Lindgren.

20

Vilken överraskning Aurora 2017 blev för Per-Olof Lindgren.

Ett samtal med arméchefen utmynnade i att Per-Olof fick ta emot generalen Engelbrektsons egen hedersgåva i form av en coin.

T-soldat 2012 Per-Olof gjorde sin värnplikt vid P 7 och ryckte ut 2007. Fem år senare valde han att skriva kontrakt som T-soldat.

– Jag ville ha möjlighet under året att göra ett avbrott från mina studier när jag läste till elektroingenjör i Halmstad. Sedan dess har jag nog fått tjänstgöra inom bataljonen tre-fyra gånger och det är lika skönt nu att få en paus från det civila arbetet, säger Per-Olof och visar stolt upp hedersgåvan.

Anledningen till att han valde att flytta sin sommarsemester är att det projekt som Per-Olof arbetar med inom företaget Axis i Lund är inne i ett mycket intensivt skede.

– Det skulle påverka projektet för mycket om jag var ledig både under sommaren i fyra veckor och sedan borta i ytterligare två under Aurora. Så mitt beslut var ganska enkelt eftersom jag verkligen inte ville missa Aurora.

Under Försvarsmaktsövning Aurora 2017 deltog ett ungefär 150 T-soldater och ett 20-tal reservofficerare.

Artilleri & Luftvärn

SAMP/T

det europeiska luftfšrsvarssystemet • Hanterar multipla inkommande mål med 360° täckning

• Marknadsledande mobilitet med unikt låg bemanning

• Industriellt partnerskap

www.eurosam.com

Artilleri & Luftvärn

21

Artilleriet inledde Aurora 2017 med Brigadunderstödövning

Största artilleriövningen i Villingsberg sedan sekelskiftet Nästan 2 500 granater inom loppet av fem och ett halvt dygn. Det small rejält i mitten av september på Villingsbergs skjutfält när Artilleriregementet var värd för den största övningen sedan sekelskiftet – Brigadunderstödsövning 2017.

Såväl radio som teveteam och även lokaltidningar uppmärksammade Brigadunderstödsövning 2017 med ett antal artiklar. På bilden fångar en fotograf från Sveriges Television ett skjutmoment.

En övning som också rönte mycket stort intresse från ett stort antal besökare från arméchefen, generalmajor Karl Engelbrektson, till ett antal kamratföreningar och inte minst medias representanter.

– Jag kan nog ärligt säga att vi inte riktigt var beredda på den stora mängd besökare som vi har hanterat och informerat under pågående övning, säger överstelöjtnant Stefan Hansson, chef för ArtSS och besöksansvarig.

22

Konkreta taktiska diskussioner Under ett drygt dygn fick också Artilleri & Luftvärns redaktör möjligheten att se hela bekämpningskedjan agera på skjutfältet då det sköts med åtta Archerpjäser (två plutoner, varav en bestod av nästan enbart tidvis anställda soldater) samt fyra 81 och 120 millimeters granatkastarplutoner från I 19 i Boden, P 4 i Skövde, P 7 Revingehed samt Amfibieregementet i Berga som leddes av tre bataljonsstaber i samverkan med ett ledningslag från andra brigadstaben.

Artilleri & Luftvärn

1.

Jag trivs i fält och gillar att tjänsten är lite utmanade för både psyket och det fysiska.

3.

2.

4.

1. Brigadstabens bekämpningssektion diskuterar innehållet i kommande brigadorder till DUC, från vänster kapten (RO) Bo Carlson, stabsassistenten Lisa Krus och brigadartillerichef, major Mattias Bergqvist. 2. Fanjunkare Daniel Lindalv trivs i fält. 3. Ledningslagchefen major Jan-Åke Andersson ger arméchef Karl Engelbrektson en lägesbeskrivning och brigadchef överste Stefan Sandborg lyssnar. 4. En Archerbesättning med bara tidvisa och reservofficerare i aktion. Föraren heter Jonas Nilsson, skytten (längst in i hytten), Maths Espemo och närmast kamera pjäschefen, förste sergeant och reservspecialistofficer, Joel Hermansson.

– Deltagandet i den här övningen är mycket viktigt. Samordning av eld och rörelse är brigadens främsta uppgift och här får vi möjligheten att öva detta på ett bra sätt. Inte minst viktigt är också möjligheten mina stabsmedlemmar i både ledningslag och bekämpningscellen ges att diskutera konkreta taktiska frågor tillsammans med andra kunniga inom funktionen, säger brigadchefen, överste Stefan Sandborg.

Han poängterar också att scenariot med en mindre luftlandsättning nordväst om Örebro hade en tydlig avsikt att passa in i det stora scenariot för Aurora som inleddes bara några dagar efter att Brigadunderstödsövningen avslutades: Artilleri & Luftvärn

”Perfekt start” – Detta är en perfekt start för brigaden då vi kan öva funktionen i en taktisk ram. Brigadunderstödsövningen blir inte enbart en funktionsövning utan en brigadövning. Jag är mycket nöjd med genomförandet och ser fram emot att bidra till att utveckla denna övning ytterligare till kommande år, säger överste Sandborg.

Totalt sköts det med drygt 35 olika eldrör. För ställföreträdande kompanichefen för stab- och trosskompaniet, Fanjunkaren Daniel Lindealv, var det dock fältskjutningspremiär då han precis lämnat F 21 i Luleå efter några år som flottiljens transportledare.

23

– Men, detta är rätt element för mig. Jag trivs i fält och gillar att tjänsten är lite utmanande för både psyket och det fysiska, säger Lindealv vars stab har grupperat på klassisk mark för övningsledning vid Södra Nordändan.

Nöjd övningsledare Några kilometer därifrån står en annan kapten som är mycket van vid att arbeta med Archerpjäserna och väntar på att plutonen Filip Bertils eldförbud ska hävas – kapten Marcus Eliasson, ställföreträdande kompanichef för pjäskompaniet.

Till vardags arbetar nämligen Eliasson med Archerprojektet inom leverantören BAE Systems Bofors men är nu inkallad i egenskap av mångårig reservofficer. Tillsammans med honom står ett team från regionala SVT Nyheter Örebro och väntar på att få filma när Archerpjäserna avfyras.

– Det känns verkligen bra att vi nu börjar öva i lite större skala med nästan full bataljon även om jag vet att resursläget

för A 9 är ansträngt för tillfället med tanke på den långa övningsserien, säger Marcus Eliasson.

Det börjar närma sig kväll och efter en lång dags rundresa med arméchefen återvänder övningsledaren, överste Jonas Lotsne, för att få en kort summering av dagens verksamhet.

Så här långt med bara något dygn kvar av övningen är regementschefen mer än nöjd med utfallet: – Helhetsintrycket är synnerligen positivt! Vi har nått de målsättningar vi satt upp. Förutom att nå målen med övningen har vi också bevisat att vi återigen kan genomföra övningar på den här nivån med många deltagare från flera förband samtidigt som det är roligt att vara tillbaka i Villingsberg.

Skjutfältet har ett bra läge och erbjuder bra möjligheter för övningar med artilleri och granatkastare. Jag uppskattar det varma mottagande och den goda service som personalen på skjutfältet har gett oss under övningen, sammanfattar översten årets stora skarpskjutningsövning.

Det small friskt på Villingsbergs skjutfält när A 9 genomförde årets Brigadunderstödsövning. Under fem skjutdagar avfyrades drygt 2 500 granater från artilleripjäser och granatkastare.

24

Artilleri & Luftvärn

Defending the high North

IRIS-T SLM Ground Based Air Defence

www.diehl.com

Artilleri & Luftvärn

25

Rapport från reservmajor Nilsson Reservofficerare har sedan funktionen infördes för snart 150 år sedan utgjort en viktig beståndsdel i krigsförbanden.

Både Artilleriregementet och Luftvärnsregementet har nu efter ett antal års lägre aktivitet mer aktivt börjat återta de kompetenser som kadern av reservare besitter. Här berättar en av reservarna lite mer om sig själv och hur han ser på sitt dubbla yrkesliv – artillerimajor Helge Nilsson. ”Helge här. För drygt fem år sedan bytte jag karriär och avslutade mitt liv som yrkesofficer, arton år efter att jag för första gången gick in genom kasernvakten på Bodens Artilleriregemente, A8/Fo63. Numera arbetar jag tillsammans med 240 medarbetare med att möblera området Piteå-OuluMurmansk-Tromsö i egenskap av chef för IKEA-varuhuset i Haparanda-Tornio.

Tvåspråkigt bemötande För att vi ska lyckas med uppdraget behöver vi navigera inredningstrender, kundefterfrågan och marknadsföring. Vi behöver anpassa sortimentet så att det passar behoven på våra olika delar av marknaden och möta kunderna så tvåspråkigt det någonsin är möjligt. Det som stimulerar mest är de tillfällen när vi har lagt ner väldigt mycket tid och energi på något vi tror kunderna ska uppskatta och får möjligheten att lansera det. De tillfällena är spännande, för hur mycket man än gissar och räknar kan man ändå aldrig säkert veta vad marknaden kommer att säga. Det vet man först efteråt, när man kan se vad kunderna handlade, och hör vad de säger.

När jag bytte arbetsgivare valde jag även att ta anställning 26

Major Helge Nilsson är till vardags chef för Ikeas etablering i Haparanda...

som reservofficer. Det är inte på något sätt självklart att göra det valet, för det finns absolut tillräckligt att göra ändå för att fylla en heltid. Det gör att man varje gång det är dags för verksamhet för Försvarsmaktens räkning ifrågasätter varför man fortsätter och om det fortfarande är värt det. Jag tror att det ligger en stor styrka i det. På de övningar jag och mina kollegor är med har vi aktivt valt att delta. Vi kunde ha gjort något annat som också var viktigt.

Artilleri & Luftvärn

Ena dagen jobbar vi med planerna för att ta marknadsandelar av konkurrenter, nästa sitter jag i en grupperad bataljonstab i andra änden av landet.

Att vi fortsätter göra det tror jag beror på ett aktivt arbete från förbandets sida, med möjlighet att varje år planera verksamheten. Vi som tjänstgör för A 9:s räkning har de senaste åren haft möjlighet att bli inkallade en förlängd helg i januari där det viktigaste är att planera vilken verksamhet man kan delta på. På vilka övningar behövs det ett helt stridsledningslag i en stab? Var behövs det någon som kan hoppa in på en vakans som en yrkesofficer lämnat öppen? Vilka övningar passar min kalender just det här året?

Regelbundna övningar håller kompetensen uppe Det vi gör med den planeringen är att få en regelbundenhet i övningstillfällen som gör att vi kan hålla en kompetens som gör att övningarna blir stimulerande. Det gör också att vi får fler tillfällen att öva, då vi kan vara med där kraven på kompetens är högre. Och det som händer då är ju att jag trots att jag lämnat min heltidstjänstgöring bakom mig kan få göra det som var absolut roligast, att öva. Och tack vare regelbundenheten kan jag vara med på övningar som är utmanande på ett stimulerande sätt!

Den del av att tjänstgöra i reserven som jag kan se att jag har mest nytta av är att jag byter miljö på ett sätt som man annars inte skulle få möjlighet att göra. Ena dagen jobbar vi med planerna för att ta marknadsandelar av konkurrenter, nästa sitter jag i en grupperad bataljonstab i andra änden av landet. Sättet att arbeta på skiljer sig lika mycket som miljöerna, men att veta att man fort kan växla mellan roller och miljöer har jag nytta av. Annars är min erfarenhet att man oftast löser problemen på helt olika sätt militärt och civilt.

Vi ses kanske ute i terränglådan?

Artilleri & Luftvärn

...men tar under några tillfällen varje år på sig uniformen i sin befattning som stridsledningsofficer vid 91:a artilleribataljonen.

27

Nyheter lanserade på internationell utställning:

Saab presenterade ny robotbärare och förbättrad granatkastarammunition I samband med den internationella försvarsmaterielutställningen DSEI i London passade Saab på att lansera en helt ny 120 millimeters granatkastarammunition och dessutom mobil- och fordonsburen version av robot 70, som Saab tror kan sätta ny fart på försäljningen av robot 70-systemet.

– Intresset för vårt nya mobila luftvärnssystem Mobile Shortrange Airdefence (SHORAD), som vi presenterade på DSEI var stort. Vi vet att systemet som vi tagit fram möter många av de behov försvarsmakter har idag, främst när det gäller kraven på flexibilitet och mobilitet. Detta var också något som bekräftades av de besökare som kom fram till oss under mässan. Nu väntar en spännande tid för oss med att bearbeta det intresse som finns för systemet, konstaterar Michael Höglund, marknadschef för Missile Systems inom affärsområdet Dynamics.

Det Saab nu presenterar är en lösning med den nya radarversionen Giraffe 1X med en räckvidd på cirka 75 kilometer i kombination med (se bild) en vapenplattform med multipellavett, som kan avfyra flera robotar samtidigt.

– Med vår lösning får soldaterna inte bara ett effektivt system, utan också en lösning som ger dem en snabb reaktionsförmåga, vilket efterfrågas idag. Med systemet kan vi engagera ett brett spektrum av mål inom sekunder från det att de 28

identifierats. Vår MSHORAD-lösning är i våra ögon unik och vi tror stenhårt på dess förmåga att skydda våra kunders luftrum idag och i morgon, säger Michael Höglund.

Mindre fragment ger ökade effekt Från schweiziska Thun och dotterbolaget Saab Bofors Dynamics Switzerland kommer den nya 120 millimeters granatkastarammunitionen som givits namnet Thor. Artilleri & Luftvärn har tidigare presentera ammunitionsfamiljen Mapam och Thor är ytterligare ett sätt för Saab att stärka sin position inom granatkastarsegmentet.

Traditionell ammunition med luftbrisad sprider fragment i alla riktningar. Detta minskar ammunitionens effekt på målet eftersom över hälften av fragmenten sprids uppåt. Thor ger mer än dubbla effekten jämfört med konventionell 120 millimeters ammunition, samtidigt som den ger en minskning av fragmentförlusten på upp till 20 procent, vilket gör ammunitionen till ett kortdistansalternativ till tungt 155mm artilleri. Thor kan användas på avstånd upp till 8,5 kilometer. Granaten väger 15 kilo.

– Thor ger ett förbestämt splittermönster, vilket gör insatser med denna ammunition mer precis, förutsägbar och ger användaren en mycket större chans att nedkämpa målen.

Något som normalt skulle ha krävt tyngre understöd, säger Christopher Leitner, chef för marknadsföring och försäljning vid Saab Bofors Dynamics Switzerland.

Artilleri & Luftvärn

Artilleri & Luftvärn

29

Samarbete måste utvecklas

Marinen vill förbättra dialogen med luftvärnet och artilleriet – Vi gjorde ett lyckat grepp då mina korvetter transporterade ett par robot 70-grupper som sedan grupperade på öar där motståndaren inte förväntat sig. Det blev en riktigt bra effekt av den samverkan!

30

Artilleri & Luftvärn

Kommendör Fredrik Palmquist står på manöverbryggan på korvetten HMS Visby och ser när korvetten i hög fart passerar genom det mycket trånga Järnholmssundet vidare ut i Östersjön. Han är chef för en av landets två sjöstridsflottiljer, fjärde sjöstridsflottiljen, baserad vid Berga Örlogshamn utanför Stockholm och hoppas att kunna bidra mer till att utveckla ett något avstannat samarbete mellan både artilleriet och luftvärnet.

– Jag vill inte påstå att vi inte samarbetar som situationen är idag, men vi kan både från vår sida samt från artilleriets och luftvärnets sida göra mer insatser för att skapa ännu bättre operativ effekt. Våra förband är beroende av varandra för att vi ska lyckas med vår uppgift, säger Fredrik Palmquist.

Artilleri & Luftvärn

Får stöd av Trossö I flottiljen ingår de två Visbykorvetterna HMS Visby och Helsingborg samt korvetterna Sundsvall och Gävle i 41:a korvettdivisionen. Divisionens får också stöd med förnödenheter, ammunition och drivmedel av stödfartyget HMS Trossö, som denna dag ligger kvar vid kaj medan Visby, Helsingborg och Sundsvall genomför övningsaktiviteter på egen hand. Under tiden som vi går mot dagens övningsområde ett antal sjömil utanför Utö i Stockholms södra skärgård berättar Fredrik Palmquist om flottiljens verksamhet. En verksamhet som mycket snabbt kan förändras från övning till skarp.

– Mina fartyg är alltid fyllda med de förnödenheter och ammunition som behövs för att vi ska kunna genomföra en

31

längre operation. Vi har ett antal gånger under pågående övning avbrutit och genomfört en skarp insats så läget för mina sjömän och officerare kan förändras snabbt.

Skydda handelssjöfarten Flottiljens tre huvudsakliga uppgifter är att skydda handelssjöfart på svenskt och internationellt vatten, bedriva sjöövervakning såväl över som under ytan samt delta inom ramen för gemensamma kustförsvarsoperationer, i första hand med amfibiekåren. Även minutläggning är en viktig uppgift då farleder och andra intressanta områden snabbt kan spärras via minering.

– Vi har inom marinen en bra portfölj av minor som har mycket höga prestanda. Detta vapensystem är viktigt för oss att kunna hantera då ett antal fasta minlinjer har avvecklats.

Ombord på Visby denna dag är ett 40-tal personer och samtliga är anställda. Ungefär hälften av besättningen är matroser. Med tanke på kraven på beredskap och kompetens finns inga värnpliktiga sjömän ombord.

32

Fingertoppskänsla krävs Förutom strid mot anflygande robotar ska också fartygets egen däcksbåt, en snabbgående räddnings-och bordningsbåt, sjösättas för att nya matroser ska lära sig att hantera systemet. Det kan låta enkelt men Försvarsutbildarens utsände inser snabbt efter att studerat sjösättningsmomentet att det krävs både fingertoppskänsla av såväl däcksbåtens styrman samt vinschoperatör för att däcksbåten ska komma upp och ned från vattenytan på ett säkert sätt när båda fartygen gungar jämsides med varandra.

HMS Visby närmar sig dagens övningsområde och nu ska Bofors berömda 57-millimeters automatkanonen bekänna färg. För detta övningsmoment beordras inte ”klart skepp” eftersom fokus för momentet ligger på att få nya operatörer att känna sig trygga med att hantera såväl det skjutande systemet som eldledningssystemet.

HMS Visby och Helsingborg vid kajen i Berga Örlogshamn.

Artilleri & Luftvärn

Korta eldskurar – Robot, robot, robot! Bäring 060, varskor radaroperatören!

Målet, ett bogserat mål med förmåga att agera som en riktig sjömålsrobot med anflygning på mycket låg höjd har upptäckts. Aktiviteten i stridsledningscentralen ökar markant och några sekunder senare kommenderar artilleriofficeren eld och 57:an spottar ur sig en par korta simulerade eldskurar. Hela bekämpningsförloppet presenteras och analyseras i simulatorn som visar träff eller inte, var projektilen träffade och bekämpningstid. Ytterligare några varv senare och ett antal skott avlossade är fartygschef, örlogskapten Urban Carlsson nöjd och ger order om att övningen avbryts.

Idag var det övning – i morgon kan situationen vara skarp.

Fredrik Palmqvist berättar när vi stävar åter mot Berga att han inom en snar framtid hoppas kunna utveckla artillerifunktionen genom att ha en FAC-funktion (Forward Air Controller) ombord på Visby eller Helsingborg.

– Förutom att leda in flygbekämpning mot markmål skulle också FAC kunna lösa uppgiften att leda eld mot en angripare så att basens övriga förband, inte minst amfibiekårens personal kan skyddas, säger Fredrik Palmquist.

Högst på hans önskelista står dock ett luftvärrnsrobotsystem, vilket Visbykorvetterna är konstruerade för att kunna basera.

Marinchefens vilja är att detta skall anskaffas i en nära framtid. När väl fartygen har ett områdesluftvärn kommer samarbetsytorna rörande luftvärnsbataljonerna öka markant, hävdar Fredrik Palmquist.

Kommendör Fredrik Palmquist hoppas att samarbete mellan hans flottilj samt artilleriet och luftvärnet ska kunna ökas.

Till vänster: Skeppsbåten sjösatt. Ovan: Bofors 57 millimeters allmålspjäs beredd att bekämpa attackerande sjömålsrobot Artilleri & Luftvärn

33

Markbaserad precisionsbomb testad i USA I somras genomförde US Army i samarbete med leverantörerna SAAB och Boeing den andra fullskaletesten av ground launched small diameter bomb (GLSDB). Ett test som också följdes av observatörer från Försvarsmakten och Artilleriregementet. Överstelöjtnant Thomas Bjerregaard beskriver försöket i Florida. ”Small Diameter Bomb (SDB) är ett system som redan är infört och används av bland andra det svenska flygvapnet och US Airforce. Ett första test av GLSDB genomfördes på svensk mark, i Vidsel 2015. Bomben har mycket hög precision och sprängkraften har därför kunnat minskas, jämfört med tidigare precisionsbomber, då bomben träffar precis där man önskar. Detta ger i sin tur fördelen att flygplattformar kan bära ett större antal bomber vid varje givet tillfälle, tack vare lägre vikt och storlek.

Vad leverantörerna Saab och Boeing nu visat är att bomben inte nödvändigtvis behöver levereras av en flygplattform.

Bombens mindre storlek gör att den passar i utskjutningsutrustningen (poden) som används av MLRS och HIMARS. Därifrån är klivet inte långt till att montera bomben på en MLRS-raket som fått sin egen stridsdel bortmonterad.

34

Får lång räckvidd Vad man därigenom uppnår är väldigt lång räckvidd då bomben i sig har vingar och kan fortsätta glidflyga långt efter att raketmotorn brunnit ut. Tack vare vingarna kan bomben dessutom styra med så hög kapacitet och precision att även mål som befinner sig i rakt motsatt riktning från utskjutningen kan bekämpas på ett avstånd överstigande 70 kilometer.

I skjutriktningen är räckvidden ungefär 150 kilometer.

Testet den 20 juli genomfördes på US Air Force Test Range i Florida. GLSDB:n som användes hade en lasermålsökare av semiaktiv typ, och målet var en fjärrkontrollerad båt som rörde sig i 20 knop på ett avstånd av över tio mil från utskjutningsrampen.

Samtliga testkriterier uppnåddes med lyckat resultat. Dels påvisades att bomben och dess målsökare klarar g-krafter som Artilleri & Luftvärn

uppstår vid avfyringen. Kom ihåg att bomben ursprungligen konstruerades för att släppas från ett flygplan. Sedan skedde en lyckad separation mellan raketboostern och bomben. Därefter navigerade bomben med sin inbyggda GPS till målområdet där dess lasersökare tog över styrningen, låste på målet och styrde in mot detsamma.

revisades ett Close Air Support uppdrag där man tagit bort själva flygplattformen ur loopen, men ändå kunde verka med en precision och räckvidd som normalt sett kräver just luftburen leverans av verkansdelen.

Självstyrande system En stor fördel med GLSDB är att utskjutningen inte nödvändigtvis behöver genomföras från en MLRS eller HIMARS eftersom det handlar om ett självstyrande system som inte behöver riktas med någon högre grad av precision vid avfyrningen.

De två tester som redan genomförts har skett från fasta ramper varefter bombens egen navigering tagit över och sett till att önskat resultat uppnåtts. Med andra ord kan en GLSDB användas av en mängd bärare, allt från enkla ”byggställningar” till standardlastbilar och containerlösningar.

Sammantaget var testet en imponerande förevisning av den kapacitet som detta ”ny-gamla” system medför. I princip föArtilleri & Luftvärn

De svenska besökarna framför avfyrningsrampen i Florida.

Från vänster Per Järbur, Saab Dynamics, överstelöjtnant och artikelns författare, Thomas Bjerregaard, A 9 samt Ulf Hellberg, Saab Dynamics.

35

Replik på debattartikel om indirekt eld:

”Förenklade och förlegade resonemang” Äntligen, utbrister redaktionen för Artilleri & Luftvärn, har debatten om artilleriets framtid tagit fart. Detta tack vare kapten Peter Öhmans, taktiklärare vid Markstridsskolan i Skövde, debattartikel om funktionen indirekt eld i det förra numret. Här kommer en replik från pensionerade överstelöjtnanten Lars-Olof Nilsson. Fler repliker kan du läsa på klubbens hemsida – artlvklubben.se.

Redaktionen förbehåller sig också rätten att moderera debattinläggen så att de följer god publicistisk sed och ton. ”Jag vill först ge Peter Öhman (hädanefter PÖ) en eloge för att han försöker förbättra förståelsen för och visa på behovet av artilleri på stridsfältet. Vi behöver mycket mera debatt i Försvarsmakten. Jag är inte insatt i alla nya reglementen och taktiska/ operativa koncept men för mig är de flesta grunderna på stridsfältet "tidlösa" och gäller än idag och framöver. Det har varit ett gigantiskt kompetens- och kvantitetstapp under lång tid som är svårt att ta in för en artillerist som verkade under 70-90- talet.

”Inte kvalitetsmässigt godtagbara” Då det för överskådlig framtid kommer att vara mycket begränsad resurstilldelning för utveckling och anskaffning är det därför särskilt viktigt att besluten blir de bästa möjliga.

Tyvärr är PÖ:s resonemang i dessa avseende inte kvalitetsmässigt godtagbara. De är förenklade och förlegade.

Det är många delar i hans resonemang som leder tanken helt fel. Jämförelser mellan 77-systemen med den då tillgängliga ammunitionsportföljen och räckvidder är irrelevanta gentemot Archer. Detta gäller även för äldre granatkastarsystem jämfört med dagens nya. Det finns heller inte några motsatsförhållanden mellan "eld på djupet" och "eld vid fronten". Båda behövs som en integrerad del i striden över tid.

PÖ:s resonemang verka utgå från eld med spränggranater medan jag menar att de nya ammunitionstyperna och räckvidderna samt möjligheterna till snabba omgrupperingar

36

ger stora möjligheter som inte fanns förr. Han ger uttryck för att "eld vid fronten" är viktigast. Varför då? Inget pekar på detta. Det resonemang som PÖ för angående kirurgisk precision för direktriktad eld kontra spränggranater ger felaktiga slutsatser då vi numera har artilleri- och granatkastarammunition med nästan samma precision. PÖ anser att det är bäst att slå ut mål på djupet med mekaniserade förband.

Inga motiv ges för detta påstående. PÖ för inga resonemang kring "mjuka mål" kontra "halvhårda/hårda mål". Jag anser att det är tvärtom mera kostnadseffektiv att slå ut många typer av mål på djupet med indirekt eld.

Hur många pjäser behövs?

Sedan till det viktigaste - hur mycket artilleri behövs? PÖ anger 84 pjäser (Archer)! Detta är definitivt inte beräknat på några särskilt kvalitetsmässiga goda grunder. Möjligtvis på gamla grunder. Frågan som skall ställas är: "Hur mycket verkan av artilleri behövs på stridsfältet"? Jag menar då det moderna stridsfältet med moderna förband samt fastlagda/operativa/taktiska mål.

PÖ gör beräkningar utifrån det underlag som användes när jag var aktiv artillerist på 80-talet. Det vill säga 2-4 artilleribataljoner krävs som understöd vid anfallsstrid med en bataljon. Detta måste ju vara helt fel. Har vi inte bättre beräkningsmodeller år 2017 är det hög tid att ta fram sådana?

Artilleri & Luftvärn

Om begreppen som PÖ anger inledningsvis för artilleriet: 1 Understödja de stridande förbanden med eld samt 2 Bekämpa mål på djupet, är de som används idag bör även dessa begrepp moderniseras och breddas.

Det moderna artilleriet är för mig så mycket mer än pjäser och spränggranater. Det är ett system som är en förutsättning för strid överhuvudtaget. Artilleriet är ett tekniskt avancerat system med sensorer tredimensionellt. Ett system som finns på alla operativa och taktiska nivåer. En ammunitionsportfölj som kan lösa både precisionsuppgifter som "massbekämpning" över mycket stora ytor. Helst också lägga rök och belysa stridsfältet. CAS och telekrig bör ingå.

Det är inte optimalt att resonera utifrån att: "Nu har vi (om några år, kanske) 36 ARCHER därför gäller följande...

Behoven kommer att vara lika stora om vi så bara har en Archerpjäs.

Text: L-O Nilson PA/övlt (utbildning på nästan alla pjässystem), artillerichef på bat-brig, lärare på ArtSS, OHS, AIHS, FHS under många år samt sekreterare för studien Art 2000 i slutet av 80-talet.

Artilleri & Luftvärn

Flera klurade ut Sommarnöten

Kanske var den i svåraste laget vår sommarnöt om du inte är boende i Karlskoga med omnejd.

För bilden visar, vilket bland annat Niklas Lind vid Saab Dynamics i Karlskoga, klurade ut Bofors gamla provanläggning för kanonlavetter. Så här skriver Niklas som är en av de som får något litet trevligt brev med posten: ”Jag är ganska säker på att den föreställer Bofors gamla miljö-provningsanläggning för kanonlavetter, ammunitionsvagnar med mera, belägen vid det gamla skjutfältet i närheten av Bofors Station. Ett elektriskt maskineri drog vagnarna runt, runt i cirkel skumpandes över utlagda hinder för att på så sätt testa att materielen skulle klara fältmässiga förhållanden.” Även Sture Ström och Göran Sundmar, båda hemmahörande i Karlskoga är lyckliga vinnare. Redaktionen återkommer med nya bildgåtor vad det lider.

Göran Sundmar berättar också körbanan modifierades någon gång mitten 1930-talet med utökade betongfundament och man gick över från järnhjul och räls till gummihjul och betongbana. Körbanan användes alltså från 1922 fram till ungefär 1970 för miljöprovning av kanoner och ammunition. 1972 eldades manöverhuset till körbanan ner av en pyroman.

De senaste åren har den ideella föreningen Bofors Luftvärnsförening lagt ned ett stort arbete på att ta fram fundament till bland annat körbanan för att återrestaurera så mycket som möjligt av Bofors gamla skjutfält.

37

Artilleri- och luftvärnsklubben

KALLELSE Artilleri- och Luftvärnsklubben inbjuder till klubbmöte i Halmstad och Boden.

BODEN Datum: 1 december Plats: Excercishuset I 19 Genomförs inom ramen för Artilleriseminarier (totalt 4 st) i samband med firandet av St.Barbara.

Tid: 09:00-14:30 Anmälan inkl. persnr till: thomas.bjerregaard@mil.se alt 070-673 28 06 senast fredag 24 november.

HALMSTAD Datum: 8 december Plats: Luftvärnsregementet Tid: Förmiddag, kompletterande information angående innehåll, anmälningsrutin mm. distribueras via föreningens FB- och hemsida.

Anmälan inkl. persnr till: sandra.hellström@mil.se Uppge namn, personnummer samt organisation, senast 27 november.

Mer information kommer att presenteras på FB, www.facebook.com/Artilleri-Luftvärnsklubben samt Artilleri- och luftvärnsklubbens hemsida, artlvklubben.se

RÄTTELSE: I förra numret av Artilleri & Luftvärn fanns en uppgift om att det nya danska artillerisystemet Caesar ska betjänas av en besättning på fem personer. Korrekt numerär är fyra personer.

38

Adress

Ordförande

Artilleri- och Luftvärnsklubben Box 100 55 300 10 Halmstad

Öv Anders Svensson Luftvärnsregementet Halmstad 035-266 20 00

Kontaktperson: Överstelöjtnant Lars Mörrby, Försvarets Materielverk, Stockholm.

lars.morrby@fmv.se Tel: 08-782 54 11, 070-217 0216

Artilleri-Tidskrift Bankgiro 833-4278

Prenumerationspriser Inom Europa Utom Europa

300 kr per år 350 kr per år

Lösnummerpriser Enkelnummer Dubbel-/Temanummer

100 kr 150 kr

© 2017 Artilleri-Tidskrift Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa.

Scanna QR-koden så kommer du till webbsidan där tidigare nummer av Artilleri-Tidskrift finns publicerade i pdf-format.

Eller besök www.artlvklubben.se

STEFAN BRATT Redaktör stefanbratt@tele2.se

JOAKIM LEWIN Bitr. redaktör joakim.lewin@fmv.se

PERNILLA HÖÖK Grafisk form pernilla@whdesign.se

Artilleri & Luftvärn

Artilleri & Luftvärn

39

Posttidning B Artilleri-Tidskrift, c/o Stefan Bratt Lokförargränd 12, 775 51 KRYLBO

ARCHER – MORE THAN A GUN

Mobility, Survivability, Effect and Endurance, Archer brings the indirect fire capability to an entirely new level.