Artilleri nr 1 15

Page 1

Artilleri & Luftv채rn Artilleri-Tidskrift nr 1 2015



Artilleri & Luftvärn Tidskrift för artilleri och luftvärn Nr 1 | 2015 | årgång 144

Redaktör, ansvarig utgivare: Stefan Bratt, Lokförargränd 12 775 51 Krylbo, tel 0226-121 09 Mobil: 0703-999 708 E-post: stefanbratt@tele2.se Biträdande redaktör: Joakim Lewin Mobil: 070-633 59 18 E-post: joakim.lewin@fmv.se

Innehåll Överste Stefan Jönsson Stabil ekonomi_______________________________________________________________ 4 Lars Karlsson Brigaden åter i fokus__________________________________________________________ 6 Per Carlsson Behövs stridsvagnar i brigaden?________________________________________________ 10 Joakim Dahlbom Renovering av lvkv 90 ________________________________________________________ 14 Ulf Gullberg Flera utmaningar för optimal effekt______________________________________________ 16 Peter Wiss och Rolf Berglund Nya reglementen ska skrivas för artilleriet________________________________________ 18

Ekonomichef både i klubben och tidskriften: Håkan Hörstedt E-post: hakan.horstedt@mil.se

Per Gerdle Kommer Aster efter Hawk?____________________________________________________ 20

Redaktionskommitté: Redaktör, bitr. redaktör, samt representanter för Artilleriregementet, Luftvärnsregementet och företagsmedlemmar.

Nytt bataljonsartilleri_________________________________________________________ 27

Redaktionsadress: Postadresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Artilleri & Luftvärn c/o Artilleri & Luftvärnsklubben Box 100 55 300 10 Halmstad Tel: 08-788 78 68

Joakim Lewin Framtidens ammunitionsförsörjning_____________________________________________ 34

Artilleri- och Luftvärnsklubbens medlemmar erhåller tidskriften utan kostnad.

Mats Helgesson Datasimulering ersätter inte fullskaleprov________________________________________ 24 Roger Åhfelt Luftvärnet under lupp hos LvSS_________________________________________________ 28 Viktoria Välilä Alicia - ett föredöme inom Försvarsmakten_______________________________________ 30

Rasmus Lindstedt Stort intresse för "Assegai"____________________________________________________ 36 Thomas Danbolt Nammo satsar på ny ammunitionsfamilj__________________________________________ 38 Catarina Niklasson Schön Luftförsvaret efter 2040_______________________________________________________ 42 Stig Hallvard Jenssen och Lars-Emil Fladeby Missilsystemet NASAMS______________________________________________________ 44 Johan Andersson Saabs nya radarportfölj_______________________________________________________ 46 Artilleri- och Luftvärnsklubbens årsmöte_________________________________________ 49

ISSN 004 – 3788 Artilleri & Luftvärn

Omslagsbild: Underrättelseenhet 23 grupperad i centrala Stockholm. Foto: Peter Liander, Saab AB. Formgivning: Westberg & Höök Design AB, www.whdesign.se Tryck: Strokirk Landströms AB Text och bild där inget annat anges är producerade av redaktören.

3


Artilleri och Luftvärnsklubbens ordförande, överste Stefan Jönsson

Stabil ekonomi kan bli ännu bättre

4

Årsmötet är nu genomfört och ny styrelse är vald för att på bästa sätt fortsätta driva Artilleri- och luftvärnsklubbens verksamhet framåt. Vårt årsmöte lockade ett knappt 30-tal medlemmar och genomfördes på Tre Vapen i Stockholm. Jag konstaterar glädjande att föreningen har en stabil ekonomi och styrelsen fick uppdrag att se över våra tillgångar så att de placeras på bästa sätt för framtiden.

sare i dessa dagar då mycket av den politiska debatten kretsar kring försvars- och säkerhetspolitiska frågor. Inte minst var det intressant att höra Salestrands tankar om den nya försvarspolitiska inriktningspropositionen som ska presenteras i slutet av april (läs mer om Salestrands föreläsning på artlvklubben.se). Enligt statssekreteraren löper arbetet enligt plan och beslut räknas komma i juni.

Seminarier är central verksamhet

Ekonomisk förstärkning krävs

Styrelsen har också gjort en genomlysning av vår verksamhet och har nu en genomförandeplan som presenterades på mötet. Centralt är våra seminarier och vår klubbverksamhet på verksamhetsorterna Stockholm, Boden och Halmstad. Därför slår jag redan nu ett slag för vårt gemensamma seminarium som sker i början av maj på temat ”skydd och verkan”. Platsen är Stockholm och vi hoppas få flera högintressanta föredragshållare som gäster. Särskilt lyckat och intressant vill jag påstå var att föreningen lyckats få försvarsdepartementets statssekreterare, generallöjtnant Jan Salestrand, som förelä-

För Försvarsmaktens del pågår nu kompletteringsarbete med det inlämnade underlaget. ÖB har lämnat över prislappen på försvarsberedningens förslag som vida överstiger det som finns planerat idag. Enligt ÖB krävs ett extra tillskott årligen på 4 miljarder för att komma tillrätta med den operativa obalansen samt en engångssumma på 15 miljarder för att anskaffa fler JAS och fler ubåtar. Jag delar ÖB:s ståndpunkt att den ekonomiska förstärkningen krävs för att Försvarsmakten ska kunna infria ÖB:s fyra T: Tillgänglighet, Trovärdighet, Tillsammans och Tröskeleffekt. Artilleri & Luftvärn


ÖB:S FYRA

TILLGÄNGLIGHET TROVÄRDIGHET TILLSAMMANS TRÖSKELEFFEKT Redaktören för Artilleri & Luftvärn, Stefan Bratt tar emot uppskattning för hans tioåriga arbete som chefredaktör. Även sekreteraren Lars Mörrby uppvaktades av ordförande Stefan Jönsson för tio års arbete i styrelsen.

Det är ju utifrån en presumtiv angripares ögon som tröskeleffekten bedöms, inte av våra egna. Att införa ny grundutbildning, öka omfattningen på våra övningar, uppträda i prioriterade områden m.m. måste kombineras med en robust personaltillgång, vapensystem som klarar det moderna stridsfältet och kan ledas av moderna ledningssystem. Utan dessa förmågor blir det "hack i skivan" när vi ska leverera tröskeleffekt. Det är en synnerligen spännande månad som väntar innan vi vet mer i detalj om innehållet i propositionen. Jag hoppas att det breda parlamentariska stödet för vad försvarsberedningen kom fram till i sin rapport överlever budgetförhandlingarna inför inriktningsbeslutet. Med tanke på hur omvärldsutvecklingen ser ut borde det finnas goda argument för detta.

Artilleri & Luftvärn

5


Många likheter med utvecklingen i USA

Brigaden åter i svenskt fokus Brigaden som stridsenhet är åter i fokus inom det svenska försvaret efter en längre tid i skymundan. Men, det är inte bara i Sverige som brigadens strid och förmåga är i fokus. I USA har sedan flera år divisionsstrukturen fått ge plats för brigader, skriver överste Lars Karlsson, chef för tredje brigaden i Boden. Brigadchefens syn på det pågående arbetet med återtagning av brigadförmågan inleder ett antal artiklar om samma ämne i detta nummer av Artilleri & Luftvärn. ”Brigaden är en förutsättning för att åstadkomma tillräckliga synergieffekter för att kunna genomföra strid mot en kvalificerad motståndare även vid höga konfliktnivåer”.1 Så skriver Arméchefen i Arméreglementet Taktik. Likaså beskriver ledningen för Försvarsmakten (FM) i Försvarsmaktens Strategiska Inriktning 2014 (FMSI) att ”det är därför prioriterat att tidigt genomföra organisationsförändringar för att kunna leda förband på brigadnivå … Huvuddelen av arméstridskrafternas skall utvecklas för att kunna verka i brigad”.2

Många likheter med USA Den senaste organisationen av en amerikansk tung pansarbrigad har många likheter med vår tidigare mekaniserade brigad utrustad med stridsvagn 122 och stridsfordon 903 såsom mekaniserade bataljoner med två stridsvagnskompanier och två mekaniserade skyttekompanier. Fokus på brigaden och brigadförmåga kräver dock att vi säkerställer att återskapa förmågan och inte låter det vara ännu ett modeord utan faktisk innebörd. Vad är då brigadförmåga? På Norrbottensbrigaden har vi definierat brigadförmåga som: ”En samövad brigad innehållande förband med olika förmågor som samordnat ger en kombinerad högre effekt som självständigt, uthålligt och framgångsrikt löser taktiska uppgifter gentemot en kvalificerad motståndare”. De är de olika förmågorna som nu måste utvecklas för att kunna åstadkomma brigadförmåga. Våra mekaniserade bataljoner kommer genom återgången till två stridsvagns- och två mekani6

serade skyttekompanier återigen få slageffekten att framgångsrikt kunna duellera med en möjlig motståndares kvalificerade manöverförband. Våra artilleribataljoner tillförs nu ett nytt, modernt och kvalificerat artillerisystem (Archer) - som både kan understödja manövern och bekämpa motståndaren kritiska sårbarheteter även på djupet av stridsfältet. Även luftvärnsbataljonerna får snart nya system som bättre möjliggör skyddet av brigadens verksamhet och rörelse på stridsfältet. I ingenjörbataljonerna finns system som är avgörande för brigadens rörlighet. Ett exempel är kommande tillförsel av ny brobandvagn som måste knytas tätt intill de mekaniserade bataljonerna för att säkerställa den stridtekniska rörligheten. I försvarsberedningens rapport utpekas behovet av en underhållsbataljon för att säkerställa uthålligheten på brigadens ingående förband.4 Det krävs alltså tillförsel till brigadens underhållsbataljon av förmågor ur teknisk bataljon och våra sjukvårdsförband för att säkerställa att dessa viktiga funktioner fungerar i en nationell högkonflikt mot en kvalificerad motståndare.

Får tillbaka brigadspaningskompaniet I den beskrivna utvecklingen av brigaden i FMSI utpekas även utvecklandet av underrättelseförband i brigadstrukturen.5 Detta medför att brigaden äntligen kan återfå ett brigadspaningskompani för inhämtning av underrättelser. Förmågorna på ett sådant kompani behöver säkerställa relevanta underrättelser i Artilleri & Luftvärn


Överste Lars Karlsson Överste Lars ”Kalle” Karlsson är chef för Norrbottensbrigaden och tillika ställföresträdande chef för Norrbottens regemente, I 19. Norrbottensbrigaden (även benämnd tredje brigaden) är en av två kvarvarande brigader i Arméns krigsorganisation. Lars Karlsson inledde sin militära karriär 1983 vid Norra Smålands regemente, I 12. Sex år senare flyttade han till Pansarbataljonen vid I 19 där han tjänstgjort huvuddelen av sin karriär. Karlsson har även tjänstgjort två perioder i Afghanistan.

rätt tid och därför bör truppspaning kompletteras med tekniskt kvalificerade system såsom UAV. Dessa förmågor i kombination möjliggör att brigaden framgångsrikt kan lösa taktiska uppgifter gentemot en kvalificerad motståndare. För att leda dessa förmågor behöver även sambands- och ledningsplatsbataljonerna utvecklas både avseende organisation och metod från ett mer stationärt uppträdande till ett rörligt, splitterskyddat, och redundant uppträdande med begränsad storlek samt signaturbild för att kunna överleva och säkerställa ledning av brigaden gentemot en kvalificerad motståndare.

Genomtänkt samträning En väl sammansatt brigad av olika förmågor kräver en väl genomtänkt och utförd samträning för att kunna vara framgångsrik. Våra brigader behöver således få följande träningsomdöme av en betraktare: ”After nearly two years of rigorous training and drill with emphasis on brigade and … manoeuvres, live firing exercises and extensive combined arms operations – the … marched of in late august to take its place in history”.6 Det är dock inte omdömet om en svensk brigad utan Napoleons Tredje Armékår under ledning av Marskalk Louis-Nicolas Davout som senare under hösten 1806 lyckades med följande Artilleri & Luftvärn

Stabsarbete pågår vid tredje brigadstaben. Foto: Bo Hansson.

7


Överste Lars Karlsson får en uppdatering av läget för den mekaniserade bataljonen av bataljonschefen Per Carlsson under en av fjolårets bataljonsövningar. Foto: Mats Carlsson, Info I 19, Försvarsmakten.

” … pulled of one of the most dramatic tactical victories of the 19th century. With only 26 000 officers and men of 3rd corps present and under arms on the field of Auerstadt, Davout destroyed the main Prussian army numbering more than 60 000”. Det vinnande konceptet var då till stor del beroende på samträning av olika förmågor som samordnat gav en kombinerad effekt.

Måste få öva inom brigads ram Vi behöver säkerställa att våra förband som ingår i brigaderna får en tillräcklig mängd samträning tillsammans i övningar som dessutom medger utmaningen av en relevant motståndare. Genom att öva i brigad får våra förband, officerare och soldater erfarenhet av vilka ytor, volymer, tider och avstånd som brigadförmåga verkligen innebär. Exempelvis behöver både artilleri-, luftvärns- och de mekaniserade bataljonerna samöva för att få tidsuppfattningen av 8

vad understöd innebär i praktiken med fulltaliga förband. Ett exempel på en sådan övning är NATO övningen Cold Response som innehåller förbandsvolymer som medger övning brigad mot brigad i ett högkonflikt scenario med hög tillämpningsgrad. Det är sådana övningar som medför att brigadförmåga inte blir ett tomt modeord utan ett faktum för en eventuell motståndare att beakta. Det ger även reell effekt i ett av ÖB:s beslut i stort – de fyra T - Tröskeleffekt.”

Arméreglemente Taktik 2013, 2013-05-08, 02 124:57526 Försvarsmaktens strategiska inriktning 2014 (FMSI 14), 2014-08-29, FM2014-3621:2, sida 13, 24 3 Som i sin tur byggde på Pansarbrigad 63 modifierad (PB 63M) 4 Försvaret av Sverige – Starkare försvar för en osäker tid, Ds 2014:20, ISBN 0284-6012, sida 61 5 FMSI 14, 2014-08-29, FM2014-3621:2, sida 24 6 Napoleon’s Finest: Marshal Louis Davout and his 3rd Corps, Scott Bowden, ISBN 0974877417, Military History Press 2006 1

2

Artilleri & Luftvärn


NASAMS

Ground Based Air Defence System • • •

Network Centric System Open Architecture Any Sensor - Any Shooter

KONGSBERG provides Fielded and Proven Real-Time Network - enabling Plug and Fight

Undisclosed Customer

Artilleri & Luftvärn

www.kongsberg.com

9


En het potatis

Stridsvagnar i brigaden - behövs de? Stridsvagnens framtid är kanske inte en fråga som toppar prioriteringslistan för artilleristen eller luftvärnaren. När det gäller brigadförmågan är stridsvagnen en het potatis. Redaktionen har därför bett en av landets stridsvagnsexperter, bataljonschef Per Carlsson vid Norrbottens Regemente att ge sin syn på stridsvagnens framtid i den nya organisationen för mekaniserade bataljon.

Stridsvagn 122 under övningen Cold Response 14 i Nordnorge. Foto: Anders Möller.

”Den industriella utvecklingen under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet revolutionerade krigföringen. Bland annat utvecklades de finkalibriga vapnen och artilleriet varvid eldkraften ökade markant, vilket bidrog till att första världskriget utvecklades mot ett ställningskrig. Under stort hemlighetsmakeri utvecklades samtidigt stridsvagnen, som ett försök av flera, att bryta ställningskriget. Stridsvagnen kom att verka i ett flertal slag under 19161917, men det stora genombrottet för stridsvagnen kom 10

under slaget vid Cambrai 20 november 1917. Vid detta slag anföll brittiska armén (även om stridsvagnens besättningar kom ifrån flottan) med 474 stridsvagnar och skapade ett knappt 20 kilometer brett genombrott. Anfallet är ansett som det första framgångsrika användandet av stridsvagnar, men man lyckades inte dra nytta av framgången på ett effektivt sätt på grund av otillräckliga resurser av infanteri och artilleri som kunde sättas in vid genombrottet.

Artilleri & Luftvärn


Överstelöjtnant Per Carlsson Per Carlsson utsågs till chef för pansarbataljonen vid Norrbottens regemente I 19, år 2013. Pansarbataljonen är en sammanslagen produktionsorganisation för 191:a, 192:a mekaniserade bataljonen, tredje stridsvagnskompaniet samt några mindre krigsförband. Per Carlsson inledde sin militära karriär med värnplikten 1986 och har sedan dess bland annat varit lärare vid Markstridsskolan i Kvarn samt genomfört ett antal missioner i utlandsstyrkan.

– When you need a tank, you need a tank! Greg Reilly, chef för första skvadronen, tredje motoriserade pansarregementet under Desert Storm i Irak.

Stridsvagnarna tillbaka Lärdomarna från utnyttjandet av stridsvagnar har utvecklats via blixtkriget under andra världskriget och vår egen pansarbrigad 63M till mekaniserad bataljon 122/90. Denna organisation innehöll två stridsvagnskompanier och två mekaniserade skyttekompanier som var framtagna för att verka i synergi med varandra. I och med den strategiska timeouten omorganiserades som bekant insatsorganisationen och resultatet för de mekaniserade bataljonerna blev i IO14 en organisation med tre mekaniserade kompanier utan stridsvagnar. Knappt två tredjedelar av stridsvagnarna ställdes i malpåse och de kvarvarande organiserades som fristående kompanier tänkta att underställas de mekaniserade bataljonerna, beroende på uppgift. Jag avser inte debattera om det var rätt eller fel att övergå till IO14, men menar att med en omvärldsutveckling som förändras till det sämre i vårt närområde och ett uttryckt ökat nationellt fokus är inte IO14 adekvat. Skälet till det är flera, men jag ska nämna tre:

Artilleri & Luftvärn

1) Likt genombrottet vid Cambrai finns fortfarande ”genombrottet” kvar som en anfallsmanöver i vårt nuvarande markstridsreglemente. Vidare finns ”exploatering” som en anfallsmanöver. Ett genombrott med en efterföljande exploatering kan svårligen åstadkommas utan stridsvagnar. 2) Även om en mekaniserad bataljon underställs ett stridsvagnskompani, så är duellvärdena till det sämre med färre stridsvagnar. Med sämre duellvärden i kombination med mindre artilleriunderstöd kommer vi inte att nå de styrkeförhållanden som erfordras för att lyckas med att slå en högteknologisk motståndare med högt stridsvärde. 3) Med stridsvagnskompanierna organiserade som fristående så är inte den mekaniserade bataljonen dimensionerad för att underhålla stridsvagnskompanier. Med andra ord finns inte tillräcklig teknisk kompetens, drivmedels- och ammunitionsresurser med mera vid bataljonen.

11


Stridsvagn 122 dundrar fram mellan snövallarna på Bodens södra skjutfält. Nu återinförs stridsvagnskompanierna när den nya organisationen för den mekaniserade bataljonen genomförs i samband med Insatsorganisation 2018. Foto: Mats Carlsson.

Klar förbättring av operativ förmåga Med ett proponerat återinförande av stridsvagnskompanier i de mekaniserade bataljonerna i IO18 kommer vi att se en snabb ökning av den operativa förmågan, främst inom ramen för det nationella försvaret och en dimensionerande högteknologisk motståndare. Ökningen av den operativa förmågan är dock inte begränsad till det nationella försvaret, utan stridsvagnssystem går alldeles utmärkt att utnyttja i andra förhållanden också. Detta då bland annat skyddsnivån och sensorerna överträffar övriga system. Danmark har exempelvis mycket goda erfarenheter av stridsvagnssystemet i Afghanistan. Både stridsvagnar som används och de som står i malpåse är i behov av renovering av främst livstidsförlängande åt-

12

gärder, men även förmågehöjande åtgärder. Finansiering av renovering samt de ökade kostnader det innebär att utbilda en stridsvagnsbesättning jämfört med en pansarskyttebesättning kommer att ske med en minskning av pansarskyttekompanierna, både till antal och storlek. Huruvida denna minskning är tillräcklig för att det ska bli kostnadsneutralt ska jag dock inte utveckla vidare här! En mekaniserad bataljon med organisatoriskt återförda stridsvagnskompanier kommer att ge en snabb och efterfrågad ökning av den operativa förmågan. Med förbättrade duellvärden kommer arméns och brigadens förmåga via de mekaniserade bataljonerna att bättre kunna skapa ett genombrott och exploatera detsamma och därmed åstadkomma ett avgörande.”

Artilleri & Luftvärn


rheinmetall defence enmission komplett leverantör och Force protection is är our levererar system och kompetens inom områdena: As a top European supplier of army technology, Rheinmetall Defence offers an extensive array of military hardware that enhances the mobility, reconnaissance capabilities, •lethality Indirekta Bärgningsfordon andeldsystem survivability of troops deployed• in harm’s way, and also enables the net• Art och Grk ammunition • Reparations- och underhållsfordon working of national and international systems. Rheinmetall has spent years pioneering • Ledning och samband • Stridsutrustning och ammunition new technologies for protecting friendly forces, systematically expanding its range of • Simulering och träningsutrustning • Stridsvagnar och stridsfordon in this critical field. Rheinmetall Defence is a strong and reliable partner for •products Transportfordon • Logistiklösningar the armed forces in Scandinavia. www.rheinmetall-defence.com För mer information: www.rheinmetall-defence.com Artilleri & Luftvärn

13


Dags för renovering av lvkv 90 Enda luftvärnssystemet i brigadorganisationen: sedan i slutet av 90-talet ingår luftvärnskanonvagn 90 (lvkv 90) i arméns mekaniserade bataljoner som är utrustade med stridsfordon 90. Nu är det dags för renovering. Kapten Joakim Dahlbom som arbetar i andra brigadens stab vet mer om den pågående renoveringen. ” I dag ingår fyra vagnar i den lvkv-pluton som understöder stridsfordonsbataljonen främst genom att bekämpa långsamma och snabba luftfarkoster, såsom transportfarkoster, beväpnade helikoptrar och attackflygplan (CAS). Systemets styrkor är främst att det är lättrörligt, autonomt med egen spaningsradar och kan verka med programmerbar 14

ammunition, både mot mark- och luftmål. Radarn är optimerad för att upptäcka helikoptrar. Svagheterna är främst begränsad förmåga till observation och skjutning under framryckning och det faktum att systemet inte är en del av luftvärnets sensornätverk. Ambitionen är att åtgärda svagheterna i samband med kommande renovering av systemet. Artilleri & Luftvärn


Kapten Joakim Dahlbom Kapten Joakim Dahlbom är luftvärnsofficer på Lv 6 i Halmstad. För närvarande tjänstgör han i 2. Brigadstaben som stridsledningsofficer lv. Joakim har bland annat arbetat med lvkv 90-systemet sedan införandet 1998 och stödjer idag på uppdrag av Lv 6 Markstridsskolan i vidareutvecklingen av lvkv 90.

Försvarets materielverk genomför under våren 2015 en förnyad upphandlingsprocess för renovering av stridsfordon 90-systemet, där även lvkv 90 ingår. Efter några års försening är nu inriktningen att kunna beställa renovering under hösten 2015, med leverans av renoverade stridsfordon under tidsperioden 2017-2022. Antalet stridsfordon 90 kommer att minska i organisationen, då stridsvagn 122 återinförs i våra mekaniserade bataljoner (se artikel i denna tidskrift). Tidigare prisindikering och offert har resulterat i en sänkt ambitionsnivå för renoveringen. Flera nödvändiga åtgärder för Stridsfordon 90-systemet återfinns i den fortsatta processen som optioner, i väntan på eventuella prioriteringar, beslut och beställning.

Skjuta under framryckning Prioriterade åtgärder för lvkv 90 är bland annat att uppgradera sikte, rikt- och vapensystem för att kunna observera och skjuta under framryckning. Det innebär ett gyrostabiliserat system, som lvkv 90 i dag saknar i jämförelse med övriga stridsfordon 9040. En annan prioriterad åtgärd är att tillföra förmågan att kunna motta och sända måldata, i första hand mellan lvkvgrupper men också i luftvärnets nya sensornätverk. Måldata från exempelvis UndE 23 kan ge ökad förvarning och måldata på Artilleri & Luftvärn

mindre mål till exempel UAV:er. Samtidigt kan behovet av att alltid sända med egen spaningsradar minska. Ovanstående åtgärder ingår nu som optioner i den fortsatta upphandlingen, bland annat tillsammans med förbättrad IR-sensor, elstyrd slaghammare, eldrörskamera och uppgraderat fjädringssystem.

Uppgradering av sambandssystem Generella åtgärder som kommer att genomföras på samtliga stridsfordon 90 omfattar bland annat förberedelser för och integration av stridsledningssystem bataljon, populärt även kallat SLB. För detta krävs också en uppgradering av sambandssystemet. Även en uppgradering av befintligt positions- och navigeringssystem krävs, för att SLB och måldatafunktionen ska kunna fungera med full prestanda. Lvkv 90-systemet har även i framtiden en viktig roll att fylla i luftförsvaret av bataljonen och brigaden. Lufthotet kvarstår från den typ av luftfarkoster som systemet är dimensionerat för, inte minst helikoptrar. Hotet från olika typer av UAV:er kommer att öka, för inhämtning av underrättelser men även för bekämpning av markmål. Dessa är lämpliga och möjliga mål att bekämpa för ett eldrörssystem som Lvkv 90.”

15


Utmaningar innan brigadartilleriet får optimal effekt Brigadorganisationen som armén håller på att införa borde vara en bra grund till att kunna återta förmågan till indirekt bekämpning som fanns innan ”degraderingen”. Studeras brigadens komponenter närmare och läggs till vad som finns och inte finns är det dock en del som måste redas ut innan optimal effekt fås av befintliga system för indirekt bekämpning. Det konstaterar major Ulf Gullberg som arbetar som bekämpningsofficer vid andra brigadstaben i Skövde. ” Fram till början av 2000-talet utgjorde brigaden grund-

stomme i vår markstridsförmåga. I brigaden ingick en artilleribataljon som löste brigadchefens förstahandsbehov av indirekt bekämpning. För att förstärka brigadernas artilleri fanns divisionsartilleribataljoner. Brigadartillerbataljoner förstärkte i regel sidobrigads artilleri. Nu pågår arbete med att bygga upp brigadlednings- och brigadförmåga. I IO 14 organiseras bataljoner och fristående kompanier uppdragsanpassat under de två brigadledningarna. Mycket pekar mot att brigaderna kommer att få en fast indelning.

bekämpningsofficerare samt två stridsledningsofficerare bekämpning. Chefen för bekämpningslaget är tillika brigadens bekämpningschef. Jämför med situationen då bekämpningschefen var i nivån överstelöjtnant och ingick i brigadens chefsgrupp. På brigadnivå finns inga spaningsresurser förutom sensorkompaniet i artilleribataljonen. Vi måste förutsätta att den motståndare vi kan komma att möta har moderna stridsvagnar, stridsfordon och skyddsvästar. Till det kommer också kvalificerade system för att lokalisera och bekämpa våra skjutande enheter.

Utgör bra grund

Brigadens artilleri

men tittar man närmare på komponenterna i brigaden och lägger till vad som finns och inte finns utanför, inser de flesta att en hel del frågetecken måste rätas ut för att befintliga system för indirekt bekämpning får optimal effekt. För att biträda brigadchefen med planering och ledning av indirekt bekämpning, finns ett bekämpningslag inom sektionen Genomförande (G3). Laget består av chef, två

Bataljonsartilleriet är organiserat i pjäsplutoner med fyra dragna 120 millimeter granatkastare modell 12/41. Beroende på typ av manöverbataljon ingår en, två eller tre pjäsplutoner. Mekaniserade bataljon har en, motoriserad skyttebataljon två och lätt skyttebataljon tre. Granatkastarplutonerna disponerar över spräng- pansarspräng-, rök- och lysvinggranater. Brigadartilleribataljonen består bland annat av tre pjäskompanier med fyra Archerpjäser i varje, ett sensorkompani med fyra eldlednings- och fyra artillerilokaliseringsradargrupper. Artilleribataljonen kompletterar bataljonsartilleriet med förstärkning av dess verkan, förmåga att skjuta på längre avstånd samt precisionsbekämpa. Bekämpning med spränggranat genom-

I den brigadorganisation som vi är på väg att inta, kan man se att den innehåller en artilleribataljon och ett antal manöverbataljoner med ”inneboende” bataljonsartilleri. Detta borde vara en bra grund till att kunna återta den förmåga till indirekt bekämpning som vi hade innan ”degraderingen”,

16

Artilleri & Luftvärn


Bekämpningsofficeren Rolf Michel diskuterar läget med ingenjörsofficeren Robert Rylander. Längst till höger talar luftvärnsstridsledaren Göran Bolinder i kryptotelefonen. Bilden från målbildsövningen i samband med Markstridsdagarna 2012.

förs upp till cirka 25 kilometer (basflödesgranat 37), bekämpning av stridsfordon med hårdmålsammunition upp till cirka 33 kilometer och bekämpning med precisionsammunition upp till cirka 50 kilometer (Excalibur). Förmåga att leda direkt understödjande flyg (CAS, Close Air Support) finns hos artillerbataljonen och samtliga manöverbataljoner. Jägarbataljon och underrättelsebataljon kan spana och leda eld inom ramen för operativ uppgift. Telekrigbataljon kan biträda med spaning och störning. Insats med eget flyg kan komplettera brigadens indirekta bekämpning.

Utmaningar Några av de utmaningar som måste lösas under kommande period är att integrera indirekt bekämpning som en fullvärdig komponent, i samspel med direkt bekämpning och manöver, i det kombinerade vapensystemet som konstituerar brigaden samtidigt som metoder för verkansprocessen utvecklas och införs på taktisk nivå. Andra utmaning som finns att hantera är: Artilleri & Luftvärn

• Klara ut ”rollspelet” mellan bekämpningslaget och art illeribataljonsstaben gällande planering och ledning av funktion och förband. • Hitta metoder för att leda funktionen indirekt bekämp ning till dess att ett funktionellt metodstödssystem införs. • Utnyttja ARCHER-systemets inneboende tillgänglighet. Pjäsernas rörlighet och skydd ger möjlighet att ”följa med” i manövern alternativt genomföra egen manöver för att lösa uppgift. • Anpassa metoder till bekämpning av ”nya” måltyper. • Utarbeta metod för beräkning av ammunitionsinsats kopplat mot verkan. Några exempel på eldmoment ut tryckt för plutonsmål; avsutten trupp med kroppsskydd, pansarskyttefordon, stridsvagnar och oskyddade special fordon.”

17


Full fart på arbetet

Nya reglementen ska skrivas På A 9 i Boden pågår arbetet inom Artilleriet Stridsskola med att ta fram nya reglementen när nu bland annat Archersystemet införs. Samtidigt sker det förändringar av reglementen med hänsyn till att brigadförmågebegreppet återinförs inom armén. Major Peter Wiss och fanjunkaren Rolf Berglund berättar mer om hur reglementsarbetet fortskrider. ”Indirekt bekämpning förknippas ofta med artilleri, men omfattar också Close Air Support (CAS) och telekrig. Reglementet styr lednings- och lydnadsförhållanden, understödsuppgifter och bekämpningsmetoder. Vidare regleras planering för nyttjandet av indirekt bekämpning samt funktions- och förbandsledning av artilleri och granatkastarförband. Detta beskrivs övergripande i ”Reglemente för Ledning av Indirekt Bekämpning (vardagligt kallat BekR)” för att återkomma mer i detalj i ”Artillerireglemente Artilleribataljon (ArtR Artbat)” och ”Skjutreglemente för artilleri och granatkastare (SkjutR Art Grk)”. Det reglemente som närmast berörs av Arméns återtagande av brigadförmåga är BekR som behandlar ledning av indirekt bekämpning på brigadnivå.

Tre frågor Det är främst tre frågor som idag berörs av brigadförmågebegreppet. En är frågan om hur bekämpning av priomål som faller ut ur högre chefs verkansprocess ska inordnas i brigadens stridsplan, vilket leder till den andra frågan om hur artilleribataljonens sensorer, eldledningsgrupper och artillerlokaliseringsradar, bäst ska organiseras ur ett brigadperspektiv. Eftersom artilleribataljonen idag är brigadartilleri har en lucka uppstått som det tidigare fördelningsartilleriet fyllde. Det tidigare fördelningsartilleriet användes främst för att be-

18

kämpa motståndarens artilleri och till att förstärka brigadartilleriet. Artilleribataljonen ska i dag både understödja manöverbataljonernas strid och bekämpa de prioriterade mål som högre chef ger brigaden i uppdrag att bekämpa samt vara beredd att förstärka annan brigads artilleri. Detta innebär en konflikt mellan de olika uppdragen utifrån att artilleribataljonen bara kan ges ett elduppdrag åt gången.

Sensorfrågan Frågan om artilleriets sensorer handlar om funktionsledningen av sensorkompaniet. Ska det vara en brigadresurs med underrättelse- och bekämpningsförmåga samordnad med det kommande brigadspaningskompaniet, eller ska artilleribataljonen även fortsättningsvis funktionsleda förbandet? Den tredje frågan är om de fyra understödsuppgifter enligt STANAG som vi idag ger artilleribataljonen fortsättningsvis ska användas i ett nationellt scenario, eller om vi ska återta de svenska begreppen understödja och förstärka. Det fortsatta skrivandet av reglementet för ledning av indirekt bekämpning med flera publikationer inom funktionen indirekt bekämpning, är beroende på avdömningar främst avseende organisation men också avseende metod och tekniska lösningar. Detta påverkar också skrivandet av andra reglementen då främst ArtR Artbat, men även Markstridsreglemente 7, Ledning Brigad.”

Artilleri & Luftvärn


Frågan om artilleriets sensorer, till exempel Arthur (bilden) handlar om funktionsledningen av sensorkompaniet. Ska det vara en brigadresurs med underrättelse- och bekämpningsförmåga samordnad med det kommande brigadspaningskompaniet, eller ska artilleribataljonen även fortsättningsvis funktionsleda förbandet? Foto: Jimmy Croona / Combat Camera / Försvarsmakten.

Artilleriregementet A 9 har inom ramen för sitt funktionsansvar för indirekt eld och Close Air Support (CAS) som målsättning att utveckla och efterhand uppdatera: ✓ ✓ ✓ ✓

Två taktiska reglementen; ett övergripande reglemente för ledning av indirekt bekämpning för markmål tillsammans med MSS och ett övergripande förbandsledningsreglemente för artilleribataljon, baserat på kommande insatsorganisationer samt införande av ny materiel och förändrade metoder. Ett tekniskt reglemente med skjutregler för artilleri och granatkastare. Ett FM reglemente för Close Air Support, CAS. Övriga reglementen, dokument och handlingar för indirekt bekämpning t.ex. O-platskort.

Vid A9 finns en reglementsofficer med ansvar för att driva och samordna arbetet med publikationer.

Artilleri & Luftvärn

19


Luftvärnsexpert analyserar möjlig ersättare

Kommer Aster efter Hawk? Sedan den så kallade påsk-incidenten, Rysslands återtagande av Krim och kriget i Ukraina har diskussioner om att ersätta robotsystem 97 Hawk ökat i intensitet. För Artilleri & Luftvärn skriver en av landets experter när det gäller luftvärnsrobotsystem, major Per Gerdle om vilka system på världsmarknaden som skulle bli en ersättare till robot 97. ” Det medelräckviddiga robotsystemet Hawk konstruerades i USA under 1950-talet. Till Sverige anskaffades systemet i början av 1960-talet. När Hawk anskaffades betraktades systemet med sin räckvidd på cirka fyra mil och en höjdtäckning på arton kilometer som ett medelräckviddigt system. Idag kan system med en räckvidd på 100 kilometer betecknas som medelräckviddigt.

Nya räckviddsgränser? Utvecklingen av olika flygsystem har under de senaste decennierna inneburit att flygburna vapnen kan släppas på allt längre avstånd. Som ett exempel kan nämnas att frifallande bomber numera ofta utrustas med vingar samt GPSnavigering vilket innebär att flygplanen ibland inte behöver komma innanför luftvärnets porté när vapnen släpps. Ett sådant exempel på vapen är den amerikanska bomben GBU-39 (small diameter bomb) vilken uppges ha en räckvidd på cirka 100 kilometer om den släpps från hög höjd. Exemplet visar på att ersättaren till Hawk rimligen bör ha betydligt längre räckvidd än vad dagens system har och att gränsen mellan medel- och långräckviddiga system bör flyttas uppåt. En annan fråga som brukar dyka upp när man diskuterar luftvärn är om det inte är bättre att ha många system med kort räckvidd istället för ett fåtal system med längre räckvidd. Man kan få en bra yttäckning med hjälp av många system med kort räckvidd, men bekymret är att det finns en koppling mellan höjdtäckning och räckvidd. Som en grov 20

tumregel brukar man säga att höjdtäckningen är cirka en tredjedel av räckvidden, exempelvis om ett system har räckvidd på 45 kilometer är höjdtäckningen cirka 15 kilometer. Följaktligen kan man inte få höjdtäckningen genom att utnyttja många korträckviddiga system.

Målsökare ett måste För att få tillräcklig precision när man skall bekämpa luftmål på längre avstånd än cirka 20 kilometer måste luftvärnsroboten vara utrustad med målsökare. I praktiken har detta inneburit att luftvärnssystemen världen över bara har ett antal olika systemlösningar att välja ibland, de viktigaste är: • Semiaktiv radarmålsökare • Aktiv radarmålsökare • Passiv IR-målsökare Semiaktiv radarmålsökare innebär att en eldledningsradar på marken belyser målet under hela skjutförloppet. Robotens målsökare styr roboten mot ”den belysta fläcken”. Hawk är ett exempel på ett semiaktivt system. Nackdelen med semiaktiva system är att om målet flyger bakom ett terränghinder, sett från belysningsradarn, under bekämpningsförloppet kommer roboten att missa. En variant av semiaktiv styrning är Track via missile (TVM), vilket innebär att den semiaktiva målsökare skickar ner sin ”bild” av målet till eldenheten där den jämförs med belysningsradarns uppfattning om målet. Styrkommandon beräknas därefter och skickas upp till roboten via en datalänk. TVM-styrning ger möjligheter till bättre störskydd. Artilleri & Luftvärn


Vänstra bilden: Ryska S-300. En familj av långräckviddiga luftvärnssystem där robotarna styrs med en kombination av kommandostyrning i banfasen och TVM/semiaktiv målsökare i slutfasen. Bild till höger: Amerikanska Patriotroboten.

Styr mot värmeutstrålning

Patriot

Aktiv radarmålsökare innebär att roboten har en egen komplett radar. I teorin gör detta att systemet får en ”fire and forget”-förmåga. Men på grund av att den inbyggda radarn har kort räckvidd behöver roboten få styrning från marken tills den är på en till två mils avstånd från målet då den egna radarn kan hitta målet. Passiv IR-målsökare innebär att roboten styr mot målets värmeutstrålning. Moderna målsökare är bildalstrande vilket gör dem svårstörda. Även dessa system behöver viss styrning från marken under skjutförloppet innan den egna målsökaren kommer tillräckligt nära för att registrera målet. Den stora nackdelen med IR är dess väderberoende. I praktiken är det därför omöjligt för IR-system att bekämpa mål som flyger i moln. Vad vi eftersträvar är ett system som kräver liten personalmängd, kan användas i alla typer av terräng, är svårt att störa, har allväderskapacitet och inte har någon ”Akilleshäl”. Jag har gjort ett urval av de system som finns på världsmarknaden och som har en räckvidd på minst 40 kilometer (Hawks maximala räckvidd). De system som jag kommer att belysa mer i detalj är amerikanska Patriot, ryska S-300, fransk/italienska SAMP-T (Aster 30), tyska Iris-T SLM samt amerikansk/israeliska Stunner

Patriot började utvecklas i slutet på 1960-talet och togs i bruk 1976. Systemet använder sig av styrprincipen TVM. Förbandets centrala punkt är radarn AN/MPQ-53. Robotarna till systemet har utvecklats i olika steg, vissa av robotarna har kapacitet mot alla typer av luftmål inklusive viss förmåga mot TBM (taktiska ballistiska missiler med räckvidd under 600-1000 km). Antal samtidiga robotar i luften kan vara maximalt nio för robotar av versionen Pac-2. Räckvidd är för PAC-1 70 kilometer och för Pac-2 100-150 kilometer. Höjdtäckning uppges till 50-24 000 meter. Den nyaste roboten till Patriot är PAC-3 som har en aktiv radarmålsökare. PAC-3 uppges klara av att bekämpa alla måltyper men är särskilt framtagen för att bekämpa ballistiska robotar (TBM). PAC-3 roboten är dock mycket dyr, uppskattningsvis 50-80 miljoner kronor per robot. De stora begränsningarna med Patriot, liksom alla andra semiaktiva och TVM-styrda system, är att eldledningsradarn måste följa målet under hela skjutförloppet vilket är svårt på grund av terrängen. Radarn kan bara belysa mål i en 120 graders sektor, systemet är dessutom tungt, tar lång tid att gruppera och är mycket dyrt.

Artilleri & Luftvärn

21


S-300 S-300 är rysk familj av långräckviddiga luftvärnssystem där robotarna styrs med en kombination av kommandostyrning i banfasen och TVM/semiaktiv målsökare i slutfasen. Systemet utvecklades för att kunna skydda Sovjetunionen mot flygplan, ballistiska missiler och kryssningsrobotar. Räckvidden hos S-300 är beroende på robot upptill cirka 200 kilometer. Höjdtäckningen är > 25 km. Det finns flera varianter av S-300. Här kan nämnas t.ex. S-300P (SA-10), S-300V (SA-12), SA-300PMU (SA-20). De flesta varianter är monterade på band eller hjulfordon men det finns även system som går att montera på fartyg (S-300F serien). S-300 systemet har utvecklats stegvis så systemen skiljer sig inte fundamentalt från varandra. Systemet har successivt blivit mer lättrörligt samt fått allt bättre förmåga mot TBM. Låghöjdsförmågan har förbättrats genom att till del utnyttja mastmonterade radarstationer. Det finns även ett kinesiskt derivat av S-300 vid namn HQ-9 samt ett Sydkoreanskt benämnt MSAM. Nyare ryska versioner av S-300 är S-400 och S-500. S-300 är mer lättrörligt än Patriot men har liksom alla semiaktiva/TVM styrda system likartade problem med terrängmask och jordens krökning.

Aster SAMP/T (Sol-Air Moyenne Portée/Terrestre) Frankrike och Italien startade ett samarbete 1987 som benämndes FSAF (Future Surface-to-Air Family) som skulle bygga på en gemensam lvrobot och en multifunktionradar (MFR) för marinen och luftvärnet. Landapplikationen SAMP/T baseras på roboten Aster 30. Systemet består av en multifunktionsradar Arabel, elverk på separat lastbil, stridsledningsenhet i container, integrerade VHF och Länk 16 kommunikationssystem samt lavetter bestående av lastbil med åtta robotbehållare med robotar. I Frankrike och Italien ingår fyra per system. Lavetterna kan grupperas på 10 kilometers avstånd från radarn. En eldenhet kan samtidigt engagera 10 mål varvet runt, med 16 robotar i luften samtidigt. Räckvidden är upp till 120 km mot långsamtgående mål, kortare mot andra typer av mål. 22

Israeliska Rafael är en av producenterna av luftvärnssystem som är intresserade av att delta i kommande svenska upphandlingar.

Systemet kan bekämpa flygplan, kryssningsrobotar, attackrobotar, UAV och korträckviddiga TBM. Roboten har en aktiv radarmålsökare. Målsökaren är särskilt anpassad för verkan mot lågt flygande mål. Principen för ett engagemangsförlopp är att multifunktionsradarn detekterar ett mål och bestämmer dess position. Alla upptäckta mål sänds till förbandets ledningsplats, där beslut om engagemang tas. Via länk, radio eller fiber överförs skjutdata till någon av förbandets robotlavetter varvid roboten avfyras. Radarn fortsätter att följa målet och via radar överförs kontinuerligt målets position och fart till roboten. Roboten styr därefter mot den beräknade målpositionen. Roboten startar i slutfasen sin egen målsökare som låser på målet. I den här typen av systemlösning behöver inte systemets radar själv se målet under hela skjutförloppet eftersom robotens egen målsökare själv kan styra mot målet. Problemet med terrängmask är därför mindre än för de tidigare nämnda systemen. Artilleri & Luftvärn


IRIS-T SLM IRIS-T är ursprungligen en IR-jaktrobot utvecklad av ett antal europeiska länder. Den har därefter vidareutvecklats till två olika varianter av luftvärnssystem: • IRIS-T SLS. I Sverige kommer denna benämnas EldE 98 och är identisk med roboten som används av JAS. • RIS-T SLM. Räckvidden är max 40 kilometer. IRIS-T SLM är ett vertikalstartande luftvärnssystem med medellång räckvidd. Mellan marklavetten och roboten finns en enkelriktad datalänk vilken gör det möjligt att uppdatera roboten med ny måldata efter avfyring samt att destruera roboten. Systemlösningen påminner mycket om den hos Aster med motsvarande fördelar, dock med skillnaden att infraröd målsökare inte ger allväderskapacitet.

Davids sling/Stunner Davids Sling är ett amerikanskt/israeliskt system under utveckling för bekämpning av alla typer av luftmål inklusive TBM. Till stor del påminner systemlösningen om SAMP/T. Skillnaden är att roboten, Stunner, är utrustad med två målsökare, en aktiv radarmålsökare och en bildalstrande IR-målsökare. Detta bör bland annat innebära ett förbättrat störskydd. För att få plats med båda målsökarna är roboten utformad med en sned nos. Roboten har en tre-stegs raketmotor. Startmotorn släpps kort efter start, under banfasen drivs roboten av det andra motorsteget. I slutfasen startas det tredje motorsteget vilket ger roboten mycket god manöverförmåga i slutfasen. Räckvidden sägs vara upp till 200 kilometer. Roboten får initialt styrkommandon från en markbaserad multifunktionsradar via en datalänk, i slutfasen tar någon av de inbyggda målsökarna över styrningen av roboten. Systemlösningen påminner om Aster och IRIS T-SLM. Roboten har längre räckvidd samt bättre störskydd på grund av den dubbla målsökaren.” Text: Major Per Gerdle, utvecklingsofficer, Luftvärnets Stridsskola.

Artilleri & Luftvärn

En eldenhet Aster SAMP/T kan samtidigt engagera tio olika mål varvet runt, med sexton robotar i luften samtidigt. Räckvidd är upp till 12 mil mot långsamtgående mål, kortare mot andra typer av mål. FAKTA

SLS (Rb 98)

SLM

Räckvidd max

> 10 km

>40 km

Räckvidd min

< 1 km

< 1 km

Hastighet [Mach]

> M2

> M3

Max bekämpningshöjd

> 5000 m

> 20000 m

Max belastning

> 40 G

> 40 G

Upplänk

Nej

Ja

Mållåsning före avfyrning

Ja

Nej

Mållåsning efter avfyrning

Ja

Ja

Robotar/lavett

4 st

8 st 23


FMV:s test- och evalueringsverksamhet

Datasimulering kan aldrig fullt ut ersätta fullskaleprov I Försvarets Materielverks organisation finns ett verksamhetsområde som har sitt huvudfokus på test och evaluering, T&E. T&E finns utlokaliserade över hela landet och har cirka 350 medarbetare. Arbetsuppgiften är tydlig och relativt enkel att formulera; genomför verifiering och validering av försvarslogistikprojekt (huvudsakligen materielanskaffning) och stöd Försvarsmakten vid operativa evalueringar och övningar. Det finns många som tror att man kan ersätta praktiska prov och försök med simuleringar, dataanalyser eller laboratoriearbete och de har rätt – till viss del. Väsentliga delar av de mängdprov och mängdförsök som gjordes tidigare är numera ersatta av digitala analyser. Men att ersätta riktiga fullskaleprov, med alla de friktioner som då uppstår, låter sig inte göras. Det är slående ofta som till synes små detaljer visar sig vara gränssättande för hela system när det genomförs prov och försök under så realistiska former som möjligt. Det kan till exempel handla om luckor som inte kan stängas eller kontakter som inte fungerar i värme eller kyla som får tunga vapensystem att inte fungera på avsett sätt.

Mer tidseffektivt Tyvärr är det också ofta gränsytan människa-maskin som visar sig vara i behov av utveckling. Det är stor skillnad på att som teknisk expert hantera vapensystem i en laboratoriemiljö och att som soldat, gärna hungrig och trött, hantera samma system i underkylt regn och mörker. Med gemensamma krafter visar det sig ofta gå att lösa, men det är dock alltid billigare och mer tidseffektivt att ta med T&E och annan användarkunskap tidigt i utvecklingsprocessen för att 24

I början av förra sommaren genomförde franska försvaret skjutning av Guided Multiple Launch Rocket System (GMLRS) i Vidsel.

slippa dyra och svåra designförändringar på materielsystemen. Utöver detta så skall också den stridstekniska funktionaliteten vara den rätta. Precision, eldhastighet och verkan skall motsvara de högt ställda kraven. FMV T&E finns på många platser i landet; Vidsel, Härnösand, Älvdalen, Enköping, Stockholm, Skövde, Karlsborg, Linköping och Karlskrona. Finns det överskottkapacitet vid T&E provplatser har FMV möjlighet att sälja den till andra kunder än FMV och Försvarsmakten. På så sätt minskas kostnaderna för Försvarsmakten. Artilleri & Luftvärn


Brigadgeneral Mats Helgesson Brigadgeneral Mats Helgesson har sin bakgrund i Flygvapnet som pilot. Han inledde sin karriär som stridsflygare 1985 och har idag mer än 2000 flygtimmar i militära jetflygplan. Under åren 1987-1997 flög han AJS 37 Viggen vid flottiljen i Söderhamn (F15). År 1998 utsågs han till divisionschef för Flygvapnets första operativa JAS 39 Gripen-division vid F7 i Såtenäs. Tio år senare placerades Mats Helgesson som flottiljchef på F 17 i Ronneby. Sedan januari 2013 är Mats Helgesson chef för FMV Test & Evaluering (T&E).

Franska skjutningar i Vidsel Vid enheten i Vidsel genomförs prov på luftvärnets och flygvapnets robotsystem. Provområdet är mycket stort och sträcker sig över en yta som är större än Blekinge. Till enheten i Vidsel hör också provplatsen i Härnösand där prov med sjömålsbekämpningssystem genomförs. Under 2014 har ett antal projekt med artilleri- och luftvärnssystem genomförts vid provplatsen i Vidsel. Utöver de normala utvecklingsproven för FMV och Försvarsmakten kan nämnas att under vårvintern hade T&E kunder från polsk industri som genomförde leveranskontroll av 122 mm raketer, en uppgraderad variant av det ryska 60-talssystemet BM-21.

På försommaren genomförde franska försvaret skjutning av Guided Multiple Launch Rocket System (GMLRS) i Vidsel. Systemet består av en plattform baserad på stridsfordonet Bradley med en lavett med tolv 227 millimeters raketer. Raketartillerisystemet MRLS togs i tjänst 1983 av US Army men styrda raketer, GMLRS, togs i bruk först 2005. Skotten som sköts gick mot olika måltyper som lastbilar, bandvagn, bropansarvagn samt byggnader och med olika zonrörsinställningar och med mycket god precision. Under 2014 har också ett prov och verifieringar genomförts i Vidsel med AMRAAM, NASAAMS, Bamse, STINGER, IRIS-T och Sidewinder.

En rejäl laddning avfyras vid Bonusplanen på Älvdalens skjutfält.

Artilleri & Luftvärn

25


T&E:s enhet i Karlsborg är den enhet som fokuserar på de markoperativa systemen. Verksamheten i Skövde och Älvdalen hör till denna enhet. I Karlsborg finns bland annat unika förutsättningar att utprova stridsfordonsskydd och verkan. I Skövde är fokus på fordonsegenskaper och logistik och på Älvdalens skjutfält i Trängslet genomförs, som merparten av Artilleri & Luftvärns läsare är väl medvetna om, artilleriskjutningar men även större min- och sprängverksamhet. Under det gångna året har FMV och Försvarsmakten hittat en bra form för att öka tillgängligheten på skjutfältet i Älvdalen och det finns numera fast placerad FMV-personal där. Det bör också nämnas att FMV T&E har ett bra samarbete med Bofors Test Center som möjliggör att Älvdalens stora skjutfält kan nyttjas till sin rätta potential. Under 2015 hoppas vi kunna genomföra omfattande verksamhet med både svenska och utländska artillerisystem i Älvdalen.

Prov inför piratjakt I Enköping finns de delar av FMV T&E som hanterar ledningssystem. Det är allt ifrån stridsledningsnät för mekaniserade förband till luftburna sensorer. I Linköping (Malmslätt) finns T&E flygutprovningsenhet. Här verifieras och valideras alla de flygande systemen som finns i Flygvapnet och Armén. Det är givetvis Gripen i alla dess versioner som står för stor del av verksamheten men även helikopterutprovning och transport- och specialflyg hanteras i relativt stor omfattning. Ett exempel på verksamhet som genomförs under slutet av 2014 är integrationsprover för hkp 15 på det holländska fartyg som skall bära dessa helikoptrar i ME-04 operationen (”piratjakt” utanför Afrikas nordostkust) under 2015. I Linköping finns också T&E tekniska ledning och flygmiljöanläggning (undertryckskammare, humancentrifug mm). FMV T&E stab och ledning är lokaliserad till FMV huvudkontor på Tre Vapen i Stockholm. Ytterligare information om FMV test och evalueringsverksamhet hittar du på FMV webbplats.

26

En Bamserobot har precis avfyrats från FMV provplats i Vidsel. Under förra året genomförde FMV för olika kunders räkning provskjutningar med Amraam, Nasaams, Bamse, Stinger, Iris-T och Sidewinder. Foto: Anders Åberg, FMV.

Artilleri & Luftvärn


Nytt bataljonsartilleri

Tre lösningar studeras vidare Försvarsmakten och Markstridsskolan anser att tre möjliga lösningar för nytt bataljonsartilleri i form av fordonsburna granatkastare bör studeras vidare. Det var en av nyheterna som presenterades när funktionsföreträdare för bataljonsartilleri och industrin träffades i slutet av förra året. Samtidigt närmar det sig allt mer vårens försvarsbeslut och i de prioriteringar som ÖB föreslagit till Försvarsdepartementet finns inte det nya bataljonsartilleriet med förrän på lägre nivåer. Ska försvarsberedningens önskemål om ökade resurser till Försvarsmakten tillgodoses behövs en förstärkning av anslagen med mer än fyra miljarder kronor per år. – Fortfarande är läget ovisst när det gäller fortsättningen för fordonsmonterad granatkastare. Det som kan ses positivt är att det verkar finnas en politisk majoritet för en ökning av försvarsanslagen och Försvarsmaktens förmågor under försvarsbeslutsperioden 2016-2019, konstaterar Joakim Lewin, funktionsansvarig för indirekt eld vid System – och produktionsledningen (SPL) inom FMV. I avvaktan på försvarsbeslutet slutför FMV de studier som påbörjats och ser till att underlag finns så ett projekt snabbt kan startas, förklarar Lewin. Artilleri & Luftvärn

Hemvärnsförsök ska slutföras En mer tydlig signal om fortsättning har däremot överstelöjtnant Mikael Lundin, chef för Dalregementsgruppen i Falun, fått från Högkvarteret. – Vi har fått beslut om att vårt försök med granatkastarpluton inom Hemvärnet ska fullföljas med stöd av Markstridsskolan. Det innebär att vi kommer att skjuta skarpt för första gången enligt vår gällande planering i mitten av april och en månad senare genomföra en krigsförbandsövning. I höst är planerna att delta i MSS övning i Älvdalen tillsammans med andra granatkastarplutoner. Hittills har vårt försök fungerat alldeles utmärkt och förbandet har visat mycket god förmåga, säger Mikael Lundin.

27


Luftvärnets framtida förmåga under lupp hos LvSS Luftvärnets stridsskola (LvSS) i Halmstad är nu i full gång med att utarbeta framtidens luftvärnsförmåga. Robotsystem RBS 98 (IRIS-T) kommer att anskaffas till luftvärnsbataljonerna samtidigt som en ersättare till robotsystem 97 (Hawk) håller på att studeras allt mer intensivt. Överstelöjtnant Roger Åhfelt rapporterar om LvSS pågående arbete med taktikutvecklingen. "Nya vapensystem är en förutsättning för att hänga med inom luftkrigföringens intensiva teknikutveckling och ständiga kamp mellan medel och motmedel. Historien lär oss att nya medel i sig inte är en garanti för en ökad förmåga eller framgång i strid. Medlen måste kunna användas genom väl valda och tränade metoder för att i varje unik stridssituation ge de avgörande fördelar som påverkar en motståndares vilja till fortsatt strid. Det är just detta som utgör svensk doktrins definition av taktik: ”en sammanfattande benämning på de över tiden varierande medel och metoder som används för att i varje situation nå ett bestämt syfte med striden och övrig verksamhet. Begreppet strid ska här ses som kampen mellan viljor.” 1 Mål, medel och metoder hänger således samman i taktiken. En förändring av luftvärnets medel är förestående. Frågan är vilka konsekvenser det får på luftvärnets mål och metoder, vilket här utvecklas.

Luftvärnsförmåga Taktikutveckling syftar till att ett förband skall nå målet och stridens syfte effektivare, eller att möjliggöra att nya mål eller nya situationer, exempelvis ändrad hotbild eller insatsmiljö, kan hanteras. Utgångspunkten i taktikutveckling är att först specificera vad ett förband skall klara av. Därefter utvecklas en förbandsförmåga som medger att dess medel och metoder kan nyttjas taktiskt för att nå uppsatta mål och syften. Förbandsförmåga, eller här mer specifikt luftvärnsförmåga, kan ses som ett sammanhängande system som byggs upp av; doktrin, organisation, träning, materiel, ledarskap och utbildning, personal, faciliteter samt interoperabilitet 28

(DOTMLPFI).2 Taktikutveckling förutsätter att alla ingående delar utvecklas samordnat för att säkerställa en ökad förbandsförmåga. Detta arbete pågår nu vid LvSS. Delområdet Doktrin har en särskild betydelse i sammanhanget då det är denna del som definierar vad förbandet skall klara av i olika situationer (mål), men även reglerar hur förbandet skall uppträda (metoder). Träning utgör en grundförutsättning för att ett förband skall kunna uppnå och vidmakthålla förmåga. Genom målmedveten träning och noggrann erfarenhetshantering så kan förbandsförmågan systematiskt utvecklas. Det samma gäller erfarenheter från insatser. Alla som ingår i ett förband bidrar därmed på ett eller annat sätt i att utveckla förbandets förmåga och därigenom möjlighet till att tillämpa ny taktik enligt flödet på bilden nedan.

Nytt reglemente och doktrin Nybildade Taktikutvecklingsavdelningen vid LvSS fokuserar särskilt på doktrin, träning och erfarenhetshantering för att, när väl nya system anländer, snabbt och effektivt kunna säkerställa att rätt förmåga uppnås. Arbetet med en ny luftvärnsdoktrin i form av ett Luftvärnsreglemente-Grunder skall påbörjas vid LvSS under 2015. Ett område som bearbetas i doktrinarbetet är hur luftvärnets roll påverkas av tillförsel av nya vapensystem. Luftvärn har traditionellt en tudelad roll, dels tillsammans med flygstridskrafterna i luftförsvaret, dels i att kunna understödja markstridsförbandens strid. Taktikutveckling inom luftvärnet kan liksom träning därmed drivas i två huvudriktningar, markstridsluftvärn alternativt luftförsvarsluftvärn. Artilleri & Luftvärn


Överstelöjtnant Roger Åhfelt Inledde sin militära karriär vid Livregementets Grenadjärer (I 3) i Örebro 1989. Åhfelt flyttade över till Lv 6 i Göteborg 1993. Under många år har Åhfelt verkat som huvudlärare i krigsvetenskap vid LvSS liksom chef S 3 Genomförande på 61:a Luftvärnsbataljonen. Idag är han placerad som chef för taktikutveckling på LvSS. Under våren tillträder Roger Åhfelt som ny bataljonchef för 62.Lvbat.

När luftvärnet hade en avsevärt större numerär än idag skedde detta genom att avdela och optimera förband för respektive roller och uppgifter. Dagens luftvärnsförband förväntas flexibelt kunna lösa båda rollerna vilket är en utmaning. Det är en stor skillnad mellan att understödja ett markanfall mot attackhelikoptrar gentemot att skydda en flygbas eller storstad mot kryssningsrobotar. Olika situationer kräver olika medel och metoder.

Luftvärn används generellt för: • punktskydd av objekt eller verksamhet, • för områdesskydd med fler ingående objekt, • kontroll av luftrummet, som en del av luftförsvaret, • att avskräcka en motståndare från angrepp. Teknik- och hotutvecklingen i kombination med förbandsreduceringarna har gjort att dagens svenska luftvärn framförallt kan nyttjas för punktskydd. Ett införande av rbs 98 ändrar i princip inte detta förhållande då räckvidden inte skiljer sig nämnvärt. Samma typ av roll och uppgifter kan lösas som idag fast naturligtvis mycket bättre och mot mer avancerat motstånd.

97-systemet har en maximal räckvidd på 40 km. Systemet kräver fri sikt till målet varför det beroende på terrängen i regel åtgår fler eldenheter för att ge varvet runt förmåga, kanske tre till fyra stycken. I den högra bilden har RBS 97 ersatts med fyra fiktiva eldenheter ”NY” som är vertikalstartande (360 grader) med lång räckvidd (100 km). Det fiktiva systemet kan därmed separeras till fyra platser och oberoende av terrängen verka 360 grader med cirka 100 km räckvidd. Exemplet påvisar det avsevärt ökade område som därmed kan täckas med motsvarande antal enheter. Ökad räckvidd och kapacitet gör att luftvärnet på ett helt annat sätt kan utgöra ett medel tillsammans med flygstridskrafterna i luftförsvaret. Luftvärnet kan med denna typ av system ges ansvar för större luftvolymer samtidigt som eget flyg kan avdelas för mer offensiva uppgifter. Fokus för framtida taktikutveckling bör därför ske inom ramen för luftförsvaret. Ökade synergieffekter i luftförsvaret gynnar även våra mark- och sjöstridsförband.”

Än mer avskräckning Att ersätta rbs 97 med exempelvis ett vertikalstartande långräckviddigt system skulle däremot avsevärt förändra luftvärnets betydelse i luftförsvarsrollen samt öka möjligheten till områdesskydd. Förhoppningsvis blir även förmågan än mer avskräckande för en motståndare. För att belysa skillnaden så jämförs effekten av förändrad räckvidd på en Sverigekarta nedan. Perspektivet är viktigt eftersom ett lufthot kan utgå från mycket långa avstånd och utövas över stora ytor. Artilleri & Luftvärn

1 2

OPD s. 13, AR taktik s. 53 Handbok för Försvarsmaktens målsättningsarbete – Förband, 2011 (H MÅL FÖRB)

29


Framträdande yngre officer

Alicias kvinnliga nätverk ett föredöme inom Försvarsmakten Året är 2006 och Alicia Alkert sätter sin fot på Artilleriregementet i Boden för första gången. Just där och då, med ena foten i livet som värnpliktig, hade Stockholmstjejen inte en aning om att just Boden skulle komma bli hennes hem för en bra tid framöver. Idag tillhör löjtnant Alkert en av de framträdande yngre officerarna inom artilleriet och har bland annat varit med och startat ett nationellt nätverk för kvinnliga officerare. Första tiden var kämpig för numera löjtnant Alkert. Men efter regn kommer solsken som man brukar säga. Alicia var fast. Hon ville inte tillbaka till storstaden. Hon var i Boden för att stanna.

Ville bli skyttesoldat Alicia Alkert hade en dröm om att bli skyttesoldat. Att stå längst fram i striden, det var något hon redan innan värnplikten hade önskemål om. Men, Alicias mamma ville annat. Att vara så pass nära striden var inte att tala om, vilket resulterade i att Alicia följdes sin mammas vilja, gick in på 30

rekryteringssidan och ansökte om andra befattningar – befattningar mer åt chefshållet. – Mamma blev lite gladare när jag ändrade mig, men bäst hade såklart varit om jag inte hade tagit värvning alls. Idag är hon däremot jättestolt. Alicia Alkert genomförde sin värnplikt på Artilleriregementet under 2006-2007 som batteriplatschef. Efter värnplikten sökte Alicia en instruktörplats enligt befälsförstärkningsavtalet (BFA). Under ett år fram till hösten 2007 var hon instruktör på 91:a artilleribataljonen innan ansökan gjorde till yrkesofficersprogrammet (OP). Artilleri & Luftvärn


Fann kärleken på Karlberg Ansökan godkändes och tre år senare var Alicia tillbaka på A 9. Vad hon inte räknat med var att finna kärleken under sin tid som kadett. – Jag hade sagt åt mig själv att jag absolut inte skulle bli tillsammans med någon på Karlberg, och absolut inte i samma pluton. Såklart blev jag blixtkär första veckan och var fast. Blixtkär och nybliven kadett på samma gång. Förälskelsen växte sig starkare när det dessutom visade sig att Claes kände samma sak. Tur var väl det. För fyra år senare har de unga tu köpt hus och arbetar båda på förband i Norrbotten. Sambon Claes tjänstgör på Arméns jägarbataljon i Arvidsjaur. Själv har Alicia hunnit med att tjänstgöra på A 9:s båda bataljoner. I dagsläget är hon dock tillbaka på 91:a artilleribataljonen där hon har befattningen som chef för stab och trosstroppen.

Varför lockade dig ett arbete inom Försvarsmakten? – På många olika sätt. För det första för att jag är en lagmänniska. Jag tycker om att arbeta tillsammans med andra, samtidigt som jag såg det som en långsiktig plan. Jag kan inte se mig själv sitta och jobba på samma arbete i hela mitt liv. Utvecklingsmöjligheterna som Försvarsmakten erbjuder, men även lagandan, lockade. Så även arbetsuppgifterna. Att allt är varierande, det är underbart! Artilleri & Luftvärn

Alicia Alkert är idag löjtnant och tjänstgör vid 91:a artilleribataljonen som chef för stab- och trossplutonen. För snart tre år sedan startade Alicia Alkert en utvecklingsgrupp som fram till i dag fått stor uppmärksamhet inom Försvarsmakten.

– Jag ville ha en plats för kvinnor att gå till där man kunde känna tillhörighet och gemenskap. UGK – Utvecklingsgrupp kvinnor För snart tre år sedan startade löjtnant Alkert en utvecklingsgrupp som fram till i dag fått stor uppmärksamhet inom Försvarsmakten. Behovet av att träffa sina, vid denna tid ytterst få kvinnliga kollegor, blev större och större. Efter att ha reflekterat över sin roll som kvinna i Försvarsmakten bestämde hon sig. På Artilleriregementet skulle det finnas ett nätverk enbart för kvinnor. – Trots att mina manliga kollegor alltid har varit väldigt trevliga så kände jag mig ändå lite utanför. Men istället för att sitta och gråta över problemet tog jag tag i det. Jag ville ha en plats för kvinnor att gå till där man kunde känna tillhörighet och gemenskap, säger Alkert. 31


” -Jag och min tvillingsyster Liselle har ett speciellt band. Skulle jag flytta tillbaka till Stockholm så skulle jag bo granne med henne, så mycket saknar jag henne. Hon är min stora stöttepelare i livet,” säger Alicia Alkert. Med hjälp av regementsförvaltaren Peter Hemphälä startades därför UGK- Utvecklingsgrupp kvinnor vid A 9. Lite mer än två år har gått sedan starten av det kvinnliga nätverket. Två år som har inneburit en enorm tillväxt. På första mötet kom drygt tio personer. I dagsläget måste nätverksgruppen, i princip inför varje nytt möte, byta lokal för att alla ska rymmas. Fem andra förband inom Försvarsmakten har hört av sig till Alicia Alkert och vill kopiera verksamhetsidén för utvecklingsgruppen.

Enäggstvillingar – starkaste bandet – Jag kan fortfarande höra attityder som tyder på ett visst motstånd, vilket vi självklart vill få bort. Jag tror inte att det beror på illvilja, utan på brist på kunskap i vad UGK är. Enligt min mening är det bra och utvecklade för Försvarsmakten att vi fokuserar på frågan om jämställdhet. Om inte regementsledningen hade stöttat på det sätt de gör så hade nätverket inte fungerat alls. De problem som dyker upp 32

hade inte åtgärdats om inte cheferna hade stöttat idén och målsättningarna för jämställdheten, hävdar hon. Pratstunden med Märstatjejen förs in mot Alicias stora stöttepelare i livet - enäggstvillingssyster Liselle. En person som Alicia blir rörd av bara att prata om. Tvillingarna föddes 1987 i Märsta och duon har mycket nära vänskapsband. Att växa upp med konkurrens från dag ett har enligt Alicia varit bra. – Man får ett bra självförtroende samtidigt som jag alltid har en person som kommer att stötta mig. Vad som helst kan hända men varken hon eller jag kommer att vara ensamma. Det var en annan av anledningarna till att jag sökte till Försvarsmakten. Jag ville ta reda på vem jag var utan Liselle. Kunde jag stå på egna ben? Vi har ett speciellt band och skulle jag flytta tillbaka till Stockholm så skulle jag bo granne med henne, så mycket saknar jag henne. Hon är min stora stöttepelare i livet! Text och foto: Viktoria Välilä, informationsenheten A 9. Artilleri & Luftvärn


MISSA INTE!

SEMINARIUM Skydd och verkan Alla medlemmar i Artilleri- och Luftvärnsklubben är välkomna att delta i seminariet. DATUM: 12 maj kl. 12.00 – 17.30. PLATS: Tre Vapen, Banérgatan 62, filmsal C (ingång C en trappa ned). Efter seminariet finns möjlighet till gemensam middag på restaurang Vingen. Kostnad för middagen 150 kr, och skall betalas till föreningens bankgiro 833-4278. Seminariet är avgiftsfritt. Ett av föredragen belyser införande av AMOS i Finland. Seminariet gästas av företrädare för finska Karelska artilleriregementet. Komplett förteckning av föreläsare presenteras på www.artlvklubben.se i början på april. ANMÄLAN Till Lars Mörrby senast 5 maj, lars.morrby@mil.se eller tfn. 070 - 217 02 16. I anmälan skall framgå personnummer för inpassering och om du avser delta på middagen.

Artilleri & Luftvärn

ARRANGÖRER Artilleri- och Luftvärnsklubben Granatkastarteknisk Föreningen Pansarvärnsklubben

33


FRAMTIDENS AMMUNITIONSUTVECKLING

”Minsta bestånd” – centralt begrepp för framtidens ammunitionsförsörjning Med den nya försvarslogistiken och nya roller för Försvarsmakten och FMV så sker också en del förändringar i hur Försvarsmakten ska försörjas med ammunition. Verksamheten delas in enligt två principer: vidmakthåll respektive förändrad förmåga. Med stöd av den omfattande ammunitionsstudie som redovisades i december 2014 kan detaljplaneringen nu startas. Ett centralt begrepp för ammunitionsförsörjningen är att Försvarsmakten ska definiera vad de anser vara minsta bestånd av ammunition. Detta innebär en styrning till FMV om hur mycket som ska finnas i våra förråd. Behovet räknas fram efter hur mycket ammunition som åtgår för att lösa förbandens huvuduppgifter enligt krigsförbansmålsättningen. Ammunitionen delas sedan in i reglementerad utrustning (RU) samt ersättningsammunition (E). RU är det förbandet kan medföra lastat och behöver för att börja lösa sin första uppgift, medan summan av RU och E är den ammunition som åtgår för att lösa alla uppgifter enligt förbandets målsättningsdokument. Utöver detta finns en planerad förbrukning för utbildning. När man beaktar allt detta fastställs sedan vad som ska vara minsta bestånd (MIB). FMV genomför med några års mellanrum kontroller att ammunitionen fortfarande är säker att använda. Detta kan medföra att ammunition behöver omsättas.

Måste kunna återanskaffas För att lösa sin uppgift ska FMV sedan säkerställa att ammunition anskaffas kostnadseffektivt och rationellt för att upprätthålla det minsta bestånd Försvarsmakten behöver. Detta koncept kommer att fungera bra så länge det går bra att återanskaffa samma ammunitionstyp som tidigare. Både när det gäller artilleri- och granatkastarammunition finns det bra konkurrens på marknaden. I Europa finns

34

minst Nammo, Rheinmetall och Nexter med modern ammunition till 52-kalibers artilleri. Därutöver är BAE en stor leverantör. För grk-ammunition tillkommer ytterligare. Det gäller dock att få till en viss volym i anskaffningen om inte priset ska bli övermäktigt. En metod är att då att samordna sig med andra länder och köpa tillsammans.

Förändrad förmåga En av de stora frågorna är naturligtvis om den ammunition man har fortfarande är tillräckligt bra eller om man behöver något bättre. Behovet kan uppkomma antingen genom en egen vilja att kunna verka i en ny miljö (till exempel högre precision), genom att andra delar av funktionskedjan medger ökad verkan (exempelvis bättre sensorinformation) eller på grund av att motståndaren har förändrats (förbättrad skyddsnivå). De första delarna kan Försvarsmakten själv analysera mot sina operationsplaner. Om man i hög grad planerar för att arméförbanden ska användas i infrastrukturtäta områden som Stockholm och Göteborg, kan behovet av precisionsammunition behöva öka. Om man vill återta förmågan att slå en kvalificerad mekaniserad motståndera kan mängden hårdmålsammunition behöva öka. Det är viktigt att kunna värdera verkan av befintlig ammunition mot nya måltyper och förändrade skyddsnivåer. Detta har inte gjorts tidigare men är något vi behöver skapa metoder för att göra. Vi behöver till exempel kunna värdera om Strix

Artilleri & Luftvärn


Både när det gäller artilleri- och granatkastarammunition finns det bra konkurrens på marknaden. I Europa finns Nammo, Rheinmetall och Nexter med modern ammunition till 52-kalibers artilleri. Utöver detta är BAE en stor leverantör.

sensorer kan hitta ett mål med modern signaturanpassning och om sedan verkansdelen räcker. Att kunna göra denna typ av värdering av vår ammunition blir ett viktigt tillskott till den tekniska kontroll avseende säkerhet och funktion vi gör sedan tidigare under benämningen ”ammunitionsövervakning”.

Framtiden Vi kommer alltid att ha ett behov att komplettera och förnya vår ammunitionsportfölj till artilleri och granatkastare. Det är glädjande att det finns flera industrier som har produkter som kan ge oss bättre räckvidd och verkan. Med den kunskap vi sedan tidigare har om skottvidder över 20 km och som nu bekräftas genom skjutningar med Archer har vi ett mycket stort behov av att komma vidare med anskaffning och införande av bankorrigerande tändrör. Vi är inte ensamma om detta behov och att få till ett samarbete

Artilleri & Luftvärn

med antingen USA eller inom Europa är av stor betydelse för att kunna förverkliga en anskaffning. (läs mer om detta i tidigare nummer av Artilleri & Luftvärn) Om inte allt för lång tid behöver vi också börja fundera på omsättning av Bonus. Det viktiga just nu är att få igång diskussionen om hur vi bäst understödjer våra brigader med indirekt eld. Vilka mål ska vi bekämpa, vem ser målen, behöver vi nya sensorer, vilken verkan behövs? Jag är själv övertygad om att vi med vår räckvidd, tillsammans med lämpliga sensorer (gärna fler UAVer!) ska verka någon kilometer framför våra anfallande mekaniserade förband. Allt för att dessa ska kunna hålla ett högt tempo och nå fiendens kritiska sårbarheter. I detta scenario är jag övertygad om behovet av såväl spränggranater som Bonus. Text: Biträdande redaktör Joakim Lewin.

35


FRAMTIDENS AMMUNITIONSUTVECKLING

”Assegai” – ammunitionsfamilj av stort intresse för Försvarsmakten Redan från början har indirekt eld varit en av de viktigaste komponenterna i tyska Rheinmetalls produktportfölj. Företaget firade sommaren 2014 sitt 125 årsjubileum som leverantör av försvarsmateriel och har idag ett antal produkter som är högintressanta för det svenska artilleriet. Överstelöjtnanten och numera en av Rheinmetall svenska representanter, Rasmus Lindstedt, berättar mer om företagets aktuella ammunitionsprodukter. ”Artilleriet kommer med all säkerhet att förbli en oumbärlig komponent även i framtida militära operationer. Den precision och den samlade eldkraft som artilleri kan leverera oberoende av yttre förhållanden, allt från enskilda varningsskott till understöd av anfall, är unik. Rheinmetall är en komplett leverantör av indirekta eld-system där man förutom sensorer, eldledning, pjäser och ammunition även levererar simulatorer och träningsutrustning. Företaget har tidigare bland annat levererat 81 mm rökammunition till granatkastare (grk) och levererade under 2014 laddövningsgranater (81 och 120 mm) för grk till Försvarsmakten.

Rasmus Lindstedt Rasmus Lindstedt är från början bodenartillerist i många arbetat vid Högkvarteret med materialanskaffning, bland annat som materielsystemansvarig indirekt eld. Sedan knappt två år tillbaka arbetar Lindstedt som marknadsansvarig i Sverige för tyska Rheinmetall. 36

Den artilleriammunition som Rheinmetall utvecklar och producerar ingår i en och samma produktgrupp och benämns Assegai. Fördelarna med att samtliga granater kommer från samma ”familj” är att de har samma ballistiska egenskaper (vikt och form) vilket underlättar vid kvalificering av ammunitionen. Förutom vanliga spränggranater finns även rök-, lys-, IR/lysoch övningsgranater. Granaterna levereras med eller utan basflöde, men det finns en flexibilitet så att man enkelt kan montera eller demontera basflödestillsatsen under fältförhållanden. Assegai-familjen är helt förenlig med NATO–standarder samt Joint Ballistics Memorandum of Understanding (JBMOU) och har testats och kvalificerats enligt gällande Natostandard, STANAG.

Lång räckvidd Den konventionella spränggranaten (IHE M0121) har fler och större splitter/fragment än jämförbara granater på marknaden vilket gör att granaten även har bra verkan mot halvhårda mål. Vidare har tester visat att granaten har mycket bra verkan mot byggnader och med fördröjning även mycket bra verkan inne i byggnaden efter penetration. Räckvidden är 30 km och med basflöde 40 kilometer i ett 52-kaliber eldrör som Archer. Spränggranaten är även lågkänslig (IM). Granaten har testats samt kvalificerats enligt gällande STANAG för IM där följande tester ingår: beskjutning (bullet impact test), snabb upphettning (fast cook-off /heating), närliggande explosion (sympathetic reaction), RSV-påverkan (shaped charge jet impact test), långsam upphettning (slow cook-off/ heating) samt träff med splitter (fragment impact). Spränggranaterna finns även med lång räckvidd, VLAP (Velocity Enhanced Long Range Projectile). VLAP är utrustad Artilleri & Luftvärn


Tyska Rheinmetalla ammunitionsfamilj Assegai består av sju stycken olika typer av granater. Förutom vanliga spränggranater finns även rök-, lys-, IR/lys och övningsgranater.

med en raketmotor och har en räckvidd på över 55 kilometer. För att bibehålla verkan i målet har denna granat försetts med förfragmenterade tungstenskulor i höljet, vilket kompenserar reduceringen av sprängmedelsvikt som raketmotorn medför. VLAP bör dock kompletteras med någon form av bankorrigerande tändrör för att säkerställa precisionen. Här finns det en rad olika intressanta projekt att följa (PGK, ECF, mm). Rheinmetall driver även en egen utveckling av bankorrigerande tändrör som benämns X50-25. Den är likt PGK i prestanda där styrning sker i både längd och sida (2D). Röret beräknas vara färdigutvecklat år 2017.

Ingen rök- eller lysammunition I samband med firandet av Sankta Barbara 2014 genomfördes traditionsenligt ett indirekt eld-seminarium under ledning av ArtSS. Seminariet inleddes med redovisning av de öppna delarna från den ammunitionsstudie som FM och FMV har genomfört under 2014. En av slutsatserna var att man inte ska anskaffa rök- och lysammunition till artilleriförband. Skulle Försvarsmakten välja en integrering av Assegai-ammunitionen i Archer kan vid ett senare tillfälle både rök och lys anskaffas om behov uppstår (exempelvis för internationell insats). AmArtilleri & Luftvärn

munitionen är då, i och med att den ingår i Assegai familjen, till del redan kvalificerad för användning i Archer. Således behöver man inte fylla ladorna med ammunition utan med ett genomtänkt leveransavtal överlåta förvaring och lagring åt industrin.

Hur bekämpa hårda mål? Vidare under seminariet diskuterades indirekt förmåga mot hårda mål. Studiens rekommendation är att Försvarsmakten bibehåller denna förmåga vilket innebär att Bonus och Strix på sikt måste omsättas. Båda dessa granater var utvecklingsprojekt som FMV drev tillsammans med andra länder. Dagens anskaffningsstrategi medger inte att FMV ingår i nya långa utvecklingsprojekt om inte särskilda skäl föreligger. Rheinmetall hade en jämförbar hårdmålsgranat till Bonus som benämndes Smart. Produktionen ligger dock nere då efterfrågan på marknaden hittills varit låg. För att säkerställa denna förmåga i framtiden måste FMV och FM försöka hitta samarbetspartners som har samma behov av hårdmålsgranat. Detta för att anskaffningsvolymen skall bli så pass stor att styckepriset kan hållas nere. Om man lyckas finna en lämplig samarbetspartner finns det säkert företag som kan vara intresserade av att, till en rimlig kostnad, leverera efterfrågad förmåga.” 37


FRAMTIDENS AMMUNITIONSUTVECKLING

Nammo satsar på ny ammunitionsfamilj Norska Nammo har en lång tradition av att utveckla och producera grovkalibrig ammunition för indirekt eld. I dag har Nammo fyra aktiva produktionsenheter som tillverkar någon form av komponenter för artilleriammunition. Thomas Danbolt är programdirektör för Nammo division för grovkaliber och berättar för Artilleri & Luftvärn om företagets senaste satsning på en ny ammunitionsfamilj. ”Nammo har mer enn 100 - års erfaring med å produsere granater. I Finland produseres granater i Sastamala og ulike typer drivladninger i Vihtavuori. På Raufoss i Norge produseres det granater og base bleed (basflöde,red:s anm), mens alt av eksplosivfylling blir utført i Karlskoga i Sverige. Nammo med sin granatproduksjon er således en nordisk operasjon, og hjemmemarkedet er derfor naturligvis et av de viktigste satsningsområdene. Dette medfører at ammunisjonen som utvikles i dag, er designet for å tåle de røffe klimatiske forholdene i Norden, hvor funksjon ved lave temperaturer og snø er viktig.

Behov av ny ammuisjon Slutten av den kalde krigen markerte et skille i produksjonen av artilleriammunisjon ved Nammo Raufoss. Da ble serieproduksjon av store antall standard granater, erstattet av produksjon av high-end komponenter som bøssing (granatkropp, red:s anm) og base bleed til mer avanserte granater, som Cargogranater, Bonus og Excalibur. Tidligere var kvantitet en verdsatt egenskap i produksjon, mens dagens situasjon hvor innkjøpsmønstrene til kundene er endret fra få store til mange små serier, samt at kravene til ytelse (pre38

standa, red:s anm) er blitt betydelig skjerpet, stiller helt andre krav til presisjon i produksjon enn tidligere. I forbindelse med prosessen i Norge med å erstatte de aldrende M109 kanonene med nye moderne skyts, ble det et behov for å anskaffe ny moderne og langtrekkende ammunisjon.

Utvikkling startet 2012 Som et resultat av det Norske Forsvaret sitt behov for ny ammunisjon, startet Nammo i 2012 jobben med å utvikle en ny familie granater, spesielt tilpasset kanoner med eldrör L 52 og 40km rekkevidde. Nammo Raufoss har samarbeidet med BAE Bofors inne artilleriammunisjon siden leveransene til India på 1980-tallet. Rundt år 2000 utviklet Nammo og Bofors i samarbeid en ny langtrekkende spreng granat HEER Mk.2 (High Explosive Extended Range), spesielt beregnet på bruk i L52 skyts. HEER Mk. 2 har gitt en rekkevidde på 41km under testing, og Nammo sin nye granatfamilie bygger den. Men det som var topp moderne teknologi for 15 år siden, er ikke godt nok i dag, og dagens nye granater representerer derfor en stor forbedring i forhold til HEER Mk2. Artilleri & Luftvärn


Nammo granatfamilie med Archer i bakgrunden. Granater i bilde fra venstre: Illum-ER, RP Smoke-ER, IM HE-ER og TP-ER.

Mindre spredning Et av de viktigste kravene ved utvikling av nye granater, er at de skal gi så lite spredning som mulig, ved skyting på lang rekkevidde. Standard artilleriammunisjon er og blir et område våpen, men moderne produksjonsmetoder gjør det nå mulig å produsere granater med mye strengere toleranser enn tidligere. Det største skillet i de granatene som nå utvikles og de som tidligere ble produsert ved Nammo Raufoss, er presisjon og nøyaktighet i fremstillingen av bøssinger. Tidligere varierte vekten på bøssinger som ble produsert med flere kilo. Et av de største bidragene til spredning, er kast i granater som igjen er et resultat av variasjon i veggtykkelse og vekt. Tidligere ble granatene smidd, og deretter kun bearbeidet utvendig. Dette er en enkel og rimelig produksjonsprosess, og utfordringen med vektvariasjon ble løst gjenArtilleri & Luftvärn

nom bruk av vektklasser. Den produksjonsteknologien som er tilgjengelig i dag, medfører at det er mulig å bearbeide granater både utvendig og innvendig etter smiing, noe som gjør det mulig å produsere granater som har mye mindre «feil» enn tidligere, både med tanke på kast (radiell obalans/ ojämnhet, red:s anm) og vekt. Nammos nye granater vil alle tilhøre samme vektklasse, dvs at den totale vektvariasjonen fra granat til granat er mindre enn 0,5kg. En annen del av utvikling, er å teste at ytelsen på produktene som utvikles møter de krav som stilles. For ammunisjon medfører dette skyting, og den ultimate testen er å skyte de nye granatene fra moderne våpenplattformer for virkelig å få testet at ytelsen er som forventet. I oktober 2014 ble en viktig milepæl nådd, da Nammo for første gang testskjøt TP-ER og IM HE-ER fra Archer, i Älvdalen. 39


Nammo har mer än 100-års erfarenhet av att tillverka artilleriammunition. I finska Sastamala produceras granater och i Vihtavouri olika typer av drivladdningar. Raufoss i Norge producerar granater samt basflödeskomponenter med all fyllning av explosivämnen sker i Karlskoga.

Granatene ble under ugunstige værforhold skutt på 22km rekkevidde, og møtte krav til spredning og funksjon. En ny test skutt på 30km avstand er planlagt til slutten av mars 2015, også denne testen med Archer og i Älvdalen. Granatene som utvikles må kunne skytes fra flere moderne våpenplattformer. Dagens moderne skyts har automatiserte håndteringssystemer for granatene, noe som stiller krav til granatutforming med tanke på kompatibilitet med eksisterende system. Den ytre utformingen av Nammo sine granater er gjort med tanke på stabilitet og lav luftmotstand, dette for å kunne skyte så langt som mulig med størst mulig presisjon. De ulike våpenplattformene som er i bruk i dag, har alle forskjellige løsninger med tanke på ammunisjonshåndtering, noe som medfører at det må gjøres tilpasninger for å sikre at nye granater kan bli skutt i eksisterende kanoner. Nammo samarbeider i dag med flere kanonleverandører for å sikre at den nye granatfamilien kan bli brukt i allerede eksisterende kanoner, uten at det skal være behov for endringer av systemene. Kompatibilitet med Archer er testet, og neste store milepæl er kompatibilitets testing og skyting i PzH2000, planlagt til fjerde kvartal 2015.

40

Bedre sikkerhet Ytelse (prestanda, red:s anm) er viktige parametere i et utviklingsarbeid, hvor spredning og funksjon i målet er egenskaper som tillegges mye vekt. Økt sikkerhet ved håndtering og bruk er andre parametere som også viktig. Norge har en IMpolicy, (IM: insensitive munition) og med dette er det krav om at all ny ammunisjon skal gi økt sikkerhet under lagring, transport og bruk i forhold til eksisterende granater. Dette medfører at det er avgjørende å bruke sprengstoff som er lite sensitivt, dvs er mindre følsomt for sjokk, og tåler høyere temperaturer enn f.eks TNT. En eventuell brann, vil gi økt trykk inne i granater, som tilslutt medfører en reaksjon. Tradisjonelle granater med TNT vil etter en viss tids varmepåvirkning detonere, og medføre stor skade på omgivelsene. Nye granater med IM eksplosiv skal tåle både varmepåvirkning og direkte treff av f.eks fragmenter, uten å detonere. Utviklingen av ny sprenggranat ble avsluttet i januar 2015, og granaten vil være ferdig kvalifisert i samarbeid med det Norske Forsvaret i januar 2016. Utviklingen av lys- og røykgranater gjøres i samarbeid med BAE Bofors, og er planlagt ferdig kvalifisert i første kvartal av 2018.”

Artilleri & Luftvärn


Thomas Danbolt Thomas Danbolt, 40, arbetar som programansvarig för norska försvarsmaterielkoncernen Nammos grovkaliberdivision. Han är före detta yrkesofficer inom norska armén men lämnade försvaret år 2007 efter att ha tjänstgjort vid ett antal olika infanterienheter. Han har dock fortfarande kvar en fot inom Haeren då han är kompanichef inom Heimevernet. Thomas Danbolt är utbildad elektroingenjör. Sedan årskiftet arbetar han som programdirektör med ansvar för Nammos produktportfölj av stridsvagns- och artilleriammunition. Han har också varit djupt engagerad i att ta fra Nammos nya familj av 155 millimeters artilleriammunition.

FAKTA Granatfamilien som nå er under utvikling, består av 5 ulike typer, alle designet med lik ytre form og lik vekt og tyngdepunkt for å få så lik ballistikk som mulig: ✓ ✓ ✓ ✓ ✓

Artilleri & Luftvärn

155mm IM HE-ER (Insensitive Munition High Explosive Extended Range) 155mm TP-ER (Training Practice Extended Range) 155mm Illum-ER (White Illumination Extended Range) 155mm IR Illum-ER (Infrared Illumination Extended Range) 155mm RP Smoke-ER (Red Phosphorous Smoke Extended Range)

41


Politisk enighet råder

Luftförsvaret efter 2040 Det råder parlamentarisk enighet om hur det svenska luftförsvaret ska se ut efter 2040. Det konstaterar en av Luftförsvarskommitténs experter, överstelöjtnant Catarina Niklasson Schön, som deltagit i den första Luftförsvarsutredningen sedan 1967. Efter två års arbete har nu den parlamentariska Luftförsvarskommittén lämnat sitt betänkande till försvarsministern. Catarina Niklasson Schön berättar exklusivt för Artilleri & Luftvärns om utredningens arbete och slutsatser

”Redan 2010 poängterade Försvarsutskottet att luftförsvaret utgör en mycket väsentlig del av Sveriges försvarsförmåga och att det även utgör ett viktigt element i våra internationella försvarssamarbeten (bet. 2010/11:FöU 4). Utskottet anförde även att stridsflygsystem är mycket komplexa system med långa utvecklingstider (10-15 år) och med mycket långa livscykler (50-60 år). Det hade dessutom förflutit lång tid sedan någon luftförsvarsutredning senast genomförts. Den senaste genomfördes 1967. Regeringen beslutade i juni 2012 att tillsätta en parlamentarisk Luftförsvarskommitté, med moderaten Gunnar Hedberg som ordförande. Regeringsbeslutet blev att kommittén skulle utreda luftförsvaret efter 2040. I direktiven stod att ”kommittén ska utreda, analysera och bedöma helheten av och behoven inom luftförsvaret tiden efter 2040. Kommittén ska analysera den framtida utvecklingen avseende teknik, taktik, förmågeutveckling med mer, bedöma framtida operativa behov och förmågekrav, samt föreslå mål för luftförsvaret bortom 2040. Kommittén ska utgå från en i huvudsak bibehållen ekonomisk ambitionsnivå för luftförsvaret”. 42

Det första året av kommitténs arbete ägnades främst åt kunskapsinhämtning i form av olika studiebesök inom och utom Sverige. Inom expertgruppen där jag ingick, ägnades första tiden åt djupanalys och metodutveckling av uppgiften. Expertgruppen började också arbeta med olika omvärldsbeskrivningar/scenarier som gruppen bedömde som relevanta runt år 2040. Dessa omvärldsbeskrivningar presenterades i ett delbetänkande i december 2013.

Många studiebesök Inom landet besöktes bland annat första Strilbataljonen där arbetet i en stridsledningscentral förevisades, Luftvärnsregementet där kommittén fick förevisningar av dagens luftvärnssystem och föredragningar om behovet av ett mer långräckviddigt luftvärn redan idag och i framtiden. Vidare besöktes Saab, Försvarsexportmyndigheten och delar av Flygvapnets olika enheter, bl.a. luftstridssimuleringscentrum (FLSC) och Blekinge flygflottilj (F 17). Under hösten 2013 besöktes Försvarsdepartementet i Oslo. Artilleri & Luftvärn


Mer resurser före 2040 Kommittén konstaterade bland annat att en luftförsvarsstruktur som på ett rimligt sätt fyller krav på operativ förmåga som ställs inom ramen för försvar mot ett väpnat angrepp (under de förhållanden som kommittén studerat) inte uppfylls vid en bibehållen ekonomisk ambitionsnivå. Kommittén bedömde att det bör finnas en grundläggande luftförsvarsförmåga ifall ett väpnat angrepp ska kunna mötas på ett rimligt sätt, samt att en mindre avvägd och ekonomiskt realiserbar luftförsvarsstruktur främst kan lösa uppgifter inom ramen för territoriell integritet (om än med vissa Artilleri & Luftvärn

begränsningar). Uppgifterna handlar då främst om att upptäcka och avvisa flygfarkoster som kränker svenskt luftrum. I utredningen angavs ett antal förslag som särskilt betydelsefulla för luftstridskrafternas utveckling och som successivt underlättar att nå en förbättrad luftförsvarsförmåga. I målen för luftförsvaret 2040 delades förslagen in i två prioriteringsnivåer. Prioritet 1 är, enligt kommittén, de åtgärder som, när ekonomin medger, bör prioriteras i första hand.

Prioritet 1 Tidig förvarning Hotanpassat skydd av flygbaserna Förmåga mot luftmål på större avstånd än i dag Operativt relevant stridsflygsystem Försvar mot cyberhot

Prioritet 2

En balans mellan flygplattformar och vapen, försvar mot ballistiska robotar och kryssningsrobotar, ett säkert och robust ledningssystem, tillgång till kvalificerad personal och ett robust personalsystem, ett luftvärn med kort räckvidd för bekämpning av små mål och passiva sensorer som komplement till aktiva sensorer.

Politisk enighet Under hela kommitténs tvååriga arbete har det varit en stor enighet bland de olika politiska partierna. I slutbetänkandet finns endast ett särskilt yttrande från vänsterpartiets representant i kommittén. Yttrandet gäller samarbeten och vapenexport. Att det i övrigt råder en parlamentarisk enighet kring luftförsvarsutredningens slutbetänkande måste anses som lyckosamt. Att ha deltagit som expert i en parlamentarisk utredning har gett många erfarenheter och ökad kunskap inom flera områden. Dessutom har utredningen också gett en liten insikt i det politiska arbetet. Under arbetets gång har jag också bjudits på många upplevelser, goda skratt och nya vänskapsband har knutits!”

LÄS MER PÅ REGERINGEN.SE (SÖK EFTER SOU 2014:88)

Utvecklingen för de norska luftstridkrafterna innefattar ett nytt stridsflygplan (F-35) som kommer att fasas in under perioden 2015-2025, samt att en ny smyganpassad långräckviddig kryssningsrobot mot mark- och sjömål (NSM/JSM) kommer att anskaffas. Samma höst besöktes även Frankrike och Storbritannien, där fransmännen särskilt poängterade vikten av ett europeiskt samarbete avseende framtida stridsflygsystem. Under våren 2014 intensifierades expertgruppens arbete med ungefär två dagars arbete var fjortonde dag. I april 2014 åkte kommittén till Finland för att få mer information om bland annat finskt stridsflyg och flygsystemet F18 Hornet. Kommittén fick bland annat veta att utvecklingen av de finska luftstridskrafterna omfattar anskaffning av en ny medelräckviddig luftvärnsrobot (Nasams II). Sista resan gick till Tyskland. Tyskland fasar nu ut Tornado och Eurofighter/ Typhoon fasas in. Flera av Tysklands fregatter har förmåga till ett mycket långräckviddigt luftvärn (200-400 km) och robotförsvar, samt till långräckviddig kryssningsrobotförmåga. Under sista delen av hösten 2014 arbetade expertgruppen mycket intensivt. Militärstrategiska koncept och operativa idéer framarbetades och utifrån dem skapades olika luftförsvarsstrukturer. Slutligen genomfördes en realiserbarhetsprövning av luftförsvarsstrukturerna. Innan målen för luftförsvaret 2040 formulerades valde kommittén ut ett antal betydelsefulla områden där de ville markera en uppfattning eller göra en särskild bedömning. Dessa återfinns i slutbetänkandets kapitel 9, Överväganden.

Överstelöjtnant Catarina Niklasson Schön började sin militära bana vid Lv 7 i Luleå/Boden. Sedan några år tillbaka tjänstgör hon vid Försvarshögskolan i Stockholm som militär lärare vid den militärvetenskapliga institutionen på sektionen för operationskonst. 43


Unik arkitektur för Nasams-systemet I förra numret av Artilleri och Luftvärn fanns en presentation av framtidens norska luftvärn. Denna presentation följs nu upp av av leverantören av missilsystemet National Advanced Surface to Air Missile System (NASAMS), Kongsberg som berättar om Nasams öppna arkitektur och nätverkslösning som produceras tillsammans med amerikanska Raytheon. Nasams har till dags datum levererats till sju länder. ”Mange års erfaring og kontinuerlig utvikling har resultert i en unik systemarkitektur i NASAMS. Arkitekturen åpner for brukerdefinert integrasjon av en bred portefølje av sensorer, effektorer, andre nettverk og nye systemer. Fleksibiliteten i systemet legger til rette for økt deteksjonskapasitet og overlegen ildkraft, samtidig som den åpne arkitekturen fremjer utvikling og oppgradering på brukerens premisser.

30 års utvikkling NASAMS er bygget opp av sensorer, våpenenheter og BMC4I, distribuert i et felles nettverk. I en slik distribuert løsning oppnår man økt beskyttelse, økt systemrekkevidde med de åpenbare fordeler dette gir i utøvelsen av luftverntaktiske operasjoner. Kongsbergs Fire Dist-

ribution Center (FDC), er kjernen i NASAMS BMC4I, og er et resultat av over 30 år evolusjonær utvikling og forskning. Det er så langt levert over 120 enheter, med pågående leveranser. FDC er primært leverert som en del av NASAMS, men er en fleksibel plattform som også benyttes til oppgradering av andre luftvernsystemer, Multi-Mission BMC4I i Joint-Fires rolle, og senest som ildledningssentral til kystartilleri sammen med Kongsbergs Naval Strike Missile. For hver nye kunde videreutvikles systemet til neste nivå, og den kontinuerlige evolusjonen er noe eksisterende kunder drar nytte av. En typisk NASAMS-Bataljon vil bestå av av flere FDC-er i nettverk. En vil defineres som senior, og utgjør bindeledd mellom høyere og sideordnede enheter, men samtlige FDCer er identisk utstyrt og kan overta seniorrollen ved behov. Hver FDC virker som en nettverksnode, og kan tilknyttes sensorer (som radarer og elektrooptiske sensorer) og våpenenheter. Nettverkstilknytningen gjør at enhver FDC kan overta oppdrag eller enheter fra en annen FDC/nettverksnode i nettverket, for eksempel under forflytning.

Nettverksnod - kjernen

Åpen arkitektur legger til rette for kontinuerlig integrasjon av nye kapasiteter. Her vises AMRAAM, ESSM og AIM 9X, alle integrert i samme launcher. 44

Ideen med nettverksnoder er selve kjernen i NASAMS sin nettverkssentriske arkitekturløsning. Radarer grupperes for optimal radardekning, utskytningsenheter for optimal ilddekning, og BMC4I-nettverket knytter det hele sammen. Nettverksnoder uten operatørstasjoner kalles for Network Access Node (NAN). I et velfungerende nettverk for luftvernoperasjoner med desentraliserte enheter stilles det strenge krav til latency. Få, om noen, konkurrenter tåler samArtilleri & Luftvärn


Eksempel på NASAMS nettverk med ulike kapasiteter integrert. Standard NASAMS komponenter sammen med VSHORAD og Hawk.

menligning med den nettverkskapasiteten Kongsberg leverer gjennom sitt BNDL (Battalion Net Data Link). Nettverket er utviklet for å understøtte NASAMS engasjementssekvens – med real-time oppdatering av data fra radar til missil i flukt. Og alt dette i et scenario med muligens begrenset båndbredde i kommunikasjonsnettverket. Operatørene i nettverket sitter til enhver tid på et identisk sanntids situasjonsbilde med informasjon fra alle sensorer i nettverket, integrert med informasjon og ordrer fra høyere enheter. Lokalt luftbilde fra NASAMS-radarer kan dermed suppleres med det overordnede luftbildet fra overvåkningsradarer. All tilgjengelig informasjon korreleres, og distribueres real-time til samtlige enheter. Track korreleres og måldata lastes opp til utvalgt(e) missil(er) på millisekunder.Ulike nasjoner kan ha egne våpensystemer og sensorer de ønsker å integrere for å utvide kapasiteten ytterligere, og Kongsberg har integrert en mengde forskjellige kommando- og kontrollsystemer med NASAMS. Ikke alle er NATOsystemer, og ulik alder og funksjonalitet øker kompleksiteten. Artilleri & Luftvärn

Den åpne arkitekturen i NASAMS sørger både for at fremtidige behov for tilpasning og oppgraderinger ivaretas, samtidig som det muliggjør desentralisert utførelse, og tilpasning til nye krav og kapasiteter kan skje direkte hos kunden. Kjernen i NASAMS’ suksess hviler på den distribuerte arkitekturen og det åpne rammeverket som gir tilnærmet ubegrenset mulighet til videre vekst og til å følge den teknologiske utvikling. Dette gir operativ effekt i overskuelig fremtid, og åpner for å skreddersy løsninger for den enkelte kunde samtidig som kjernen i NASAMS beholdes. BMC4I-systemet er heller ikke låst til én luftvern oppdragsportefølje, men kan også ivareta en bred oppdragsportefølje utenfor luftvern. At Kongsberg/ Raytheon har levert og oppgradert NASAMS enheter i en årrekke viser systemets evne til å holde seg relevant overfor nåværende og fremtidige trusler (hotbilder, red:s anm). NASAMS-evolusjonen fortsetter og markedet, kundene, viser retningen!” Text: Stig Hallvard Jenssen och Lars-Emil Fladeby, Kongsberg A/S.

45


Saabs nya radarportfölj

Längre räckvidd och större täckning Förra året publicerade Artilleri & Luftvärn en artikel med anledning av att Saab lanserade en utökad produktportfölj under våren 2014. Redaktionen har bett Johan Andersson, som är ansvarig för affärsutveckling i Norden inom Saabs affärsområde Electronic Defense Systems (EDS) och medlem i Artilleri- och luftvärnsklubbens styrelse att mer fördjupat skriva om den nya radarfamiljen EDS lanserat. ”Näst efter Saabs omfattande satsningar på utvecklingen av Gripen-systemet tillhör investeringarna i den nya radarportföljen en av de största interna satsningarna i företagets historia. Ett utvecklingsarbete som pågått under flera års tid.

Fem nya applikationer Nyheterna i radarfamiljen utgörs av tre markbaserade och två sjöbaserade applikationer. De nya radarsystemen har i grunden samma funktionalitet som välkända luftspaningsradar Giraffe AMB (UndE 23) och Artillerilokaliseringsradarn Arthur. I samband med lanseringen introducerades en moderniserad Arthur samt Giraffe AMB med bland annat längre räckvidder och större täckning jämfört med tidigare modeller. Grunden för att göra en kompetent radar är att man är vass inom antennteknologi och besitter förmågan att designa system som genererar ”rena” signaler. I reella termer innebär detta 46

att man kan se små mål nära stora eller i en miljö med mycket brus och reflektioner från mark- och sjöklotter. En liknelse jag och mina kollegor brukar använda är att det är ungefär som att kunna höra en humla nära en startande Concord. Våra nya radarsystem är framtagna för att bemästra de utmaningar som kunderna möter idag, men också inom de närmaste 30-40 åren. Saabs radarsystem är extremt kompetenta i nuvarande konfigurationer, men designen möjliggör även smidiga systemuppdateringar i takt med att kundernas behov förändras över tiden. Att exempelvis Arthur- och Giraffesystemen skulle visa sig vara extremt väl lämpade för att skydda trupp- och förläggningar under fredsbevarande operationer i ökenmiljö var knappast någon huvudparameter som ingick i kravbilden när system ursprungligen utvecklades. Flexibilitet och robusthet ingår i våra radarsystems ”DNA”, något vi till mycket stor del kan tacka våra kunder för. Artilleri & Luftvärn


Johan Andersson Johan Andersson arbetar som strategi och affärsutvecklingsansvarig vid Saab/ EDS för Norden och Baltikum med placering i Göteborg. Han har ett förflutet som officer i kustartilleriet och amfibieförbanden, och har bland annat tjänstgjort som chef för utbildningsbataljonen vid Amf 4 i Göteborg. Johan Andersson anställdes 1995 vid dåvarande Ericssons Radarverksamhet, som Saab förvärvade 2006 i Göteborg.

AESA-teknik En traditionell radar består av en central sändare som skickar ut radarvågorna samt ett begränsat antal mottagarenheter i en roterande radarantenn som därmed gör det möjligt att följa mål både i avstånd, sida och höjd. Denna teknologi har varit förhärskande i princip sedan radarns begynnelse, läs 1950-talet, även om teknologin successivt förbättrats genom åren. I takt med att halvledarutvecklingen accelererat har radarindustrin under de senaste 10-15 åren satsat mycket kraft på nya metoder att bygga mer effektiv antennteknologi, drivet av kraven på att kunna möta den nya hotbilden med mindre och kraftigt manövrerande mål som dessutom är smyganpassade i en tuff telekrigmiljö. Denna teknologi kallas för AESA som står för Aktiv Elektroniskt Styrd Antenn. Saab har lång erfarenhet att arbeta med AESA-tekniken, bland annat när det gäller flygburen spaningsradar och PS91-HARD. Nu har också tiden blivit mogen för nya avancerade tillämpningar för land- och sjöbaserad radar. De flesta av marknadens konkurrerande system är inte vad man kallar ”full AESA”, utan är system beroende av en roterande antenn, alternativt är mycket tunga och komplexa då de bygger på äldre teknik. Vårt koncept är däremot att erbjuda ”full AESA”, vilket gör att operatören bland annat kan välja att ha antennen stillastående för att ”stirra” efter mål eller spana med roterande antenn, allt beroende på tilldelad uppgift. Artilleri & Luftvärn

Redan med sin Giraffe AMB visade dåvarande Ericsson världen att en radar kan vara multifunktionell när deras system för luftövervakning kunde uppgraderas med en så kallad RAM-funktion (”Rocket-Artillery-Mortar”). Genom att radarn, utöver en luftlägesbild, även kunde upptäcka eventuella hot från inkommande granater och raketer fick kunden en skyddsfunktion som inte bara var användbar för militärt bruk utan även civilt. Girafferadarn har deltagit i bevakning av såväl London-OS som Obama-besök, vilket omslagsbilden på denna tidskrift också visar när UndE 23 grupperades centralt i Stockholm. Genom att lansera den nya produktportföljen har Saabs radarförmåga tagit ett kraftfullt prestandakliv. Systemen G1X, G4A och G8A levereras med AESA-teknologi och multifunktionaliteten är numera en standardkonfiguration. Ett mångårigt samarbete med universitet och högskolor, inte minst Chalmers Tekniska Högskola, har resulterat i en ny generation teknik och komponenter, bl.a. med galliumnitrid, som i sin tur möjliggjort realiseringen av vår nya radarfamilj. Arthur och Giraffe AMB levereras nu exempelvis med ökade räckvidder, men de nya flaggskeppen Giraffe 4A respektive 8A är de system som rönt störst uppmärksamhet i den nya radarportföljen. Tidskriften Aviation Week tilldelade för övrigt Saab sitt stora Innovationspris 2015 för arbetet med GaN-komponenter. 47


Globalt behov

Fakta Saabs nya produktportfölj*:

Giraffe 4A är redan under produktion i en sjöversion till en kund. Räckvidden är 250-300 kilometer. Systemet har även förevisats externt med verkliga operativa scenarios. Vi har inför fackpress och potentiella kunder visat att både vapenlokaliserings- och luftövervakningsuppdrag kan utföras parallellt, vilket rönt stor uppmärksamhet. Som om 4A-systemets räckvidd inte skulle vara tillräcklig, kan vi inom Saab erbjuda vår toppmodell - Giraffe 8A. Den åtta kvadratmeter stora antennen har en räckvidd som dubblar den mindre 4A, vilket innebär att Giraffe 8A klassas som en multifunktionell, landbaserad långspaningsradar. Detta är första gången Saab erbjuder en landbaserad radar i detta produktsegment och vi tror oss med 8A-modellen kunna stå oss mycket väl i den internationella konkurrensen. Globalt finns ett stort behov av uppgradering till denna typ av radarsystem med både fast och mobil monterad konfiguration. Det ökade behovet att dela radarinformation mellan militära och civila system, samt över nationella gränser har vi redan tagit höjd för när de nya systemen konstruerades.”

Giraffe 1X och Sea Giraffe 1X: AESA kortdistansradar verksam på X-bandet, som erbjuder en omfattande uppsättning av 3D-funktioner. 1X-varianten kan se luftmål på 75 kilometers avstånd och samt även förses med funktionalitet för sjömål- och artillerilokalisering. Denna radarvariant skulle kunna sägas vara en ”ny PS 91” som passar att monteras på bandvagn eller lättare fordon.

Giraffe 4A och Sea Giraffe 4A: Multifunktionsradar med medellång till lång räckvidd. Kombinerar luftövervakningsfunktion och vapenlokaliseringsfunktioner. S-band, AESA, instrumenterad räckvidd 280 respektive 350 kilometer. 4Avarianter har en antenn som är 2x2 m, avsedd för spaning och invisning av luftmål. Systemet har även möjlighet att utföra artillerilokalisering och detektera sjömål, vilket gör denna radar multifunktionell. Radarn är designad för att kunna delta i Luftförsvarets olika operationer, främst att vara en invisningsradar för luftvärn med längre räckvidd, men samtidigt kunna vara en del av STRIL-systemens sensorkedja. Möjligheten att alternera mellan roterande mod och stillastående antenn anses göra denna radar unik.

Giraffe 8A: Långspaningsradar av multifunktionsmodell, Giraffe 4A är redan under produktion i en sjöversion till en kund. Bilden visar en av prototyperna under utvecklingsarbetet.

som jobbar på S-bandet. AESA-radar, instrumenterad räckvidd 470 kilometer. Saab har nu valt att också ta fram en radar för spaning mot luftmål på långa avstånd avsedd för ett lands luftförsvar. Denna nya radar har en antenn som är två meter bred, fyra meter hög och har en räckvidd på upp till 470 kilometers avstånd och är främst avsedd för STRILändamål i Luftförsvaret med en driftprofil på ”24/7/365”. *Detaljerad information för respektive radarsystem: www.saabgroup.com/en/campaigns/surface-radar-solutions

48

Artilleri & Luftvärn


Årsmötet 2015

Seminarier och möten kärnan för Artilleri- och Luftvärnsklubben Seminarier, gärna gemensamma med andra ideella intresseorganisationer inom försvarssfären, klubbmöten samt utgivningen av Artilleri och Luftvärn. Där har ni kärnan av verksamheten inom Artilleri- och Luftvärnsklubben enligt den presentation som skedde i samband med årsmöte i Stockholm den tionde februari. Det var i samband med att styrelsen redovisade ett antal olika utredningsuppdrag som genomförts som Henrik Knape presenterade sin kommittés slutsats om vilken verksamhet som utgör kärnan för klubben. Knapes tillfälligt sammansatta kommitté hade gjort en enklare undersökning bland ett antal medlemmar om vilken verksamhet de uppskattar och värnar mest om. Svaret blev tidskriften och seminarieverksamheten på olika orter. Därmed anser också styrelsen att arbetet med att arrangera gemensamma seminarier med exempelvis Pansarvärnsklubben och Granatkastarteknisk Förening ska fortsätta. Ett nytt seminarium arrangeras nu i vår (12 maj, se särskild inbjudan i denna tidskrift). I övrigt var det ett tämligen odramatiskt årsmöte som besöktes av ett 30-tal medlemmar. Sittande ordförande, överste Stefan Jönsson valdes om. Som ny i styrelsen valdes överste Johan Pekkari från Artilleriregementet som därmed gör ”comeback” i styrelsearbetet. Samtidigt avtackades en annan A9-are, överstelöjtnant Henrik Knape för sitt styrelsearbete. Föreningen och Artilleritidskrift har en mycket god ekonomi, konstaterade kassör Håkan Hörstedt när han gick igenom resultat- och balansräkningen. Verksamheten för 2014 slutade med ett positivt resultat på drygt 47 000 kronor. ­-Våra intäkter är ganska fasta och svåra att påverka varför vi arbetar med att hålla kostnaderna nere. En möjlig inkomstökning skulle kunna vara att höja medlemsavgifterna vilket endast skulle kunna ge en marginell intäktsökning. Artilleri & Luftvärn

Detta är emellertid ingen väg som styrelsen vill förorda, förklarade Hörstedt under mötet. Årets budget som godkändes av mötet är ganska stram även om det finns reserver inbyggda.

Förstärkt eget kapital Den stora nyheten från kassören var att 2015 kommer det ekonomiska fokus att vara arbete med ett förstärkt eget kapital. – Detta gör vi genom att definiera hur mycket kapital som skall finnas tillgängligt i föreningen för styrelsen att disponera och hur mycket som skall vara reserverat som en säkerhet i föreningen, förklarade Hörstedt och beslutet blev att styrelsen fick i uppdrag att utreda och besluta om hur denna förstärkning bäst sker.

Kassör Håkan Hörstedt gick igenom resultatet för 2014 och kunde konstatera att verksamheten för 2014 slutade positivt!

Forts.

49


Celebert statssekreterarbesök Efter årsmötet väntade celebert besök av Försvarsdepartementets statssekreterare, generallöjtnant Jan Salestrand som numera tagit tjänstledigt från Försvarsmakten för att verka politiskt som försvarsminister Peter Hultqvist närmaste man. Ett referat av Salestrands föredrag kan du snart hitta på föreningens hemsida då detta inte kan beredas plats av utrymmesskäl. Två av klubbens trotjänare inom styrelsen, sekreteraren Lars Mörrby och redaktören Stefan Bratt uppmärksammades och tackades för sitt 10-åriga arbete på respektive post. Mottagare av John Lindnérs donationsfonds utmärkelse för högkvalitativa och läsvärda artiklar i Artilleri & Luftvärn tilldelades major Björn Isaksson vid Artilleriets Stridsskola bland annat för sina artiklar om införande av Archersystemet. Isaksson var dock inte närvarande utan kommer att uppmärksammas senare under året.

Artilleri- och luftvärnsklubben Adress

Ordförande

Artilleri- och Luftvärnsklubben Box 100 55 300 10 Halmstad

Öv Stefan Jönsson Luftvärnsregementet Box 515 301 80 Halmstad Tel: 035-266 20 00

Kontaktperson: Överstelöjtnant Lars Mörrby, Högkvarteret i Stockholm. Tel: 08-788 78 68

Artilleri-Tidskrift Bankgiro 833-4278

Prenumerationspriser Inom Europa Utom Europa

Fler artiklar på hemsidan Flödet av material till en tidskrift kan variera mycket. Det nummer som du nu läser har haft ett mycket stort inflöde av material, vilket naturligtvis är ett positivt problem för redaktionen att hantera. Lösningen denna gång har blivit att du som läsare kan ta del av flera intressanta texter som publiceras på föreningens hemsida inom den närmaste tiden. Kort efter utgivningen av nummer 1 kan du bland annat läsa ett lite längre referat av statssekreteraren och general Jan Salestrands anförande i samband med årsmötet. I sinom tid kommer också en text om hur försöket med granatkastare inom hemvärnet fortgår då redaktören besökt en av övningstillfällena för förbandet samt en text om hur firandet av artilleristernas skyddshelgon, Sankta Barbara utvecklats till en angelägenhet för artillerister såväl inom som utanför landets gränser. Det vankas alltså en hel del intressant läsning på artlvklubben.se!

50

300 kr per år 350 kr per år

Lösnummerpriser Enkelnummer Dubbel-/Temanummer

100 kr 150 kr

© 2015 Artilleri-Tidskrift Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa. Scanna QR-koden så kommer du till webbsidan där tidigare nummer av Artilleri-Tidskrift finns publicerade i pdf-format. Eller besök www.artlvklubben.se

STEFAN BRATT Redaktör stefanbratt@tele2.se

JOAKIM LEWIN Bitr. redaktör joakim.lewin@fmv.se

PERNILLA HÖÖK Grafisk form pernilla@whdesign.se

Artilleri & Luftvärn


Artilleri & Luftv채rn

51


Posttidning B

Artilleri-Tidskrift, c/o Stefan Bratt Lokförargränd 12, 775 51 KRYLBO

ARCHER – MoRE tHAn A gun ARCHER – MoRE tHAn A gun

With a high degree of survivability and a significant range of effects, Archer provides the users with an entirely new type of indirect fire capability.

With a high degree of survivability and a significant range of effects, Archer provides the users with an entirely new type of indirect fire capability.