Artilleri & Luftvärn Artilleri-Tidskrift nr 2 2021
GROUND BASED AIR DEFENCE
Air superiority from the ground
In critical situations where every second lost can become a matter of life or death, time is the most valuable asset.
This is where Saab and our world-class radars can make a difference. By integrating sensors, command and control systems and fire units in our ground-based air defence systems, we place time in your corner, making sure your forces have the power to act when they need it most. Saab – a proud partner of the Swedish Armed Forces and provider of a central part of Sweden’s defence capability. Learn more at saab.com
Artilleri & Luftvärn Tidskrift för artilleri och luftvärn Nr 1 | 2021 | årgång 150 Redaktör och ansvarig utgivare: Stefan Bratt, Lokförargränd 12 775 51 Krylbo, tel 0226-121 09 Mobil: 0703-999 708 E-post: sbratt67@icloud.com Biträdande redaktör: Joakim Lewin Mobil: 070-633 59 18 E-post: joakim.lewin@fmv.se Pernilla Höök Grafisk form Mobil: 0768-41 57 22 E-post: pernilla@whdesign.se
Innehåll Magnus Ståhl Vi behöver se "bortom hörnet"___________________________________________ 4 Första instruktörerna sedan värnplikten blev vilande_________________________ 6 Premiär för artilleriutbildning i Skövde___________________________________ 10 Knäck sommarnöten!_________________________________________________ 13 Första Patriotenheterna levererade från USA till FMV________________________ 14 Erik Lanzén Artilleriet utbildar närskyddsgrupper____________________________________ 16 Adam Palm FS 40 avslutade insats i Afganistan______________________________________ 20
Redaktionsadress: Postadresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Artilleri & Luftvärn c/o Artilleri & Luftvärnsklubben Jan Ohlson Villagatan 73 253 54 Mörarp E-post: art-lv@jiro.se
Thomas Bjerregaard Stilleståndsavtal övervakas av svenska officerare __________________________ 24 Harry Ollinen Slaget vid Tali-Ihantala_______________________________________________ 28 Håkan Hörstedt Luftvärnets Stridsskola – en auktoritet___________________________________ 32 USA första exportlandet för Archersystemet?______________________________ 34
Artilleri- och Luftvärnsklubbens medlemmar erhåller tidskriften utan kostnad. Redaktionen tar inget ansvar för insänt men ej beställt och överenskommet material.
Omslagsbild: Länksoldaten Astrid Wibring från Tranås visar på ett gott stridsvärde under de värnpliktigas slutövning Halmnäs.
ISSN 004 – 3788
Formgivning: Pernilla Höök, Westberg & Höök Design, www.whdesign.se Tryck: Exakta Print AB. Text och bild där inget annat anges är producerade av redaktionen.
Artilleri & Luftvärn
3
Ordförande har ordet - överste Magnus Ståhl
Vi behöver se ”bortom hörnet” för att nå ökad försvarsförmåga Så här en bra bit in på 2021 präglas mycket av vardagen av pandemins påverkan – en konkret sak är att styrelsen beslutade att skjuta fram 150 års jubileum till 2021 för att möjliggöra ett bra firande av vår ärevördiga förening. Vi kommer förhoppningsvis kunna genomföra klubbmöten under hösten så varmt välkomna att delta i dessa. Teknik och taktikutveckling bör utvecklas i samklang där ibland tekniska landvinningar möjliggör förändrat taktisk uppträdande och där ibland önskat taktiskt uppträdande kräver därtill hörande teknikutveckling. Ett exempel inom artilleri och luftvärnsfunktionen är radarutvecklingen där A 9 och Lv 6 gemensamt utvecklar kommande radarsystem för att teknikutvecklingen möjliggör så mycket större och bredare användningsområden än tidigare system. Detta ställer naturligtvis större krav på såväl de som hanterar system som chefer som ska nyttja den information som finns tillgänglig.
Multi-domain Task Force Med det som inledning är det en viktig framgångsfaktor när vi börjar utveckla högre taktiska nivåer som divisionsnivån att vi utmanar oss själva i tanken och ser vad såväl teknik-som taktikutveckling i framtiden kan göra att vi höjer den operativa effekten sammantaget. Ett exempel på detta är Multi-domain
4
Task Force som den amerikanske försvarsmakten börjar utveckla där långskjutande artilleri (raketartilleri), luftvärnsförband och olika typer av elektronisk krigföring – cyber – rymd med mera samlas under en chef i syfte att koordinera alla dessa effekter på slagfältet. Sedan tror jag väl kanske inte att Sverige ser framför sig en rymdbataljon som ingår i ovannämnda koncept, men det är intressanta är hur man kombinerar olika effekter för att uppnå mesta möjliga resultat. Behöver se ”bortom hörnet” Min förhoppning är att Artilleri- och Luftvärnsklubben och inte minst vår tidskrift kan hjälpa till med att se ”bortom hörnet” och bidra till utvecklingen genom att visa på goda exempel där vi kombinerar teknik och taktikutveckling. Inte bara inom armén utan för hela Försvarsmakten och utmanar ibland nu gällande idéer eller tankesätt. Tråkigt nog nåddes vi av beskedet att styrelsemedlemmen Johan Andersson efter en tids sjukdom tyvärr har lämnat oss. Johan var mångårig medlem i styrelsen och mina tankar går till hans familj. Jag vill också å styrelsens vägnar önska alla medlemmar och läsare en riktigt skön sommar!
Artilleri & Luftvärn
PROTECTING SWEDEN
IRIS-T SLS Ground Based Air Defence
www.diehl.com
Artilleri & Luftvärn
5
Ebba och Sarah fastnade för kockyrket
Första instruktörerna sedan värnplikten lades i malpåse När värnplikten lades vilande avvecklades lika snabbt en av stridens viktiga stödfunktioner – livsmedelstillagning i fält. Nu, ett drygt decennium senare är kokgruppen tillbaka och Luftvärnsregementet har för första gången på flera decennier anställt nya kockinstruktörer.
Ebba Kinch (t.v) och Sarah Odersjö (t.h) är de första kockinstruktörerna som anställts av Lv 6 sedan värnplikten blev vilande. Ett beslut som deras instruktör, löjtnant Lasse Larsson applåderar och hoppas ska leda till att fler kockar kan utbildas vid regementet.
De nya instruktörerna, Ebba Kinch från Helsingborg och Sarah Odersjö från Göteborg är så färska att de precis när du läser detta har slutfört sin egen värnplikt och övergått till en anställning vid regementet. Under slutövningen för årets värnpliktiga, övning Halmnäs, vars första skede genomfördes 6
i Halmstadsområdet och följdes av en längre, operativ transport till Lidköping och Skaraborgs Flygflottilj (F 7), var det upp till bevis för kokgruppens sex kockar, ledda av Ebba och Sarah. En grupp som löser samtliga gruppens uppgifter; från lastbilskörning till diskning. Artilleri & Luftvärn
Gruppen fick också stor uppskattning för sitt arbete av bland annat ställföreträdande arméchefen, brigadgeneral Laura Swaan Wrede och ställföreträdande flygvapenchefen, brigadgeneral Anders Persson som serverade renskavsgryta och kladdkaka under sitt dagsbesök. – Hade jag fått ”high-fiva” er så hade jag gjort detta. Så gott, utbrast armégeneralen när hon tackade för lunchen. Kokgruppen är alltså tillbaka och samtliga arméns fältförband ska nu kunna operera med en grupp per bataljon. Det kan kanske ses som en mycket liten numerär med tanke på att det inte var allt för många år sedan som armén förfogade över förband som fältkök inom etappbataljonens ram samt fältslakterier och fältbagerier. – Detta är den andra kokgruppen som vi utbildar vid kompaniet, förklarar stab- och trosskompaniets chef, Tom Brandelius innan Ebba Kinch berättar om gruppens resurser och förmågor under en kort rundtur bland grytor, diskbänkar och kökscontainern.
Kan laga 180 portioner – Kokgruppen tillhör förnödenhetsplutonen och består idag av sex personer, varav samtliga har kockutbildning. Vi har kapacitet för att laga 180 portioner per mål. Frukost, lunch och middag, vilket räcker för att utspisa halva bataljonen. Vår arbetsfördelning är att två kockar svarar för passets matlagning, två man sköter disken, en packar portionerna samt en kock hanterar utrustningen och ser till att vi har vatten och att pannorna fungerar, berättar Ebba Kinch. Matlagning var inte något hon funderade på att utföra under värnplikten utan det blev bara så: – Visst, jag är intresserad av matlagning men att jag skulle verka som kock i det militära var nog inget som jag planerat i förväg. Jag nekar inte till att mitt intresse för mat och livsmedelshantering har växt rejält under denna tid. Inte minst när vi fick gå kockskolan i Karlskrona. Det var en väldigt rolig och intressant utbildning, säger Ebba och Sarah Odersjö nickar instämmande. Artilleri & Luftvärn
Övre bilden: Vattenkvaliteten kontrolleras dagligen av soldater från förnödenhetsplutonen. Nedre bilden: Detta pass är det Hampus Juhl från Helsingborg som ansvarar för disken. 7
F 7:s flottiljchef, överste Malin Persson konstaterade att många nyttiga lärdomar dragits under slutövningen. Mittenbilden: Lv 6 övningsledare, major Mathias Johansson. Garnisonspastorn Jonas Hagård har en roll i luftvärnsbataljonens stab.
Deras följebefäl och instruktör, löjtnant Lasse Larsson som tillfälligt lånats in till regementet då han gått i pension är lyrisk över att kokgruppen är åter i organisationen: – Ja, det känns utmärkt även om vi generellt har haft svårt att rekrytera kockar till Försvarsmakten. Nu hoppas jag att dessa tjejer fortsätter att utbilda nya kockar under många år framåt. Vi ska inte glömma bort att det också tar tid, 2,5 år, för att få fram en fullgod instruktör då dessa måste genomföra specialistofficersutbildning samt bli godkända brukare.
Påverkan av pandemin Liksom det mesta av Försvarsmaktens verksamhet och även övriga samhället påverkade pandemin utformningen av ”Halmnäs”. I inledningen av övningen befann sig ett antal soldater i karantän i Halmstad men dessa kunde i övningens slutskede bussas upp till övningsområdet i Lidköping för att delta i de sista övningsmomenten. 8
Överstelöjtnant Sofia Westermark uttryckte sin stolthet över de värnpliktigas förmåga att lösa uppkomna lägen. Artilleri & Luftvärn
Jo, det är Eldenhet 98 som är nedgrävd i marken i anslutning till Rådabasen. Allt för att inte röja grupperingsplatsen.
För mottagande förbandet, F 7, var Halmnäs också en ”ahaupplevelse”, konstaterar flottiljchefen, överste Malin Persson: – Definitivt, vi har från vår horisont dragit ett antal viktiga erfarenheter då mitt förband inte är vana vid att öva tillsammans med andra förband i en större omfattning. Inte minst på hemmaplan och Halmnäs är det de facto den första funktionsövningen som vi genomför för min kull av värnpliktiga, ca 80 soldater och befäl, förklarar flygvapenöversten. – Vi har också dragit flera nyttiga erfarenheter och lärdomar. Inte minst vikten av ledning när vi samverkar och agerar på ett annat förbands basområde. Min uppfattning är att vi har tagit stora kliv framåt och detta är en process som bara är i sin linda, konstaterar Luftvärnsregementets chef, överste Mikael Beck som ledde sin första slutövning för en kull av värnpliktiga.
Kvalificerad motståndare
Kocken Anton Janicke från Karlskrona i full färd med att tillaga dagens middag, pasta med sås Milanese.
Korpralerna Axel Johansson och Tim Kalmér är kontinuerligt Artilleri & Luftvärn anställda soldater vid 61:a bataljonen. lutövningen.
Under övningen agerade både den reducerade lv-bataljonen och flottiljens marksäkerhetsförband mot kvalificerade motståndare i form av fallskärmsjägare och jägarförband från K 3 i Karlsborg. Innästlingen i form av en mindre luftlandsättning var den första hoppövningen som fallskärmsjägarna gjorde på ett antal år, enligt uppgift till Artilleri & Luftvärn. Till kommande utbildningsomgång av värnpliktiga sker ytterligare ett steg i återtagningsarbetet då den första omgången av kompanibefälselever ska utbildas inom armén. Artilleri & Luftvärn kommer i kommande nummer att berätta mer om denna utbildning.
Länksoldaten Astrid Wibring och radaroperatören Wille Kovac diskuterar resultatet av nattens omgruppering till Rådabasen. 9
Premiär för artilleriutbildning på Skaraborgs regemente i Skövde Den som spar – han har, lyder ordspråket. Något som stämmer in på kaptenen Mikael ”Micro” Andersson. När A 9 i Kristinehamn omlokaliserades till Boden tog nämligen ”Micro” med sig sitt kompaniemblem, Noraskogs, hem. Något som hans dåvarande kompanikollega, major Daniel Lagrell nu är mycket tacksam för då kompanitecknet återigen kommer att komma till heders. Denna gång på P 4 i Skövde då Noraskogs kompani återinrättas och pansarregementet kommer att få sin första omgång av värnpliktiga artillerister. Skövde och P 4 tar nu alltså täten för det som fått benämningen Artilleriutbildning Syd. Ett första embryo också till återetableringen av Bergslagens Artilleriregemente i Kristinehamn, som ligger Daniel Lagrell varmt om hjärtat:
10
– Jag är A 9:are i grunden och har sedan omlokalisering till Boden arbetat på P 4 med andra uppgifter. Jag ser verkligen fram emot att dra igång artilleriutbildningen tillsammans med mina nya kollegor och att om några år få fortsätta att utbilda artillerister i Kristinehamn och Villingsberg. Artilleri & Luftvärn
Kapten Christian Nordlund har tidigare arbetat med luftvärnskanonvagn 90 men nu är det grövre eldrör som gäller för honom i hans nya befattning som ställföreträdande kompanichef.
Snart ska originalet från Noraskogs kompani i Kristinehamn monteras på plats vid Noraskogs kompani i Skövde.
Kommer till heders
Fredrik Sundberg är en av återvändarna som valt att gå tillbaka till en anställning i Försvarsmakten. Efter ett antal år inom skogsindustrin är nu Fredrik Noraskogs kompanis tekniske chef. Bild t.v. Artillerister på P 4:s kaserngård i Skövde kommer att bli en mer vanlig syn från och med midsommar. Då inleder major Daniel Lagrell och befälslag den första omgången värnpliktsutbildning av artilleriförband i Skövde. En av pjäsinstruktörerna är sergeanten Sofia Curran. Artilleri & Luftvärn
Lämpligt och kanske också av en slump kommer artilleristerna i Skövde att husera i kasern två, som också var samma nummer som Noraskogs kompani hade i Kristinehamn. – Vi har haft sådan tur att min tidigare kompanikollega på A 9, Mikael Andersson som idag jobbar i Villingsberg, plockade ned emblemet och tog med sig detta hem i samband med nedläggningen. När vi nu fattat beslut om att återetablera Noraskogs kompani kommer verkligen detta emblem till heders igen, säger Daniel Lagrell och visar den bastanta järntavla som ligger på ett säkerhetsskåp i väntan på montering. I kompaniledningens lokaler, som genomgått en rejäl upprustning med nya möbler och inredning sitter en nybliven artillerist, med många års verksamhet inom luftvärnet och luftvärnskanonvagn 90, kapten och ställföreträdande kompanichefen, Christian Nordlund. I ett angränsande rum håller en återvändare på att snöra på sig marschkängorna för att gå iväg på ett ärende. Det är kompaniets tekniske chef, Fredrik Sundberg, som efter ett antal års civil verksamhet nu valt att återanställas i Försvarsmakten. 11
Vi kommer att utbilda ett reducerat kompani – en pjäspluton och en stab- och trosspluton. Nästa utbildningsår växlar vi upp till ett 70-tal värnpliktiga, berättar major Daniel Lagrell.
Återanställd – Jag har haft en längre sejour i skogsbranschen där jag både kört skogsmaskin under ett antal år och senast arbetade som virkesinköpare. När beslutet fattades om att återetablera A 9 i Kristinehamn tyckte jag det inte fanns något som talade emot för en återanställning. Jag ser verkligen fram emot dagen då nye regementschefen tar emot fanan från arméchefen, säger Fredrik som valt att veckopendla de kommande åren då han bor kvar i ”Lusasken”. Någon materiel i form av Archerpjäser är ännu inte på plats men kommer att transporteras från Boden under våren 2022. – Vi kommer inte att kunna skjuta i Skövde utan Villingsberg och Älvdalen blir våra skjutfält där vi bedriver skarpskjutning med pjäserna. Däremot kommer vi att kunna torröva här i Skövde, säger Daniel Lagrell.
12
Artilleriutbildning Syd är frukten av det gemensamma förslag som lämnats till arméledningen från Artilleriregementet och P 4. Regementsledningarna började för mer än två år sedan föra en dialog om hur artilleriutbildning för förbanden i södra Sverige skulle kunna lösas under tiden som arbetet pågår med att återetablera A 9. P 4 har också utsetts av arméchefen till att vara fadderförband för A 9:s återetablering. Den första kullen värnpliktiga kommer att vara en skara på 44 individer, ledda av ett 15-tal anställda officerare. – Vi kommer att utbilda ett reducerat kompani – en pjäspluton och en stab- och trosspluton. Nästa utbildningsår växlar vi upp till ett 70-tal värnpliktiga, berättar major Lagrell. En viktig del för honom är också att säkerställa nödvändig kompetensförsörjning och kompetensutveckling för att kunna bedriva planerad artilleriutbildning. – Definitivt. Vilket innebär att vi måste få in fler officerare till ett antal nya befattningar. Har de inte artillerikompetens som grund måste de också kunna skaffa sig denna, vilket innebär att jag måste säkerställa tillgång till utbildningsplatser samt göra en plan på vilken utbildning vi ska genomföra på kompaniet. Ska vi ha en sensorförmåga måste vi också säkerställa denna instruktörskompetens, konstaterar Daniel Lagrell. Målet för kompaniet är att kunna delta i en bataljonsövning i Boden samt genomföra arméns slutövning Våreld med det reducerade kompaniet nästa år. – Mitt antagande som stöds av mina chefer är att vi nu planerar för att genomföra artilleriutbildning på P 4 i tre år. Om det blir tre, två eller fyra år det vet vi inte idag men min planering utgår från en treårsplanering, säger Daniel Lagrell.
Artilleri & Luftvärn
Dags att lösa Sommarnöten! Sommaren är här och därmed också en ny chans för dig att vinna fina priser från ett antal försvarsindustrier och regementen då det är dags för en ny upplaga av Artilleri & Luftvärns ”Sommarnöt”. Denna gång kan du välja hur du skickar in dina svar. Antingen per post till: Artilleri & Luftvärn, C/o Stefan Bratt, Lokförargränd 12, 775 51 Krylbo eller via mejl: sbratt67@icloud.com Redaktionen vill också rikta ett stort och hjärtligt tack till Luftvärnsregementet och Artilleriregementet samt företag som bidragit med priser: Saab, BAE Systems Bofors, Historiska Media, Rheinmetall, Mildef, Carmenta Geospatial Technologies och Thales Group för att nämna några. Så till frågorna som du ska svara på: 1. Bergslagens Artilleriregemente ska återetableras om några år i Kristinehamn. A 9 lades ned 1999 och istället bildades Artilleriregementet. Vilka bataljoner i krigsorganisationen hade Artreg uppdrag att utbilda – ange de fyra bataljonernas namn? 2. Artilleritidskriften fyller nästa år 150 år. Nämn en av tidskriftens tre grundare? 3. Nyligen offentliggjorde Försvarsmakten att robotsystem 23 Bamse nu är operativt med basering på Gotland. Systemet är tillverkat av dåvarande AB Bofors men vad betyder förkortningen BAMSE? 4. Det var under ett antal år skralt med generaler som hade antingen luftvärnet eller artilleriet som sin härkomst. Nämn minst tre, nu verksamma generaler som har en bakgrund inom artilleriet eller luftvärnet? 5. BAE Hägglunds i Örnsköldsvik hade några tuffa år men nu verkar det ha ljusnat rejält. Nyligen offentliggjordes att Hägglunds kommer att vara systemleverantör till en omfattande upphandling som ett antal länder gör gemensamt, bland annat Sverige, Holland och England. Vad heter bandvagnen som dessa länder ska köpa? Utslagsfråga Hur många medlemmar hade Artilleri & Luftvärnsklubben vid årsskiftet 2020-2021?
Artilleri & Luftvärn
13
Första Patriotenheterna levererade från USA till FMV Vid fyratiden på morgonen den 27 maj landade ett amerikanskt transportflygplan på Halmstad flygplats. Lasten bestod av luftvärnets första Patriotlavetter. Två dagar senare flögs radarenheten in från USA. Senare i höst är det högtidlig överlämning av Patriotmaterielen från FMV till Försvarsmakten. – Ja, det känns verkligen bra att leveranserna nu börjar intensifieras, säger FMV:s projektledare för Patriotprojektet, Christer Mellgren. Ifjol inleddes leveranserna från USA då mängder med verktyg anlände. Verktyg som snart är satsförpackade i containers. Tidigare i våras fortsatte leveranserna från de amerikanska tillverkarna av systemet, Lockheed och Raytheon. Då med den inledande omgången av robotar från Lockheed. I slutet av maj var det alltså dags för de första, större leveranserna av materiel, transporterade med ett amerikanskt C-17 Globemaster från US Air Force.
Första eldenheten snart komplett Planenligt tog transportplanet mark på Halmstad City Airport strax efter klockan fyra på torsdagsmorgonen. Drygt två timmar senare var avlastningen slutförd och planet flög tillbaka till den amerikanska basen i tyska Rammstein. – De första lastbilarna lämnade vi över till Försvarsmakten för två veckor sedan och nu har vi nästan allt till den första
FMV:s projektledare för Patriotanskaffningen, Christer Mellgren och chef för armémateriel, brigadgeneral Mikael Frisell övervakade ankomsten av den första Patrioenheten. 14
eldenheten för luftvärnssystem 103 på svensk mark. Nu ska vi internt inom FMV genomföra en rad kontroller tillsammans med amerikansk personal, förklarar Christer Mellgren. Under samma vecka genomförde FMV:s avdelning för test och evaluering (T&E) integration av elverken som ska driva radarn på en av de lastbilar som köpts av Rheinmetal MAN Military Vehicles (RMMV). Integrationen gick enligt plan och är nu klar för amerikanarnas fortsatta utbildnings senare i år.
Fler amerikaner till Halmstad Veckan före var också FMV värd för ett besök på Lv 6 för en amerikansk grupp. Gruppen genomförde den tredje och sista inspektionen, Pre Deployment Site Survey inför kommande System Integration and Check Out (SICO). Under SICO genomför amerikanarna verifiering och validering av Patriotenheterna för att säkerställa dess funktionalitet innan de lämnas över till FMV. Om någon månad kommer mer amerikansk personal att anlända till Halmstad för funktionskontroll på den levererade materielen. Först därefter kan FMV inleda sitt kontrollarbete. – I och med att amerikanerna inte har genomfört sin SICO vill inte vi heller börja arbeta med utrustningen. Skulle vi göra det och något går sönder får FMV betala för återtransport till USA, reparation och transport tillbaka. Det är med andra ord billigare att hålla fingrarna borta ett litet tag till, säger Christer Mellgren och ler. Nästa år ska projektet vara klart för FMV:s del och samtliga delar av Patriotsystemet ska ha levererats till Försvarsmakten. Artilleri & Luftvärn
Foto: Jan Ohlson, FMV
Artilleri & Luftvärn
15
Fänriken och artikelförfattaren Erik Lanzén utvärderar ett genomfört stridsmoment med närskyddssoldaterna. Foto: Henrik Johansson
Artilleriet utbildar närskyddsgrupper Under utbildningsåret 2020-2021 har det för första gången sedan värnplikten återinfördes och för Archer-organisationen utbildats närskyddsgrupper. Plutonchefen, fänrik Erik Lanzén berättar om arbete med att återta närskyddsförmågan. ”Det har länge diskuterats hur organisationen ska var utformad för att möta olika typer av hot i striden och till vilken grad en artilleribataljon måste kunna skydda sig själv från hot på marken, oavsett om detta rör sig om mindre jägargrupper eller en mekaniserad motståndare. Åren av internationellt fokus satte självfallet sin prägel på organisationen och där var den dimensionerande motståndaren en annan än den som artilleriet huvudsakligen övar mot idag. 16
Kvalificerad motståndare Med anledning av att den dimensionerande motståndaren idag anses vara mer kvalificerad införs närskyddstroppar på flera kompanier i artilleribataljonerna i och med införandet av Artilleriorganisation 25. För pjäskompaniet inleddes detta arbete med att återta förmågan redan 2019. Under utbildningsåret 2019-2020 organiserades pjäskompaniet efter det då aktuella utkastet till ny organisation. Artilleri & Luftvärn
Det innebar i stora drag en sammanslagning av pjäsgrupper för sig, ammunitionsgrupper för sig samt övriga grupper för sig i tre separata plutoner. De så kallade packgrupperna i stab- och trossplutonen fick också en tillikaupppgift som närskydd. Under detta år utbildades endast tre besättningar till lika många pansarterrängbil 203B med vapenstation 01 som beväpning och ingen tillhörande skyttegrupp fanns fast knuten till vagnen. Däremot tillfördes personal så ofta det fanns möjlighet och det gjordes regelmässigt tillfälligt sammansatta larmstyrkor. Även om vagnen med sin vapenstation kan lösa en del uppgifter är det också en del uppgifter där endast vagnen inte räcker till. Dock ska vikten av att öva med grupperna organisatoriskt både i plutonen och på kompaniet inte underskattas.
Närskyddsplutonen lär sig aptera stridsvagnsmina 5. Foto: Alexander Grip
Tre närskyddsgrupper
Sprängtjänst. Utbildning av tänd- och sprängmedel pågår. Foto: Emil Selberg.
Artilleri & Luftvärn
Inför innevarande utbildningsår var grundplanen att utbilda tre fullständiga närskyddsgrupper inkluderat vagnsbesättning samt en skyttegrupp om 6-7 soldater. Initialt fanns alla dessa tre grupper bemannade i våra listor men efter vissa omprioriteringar omfördelades personal. Närskyddsplutonen blev då av med den tredje vagnens skyttegrupp. Vi levde samtidigt i tron att avgångar bland rekryterna i ett tidigt skede och nödvändiga omfördelningar som följer med det skulle göra att vi i slutändan bara skulle ha en grupp. Som tur var landade det endast på en avgång som kom att påverka närskyddsgrupperna. Med andra ord fanns två fulla grupper samt en tredje vagn med enbart besättningen, vilket var långt mer än vi hoppats på efter omfördelningen av befattningar. 17
Organisationen i respektive grupp består av ett fordon, pansarterrängbil 203B, med vagnchef, förare och vapenstationsskytt, gruppchef och en ställföreträdare. Ställföreträdaren är tillika ksp90-skytt och utbildad gruppsjukvårdare. Resterande fyra soldater bemannar en granatgevärsservis om två soldater och en kulspruteservis om ytterligare två soldater. Efter den grundläggande soldatutbildningen genomfördes fortsatt befattningsutbildning i ett antal block där den längsta delen har varit fordonsutbildning för vagnsbesättningarna. Parallellt med detta genomfördes under hösten ett flertal vapenskolor. De sista veckorna innan jul lades fokus på att börja öva ihop grupp samt vagnsbesättning.
18
Uppgifterna som fokuserats på under året för grupperna enskilt, som regel i tropp eller undantagsvis som pluton, har främst varit ta, försvara, utföra eldöverfall och skydda. Därtill har även uppgifterna stridsspana, upprätta postering, fältarbeten och/eller minera förekommit vid flertalet tillfällen. Främst har uppgifterna syftat till att på ett eller annat sätt hindra eller fördröja en motståndare från att påverka pjäskompaniets verksamhet i eget kompaniområde. Oftast finns bara kapacitet till att fördröja motståndaren. Två till tre grupper kan omöjligt behärska all terräng i ett kompaniområde som ofta sträcker sig över flera kilometer. Men med ett system som Archer som har hög rörlighet kan någon enstaka minut vara allt som krävs för att kunna omgruppera i tid.
Vinterutbildning
Mer efterfrågad resurs
Direkt efter jul genomfördes en kompanigemensam vinterutbildning där även grundläggande skidutbildning genomfördes. Därefter låg fokus på bredd och kompletteringsutbildning på vissa vapensystem samt utbildning på robot 57 och eldobservatörsutbildning innan förbandsövningarna drog igång. Under övningsserien har närskyddsgrupperna likt förra året varit organiserade under pjäskompaniets stab- och trosspluton. Olika försök har gjorts med hur plutonchefen eller ställföreträdaren bäst leder närskyddsgrupperna. Här saknas fastställda metoder och är något som behöver utvecklas mer.
Tydligt är dock att allt eftersom övningsserien fortskred blev närskyddsgrupperna en mer och mer efterfrågad resurs, inte bara inom kompaniet utan också från bataljonen och andra kompanier. Utbildningsåret avslutades med en veckas skarpskjutningar där fokus låg på ett antal vanligen förekommande uppgifter. Bland annat genomfördes skarpa mineldöverfall och flera larmstyrkeuppgifter. Sammanfattningsvis har utbildningen fallit ut väl och väckt mer än en tanke hos olika befattningshavare på bataljonen. Nu finns en grund att i framtiden bygga vidare på, både utbildningsmässigt och taktiskt.” Artilleri & Luftvärn
Mission Critical
Situational awareness software for mission-critical applications. Carmenta has been a trusted supplier of mission-critical solutions to the Swedish Armed Forces since 1985. We make it possible for our global customer base, to rapidly create and deploy state-of-the-art 2D/3D real-time geospatial applications, with powerful developer tools and support systems.
carmenta.com Artilleri & Luftvärn
19
FS 40 avslutade 20-årig svensk insats i Afghanistan För bara tio år sedan var Försvarsmaktens fokus fortfarande starkt inriktat på insatser utanför landets gränser. Idag är fokus det omvända men fortfarande pågår ett antal internationella insatser där svenska officerare och soldater deltar. För knappt en månad sedan avslutades dock en av de längsta internationella insatserna i modern tid – Afghanistan. Furir Adam Palm, med bakgrund från Lv6, deltog i arbetet med att avveckla den drygt två decennier långa insatsen i landet där ”solen sällan lyser”. ”Sedan årsskiftet 2001 har Sverige bidragit med soldater och officerare till insatsen i Afghanistan. Idag, nästan 20 år senare pågår fortfarande insatsen men med ett nytt namn. För sex år sedan, 2015 byttes den Natoledda insatsen International Security Assistance Force (ISAF) till en ny Natoledd insats med namnet Resolute Support Mission (RSM). En insats som snart avslutas. Den största förändringen mellan insatserna är att Afghanistans egna säkerhetsstyrkor har tagit över ansvaret för säkerheten i landet och att Nato fokuserar på att utbilda, rådge och assistera (Train, Advise, Assist) de afghanska säkerhetsstyrkorna (ANDSF). 20
FS 40 – den sista missionen Det svenska bidraget är 16 soldater och officerare som tillhör FS 40 (fortsättningsstyrka 40) med stationering i Mazar-e Sharif och Kabul. Uppsättande förband är Göta Ingenjörregemente (Ing 2) men även Högkvarteret (HKV), Luftvärnsregementet (Lv 6), Militärregion syd (MR S), Försvarsmedicincentrum (FömedC) och Södra Skånska Regementet (P 7) bidrar med personal. I insatsområdet är den svenska personalen utspridd på olika multinationella enheter från danska NSE (nationell stödenhet) i Kabul till TAAC North HQ (Natos regionala Artilleri & Luftvärn
högkvarter i norra Afghanistan). I tidigare insatser har Sverige också bidragit med rådgivare till afghanska armén (ANA), flygvapnet (AAF) och polisväsendet. När Covid-19 bröt ut under FS 38 (med Luftvärnsregementet som uppsättande förband) fick delar av förbandet, bland annat rådgivare, avsluta insatsen i förtid. FS 39 fick därefter i uppgift att enbart bemanna stabsbefattningar i TAAC-N då de svenska rådgivarbefattningarna ströks. I TAAC-N arbetar och samverkar en rad olika nationer. Några enheter som västerlänningar inte stöter på ofta är bland annat ett georgiskt skyttekompani som är TAACN snabbinsatsstyrka (QRF, quick reaction force) eller ett mongoliskt skyttekompani med uppgift att vakta campen. Dessutom fanns tidigare även ett armeniskt skyttekompani. Förutom dessa nationer finns så klart en mängd olika nationer på campen med allt från skyttesoldater till stabspersonal från bland annat Finland, Estland, Bosnien, Nederländerna, Ungern, Belgien, USA och Tyskland som är den nation som ansvarar över TAAC-N och därför största nation i TAAC-N.
Furir Adam Palm på promenad inne i camp Marmal tillsammans med en tysk stabskollega.
Artilleri & Luftvärn
Brigadgeneral Ansgar Meyer överlämnar förbandets fana till amerikanske befälhavaren för Natoinsatsen i Afghanistan, general Austin Scott Miller.
Tvätt- och spritvakter Även i Afghanistan lider man av Covid-19-pandemin. Något som bland annat resulterat i att rådgivare inte kan åka ut till sina motparter lika ofta utan får istället rådge över telefon. Inne på Camp Marmal gäller, som på alla Natobaser i Afghanistan, Covid-19 regler och restriktioner. Munskydd skall bäras, händer skall tvättas och spritas och distans skall självklart hållas. Även inomhusgymmen är stängda på grund av Covid-19. Vill du träna måste det ske utomhus på de utomhusgym som byggts upp. Eller också gäller en löptur inne på campen. Följs yttermuren blir det en sträcka på cirka sex kilometer. Svenska kontingenten har bland annat genomfört DANCON-marschen på Camp Marmal vilket innebar 25 kilometer med 10 kilos packning. Svensk personal på Camp Marmal lever sida vid sida med de internationella kollegorna. Boendet består av splitterskyddade containrar på cirka 15 kvadratmeter, avsedd för upp till tre soldater i varje. 32 containrar varav 3 hygiencontainrar bildar en bostadslänga med gemensam korridor. Frukost, 21
lunch och middag utspisas i den gemensamma matsalen där det serveras främst tyska maträtter. Enheterna turas om att stå tvätt- och spritvakt för att ingen ska glömma eller strunta i att tvätta och sprita händerna innan maten serveras.
Urdragningen verklighet Under de senaste veckorna har urdragningen ur Afghanistan blivit en tydlig verklighet. Infrastruktur, byggnader och förråd som inte ska överlämnas till afghanska säkerhetsstyrkor rivs, dokumentarkiv strimlas och bränns och campens sopstation är överfylld med skräp och överbliven materiel.
TAAC-N upplöstes den 16 maj då befälhavaren för TAAC-N, brigadgeneral Ansgar Meyer, överlämnade TAAC-N fana till general Austin Scott Miller, som leder Resolute Support Mission. Nationernas flaggor överlämnades till respektives nation. Därmed övergick nationerna till egen hemtagning. FS 40 blev med andra ord förbandet som avslutar den svenska insatsen i Afghanistan. En annorlunda insats präglad av Covid-19 och inte allra minst urdragningen ur Afghanistan.” Mer om insatsen i Afghanistan går att läsa på Försvarsmaktens Afghanistanblogg.
Furir Adam Palm tjänstgjorde vid Luftvärnsregemenet som kontinuerligt anställd soldat under åren 2012-2017. Därefter övergick han till att tjänstgöra vid Högkvarteret med uppgifter inom området operativ personaltjänst. Förutom den nuvarande insatsen och befattningen som personalbefäl vid TAAC North i Afghanistan har Palm varit ansvarig för PR och kommunikation i egenskap av Public Affairs Officer för FS 40. Han har också deltagit i insatsen FS 36.
22
Artilleri & Luftvärn
Artilleri & Luftvärn
23
Bräckligt fredsavtal mellan Nord- och Sydkorea
Viktigt stilleståndsavtal övervakas sedan 1953 av svenska officerare Sedan 1953 har svenska officerare tjänstgjort på den koreanska halvön. En insats som är en följd av kriget mellan Nord- och Sydkorea under åren 1950-1953. En konflikt som än idag pågår då något fredsavtal ännu inte är undertecknat. Hur kom det sig att Sverige, tillsammans med Schweiz, Polen och dåvarande Tjeckoslovakien, blev involverade i denna viktiga uppgift? I juni 1950 anföll nordkoreanska styrkor oprovocerat Sydkorea i ett försök att ena det delade landet under en kommunistisk diktatur. Kriget kom att utkämpas mellan Nordkorea och senare även Kina, med de så kallade Chinese People´s Volunteers (CPV) på ena sidan och en FNkoalition, Unified Nations Command, senare känt som United Nations Command (UNC), på den andra sidan.
24
UNC var resultatet av en rad FN-deklarationer som fördömde den nordkoreanska aggressionen och som uppmanade FN:s medlemsländer att bistå Sydkorea. Att dessa resolutioner överhuvudtaget kom till stånd var ett resultat av att Sovjetunionen under 1950 bojkottade säkerhetsrådets sammanträden, och därmed inte kunde lägga sitt veto mot att FN enhälligt ställde sig på Sydkoreas sida.
Artilleri & Luftvärn
Överstelöjtnant Thomas Bjerregaard föreläser för sydkoreanska kadetter om vilka skyldigheter och rättigheter som det gällande stilleståndsavtalet mellan Syd- och Nordkorea medför.
Många länder valde att hörsamma FN:s uppmaning och skickade stridande trupp att bistå Sydkorea, medan andra länder, inklusive Sverige, valde att skicka bistånd. Sverige var därmed aldrig en stridande part i konflikten något som kom att få betydelse när stilleståndsavtalet så småningom skrevs på. Däremot bidrog Sverige med ett komplett fältsjukhus lokaliserat till den sydkoreanska hamnstaden Pusan.
Behandlade alla patienter lika Det svenska fältsjukhuset kom att utmärka sig genom att behandla patienter från alla sidor av konflikten, både stridande och civila behandlades vid sjukhuset. Efter stilleståndet lämnades fältsjukhuset med sin utrustning kvar i Korea och det ombildades till ett undervisningssjukhus. Därmed kom det svenska fältsjukhuset att utgöra grunden för det moderna Sydkoreas sjukvård, och därför finns den insats som hundratals svenska läkare och sjuksköterskor gjorde för Sydkorea än idag i det sydkoreanska medvetandet. Så sent som 2019, när statsminister Stefan Löfvén genomförde statsbesök i Sydkorea, premiärvisades en nyproducerad film om det svenska fältsjukhuset och vad
Artilleri & Luftvärn
det betytt för Sydkorea. På plats vid premiären fanns även överlevande sydkoreaner som från scenen tackade Sverige och det svenska folket för den vård som räddade deras liv för över 60 år sedan.
Demilitariserade zonen Förhandlingar om ett stilleståndsavtal påbörjades redan under 1951 och pågick till 1953 innan det till sist skrevs på i den lilla gränsbyn Panmunjom. I avtalet förband sig båda sidor att backa två kilometer från respektive ställningar för att skapa en demarkationslinje och en fyra kilometer bred demilitariserad zon (DMZ). För den historiskt intresserade finns en utmärkt bok med titeln ”How communists negotiate” som från insidan beskriver hur frustrerande processen och förhandlingarna kunde vara. Boken är skriven av amiral C. Turner Joy som företrädde UNC vid förhandlingsbordet och ger en spännande inblick i striden vid konferensbordet. I avtalet bildades också flera kommissioner för att administrera själva stilleståndsavtalet. Två av dessa kom att få mycket stor betydelse för att motverka utbrott av nya
25
stridigheter. Military Armistice Commision, MAC, vars södra del blev känd som UNCMAC och vars norra del blev känd som CPVMAC, fick i uppgift att gemensamt säkerställa att bägge sidor följde reglerna och överenskommelserna i stilleståndsavtalet. Eftersom MAC benmanades av de av de stridande parterna var misstänksamheten naturligtvis stor och för att motverka detta bildades i avtalet också en Neutral Nations Supervisory Commission, NNSC.
ingen fred slöts så förändrades också NNSC:s uppgifter och så småningom också kommissionens sammansättning. I och med att Tjeckoslovakien på 90-talet delades i två självständiga nationer upphörde landets deltagande i NNSC. Några år senare blev även den polska delegationen mer eller mindre tvingade att lämna Nordkorea efter påtryckningar från nordkoreanerna, eftersom Polen blivit alltmer västorienterat och till sist även fullvärdig medlem i NATO.
Slut på direkta stridshandlingar Det koreanska stilleståndsavtalet var aldrig tänkt som ett fredsavtal, utan var ett militärt avtal träffat mellan militära befälhavare och syftade att få slut på direkta stridshandlingar. Avsikten var att skapa förutsättningar för att kunna förhandla fram ett fredsavtal på den politiska nivån, något som än idag inte skett. Därför finns NNSC 68 år senare fortfarande kvar i Sydkorea, om än med bara Sverige och Schweiz som kvarvarande medlemmar och med något annorlunda uppgifter än de som ursprungligen var fallet.
Den blåa gångbron leder från NNSC camp längs med demarkationslinjen till den gemensamma säkerhetszonen.
Oberoende part NNSC skulle agera oberoende part med uppgift att följa upp UNCMAC:s och CPVMAC:s verksamhet i både norr och söder, för att bekräfta att ingen verksamhet som stred mot stilleståndsavtalet skedde. Parterna kom överens om att varje sida skulle välja två nationer att ingå i NNSC och att dessa nationer inte fick ha deltagit i aktiva stridshandlingar i kriget. I norr utsågs Polen och Tjeckoslovakien medan Sverige och Schweiz valdes i söder. Initialt övervakade NNSC fem hamnar och flygplatser i norr och lika många i söder med syftet att säkerställa att ingendera parten tillförde vapen och trupper i strid med stilleståndsavtalet. I takt med att åren gick och 26
Den svenska sjuksköterskan Ingrid Jarnald som var på väg till Sydkorea under Koreakriget hamnade på tidskriften Life Magazines septemberomslag 1950. Artilleri & Luftvärn
Överstelöjtnant Thomas Bjerregaard tjänstgjorde vid NNSC 2019-2020 som operationsofficer med huvudansvar för inspektioner och utbildningar. Sedan hemkomsten från Korea arbetar han som ställföreträdande chef på Artilleriregementet. Han har tidigare utlandserfarenhet från Afghanistan, där han var operationschef på FS 14, och ett flertal internationella utbildningar. Åren innan insatsen i Korea var han bataljonschef vid A 9, tillika krigsbataljonchef, och senare bekämpningschef vid 3:e brigaden.
Eftersom NNSC inte längre kan verka i Nordkorea löser delegationen idag det som kallas de utökade uppgifterna (extended tasks). Dessa utökade uppgifter syftar inte bara till att övervaka stilleståndsavtalet, utan också att bidra till en generell avspänning genom att följa olika militära aktiviteter i Sydkorea och i själva DMZ. Det kan handla om inspektioner av sydkoreanska förband i deras posteringar, eller att följa övningar som observatörer för att bedöma om verksamheten bedrivs med ett defensivt syfte. NNSC deltar också på utbildningar av sydkoreanska förband om innehållet i avtalstexten och vilka rättigheter och skyldigheter detta medför.
NNSC genomför en inspektion av sydkoreanskt förband.
Bräcklig relation Utbildningarna bedrivs såväl vid förband grupperade i och runt DMZ, som på skolor och utbildningscentra. Alla de utökade uppgifterna utförs ”in the spirit of the armistice agreement”. På så vis fortsätter NNSC arbeta med sin roll att verka konfliktdämpande och förtroendeskapande inom ramen för ett avtal som skrevs för nästan 70 år sedan och som aldrig var tänkt än att gälla mer än några månader i avvaktan på en politisk fred. Relationerna mellan Nord- och Sydkorea har alltid varit bräckliga och mer än en gång genom åren har öppna strider varit ytterst nära. Båda sidor har också haft förluster som konsekvenser av direkta stridshandlingar. Det enda man kan Artilleri & Luftvärn
vara riktigt säker på är att det kan svänga mycket fort. Under den tid författaren tjänstgjorde i Korea gick relationerna från att vara de kanske bästa på decennier, med flera möten mellan de bägge ländernas ledare och möten mellan president Trump och ordförande Kim i juni 2019, till att 12 månader senare återigen vara iskalla. I juni 2020 eskalerade situationen så pass att Nordkorea helt sonika sprängde det gemensamma samverkanskontor som länderna byggt några år tidigare. Trots det så har stilleståndsavtalet överlevt och fortsätter att vara en viktig del i bevarandet av den relativa stabiliteten, och NNSC fortsätter att vara en relevant del av stilleståndsavtalet. 27
Slaget vid Tali-Ihantala under finska fortsättningskriget
Artilleriet räddade Finland Den 26 juni för 77 år sedan utkämpades i Finland det största slaget i modern tid i Norden – Tali-Ihantala. Ett slag där artilleriet, enligt Artilleri & Luftvärns skribent, överstelöjtnant Harry Ollinen, räddade Finland från undergång. Artikeln om det nästan två veckor långa slaget inleder en miniserie av artiklar med historiska tillbakablickar, som också är ett sätt för redaktionen att uppmärksamma Artilleri- och Luftvärnsklubbens 150 års jubileum.
Den vänstra kartan visar de ryska framryckningarna under den inledande delen av slaget. Den högra kartan visar de finska försvarslinjerna.
”Nordens största slag i modern tid utkämpades i TaliIhantala-området mellan 26 juni och åttonde juli 1944. Avvärjningsstriden var mycket blodig. En avgörande faktor till finsk favör var det innovativa och kraftfulla användandet av artillerielden. Här tillämpades all den kunskap och färdighet som fåtts under ledning av artillerigeneral Vilho Nenonen som även utgjorde en förebild och modell för hur svenska artilleri skulle utnyttjas. Jag har avgränsat mig i denna text på att berätta och analysera artilleriets effektiva användande och dessa metoder under detta slag.
28
Ryskt storanfall Det ryska storanfallet på Karelska näset inleddes den tionde juni 1944. Ett genombrott i de finska linjerna skedde inom två dygn och det ryska anfallet syntes omöjligt att hejda. Förstärkningar från andra frontavsnitt snabbförflyttades, mestadels via tågtransporter, till genombrottet på Karelska Näset. Trots detta kunde inte genombrottet och det ryska storanfallet hejdas. Inom tio dagar förlorades Viborg, som var Finlands tredje stad sett till storleken. Efter en enorm kraftansträngning lyckades de finska trupperna hålla en
Artilleri & Luftvärn
vattenlinje norr om Viborg, det så kallade Tienhaaraområdet som tvingade ryssarna till överskeppning. Trots de omfattade försöken av övergång av vattendraget tvingades ryssarna tillbaka från brohuvudet. Denna beryktade avvärjning leddes av överstelöjtnanten Alpo Marttinen som chef för det svenskspråkiga Jägarregemente 61. Han var omtyckt av manskapet men ogillad av överordnande på grund av att han tog för mycket egna initiativ. Eftersom regementet var svenskspråkigt så lärde han sig svenska för att kunna leda det. Eftersom de ryska styrkorna inte kunde avancera i denna riktning omgrupperades de till ett område nordost om Viborg, Tali-Ihantala området. Avsikten var att åstadkomma ett genombrott för fortsatt framryckning djupt in på finsk sida. Här fanns inte heller något hindrande vattendrag. De ryska styrkorna lyckades få en inbuktning i de finska linjerna som var cirka tio kilometer djup och 5-7 kilometer bred. Det bildades med andra ord en ficka med starka ryska styrkor som anföll på djupet mot trötta finska förband som försökte begränsa inbuktningen. Huvuddelen av de finska styrkorna hade varit i oavbruten strid i över 14 dagar.
De ryska styrkorna bestod av 21:a armén ledd av generalöverste Dimitri Gusev. I armén ingick 97:e och 109:e armékåren samt 30:e gardesarmékåren, totalt sett cirka 150 000 man. De finska styrkorna bestod av den fjärde armékåren ledd av generallöjtnant Taavetti Laatikainen. I denna kår ingick 18:e divisionen, tredje brigaden samt under senare delen av slaget även sjätte divisionen, totalt cirka 50 000 man. Med andra ord en kraftig favör i styrkeförhållanden för den ryska sidan.
Artilleriförband Den 21:a armén disponerade över både armékårsartilleri och divisions-/regementsartilleriet (cirka 40 bataljoner) samt även ett raketartilleriregemente med 24 raketartilleripjäser, totalt 384 eldrör. Det ryska användandet av artillerielden var statiskt och byggde på överlägsenhet i skjutande enheter och mängden eld framför anfallstäten men mindre på möjligheter att kraftsamla elden i olika områden. De finska styrkorna hade totalt i Tali-Ihantala-området 21 artilleribataljoner. Sjätte divisionen som var i frontlinjen hade totalt 11 artilleribataljoner inräknat underställda enheter. Från östra sidan förstärktes 6:e divisionens artilleri med fyra bataljoner från fjärde divisionen. Från västra sidan förstärktes sjätte divisionens artilleri med tre bataljoner från 17:e divisionen och med två bataljoner från Pansarbrigaden. Dessutom tilldelades en bataljon med grovt artilleri till sjätte divisionen.
Nordens största slag i modern tid utkämpades i Tali-Ihantalaområdet sommaren 1944.
Artilleri & Luftvärn
29
Stenig och betäckt terräng
Utvärderad artillerifunktion
Stridsområdet bestod i huvuddelen av betäckt terräng med kanaliserande stråk längs vägarna. Detta medförde att de anfallande ryska förbanden stockades på grund av begränsade möjligheter till breddgruppering. Terrängen var också stenig, vilket gav god splitterverkan. Detta innebar också relativt tät gruppering av de finska artilleriförbanden. Inbuktningen i de finska linjerna innebar en fördel för försvarande förband eftersom artilleriförbanden kunde grupperas runt inbuktningen. Skottvidderna var ju därför relativt korta och grupperingen kunde möjliggöra kraftsamlad eld inom hela området. För att organisera artilleristriden utsågs en artillerichef för samtliga förband med uppgift att samordna elden inom hela frontavsnittet. Till sin hjälp hade han artillericheferna från deltagande artilleriregementen. Den som utsågs att leda var sjätte divisionens artillerichef, överste Georg Lucander.
Under ställningskriget 1941-1944 utvärderades artillerifunktionen under artillerigeneral Nenonens ledning. Nenonen fann att samordningen var bristfällig och att det var svårt att kraftsamla elden. Varje understödd chef ville hålla själv i sina skjutande enheter och inte dela med sig. Nu hade man lärt sig läxan och det innebar i korthet följande: • Förmågan att leda eld fanns långt ner i organisationen ända ner till gruppnivå. Artilleriutbildningen hade varit gedigen. • Understödd chef disponerar det egna artilleriet för att i försvarsstrid utlösa spärrar i direkt anslutning till det försvarande förbandet. Detta under ett begränsat antal minuter, sedan tar högre chef, i detta fall artillerichefen, över eldtillstånd med samtliga enheter som har räckvidd och genomför bekämpningen på djupet, så kallade moteldar och artilleribekämpning. Samtliga enheter skjuter med tidsprecision mot planerade målområden på en yta på cirka 600x600 meter. I vissa fall innebar det nedslag av över 2000 granater inom området på 30 sekunder. Ryska enheter som planerade anfall några kilometer bakom frontlinjen nedkämpades med god effekt. Vid flera tillfällen utfördes artilleribekämpning mot ryska artillerigrupperingar, ofta innan de hann öppna eld. Dessa målområden hade fastställts genom spaning men skjutning skedde även mot kanaliserande terräng och bedömda grupperingsplatser.
”Något du aldrig glömmer!”
Artikelförfattaren besöker minnesstenen i Ihantala.
30
Jag hade förmånen att få lära känna ett ögonvittne, som deltog i striderna som ordonnansunderbefäl. Vid ett tillfälle hade denna man ”förmånen” att hamna i samma grop som en eldledningsgrupp, ledd av en fänrik i artilleriets reserv. Han hade genomgått utbildning i Artilleriskolan och ledde själv med sin grupp denna enorma mängd av artilleri. Fänriken hade tillgång till alla 21 bataljoner med artilleri (230 eldrör!). Han förklarade för mitt ögonvittne; ”nu kommer du att uppleva något du aldrig glömmer”. Sedan bullrade det dovt det och ljudet av pjäsernas avfyringar hördes över hela horisonten. Artilleri & Luftvärn
När nedslagen kom i samtidigt i tid, ungefär 500 meter från e-gruppens gruppering vändes världen upp och ner. Till och med syret tog slut och han kunde inte andas för explosionerna förbrukade allt syre. ”Det var värre än Dantes inferno”. Denna dag under slaget avfyrade det finska artilleriet sammanlagt 12 000 granater. Eldstormen innebar att 30 ryska stridsvagnar bekämpades och hela anfallet strandade i sin linda. Några överlevande fientliga soldater, kirgiser visade det sig, ur anfallande förtruppen, stapplade genomblodiga och med trasor på kroppen, fullständigt förvirrade och chockade.
Underrättelsetjänst och samband Självklart är en god underrättelsetjänst en viktig faktor för målangivning. Eftersom man var väl bekant med terrängen före fördröjningen så hade man en klar bild över var fienden kunde gruppera sina förband och grupperingsplatser för det ryska artilleriet. Det var ju i de närmaste omöjligt att genomföra normal eldledning. Detta betonar vikten av noggrann terrängrekognosering tidigt när man har tillgång till området. I de inledande striderna kunde eldledningsgrupperna bli kvar närmast fienden men infanteriet övergav stridsställningarna. Efter ett tag såg de stridande enheterna att artilleriets eld började ge verkan och de fientliga anfallen stagnerade och återvände till stridsställningarna. En regementschef ringde till och med till artillerichefen Georg Lucander och sade: ”skjut inte så d-a mycket, soldaterna glömmer ju hur ryssarna ser ut”. På skoj. Sambandet var byggt på trådsamband. Snabb utrullning av tråd medförde att trådarna låg på litet djup och i vissa fall helt öppet. Det tog inte länge innan fientligt artilleri skjutit sönder dessa trådar och man övergick till radiokontakt vilket fungerade förvånansvärt väl. Sambandet byggde på två frekvenser, en för eldledning och en för ledning. Artillerichefen kunde alltså leda utan att störa eldledningen.
Artilleri & Luftvärn
De finska styrkorna fick understöd av tyskt bombflyg men problemet var att upptäcka mål i den betäckta terrängen. Det löstes genom en innovativ metod. Artilleripjäser sköt i de fyra hörnen av de presumtiva målen för att markera målområdet. Skjutningen skedde samtidigt som planen närmade sig målområdet. ”Fyrkanten ” lokaliserades och ledde piloterna till målet. Detta fungerade utomordentligt väl enligt flygarna. En förutsättning för denna massiva insats av eld är tillgången till ammunition och att ammunitionstransporterna fungerar. Under åren av ställningskrig tillverkades stora mängder av granater i de finska fabrikerna. Tillgången till granater var stor, en läxa man lärt sig från vinterkriget där ammunitionsbrist var ständigt rådande. Ammunition transporterades med hästar och de fordon som fanns tillgängliga direkt in i grupperingen från förråd utan mellanlagring. Enligt reglementena borde ammunitionen mellanlagras vid respektive förband. Detta frångicks eftersom förbrukningen överträffade alla tidigare beräkningar. Även den täta grupperingen av de egna artilleriförbanden var i detta fall fördelaktig.
Nordens största slag Detta slag är det största någonsin i Norden. Efter att striderna ebbade ut i detta område försökte ryssarna nå genombrott på andra ställen men dessa strider kom aldrig upp till samma nivå. Ryssarna hade lärt sig en läxa och efter detta slag försökte de inte med kraftsamlade anfall i en riktning. Istället började en urdragning av de ryska styrkorna för de behövdes på den tyska fronten där kriget i helhet skulle avslutas. Vapenstilleståndet mellan Sovjetunionen och Finland slöts den fjärde september 1944. Sedan utbröt kriget mellan de finska styrkorna och tyskarna i norra Finland men det är en helt annan historia.
31
Häftigast, finast och viktigast
Luftvärnets Stridsskola – en auktoritet Verksamheten vid Luftvärnets Stridsskola (LvSS) eller Luftvärnsskjutskolan som den hette vid etableringen av luftvärnet 1942, har varierat över tiden. LvSS upphörde som egen myndighet 1991 och ingick därefter som en del i den nya myndigheten Arméns Luftvärnscentrum (LvC). I takt med att officersutbildningen ändrades, krigsförbanden moderniserades och tekniken utvecklades har också innehållet i LvSS ändrats. Vid flytten från Norrtälje år 2000 inordnades LvSS i Luftvärnsregementet som två separata enheter, en skoldel (LvSS) och en utvecklingsdel (LvUtvE), senare slogs dessa enheter samman till det som idag är LvSS. LvSS har en tydlig verksamhetsidé som bygger på professionalism, vetenskap och beprövad erfarenhet, vilka också är viktiga komponenter i auktoritetsbegreppet. Här kan man prata om professionell auktoritet, där förhållningssättet accepteras på grund av utövarens kompetens. LvSS som en auktoritet för luftvärnet var också en av de ursprungliga tankarna då skolan etablerades vilket indikeras av stjärnan i förbandssymbolen, det vill säga ledstjärnan för luftvärnet. För att upprätthålla auktoriteten krävs också att LvSS kan försörjas med rätt kompetenser både vad gäller kvalitet och kvantitet. Samtidigt kan inte skolan bara bemannas av ”gamla gubbar”, en föryngring är ett måste av flera skäl. Dels finns det ett delvis annat tankesätt hos yngre kollegor som vi behöver ta till oss. Dels stärks auktoriteten av att fler får insyn i verksamheten som LvSS bedriver.
32
Tre viktiga uppgifter Vi jobbar med det viktigaste i luftvärnet, hur vi genomför vår strid, Strid mot luftmål (SML). Luftvärnsstriden är ganska kort, snabb och intensiv. Det är angeläget att alla ingående i bekämpningskedjan är välövade och att handgreppen sitter i ryggmärgen. För detta skapas övningar i såväl simulatorer som skarp materiel under fältförhållanden. Här behöver också styrdokument och bestämmelser vara välkända och entydiga, samtidigt måste de hänga ihop från toppnoden inom luftförsvaret ned till lägsta nivå. Att dokumenten synkroniserar med hur tredje part jobbar är en förutsättning. I takt med att vår förmåga ökar efter hand som Patriot införs kommer förbanden också att behöva valideras enligt någon av de modeller som används, exempelvis TACEVAL. Dessutom får vi jobba med det häftigaste inom luftvärnet utveckling av ny materiel. Samtidigt är det viktigt att vi föder utvecklingsprocessen med gedigen yrkeserfarenhet. En yrkeserfarenhet som inarbetas i systemmålsättning och specifikationer och så småningom blir en produkt och ett förband. Ett förband behöver också instruktionsböcker, reglementen och
Artilleri & Luftvärn
handböcker för att kunna fungera. I dessa beskrivs bland annat hur vi bedriver vår strid och vilka förberedelser som måste göras. Ny materiel kräver nya böcker och snart är våra två luftvärnsbataljoner ombeväpnade till Eldenhet 103 (Patriot) och Eldenhet 98 (IRIS-T). Till detta ska läggas ny sensorförmåga och modernt ledningssystem. Även tankar om framtiden måste tas omhand. Vad hittar motståndaren på i luftarenan, vad medger framtidens teknologier och hur kan vi använda våra system i samverkan med andra system. Detta tar vi om hand i studier i utvecklingsverksamheten.
Utveckling och analys av materielsystem är en viktig uppgift för LvSS officerskader.
Utbildning Det är en ära att få jobba med den tredje delen av LvSS verksamhet, det finaste, utbildningen av luftvärnets officerare. Vi utbildar specialistofficerare, officerare och reservofficerare i luftvärnstjänst. Detta gör vi på uppdrag av FHS och MHS Halmstad och benämns i högskolevärlden som verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Jag brukar sammanfatta det med ”hur vi gör utmärkta luftvärnsofficerare och chefer av redan dugliga officerare”. LvSS utbildar på det som är våra styrkor, luftvärnets särart och de specialkompetenser inom ledarskap, krigsvetenskap, militärteknik som luftvärnsfunktionen innebär. I detta sammanhang blir ledarskapet och det coachande mentorskapet som utvecklar de blivande officerskollegorna oerhört väsentligt och jag vet att det är framgångsrikt. Jag är mycket stolt över att få ha varit chef för luftvärnets ledstjärna i dryga sex år. Jag är också stolt över det LvSS som vi byggt tillsammans och som beskrivs ovan. Tack till alla medarbetare för ert engagemang, era goda idéer, er professionalism och ambition. Utan er hade denna resa inte varit möjlig, ni är luftvärnet. Nu lämnar jag över stafettpinnen till överstelöjtnant Roger Åhfelt och önskar honom lycka till!
LvSS uppdrag består bland annat i att utbilda alla typer av officerare i luftvärnstjänst.
Text: Håkan Hörstedt, chef Luftvärnets Stridsskola 2015-2021
Artilleri & Luftvärn
33
BAE Systems Bofors på jakt efter amerikansk stororder Ska USA blir det första exportlandet för Archersystemet? Den förhoppningen hoppas företrädare för BAE Systems Bofors i Karlskoga ska bli verklighet före årsskiftet. Under 2021 genomförs en så kallad ”shoot-off ” på Yuma Testcenter i Arizona, USA. I den amerikanska öknen ska US Army genomföra ett tre månader långt test- och provprogram med syfte att minst en leverantör väljs ut för fortsatta förhandlingar om leverans av artilleripjäser. Programmet kallas ”155 mobile howitzer”.
Tuff konkurrens BAE Systems Bofors Archerpjäs på Volvodumperchassi deltar i konkurrens med ett antal andra leverantör av moderna artillerisystem, bland annat franska Nexter med sitt Ceasarsystem, israeliska Elbit med ATMOS samt serbiska systemet NORA. Ett av dessa system, initialt handlar det om beställning av 18 pjäser (motsvarande en amerikansk artilleribataljon), ska tillföras amerikanska förband i Europa för att lösa det som US Army benämner ”Urgent Operational Need”. Helt enkelt ett tidskritiskt behov för att öka artilleriförmågan inom de stående förband som USA har i Europa, bland annat snabbinsatsstyrkor som Strykerbrigaderna. I sin förfrågan kräver US Army att den pjäs som väljs ut ska finnas i produktion och de första pjäserna ska vara leveransbara under det första kvartalet 2023. Detta innebär för svensk del att Försvarsmakten blir en viktig kugge för BAE Systems då BAE måste kunna garantera pjäsleveranser till USA, vilket borde innebära att de så kallade Norgepjäserna, tänkta att levereras till den fjärde, nytillkomna artilleribataljonen, istället skickas till USA.
34
Kan medföra fler kontrakt – Detta innebär med andra ord att leveranserna till Försvarsmakten i så fall kommer att skjutas framåt i tid men detta har vi tagit höjd för i vår planering och det kommer inte att påverka vare sig utbildning eller beredskap, hävdar en källa inom Högkvarteret med insyn i processen. För att stötta leverantören BAE med användarkompetens lånas också personal från Artilleriregementet ut för att delta i ”shoot-off ”. Under våren skeppas en pjäs till USA för att genomföra testprogrammet. Det är inte bara en order till USA som står på spel i den amerikanska öknen. Då intresset är stort för ”shoot-off ” kan också fler länder haka på och beställa pjäser när utvärderingen är genomförd. BAE Systems Bofors arbetar med marknadsföringskampanjer i flera länder. Parallellt med ”shoot-off”-programmet pågår också internt inom BAE arbetet med att verifiera ytterligare en bärare för Archerpjäsen från tyska Rheinmetall inom ramen för Archer New Generation.
Ska USA välja att köpa Archerpjäser för att förstärka den amerikanska artilleriförmågan i Europa? I sådana fall väntar en stororder för leverantören BAE Systems Bofors. Artilleri & Luftvärn
Foto: Försvarsmakten
Your number one choice for tactical IT MilDef bygger en säker och digital framtid tillsammans med våra soldater och sjömän. Trygg försörjning och svensk ingenjörskonst. Vi bidrar till ökad operativ effekt och har nu full kapacitet i vår nya anläggning och huvudkontor i Helsingborg. Besök oss på www.mildef.com Produkter – System – Tjänster Skapar förmåga!
Muskötgatan 6 Gamla Värmdövägen 6 254 66 Helsingborg 131 37 Nacka 042-25 00 00 042-25 00 00 salesse@mildef.com Artilleri & Luftvärnsalesse@mildef.com
35
JOHAN ANDERSSON 1957-2021 Vår vän och en aktiv medlem i Artilleri och Luftvärnsklubbens styrelse, Johan Andersson, har avlidit efter en kortare tids sjukdom. Johan föddes och växte upp i Ljungby. När det blev dags för värnplikten fick han genomföra denna i Göteborg och dåvarande KA 4. Sedan var Johan fast i det militära och arbetade som yrkesofficer under cirka 15 år i en rad olika befattningar, bland annat som bataljonschef. Men, 1993 ville Johan testa något nytt och växlade till en civil karriär och dåvarande Ericsson Radar, nuvarande Saab affärsområde Surveillance. Johans breda kunskaper inom det militära, i kombination med förmågan att berätta för andra vad tekniken kan användas till, har lett till att Johan varit en central person för dialogen mellan Saabs verksamhet i Göteborg och svenska försvarsmyndigheter under 25 år. Några av de viktiga projekt som Johan medverkat i och påverkat är exempelvis utveckling av dagens AESA-radar, sensorer för luftvärnet och artilleriet, morgondagens Stril-kedja samt fartygsburna system till marinen. Sammanfattningsvis har Johan varit inblandad i mer eller mindre allt som berört radar från Saab de senaste 25 åren.
36
Johan var empatisk, kunnig och rolig, han hade alltid tid att sitta ner och prata oavsett om det gällde jobbet eller det privata, och om det var något problem så fanns han alltid där för att stötta. Han var en riktig kämpe, även efter att han fått besked om cancern så var han aktiv på jobbet, han var med på möten och hjälpte oss andra ända fram till slutet. Det är en stor förlust för mig och många andra att vi inte längre kan möta Johan i korridorerna och både diskutera allvarliga saker samt att ”slänga lite käft” - livet blir gråare utan honom! Under Johans egenregisserade minnesstund för oss kollegor fick vi lyssna på favoritartisten Queen och ”The Show must go on”, vilket knappast var en slump. Vår vän och kollega har lämnat ett stort tomrum efter sig men vi är många som samtidigt bär känslan av att han fortsatt finns vid vår sida när vi nu förvaltar hans arv och visioner. Johan brann för det nordiska försvarssamarbetet och fick oss andra att tänka gränsöverskridande med sin syn på vårt land och våra nordiska grannländers stärkta försvarsförmågor.
Vurmade för nordiska samarbeten
Mina och mina kollegors tankar går till Johans fru Ulrica, barn, barnbarn och bonusbarn samt övriga familjen.
På det personliga planet hade jag förmånen att lära känna Johan för 20 år sedan. Vi arbetade mycket intensivt under närmare 10 år och därefter sågs vi med jämna mellanrum.
Sammanfattat av vännen och kollegan Per Järbur
Artilleri & Luftvärn
One Partner for all Missions
FORCE PROTECTION IS OUR MISSION. Rheinmetall Defence är en komplett leverantör och levererar system och kompetens inom områdena: Transportfordon Bärgningsfordon ■ Reparations- och underhållsfordon ■ Stridsutrustning ■ Artilleri- och granatkastarammunition ■ Stridsvagnsammunition
Specialammunition Stridsvagnar och stridsfordon ■ Indirekta eldsystem ■ Ledning och samband ■ Simulering och träningsutrustning ■ Logistiklösningar
■
■
■
■
För mer information: www.rheinmetall-defence.com Artilleri & Luftvärn
37
Artilleri- och luftvärnsklubben Adress
Ordförande
Artilleri- och Luftvärnsklubben C/o Jan Ohlsson, Villagatan 73, 253 54 Mörarp
Överste Magnus Ståhl Artilleriregementet Boden 0921-34 80 00
Kontaktperson: Överstelöjtnant Lars Mörrby, Försvarets Materielverk, Stockholm.
lars.morrby@fmv.se
Tel: 08-782 54 11, 070-217 0216
Dags att boka in klubbmöten
Bankgiro 833-4278
När nu Artilleri- och Luftvärnsklubben inte kan genomföra årets stora begivenhet, 150-årsfirandet har du som medlem i alla fall möjligheten att delta i höstens klubbmöten. För att inte din kalender ska hinna att fyllas på allt för mycket ger vi dig nu en uppfattnig om när och var klubbmötens ska genomföras. I Boden är det någon dag under vecka 47 (22-26 november) som gäller. Mer exakt datum kommer i nästa nummer.
Prenumerationspriser
I Halmstad sker mötet en vecka senare, vecka 48 och den 2 december. Platsen är Luftvärnsregementet men programmet är ännu inte spikat.
Scanna QR-koden så kommer du till webbsidan där tidigare nummer av Artilleri-Tidskrift finns publicerade i pdf-format.
I vår kungliga huvudstad kommer höstens tredje medlemsmöte att ske. Närmare bestämt den 25 november. Preliminär ptlats och tid, Tre Vapen klockan 14.30 med föreläsningar och mötet avslutas ett par timmar senare med en enklare middag. Detta möte är också ett gemensamt möte med medlemmar från Pansarvärnsklubben och Granatkastarteknisk Förening. Arrangörernas avsikt är också att det ska gå att ta del av föreläsningarna digitalt. 38
Artilleri-Tidskrift Inom Europa Utom Europa
300 kr per år 350 kr per år
Lösnummerpriser Enkelnummer Dubbel-/Temanummer
100 kr 150 kr
© 2021 Artilleri-Tidskrift Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa.
Eller besök www.artlvklubben.se
Har du flyttat eller har ny adress? Du vet väl om att som medlem är det din skyldighet att anmäla ny adress om du vill fortsätta att få tidskriften och vara medlem i föreningen. Mejla eller ta kontakt med antingen sekreteraren (se kontaktuppgifter ovan) alternativt redaktören. Artilleri & Luftvärn
Artilleri & Luftvärn
39
Posttidning B Artilleri-Tidskrift, c/o Stefan Bratt Lokförargränd 12, 775 51 KRYLBO
ARCHER – eldkraft och mobilitet i alla lägen
Utvecklad för Sverige ARCHER utgör nästa generations mobila artillerisystem, utvecklad för komplexa hotbilder. Med eldkraft och mobilitet för att understödja snabbrörliga markförband – i alla lägen. • Helautomatiskt system. Snabb eldgivning med hög precision och komplett skydd för besättningen. • I bruk inom svenska Försvarsmakten. Service- och underhållsorganisation finns etablerad. • Utvärderas av flera exportkunder för framtida användning. BAE Systems Bofors i Karlskoga utvecklar och tillverkar högteknologiska produkter och system. Vi bidrar till en stärkt nationell säkerhet, försvarsförmåga och försörjningskapacitet. baesystems.com
