Artilleri & Luftvärn nr 1 2021

Page 1

Artilleri & Luftvärn Artilleri-Tidskrift nr 1 2021


GROUND BASED AIR DEFENCE

Air superiority from the ground

In critical situations where every second lost can become a matter of life or death, time is the most valuable asset.

This is where Saab and our world-class radars can make a difference. By integrating sensors, command and control systems and fire units in our ground-based air defence systems, we place time in your corner, making sure your forces have the power to act when they need it most. Saab – a proud partner of the Swedish Armed Forces and provider of a central part of Sweden’s defence capability. Learn more at saab.com


Artilleri & Luftvärn Tidskrift för artilleri och luftvärn Nr 1 | 2021 | årgång 150

Redaktör och ansvarig utgivare: Stefan Bratt, Lokförargränd 12 775 51 Krylbo, tel 0226-121 09 Mobil: 0703-999 708 E-post: sbratt67@icloud.com Biträdande redaktör: Joakim Lewin Mobil: 070-633 59 18 E-post: joakim.lewin@fmv.se

Innehåll Anders Svensson Vår förening behövs___________________________________________________ 4 Lennart Steen Luftburna sensorsystem stöttar bekämpning av kryssningsrobotar?_____________ 6 Robert Humeur Civila tillämpningar lägger grund för framtidens telekrigföring________________ 12 Hur utvecklas nya radarsystem_________________________________________ 16 Sverige gör miljardaffär för mobila radarstationer__________________________ 19 Luftvärnscentralen redo att tas i bruk____________________________________ 20

Pernilla Höök Grafisk form Mobil: 0768-41 57 22 E-post: pernilla@whdesign.se

Tommy Sjödén och Stefan Eriksson Divisionsnivån åter inom armén________________________________________ 22 Jonas Henrysson Uppskattade insatser från Lv6 för coronabekämpningen_____________________ 24 Försvarsministern om nya försvarsbeslutet________________________________ 28

Redaktionsadress: Postadresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Artilleri & Luftvärn c/o Artilleri & Luftvärnsklubben Jan Ohlson Villagatan 73 253 54 Mörarp E-post: art-lv@jiro.se Artilleri- och Luftvärnsklubbens medlemmar erhåller tidskriften utan kostnad.

Dags att återetablera A 9 i Kristinehamn__________________________________ 30 Divisionsartilleriet tillbaka_____________________________________________ 32 Mats Nilsson Långskjutande raketartilleri behövs_____________________________________ 34 Ny artikelserie om lufthot av Peter Sehlin Azerbadzjan vann på teknisk knockout___________________________________ 36 Håkan Hörstedt Utökad, korträckviddig luftvärnsförmåga men inte med lätta och burna system_____ 40 Per Nordberg JPOW21 utvecklar luftvärnets förmåga till interoperabilitet____________________ 44 Sex nya stipendiater presenterades under årsmötet__________________________ 48

Redaktionen tar inget ansvar för insänt men ej beställt och överenskommet material.

Omslagsbild: Översergeant Jenny Andersson framför luftvärnets nya ledningscentral, Luftvärnscentralen (LvC)

ISSN 004 – 3788

Formgivning: Pernilla Höök, Westberg & Höök Design, www.whdesign.se Tryck: Exakta Print AB. Text och bild där inget annat anges är producerade av redaktionen.

Artilleri & Luftvärn

3


Avgående vice ordförande, överste Anders Svensson

Vår förening behövs – idag och kommande 150 år I slutet av förra året fick vi ett försvarsbeslut för åren 20202025 som har stort fokus på arméns utveckling och inom armén division- och brigadutveckling. Nu är det dags för oss inom armén att leverera det som riksdagen har beställt. För oss som har vår grund i funktionerna artilleri och luftvärn innebär detta stora utmaningar. Men utmaningarna innebär också stora möjligheter. Efter decennier av nedmontering av Försvarsmaktens förmåga som helhet, och för våra funktioner nedbantning till en anorektisk nivå fick vi redan i samband med försvarsbeslutet 2015 en helt ny inriktning och nu genom försvarsbeslut 2020 är tydlighet och krav för fortsatt tillväxt än mer tydliggjorda. Nedbrutet på funktionsnivån är det bekämpningsförmågan vilken nu ökas högst väsentligt genom ökning av antalet artilleribataljoner på division- och brigadnivån samt inte minst start av en nygammal utbildningsplattform, Bergslagens Artilleriregemente. För Luftvärnets del fortsätter införandet och slutförandet av ny luftförsvarsförmåga genom att nå full operativ förmåga (FOC) med Lv-bataljon 103/98 2025. Till detta hör också återinförandet av brigadluftvärnet samt förstärkt luftvärn på Gotland genom förbandsättning av rbs 23 Bamse. Vem kunde tänka sig detta för 10 år sedan? Utvecklingen avtar inte i och med att vi skall leverera det vi fått i uppdrag att göra utan samtidigt måste vi ha ett ständigt pågående utvecklingsarbete där vi noggrant följer den tekniska utvecklingen. Inte minst vilka möjliga förmågor en motståndare kommer besitta i framtiden.

4

Var med och fira vårt jubileum Det är kanske precis i detta som vår 150-åriga förening har sin självklara plats. Att utgöra en plattform där vi gemensamt kan blicka framåt. Skapa möten och seminarier där vi tillsammans kan bända och bryta i svåra och komplexa frågor för att öka vår förmåga inom området bekämpning, nu och framgent. Samt inte minst, skapa intressanta och tankeväckande artiklar i vår fantastiska tidskrift som även får träffyta utanför föreningen och därmed bidrar till utvecklingen. För att lyckas med detta gäller det att vi premierar unga som gamla att delta i diskussioner och möten. Skriv artiklar. Bidra till vår gemensamma utveckling. Under 150 år har föreningen verkat. I stort sett med samma inriktning från början till där vi nu är. Detta år planerar vi genomföra vårt 150- års jubileum. Information kommer att ges via alla föreningens plattformar. Det skall bli något alldeles extra. Se till att lägga in datum i era kalendrar och delta i detta jubileum. Som avslutning vill jag be att få tacka för mig. Jag har under ett decennium verkat i föreningens styrelse både som ledamot, ordförande under tre år samt vice ordförande i tre omgångar. En fantastiskt kul och givande tid att få jobba tillsammans med alla de som verkat i föreningen under dessa år. Jag vill som avslutning skicka med ett enda budskap. Vår förening behövs här och nu och minst kommande 150 år. Vi måste fortsätta jobba för att föreningen är en naturlig och självklar plattform för varje ung och gammal officer, yrkes- eller reservofficer, som tillsammans med representanter från industrin och andra myndigheter kan pröva, beskriva och synliggöra idéer för våra funktioners framtida utveckling. Framåt! Artilleri & Luftvärn


PROTECTING SWEDEN

IRIS-T SLS Ground Based Air Defence

www.diehl.com

Artilleri & Luftvärn

5


Hur utformas luftvärnets framtida sensorsystem:

Luftburna sensorsystem stöttar bekämpning av kryssningsrobotar? Att sia om framtiden är ofta ett vanskligt kapitel men faktum är att inom Saab, liksom i Försvarsmakten och FMV, pågår redan arbetet med att studera hur luftvärnets framtida sensorsystem skulle kunna utformas. Nyligen uppmärksammade ingenjören Lennart Steen med mångårig erfarenhet av sensorutveckling har åtagit sig uppgiften att exklusivt för Artilleri & Luftvärn dela med sig av sina tankar om framtidens sensorsystem. ”För luftvärnets utveckling de närmaste åren till 2025 är nu korten i mångt och mycket lagda med 98-systemet och 103-systemet samt det integrerade sensor- och ledningssystem ISL Lv som tar IFLv vidare och tillför nya ledningscontainrar och nya sensorer i form av PM24 (tidigare känt 6

för läsarna under Saabs produktnamn G4A, red:s anm). Inte oväsentlig utveckling sker också avseende transmissionssystemen. Parallellt pågår studiearbete med sikte på 2030 och 2035. Denna artikel syftar till att stimulera diskussionen om sensorförmågans utveckling. Artilleri & Luftvärn


Möjliga steg för sensorutvecklingen

Hög överlevnadsförmåga

Innan vi ser långt framåt så är det värt att påminna om att ett antal utvecklingssteg och kompletteringar i relativ närtid är möjliga att lägga till för öka förmåga och robusthet i luftvärnets sensorsystem. Radar är och förblir den oumbärliga grundteknologin för volymspaning och 3D-inmätning men överlevnadsförmågan behöver beaktas och den bör kompletteras med främst passiva sensorer, både på radiofrekvenser och optiska, för att bidra till bättre förståelse av luftläget och öka uthållighet och överlevnad. En livstidsförlängning och förmågeanpassning på sensordelen är möjlig i UndE 23 men med hänsyn till livslängd, hotutveckling och telekrig behöver avvägning bland annat ske mot när i tiden nya sensorer kommer in. En mindre och lätt radar med mobilitet i paritet med EldE 98, till exempel Saabs GIRAFFE 1X, kan vara ett komplement bland annat för att täcka glipor på grund av topografin och för att ge större flexibilitet i förbandets användning.

När vi så höjer blicken och ser framåt så behöver vi se på både ”pull”, d.v.s. hur behovet utvecklas, och ”push”, d.v.s. vad teknikutvecklingen möjliggör. Kvalificerat luftvärn är exklusiva resurser som skyddar det som i olika skeenden bedöms som högvärdiga mål såsom basanläggningar, rörliga förband eller viktiga anläggningar i det civila samhället. Luftrumskontrollen bidrar också till hävdandet av nationell integritet. Med denna betydelse av luftvärnet så blir de effektbestämmande delarna av luftvärnet också i sig viktiga mål. Luftvärnets inklusive dess sensorer, behöver ha hög överlevnadsförmåga. Radar för att söka av stora volymer efter inkommande hot (enskilda luftfarkoster som kan vara små och snabba eller system av flera luftfarkoster) och för att detektera inkommande ballistiska mål blir stora och tunga och är naturligt markbaserade med måttlig rörlighet. En viktig del av hotet är kryssningsrobotar och även UAV:er på låg höjd som anflyger i skydd av sensorskugga från jordens krökning och topografin. För att skydda både skyddsobjektet och de egna enheterna blir det viktigt att upptäcka och kunna bekämpa mot området inkommande kryssningsrobotar och hotande UAV:er. Större luftburna sensorsystem på avstånd (till exempel flygburen övervakningsradar) kan ge förvarning men för bekämpning med luftvärn behöver dess sensorer kunna detektera och ge målföljning med tillräcklig kvalitet för bekämpning med luftvärnets vapen.

Extern sensorinformation Försvarsmaktens sensorkedja planeras genomgå omsättning och få förbättrad förmåga som tidigare beskrivits i Artilleri och Luftvärn. Detta är en viktig del av sensorförmågan som luftvärnet tar del av och även kan bidra till om så bedöms lämpligt. Viktiga komponenter i sensorkedjan är större radarstationer som ger upptäckt och målföljning i stora luftvolymer, inklusive låghöjdstäckning på stora avstånd genom flygburen radar (ASC 890 eller dess ersättare), vilket ger förvarning till luftvärnet och möjlighet till att tända och inrikta luftvärnets sensorer mot specifika mål. Telekrigsanpassning av främst mjukvarufunktioner i PM 24 och andra sensorer samt kommunikationssystem är en verksamhet som bör fortgå över tid i någon form av cykler, kanske kopplat till uppdateringar som behöver ske med hänsyn till informationssäkerhet och teknikomsättning av IT-komponenter. Sammanfattningsvis så här långt så finns det många saker att göra på sensorsidan för att förbättra förmågan för luftvärnet stegvis men det behöver finnas en avvägning mot åtgärder på lite längre sikt. Artilleri & Luftvärn

Arbeta med fjärrmask För att detektera och följa mål på låg höjd behöver luftvärnets sensorer lyftas. I första hand innebär detta att komma över träden, och ju bättre förmåga att komma över vegetationen desto större frihet att gruppera sensorn där det är bäst med hänsyn till stridsgeometrin. Mastmonterade antenner är centralt men när sensorplattformen väl kommit över träden (närmask) så ligger nästa stora förmågesteg i att förbättra förmågan att jobba mot fjärrmask, det vill säga hänsyn till topografin. Då är det inte fem eller tio meter ytterligare mast utan något eller några hundratal meter som ger nästa stora förbättring. 7


Sensorutveckling Radarutvecklingen går mot aktiva elektriskt styrda antenner (AESA) och mer digitaliserade arkitekturer. Detta ger stora möjligheter till att kombinera långräckviddig spaning och att adaptivt anpassa målinmätning för till exempel mål som skall engageras. Mer kompakta byggsätt och mer produktionsvänliga lösningar ger mer prestanda per vikt, volym och kostnad. För att söka av stora volymer är det effektivare att använda alla moduler (sändar- och mottagarelement) i radarn först tillsammans åt ett håll och sedan tillsammans åt ett annat, det vill säga en roterande antenn. För att uppnå hög uppdateringstakt och precisionsinmätning samtidigt åt flera håll är det en fördel med icke-roterande radarpaneler. Olika frekvensband stödjer olika avvägningar mellan stor volymökning och noggrannhet i närområdet. En kombination av olika (storlek, frekvensband etc.) radar ger sannolikt de bästa förutsättningarna för att få bäst effekt av vapnen mot en bredd av hot. Radarbyggsätt med AESA och digitaliserade arkitekturer som tillåter skalbarhet in storlek och många gemensamma byggblock även mellan radar på olika frekvensband ger här fördelar, inte minst genom delning av gemensamma utvecklingskostnader.

UAV-taxi

Radar är och förblir den oumbärliga grundteknologin för volymspaning och 3D-inmätning men överlevnadsförmågan behöver beaktas och den bör kompletteras med främst passiva sensorer, både på radiofrekvenser och optiska, för att bidra till bättre förståelse av luftläget samt ökad uthållighet och överlevnad.

8

Inom IR-sensorområdet har stora steg tagits under de senaste 10-20 åren men beroendet av målsignatur och väderkänslighet ger fundamentala begränsningar, kanske mer så i nordisk miljö än i många andra områden i världen. Elektrooptiska sensorer ger hög vinkelupplösning och är ett bra komplement till, men inte ersättning för radarn. Ett annat område med relevant teknikutveckling är obemannade flygande farkoster. Kostnadseffektiv teknik för lite större obemannade farkoster framkommer nu inom det som kallas Urban Air Mobility, UAM, där syftet är att kunna erbjuda obemannade luftburna taxitjänster i storstadsområden där överlastade gator gör att det tar lång tid att ta sig tvärs staden i bil. Dubai ligger naturligtvis långt framme Artilleri & Luftvärn


Lennart Steen med att prova och flera företag, satsar på att ta fram lösningar. På föregående sida illustreras denna artikeln med prototypen från Volocopters, Volocity. Tekniska lösningar för att flyga säkert, med hög tillgänglighet och kostnadseffektiva lösningar för att byta och ladda batterier, kommer fram. En annan tillämpning för lite större UAV:er är leverans av tyngre paket. Projekt för lätta paket med hjärtstartare och mediciner eller Amazonpaket finns på flera ställen i världen. Flera tillverkare av UAV:er tittar nu på UAV:er för tyngre laster, 200-500 kg.

arbetar på Saab inom affärsområdet Surveillance med utveckling och integration av sensor- och ledningssystem för svenska och utländska luftvärnssystem. Han är också reservofficer med uppgifter inom strilområdet. År 2020 tilldelades hand Artilleri & Luftvärnsklubbens tekniska stipendium från kvarlåtenskapen av Militärteknisk Förening.

Luftburet element för luftvärnet Med behoven och möjliggörande teknikutveckling enligt ovan bör möjligheterna till ett luftburet element i luftvärnsförbandet som komplement till de markbaserade delarna studeras som ett viktigt effekthöjande tillägg till den grund som läggs med LvBat 103/98 och kommande omsättning av sensorkedjan. Man kan tänka sig en multi-rotor UAV som bär en ickeroterande AESA-radar med storlek i vikt i samma storleksordning som två-tre mänskliga passagerare (jämför UAM ovan) som ger räckvidd tillräcklig för luftvärnsförbandets bekämpning av kryssningsrobotar. UAV:n opererar på några hundra meters höjd över luftvärnsförbandet. Genom att UAV:n rör sig långsamt eller inte alls mot marken blir utmaningen från sidlobsklotter med annan Doppler mer likt situation för fartygsradar än för en radar i ett flygplan. UAV:n har kommunikationslänk för att föda måldata till förbandets måldatanät (LvM) och för kommendering av UAV:n. Några fördelar med denna komponent är: • Sensorposition versus topografi. Sensorn kan i luften placeras så att den får önskad täckning på låg höjd och kompletterar volym- och höghöjdstäckande sensorer på marken. • Överlevnad, passivt skydd. När strålande, och därmed sårbara, element är luftburna krävs luftmålsvapen (jaktrobotar) för bekämpning vilket ger en helt annan kostnadskalkyl för motståndaren än när markmålsvapen (inklusive signalsökande robotar) kan användas. Lägg till att UAV:n Artilleri & Luftvärn

har låg, eller ingen, hastighet mot marken och flyger lågt så blir det svårt även för många jaktrobotar. Ytterst kan UAV:n vid annalkande hot ges kommando att tillfälligt dyka eller till och med landa för att ”byta element” och bli än svårare att komma åt för luftmålsvapnet. • Överlevnad, aktivt skydd. UAV med sensorer och kommunikationslänk flyger inom luftvärnets verkansvolym. Detta gör att de kan skyddas av de egna vapnen, som behöver kunna bekämpa jaktrobotar som hotar egna den egna UAV:n. • Störskydd. Medan en sensorenhet på marken behöver placeras med hänsyn till topografin för att få låghöjdstäckning kan UAV:n placeras i luften på en position som minimerar inverkan från störning på radarn och kommunikationslänkarna. Kommunikationslänkar för fri sikt kan använda höga frekvenser, inklusive radarfrekvenser, och därmed ges stor riktverkan och bra störskydd förutom hög bandbredd. De luftburna elementen möjliggör att länkstråken kan läggas med riktningar i geografin så att störare i länkstråkens förlängningar undviks. 9


Fler studier behövs Storlek och frekvensband för AESA-radarn behöver vägas av för räckvidd och noggrannhet kopplat till vapensystemens krav och bekämpningsgeometrier. Hänsyn bör här tas till både 98-systemet, 103-systemet liksom det potentiella system som benämnts Divisionsluftvärn typ 2. Det kan vara så att ett par lättare UAV:er med en AESA-panel är ett effektivare komplement till de markbaserade sensorerna än en tyngre UAV med fyra paneler för att få täckning varvet runt. En viktig aspekt är robustheten i kommunikationen; om denna skall gå till endast en markstation eller kunna på något sätt växla mellan olika. Luftvärnets måldatanät, LvM är uppbyggt för att ha robusthet när olika sensorer kommer in eller faller ur, vilket är en bra utgångspunkt. Styrning av UAV och dess radar bör dock skickas eller routas till en given UAV- och sensorstyrplats i förbandet. En upplyft länk 16-nod (variant av ”utflyttad MIDS”) för att ge länk 16-täckning utan att vara beroende av luftburna reläer är också en möjlighet. Luftburen eldledning, AESA-radar gärna kompletterad med elektrooptiskt sikte, kan ge hög noggrannhet och inmätningstakt vilket kan öppna för billigare vapen utan eller med enkel målsökare.

10

Foto: Saab

• Snabbt tillgänglig redundans. Om en sensor eller kommunikationslänk i luftvärnsförbandet slås ut kan UAVn snabbt flyttas eller vridas så att dess sensor och/eller kommunikationslänkar bidrar till att ersätta den tappade förmågan. Idén att lyfta sensorer för luftvärn än inte ny. Det studerades på 90-talet att sätta en PS-91 radar i en UAV för ett tyskt program och amerikanska armén utvecklade JLENS, en aerostatbaserad sensor för invisning av kryssningsrobotar. Teknologin var då inte mogen, och förmågebidraget inte var tillräckligt i förhållande till kostnader och logistik som krävdes. Teknikutvecklingen vi nu ser för radar, UAV:er och särskilt UAM har potential att ändra på förhållandet vinst kontra kostnad.

Någon form av luftburen luftvärnsradar skulle kunna komplettera markbaserade sensorer i framtiden, anser Lennart Steen. Bilden visar Flygvapnets flygande spaningsradar, ASC 890.

Monostatisk eller multistatisk? Skall radarn vara monostatisk eller multistatisk? För robustheten i systemet så bör det i grunden vara monostatisk funktion men som kan kompletteras med bistatisk eller multistatisk funktion. Om det skall vara elektriskt driven UAV eller om den skall ha förbränningsmotor är värt att studera. Det borde absolut vara möjligt att ha mycket gemensam teknik mellan UAVsensorpaketet och en mastmonterad mindre sensor. Det kanske till och med kan vara samma enhet som antingen placeras på en lätt mast eller lyfts av en UAV. Skall det luftburna elementet för luftvärnet vara en organisk resurs eller borde det vara en central resurs som förser luftvärnet med måldata? När man väger ihop systemsammanhang med krav på invisningsnoggrannhet och latency till luftvärnets vapen, logistiken för att hålla UAV:erna i luften, att luftvärnet ofta finns på platser med få andra markförband samt att det luftburna elementet måste vara lokalt för att ge fördelarna mot topografin blir slutsatsen att det bör vara en organisk resurs i luftvärnsförbandet. När konceptet väl etablerats kan det naturligtvis övervägas för till exempel brigadluftvärn som följer markförbanden. Min slutsats blir därmed att det finns många studiepunkter och avvägningar i utformningen av ett luftburet komplement till luftvärnsbataljonens sensor- och kommunikationssystem. Tiden är nu mogen för att vi tar oss an dessa! Artilleri & Luftvärn


Artilleri & Luftvärn

11


Civila tillämpningar lägger grund för framtidens telekrigföring Vad väntar om hörnet när det gäller vidareutveckling av telekrigsvapnet? Artilleri & Luftvärn har bett tidskriftens flitige och prisade expertskribent, Robert Humeur, att göra ett försök att titta ”bakom hörnet”, det vill säga bortom 2025. Hur ser då miljön och möjligheterna ut för telekrigsvapnet?

12

”Mina tidigare texter i Artilleri- & Luftvärn har handlat om grundläggande principer för telekrig och en del om historik och utveckling fram till idag. Jag tänker inte försöka förutspå framtiden, men i alla fall ge en försmak på vad som är på väg. Man kan faktiskt påstå att framtiden redan är här; den har bara inte hittat sin militära tillämpning ännu. Mycket av det som i en militär kontext låter futuristiskt finns redan tillgängligt på den civila marknaden.

som går kan byggas allt kraftfullare, mindre och strömsnålare. Telekrigssystem är av princip data- och beräkningstunga, varför denna utveckling på den civila sidan kontinuerligt höjer ribban för vad som är möjligt att konstruera. Dessutom innebär det att kraftfull teknik blir tillgänglig för industrier som traditionellt varit för små för att kunna driva utveckling av kapabla militära system baserade på egenutvecklad hårdvara.

Trådlös överföring ökar markant

Öppen källkod

En tydlig trend är hur mängden data som överförs trådlöst ökar. En uppskattning är att mindre än 20 procent av all världens datatrafik under 2013 gick via trådlösa anslutningar, medan den siffran ökat till över 50 procent idag. Denna utveckling hänger ihop med den snabba utvecklingen inom radioteknik, där 5G-tekniken nu rullas ut runt om i världen. Detta i sin tur driver den civila utvecklingen mot mindre, kraftfullare och billigare lösningar för radiokomponenter, vilket i sin tur gör högpresterande teknik tillgänglig för fler industrier och privata aktörer. Beräkningskraften hos en dator är beroende av hur tätt man kan paketera transistorer. Gordon E. Moore formulerade 1965 sin hypotes att antalet transistorer per chipp skulle fördubblas vartannat år, en lag som i princip har visat sig stämma fortfarande. Detta betyder att datorer för varje år

En annan tydlig trend är utvecklingen mot öppen källkod och öppna standarder. Inom mjukvaruindustrin har detta redan inneburit stora förändringar, där de som förstått att utnyttja möjligheterna är de som just nu lyckas bäst. Tydliga exempel är Amazon och Google, vars värde inte ligger i mjukvaran deras utvecklare tar fram utan i tjänster kopplade till den. Hela idén med öppen källkod kan bäst beskrivas med John F. Kennedys liknelse ”a rising tide lifts all the boats”, det vill säga genom att lyfta varandra så lyfter man även sig själv. Här står den militära industrin inför en stor utmaning; hur kan man garantera säkerhet och funktion i ett system som man inte själv utvecklar alla delar av? Även militära system går alltmer mot att använda system baserade på öppen källkod, men det ställer nya krav på hur mjukvaran sedan kvalificeras. Artilleri & Luftvärn


Utvecklingen inom artificiell intelligens går rasande fort, mycket driven av just principerna kring öppen källkod. I din mobiltelefon har du signalbehandlingsteknik tillgänglig som man på 1990-talet fortfarande såg som osannolik. Du kan be Siri uträtta alla möjliga uppgifter åt dig bara genom att prata med henne. Samma teknik skapar möjligheter att komplettera mänskliga signalspaningsoperatörer med automatiska assistenter som till exempel kan övervaka ett oändligt antal radiokanaler.

Nästa anhalt - rymden Utvecklingen mot mindre, billigare, kraftfullare och strömsnålare teknik har även gjort att kostnaderna för att tillverka kompakta men kompetenta satelliter minskat dramatiskt. Dessutom har priset för att skjuta upp och placera satelliter i bana dramatiskt minskat och närmar sig nu motsvarande 10 000 kronor per kilo satellit. Detta i sin tur innebär att antalet kommersiella satelliter kraftigt ökar och att det redan finns möjlighet att köpa olika typer av information på den öppna marknaden. Exempel på tillgänglig information är fotografisk data i de optiska, infraröda och ultravioletta våglängdsområdena; något som används flitigt inom skogs- och jordbruksnäringen. Även högupplösta bilder från syntetisk aperturradar (SAR) finns idag att köpa från kommersiella leverantörer. En SAR-sensor ser obehindrat även genom moln och andra fenomen som begränsar sikten hos tidigare beskrivna optiska sensorer, vilket är särskilt kraftfullt i vår del av världen där detta annars är en klar begränsning. Upplösningen i samtliga beskrivna exempel är idag bättre än en meter och begränsas i första hand av legala skäl avseende exportkontroll; högre upplösning är tekniskt tillgänglig men spridningen begränsad.

Företag med egna spaningssatelliter Satellitbaserad övervakning av det elektromagnetiska spektrumet har fram till för något år sedan varit förbehållet de militära stormakterna i världen, men även här finns det nu kommersiella aktörer. Det finns idag företag med egna signalspaningssatelliter, vars affärsidé är övervakning av fiskezoner Artilleri & Luftvärn

genom positionering av fartyg som fiskar illegalt med sina transpondrar avslagna. Dessa företag erbjuder även andra informationstjänster kopplat till den satellitbaserade spaningsförmågan. Utvecklingen inom små obemannade flygsystem behöver väl knappast nämnas, drönare av olika slag och kapacitet går att köpa från ett stort antal leverantörer. Även riktigt kompetenta system med lång räckvidd, hög lastförmåga och lång uthållighet går att få tag på till ett förhållandevis lågt pris. Även militärt har teknikutvecklingen möjliggjort nya til�lämpningar. Hög prestanda och relativt låg kostnad har medfört ett ökande utbud av obemannade flygande telekrigsystem för engångsbruk. Ett exempel på operativa system är amerikanska ADM-160 MALD (Miniature Air-Launched Decoy), ursprungligen taget i bruk vid millennieskiftet. MALD får ändå sägas vara relativt dyr, men ett antal nya system med liknande förmågor växer nu fram och blir operativa i flera länder.

Ryssland moderniserar Det får anses som allmänt känt att telekrig i rysk (och sovjetisk) doktrin länge setts som en integrerad del av krigföringen. Efter Sovjets sammanbrott förföll många system, men i samband med kriget i Georgien 2008 fick Ryssland en dyrköpt läxa i behovet av upprustning. Målet sattes att 70 procent av utrustningen skulle vara moderniserad eller utbytt till 2020, men bedömare i väst uppskattar att landet nu har nått 90 procent. Den minnesgoda läsaren minns exemplet i Artilleri & Luftvärn nr 2/2019, där förmågan till lokalisering av motståndaren beskrevs. Denna typ av förmåga, i kombination med kinetiska verkanssystem och mjuka metoder såsom störning och cyberangrepp, är väl utvecklad och övas regelbundet samt används operativt. Vittnesmål från både Ukraina och Syrien bekräftar förekomsten och effekten. Vi kan förvänta oss en fortsatt utveckling avseende rysk förmåga på området, där bland annat antalet små obemannade system kommer växa och deras möjlighet att agera koordinerat kommer öka (se även artikel om skenmålsanvändning i Azerbadjzan). 13


Skeldar är prototyp en till flygande spaningsplattform, i form av en obemannad helikopter. Skeldar används såväl militärt som civilt för olika uppgifter, exempelvis spaning och övervakning.

Svårt att lura samverkande system Vad gäller icke-symmetriska aktörer har den civila teknikutvecklingen gjort kvalificerad teknik tillgänglig även för mindre terrororganisationer och kriminella nätverk. Positionering av motståndare, insamling av information och påverkan på kommunikationssystem går redan idag att åstadkomma för dessa. Vi kan räkna med att dessa förmågor fortsätter att spridas och utvecklas hos sådana aktörer. Moderna sensorsystem, särskilt system i nätverk, är svåra att vilseleda med telekrigsystem. Små, obemannade system som jag tidigare nämnt kan lura enstaka sensorer, men samverkande radarsystem tillsammans med andra sensorer är en helt annan sak.

Teknikutvecklingen som varje dag sker omkring oss har möjliggjort militära tillämpningar som inte var rimliga för bara ett decennium sedan. Ett exempel på tillämpning av den teknikutvecklingen är Nemesis, ett system-av-system för att skapa synkroniserade telekrigeffekter i motståndarens sensornätverk. Programmet startades 2015 och en prototyp för prov färdigställdes 20181. Det som är känt om programmet är att det handlar om att mogna befintlig teknik såsom svärmfunktioner, RF-komponenter och automatiska funktioner för uppdragsstyrning och verkan i flera domäner. I Nemesis ingår en flora av undervattensfarkoster (UUV), ytfarkoster (USV), drönare (UAV) och satelliter tillsammans med bemannade plattformar2.

https://www.dacis.com/budget/budget_pdf/FY19/RDTE/N/0602792N_15.pdf 2 https://www.thedrive.com/the-war-zone/29505/the-navys-secretive-nemesis-electronic-warfare-capability-will-change-naval-combat-forever

1

14

Artilleri & Luftvärn


Robert Humeur arbetar vid strategiavdelningen på Saab Surveillance med telekrig och sensorsystem. Innan Robert började på Saab 2017 har han många års erfarenhet av operativt användande av sensorer och telekrigsystem från Försvarsmakten. I sin tidigare roll som officer har han tjänstgjort i luftvärnet, flygvapnet och marinen i olika telekrigbefattningar och även varit utlandsstationerad som telekrigofficer. Robert har en M.S. i Information Warfare från Naval Postgraduate School, Monterey, USA.

Autonoma system – en känslig fråga Användandet av obemannade plattformar för utövande av dödligt våld är fortfarande kontroversiellt, även om fjärrstyrda drönare blivit en del av den accepterade krigföringen de senaste åren. Huvudsakligen sker dock detta användande med en människa i loopen, om än på avstånd. Tekniken finns för att låta dessa plattformar agera helt utan mänsklig inblandning, men tröskeln för att låta helt autonoma maskiner fatta beslut om våldsanvändning är fortfarande hög. När det gäller utspridning av sensorer samt insatser med icke-kinetiska verkanssystem så är helt autonoma system inte särskilt kontroversiellt. Nemesis är ett existerande exempel på ett sådant system-av-system med en stor grad av autonomi och vi kommer se ett ökande antal av denna typ av systemlösningar i operativt bruk i en nära framtid.

Artilleri & Luftvärn

Sammanfattande kan vi alltså räkna med att den civila utvecklingen inom IT och autonomi skapar ett avsevärt mycket mer komplext nätverk av sensor- och telekrigförmågor, såväl hos reguljära som irreguljära kontrahenter. En motståndare kommer ha tillgång till stora mängder av information avseende var vi befinner oss, vår verksamhet och kanske även våra intentioner. Vår förmåga att öva och verka i ett sådant scenario kräver en egen utveckling på området så att vi dels kan förstå förmågorna, men även presentera ett sådant hot mot en potentiell motståndare. Kravet på oss att kunna agera med låga signaturer, skenmål (inom många våglängdsområden inklusive skensändning) samt ett rörligt uppträdande kommer öka. Även ökade nätverksfunktioner hos våra radarsensorer bidrar till vår förmåga att möta en motståndare i ett framtida scenario. Endast genom att skapa osäkerhet hos motståndaren och få denne att tvivla på sin tillgängliga information kan vi behålla initiativet.

15


I huvudet på Saabs radaringenjörer:

Tekniska snillen om utmaningarna med att utveckla nya radarsystem Anders Silander, Lars Niklasson och Lennart Steen. Tre namn och tre tekniska snillen, som under flera decennier ägnat mycket av sin vakna tid med att utveckla nya radarsystem. Men, vilka utmaningar finns när nya radarsystem skapas. Hur knäcks de tekniska nötarna? Artilleri & Luftvärn har samlat trion från Saab Surveillance i Göteborg för ett öppenhjärtigt samtal. Stridsflyg med allt längre operationsräckvidd som kan avfyra sin dödliga last på långa avstånd, robotar och missiler med mindre radarmålarea eller drönare med förmåga att operera på låg höjd med kvalificerade vapenlaster. Utmaningarna för Saab Surveillance radarutvecklingsingenjörer saknas sannerligen inte. Artilleri & Luftvärn har träffat radarspecialisterna för att ställa frågan vad som finns i skallen på dessa ”hjärnor” när de arbetat med att ta fram framtidens radarsystem – Saab G 1, G 4 och G 10 (i Sverige numera benämnt PM 24) och andra, kommande system?

Ville konstruera bilar Först bara en liten kort introduktion av trion som samlats i ett konferensrum på översta våningen i Saabkontoret i Kallebäck, söder om Göteborg med en milsvid utsikt över Göteborgs centrala delar. Lennart Steen (LS) är kanske den mest bekante för Artilleri & Luftvärns läsekrets då han i många år varit en av Saab ledande produktutvecklare inom radarområdet. Så sent som för någon månad sedan tilldelades också Lennart Steen (se annan plats i denna tidskrift) Artilleri- och Luftvärnsklubbens tekniska stipendium från kvarlåtenskapen av Militärteknisk Förening. Lennart har också varit reservofficer inom luftförsvaret under många år. Lennart hade dock inte några planer på att han skulle vara med att konstruera radarstationer. Istället var siktet inställt på bilar: 16

-När jag var liten var jag ganska övertygad om att jag en dag som vuxen skulle konstruera bilar på ett ganska stort företag med säte här i Göteborg. Så blev det inte. Under gymnasieåren insåg jag att ju mer elektronik och desto knepigare lösningar, desto roligare tyckte jag det var att arbeta med dessa utmaningar. Jag gjorde också mitt examensarbete inom dåvarande Ericsson Microwave eftersom jag läste elektrolinjen med inriktning på mikrovågsteknik på Chalmers Tekniska Universitet här i Göteborg. Sedan dessa har Lennart Steen var radarområdet trogen och arbetar idag med att ta fram nya radarkoncept och hitta områden där Surveillance skulle kunna inleda tekniska samarbeten med andra försvarsindustrier för att skapa kompletta systemlösningar.

Började direkt efter gymnasiet Hans kollegor, Lars Niklasson (LN) och Anders Silander (AS) började direkt arbeta inom det som i folkmun kallades ”Bruket”, dåvarande Ericssons anläggning i Mölndal som under många år var den största arbetsgivaren och producenten av elektronik i Västsverige. LN: - Jag jobbade två år på Ericsson efter examen från fyraårig teknisk linje innan jag tog tjänstledigt för att läsa elektrolinjen på Chalmers. Under årens lopp har LN bland annat arbetat med att delta i studier där radarn är en komponent i ett system av system. Artilleri & Luftvärn


Lars Niklasson, Lennart Steen och Anders Silander.

Han har också arbetat som teknisk produktledare inom Saab för utvecklingen av UndE23. - Vad är utmaningen för dig när det gäller radarutveckling? -Då liksom nu fascinerar det mig med att söka lösningar med att få ihop mikrovågsteknik tillsammans med den avancerade signalbehandling som tillsammans utgör ett komplett radarsystem. Anders Silander är också Chalmerist med fullgjord examen inom teknisk fysisk och matematik. Även han började på Ericsson Microwave direkt efter gymnasiet, dock med en annan inriktning. - Jag fick min första anställning inom Ericssons dåvarande rymdverksamhet, med uppgift att konstruera antenner till olika satelliter. Det är komponenter som har mycket stora krav på hållbarhet och påfrestningar i den tuffa miljö där de ska verka. Under denna tid upptäckte jag att jag var mer lockad av att få arbeta med mer kompletta system inom Ericsson. Dessutom upplevde jag att med tanke på de hårda kvalitetskraven användes i större utsträckning beprövad teknik för rymdverksamheten och jag var med attraherad av att få jobba med teknik i utvecklingens framkant.

Adjungerad professor Sedan Anders inträde i Ericsson och numera Saab har han arbetat med studier av framtida system samt att bidra till framtagande av nya radarkoncept i sin egenskap av teknikspecialist och sedan några år tillbaka, adjungerad professor vid Chalmers Tekniska Universitet.

Artilleri & Luftvärn

I hans arbete ingår att studera trender som kan påverka utformningen och prestanda för framtida system. AS: - Två trender i dag som är ganska tydliga är dels digitalisering samt autonomitet. Hur kan radarsystem antingen fjärrstyras från annan plats eller arbeta på egen hand med funktioner baserade på avancerade algoritmer. De förprogrammerade algoritmerna letar efter mål, detekterar dessa och skickar information till en stridsledare om att mål är upptäckta och reda att bekämpas. LS: - Håller med. Idag ökar behoven att system som kan fjärrmanövreras av flera skäl. Ett skäl kan vara att en operatör ska kunna hantera fler enskilda sensorer. Ett annat är naturligtvis krav på egenskydd då du är mer utsatt för bekämpning om du sitter i direkt anslutning till den sändande enheten.

Försämrad mobilitet Men, fjärrstyrning har en viktig nackdel säger LN – försämrad mobilitet: - Tiden för omgrupperingar och transporter ökar naturligtvis om operatören måste ta sig från sin skyddade plats till radarns grupperingsplats. Likaväl ökar tiden till det att radarn blir operativ om den först ska grupperas på en plats och opereras från en annan. -Ser ni att drönare kommer att verka som specifika radarplattformar? AS: - Definitivt. Det finns flera anledningar till att drönare är en bra sensorplattform. Vi ser redan idag ett antal system som är utrustade med kvalificerade sensorer, även vissa med radarsystem. Dock handlar detta om tunga system. 17


LS: - Ja, som har en strategisk uppgift. Tittar vi på taktisk nivå finns det ännu inte så många system framtagna men här ser vi också en trend i att bataljonsspecifika sensorsystem kommer att finnas om några år. Återigen är det en fråga om vem som ska operera UAV:n och vilken prestanda krävs i förhållande till drönarens vikt och kostnad. AS: - Inom detta område tror jag att vi inom Saab kan göra mer med tanke på att vi internt inom koncernen har bred kompetens för de olika system som krävs för att skapa en effektiv drönare. -Vad är utmaningen med att utveckla radarsystem? LN: - Det svåra, tycker jag är signalbehandlingen. Att kunna ta fram den information som operatören eller förbandet behöver i det brus som finns naturligtvis i omgivningen eller har skapats på konstgjord väg i form av avsiktlig störning. Är radarn också mobil finns det begränsningar i hur stor antennen får vara i förhållande till bäraren. Radarns prestanda avgörs av hur mycket medeleffekt du sänder ut och hur stor mottagningsyta du har för att samla in effekten. Du kan inte bygga en kraftfull radar som inte har en hög medeleffekt alternativt stor antennyta eller båda delar.

Två trender inom radarutvecklingsområdet som idag är tydliga är enligt trion som AoL fört samtal med, autonomitet och digitalisering. Hur kan radarsystem antingen fjärrstyras från annan plats eller arbeta på egen hand med funktioner baserade på avancerade algoritmer. 18

Långa tidsperspektiv AS: - Att ta in ny teknik i radarns konstruktion kan också vara mycket spännande. Naturligtvis fanns det tekniska utmaningar för oss när vi börjar arbeta med elektriskt styrda antenner och därtill kopplade radarsystemlösningar i olika steg. Endimensionella och tvådimensionella antenner, aktiva och passiva i sändning och analog och digital lobbildning under mottagning. Utvecklingen går fortfarande mot högintegrerade, tvådimensionella antenner, som det oftast refereras till som AESA-teknik. LS: - En annan utmaning är också att vi i de allra flesta program jobbar med långa tidsperspektiv. Visserligen har våra ledtider minskat men från det att vi pratar om ett koncept till en färdig produkt pratar vi alla fall om ett antal års ledtid och på den tiden hinner det att hända mycket i utvecklingen av elektronik, inte minst inom den kommersiella världen. -Vad tror ni om utvecklingen av multifunktionsradarsystem i framtiden? LS: - Intressant fråga. Vi trodde nog för ett par år sedan att denna typ av förmåga skulle vara mer efterfrågad av kunderna än vad som varit fallet. En förklaring kan vara att militära organisationer ogärna inte vill vara beroende av en resurs som du inte har egen kontroll över. Då finns det ett annat lydnadsförhållande som ger en osäkerhet. Tänk dig en utomlandsmission där förbanden agerar från en camp med tillhörande flygbas. Då behövs både en radar för flygledning, en för luftförsvar och kanske även en radar som kan leda eld motsvarande vår Arthur. Det idealiska skulle i detta fall vara en radar som hanterar samtliga funktioner, men då blir tvärstopp när eldledningsradarn samtidigt ska leda flyg under en pågående bekämpning eller anfall mot basen. Flygledaren vill inte ha en radar som byter mode till eldledning när han ska leda in flyg för landning. LN: - Som Lennart också säger är detta tekniskt fullt möjligt. Vår nya generation radarsystem kan hantera flera olika uppgifter då den samtidigt kan ytspana, luftövervaka, artillerispana och vid behov leda indirekt eld. Men, vi får väl se framtiden an om hur våra kunder kommer att ta emot dessa system. Det finns mycket kvar att arbeta vidare med i alla fall! Artilleri & Luftvärn


Nytt koncept lanseras när Sverige gör miljardaffär för mobila radarstationer Någon vecka före julafton fick det svenska luftvärnet en tidig julklapp. Den nionde december lade FMV en flermiljardbeställning till Saab på nya mobila radarstationer och uppgradering av befintliga radarsystem. En order som också innebär att Sverige kommer att införa ett helt nytt, ännu så länge inte offentligt koncept om hur radarsystem ska opereras. – Ordervärdet på den beställning som – Inte just nu eftersom leverantören inte FMV har lagt till leverantören Saab vill att några detaljer ska spridas om konSurveillance är på cirka 2,1 miljarceptets utformning förrän arbetet med der kronor. Beställningen är mycket att ta fram produkterna kommit längre. omfattande och innehåller både nyBeställningen av sensor- och ledningsanskaffning av radarstationer och ledsystem är ett viktigt steg mot det nya ningscontainrar samt uppgradering av luftvärn för försvaret av Sverige som befintliga radarstationer och ledninghåller på att ta form. scontainrar avseende stridslednings– Med de funktioner som detta ger systemet, berättar Rolf Thegström, kommer Sveriges försvar mot fientliga produktledare Luftvärn på FMV. luftangrepp att bli mycket starkt. Jag Beställningen omfattar också inföär glad över att vi med detta kan vara rande av identifieringssystem (IFF) med och bidra till att höja den svenska mod 5 på nya radarenheterna då även försvarsförmågan, säger Mikael Frisell, stridsledningssystemet och måldatachef för Armémateriel vid FMV, i ett formatet (Lvm) uppdateras med nya pressmeddelande. IFF-meddelanden samt en nyare stanRadarstationerna kommer att ge infordard av JRE-meddelande för Länk 16/ mation med det nya måldatasystemet till JREAP C. Enligt vad Artilleri & Luftkommande Luftvärnssystem 103 (PatriLuftvärnet kommer att få både nya radarvärn erfar kommer det nya konceptet stationer och uppgradera befintliga system ot) samt Eldenhet 98. Ledningssystemet att bland annat medföra att sensorope- i och med den miljardbeställning som Saab som Försvarsmakten nu kommer att ratörerna för de nya radarstationerna nu har fått av FMV. förses med bygger vidare på utvecklingsinte kommer att befinna sig på samma arbetet som genomförts i inom ramen plats där själva sensorenheten är grupperad. Det vill säga en för projektet Insatsförmåga luftvärn (IFLv). Ledningssystemet form av fjärrstyrning från annan plats. säkerställer integration mellan Luftvärnssystem 103 och övriga delar av luftvärnet som en del i hela Sveriges luftförsvar. Nytt koncept Detta sker genom integration av datalänkar såsom Länk16 och Rolf Thegström vill för närvarande inte kommentera ArtilJREAP-C för luftlägesinformation men även via tal- och textleri & Luftvärns uppgifter om det nya konceptet: förbindelser för bland annat order och rapporter. Artilleri & Luftvärn

19


Luftvärnscentralen redo att tas i bruk

Någonstans i närheten av Halmstad garnison står den och väntar på att tas i bruk. Luftvärnets nya ledningscontainer – Luftvärnscentralen – kommer att ingå i den nya luftvärnsbataljon 103/98 som nu är under uppbyggnad. När Artilleri & Luftvärn besöker Halmstad är det dock sen höst. Arbetet med att verifiera och testa mjukvarorna pågår för fullt tillsammans med systemleverantören Saabs personal. Luftvärnscentralen eller LvC:n som de flesta kommer att säga dagligdags, står grupperad på stridsteknikfältet och inne i container pågår arbetet för fullt.

Nyttig växeltjänstgöring Regementets projektledare för införandet av Insatsförmåga Luftvärn (IFLv), major Joakim Olsson står utanför ingången till LvC och pratar med en av Saabs tekniker och en ung officerskollega. Några meter längre bort står en specialistofficer och pratar med en annan av Saabs medarbetare. Hon heter Jenny Andersson och håller på att ta över själva LvCprojektet. För bara några månader sedan var översergeanten i själva verket kollega med Saabteknikern. Hur detta hänger ihop? Jo, Jenny är en av de officerare som tack vare samarbetet mellan Försvarsmakten och försvarskoncernen Saab under ett års tid växlat arbetsgivare till Saab. Något som major Olsson tycker varit en vinna-vinnalösning för båda parter: 20

– Jag kan naturligtvis inte prata för Saab men för vår del har Jennys växeltjänstgöring varit mycket lyckad. Hon har under sin tid på Saab arbetat med LvC och därmed fått mycket goda kunskaper och erfarenheter om dessa kvalificerade komponenter, säger Joakim Olsson. Jenny nickar instämmande:

Interiör från LvC.

Till vänster sex platser för bataljonens taktiska operativa ledning och till höger den sekundoperativa stridsledning som leds av luftvärnsledaren. Artilleri & Luftvärn


Finland köper GMLRS-system

Major Joakim Olsson är redo att lämna över projektledarskapet för LvC till LvSS-kollegan, översergeant Jenny Andersson.

– Jag är nöjd med växeltjänstgöringen som jag genomförde under elva månader då jag bytte arbetsgivare till Saab. Nu är jag tillbaka inom Försvarsmakten och har fått kunskaper som gynnar mig i mitt arbete på LvSS, säger hon. Dessutom har växeltjänstgöring inneburit en klar utveckling för min egen del.Jag hade inte tidigare någon större arbetslivserfarenhet och nu har jag fått chansen att jobba i stor koncern, med ett avancerat projekt med många olika avdelningar involverade, tillägger Jenny.

Avancerad ledningscentral LvC:n är utan tvekan en mycket avancerad ledningscentral som både leder den sekund- och minutaktuella striden mot luftmål men också har en del anpassad för bataljonens strid. Systemet består av två containrar, en container för huvuddelen av den tekniska utrustningen som radioapparater, klientdatorer och servrar och en expanderbar operatörscontainer. I själva delen där strid mot luftmål genomförs finns fyra operatörsplatser, som leds av en luftvärnsledare. Luftvärnsledaren leder striden genom att anvisa eller fördela mål samt ge order om bekämpning. Till hans stöd finns en sensorledare och bekämpningsledare. Den fjärde operatörsplatsen bemannas av en länk 16-operatör. Bara någon meter från luftstridsoperatörerna sitter bataljonens taktiska ledning med funktionsföreträdare för logistik, ledningssystem och underrättelse. Från denna del leds bataljonens omgrupperingar, teknisk tjänst, sjukvård och underrättelseinhämtning. Luftvärnsregementet kommer att förfoga över två kompletta LvC tilldelad varsin bataljon. Samtliga enheter kommer att vara slutlevererad under innevarande år. Artilleri & Luftvärn

I slutet av februari offentliggjorde amerikanska försvarshögkvarteret, Pentagon, att amerikanska staten godkänt en möjlig försäljning av 25 stycken raketartillerisystem till Finland. Finska försvarsministeriet har framställt en begäran till USA om att få köpa den senaste versionen av systemet Guided Multiple Launch Rocket System (GMLRS) med tillhörande ammunition och reservdelar, benämnt Extended Range. Enligt den amerikanska myndigheten som koordinerar alla exportaffärer, U.S. Defense Security Cooperation Agency, handlar affären om 25 system inklusive bärarfordon (HIMARS) samt ammunitionspoder av typen Alternative Warhead (ER GMLRSAW) och Extended Range GMLRS–Unitary (ER GMLRS-U) till ett värde av drygt 91 miljoner dollar, knappt 900 miljoner svenska kronor. Enligt informationen från Pentagon avser finska försvarsmakten att använda raketartillerisystemen för att ”öka sin förmåga att kunna hantera hot som kan bekämpas på långa avstånd”. Den nyutvecklade ammunitionen ER GMLRS kan precisionsbekämpa mål på upp till 150 kilometers skjutavstånd, oberoende av väder. Lockheed Martin Corporation är utsedd till systemsammanhållande leverantör.

Diehl Defence tilldelat treårigt servicekontrakt för Eldenhet 98

I februari meddelades att tyska Diehl Defence tilldelats ett treårigt servicekontrakt från FMV för att upprätthåll hög tillgänglighet för EldEnhet 98-systemen. Kontraktet är en fortsättning på det leveransavtal som tecknades mellan FMV och Diehl avseende konfiguration och vidareutveckling av EldE 98. Någon summa på kontraktets storlek har inte offentliggjorts. 21


Divisionsnivån åter inom armén Efter drygt 15 års frånvaro återuppstår nu högre taktisk nivå inom armén i form av en division med tillhörande stab. Två officerare som varit med att ta fram den nya divisionsorganisationen är överstelöjtnanterna Tommy Sjödén och Stefan Eriksson. Duon redogör för arbetet för Artilleri & Luftvärns läsare.

Under 1900-talet fanns i Sverige en högre taktisk nivå i form av fördelningar, i dessa ingick under efterkrigstiden flera brigader och ett artilleriregemente. Fördelningarna utgick vid sekelskiftet och ersattes av första mekaniserade divisionen som fanns fram till 2005. I rapporten Värnkraft från 2019 konstaterade Försvarsberedningen att för att leda brigader i ett större markoperativt sammanhang och samordna striden med förstärkningsresurser ur bland annat underrättelse-, bekämpnings-, telekrig-, logistik- och ledningsfunktionerna krävs ledning på divisionsnivå. Armén ska därför återinföra en divisionsledning för att kunna kraftsamla i en operativ riktning och förbättra möjligheterna till samordning med tillkommande markförband från tredje part.

Utvecklingen av divisionen Vid Markstridsskolan (MSS) påbörjades 2019 en analys av vad det skulle innebära att införa en division. Syftet med analysen var att skapa en ensad syn inom armén avseende 22

divisionen och att utifrån detta påbörja utvecklingen av denna och ingående typförband. Arméstaben gav styrningar för utvecklingen av Arméorganisation 25 och i dessa ingick att utveckla en division och en divisionsstab. Ansvaret för utvecklingen av typförbanden division och divisionsstab gavs till MSS. Till divisionsledningsförmågan hör även en divisionsledningsbataljon som kommer att sättas upp av Ledningsregementet. Divisionen utgörs av brigader och divisionsförband. I Värnkraft var ambitionen hög med förslag på tre divisionsartilleribataljoner, två divisionsingenjörsbataljoner, militärpolisbataljon, telekrigsbataljon och divisionsunderhållsbataljon. Efterhand som planeringsarbetet gått framåt, på såväl Försvarsmaktsnivå och politisk nivå, har detta förändrats. I det nya försvarsbeslutet utgörs divisionsförbanden av två divisionsartilleribataljoner och MP-bataljon. Försvarsbeslutet föreskriver också att en kontrollstation ska genomföras 2023 och då tas eventuellt beslut om fler divisionsförband ska tillföras. Artilleri & Luftvärn


Arméns ambition är att på sikt utveckla divisionen med långskjutande bekämpningsförmåga och en divisionsluftvärnsbataljon, något som inte är angivet i nuvarande politiska beslut.

Fortsatt utvecklingsarbete MSS har tagit fram ett utkast till krigsförbandsmålsättning (KFM) för divisionen. KFM motsvarar idag i stort sett tidigare TOEM. Arméstaben kommer att överlämna detta till Ledningsstaben som fastställer målsättningen. MSS kommer också att färdigställa organisation och ledningsmetod för divisionsstaben. Divisionsstaben har inte särskilt stora likheter med staben för första, mekaniserade divisionen och ledningsmetoden kommer att motsvara ledningsmetoden på brigadnivå. MSS har även ett nära samarbete med PROD LedUnd och Ledningsregementet i deras arbete med att utveckla divisionsledningsbataljonen. Under 2020 kommer MSS att tillsammans med arméns övriga förband påbörja ett arbete med att utveckla taktik och ledning för den nya armén inklusive divisionens taktik. Taktikutvecklingen kommer att ta sin grund i nya ”Doktrin för Gemensamma Operationer”, fastställd av ÖB förra sommaren.

Divisionsstaben Divisionsstabens främsta uppgift är att stödja divisionschefen med att samordna divisionens förband och strid i arméns kraftsamlingsriktning. Det ställer krav på att stabens organisation och ledningsmetod medger ledning nära de egna förbanden med en förmåga till tempo, skydd och rörlighet motsvarande det som de ingående brigaderna har. MSS har uppgiften att organisera divisionsstaben med början från 2021 där bemanningsansvaret för stabens cirka 75 officersbefattningar kommer fördelas mellan Arméstab, MSS och arméns funktionsförband. Ambitionen är även att organisera en mindre divisionsstabskader vid MSS med uppgift att företräda och utveckla divisionen inom ramen för dess roll och uppgifter som nytt krigsförband inom armén.

Artilleri & Luftvärn

Överstelöjtnant Tommy Sjödén började efter värnplikt och officersexamen sin militära karriär som pansarofficer vid I19 i Boden. Han har under huvuddelen av sin karriär tjänstgjort som utbildare och krigsförbandschef vid olika mekaniserade förband på kompani, -bataljons,- och brigadnivån. Tommy Sjödén har bl.a. en bakgrund som chef mekaniserad bataljon, brigadstabschef och ställföreträdande brigadchef vid I19. Sedan mars 2020 tjänstgör han vid MSS som stabschef för 1.divisionsstaben.

Överstelöjtnant Stefan Eriksson började efter värnplikt och officersexamen sin militära karriär som pansarofficer vid P 18 i Visby och har därefter tjänstgjort vid P 4 och MSS. Stefan Eriksson har under sin karriär varit bl.a. brigadspaningskompanichef vid P 18 och brigadstabschef vid P 4. Vid MSS har han t.ex. tjänstgjort som chef för Träningsenheten och är sedan 2019 utvecklingsansvarig för division och divisionsstab samt taktik och ledning.

23


Många uppskattade lovord under Operation RONA

Stöttade bekämpning av Covid med ambulanssjukvård i Göteborg Än i dessa dagar har viruset Covid-19 ett hårt grepp om det svenska samhället. Ett antal regioners sjukvårdsresurser är fortfarande hårt ansträngda med att ta hand om Covidpatienter. En som vet hur det är att arbeta med denna patientkategori är kapten Jonas Henrysson från Lv 6. Han och flera kollegor arbetade under flera månader med att stötta civilsamhället med att köra ambulanser i Göteborgsområdet. Exklusivt för Artilleri & Luftvärn får ni hans berättelse. ”Den 18:e maj kom ordern från Västra Militärregionen (MRV) om stöd till det civila samhället. Tre förband fick uppgiften att stötta den civila ambulanssjukvården med förare och sjukvårdare; Lv6, Trängregementet och K3. Förfrågan kom direkt från Västra Götaland-regionen (VGR). Efter samverkan mellan MRV och VGR kom det fram att stödet skulle bestå av tre militärambulanser, modell 301 med förare. Kompetensen på förarna skulle vara B-körkort 24

(minst 3 års innehav) samt regelbunden körning sedan innehav av körkortet, förarbevis för ”tung personterrängbil”, god fysik med tanke på tunga lyft, goda kunskaper för initialt omhändertagande av traumapatient (CBU-sjukv med godkänt resultat), förmåga att arbeta under långvarigt, hög belastning samt bra samarbetsförmåga och kommunikativ förmåga. Arbetsuppgifterna enligt regionens direktiv var att ”sjukvårdaren kommer att jobba tillsammans med legitimerad personal Artilleri & Luftvärn


och vissa kan komma att köra ambulans. Sjukvårdaren ska kunna ta hand om personer i alla åldrar som drabbats av akut sjukdom eller skada.” Nu blev det snabba ryck. Efter en snabbt bedömmande på regstaben fick jag samtalet att infinna mig i kanslihuset. Min första tanke efter att stabschefen utsett mig till regementets militära insatschef (MIC) var att ”detta blir något att bita i för oss”.

Snabb repetitionsutbildning Efter en inventering av efterfrågad kompetens kom vi fram till att bland regementets personal fanns fem personer med rätt kompetens men dessa saknade förarbevis för ambulans 301. Fem dagar senare var vi på plats på Trängregementet för att genomföra förtrogenhetsutbildning på 301:an. Ytterligare tre dagar senare var vi på plats i Göteborg och ambulansstationen Vassen (City) för introduktionsutbildning anordnad av VGR:s förvaltning ”Ambulans- och prehospital akutsjukvård” vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Under denna utbildning fick vi en djupare bakgrund till vad och hur vi skulle göra och stödja VGR med, samt erfarenheter om COVID 19. Schemat som fastställdes var att Trängregementet, K 3 och Lv 6 skulle dela på ambulansbemanningen från slutet på maj till början på september. Vi från Lv 6 inledde vår insats den 13 juni med schema att jobba fyra dagar och ledighet fyra dagar i ett löpande schema. Vi jobbade parallellt med K 3 fram till tidpunkten då vi gick på 4 fyra veckors semester. För vår del avslutades insatsen den andra september.

Covid 19. Denna dag blev också mycket varm då termometern mitt på dagen var upp och vände vid 30-gradersstrecket. Tänk er då arbetsmiljön vid denna temperatur då skyddskläder som var anbefallda vid Covid-misstanke var plastförkläde, handskar samt skyddsmask 90 från det du gick in till patienten till dess att patienten var lastad. Efter transporten var det sanering av använd utrustning samt självklart också självsanering innan återtransport till ambulansstationen. Detta var viktigt att inte slarva med så att någon smitta inte kom in förarhytten. Under avlämning vid akutintaget gällde samma procedur. Förkläde, handskar och skyddsmask för att sedan lämna av patienten på Östra sjukhuset, dit alla Covidpatienter skulle transporteras. Vi uppskattade mycket att det i akutens ambulanshall fanns ett saneringsteam som sanerade ambulansen bakre utrymme. Detta tog i regel ungefär en kvart då vi kunde passa på att ta en kaffe och skriva journal. Efter passet var det direkt till affären för inköp av vätskeersättningstabletter. Gissa om vi sov gott den natten!

Brutal start på första passet Klockan sju på morgonen den 13 juni var det alltså dags. Första passet, och vi gjorde åtgärder före körning innan dagens tjänstgörande sjuksköterskor anslöt. Ute i friska luften var det strålande solsken och patientlistan var full från start. Första passet blev också mycket tufft med elva körningar under nio timmar, varav hälften av patienterna var misstänkta att ha Artilleri & Luftvärn

Sergeant Mickael Johansson och en ambulanssjuksköterska efter avslutad avlämning av patient vid Östra sjukhusets akutintag. 25


Två bedömningsambulanser Vår uppgift under dessa månader bestod i att under dagtid bemanna två och nattetid en, så kallade bedömningsambulanser. Dessa ersatte en bedömningsbil, bemannad av en sjuksköterska med uppgift att bedöma behov av ambulans, sjuktransport eller egen transport till vårdcentral. Denna bil kunde inte transportera patienter. Det visade sig också att våra militära 301:or hade större lastkapacitet än de civila Mercedes Sprint-ambulanserna. Vi kunde lasta patient direkt för transport till sjukhus istället för att beställa transport eller ambulans. Detta gjorde att vi kunde beta av patientlistan snabbare varje dag. Vi bemannade även dagtid en sjuktransportbil. Även denna bemannades bara av en person, vilket innebar att vi kunde jobba mer effektivt. Framför allt behövdes inte två sjuktransporter vara på plats så fort ett patientlyft eller patienttransport i trappa skulle utföras. Det var normalt att låsa två resurser så fort dessa moment skulle ske. I första hand var beskedet att våra transporter skulle vara så kallade prio 3-5 och inte innebära akuta transporter med påkallande av fri väg (blå ljus och siren). Sanningen blev att vi körde de flesta typerna av prio och vid något tillfälle även prio 1 om vi var närmsta ambulans. Blåljus innebär dock inte med automatik att köra fort och bryta diverse trafikbestämmelse, särskilt inte i en storstad som Göteborg. Blåljus i Göteborg bestod för det mest att kryssa fram mellan fordon i rusningstrafik i hastigheter under 50 kilometer i timmen.

Vi gjorde skillnad Under vår andra dag, 14 juni, var trycket på vår verksamhet lika högt som under föregående dag. Tanken slog mig då att om det kommer det att vara så här hela sommaren, då blir det tufft. Dag tre och fyra minskade trycket något men definitivt ingen dödtid. Vätskeersättningstabletterna gjorde susen och höll oss igång. Efter de första fyra dagarna var det tydligt att vi gjorde skillnad. Jag fick flera gånger höra från ambulanspersonal och även poliser som vi stötte på att vår insats var väldigt uppskattad. 26

En av ambulanssjuksköterskorna förklarade till mig att ”jag har inte haft lunchrast på en månad, men efter att ni kom hit har jag nu tid att både äta och skriva journal under mitt arbetspass”. Det var en fras som gjorde mig väldigt glad. Allt eftersom sommaren gick minskade antalet Covidpatienter och tempot lugnade ned sig. Under mitt sista pass innan vi återvände till Halmstad hade inte jag en enda covid. Åkte även förbi Sahlgrenskas intensivvårdsavdelning och där hade dom inte heller någon Covidpatient inlagd.

Naturligtvis rönte Lv 6 stöd till Västra Götalandsregionen mycket uppmärksamhet i media. Bland annat ett reportageteam från Svenska Dagbladet följde med en arbetsdag.

Stort intresse från medier Trycket från media var i början av vår insats högt. Även regementets egen kommunikationsfunktion såg till att trumma ut vad vi gjorde i Göteborg vilket ledde till många ”tummen upp” i sociala medier. Mottagandet som jag tidigare berört från personalen på ambulansstationen gjorde att vi kände oss välkomna och behövda. Många av invånarna i Göteborg visade också tydlig uppArtilleri & Luftvärn


skattning för vår insats. Gick inte en dag utan tummen upp eller beröm från allmänheten. Är nog en unik känsla som inte kommer åter … Några matställen i Göteborg tog också fina initiativ och erbjöd rabatt på sina utbud. Kebabrestaurangen Yalla Habibi gick ett steg längre och bjöd ambulanspersonal på lunch eller middag. Grymt god kebab och trevlig personal. Tyvärr hade vi inte så ofta tiden att sätta sig ner och ta del av deras utbud. För oss från Lv6 blev Operation Rona en grym upplevelse med känslan att vara eftertraktade, uppskattade och behövda. Det är inte något som man är van vid samtidigt som det är något man bär med sig resten av livet. Efter avslutad insats gjorde alla Covidtest - ingen uppvisade några antikroppar. Nu står vi återigen i beredskap för att börja stötta samhället med ambulanstransporter med start i början av april – om så krävs …

Kapten Jonas Henrysson arbetar som logistikofficer vid Luftvärnsregementet sedan september 2020. Han anställdes som officer vid dåvarande I16/Fo31 1990 och utbildade sig till sjukvårdsinstruktör 1996 samt logistikofficer 2000. Under sina år som officer har Henrysson arbetat med att utbilda sjukvårdare till förbandsplats, sjukvårdsgrupper, plutonsjukvårdare samt sjukvårdsutbildning av utlandsstyrkan till 2012. Han har deltagit i en utlandsmission i Kosovo. På fritiden spelar han gärna golf.

Fr. vä: Covidambulans på väg till ett uppdrag på Hönö. Först väntar färjetransport. Fanjunkare Petra Rumell genomför åtgärder före körning. En kebabrestaurang erbjöd gratis gratis lunch eller middag till all ambulanspersonal. Artilleri & Luftvärn

27


Tema: Försvarsbeslut 2020 Försvarsministern om nya försvarsbeslutet:

”Största satsningen på flera decennier på luftförsvaret” Den 15 december förra året klubbade riksdagens talman försvarsbeslutet som försvarsminister Peter Hultqvist (s) beskriver som den ”största satsningen på det svenskt luftförsvar sedan 70-talet”. Ett beslut som också innebär återetablering av artilleriverksamhet i Kristinehamn samt infanteriförband i Falun och Sollefteå. Det var inte längre tillbaka än 15 år i tiden som både luftvärnets och artilleriets fortlevnad inom den svenska försvarsmakten var starkt ifrågasatt. I dag är de två forna ”strykpojkarna” mer i ropet än någonsin och luftvärnet står inför den största moderniseringen av materielsystem och metodik i modern tid med tillförsel av två nya verkanssystem. – Jag måste medge att jag tycker det är lite märkligt att inte denna kraftig förmågetillväxt som både luftvärnet men även armén och därmed artilleriet nu får, inte blivit mer uppmärksammad, säger försvarsminister Peter Hultqvist. Någon månad efter att riksdagen efter sedvanlig debatt i kammaren fattade det historiska beslutet om att öka Försvarsmaktens anslag till cirka 80 miljarder fram till utgången av år 2025, en fyrtioprocentig anslagsökning, är Peter Hultqvist mäkta nöjd: – Denna anslagsökning är unik i modern tid. Inte sedan åren på 50-talet har tillväxttakten varit lika stor som den som nu är beslutad av riksdagen. Detta vill jag också poängtera är ett långsiktigt arbete som sittande regering inledde redan 2015 då besluten fattades om en återaktiverad repetitionsutbildning samt satsningen på att återetablera Gotlands regemente. Peter Hultqvist konstaterar också att nu är det upp till bevis för Försvarsmakten:

28

– Dessa ekonomiska tillskott ställer självfallet krav på att Försvarsmakten och även andra myndigheter inom totalförsvaret levererar de förmågor och resurser som politiken nu har beställt och detta ska ske på en mycket bred basis med allt från ny materiel, mer personal och inte minst ny infrastruktur, säger försvarsministern. – Vilket är den största utmaningen med detta försvarsbeslut? – Det finns flera aspekter på utmaningar. En är som jag redan nämnt att Försvarsmakten ska leverera det som politiken nu har beslutat om. En annan är att detta beslut innebär en utbildningsinsats som heter duga och det tar tid att bygga militär förmåga. Att utbilda en ny officer som kan ingå fullt ut i ett krigsförband är inte gjort i en handvändning och därför kräver detta en stor portion ödmjukhet och uthållighet, säger försvarsministern. Ange det direkta kravet på att Försvarsmakten ska anskaffa fler eldrörspjäser (12 stycken) vill inte ministern kommentera i detalj utan hänvisar till Försvarsmaktens önskan om att inte införa ytterligare ett system i detta läge. – Bedömningen som vi har gjort är att ökad kapacitet avseende eldrörspjäser kommer i högre grad att understödja manöverförbandens strid. Detta innebär inte att det finns någon låsning för att i framtiden anskaffa ett raketartillerisystem om så krävs.

Artilleri & Luftvärn


Foto: Viktoria Szakacs, Artilleriregementet

FÖRSVARSBESLUTET I KORTHET:

Foto: Bezav Mahmoud, Combat Camera, FM.

– Kan ett sådant beslut tas i den kommande kontrollstationen som ska ske år 2023? – Nej, det är inte aktuellt att diskutera ytterligare anskaffningar i samband med kontrollstationen utan kontrollstationen är just vad namnet säger, en kontroll på att Försvarsmakten ligger i fas och har utnyttjat de ekonomiska tillskotten på det sätt som regeringen har anvisat. På sikt anser regeringen att det också finns behov av ytterligare militär förmåga i övre Norrland i form av till exempel särskilda gränsjägarförband. Ytterligare militär närvaro och förmåga är även motiverat ur säkerhetspolitiskt hänseende. Inför försvarsbeslutet 2025 bör därför Försvarsmakten ges i uppdrag att redovisa en analys av hur en förmågeförstärkning bäst skulle kunna se ut i Norra Lappland.

Artilleri & Luftvärn

Fyra nya organisationsenheter (förband) återetableras inom armén; Bergslagens Artilleriregemente, A 9 (se artikel på annan plats), Dalregementet, I 13 i Falun, Västernorrlands regemente, I 21 i Sollefteå (utbildningsdetachement i Östersund) samt Norrlands Dragonregemente, K 4 i Arvidsjaur. Regementena föreslås återetableras senast 2022 för att nå full kapacitet under perioden 2026–2030 med en årlig utbildningskapacitet på 200–250 värnpliktiga. Bergslagens artilleriregemente ska ansvara för utbildning av två till tre artilleribataljoner för bland annat brigaderna i södra Sverige. Som en direkt följd av återetableringarna kommer nuvarande A 9 att ta tillbaka det tidigare namnet Bodens Artilleriregemente (A 8). Inom Flygvapnet återetableras Upplands Flygflottilj, F 16 i Uppsala. Inom luftvärnsområdet ska också marinens korvetter förses med ett kvalificerat luftvärnssystem. Även amfibieförband föreslås utrustas med ett nytt, buret luftvärnssystem. Det totala antalet befattningar inom krigsorganisationen bedöms öka till cirka 90 000 (cirka 60 000 befattningar 2020), vilket innebär att antalet totalförsvarspliktiga som genomför grundutbildning successivt utökas till 8 000 värnpliktiga per år fram till 2025.

29


Tema: Försvarsbeslut 2020 Kristinehamnsartillerister tar kommandot

Sven får uppdrag att återetablera Bergslagens Artilleriregemente Överstelöjtnant Sven Antonsson bor ett par långa stenkast från det tidigare regementsområdet i Kristinehamn. Sedan en tid tillbaka är det också Sven som leder P4:s uppdrag med att återetablera Bergslagens Artilleriregemente i Värmland. -Jag hade egentligen tänkt pensionera mig efter 41 år som yrkesofficer men när chefen P 4 frågade mig om jag var intresserad av att återetablera mitt gamla regemente, där jag tillbringat merparten av min aktiva karriär, var svaret enkelt. Ja, tack! Berättar Sven. Arbetet har redan börjat med att planera artilleriutbildning i Värmland då P 4 i tätt samarbete med Artilleriregementet i Boden har etablerat ett kompani, Noraskogs kompani, i Skövde. Verksamheten leds av en annan tidigare Bergslagsartillerist, major Daniel Lagrell. Veckan före midsommar rycker de första värnpliktiga in till Noraskogs kompani, med målet att utbilda den första Archerplutonen för krigsplacering någonstans i landets södra delar.

stabens räkning har överste Stephan Sjöberg utsetts till ”tillväxtledare” med uppgiften att samordna all verksamhet som ska växa eller utökas inom armén. I sin tur har respektive förband som fått uppgiften att vara fadder för den återetablerade organisationsenheten uppmanats av arméstaben att utse en etableringsansvarig. – Jag har genomfört ett första planeringsmöte med företrädare för Arméstaben (AST) i Enköping. Vårt uppdrag nu är att ta fram ett underlag till en etableringsplan och målbild för etableringen av A 9 som ska redovisas i slutet av april till arméstaben. Vår målsättning är att vi ska ha den första kullen värnpliktiga på plats i Kristinehamn under hösten 2024, säger Sven Antonsson.

Etableringschef

Ännu är det alldeles för tidigt att säga något om vilken infrastruktur som kommer att nyttjas i Kristinehamn. I dag ägs omfattande delar av det gamla regementsområdets av en privat fastighetsägare, Merx Fastigheter. Sven Antonsson vill inte i dagsläget kommentera hur han ser på möjligheten att Försvarsmakten via Fortverket köper loss kasernbyggnaderna. Flera av dem byggda i slutet av 90-talet: – Jag kan i alla fall poängtera att vi inte har låst oss för ett enskilt alternativ. Det kan bli tal om att bygga helt nytt på ett nytt område. Detta får vi se när vi kommer in i mera direkta samtal med berörda fastighetsägare och kommunen, säger Sven Antonsson.

Sedan årsskiftet har Sven Antonsson uppdraget som etableringschef för återetableringen av Bergslagens Artilleriregemente (A 9). Det innebär också att nuvarande A 9 i Boden kommer att byta tillbaka till Bodens Artilleriregemente (A 8). Han fick klartecken från chefen P 4 att dra igång arbetet med etableringen på allvar efter att Chefen för Högkvarterets Produktionsledning (C Prod), generallöjtnant Johan Svensson, beslutat om det planeringsdirektiv som gäller återetableringen av nya förband runt om i landet. För arméns del handlar det om K 4 i Arvidsjaur, I 13 i Falun, I 21 i Sollefteå med detachement i Östersund, samt A 9. För Armé30

Privata fastighetsägare

Artilleri & Luftvärn


De forna arbetskollegorna vid dåvarande A 9, major Peter Eskebrink, numera administrativ chef på Kristinehamns kommun och överstelöjtnant Sven Antonsson kommer att vara två nyckelfigurer i arbetet med att återetablera Bergslagens Artilleriregementet. Foto: Eva Eskebrink.

Ser fram emot återinvigningen En annan Kristinehamnare som ser fram emot dagen då arméchefen förklarar att A 9 är återetablerat är kommunens administrative chef, Peter Eskebrink. Även han tidigare A 9-officer som valde att lämna Försvarsmakten efter att regementet avvecklats. Peter är också kommunens kontaktperson mot Försvarsmakten i det pågående arbetet med återetableringen: – Dagen när A 9 åter är operativt ska verkligen bli kul att uppleva. Min sista befattning som personalchef på A 9 var att avveckla och förflytta 117 yrkesofficerare inom Försvarsmakten samt att säga upp ett antal civilanställda. Det var definitivt inte lika kul, säger Peter Eskebrink. Han förklarar att kommunen under flera år har arbetat tillsammans med grannkommuner som Karlskoga och Karlstad för att skapa ett nytänk för att få långsiktighet i statens olika verksamheter. Bara några mil från Kristinehamn i Karlstad har till exempel Myndigheten för samhällsskydd och Beredskap (MSB) och Plikt- och Prövningsverket sina huvudkontor.

Operativt i slutet av 2021

Han poängterar också att ett regemente är mycket mer än bara kaserner och stabslokaler. Det gäller att ha tillgång till vårdhallar, lokaler för teknisk tjänst och inte minst effektiva skjutfält och övningsområden. – Med tanke på att dåvarande A 9 inte hade någon lämplig lokal för Archerpjäser lär vi i alla fall inrikta oss på att bygga en lämplig lokal för detta system, säger Sven Antonsson. Närövningsfältet som anlades en kort tid före nedläggningen i samband med att I 2 lokaliserades till Kristinehamn är också en stark tillgång. Det nya skyttecentrat är också fullt funktionellt och utnyttjas idag av en lokal skytteförening. Artilleri & Luftvärn

Detta utgör tillsammans med den allt mer framgångsrika försvarsindustrin i Karlskoga ett kluster som kan nyttjas för växeltjänstgöringar mellan de olika myndigheter, anser Peter Eskebrink: – Vi måste tänka nytt för att attrahera kompetenta medarbetare till vår region och detta kluster med många statliga verksamheter i symbios med försvarsindustrin tror vi kan bli en framgångsfaktor. Även i Falun har hjulen börjat snurra när det gäller etableringen av Dalregementet. Planen enligt uppgift till Artilleri & Luftvärn är att organisationsenheten Dalregementet (I 13) redan ska vara operativ i slutet av detta år, vilket torde innebär att rekryteringen av nyckelpersonal inleds före sommaren. Dalregementets fadderförband är Livgardet. 31


Tema: Försvarsbeslut 2020

Divisionsartilleri införs i nya artilleriorganisationen Divisionsartilleri i form av eldrör eller raketartillerisystem? Politiskt gäller inköp av ytterligare 24 eldrörspjäser, men försvarsministern säger att dörren inte är stängd för en framtida anskaffning av raketartilleriförmåga. Artilleriets ståndpunkt är en fortsatt utveckling av Archersystemet i kombination med långskjutande system för markmålsbekämpning. – Skälen till min ståndpunkt, som jag har framfört till arméchefen är flera. Dels ser jag det som klart olämpligt att vi ska börja arbeta med två olika eldrörssystem då varje system tarvar resurser i form av teknisk kompetens, underhåll, logistik och inte minst anställd personal som måste utbildas på båda systemen. Det finns en tydlig risk för suboptimering, säger överste Magnus Ståhl, chef för Artilleriregementet till Artilleri & Luftvärn. 32

Anskaffning av raketartillerisystem Som ett viktigt komplement till Archer ser också översten att någon form av raketartilleri anskaffas under försvarsbeslutsperioden. – Vår uppdragsgivare har nu fastslagit att som inledande prioritering gäller anskaffning av fler eldrör men vi ska förbereda oss för en möjlig, framtida anskaffning av raketartilleri och fortsätta bygga kompetens om denna förmåga, vilket idag redan sker. Artilleri & Luftvärn


Artilleriinspektören tillbaka Vidare vill chefen för Artilleriregementet att befattningen Artilleriinspektör återinförs. Ett uppdrag som ska vara en tillikabefattning för chefen för Bodens regemente, som också blir funktionsansvarig för artilleriets utveckling. ÖB motiverar till regeringen i sitt färska budgetunderlag för 2022 att en återetablering av A 9 kommer att inledas under innevarande år (se artikel på annan plats) men slutföras först i slutet av försvarsbeslutsperioden, vilket är en senareläggning än vad riksdagen angivit. Försvarsmaktens planering för tillväxt av artilleriet avviker därmed från regeringens inriktning om att två divisionsartilleribataljoner ska vara färdigställda till 2030. Avvikelsen beror på att Försvarsmakten bedömer att ”artilleriet inte kan tillväxa i den efterfrågade takten, främst till följd av begränsningar i tillgång till yrkesofficerare med rätt kompetens.” Med andra ord kommer det att fattas tillräcklig mängd utbildade artilleristofficerare.

Första divisionsbataljonen 2030 Artilleriregementet har till arméchef Karl Engelbrektson presenterat ett förslag som innebär att Bodens regemente ska vara huvudort för artilleriutbildning i landet. I Boden ska artillerister på samtliga nivåer, från brigad till division, utbildas. – Någon kanske invänder att det vore smartare att utbilda artilleriförband på de platser som de är ämnade för i krigsorganisationen men min ståndpunkt är att detta fungerar geografiskt men bidrar inte till den bästa utvecklingen av officerskåren. Artilleriregementet föreslår därför att artilleribataljonerna tillhörande den 19:e och 7:e brigaden samt en divisionsartillleribataljon utbildas i Boden. Kristinehamn ansvarar för utbildning av artilleriförband till 4:e brigaden, stridsgruppen på Gotland samt en divisionsartilleribataljon. Artilleri & Luftvärn

Även på punkten om utbildningsperiod för de två nya divisionsartilleribataljonerna vill ÖB avvika från försvarsbeslutet. ÖB skriver att ”en divisionsartilleribataljon färdigställs innan 2030, den andra 2032.” När det gäller behovet av raketartillerisystem skriver ÖB i sitt underlag att ”anskaffning av ett beprövat raketartillerisystem bedöms av Försvarsmakten och FMV som producerbar i aktuell tidsperiod (fram till 2025, red:s anm) och Försvarsmakten avser återkomma med ett förslag inom samma ekonomi.” Nyligen fattade Finland beslut om köp av det amerikanska raketartillerisystemet GMLRS (extended range) av USA. Finland vill anskaffa 25 eldenheter samt tillhörande ammunition till ett uppskattat värde av cirka 800 miljoner svenska kronor. Det amerikanska utrikesdepartementet godkände i slutet av februari den finländska förfrågan om anskaffningen. 33


Debattartikel av major Mats Nilsson

Vi behöver långskjutande raketartilleri Den flitige debattören, major Mats Nilsson, vid Artilleriets Stridsskola, för nu fram sina tankar om det tydliga behovet av långskjutande raketartillerisystem. Håller du med? Skicka gärna dina tankar till redaktören för införande i kommande nummer. ”I min tidigare artikel (nr 4 2020) utvecklade jag mina tankar om svenskt raketartilleri. Syftet med denna artikel är en fortsatt argumentation för att styrande politiker ska ge Försvarsmakten grönt ljus för införande av svenskt raketartilleri. Jag vill göra ett försök för att beskriva hotbilderna, omvärldsutveckling samt ge förslag på utveckling.

Realistisk hotbild I Försvarsmaktens nya handbok ”Motståndaren 2021”, finns en realistisk beskrivning av motståndaren. Några exempel är ”motståndaren försöker i första hand utnyttja eldkraften1 hos understödet, till exempel artilleri eller attackflyg, för att nedkämpa stridskrafter. Motståndaren använder också manöverförbandens rörlighet för att ta terräng och för att lokalisera och bekämpa kvarvarande styrkor. Telekrigföring utgör en integrerad del av stridsplaner och används för att störa ut ledning, målsökare, optik och sensorer samt för egenskydd.” På annan plats i handboken står det ”stridsfältet ökar i omfattning och blir i högre grad fragmenterat genom vapnens och vapenbärarnas ökade räckvidder och genom utvecklingen av stridsdelar och sensorer. Informationsteknologin skapar förutsättningar för ett effektivt användande av resurser och möjliggör ledning i realtid och nära realtid. Precisionsstyrda vapnen ger ökad sannolikhet för nedkämpning och kraftsamling sker i ökad omfattning med eld i stället för med trupp. På både operativ och taktisk nivå strävar motståndaren efter att integrera sensorer med olika typer av bekämpningssystem för att förkorta tiderna för vapeninsats för att öka effektiviteten i användandet av de skjutande enheterna och för att själv undgå bekämpning. 34

Ökat hot mot alla förband Ovanstående beskrivningar av motståndaren pekar dels på ett ökat hot mot alla våra förband, dels på ett behov av egna förmågor att kunna påverka motståndaren så att hans resurser och planer måste anpassas mot våra förmågor. Beskrivningen ovan accentueras av rysk organisation. En rysk brigad innehåller oftast tre artilleribataljoner varav en beväpnad med raketartilleri. De understöds av en artilleribrigad med fem artilleribataljoner, flera av dessa har raketartilleri. Vid ett anfall eftersträvas minst ett styrkeförhållande ”tre till ett”. Var och en kan här räkna ut artilleriövertaget för motståndaren. Att själv kunna lokalisera, bekämpa, störa ut motståndarens möjligheter till kraftsamling av eld, innan vi blir bekämpade är helt avgörande.

Hotat luftherravälde NATO har efter de senaste årens konflikter i Georgien och Ukraina insett att deras tidigare luftherravälde till del är hotat via motståndarens utvecklade luftvärnssystem2. NATO anser sig ”outgunned” av motståndaren. Vidare gav analyser av rysk utveckling en bild av en mycket god EW och luftvärnsförmåga. NATO har därmed startat en utveckling av mer långskjutande artilleri. Både eldrörsartilleri för understöd av manöverförband och utveckling av befintligt långskjutande raketartilleri för bekämpning av motståndarens förmågor och kritiska sårbarheter. Denna utveckling omfattar ökade räckvidder, bättre precision, bättre verkan, större rörlighet och skydd. Nato har sedan länge via Joint Fires och Targeting-processer utvecklat metoder för att i första hand utnyttja eldkraften i understödet innan anfall. Artilleri & Luftvärn


Varför satsa på flyget? Att lägga alla ägg i samma korg är sällan en lyckad lösning. Det har historien tydligt lärt oss. Några misslyckade exempel på detta, anser jag, är exempelvis Försvarsmaktens beslut om centrallagerlösning i stället för många små utspridda mobiliseringsförråd över ytan samt avskaffandet av flygbassystemet, vilket gör vårt flyg mer sårbart. Dessa är exempel med alla ägg i samma korg som gör oss sårbara eftersom motståndaren enkelt kan slå ut våra resurser (hög risktagning). Samma gäller i mina ögon en ensidig satsning på långräckviddig markmålsbekämpning via våra flygstridskrafter. Motståndaren känner väl våra svagheter och medel och motmedel utvecklas hela tiden. Ett långskjutande raketartillerisystem har dessutom till skillnad från flyget, ett allväders- och dygnet runt-förmåga. Flyg har begränsningar på grund av väder och sikt. Ett raketartillerisystem kan med lång räckvidd (300km) och god verkan bekämpa motståndarens kritiska sårbarheter och de system som allvarligt kan påverka vår strid. Raketartillerisystem är generellt sett mer utvecklingsbara än eldrörsartilleri eftersom en eldrörsgranat har en begränsad vikt och verkan. Naturligtvis kan vi idag bygga bättre system som kan skjuta långt (70 km) men verkansdelen i dessa granater är begränsad. Spridningen ökar dessutom avsevärt med skjutavstånd. Raketartillerisystem skjuter idag betydligt längre än eldrör och med betydligt större verkanslaster. Detta innebär också att raketartillerisystem också bättre kan bära med sig olika typer av last.

Inför raketartilleri - nu Med hotbilden och omvärldsutveckling framför ögonen måste vi därför införa raketartilleri och på så sätt erhålla ett kraftfullare, flexiblare system med bättre utvecklingsmöjligheter. Inför därför snarast raketartilleri. Naturligtvis behöver vi liksom övriga sensorer för att kunna upptäcka och bekämpa de prioriterade målen. Här är artilleriradar, UAV, jägarförband, specialförband och allierade, viktiga komponenter för att erhålla underrättelser och målrapporter. Utveckla därför teknik och metoder avseende sensorer och förband för strid på djupet. För att i nära realtid kunna bekämpa dessa prioriterade mål behövs också ledningsstödssystem och metoder som medger som medger de utökade räckvidderna. Det är viktigt att vi parallellt med införande av nya system börjar utbilda-öva-träna och modulera på taktik och metoder för de hot som motståndaren projicerar samt på de egna utvecklingssteg som vi i dag ser framför oss. Ett krigsspelscentrum med kontinuerlig utveckling av system och metoder över tiden hade kanske inte resulterat i den förmågesvacka vi ser idag. Jag hävdar att det är dags att anskaffa raketartilleri – nu! Är det b a r a jag som ser behovet av raketartilleri? Foto: Bundeswehr

NATO har också infört och höjt betydelsen av att bekämpa motståndarens luftvärnsförmåga, (SEAD3) inom ramen för Targeting och prioriterade mål. Detta för att möjliggöra och utveckla sin överlägsna flygförmåga gentemot motståndaren.

S k A2 AD. SEAD Suppress enemy air defense. 3 Prioriterade mål är utvalda delar av motståndarens system som betraktas som motståndarens kritiska sårbarheter och som vid en bekämpning ger oss fördelar i striden. Dessa mål uppträder ofta på djupet av fiendens gruppering. Det kan vara ledningsplatser, raketartilleri,-, logistik.- och luftvärnssystem. Det kan också vara broar, hamnar, flygfält som vi vill hindra motståndaren att använda. 1 2

Artilleri & Luftvärn

35


Bayraktar TB-2 är en turkisk UAV, som användes av Azerbadjzan för precisionsbekämpning mot mål på flyghöjder över fem kilometer.

Ny artikelserie om hotbilden mot luftvärnssystem

Azerbajdzjan vinnare på teknisk knockout i kontaktlös luftoperation Hot mot luftvärnssystem och hur dessa används för att bekämpa luftvärn har varit sämre belyst i Artilleri & Luftvärn den senaste tiden. Tack vare major Peter Sehlin, en av luftvärnets experter när det gäller lufthot, kommer nu denna brist att rättas tack vare en serie artiklar om moderna lufthot. Först ut är en beskrivning av det andra kriget i provinsen Nagorno Karabach som anfallande Azerbajdzjan, enligt Sehlin, vann på teknisk knockout. ”I östra Kaukasus ligger Azerbajdzjan mellan Georgien, Ryssland, Kaspiska havet, Iran och Armenien. Sydöstra delen av Azerbajdzjan består av Nagorno-Karabach (fritt översatt bergiga Karabach) befolkat av armenier. I övriga Azerbajdzjan bor den turkiska folkgruppen azer. Armenien har efter första Karabachkriget 1988-1994 kontrollerat Nagorno-Karabach med tunga förband. Konfliktdynamiken i Kaukasus är intressant och väl värd att studera. Denna artikel handlar dock om ensidig förmågeutveckling och snabbt skiftande militär balans. 2017 utropades armeniska republiken Artsakh i Nagorno-Karabach, en hårt kastad handske åt regeringen i Baku. 36

Schack matt Den 27 september 2020 anföll Azerbajdzjan Artsakh. Efter förbekämpning startade huvudoffensiven den 6 oktober längs Arasdalen. Bara tre veckor senare nådde azerbajdzjanska förband staden Laçın med välriktad tung eld (se karta). Den livsviktiga bakre försörjningslinjen från Armenien var nu hotad. Azerbajdzjan avslutade med anfall mot centern och intog knutpunkten Şuşa nära Stepanakert, huvudstad i Artsakh – schack matt, Armenien kapitulerar med azerbadjzanska villkor.

Artilleri & Luftvärn


Vi tittar lite närmare på konflikten ur ett luftförsvarsperspektiv. Armeniska frontluftvärnet bestod av de ryska systemen Osa (SA-8), ZSU-23-4, Strela-10 (SA-13), 2K12 Kub (SA-6) samt diverse lätta, burna system. Ovanstående system är utvecklade för dueller mot äldre attackflyg eller attackhelikopter. Armenien saknar även kvalificerade sensorer i ett luftstridsnätverk, en förutsättning för robust luftförsvarsstrid. Armeniska flygvapnet har fyra moderna stridsflygplan av typen SU-30SM (FLANKER-C), levererade under 2019. Yttäckande luftvärnssystem av typen S-300PS (SA-10B) kan bekämpa ballistiska mål och några nyanskaffade TOR-M2 (SA-15) finns för punktskydd i Armenien.

Kontaktlös luftstrid Azerbajdzjans flygvapen har MiG-29S (FULCRUM-C) och några antika MiG-21 (FISHBED) för luftförsvar. Attackflygplan Su-25 (FROGFOOT) samt attackhelikopter Mi35/Mi-24G (HIND) utgör attackförmågan men de har ingen kvalificerad beväpning eller skydd av telekrig för direkta dueller med luftvärn. Azerbajdzjan behövde oskadliggöra luftförsvaret i operationen, men de saknade kvalificerade flygsystem som krävs för att ostraffat ge sig in i direkta dueller. De satsade istället på ett utvecklat koncept för Suppression of Enemy Air Defence, (SEAD). De valde den kontaktlösa luftstriden. Patrullrobotar (Loitering munitions) är hybrider av UAV och attackrobot. De spelade en viktig roll. Patrullrobotar är autonoma men kan påverkas av operatör precis som UAV och attack sker genom dykning in i målet. Azerbajdzjan har flera modeller som är utvecklade i Israel, ett land som också är en trogen köpare av olja från Bakus oljefält. Den tyngre Harop, tillverkade av Israel Aerospace Industries (IAI), har sex timmars patrulltid, både optisk- och signalsökande målsökare samt 23 kilos stridsdel. De lättare Orbiter-1K (Aeronautics tillverkare) och Skystriker (Elbit)har optisk målsökare och 2-10 kilo stridsdel. Artilleri & Luftvärn

Antonov An-2 var lockbeten Som lockbeten konverterades Antonov An-2 (COLT) till obemannade farkoster (UAV) efter kinesiska förebilden, Feihong -98. Azerbajdzjan flög flera UAV An-2 på låg höjd mot den armeniska fronten i obemannade Kamikazeuppdrag. Luftvärnet var därmed tvungna att öppna eld och blottade sig för patrullrobotarnas målsökare. Azerbajdzjan har också värdefulla resurser i form av MALE UAV (medium-altitude long-endurance). Två Elbit Hermes 900 tillsammans med arvet av dryga dussinet IAI Heron och Hermes 450 gav en kvalificerad och uthållig sensorförmåga dygnet runt. Azerbajdzjan har även ett antal taktiska UAV. Från Turkiet levererades beväpnade MALE UAV Baykar Bayraktar (TB-2). TB-2 har fyra vapenbalkar för lätta precisionsvapen och bra sensorer. TB-2 gav därmed Azerbajdzjan förutsättningar att precisionsbekämpa mål från flyghöjder över 5 kilometer.

Karta över det aktuella stridsområdet som beskrivs i artikeln. Grafik: Peter Sehlin. 37


Major Peter Sehlin började 1988 som teknisk officer vid Lv4 i Ystad. Sedan 1997 är Peter verksam vid Luftvärnsregementet och har haft befattningar som chef, huvudlärare vid skola och stabsofficer vid insatsförband. Han har genomfört fem utlandsuppdrag, senast i NATOstab i England. I 15 år har han arbetat som underrättelseofficer och leder i dag Luftvärnsregementets underrättelsearbete. På fritiden vill han gärna ägna sig åt olika former av kampsport, främst karate.

Det armeniska luftvärnet hade inte förmågan att framgångsrikt möta dessa hot. Frontluftvärnet SA-6/8/13 föll ofta själv offer vid dueller mot dykande patrullrobotar eller TB-2 som attackerade från högre höjd. En relativt potent och högrörlig SA-15 förstärkte i området men blev upptäckt av UAV och bekämpades när den gick i skyddsställning. System SA-10B hade verkansvolym över området men tillfogades även det förluster.

Teknisk knockout Azerbajdzjan tog i och med dessa taktiska manövrar och spetsiga investeringar under en fyra års period ett kliv från sovjetiskt 1980-tal in i nutiden och utsatte därmed Armenien för teknisk knockout. När luftförsvaret marginaliserats i ett område följde målbekämpning av de armeniska förbanden. Beväpnade MALE UAV och patrullrobotar användes i samverkan med manöverenheter. Med kvalificerad UAV-spaning maximerades även effekten av en ansenlig mängd raket- och eldrörsartilleri. Det är osäkert hur mycket Azerbajdzjan använde attackflyg Su-25 eller attackhelikopter Mi-35/Mi-24G. Speciellt attackhelikoptrar kom sannolikt till god nytta, men den låga förlustfrekvensen antyder att de undvikit direkta luftvärnsdueller. 38

Armenien kunde heller inte värna sina logistiklinjer eller reserver. Transporterna genomfördes företrädesvis i mörker vilket inte hindrade UAV med kvalificerade sensorer från att leda in tung artillerield eller utföra precisionsattacker mot dessa sårbara flöden. Armenien å sin sida sköt markrobotar mot den azerbajdzjanska oljeindustrin i försök att uppnå strategiska effekter.

2020-talets arméflyg? Blev då UAV den moderna representationen av det flygunderstöd Heinz Guderian åtnjutit i offensiven mot Frankrike 1941? Delvis, men det finns skillnader i kontext. Stridsområdet för Karabachkriget är geografiskt begränsat, kuperat och kanaliserande, vilket talar för UAV som är mer uthålligt än flyg i ett mindre stridsområde. Flyg kan däremot snabbt verka över större ytor och med tyngre laster. Stridsområdet behärskades även till stora delar av artilleri, så tung eldkraft fanns tillgänglig i Karabach till skillnad från i offensiven 1941. Exploateringen av luftförsvarets brister gav förutsättningarna. Överlägsen lägesuppfattning och målbekämpning med hög precision skapade övertaget som krävdes. I västvärlden sker detta oftast i kombination av bemannade och obemannad plattformar. Mången har sjungit TB-2 lovsång, förstärkta av azerbajdzjanska och turkiska informationskampanjer. Men precisionsbekämpning är inget nytt under solen. Den centrala frågan är snarare det armeniska luftförsvarets brister. Det armeniska luftvärnet var optimerat mot attackflyg och helikoptrar beväpnade med attackvapen från 90-talet. Mot mer kvalificerade mål som signaturpassad UAV på högre höjd, eller små stridsdelar fick de armeniska, äldre luftvärnssystemen låg eller ingen effekt. Att vinna duellen mot beväpnad MALE UAV är rimligt för luftvärn, men det krävs moderna och fullt höjdtäckande system. Armenien saknar även kvalificerade sensorer i ett luftstridsnätverk, en förutsättning för robust luftförsvarsstrid. Artilleri & Luftvärn


Israeliska Harop är en kvalificerad patrullrobot med lång uthållighet. Den har en flygtid upp till nio timmar och kan styras av en operatör upp till 20 mils räckvidd från operatörsplats. Maxfart är 115 meter per sekund. och flyghöjd maximalt 5 000 meter.

Expanderande utfallsrum Små och relativt långsamma mål som patrullrobotar eller taktiska UAV är måltyper som kräver speciella koncept för luftförsvar med anpassade verkans- och skyddsformer. Analogt med introduktionen av Panzerfaust som infanteriets mängdvapen mot stridsvagn har på kort tid ett prisvärt och enkelt vapen introducerats som exploaterar det traditionella luftförsvarets sårbarheter. Patrullrobotar är i grunden ett mycket kort utvecklingssteg från en UAV. Vi har bara sett början på denna trend av utveckling. Artilleri & Luftvärn

Stridsrummet i luften har därmed inte bara blivit mer teknisk avancerat med kryssningsrobotar, ballistiska robotar och kvalificerat flyg med avancerade vapen i telestörd miljö. Utfallsrummet har även utökats nedåt mot flertalet enklare och kostnadseffektiva mål – förbruknings-UAV. I luftförsvaret eftersträvas full spectrum air defence. Lämna inte synliga luckor för motståndaren att manövrera i. I nästa artikel skriver jag om vårt närområde och det som inte hänt. Ännu.” 39


Debattartikel, replik från Håkan Hörstedt, chef för Luftvärnets Stridsskola

Utöka korträckviddig luftvärnsförmåga men inte med lätta och burna system Det värmer i hjärtat på en något mer ålderstigen luftvärnsofficer när våra unga kollegor ger sig in i diskussionen om hur det svenska luftvärnet ska utformas. Utrustad med goda argument och en röd tråd i tanken författade Viktor Öberg i nummer 3 2020 en artikel som jag anser behöver ett bemötande och förtydligande.

Viktor Öberg sätter fingret på några intressanta frågor, inte minst hur vi kan utöka den korträckviddiga luftvärnsförmågan. Hur skapar vi förmågor som kan skydda andra förband än med ordinarie luftvärnsförband? Den andra frågan som lyfts är hur vi ska hantera UAV-problematiken. Tyvärr avslutas artikeln med att lätta och burna system eller manpads (man portable air defence systems) som Stinger och vår svenska robot 70 är lösningar på problemet. Eftersom jag troligen idag är en av få nu aktiva luftvärnsofficerare i landet som 40

grundutbildats på föregångaren till Stinger, robot 69 (Redeye), och i mer än tio år utbildat på och truppfört rb 70- och rb 90-förband, vill jag hävda att manpads inte är lösningen på problemet. Argumentationen för Viktor är enkel. Det finns ett behov av att skydda förband och verksamhet. Hotet från UAV:er är ökande. Manpads är enkla att använda och kräver liten utbildning. Manpads är billiga att anskaffa och bidrar till en viss ökad tröskeleffekt om än liten. Artilleri & Luftvärn


Noggrann analys

Att bygga ett luftförsvar

Syftet, behovet och den militära operativa nyttan med nya tekniska system behöver nogsamt analyseras innan man beslutar om anskaffning. Nya moderna luftvärnssystem måste dimensioneras mot att kunna hantera en kvalificerad och högteknologisk motståndare under ett högintensivt väpnat angrepp mot nationen. System som inte på ett bra sätt möter den hotbilden och som inte fullt ut leder mot målbilden för luftvärnet är en lyx vi inte riktigt kan unna oss.Den passiva luftförsvarseffekten av luftvärnssystem är ett ganska outforskat område. Det är ytterst svårt att värdera hur en tänkt motståndare agerar utifrån blotta vetskapen av att det kan finnas manpads vid skyddsobjekten. Tveksamt om denna motståndare låter sig skrämmas, utan istället byter metod, möjligen till en dyrare, för att uppnå sin vilja.

Det svenska landskapet gynnar snarare motståndaren än en manpadsoperatör. I de delarna av Sverige med ett något mer öppet landskap skulle med viss tvekan manpads fungera. Lågt flygande luftfarkoster kommer däremot att upptäckas för sent för att hinna bekämpas. Vidare utsätts skyttar för flera beslutsdilemman. Hur långt bort är farkosten, kommer jag att träffa? Vilken av de två svarta prickarna i horisonten som rör sig i uppåt 900 kilometer i timmen i tre dimensioner är motståndaren? Eller är det en egen sjuktransporthelikopter? Det får också anses nästan omöjligt att upptäcka en UAV med blotta ögat och bedöma avståndet till densamma. Samordningen av luftrum, som Viktor Öberg beskriver, är komplex. Ett modernt luftförsvar byggs som system av system och det finns krav på att delkomponenterna sitter ihop i en högre ledningsnivå för att uppnå en tillräcklig samordning. Detta för att optimera resursanvändningen och undvika vådabekämpningar. För att en luftvärnskomponent ska vara effektiv krävs förvarning, möjlighet till identifiering och en invisning till verkanssystemet som gör att man träffar rätt mål.

Hotbilden och hotmiljö En modern motståndare använder sig av en stor palett av metoder, vapen och vapenbärare. Det är inte orimligt att anta att en kvalificerad motståndare kringgår hotbilden från manpads genom att använda förarlösa luftfarkoster som kryssningsmissiler och UAV:er. Behövs pilotstyrda farkoster användas släpper man vapen antingen på högre höjd eller på avstånd utanför manpad-systemens räckvidd, vilket också indikeras av både svenska och utländska piloter på direkta frågor. Måste motståndaren flyga in över eller i närheten av förband med manpads sker detta med attackhelikoptrar och direktsamverkande flyg. Dessa luftfarkoster är utrustade för ändamålet med avancerade motmedel och skydd mot kinetisk penetration. Att stridsdelen från en manpad skulle ha verkan i målet på dessa farkoster är långt ifrån en självklarhet. En motståndare som genomför en militär operation mot Sverige är troligen benägen att ta vissa risker och accepterar sannolikt en del förluster. Öbergs referens till NATO-flygoperationer på Balkan under 1990-talet är därför inte relevant då det under sådana operationer ofta finns en nolltolerans mot egna förluster. Artilleri & Luftvärn

Ingen universallösning Det finns ingen universallösning på luftvärnsfrågan, systemet behöver bestå av många delar som sitter ihop. Korträckviddiga system fungerar främst som ”målvaktssystem”. Dessutom, som Öberg mycket riktigt påpekar, tvingar korträckviddiga system upp motståndaren på höjd och gör denne gripbar för vårt jaktflyg och mer potent luftvärn. Detta förutsätter emellertid att de korträckviddiga systemen sitter ihop med övriga delar i luftförsvaret. Fristående manpad kommer troligen mer att lägga hämsko på det svenska luftförsvaret än att öka effekten, då risken för vådabekämpning inte kan anses vara försumbar.

41


Överstelöjtnant Håkan Hörstedt inledde sin militära karriär med värnplikt vid Lv 4 i Ystad. Sedan 1996 är hans hemmaförband Lv 6 i Halmstad. Håkan Hörstedt har gedigen erfarenhet av robotluftvärn främst från robot 70- och 90systemen. Efter att ha slutfört Försvarshögskolans tekniska chefsprogram arbetade han i drygt tre år på Högkvarteter som materielansvarig för luftvärnssystem. Därefter utsågs han till chef för 62:a luftvärnsbataljonen och tjänstgör nu sedan 2015 som chef för Luftvärnets Stridsskola. Håkan är en hängiven landsvägscyklist med ett stort engagemang inom cykelsporten och tränar så snart tid medges.

Kan fylla ett behov Jag får ge Viktor rätt i att antalet potentiella skyddsobjekt för luftvärnet vida överstiger de förband och den förmåga vi har idag. Luftförsvars- och luftvärnsförmågan behöver ökas både i och utanför brigaderna, möjligen också tillföras förband som inte är luftvärnsförband. Här behöver ett växande UAV-hot särskilt tydliggöras och enkla system tillföras på bredden i FM. Utöver detta är det inte nödvändigtvis den korträckviddiga luftvärnsförmågan som behöver stärkas. Manpads kan å andra sidan ha en funktion att fylla, för de förband som uppträder bakom fiendens linjer och där samordningsbehovet är litet. Emellertid är manpads inte en modern lösning på moderna problem. Väl medveten om innehållet i det senaste försvarsbeslutet kan jag inte ur min strikt professionella syn argumentera för att manpads skulle tillföra någon som helst effektökning i luftförsvaret utan snarare invagga användaren i en falsk trygghet om sin egen skyddsförmåga.

En amerikansk Stingertropp avfyrar en missil under utbildning i den amerikanska öknen. Foto US Army.

42

Artilleri & Luftvärn


Artilleri & Luftvärn

43


JPOW21 utvecklar luftvärnets förmåga till interoperabilitet Joint Project Optic Windmill (JPOW) är en luftvärnsövning som genomfördes för första gången 1996. Idag, 25 år senare och efter fjorton genomförda övningar, har JPOW utvecklats från ett småskaligt initiativ till den största luftvärnsövningen i Europa. En av JPOW:s svenska deltagare, överstelöjtnant Per Nordberg ger sin rapport om JPOW21. ”JPOW är en så kallad combined/joint-övning vilket innebär att det är en multinationell övning med alla försvarsgrenar som deltagare. I år genomfördes övningen med start första veckan i mars. Ansvaret att planera och genomföra övningen delas mellan Nederländerna och Tyskland. Själva övningsplatsen är den nederländska basen i Vredepeel.

Unikt tillfälle NATO stöder med resurser för både planering och genomförande. Lv6 har deltagit i olika konstellationer sedan 2013. I år var det dags att deltaga även med materiel. Övningen genomförs i en simulerad miljö och de deltagande enheterna väljer själva om de vill deltaga med skarp materiel eller om man bara har med sig mjukvara. Övningen är indelad i flera faser där de två viktigaste är en konceptutvecklings- och experimentfas (CD/E) samt en genomförandefas (execution). CD/E-fasen som sker före genomförandefasen är ett unikt tillfälle som skiljer JPOW från andra, mer traditionella, övningar. Den möjliggör för deltagarna att testa sina system och genomföra experiment och försök i en kontrollerad miljö. Det man lärt sig i CD/E-fasen kan man sen ta med sig in i genomförandefasen och testa ytterligare. För att sen ta med erfarenheterna hem och kanske justera sina doktriner och handböcker. 44

Övningen genomförs inom ramen av en Integrated Air and Missile Defence-operation (IAMD). Under genomförandefasen utsätts de deltagande enheterna för ett realistiskt och utmanande scenario som erbjuder bra träningstillfällen.

Utvärderingsteam Att testa, misslyckas, lära sig från sina misstag, justera metoderna och prova igen ger goda utvecklingsmöjligheter. Utvärderingsresurserna under övningen är kanske det som mest karaktäriserar JPOW. Både rent tekniskt i form av loggning och inspelning av övningssekvenser, men även i form av de utvärderingsteam som arbetar för att utveckla deltagarna så mycket som möjligt. JPOW har, i princip, genomförts vartannat år de senaste 25 åren, dock med ett avbräck 2015 då skarpa operationer medförde att nyckelpersonal som krävdes för att organisera en fullskalig JPOW inte fanns tillgänglig. Men, för att inte tappa tempo samt för att träna upp ny personal så genomfördes en mindre övning i juli 2016 som kom att kallas Constructive Optic Windmill (COW). Omedelbart efter att COW genomförts påbörjades förberedelserna för JPOW17 som kunde genomföras enligt plan. JPOW utvecklas kontinuerligt, både gällande omfattning och deltagande nationer. Årets övning var dessutom länkad till en annan övning, NATO-övningen Steadfast Armour 21. Detta eftersom JPOW ger Natos högkvarter1 en bra möjlighet att öva delar av NATO:s koncept för Ballistic Missile Defense. Artilleri & Luftvärn


Överstelöjtnant Per Nordberg började sin karriär som yrkesofficer som instruktör vid robot 70-pluton vid dåvarande Lv 7 i Boden. Efter studier vid det taktiskt programmet Luftvärn tjänstgjorde han som lärare vid LvSS officersprogram. Vid Lv 6 har han varit chef för stabsoch ledningsplutoner och robot 23-pluton, chef för ledningskompaniet och bataljonschef för Luftvärnsbataljonen fram till år 2020. För närvarande är han verksam vid LvSS. Han är gift, har tre barn och på fritiden ägnar han sig gärna åt kanotsport, sprint- och maratonpaddling.

Pandemiska störningar

Ingen resa

Förberedelserna för JPOW21 var kantat av en del omplaneringar med anledning av den pågående pandemin. Grundplanen för övningen och målsättningen att genomföra en, för de deltagande enheterna, värdefull övning hade dock inte förändrats. De förändringar som skett har främst handlat om att några nationer dragit sig ur övningen samt att alla planeringsmöten efter augusti månad genomförts digitalt. Störst påverkan blev det när Tyskland drog sig ur övningen med anledning av covid-19, då övningsledningen tappade viktig arbetskraft. För svensk del var JPOW21 ett samarbete mellan Lv 6, FMV och Saab. Det fanns två tydliga syften med vårt deltagande. Det ena var av långsiktig karaktär, där vi helt enkelt vill få in en fot i övningen och bli inbjudna till fler JPOW. Det andra syftet var mer tekniskt och bestod i att verifiera LvC interoperabilitet avseende Länk 16. Det är FMV:s ansvar att verifiera och validera våra system innan de överlämnas till Försvarsmakten och under JPOW21 testades systemet med en nederländsk CRC som motpart2.

Även vår planering fick sig några törnar under förberedelsernas gång. Vid årsskiftet insåg vi som planerade det svenska deltagandet att det inte var helt säkert att man i början av mars skulle kunna resa till och från Nederländerna med anledning av covid-19. Alternativ planering inleddes och blev det enda alternativet. Vi fick delta i JPOW21 från Enköping i stället för i Vredepeel. För att kunna koppla upp sig mot Vredepeel nyttjades ett nätverk som kallas Combined Federated Battle Laboratories Network (CFBL Net). CFBL har använts inom NATO sedan 2002. Globalt finns det över 200 noder för CFBL varav en i Enköping. CFBL ger fantastiska möjligheter. Med en nod på plats i Halmstad i sinom tid, kommer deltagande i denna typ av internationella övningar att underlättas markant. Deltagande på plats, tillsammans med övriga nationer, ger naturligtvis mest, åtminstone för de individer som övas, i och med att man kan lära sig mycket av andra över en kopp kaffe mellan de olika spelmomenten. Men, med CFBL på hemmaplan kan vi välja vilka system vi vill transportera ner till kontinenten och vilka system som får stå kvar hemma. Det blir i slutändan både kostnadseffektivt och kan möjliggöra att beredskapskrav kan hållas även under en internationell övning. Nu börjar planeringen för JPOW23!

1 2

Supreme Headquarters Allied Powers Europe (SHAPE) Control and Reporting Centre (CRC)

Artilleri & Luftvärn

45


Helge Gard tar emot en modell av haubits 77 B efter den viktiga beställningen till dåvarande Bofors. Överlämnare är Bofors VD, Egon Linderoth.

Generalmajor

HELGE GARD, 1929-2020 En av artilleriets tunga debattörer under 80- och 90-talet och en tidigare ordförande, tillika hedersmedlem, i vår förening, generalmajor Helge Gard är död. Han blev 90 år. Detta blir inte någon gängse dödsruna som redaktionen publicerar då jag, efter tämligen idogt letande, inte hittat någon som varit villig att skriva om Helge Gards karriär. Istället vill jag, om än något sent med tanke på hans frånfälle som var för ett drygt år sedan, ta tillfället i akt och skriva en mer personlig betraktelse av en general som de facto såg till att jag i slutet av 80-talet blev en av dåvarande Artilleriklubbens medlemmar.

En god informationskälla Helge och jag stötte på varandra i samband med ett besök han gjorde i Bofors i slutet av 80-talet. Av någon anledning uppstod ett gemensamt tycke för varandra och vi lärde känna varandra lite mer. För min del blev det flera resor till Tre Vapen och ”audiens” hos generalen. Så här, när Helge nu vandrat vidare, kan jag avslöja att han i flera stycken var en mycket god informationskälla för mig och min dåvarande journalistiska gärning som lokalredaktör i kanonstaden Karlskoga. Jag fick mycket nyttig förhandsinformation om många intressanta saker, bland annat den uppmärksammade stödbeställningen av artilleriammunition och utveckling av Haubits 77 B, som Bofors fick order på. Stundtals hade vi kontakt varje vecka. Ett annat resultat av min goda relation till Helge Gard var att han en dag mer eller 46

mindre beordrade mig att åka till Villingsbergs skjutfält för att delta i en av dåvarande Artilleriklubbens sammankomster med tillhörande middag. Men, protesterade jag; ”jag är inte medlem i föreningen”. ”Oroa dig inte, pojk – det fixar jag”, var svaret från Helge. Han höll vad han lovade och detta till ett antal överstars förtret eftersom jag med min, bitvis kritiska försvarsjournalistik, inte var på god fot med alla förbandschefer eller generaler i Högkvarterets korridorer. Jag minns särskilt dåvarande kustartilleriinspektören som förfasade sig med att yttra, när mitt medlemskap blev formellt känt; ”för sjutton (egentligen var ordbruket mycket mer kraftfullt), vi kan inte ha med en fullt verksam journalist i föreningen. Han kan ställa till med mer skada än nytta”. En uppmaning som inte fick något gehör av vare sig föreningens ordförande vid denna tid, just det Helge Gard eller övriga i styrelsen. Sedan dess är jag alltså en trogen medlem och numera även hedersmedlem. Bäva månde inspektören…

Rättskaffens man Helge som jag minns honom var en mycket rättskaffens man som stod vid sitt ord. Enligt mina kontakter var han uppskattad både som förbandschef och de sista åren innan pensionen som chef för dåvarande FMV:s huvudavdelning för armémateriel. I denna befattning arbetade han idogt och fick igenom ett antal, vid respektive tidpunkt, mycket kritiska beställningar för att svensk försvarsindustri, läs i första hand Bofors, skulle fortsätta att leva i god välmåga eller rent av överleva. Officerskarriären, som inleddes på Bodens regemente 1953 avslutad Gard med att 1982 utnämnas till generalmajor. Under åren 1980-1982 gjorde han från FMV ett mellanspel som förbandschef då han utnämndes till chef för Gotlands Artilleriregemente, A 7. Två efter att han slutat som regementschef valdes han också in i Kungliga Krigsvetenskapsakademien och var akademiens sekreterare under åren 1991-1996. Helge Gard var man med stor portion humor. Han berättade gärna historier i både informella som formella sammanhang. Helge lockade mig till åtskilliga goda skratt i hans umgänge. Stefan Bratt, chefredaktör och mångårig medlem i Artilleriklubben Artilleri & Luftvärn


Foto: Försvarsmakten

Your number one choice for tactical IT MilDef bygger en säker och digital framtid tillsammans med våra soldater och sjömän. Trygg försörjning och svensk ingenjörskonst. Vi bidrar till ökad operativ effekt och har nu full kapacitet i vår nya anläggning/HQ i Helsingborg. Besök oss på www.mildef.com Produkter – System – Tjänster Skapar förmåga!

Muskötgatan 6 Gamla Värmdövägen 6 254 66 Helsingborg 131 37 Nacka 042-25 00 00 042-25 00 00 salesse@mildef.com Artilleri & Luftvärnsalesse@mildef.com

47


Sex nya stipendiater presenterades under klubbens första digitala årsmöte Ni har hört och läst det förut – Coronapandemin har satt stopp för mycket av vårt lands ideella föreningsverksamhet. Så också för Artilleri- och Luftvärnsklubben, vilket tydligt framkom under årsmötet den 17 februari. Föreningens första digitalt arrangerade årsmöte. Desto mer glädjande var det för mötesordföranden, överste Magnus Ståhl, att presentera styrelsens val av stipendiater från kvarlåtenskapen av Militärteknisk Förening samt mottagare av hedersutmärkelse från forne redaktören för dåvarande Artilleritidskrift, John Lindnérs Donationsfond (JLD). En sextett som under året vid lämpligt tillfälle att kommer att motta sina diplom respektive medaljer. De sex som styrelsen valt att hedra är civilingenjörerna Lennart Steen, Saab och affärsområdet Surveillance och John Nilsson, A 9 och tjänstgörande vid ArtSS samt kapten Anders Alm från Luftvärnsregementet. År 2020 års mottagare av JLD är löjtnant Simon Ljungberg, Luftvärnsregementet, Mikael Take, BAE Systems Bofors samt major Mats Nilsson, A 9. Motivering för respektive mottagare hittar du på webbsidan. Pandemiåret 2020 påverkade också föreningens ekonomiska resultat. Bokslutet visar en vinst på knappt 5 000 kronor, vilket är sämre än de senaste åren. En förklaring till försämringen är kraftigt vikande annonsintäkter. Budgeterade 60.000 kronor blev till slut 10.000 kronor, på grund av att många evenemang och aktiviteter som annonsörerna i vanliga fall vill profilera, helt sonika ställdes in eller flyttades framåt i tid.

Tack Anders – välkommen Mikael! Magnus Ståhl, chef för Artilleriregementet omvaldes till ordförande medan det är byte på posten som vice ordförande. Efter drygt tio år på olika poster i styrelsen tackar nu överste Anders Svensson för sig. Istället tas uppdraget över av nytillträdde chefen för Lv 6, överste Mikael Beck. Ytterligare ett nyval gjordes då major Daniel Johansson valdes in som representant för klubbens verksamhet vid Markstridsskolan. Han ersätter major Tommy Granström. Under årsmötet presenterades också föreningens planering inför årets 150-årsjubileum. Ett jubileum som var tänkt att högtidlighållas i höst men med tanke på den fortsatta utvecklingen av pandemin och tillgång till vaccin har styrelsen efter att årsmötet avslutats beslutat att flytta firandet till våren 2022. En satsning som kommer att genomföras under innevarande år är lanseringen av ny hemsida. Ett arbete som i detta nu pågår och genomförs av en webbyrå i Uppsala tillsammans med en arbetsgrupp från styrelsen. Delar av det slutliga resultatet presenteras i kommande nummer. Framtagande av den nya webbplatsen beräknas kosta cirka 65 000 kronor och är en engångskostnad.

Civilingenjör Lennart Steen, löjtnant Simon Ljungberg och Mikael Take från BAE Systems Bofors tilldelades föreningens utmärkelser och stipendier under årsmötet. 48

Artilleri & Luftvärn


One Partner for all Missions

FORCE PROTECTION IS OUR MISSION. Rheinmetall Defence är en komplett leverantör och levererar system och kompetens inom områdena: Transportfordon Bärgningsfordon ■ Reparations- och underhållsfordon ■ Stridsutrustning ■ Artilleri- och granatkastarammunition ■ Stridsvagnsammunition

Specialammunition Stridsvagnar och stridsfordon ■ Indirekta eldsystem ■ Ledning och samband ■ Simulering och träningsutrustning ■ Logistiklösningar

För mer information: www.rheinmetall-defence.com Artilleri & Luftvärn

49


Artilleri- och luftvärnsklubben

150-årsjubileet får vänta till 2022 Årets stora begivenhet för föreningen, 150-årsjubileet, kommer inte att genomföras till hösten. I samband med det senaste styrelsesammanträdet beslutades att högtidlighållandet flyttas till våren 2022. - Vi ser fortfarande för många osäkerheter och att dra igång en sådan stor arbete och ekonomisk satsning som ett storslaget firande på Karlberg med ett antal honoratiores inbjudna innebär, känns just nu inte som ett korrekt beslut, säger föreningens sekreterare, Lars Mörrby till Artilleri & Luftvärn. Istället för jubileumsfirande har dock arbetet istället satts igång med att genomföra ordinarie klubbmöten på tre orter; Halmstad, Boden och Stockholm. -Dessa möten kommer att genomföras under senare delen av året och vi kommer i sedvanlig ordning att återkomma med inbjudningar till mötena via tidskriften och vår webbplats, säger Lars Mörrby. Med andra ord, håll utkik i kommande nummer och på webbplats (www.artlvklubben.se) där datum och mer detaljerad information om respektive klubbmöte kommer att aviseras. Information kommer också att spridas där så är möjligt via Försvarsmaktens intranät Emilia.

50

Adress

Ordförande

Artilleri- och Luftvärnsklubben C/o Jan Ohlsson, Villagatan 73, 253 54 Mörarp

Överste Magnus Ståhl Artilleriregementet Boden 0921-34 80 00

Kontaktperson: Överstelöjtnant Lars Mörrby, Försvarets Materielverk, Stockholm.

lars.morrby@fmv.se

Tel: 08-782 54 11, 070-217 0216

Artilleri-Tidskrift Bankgiro 833-4278

Prenumerationspriser Inom Europa Utom Europa

300 kr per år 350 kr per år

Lösnummerpriser Enkelnummer Dubbel-/Temanummer

100 kr 150 kr

© 2021 Artilleri-Tidskrift Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa. Scanna QR-koden så kommer du till webbsidan där tidigare nummer av Artilleri-Tidskrift finns publicerade i pdf-format. Eller besök www.artlvklubben.se

Har du flyttat eller har ny adress? Du vet väl om att som medlem är det din skyldighet att anmäla ny adress om du vill fortsätta att få tidskriften och vara medlem i föreningen. Mejla eller ta kontakt med antingen sekreteraren (se kontaktuppgifter ovan) alternativt redaktören. Artilleri & Luftvärn


Artilleri & Luftvärn

51


Posttidning B Artilleri-Tidskrift, c/o Stefan Bratt Lokförargränd 12, 775 51 KRYLBO

Eldkraft i alla lägen

ARCHER – MORE THAN A GUN

ARCHER utgör nästa generations mobila artillerisystem, Mobility, Survivability, Effect and Endurance, utvecklad för konfl ikter med komplex hotbild. Systemets Archer brings the indirect fire to an eldkraft och mobilitet är optimeratcapability för att understödja entirelymarkförband new level. snabbrörliga – i alla lägen. BAE Systems Bofors i Karlskoga utvecklar och tillverkar högteknologiska produkter och system och bidrar till en stärkt nationell säkerhet och försvarsförmåga. www.baesystems.com

Liljedal Com munication 2020

ARCHER


Articles inside

JPOW21 utvecklar luftvärnets förmåga till interoperabilitet

7min
pages 44-47

Utökad, korträckviddig luftvärnsförmåga men inte med lätta och burna system

5min
pages 40-43

Divisionsartilleriet tillbaka

2min
pages 32-33

Ny artikelserie om lufthot av Peter Sehlin Azerbadzjan vann på teknisk knockout

6min
pages 36-39

Mats Nilsson Långskjutande raketartilleri behövs

5min
pages 34-35

Dags att återetablera A 9 i Kristinehamn

4min
pages 30-31

Försvarsministern om nya försvarsbeslutet

3min
pages 28-29

Uppskattade insatser från Lv6 för coronabekämpningen

7min
pages 24-27

Civila tillämpningar lägger grund för framtidens telekrigföring

8min
pages 12-15

Luftvärnscentralen redo att tas i bruk

3min
pages 20-21

Sverige gör miljardaffär för mobila radarstationer

2min
page 19

Innehåll Anders Svensson Vår förening behövs

2min
pages 4-5

Hur utvecklas nya radarsystem

7min
pages 16-18

Tommy Sjödén och Stefan Eriksson Divisionsnivån åter inom armén

3min
pages 22-23

Luftburna sensorsystem stöttar bekämpning av kryssningsrobotar?

10min
pages 6-11
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.