Artilleri & Luftvärn nr 1 2019

Page 1

Artilleri & Luftvärn Artilleri-Tidskrift nr 1 2019



Artilleri & Luftvärn Tidskrift för artilleri och luftvärn Nr 1 | 2019 | årgång 148

Innehåll Redaktör och ansvarig utgivare: Stefan Bratt, Lokförargränd 12 775 51 Krylbo, tel 0226-121 09 Mobil: 0703-999 708 E-post: stefanbratt@tele2.se Biträdande redaktör: Joakim Lewin Mobil: 070-633 59 18 E-post: joakim.lewin@fmv.se Pernilla Höök Grafisk form Mobil: 0768-41 57 22 E-post: pernilla@whdesign.se

Ordförande har ordet: Stark förening siktar på 150-årsjubileum __________________________________ 4 Mer än fördubblad volym av förband för artilleriet och luftvärnet________________ 6 Per Dahlgren Konceptutvecklingsidéer för framtidens markstrid___________________________ 10 Håkan Hörstedt Många möjligheter för framtidens luftvärn__________________________________ 14 Gripen E – ett helt nytt flygplan ________________________________________ 18 Jonas Granberg & Anders Berg Lättare vikt och ökad räckvidd eller effektivare stridsdelar?__________________ 22 Thorstein Korsvold Nammo satsar på ramjetammunition____________________________________ 26 Harry Ollinen Koreanskt raketartilleri blir svenskt divisionsartilleri?_________________________ 28 Landets enda kruttillverkare satsar på miljövänliga vitaminer___________________ 30 Inbjudan seminarium 2019____________________________________________ 34

Redaktionsadress: Postadresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Artilleri & Luftvärn c/o Artilleri & Luftvärnsklubben Box 100 55 300 10 Halmstad Tel: 08-788 78 68 Artilleri- och Luftvärnsklubbens medlemmar erhåller tidskriften utan kostnad. Redaktionen tar inget ansvar för insänt men ej beställt och överenskommet material. ISSN 004 – 3788

Artilleri & Luftvärn

Carl Sjöstrand Förrådsställda robotsystem blir tillfällig lösning för brigadluftvärn________________ 36 Stig H. Moberg Vid porträttet av en föregångsman________________________________________ 38 Första instruktörskursen genomförd för nya granatkastarpansarbandvagn 90_______ 42 Mikael Take & Stefan Blomgren Bonus erövrar artillerivärlden___________________________________________ 46 Robert Humeur Ukrainainvasionen ett uppvaknade för behovet av telekrigsförmågan______________ 50 Tjeckisk order för Saab på nya 70 NG____________________________________ 54 Klubben planerar för 150-årsjubileum____________________________________ 56 Bofors Luftvärnsförenings 75 års–jubileum________________________________ 58 Omslagsbild: Om ett par år, efter att Saab tillsammans med FMV gemensamt genomfört verfieringsprocessen, kommer flygvapnet att få de första Gripen E operativa. Foto: Saab. Formgivning: Pernilla Höök, Westberg & Höök Design, www.whdesign.se Tryck: Strokirk Landströms AB. Text och bild där inget annat anges är producerade av redaktionen.

3


Ordförande har ordet, överste Anders Svensson

Stark förening siktar på 150-årsjubileum Då var föreningens årsmöte genomfört. I år var också årsmötets inramning lite annorlunda då årsmötet vid ett tillfälle valde in tre nya hedersmedlemmar vilket inte hör till vanligheterna. De invalda hedersmedlemmarna är: generalmajor Roland Ekenberg, redaktören Stefan Bratt och sekreteraren Lars Mörrby. Samtliga tre har i mer än ett decennium varit drivande både i föreningen och inom våra respektive funktioner. Stort grattis till er alla. Utöver detta delades stipendier ut från John Lindnérs donationsfond till tre framträdande skribenter och utvecklare av funktionerna indirekt eld och luftvärn. Stort grattis även till er. En liten nyhet var att en av de tre kommer från det yngre gardet av officerskåren som nu skall bygga framtidens artilleri och luftvärn. Jag anser att vi inför föreningens snart stundande 150-års firande ska fokusera på framtiden och därmed lyfta fram och ge utrymme till den unga generationen som nu skall ta vid. I och med detta kommer jag osökt in på det andra, mycket intressanta inslaget under årsmötet. Chefen för ledningsstabens Inriktningsavdelning, generalmajor Michael Claessons, föredrag om Försvarsmaktens resa fram mot 2035 och Perspektivstudiens utgångsvärden och slutsatser.

Utmanande föredrag Det var ett inspirerande men på samma gång utmanande föredrag. Tillväxt och åter tillväxt redovisas samtidigt som vi måste bygga nya förmågor för att kunna möta en framtida motståndare. I detta perspektiv tycker jag att vi som fören-

4

ing ska skapa utrymme för den yngre generationen officerare och civila att ta plats både vid våra seminarier, klubbmöten och inte minst som skribenter i vår excellenta tidskrift. För att uppfylla det som chefen LEDS Inri beskriver som Försvarsmaktstruktur 2035 krävs nya sätt att tänka. Okonventionella metoder i anskaffning av materiel och byggande av förmågor. Nya sätt att med dagens snabba teknikutveckling överföra detta till militär förmåga och inte som tidigare att designa en efterfrågad förmåga som det tar decennier att få operativ.

”Nya generationens år” Låt därmed 2019 års verksamhet i vår förening bli ”den nya generationens år”. Fram med kraften och ambitionen. Nu står vi inför en mycket intressant vår med både Arméövning 19, Northern Wind, i norra Sverige samt inte minst Försvarsberedningens rapport med leverans i mitten på maj. Full fart i utvecklandet av och införande av nya förmågor luftvärn och artilleri. Med andra ord finns det mycket att sätta tänderna i. Tidskriften kommer naturligtvis att följa allt detta. Jag vill också slå ett slag för vårt kommande seminarium tillsammans med Pansarvärnsklubben och Granatkastarteknisk förening den 28 maj på K 1. Mer information om seminariet hittar du längst bak i detta nummer. Vår förening står stark in i framtiden och vi ser fram emot ett 150-årsjubileum om något år!

Artilleri & Luftvärn


One Partner for all Missions

FORCE PROTECTION IS OUR MISSION. Rheinmetall Defence är en komplett leverantör och levererar system och kompetens inom områdena: Transportfordon ■ Bärgningsfordon ■ Reparations- och underhållsfordon ■ Stridsutrustning ■ Artilleri- och granatkastarammunition ■ Stridsvagnsammunition ■

Specialammunition ■ Stridsvagnar och stridsfordon ■ Indirekta eldsystem ■ Ledning och samband ■ Simulering och träningsutrustning ■ Logistiklösningar ■

För mer information: www.rheinmetall-defence.com Artilleri & Luftvärn

5


Framtidens stridsfält efter 2025

Perspektivstudier visar tydligt bedömt behov:

Mer än fördubblad volym av förband för artilleriet och luftvärnet Tolv luftvärnsbataljoner och nio bataljoner för indirekt bekämpning i Försvarsmakten bedöms behovet till före 2035. Jo, ni läste rätt. Mer än en tredubbling av dagens operativa förmåga inom båda truppslagen är det behov som Försvarsmaktens perspektivstudie pekar ut. En studie som redovisar behoven fram till 2035. – Det är dock viktigt att poängtera skillnaden mellan planerad verksamhet och utpekat, analyserat behov. Vår perspektivstudie är inte, vill jag betona, något planeringsinstrument utan redovisar bedömda behov relativt våra uppgifter satta i en skisserad, framtida operationsmiljö. Planeringsfasen kommer senare, säger chefen för Ledningsstabens Inriktningsavdelning som tagit fram Perspektivstudien, generalmajor Michael Claesson.

6

Perspektivstudiearbetet är långt ifrån något nytt inom Försvarsmakten och arbetet är direkt inriktat på att studera och analysera behovet utifrån den operativa förmåga och effekt som regeringen pekat ut ska infrias vid olika tidpunkter. I februari förra året presenterade Försvarsmakten sin Perspektivstudie, i dagligt tal Perp, som innehåller synnerligen positiv läsning för den som är av uppfattningen att Försvarsmakten måste öka på alla håll och kanter:

Artilleri & Luftvärn


Artilleri & Luftvärn

7


– Det innebär också att ska vi uppnå denna förmåga utifrån förväntad effekt måste också ett antal beslut fattas i närtid, till exempel omsättning av komplexa materielsystem som fartyg och stridsfordon för att anskaffningen ska bli verklighet inom angiven tidsram, konstaterar general Claesson, som gästade Artilleri- och Luftvärnsklubbens årsmöte i mitten av februari för att berätta mer i detalj med Perp-arbetet.

Rejäl tillväxt Det är alltså en rejäl tillväxt som Perpen påvisar ett behov av. En tillväxt i alla led och för dagens unga officerare introduceras även nya organisationsnivåer som divisionsnivån. – Vi ser helt enkelt att vi har behov av att införa en divisionsledning och till detta tillföra förband som är direkt underställda divisionen. En sådan förmåga är långräckviddig bekämpning på avstånd långt över dagens räckvidder för artilleriet. Försvarsmakten ska leverera operativ effekt och för att möta den hotbild som studien ger exempel på krävs en rejäl ökning av både antalet luftvärnsförband och artilleriförband. – När det gäller luftvärnet ser vi att vi mer tydligt måste peka ut vilka förband som ska hantera skydd av strategiska platser, till exempel flygbaser medan vi har behov av fyra bataljoner som direkt ska ingå i brigadstrukturen. Vi hävdar också att vår underrättelseinhämtning och förmåga till måluttag måste stärkas genom att på sikt inrätta en flygdivision som enbart opererar med obemannade farkoster av olika typer samtidigt som antalet stridsflygplan enligt studieresultat bör ökas till 120, säger Michael Claesson.

Bästa bedömningen Samtidigt betonar Claesson att Perpstudien är det militära råd som Försvarsmakten för närvarande ger till regeringen. – Det är en kvalificerad bedömning som bygger på ett antal genomförda krigsspel i datormiljö samt den bedömning vi i dag gör vilken förmåga som en motståndare håller på att bygga upp. Vi vet att det finns fokus på långräckviddiga bekämpningssystem och många olika typer av drönare. 8

En ny förmåga som bör införas i Försvarsmakten är långräckviddig bekämpning, till exempel markmålsrobot. Bilden visar den nya versionen av tung kustrobot som Saab just nu utvecklar.

Enligt Perpstudien kommer Försvarsmakten att i perioden 2030-2035 behöva närma sig en kostnadsram som motsvarar cirka två procent av bruttonationalprodukten. – Detta kan synas som en mycket stor anslagsökning men historiska fakta visar att Försvarsmakten under en lång rad av år hand pendlat mellan 2-2,5 av BNP.

Nya förmågor Naturligtvis kräver en kraftigt ökad förbandsvolym också mycket mer personal. Perpstudien kvantifierar behoven till knappt 12 000 officerare (i dag ca 9 000). Reservofficerskåren ska öka markant från dagens 2 700 till 14 000. Antalet anställda soldater ökas till drygt 13 000 (6 700) och kategorien tidvisa och pliktsoldater uppgår 2035 till totalt 46 000 individer. – Med andra ord kommer inte plikttjänstgöringen att generera tillräckligt många anställda, vilket innebär att behovet av direktrekrytering på frivillig basis kommer att kvarstå, i synnerhet inom Flygvapnet och Marinen, säger general Claesson. Perpen ger också besked om att Försvarsmakten måste vara redo att införa nya förmågor som till exempel system för långräckviddig bekämpning (markmålsrobotar som A&L rapporterat om i tidigare nummer, red:s anm). Artilleri & Luftvärn


Generalmajor Michael Claesson är chef för ledningsstabens Inriktningsavdelning (LEDS Inri) vid Försvarsmaktens högkvarter. Han har sitt ursprung i pansartrupperna och har bland annat varit chef för Norrbottens pansarbataljon, Markstridsskolan och den svensk-finska kontingenten ingående i ISAF, Afghanistan (FS 24) samt som militärrådgivare vid den svenska Nato-delegationen i Bryssel och vid Utrikesdepartementet. Michael är också en god sologitarrist med en svaghet för elgitarrer av märket Gibson.

– Vi ser att motståndaren redan idag har dessa system och vi måste starta arbetet för att få tillgång till samma förmåga där vi exempelvis kan bekämpa hot på Gotland från grupperingar på fastlandet. Vi ser också att kommande stridsfartyg måste förses med medelräckviddigt luftvärn för att

Artilleri & Luftvärn

kunna möta sin operativa hotbild. Det gäller med andra ord för vår uppdragsgivare att nu våga ta beslut för att vi ska kunna ha dessa förmågor operativa efter 2025 samt för att kunna fortsätta utvecklas i enlighet med Perpstudiens inriktning.

9


Framtidens stridsfält efter 2025

Svårt att undgå upptäckt under markstrid år 2040:

Obemannade farkoster för markstrid måste klara tekniska utmaningar Att ge förutsägelser och prognoser om framtiden är alltid behäftat med stor osäkerhet, vilket leder till slutsatsen att utfallsrummet vad avser hotbildsutvecklingen Försvarsmakten ska omhänderta, hellre måste vara bred än ha stort djup. Med bred avses flera, helst ett stort antal, varierande relevanta potentiella (inklusive på gränsen till omöjliga) konceptutvecklingsidéer för framtidens markstrid, konstaterar överstelöjtnant Per Dahlgren, Markstridsskolan. Ett annat angreppssätt kan vara att använda spegeln. Tittar vi bakåt 20-25 år hamnar vi i tiden för Bosnienkriget, första och andra Tjetjenienkriget och Kroatiska självständighetskriget. Några gemensamma faktorer för de krigen är att de relativt snabbt blev statiska och att förhållandevis omfattande flygbombningar och artilleri på ett avgörande sätt möjliggjorde att markoperationerna framgångsrikt kunde fullföljas, för att bestående erövra/återerövra territorium. I samma tidsera, för att hitta en större operation, hamnar vi i Kuwaitkriget/Desert Shield och Desert Storm 1991. Kriget inleddes 1990 med vad som idag beskrivs som hybridkrigföring/påverkansoperationer i form av Saddam Husseins anklagelser att Kuwait genomförde ekonomisk krigföring mot Irak, som inte ekonomiskt återhämtat sig från Iran-Irakkrigen, genom att dels stjäla olja, dels översvämma världsmarknaden med olja, vilket dumpade priserna.

Kuwaitinvasion Irak genomförde vad som kan betecknas som ett strategiskt överfall, då Kuwait hade låg beredskap, trots upprepade varningssignaler. Operationen inleddes med helikopterluftlandsättningar och landstigningar av specialförband, med Sverige deltog med ett fältsjukhus om ca 500 soldater och sjukvårdare.

Neuron var Saabs första försök att skapa ett större, obemannat stridsflygplan.

syfte att snabbt eliminera Kuwaits statsöverhuvud och statsledning, för att sedan fullföljas med markstridskrafter omfattande fyra mekaniserade divisioner. Operationen var klar inom loppet av ett par dygn och får anses vara lyckad, även om Kuwaits emir och överbefälhavare, Sheikh Jaber, lyckades undkomma. Irak ockuperade sedan Kuwait under drygt sex månader, innan det kunde befrias av den US Army ledda FN-koalitionen i februari 19911.

1

10

Artilleri & Luftvärn


Här tydliggjordes medias roll, då de utnyttjades som propaganda, kanske främst avseende de omfattande flygbombningarna med de för tiden nya ”smarta bomberna”. Omvärlden gavs en bild av effektiv bekämpning av markstridskrafter genom luftbombning. Senare analyser har visat att endast 7 procent av bomberna var laserstyrda och att 70 procent av bekämpning från flyg missade sitt mål. Det är nog den huvudsakliga förklaringen till de delvis överraskande renkonterstrider som uppstod på marken, trots 100 dagars flygbombningar och underrättelseoperationer i optimal terräng (öken) för flygande sensorer och markbekämpning från luften, innan markoperationen igångsattes.

Vad har hänt? Vad skulle nu åstadkommas med den övergripande återblicken? Vad har hänt i teknisk utveckling från 1995-2000 fram till nutid? Känslan infinner sig under analysen att vi har en tendens att alltid utkämpa gårdagens krig, särskilt i betraktande av att utvecklingen nästan helt stagnerade under den strategiska timeouten i brist på potentiell militär fara mot nationen, och egentligen först på de senaste åren kommit igång igen i väst, avseende krigföring mot en högteknologisk motståndare. Nutid och för framtid i övergripande termer kan sammanfattas med: 1) Angreppen är svårupptäckta, pågår kontinuerligt och kan intensifieras, punkten inkluderar inhämtning av militärgeografiska möjligheter och begränsningar, förbandsuppbyggnad och kapaciteter samt identifiering av nyckelpersoner för markstridsförbandens funktionalitet. 2) Angreppen kommer vara omfattande mot våra kommunikationer, försörjning och infrastruktur. Det kommer troligen att vara mycket snabba förlopp (dagar, i vissa fall timmar) från den uppbyggda normalbilden till angrepp. Strävan kommer att vara att begränsa tillgången till operationsrummet genom avregling och att nedkämpa våra stridskrafter redan innan de kan nå verkan. Artilleri & Luftvärn

I framtiden kommer det, oavsett hur avancerat kamouflaget är, vara mycket svårt att undgå upptäckt med tanke på den stora mängd sensorer som är operativ i markstriden. 11


Högeffektiv mikrovågsstrålning: 3) Ledningssystem, eller mer rätt, alla system, kommer utsättas för fysisk konventionell bekämpning såväl som kraftig elektronisk krigföring inklusive elektromagnetisk puls (NNEMP) och högeffektpulsad mikrovågsstrålning (HPM). 4) Obemannade farkoster finns redan och kommer att finnas i än större omfattning för att stödja markstriden, främst med underrättelser, bekämpning, ledning/samband och försörjning. Huruvida de kommer uppträda som egna förband eller stridskrafter är svårare att avgöra. De tekniska svårigheterna att övervinna är enorma vad avser på marken rörligt uppträdande system. Förenat med de krav svensk småbruten och betäckt normalterräng i olika årstider ställer, gör det inte sannolikt. Lägger man dessutom på att ett sådant koncept är helt beroende av robusta ledningssystem för att vara effektivt, faller det i min mening bort som option. 5) Artificiell intelligens, utan att fastna i definitionen, och olika typer av sensorer kommer fortsatt utvecklas för att stödja stabsarbete och beslutsfattande, bildtolkning, upptäcka och identifiera mål, rikta och avfyra med hög automatikgrad etc. – vilket sammantaget kommer att leda till ett högre tempo i markstriden.

Svårt att undgå upptäckt: 6) Det finns en tes att det blir mycket svårt att undgå upptäckt på morgondagens stridsfält, sensorerna är för många, för bra och överlappar varandras områden på ett ohyggligt sätt och tiden från upptäckt till bekämpning (avfyring), på hela det taktiska och kanske det operativa djupet, kortas kontinuerligt - om tesen stämmer, ställer det stora krav på uppträdande i små enheter som snabbt kan samlas för att skapa avsedd effekt, för att därefter lika snabbt skingras igen för att helt enkelt inte utgöra mer än ett enskilt fordon, vapen/vapensystem som mål. 7) Den mekaniserade striden kommer fortsatt vara vital för att uthålligt ta och hålla terräng, kraven kommer öka avseende förmåga till närmast autonoma angrepp i angriparens veka liv, d.v.s. det som vanligen betecknas som på djupet av angriparens gruppering, men också för att utöva markterritoriell kontroll. 8) Det kommer bli än mer utrerat att möta angriparens hårda tät med stöd av obemannade system i kombination med fältarbeten för egen överlevnad respektive för att begränsa angriparens rörlighet samt adekvat robust indirekt bekämpning. Dessa system måste ha liknande rörlighet och skyddsnivå som det övriga mekaniserade förbandet.

Den mekaniserade striden kommer fortsatt vara vital för att uthålligt ta och hålla terräng, konstaterar Per Dahlgren från Markstridsskolans utvecklingsavdelning. Foto:Mats Carlsson 12

Artilleri & Luftvärn


Överstelöjtnant Per Dahlgren Större betydelse för luftvärn mot små mål: 9) Luftförsvarets betydelse kan inte nog understrykas nu och i framtiden. Om vi lämnar det yttäckande- och områdesskyddande luftvärnet därhän, ställs luftvärnet på marktaktisk nivå inför en mycket bred palett av mål med helt olika karaktär. Man kan redan nu utgå från att det i huvudsak inte längre är de bemannade flygande vapenplattformarna som kommer utgöra målen, det är deras vapenlast. Det innebär generellt mindre mål som kommer i allt högre hastigheter och kanske också från oväntad riktning (jämför kryssningsrobot). Det innebär också obemannade attack- och spaningsfarkoster (UAS och UCAS), i relativt låga flyghastigheter, på alla nivåer från nära mark till rymd och i divergerande storlek. UAS ger också goda möjligheter att till ringa kostnad mätta lv-systemen med mål och därmed försvåra förmågan att urskilja de väsentliga målen från mer eller mindre dummies. 10) Markbunden indirekt bekämpnings styrkor kommer fortsätta att utvecklas som tidigare, med ena benet i högre precision och längre räckvidder, det andra i yttäckande verkan med mycket hög flexibilitet i mångfaldig effekt inkluderande minor, hårdmål, termobarisk och sprängverkan i samma eldmoment. Den här förmågan kan kompletteras med flygande verkanssystem, men aldrig ersättas av dem, då de varken har allväderskapacitet eller uthållighet.

Samtränade system av system Ovanstående slutsatser ger vid handen att vår framtida mekaniserade markstridsförmåga bör utgöras av mycket väl samtränade system av system, där brigad, i vissa fall för indirekt bekämpning och luftvärn möjligen division, är den lägsta nivån där optimerat utnyttjande av ingående delar kan åstadkommas. Ledning på alla nivåer bör kunna bedrivas från flera små rörliga enheter utan att lämna en avslöjande signatur. Överlägsen rörlighet i väglös terräng, både som skydd och möjliggöra lokal överlägsenhet och överraskning. Förmåga

Artilleri & Luftvärn

är chef för Markstridsskolans Arméutvecklingsavdelning. Innan nuvarande befattning var han stabschef för Skaraborgs Regemente/Skövde Garnison 2008-2010 och Chef för 4:e brigadstaben 2006-2008. Han inledde sin militära karriär vid I 17 som 17-årig kompanibefäl skytte. Sedan dess har han haft varierande befattningar i pansarbrigad 9, P 4 och som huvudlärare taktik/ programchef vid det som idag benämns Markstridskolan. Senaste internationella insatsen genomfördes som DCOS OPS vid Multinational Brigade Centre i Kosovo.

att snabbt samla mångsidig verkan i tid och rum över hela det taktiska djupet mot angriparens kritiska sårbarheter och gränssättande faktorer. Angriparens Ibek-system kommer fortsatt vara vitala, både psykiskt och fysiskt, och ska kunna angripas senast direkt efter eldöppnande över tiden. Luftvärns-, och andra tekniska skyddssystem, ska göra angriparens pansarvärnsförmåga obsolet eller vart fall tvinga honom att använda stora mängder ammunition för att säkerställa avsedd verkan. Varje brist eller svaghet i vår förmågepalett kommer att exploateras av angriparen, den måste därmed vara bred. Det är fredstida rationellt att lockas av få större system för att bland annat spara personal, för att ta ett basalt och banalt exempel, drivmedelsförsörjning. Vi kan idag välja lösningar för framtiden med en bärare med hög skyddsnivå till en bataljons dygnsbehov, men då bygger vi också in svagheter som kommer få stora konsekvenser – fyra enklare bärare ger flexibilitet och ett robust ersättningssystem och det högvärdiga målet för angriparen är bortbyggt.

13


Framtidens stridsfält efter 2025

Perspektiv på Perspektivstudien:

Många möjligheter för framtidens luftvärn

Det går bra för luftvärnet och det är kul att vara luftvärnare. Vi är inte bara efterfrågade utan har också en hel del spännande möjligheter framför oss. De två pågående materielprojekten (Insatsförmåga Luftvärn, IfLv och mediumräckviddigt luftvärn, MRLv) ger oss vi inte bara renoverad och ny materiel. Vi får också, vill jag tydligt betona nya förmågor.

Eldenhet 98 ger oss förmågan att bekämpa mål i mörker och möjligheten att bekämpa flera samtidiga mål i olika riktningar. Luftvärnssystem 103, Patriot, ger oss förmågan att bekämpa mål på höjder och avstånd vi tidigare aldrig varit i närheten av i modern tid. Robot 68 gav oss liknande möjlighet om än kortvarigt. Det stora nya är att vi dessutom får förmåga att bekämpa taktiska ballistiska missiler. Denna förmåga är helt ny och kompetensuppbyggnaden pågår för fullt. 14

Framtida fundament De båda materielprojekten bygger fundamentet för de framtida luftvärnsbataljonerna. Ett fundament i form av ett nytt modernt ledningssystem som tillsammans med nya och renoverade sensorer förser systemen med förvarning och noggrann måldata. Perspektivstudiens slutliga rapport har en hög ambitionsnivå för tillväxten av Försvarsmakten och inte minst luftvärnsförmågan. Man beskriver vikten av luftvärn för att kunna kraftsamla andra förband, luftvärn för att ge skyddsförArtilleri & Luftvärn


Överstelöjtnant Håkan Hörstedt måga och luftvärn som en viktig förutsättning för att kunna genomföra operationer. Detta förutsätter en rejäl volymökning av moderna och kvalificerade luftvärnsförband till 2035. Förändringar tar tid och för att lyckas i ambitionen till år 2035 måste vi påbörja arbetet nu och ta avstamp redan i 2025. Ska vi tillföra volymer måste vi skapa fler strukturer.

Måste börja bygga – nu! De få förband vi har måste ”delas”, vad avser personal och kompentens, för att kunna bli fler. Volymökningen måste bygga vidare på det vi har skapat i de två pågående projekten som får utgöra basen för fler och moderna luftvärnsförband. Det vill säga samma ledningssystem, samma sensorer och samma verkanssystem som kompletteras med utökad och förbättrad förmåga. Hur förbättrar vi inslagen väg till 2035? Utmaningarna med volymökningen och ambitionen i tid, måste tas på allvar och sättet att anskaffa materiel och bygga förband behöver utmanas. Vi vet vilken väg vi vill gå till 2035, det finns en klar och tydlig målbild att fylla med konkreta och kända projekt. Det behövs emellertid studier av sådant som är svårt. Hur ska vi utforma våra vilseledningsåtgärder och skenmål? Vilka motmedel ska vi anskaffa mot UAS? Vilka elektromagnetiska vapen gynnar vår strid? Varför lyckades Blitzkriget i Polen och Frankrike 1939 - 40 medan det misslyckades på östfronten och i kriget mot Ryssland? I förlängningen på detta kan man fundera på varför Maginotlinjen misslyckades som försvarsstrategi, trots att den var byggd enligt alla konstens regler och till stor del står i intakt skick än i dag.

inledde sin militära karriär med värnplikt vid Lv 4 i Ystad. Sedan 1996 är hans hemmaförband Lv 6 i Halmstad. Håkan Hörstedt har gedigen erfarenhet av robotluftvärn främst från robot 70- och 90systemen. Efter att ha slutfört Försvarshögskolans tekniska chefsprogram arbetade han i drygt tre år på Högkvarteter som materielansvarig för luftvärnssystem. Därefter utsågs han till chef för 62:a luftvärnsbataljonen och tjänstgör nu sedan tre år tillbaka som chef för Luftvärnets Stridsskola. Håkan är en hängiven cyklist och tränar så snart tid medges landsvägscykling. Vad har vi lärt oss, vilka misstag gör vi när vi bygger våra förband. Vilka erfarenheter kan vi lära av krigen i Ukraina och Syrien? Jag är övertygad om att det finns många erfarenheter både tekniska och metodmässiga. Vår förmåga baseras inte bara på materiel, den baseras på materiel tillsammans med organisation och metoder. Det måste vara balans i denna treenlighet. Vi kan inte bygga våra nya luftvärnsförband på erfarenheter från kalla kriget och Gulfkriget i början på 1990-talet. Här måste tänkas nytt och fritt. Skapa en flexibel ledningsmetod som blir grunden att bygga vidare utifrån. Samtidigt ska ledningsmetoden ge oss handlingsfrihet för att genom framtida utveckling tekniskt och taktiskt säkerställa ledningsövertaget i luftvärnsstriden.

Ryssarna har lärt sig läxan Den högst ovetenskapliga analysen är att Tyskland lyckades föra det oväntade kriget i både Polen och Frankrike, medan man i Ryssland hade lärt sig och anpassat sig. Maginotlinjen byggde på erfarenheterna från första världskriget och hur striden fördes då. Skyttegravskriget och den massiva artillerielden ledde till att Frankrike konstruerade och byggde den ultimata skyttegraven, men det blev inget skyttegravskrig, det blev något annat. Artilleri & Luftvärn

15


Hur tas AI tillvara? Teknikutvecklingen går fort medan de militära tillämpningarna i vissa fall dröjer. Många system är i hög grad mjukvarubaserade, allt i från missiler, sensorer till ledningssystem. Hur kan vi göra det vi har bättre genom att utveckla mjukvara och möjligen införa AI (artificiell intelligens)i våra system? Verkanssystem med målsökare och snabba stridsförlopp kräver att adekvat och noggrann sensorinformation finns tillgänglig i ledningssystemet. Detta innebär i sin tur att antalet sensorer behöver bli fler. I takt med miniatyriseringen av sensorerna och i kombination med AESA-teknologi (Active Electronically Scanned Array) kan behovet av sensorinformation skräddarsys. Detta blir särskilt viktigt när våra system i samverkan med associerande system ska leverera effekt inom till exempel luftförsvaret eller med artilleriförbanden. Vårt luftstridsnätverk är ett exempel där vi skapar informationsöverläge i bekämpningssituationen. Nätverket är ett bra verktyg och stöd för luftvärnsstriden, emellertid följer en del frågor med i spåret av införandet. Hur gör vi nätverket tillräckligt robust och säkerställer att informationen i bekämpningsögonblicket är korrekt?

Är luftstridsnätverket bäst lämpat för stillastående strid eller hur anpassar vi det samma för rörlig strid på marken? Detta är exempel på frågor som behöver diskuteras och bearbetas i närtid.

Missiler i upp till Mach 5 Det är inte bara vi som inför ny teknik och nya metoder i vår organisation, även motståndaren gör detta, varför hotutvecklingen nogsamt måste följas. Ett område av särskilt stort intresse är utvecklingen av hypersoniska vapen. Missiler som inte bara får längre räckvidder utan också färdas med mycket hög hastighet, upp till Mach 5. Detta ger oss inte bara svårighet med mycket korta förvarnings- och reaktionstider utan också svårighet för våra missiler att träffa motståndarens vapen. Det finns källor som hävdar att denna teknologi kan vara operativ till 2025 medan andra menar att det tar tid bortåt 2040 innan den finns på bredden i förbanden. Beskrivningen ovan är tankar som vi tar med oss in i arbetet med utformningen av det framtida luftvärnet vid LvSS, just nu kanske fler frågor än svar. Inga beslut är ännu fattade om längs vilken väg FM ska utvecklas. Vad som är tydligt är att luftvärnet kommer att ha en betydande roll i det framtida försvaret av Sverige. Det återstår mycket arbete för att lyckas med ambitionerna till 2025 och 2035.

Artilleriet och Artilleriets Stridsskola har slutfört en utredningen om framtidens bekämpningskoncept. Avsikten var att en artikel om utredningens slutsatser och förslag skulle publicerats i detta numer men av olika orsaker kommer denna text att publiceras i kommande nummer av Artilleri & Luftvärn med utgivningen före semestern 2019.

16

Artilleri & Luftvärn


GLOBAL PATRIOT SOLUTIONS TM

ENGINEERED TO EVOLVE. PROVEN TO PERFORM. Raytheon’s Patriot är ett beprövat och högteknologiskt system som är perfekt anpassat för dagens och morgondagens utmaningar. Patriot förändras och utvecklas i takt med hotbilden. Patriot är en hörnsten i luftvärnet för 16 partnernationer som reducerar kostnader och erbjuder världens mest avancerade försvar.

Raytheon.com/patriot @Raytheon Raytheon

© 2019 Raytheon Company. All rights reserved.

Artilleri & Luftvärn

17


Framtidens stridsfält efter 2025

Framtidens Gripen – bäst i klassen?

Gripen E – ett helt nytt flygplan När Sverige under de kommande åren förnyar luftvärnet med införandet av luftvärnssystem 103 och robot 98 sker en i stort sett lika stor utveckling inom det svenska flygvapnet. För bara några månader sedan inledde Saab serieproduktionen av nästa generations stridsflygplan – Gripen E. Artilleri & Luftvärn har besökt serieproduktionen i Linköping.

I en stor monteringshall står två flygplansskrov mindre än 50 meter från varandra. Men i verkligheten är det bildligt talat flera mils avstånd mellan de två förmågor som respektive version av Gripenplanen representerar. Den ena versionen Gripen C, som idag är operativ inom bland annat det svenska flygvapnet, har de facto få likheter med den nya versionen Gripen E. Serieproduktion av det första E-planen som ska levereras till Brasilien inleddes efter årsskiftet. 18

Kraftig förmågeförbättring En person med stenkoll på de omfattande förändringar som har genomförts i E-versionen är en av Saab:s egna testpiloter, Jonas Jakobsson. Det han inte vet om hur Gripen flygs och opereras efter hundratals timmar i cockpit på Gripen är inte värt att veta. Jonas Jakobsson har också i egenskap av stridspilot på bland annat F 7 några tusen flygtimmar bakom sig som Viggenpilot. Artilleri & Luftvärn


Bättre jaktförmåga

Montören Lovis Klockner får uppgift om nästa kompent som är på tur för montering via det nya och digitaliserade monteringssystemet.

– C/D-versionen är i grunden ett mycket bra flygplan men när Sverige nu inom några år får Gripen E levererad kommer den operativa förmågan att öka markant på ett antal områden. Det handlar inte minst om sensorer samt förmågan till elektronisk störning, förklarar Jonas Jakobsson. Han pekar till exempel på att den nya, elektriskt styrda radarn (Active Electronically Scanned Array, AESA), har ett spaningsområde på mer än 100 grader, vilket är mer än konkurrenternas. Detta åstadkoms genom att den nya radarn, som i motsats till äldre generationens radar består av en hel uppsättning små fasta antennelement har fästs på en snurrande platta. Istället för en begränsning på cirka 60 grader spaningsområde med en traditionell radar får den nya radarn tack vare den snurrande plattan ett större spaningsområde på ±100 grader.

– Det innebär att med en hundra graders vinkling på radarinformationen kan Gripen E flyga längs med kustbandet och ändå få information om vad som sker ute till havs. I dag måste vi flyga mer rakt mot operationsområdet. Denna taktiska utveckling innebär en högre effekt under ett konventionellt jaktuppdrag (combat air patrol, CAP). Likaså berättar Jakobsson att Gripen E kommer att få en telekrigsförmåga (electronic warfare, EW) som är väsentligt större än C/D-versionen, som redan den har ett mycket avancerat system för elektronisk krigföring. – Faktum är att Gripen E kommer i stort sett ha lika kraftig EW-förmåga som ett modernt flygplan med huvuduppgift att genomföra störning har idag. Notabelt är då att flygplanet är konstruerat för en specifik uppgift medan Gripen E är en multifunktionsplattform med uppgift att lösa jakt, attack och spaningsuppdrag.

Fler vapenbalkar – Den som bara kastar ett öga på C/D-versioner och E-version samtidigt kanske inte ser så stora skillnader men faktum är att även skrovet är förändrat, bland annat har landställen fällts in i vingroten istället för i kroppen som på C/D-versionen.

Det är i stort sett ett helt nytt flygplan som testpiloten Jonas Jakobsson berättar om. Gripen E har till exempel kraftig förmåga för telekrigföring som ett modernt flygplan idag har med huvuduppgift att genomföra störningsinsatser. Artilleri & Luftvärn

19


Det är en helt ny värld av instrument och reglage som Jonas Jakobsson visar för redaktören i Gripen E-simulatorn. Notera den stora displayen med touchfunktion än så länge bara Gripen E är utrustad med jämfört med sina konkurrenter. Bilden, mitten: Jonas Jakobsson är en av Saabs testpiloter och har flugit Gripen i hundratals timmar. Dessförinnan var han en av flygvapnets Viggenpiloter. Bilden till höger: Maritza Erlandsson och Alfons Wilder i full färd med att montera komponenter i det första flygplanet som ska till Brasilien, provflygplan 6001.

Det innebär att vi kan ha mer bränsle internt i kroppen istället för i vingarna samt att vi även har tillfört ytterligare två vapenbalkar, säger Jonas Jakobsson. Gripen E är inget smygflygplan men har vad Saab kallar ”signaturanpassning”. Exakt vad detta innebär är inte offentligt. – När det gäller luftvärnshot kan planet verka i ett område med tydligt luftvärnshot, vilket är en anpassning till den nya hotbilden med luftvärn som har mycket lång räckvidd. Att vi har valt att prioritera elektronisk krigföring istället för smygförmåga (stealth) har helt enkelt att göra med förmågan till anpassning till nya hot. Naturligtvis tror jag att mina tidigare kollegor inom Flygvapnet inte vill gå in i ett område med luftvärnshot om det inte är nödvändigt - men förmågan finns i Gripen E, förklarar Jonas Jakobsson.

Kan verka längre i luften Överhuvudtaget lovprisar han det förmågelyft som det svenska luftförsvaret, det vill säga flygvapnet i kombination med luftvärnet nu ges. – Med E-versionen kan vi också verka längre tid i luften samtidigt som jag som enskild flygplansindivid kontinuerligt delar den information mina sensorer får med mina kollegor som deltar i samma uppdrag. Det nya med Gripen E i detta

20

sammanhang är mängden information vi delar och att vi även delar själva resursen som sensor med varandra. Behöver jag stöd med att få bättre koll på ett bekräftat mål behöver jag inte offra någon tid för att be mina kollegor göra detta. Systemet ber automatiskt de övriga flygplanen i förbandet om hjälp, vilket minskar piloternas arbetsbelastning.

Lättfluget Det har blivit dags för redaktören att få stifta närmare bekantskap med E-versionens cockpit i den så kallade PM-simulatorn. Totalt finns det nio positioner för piloter i simulatorn vilket innebär att det går att simulera uppdrag med flera fyrgrupper, vilket är en vanlig formation inom Flygvapnet. Det ska sägas att redaktörens puls stiger märkbart när startordern ges och gaspådraget ökar och Gripen börjar rulla fortare och fortare. Vi är i luften och Jonas Jakobsson börjar metodiskt berätta om vad som ska ske och hur det ska utföras. Det första som slår mig är den stora panoramaformade och högupplösta skärmen som i E-versionen ersatt de i sig revolutionerande tre skärmarna som finns i C/D. Då det är en pekfunktion kan piloten enkelt välja vad som ska visas på skärmen, till exempel radarläge, målföljning eller annan relevant information.

Artilleri & Luftvärn


Efter en tur över hav når vi in över land och får kontakt med en fientlig rote attackflygplan. Mållåsning sker och på ett långt avstånd avfyras en av Gripens Meteorrobotar som snabbt låser på ett av de rödmarkerade målen. – Här ser du ytterligare en fördel med att kunna agera på långt avstånd då vi nu kan svänga brant ifrån målen medan vår robots målsökare arbetar självständigt. Radarjaktroboten Meteor är ett mycket effektiv vapen i kombination med Eversionen. Meteor är redan operativ på C/D-versionen sedan ett par år tillbaka, säger Jonas Jakobsson.

Målet bekämpat Den röda markeringen börjar blinka och sedan försvinner den, vilket indikerar för piloten att målet med hög sannolikhet är bekämpat. Meteor som kan avfyras bortom så kallade visuell räckvidd (beyond visual range, BVR) har en aktionsradie på långt mer än fem mil. – I goda siktförhållanden kan du på hög höjd se kanske tvåtvå och en halv mil så då förstår du vilka bekämpningsräckvidder vi talar om utan att jag är mer specifik. Innan landning visar Jonas hur hårt jag kan svänga (banka) eller hur enkelt det är att göra en looping följd av en roll. För en oinvigd är verkligen Gripen E lätt att flyga men sedan tillkommer långt mycket mer avancerade och krävande handhavande i form av att hantera all information som de olika systemen presenterar för piloten. – Å andra sidan har vi varit mycket noga med att utforma och designa gränssnittet mellan maskin och människa (Human Machine Collaboration) för E-versionen så att flygplanet gör det mesta av jobbet med att presentera relevant information. Det är pilotens ansvar att selektera och prioritera den information han behöver för det aktuella tillfället. Allt för att minimera tiden för de beslut som behöver fattas för att uppdraget ska bli framgångsrikt!

Artilleri & Luftvärn

I början av året inleds serieproduktionen av Gripen E. Sverige har beställt 60 plan och Brasilien har beställt 36 flygplan.

Faktaruta – JAS 39 Gripen: Gripen A levererades för första gången till det svenska flygvapnet 1996. År 2004 inleddes leveranserna av Flygvapnets nuvarande version, C/D. Samtidigt infördes färgskärmar samt Länk 16-kommunikation. Den första avfyringen med en Meteorrobot skedde år 2006 och blev operativ inom flygvapnet 2016. Meteor kommer att vara en viktig del av E-versionens beväpningsalternativ. Den första flygningen med E-versioner genomfördes 2008 och flygningen med det andra provflygplanet Erik genomfördes i november förra året. Brasilien är hittills det enda exportlandet som har beställt E-versionen (36 flygplan). Gripen E beräknas vara operativ i Sverige fram till år 2050 och Sverige har beställt 60 E-plan.

21


Framtidens stridsfält efter 2025

Dilemmat inför framtidens ammunition:

Lägre vikt och ökad räckvidd eller effektivare stridsdelar? Kravet på ökad räckvidd för artilleriammunition kan uppnås genom att förse framtidens ammunition med ökad glidförmåga eller jetframdrivning. Samtidigt finns ett tydligt dilemma då kraven på ökad verkan, i framförallt hårda mål, ökar. Det konstaterar två av FMV:s ammunitionsexperter som på uppdrag av Artilleri & Luftvärn ger sin syn på hur artilleriammunition kan utvecklas bortom år 2025. De ryska militärutgifterna har mer än fördubblats de senaste 15 åren och merparten av dessa går till armén.1 Det finns också vittnesmål2 om att bekämpningsavstånden från indirekt eld ökat och att användandet av telekrig i kombination med detta förändrat hur vi i västvärlden skall se på funktionen indirekt eld. Västvärlden behöver med andra ord utveckla nya metoder för förbättrad verkan och ökad räckvidd.

Vad finns idag? Den alltjämt dominerande ammunitionstypen är spränggranater med splittereffekt för bekämpning av oskyddade till lätt skyddade mål. Sverige och några andra länder har kvar hårdmålsammunition, såsom Bonus, Smart och Strix som utvecklades under kalla kriget mot en kvalificerad motståndare

22

för bekämpning av tungt skyddade fordon. Att undersöka hur dessa system står sig mot moderna hotmål är en viktig parameter för dagens försvar samt för att identifiera det eventuella behovet att utveckla ny ammunition. Copperhead var en något tidigare variant av hårdmålsammunition som krävde belysning av målet med laser för slutfasstyrning. För drygt tio år sedan, 2007, introducerades Excalibur med extraordinär precision (bättre än 10m) med GPS-navigering. Dess ballistiska egenskaper med styrfenor framtill ger också granaten förmågan till längre skjutavstånd än en standardgranat. 2013 införde USA PGK (Precision Guidance Kit), som är ett GPS-styrt tändrör som kan monteras i nosen på existerande standardammunition och ge avsevärt förbättrad precision (oftast bättre än 30 m).

Artilleri & Luftvärn


Underkalibrerad granat med drivspegel (före skjutning).

Ett av flera olika koncept som BAE System Bofors studerat. Bilden visar en granat för extrema skottvidder med stora vingar och raketmotor (som separerat och inte finns med på illustrationen) efter att den gjort sitt arbete. Vingarna är i position för underljudsfart. Illustration: BAE Systems Bofors.

Har halkat efter De senaste 25 årens begränsade utveckling av artilleriammunition i västvärlden har inriktats mot en kontrollerad verkan med större precision. Denna förmåga anses fortfarande viktig i exempelvis bebyggda miljöer, men i takt med att Ryssland utvecklat nästa generations fordons- och vapensystem har väst halkat efter i en artilleriduelljämförelse. Västvärldens artilleriföreträdare pratar om att väst är out-gunned och out-ranged, i jämförelse med Ryssland, kvantitativt färre system och med sämre räckvidd. Skottvidden har i de flesta västländer inte ökat sedan 70-talet, några har tagit steget till längre eldrör (L52) med räckvidd av cirka 40 kilometer med basflöde och 50 kilometer med Excalibur. För att möta det ökade hotet pågår nu återigen i väst, främst i USA, utveckling av artillerisystem som kan nå tillräckliga skjutavstånd och bekämpa halvhårda och hårda mål i en GPS-störd miljö. FOI-R--4367—SE; Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – 2016 “Lessons Learned” from the Russo-­Ukrainian War, Dr. Phillip A.Karber - 2015

1 2

Artilleri & Luftvärn

Det amerikanska programmet för att ta fram nästa generations 155 mm artilleriammunition är benämnt Cannon-Delivered Area Effects Munition (C-DAEM). Programmet har två utvecklingsspår för artillerifunktionen: 1) Bekämpning av hårda mål på skjutavstånd 22-100+ kilometer där de längre skjutavstånden också tros kräva en ny kanon. 2) Bekämpning av både personella och halvhårda mål på skjutavstånd 40 kilometer med befintliga amerikanska L39-kanoner. Programmet syftar både till att uppnå större verkan och till att ersätta de DPICM-granater (Dual Purpose Improved Conventional Munition) som faller för åldersstrecket och som dessutom klassas som klusterammunition. Av den anledningen har man köpt Bonus som en form av interimslösning till dess att C-DAEM är tillgänglig. Ett teknologiprogram som existerar bredvid C-DAEM är Extended Range Cannon Artillery (ERCA). Där ingår en ny kanon med 58 kalibrars längd och en möjlig framtida projektil med lång räckvidd. Detta projekt har som målsättning att finna lösningar för 155 mm artilleriprojektiler som kan nå det övre intervallet för CDAEM (och ERCA), 70 till över 100 kilometer. 23


Fysikens lagar sätter gränserna Den stora utmaningen med att ta fram ny artilleriammunition är att balansera de konkurrerande kraven på räckvidd, precision och verkan där fysikens lagar sätter gränserna. Dessutom påverkar kostnadsbilden alla val av tekniska lösningar. Det går till exempel att skjuta längre med en raketmotor på granaten men då behövs bränsle till denna och då krymper utrymmet för nyttolast/verkansdel. Dessutom kommer spridningen att öka i och med de längre skjutavstånden och behöver förmodligen kompenseras med styrning och navigeringsförmåga vilken också tar utrymme ifrån en tänkt verkansdel och påverkar kostnadsbilden negativt. Här följer några exempel på områden som kan komma att vidareutvecklas för att möta de framtida behoven av indirekt eld-ammunition. Flera av dessa har varit föremål för olika genomförda svenska studier de senaste 20-30 åren. För navigering och målsökning behövs koncept där man inte är beroende av GPS eller som stöttar och/eller ersätter GPS då en kvalificerad motståndare kan antas ha störningsmedel i målområdet.

Bankorrigerande tändrör, på bilden amerikanska Precision Guidance Kit (PGK), är ett GPS-styrt tändrör som kan monteras i nosen på existerande standardammunition och ge avsevärt förbättrad precision. 24

Tänkbara lösningar är: 1) Nyttjande av GPS i den första delen av banan kompletterad med tröghetsnavigering. 2) Terrängnavigering med allväderskapacitet. 3) Kamera med intelligent mjukvara som identifierar målen i slutfasskedet. 4) Projectile Tracking System (PTS) där granatens läge i luften fastställs av radar och skickas till granaten för att korrigera och styra till målet.

Långa skottvidder Basflöde (som är en svensk uppfinning) introducerades redan i början på 70-talet och är i dag vanligt förekommande på artillerigranater och ger ett räckviddstillskott på 20-30 procent. Raketmotor har också integrerats för extra räckvidd och ger ca 20-30 procent ökad räckvidd beroende på hur mycket krut man har möjlighet att lasta i granaten utan att förlora för mycket av verkansdelen. I studieverksamhet har konstaterats att en hybrid av basflöde och raketmotor kan bli än lite effektivare och är mer optimalt med avseende på krutvikten. Ytterligare ett steg kan tas med en så kallad RAM-jet, en raketmotor som inte kräver en oxidator i bränslet vilken ger väsentligt längre räckvidder men kräver ännu mer utrymme. Ökad räckvidd kan också erhållas med högre utgångshastighet (V0). Att utveckla nya drivladdningar som kan bli något effektivare optimerade för ändamålet, men förmodligen bara upp till 10 procent i existerande eldrör. Ett annat sätt är att göra projektilen lättare vilket ger ett högre V0. Detta kan åstadkommas genom att minska tvärsnittsarean, till exempel genom en granat med mindre kalibermått än eldröret så bedöms potentialen vara 70 kilometer ur en L52-kanon. Med mindre tvärsnittsarea erhålls också ett lägre luftmotstånd. En annan möjlighet som underkaliber ger i kombination med fenstabilisering är att granatkroppen inte behöver vara cirkulär utan kan bidra till ökad lyftkraft om den utformas lite plattare undertill (och kan surfa bättre på luften). De styrfenor som också behövs kommer att bidra till bättre ballistiska egenskaper och ge ytterligare räckvidd, potentialen är 100 kilometer från L52-kanon. Artilleri & Luftvärn


Jonas Granberg

Anders Berg

Jonas Granberg är chef för enheten Ammunition, skydd och CBRN vid Armématerielavdelningen på FMV. Jonas har sedan 2006 jobbat med ammunition till artilleri och granatkastare inom FMV, bland annat med Archer- och Amosprojekten. Han har jobbat internationellt inom såväl EDA, NATO och drivit bilaterala samarbeten inom anskaffningsspåret. Ett av de pågående projekten är att etablera ett samarbete med USA om nästa generations artilleriammunition. Jonas har en bakgrund som civilingenjör inom materialfysik samt är reservofficer inom artilleriet.

Anders Berg är strategisk specialist för eldrörsvapen och ammunition på FMV. 2017 gick han i pension som sammanhållande för FMV:s forskning och utvecklingsverksamhet och arbetar nu som timanställd på FMV inom vapenområdet. Under 80-talet deltog Berg i ett antal olika artilleristudier och är en av ett fåtal svenskar som skjutit raketartilleri i Älvdalen. Efter artilleristudierna blev han projektledare för beväpningen på stridsfordon 90. Anders Berg har också varit aktiv koordinator för Sverige inom Europaorganet EDA när det gäller markbundna vapensystem och ammunitionsteknik.

Ett extremt långskjutarkoncept som studerats är att i kombination med raketmotor fälla ut stora vingar. Vingarna är dessutom manövrerbara och kan ge optimala flygegenskaper i olika hastighetsintervall med potential att nå 200 km. Gemensamt även för underkaliber och extrema vingar är att mindre plats för verkansdelen erbjuds. Mot hårdare mål är det troligast att någon form av riktad sprängverkan utgör stridsdelen i artillerigranaten. Strålbildande (RSV-3) alternativt projektilbildande riktad sprängverkan (RSV-4). För att nå önskad verkan i framtida hotmiljön krävs att de skall kunna slå igenom pansar men dessförinnan överleva motmedel i målområdet. Mot lättare stridsfordon och avsutten soldat kan styrd- och förfragmentering vara lämpligare. Specialkonstruerade splitter ger högre verkan än normalfragmenterade splitter av samma vikt över en större yta. Att påverka granatens attityd vid detonationsögonblicket är också ett sätt att nå optimerad verkan av granaten.

Artilleri & Luftvärn

Särskilt intressant är att en sådan stor aktör inom det militära som USA nu beslutat sig för att skaffa hårdmålsammunition och därmed ökad sin förmåga till verkan. Trenderna för utveckling av artilleriammunition mot bakgrund av den förändrade hotbilden kan sammanfattas med: 1) Långa skjutavstånd, upp till 70-100+ km. 2) Bekämpning av rörliga och statiska förband bestående av halvhårda till hårda mål. 3) Bekämpning i miljö då satellitnavigering ej är möjlig. 4) Överleva och/eller bekämpa passiva och aktiva motmedel. Artikelförfattarnas bedömning baserat på tillgängliga tekniska lösningar är att 2023-2025 införs i USA C-DAEMförmåga med räckvidder 30-60 kilometer beroende på valt koncept. Teknologier vidareutvecklas parallellt för längre räckvidder och integreras efterhand de finns tillgängliga, bedömt i perioden 2028-2030.

25


Framtidens stridsfält efter 2025

Text av Thorstein Korsvold, kommunikatör Nammo

Nammo satsar på ramjetammunition Sedan decennier tillbaka har artilleriet haft en begränsning av räckvidden runt 30 kilometer. Nu har norska Nammo bestämt sig för att slopa denna begränsning för konventionell ammunition genom att inleda utveckling av en ny ammunitionsfamilj med räckvidd på över 10 mil. Detta tack vare ramjetframdriving. De första provskjutningarna är planerade att genomföras I år. Thomas Danbolt berättar mer. “-Range is important. If you can shoot much farther than your opponent, counter-battery fire can simply be disregarded. Your own artillery will be safe, while at the same time you can strike enemy positions with impunity. I think we should not underestimate the consequences of having a range advantage, says Thomas Danbolt, vice president large caliber ammunition at Nammo.

Little has changed If we look back a hundred years, 155mm artillery systems in World War 1 – like the French Canon de 155mm GPF – had an effective range of about 20 kilometer. Since then, surprisingly little has changed. Some special ammunition with a bit of extra range has become available. These concepts have, however, often been marred by lower accuracy, higher cost and difficulties when adapting them to army operational concepts. Artillery units in western countries still mainly fire about as far as their predecessors did in 1918. 26

Thomas Danbolt har stora förhoppningar på norska Nammos utvecklingsarbetet med att ta fram en granat med ramjetframdrivning. De första skjutproven kommer att genomföras i år.

Now, Thomas Danbolt believes that is finally about to change. He points out that Russia has begun to field artillery systems with longer and longer ranges. At the same time, NATO countries, who have emphasized air forces for a long time, are beginning to look at their ground forces again. US Army is one example: – They really want to upgrade their artillery capabilities. And at the same time, we see a technological drive towards shells with much longer range, more precision and relatively speaking, lower cost. In all, I think we could be in for a bit of a revolution in the coming years, Danbolt says.

Live fires test 2019 Nammo already has a long history of producing high-performing artillery ammunition. Now, they are focusing on the development of a new generation of shells covering all range requirements. The most ambitious project is a Ramjet-powered, guided artillery shell with a range of up to 150 kilometres. The 155MM HE-ExR (Extreme range), as it is called, is scheduled for its first live fire tests in 2019. In practice, this is a mix of a missile and an artillery shell. The range will likely be five to eight times greater than conventional artillery. Artilleri & Luftvärn


At such long ranges, precision becomes more important. Thomas Danbolt believes artillery units will have a choice to make between two things: at the one end of the scale, saturation fire at traditional ranges. At the other end, precision fire at very long ranges. For the latter, a guidance system will be necessary. – With the guidance system, we believe we can consistently hit an area as small as the center of a football field. And even though the payload is somewhat smaller, the destructive force will likely be greater because of the accuracy, Danbolt says. In any case, armies can pick and choose: Some might focus on 40km capable projectiles, others might go for longer ranges – or one could simply have different variants available – to handle different situations. The Ramjet shell can be fired from every modern 155 millmeter L52 artillery gun – a trait it shares with all of Nammos other long range shells.

Rocket assist and base bleed Nammo is working on two other projects as well: One is the 155MM HE-LR (long range): A rocket-assisted, guided projectile that can reach 70-85 kilometer. The first prototypes have

Artilleri & Luftvärn

recently been test fired, and development is in its final stages. The last product is the 155MM HE-ER (extended range). This is an munition with more than 40 kilometer range. In contrast to its siblings, it is built on conventional technology, only with an added base bleed part that vastly reduces drag and therefore enhances range. The HE-ER variant is not as special as its longer range siblings. Neither is is at the very bleeding edge of technology. But it could still have a great impact on modern armies, effectively doubling the distance from which they can strike. Norway recently approved it for use in their armed forces, and Finland has chosen it for its new K9 Thunder system. The shell is already available. Final testing was acceived at Ravlunda Shootingrange in Sweden last year. - Our two longest range products going out to 80km or 150km are very specialized tools. Their cost could probably be considered high in an artillery context. Our 40km+ capable shell is different: Maybe it’s the least ambitious product, but it could still have the greatest impact. Western armies can now double their range, without any fuss or system changes. I believe that’s a major change – for the better.”

27


Framtidens stridsfält efter 2025

Koreanskt raketartilleri blir svenskt divisionsartilleri? Försvarsmaktens planer på att återetablera en divisionsstruktur har också öppnat diskussionen om divisionsartilleri, det som tidigare i Sverige kallades fördelningsartilleri, återkomst. Trots det nya Archersystemet på brigadnivå och möjligheter att kraftsamla elden med två bataljoner saknas den riktiga ”släggan” som förut utgjordes av fördelningsartilleriet, skriver överstelöjtnant Harry Ollinen. Han är representant för ett artillerisystem som skulle kunna bli framtidens divisionsartilleri – koreanska raketartilleriet Chunmoo. Vårt östra grannland som är artilleristarkt har alltid betonat vikten av eldkraft. Vid Nordens största slag 1944 i Tali-Ihantala på Karelska näset var det främst tack vare artilleriet som det ryska storanfallet stoppades genom en kraftsamling av eld på ytor där fienden förberedde anfall, moteldar. Det var en kraftsamling av eld till tid och rum med upp till 20 bataljoner mot samma målområde, sedan flyttades ”släggan” mot nästa mål.

Moteldar Ögonvittnesskildringar säger att efter en dylik moteld fanns det ingenting kvar! Moteld var ett begrepp även i svenska artilleriet men som mer eller mindre förfallit i glömska med tanke på den begränsande mängd artilleri vi har. Det närmaste vi kommer är artilleribekäpmning (abek) som kan utföras med våra få artillerbataljoner. Ett aktuellt exempel är ju kriget i Ukraina där 85 procent av förlusterna anses orsakade av artilleribekämpning. Divisionsartilleri kan utgöras av eldrörsartilleri, raketartilleri eller en kombination av båda. Låt oss titta närmare på raketartilleriet därför att ett sådant system kan ge en enorm eldkraft mot begränsad yta på kort tid. Det mest kända systemet är M270 MLRS från USA som infördes i den amerikanska armén 1983. Systemet anskaffades av flera NATO-länder, bland annat några nordiska. Systemet skjuter 230 mm raketer och tanken var att skjuta ut substridsdelar. Emellertid infördes ett förbud mot kluster28

ammunition 2008, den så kallade Dublin konventionen som skrivits under av 104 länder, men inte Kina, Ryssland eller USA. Detta medförde att många planer över hur MLRSsystemet skulle nyttjas fick slängas i närmaste papperskorg. Genom att ta fram ny långräckviddig ammunition, som inte bryter mot konventionen, fick systemet nytt liv. Under operation Iraqi Freedom visade systemet sin styrka och uppgraderingsprogram (HIMARS) har startat i flera länder. Sydkoreanska Chunmoo med Hanwha som leverantör är det nya, nästa generations raketartillerisystem som kan avfyra raketer i olika kalibrar. såväl styrda som icke styrda. Tidigare hade koreanerna M270 men fick i uppdrag av Republiken Koreas Armé att utveckla ett eget modernare system. Utvecklingskontrakt undertecknades år 2009 och serieproduktionen startade fem år senare. Leveranser pågår i dessa dagar och hittills har fler än 200 enheter producerats. Chunmoo har förmåga att avfyra två typer av raketer: – 239 millimeters styrda raketer (2 magasin med 6 raketer i varje). – 130 millimeters ostyrda raketer (2 magasin med 20 raketer i varje). Möjlighet finns även att skjuta andra tillverkares ammunition. Vapensystemet har två magasin. Samtliga 12 styrda raketer kan avfyras inom en minut och samtliga 40 ostyrda raketer avfyras inom 40 sekunder. Artilleri & Luftvärn


Harry Ollinen Harry Ollinen är överstelöjtnant i reserven sedan 1995. Hans militära karriär inleddes på dåvarande A 8 och han utexaminerades som löjtnant 1977. Fram till 1995 har han tjänstgjort i olika befattningar inom artilleriet och milostaben för Övre Norrland. Under åren 1991-1994 var han försvarsattaché i Finland med sidoackreditering till Estland. Under sin civila karriär har Ollinen jobbat med marknadsfrågor inom bland annat Patria och BAE System Hägglunds där han ansvarade för marknadsföringen av AMOS-projektet. Sedan i år är han konsult och arbetar bland annat med att vara representant i Sverige för koreanska Hanwha.

De styrda raketerna har en skottvidd på 80 kilometer, träffpunkt inom 15 meter och styrs via inertial INS eller GPS och GLONASS. 130 millimeters raketerna har en skottvidd på drygt 35 kilometer. Olika typer av granater och tändrör är tillgängliga. Vapenbäraren är i koreanska armén ett fordon med åtta hjulaxlar men systemet kan även integreras i andra typer av fordon. För att byta magasin följer ett ammunitionsfordon med fyra kassetter. Omladdning tar högst sju minuter. Koreanerna håller även på att utveckla ny ammunition med tunga granater från 120 kilo till 500 kilo med räckvidder upp till 300 kilometer. Jämförs det amerikanska M270- systemet med Chunmoo påvisar det koreanska systemet en klar vidareutveckling. Möjligheten att verka på stora avstånd är betydande för divisionsartilleriet och med de uppgifter som finns till hands så är Chunmoo avsevärt mer effektivt än det amerikanska.

Artilleri & Luftvärn

29


Framtidens stridsfält efter 2025

Eurenco Bofors storsatsar i Karlskoga:

Landets enda kruttillverkare satsar på miljövänliga vitaminer I början av detta århundrade talade alla om lågkänsliga sprängämnen och krut. I framtiden är det miljövänlighet, högre energiinnehåll samt förbättrad stabilitet som gäller, tror Eurenco Bofors verkställande direktör, Thomas Resare. Det är en artillerist som leder Nordens största kruttillverkare i Karlskoga. En verksamhet med hundraåriga anor från Alfred Nobels dagar. I dag är det emellertid franska intressen via statliga Eurenco som äger verksamheten till hundra procent. Men namnet Bofors vill inte Eurenco skrota. – Nja, det var väl lite si och så med detta ett tag men allt eftersom har våra ägare insett vilket stort värde Bofors har på våra marknader och att Bofors i sig borgar för kvalitet, säger Thomas Resare som för några decennier sedan lämnade sitt värv som artillerist vid dåvarande A 1 och gick över till dåvarande Bofors verksamhet.

Artilleristen Thomas Resare leder i dag en krut- och sprängsämnestillverkare, Eurenco Bofors, vars orderstock är tryggad i flera år framåt.

Tuffa år bakom sig Sedan fyra år tillbaka är han VD för Karlskogaverksamheten som har några tuffa år bakom sig. – I stort sett nästan omgående när jag kom från Nammo i Lindesberg fick jag inleda ett rejält sparprogram. 2013-2015 var mycket svaga år ekonomisk med minusresultat. Resultatet av sparåtgärderna var att ett antal anställda fick lämna företaget 2016, säger Thomas Resare. I dag är det annat ljud i skällan då marknaden skriker efter företagets produkter och orderstocken är hög för flera år framåt. Företagets personalstyrka har också ökat från cirka 200 år 2015 till strax under 250 i år. Produktionen går i tre- och femskift. – Faktum är att vår kapacitet i anläggningen hindrar oss från att fakturera större volymer. Hade vi haft större kapacitet, främst när det gäller sprängämnen, skulle vi utan problem kunna dubblera vår försäljning. Min förhoppning är att företaget ska passera miljardstrecket i omsättning inom fem år, förklarar Resare.

Omfattande investeringsprogram Därför har ett omfattande investeringsprogram dragit igång och det byggs febrilt innanför staketen på Björkbornsområdet i Karlskogas nordvästra utkanter. Under förra året investerade Eurenco för drygt 80 miljoner kronor. Thomas Resare medger också att marknadssatsningarna som Eurenco Bofors startade för några år sedan perfekt tajmades med en generell uppgång för behovet av ammunition och missiler. 30

Artilleri & Luftvärn


Vitamin som stabilisator Samtidigt som produktionen går på högvarv och planeras så fortsätta under flera år framöver arbetar företagets utvecklingsingenjörer med att ta fram framtidens krutsorter. Krut som med stor sannolikhet kommer att innehåll olika former av vitaminer: – Även jag som lekman hajade till när min utvecklingschef för första gången berättade om tekniken med att använda vitaminer som ett aktivt ämne i visst krut. Exakt hur detta fungerar kan jag inte i detalj redogöra för men det handlar om att vi måste byta ut miljöfarliga ämnen, som exempelvis koppar och bly, enligt det EU-direktiv som fastställdes 2015. I detta sammanhang har vår forskning visat att vitaminer kan utgöra en miljövänlig stabilisator.

Det investeras kraftigt inne på Björkborns industriområde i norra utkanten av Karlskoga. Flera nya lokaler för sprängämnestillverkning håller på att byggas. Foto:Eurenco Bofors AB

– Högre energi i krut innebär också ökad räckvidd. Detta arbete måste vi också balansera mot framtidens miljökrav.

Artilleri & Luftvärn

31


Högre energiinnehåll Inom luftvärns- och artilleriområdet där längre räckvidd blir ett allt tydligare och prioriterat prestandakrav på ny ammunition arbetar Eurenco Bofors med att utveckla krut med högre energiinnehåll: – Högre energi i krut innebär också ökad räckvidd. Detta arbete måste vi också balansera mot framtidens miljökrav. Vi har utfört tester som visar att vi håller på att nå hela vägen fram, så mycket kan jag säga i dagsläget, säger Thomas Resare lite kryptiskt. Det stora orosmolnet för Eurenco är inte utvecklingsarbetet utan möjligheterna att hitta kompententa medarbetare. – Vi är inte ensamma inom kemisektorn som vill rekrytera duktiga och idéfyllda ingenjörer som det råder brist på för tillfället. Vi är flera företag inom verkstads- och kemisektorn som har gått samman i ett kluster för att locka fler ingenjörer till Karlskoga. Här finns jobb inom många olika branscher. Problemet är att vi inte heller har några lämpliga utbildningar som kan kopplas direkt till vår typ av produktion och utveckling. Det är ett stort aber som vi försöker få universitet i vårt närområde att förstå.

VD Thomas Resare visar kruttillverkarens storsäljare, dubbelbaskrut. I bakgrunden hänger ett porträtt på dynamitens uppfinnare, Alfred Nobel vars tekniska innovationer lade grunden för dagens krut- och sprängämnestillverkning i Karlskoga. Bilderna nedan visar sprängämnestillverkning (mellersta bilden) samt en så kallad dubbelskruvsmaskin för tillverkning av krut. 32

Artilleri & Luftvärn


Hello archer. welcome to Heaven.

What are the capabilities of a modern weapon system? To find out you have to take it to the very edge. No matter how challenging the task is, we can reach that edge.

BOFORS TEST CENTER Artilleri & Luftvärn

www.testcenter.se

33


GEMENSAMT SEMINARIUM 2019 Nu är det dags för dig som medlem i Artilleri- och Luftvärnsklubben att boka ditt deltagande i årets vårseminarium på temat – Armén efter 2025. Seminariet genomförs i samarbete med Granatkastarteknisk Förening och Pansarvärnsklubben. Tid: Tisdagen den 28 maj kl. 12.30-17.30  Plats: Stallet, K1, Stockholm Samkväm arrangeras efter seminariet på K 1:s mäss. Buffé serveras till självkostnadspris från kl. 18.00. Artilleri- och Luftvärnsklubben betalar ett av klubben subventionerat pris på 150 kronor. Anmälan till: sekreterare Lars Mörrby, FMV. lars.morrby@fmv.se eller 070-217 02 16. Sista anmälningsdag 13/5. OBS! Anmäl deltagande i middag samt ditt personnummer för inpassering på K 1. Program: (preliminärt) Kl. 12.30 Föredrag om framtida bekämpning och stridsarenor, det nya artilleriprotokollet ASCA, eventuellt framtida raketartilleri som fördelningsartilleri. Samt det aktuella läget för olika materielprojekt som granatkastarpansarbandvagn 90, luftvärnssystem 103 Patriot med mera. Missa inte möjligheten att ta del av färsk information från en skara kvalificerade föreläsare.

34

Artilleri & Luftvärn


Full interoperabilitet - redan i dag Full interoperabilitet - redan i dag Vilken betydelse har en samlad nationell och internatio-

Vilken har dig en samlad nationell och internationell nell betydelse lägesbild för i Försvarmakten? lägesbild för dig i Försvarmakten? Det försämrande säkDet försämrande säkhershetspolitiska läget i Östersjöomhershetspolitiska läget i Östersjöområdet har resulterat i att rådet har resulterat i att NATO har stående insatsförband i NATO har stående insatsförband i Baltikum, FörsvarsBaltikum, Försvarsmakten fått uppdrag placera enhemakten har fått uppdrag atthar placera enheterattpå Gotland ter på Gotland och att genomföra större internationella och att genomföra större internationella övningar. Mäng-övMängden förband som uppträder har ökat denningar. förband som uppträder i området hari området ökat markant detmarkant sista året, med dettamed ökardetta risken förrisken medvetna och detoch sista året,och ökar för medvetomedvetna incidenter, både nationellt och internationellt. na och omedvetna incidenter, både nationellt och internatiFöronellt. att minimera denna typ av risker För att minimera denna typ avkrävs riskerinformationskrävs informaöverlägsenhet bland annat genom en samlad lägesbild, tionsöverlägsenhet bland annat genom en samlad lägesbild, väl övade förband som kan genomföra beordrad verksamväl övade förband som kan genomföra beordrad verksamhet het samt att det finns yttäckande samband. samt att det finns yttäckande samband.

Vad gör SitaWare för dig?

För dig som är soldat betyder det att du, din gruppchef Vad gör SitaWare för dig? och plutonchef har en bättre lägesuppfattning och kan För dig som är soldat betyder det att du, din gruppchef och snabbare ge order och genomföra er uppgift med minshar en bättre lägesuppfattning och kan snabbakadplutonchef risk för felnavigeringar och vådabekämpningar efre ge order och genomföra er uppgift med minskad tersom ordrar och stridledning kan ges grafiskt. Din risk chefför och var vådabekämpningar ordrar och kanfelnavigeringar orientera dig om den där utlänskaeftersom skytteplutonen är grupperad, var skjutgränsen går för sidoplutonen i stridledning kan ges grafiskt. Din chef kan orienteraoch dig om vilket område våra helikoptrar opererar just nu. var den där utlänska skytteplutonen är grupperad, var skjutFörgränsen dig somgår är chef på kompani och och ibataljon ger SitaWare för sidoplutonen vilket område våra helidig möjligheten att få lägesbilden grafisk presenterad, koptrar opererar just nu. lägesbilden innerhåller positioner på fartyg, flyg och andig somenheter är chef på kompani och bataljon geruppgift. SitaWare draFör nationers som är relevanta för din dig möjligheten lägesbilden grafisk presenterad, Denna information att kanfåvidarebefordras till dina enheterläpositioner flyg och andra ochgesbilden gör att duinnerhåller är interoperabel ned på till fartyg, lägsta nivå. Dunationers som är brigadchef, i brigadstab eller annan enheter somarbetar är relevanta för din uppgift. Denna typinformation av stab harkan envidarebefordras samlad lägesbild på egna ochoch andra till dina enheter gör att organisationers förband, både interntionellt och natiodu är interoperabel ned till lägsta nivå. nellt vilket underlättar samordning av egna förband och Du som är brigadchef, arbetar i brigadstab eller annan typ samverkan med andra organisationer. av stab har en samlad lägesbild på egna och andra organisaförband, både interntionellt och nationelt- vilket unFörtioners mer information och kontaktupplysningar derlättar samordning av egna förband och samverkan med www.systematic.com andra organisationer.

Artilleri & Luftvärn

FULL INTEROPERABILITET

REDAN I DAG

C4I SOFTWARE

FRÅN HÖGKVARTER NER TILL ENSKILD SOLDAT www.systematic.com/redanidag

35


Robot 90-system åter operativa

Förrådsställda robotsystem blir tillfällig lösning för brigadluftvärn Den som spar han har, lyder ordspråket. Något som Försvarsmakten nu anammat för andra gången. Först kom beskedet att förrådsställda kustrobot 15-system åter är operativa. I samband med årets Folk- och Försvarskonferens i Sälen lättade ÖB Micael Bydén också på förlåten och berättade att förrådsställda robot 90-system nu ska bli operativa förband och tillföras arméns brigader. Beskedet från ÖB är synnerligen välkommet inom armén, inte minst av brigadernas ledning som insett vikten av att förfoga över ett ”eget” luftvärnsskydd som kan skydda brigadernas strid. – Vi plockar fram sparade robot 70 och 90-system ur våra förråd som en interimslösning till dess att vi skaffar nyare system. Det viktiga är att vi ökar den operativa effekten med de system som vi har till vårt förfogande, förklarar chefen för Luftvärnsregementet, överste Anders Svensson, med förflutet som chef för andra brigaden. För ett antal invigda inom såväl Luftvärnsregementet, Försvarets Materielverk och industrin var dock inte ÖB:s besked någon stor överraskning överhuvud taget. Redan för mer än ett år sedan, under sommaren 2017, genomförde Luftvärns-

Projektledaren för brigadluftvärn, major Nicholas Madison (mitten) diskuterar genomfört skjutprov med kollegor från LvSS. 36

regementet under stort hemlighetsmakeri provskjutningar på Mästocka skjutfält av robot 90-system, för att kontrollera systemets status, då merparten av materielen varit förrådsställd i mer än ett decennium. Skjutningar som gick över förväntan, konstaterar Luftvärnsregementes projektledare för brigadluftvärn, major Nicholas Madison.

Förberedelser i det tysta – Runt nio dagar tog det för oss att snabbutbilda på 90systemet. Då hade vi identifierat anställd personal som gjort sin grundutbildning på systemet under sin värnplikt samt annan personal som utbildats på 90. Knappt två veckors repetitionsutbildning räckte alltså för att vi skulle kunna genomföra provskjutningar med utmärkt resultat, säger Nicholas Madison. Madison ger ytterligare några exempel på hur testskjutningarna planerades i all tysthet: – Vi kunde inte ställa i ordning den förrådsställda materielen hemma på förbandet utan att det skulle väcka onödig uppmärksamhet. Detta fick ske på ”annan” plats för att ingen skulle råka se rbs90-materiel i Halmstad. Däremot var vi tvungna att ställa i ordning och undersöka status på bandvagnar på regementet. Detta skedde under förespegling att det var drivlinornas funktion på långtidsförrådsställda bandvagnar som vi inspektera. Vi var nere på verkstaden och undrade hur det gick. Oj, vad vi tittade på bärhjul och band med mera när vårt primära intresse var stridsledningsfunktionerna, säger Nicholas Madison och ler. Artilleri & Luftvärn


Försiktig jakt efter nyckelpersonal Kompetent personal som hade sina kunskaper i behåll jagade Madison och hans kollegor på mässen genom att ställa en del stickfrågor. – När xx eller yy kom på tal så frågade vi om aktuell person deltagit i 90-utbildning tillsammans med zz? Om svaret blev: nää, det var med åå…så hade vi helt plötsligt två namn att arbeta vidare med! Den utbildning som krävdes skedde när bataljonen genomförde årets Flygvapenövning och i stort sett de flesta var ianspråktagna av övningen, såväl som övade eller övningsledning. Under provskjutningstillfället i augusti 2017 avfyrades över tio robotar för att kontrollera systemens funktionalitet: – Vi sköt många robotar för att vara på säkra sidan. Trots att systemet nu legat i en lång ”törnrosasömn” var det lätt att väcka till liv, vilket visar att våra vapensystem och vår förrådshantering håller en hög nivå, säger Nicholas Madison. Efter en första förfrågan från arméledningen om status för 90-systemet och även förrådsställda 70-enheter genomfördes en grundlig genomgång av ett antal mobiliseringsförråd konstaterades att såväl stridsledningsbandvagnar med radar som robotar och lavetter var förrådsställda motsvarande enheter för ett antal kompanier. – Självklart var detta något som skedde utan att vi gjorde det allmänt känt. Vid den tiden var det ännu oklart om vi skulle få ett beslut om återtagning och hur det skulle kunna fungera. I det läget vore det dumt att skapa några felaktiga förhoppningar, förklarar regementschefen Anders Svensson.

– Det var spännande förstås. Lite nervöst också eftersom jag inte jobbat med systemet sedan 2001. Men det gick väldigt bra. Jag är lite imponerad över mig själv att kunskaperna fanns kvar så pass bra. Det är också ett gott betyg till vår värnpliktsutbildning. Hon tror att robot 90-systemet blir en lämplig interimslösning för brigadluftvärn. – Detta är ett bra system. Prestanda håller mot många av dagens flygplan och framför allt är det ett viktigt komplement till de luftvärnskanonvagnar (lvkv 90) som i dag finns inom de mekaniserade bataljonerna. Lvkv hanterar helikoptrar och lågt flygande, långsammare flygplan bra men dessa robotar hanterar snabbare hot på längre avstånd och högre höjd, säger Palmén. Överste Anders Svensson är mycket nöjd med att armén nu tillförs mer kvalificerade luftvärnssystem som bidrar till att öka den operativa förmågan inom armén, men han lägger in en liten brasklapp: – Detta är absolut det bästa vi kan göra här och nu, med det vi har. Samtidigt ser vi det som en interimslösning. Om några år krävs modernare robotsystem för ett effektivt brigadluftvärn! Enligt gällande planering ska varje brigad tillföras ett kompani med robot 70 och 90 samt ett kompani är avdelat för att förstärka stridsgrupp Gotland. Text och foto: Carl Sjöstrand, Luftvärnsregementet samt redaktionen

"Spännande få skjuta igen" Fanjunkare Malin Palmén, som idag arbetar på regementsstaben, är en av regementets officerare som grundutbildades på robotsystem 90. I samband med provskjutningarna 2017 fick hon chansen att agera skytt igen. En mycket positiv upplevelse, säger Palmén:

Artilleri & Luftvärn

37


Vid porträttet av en föregångsman I snart femtio år har vi bildlikt talat växlat blickar dagligdags, Gustaf Adolf von Siegroth och jag. Jag fångas av hans varma, men bestämda blick och ett ansiktsuttryck som utstrålar självförtroende och handlingskraft. Porträttet har gått i arv i min frus släkt och finns i vår matsal. Det är en mycket välgjord kopia av ett porträtt, målat av C F Brander år 1758. Stig H Moberg berättar historien om en mycket framsynt artillerist. Siegroth, som jag fortsättningsvis förkortar hans namn, blev en av 1700-talets mera bemärkta regementschefer och generaler. När porträttet målades var han ännu ung major vid Kalmar regemente och skulle just ta sin bataljon till Tyskland där svenska armén skulle gå in i Pommerska kriget, även kallat Sjuårskriget. Förutom hans långa och aktningsvärda militära insatser i livet måste nämnas också en parallell civil insats som riksdagsman, godsägare, samhällsutvecklare och landshövding. Här skall bara några glimtar från den militära karriären tas upp med viss koncentration på hans gedigna intresse för artilleri.1

38

Föddes 1725

Efter gedigen skol- och universitetsutbildning blev Siegroth 1744 kornett vid Västgöta kavalleriregemente. Det var vanligt vid den aktuella tiden att lovande yngre officerare skulle skickas utomlands för att, som Siegroth själv skrev, lära ”krigets värv”. Han kom själv i fransk tjänst 1745 och fortsatte att göra krigstjänst till 1753, vilket gav erfarenheter som fick stor betydelse för hans fortsatta karriär i hemlandet. Under utlandsvistelsen ägnade han mycket tid åt att förkovra sig teoretiskt. Han började under dessa år att bygga upp en gedigen bok- och kartsamling (i dag bevarad på Krigsarkivet). Av denna och hans Lefnadsjournal ser vi att han blev särskilt intresserad av artilleri, men också krigskonst, befästningslära, topografi med mera.

Siegroth föddes 1725 och representerade den sjätte generationen i Sverige av den adliga släkten von Siegroth. De första, Hans Henrik med sonen David Fredrik, kom till Sverige på begäran av Gustav II Adolf som ville ha deras hjälp dels med att modernisera artilleriet och därvid standardisera kalibrarna, och dels – det viktigaste – föra in tekniken att gjuta lätta trepundskanoner, som kungen ville ha som rörligt understödsartilleri.

1. För den som vill veta mer om Siegroths livsgärning rekommenderas läsning av en artikel författad av Wilhelm Odelberg i den 1977 utgivna regementshistoriken Kungl Södermanlands regemente under 350 år, s. 145-192. Siegroth skrev en detaljerad Lefnadsjournal som täcker i stort hela hans liv. Den finns på Kungliga Biblioteket (KB I s.21:1-4) tillsammans med utkastet till en självbiografi och en Lefnadskalender.

Artilleri & Luftvärn


Skaffade matematiska instrument Successivt skaffade han också en samling av värdefulla ”matematiske instrumenter”. Siegroth blev en skicklig tecknare och har efterlämnat ett stort antal eleganta ritningar, kaliberberäkningar och beräkningsdiagram för konstruktion av artilleripjäser. En fråga som uppenbart intresserat honom var en optimeringsfråga, som funnits i alla tider till våra dagar, nämligen hur hitta en bra balans mellan eldverkan och rörlighet. Vid given kaliber, eller granatstorlek, gällde det att få lång skottvidd genom att välja långt eldrör. Mot detta stod vikten, rörlighet krävde låg vikt. Det starka intresset att förkovra sig gjorde att han hösten 1746 begärde och fick tillfällig tjänstledighet för att åka hem och ”lära artilleri-wetenskapen af Artillericapitainen Panchén”. När han kom tillbaka till Frankrike efter några månader i Sverige fortsatte han studier varvade med deltagande i fält-

Von Siegroth lät tillverka fyra tvåpundskanoner vid Stafsjö bruk. Lavetter och anmarschbommar skaffade han i Stockholm. Pjäserna var på plats 1773. Denna pjäs finns idag bevarad på ett museum i Malmköping. Foto: Leif Jacobsson Artilleri & Luftvärn

tåg och garnisonstjänst. Visst roade han sig en del under fritiden, men helst ville han, när tjänsten så medgav, studera. Kunskapstörsten bestod genom hela livet. Siegroth återvände 1753 till Kalmar regemente och varvade tjänstgöring vid regementet med civila sysslor. Det han då företog sig resulterade så småningom i en ny småländsk köping med industri, militär övningsplats med mera - dagens Mariannelund.

Krigsfånge men frisläppt När Sverige gick med i Pommerska kriget 1758 beordrades Siegroth dit som chef för en bataljon ur Kalmar regemente. Under de kommande årens många strider fick han på grund av stora officersförluster ta befälet över bataljoner från andra regementen. Han blev också en tid krigsfånge, men frisläppt och utsedd till Generaladjutant vid svenska armén i Tyskland. De nya krigserfarenheterna befäste hans intresse för artilleriets roll. Han ansåg att den gamla svenska tilldelningen med endast två trepundspjäser per infanteribataljon inte var tillräcklig. Det dubbla behövdes, detta för att infanteriet skulle ha bättre förutsättningar att lyckas ”uti attaquen”. Han kom att under resten av sin karriär framhärda i denna uppfattning. Bataljonsartilleriet skulle ha fyra lätta pjäser, menade han. Här var han föregångsman, och nog är det intressant att vi ännu i vår tid arbetar med samma inriktning för bataljonsartilleri! Siegroth hade också sett under Pommerska kriget att förlusterna bland artilleripersonal ofta blev stora. En följd, framhöll han gärna, var att brukbara pjäser inte kunde användas när de behövdes som bäst. Att rätta till detta blev en stor fråga längre fram i karriären som jag återkommer till. Vid hemkomsten 1762 från Tyskland blev Siegroth placerad som överstelöjtnant vid Jönköpings regemente. Han tjänstgjorde vid detta regemente under 1760-talet varvat med många kvalificerade civila uppdrag. Han utnämndes till chef för Jämtlands dragonregemente 1770, med överstegrad sedan 1766. Detta var dock inte vad han önskade sig.

39


Ville bli chef för Kungliga Artilleriet Han ville bli chef för Kungliga Artilleriet och begärde att få transport dit. Detta väckte dock stark opposition inom detta regemente. Han skrev i Lefnadsjournalen: ”artilleriofficerarna skreko mot mig, menande att ingen borde få det regementet, som ej ägde artillerisciencen”. Då ilsknande han till och begärde hos Kungl. Majt. att få bli tenterad i ”artilleriwetenskapen”. Detta beviljades och i februari 1770 ägde denna unika ”tentamen” runt. Tentator var generalen Augustin Ehrenswärd, Sveaborgs skapare, som hade artilleristiskt förflutet. Närvarande var också fyra Riksråd med militär bakgrund. Det hela avlöpte lyckligt. Rådsprotokollet anger ”bifall och approbition”. Själv var Siegroth också nöjd och uttryckte sin ”synnerliga satisfaction”. Två månader senare meddelade dock Ehrenswärd att transport till Artilleriregementet inte kunde ske. Typiskt för Siegroth var att han genast lade motgången bakom sig. Han tog omedelbart flera utbildningsgrepp för att förbättra Dragonregementets stridsförmåga. Insikten om artilleriets betydelse gjorde att han bland annat ville utbilda regementet att effektivt samverka med artilleri. Pengar att inköpa pjäser fanns inte, och inte ville han vänta på medel. Han lät därför tillverka åtta pjäsattrapper av trä som kunde användas för nödvändig träning i samverkan mellan dragoner och artilleri. Notera igen hans satsning på bataljonsartilleri med fyra pjäser i ett artillerikompani per bataljon. Efter mindre än ett år i Jämtland blev Siegroth 1771 chef för Södermanlands regemente. Geografiskt passade detta honom bättre med tanke på de gods han ägde i Södermanland och Småland. Den nya uppgiften tog han sig an med sedvanlig handlingskraft och idérikedom. Ambitionen var att göra regementet till det bäst utbildade i Sverige. För detta behövdes en central

40

övningsplats för hela regementet. Det dröjde inte länge innan han fann Malma hed, centralt belägen i förhållande till de olika sörmländska kompaniernas rustningsplatser. Han tänkte sig att på platsen utveckla en helt ny stad, som han ville ge namnet Gustafs Stad till kungens ära. Han lät utarbeta en hel stadsplan för den nya staden. Gustav III gillade allt Siegroth företog sig, men han godkände inte idén med stadsrättigheter och namnförslaget. Siegroth fick nöja sig med att det nya samhället blev köping. Han gav denna namnet Malmköping, som samhället heter än i dag. Hans regemente skulle som sagt bli välutbildat i infanteriets strid. Viktig för honom var också här det som krigserfarenheterna lett honom in på, nämligen att regementets två infanteribataljoner skulle understödjas av både eget kavalleri och artilleri. Här var han verkligen en föregångsman. Siegroth begärde Gustav III:s tillstånd att få skapa ett riktigt artillerikompani vid regementet. Personal skulle tas från det egna förbandet med befäl och tio man från vart och ett av de åtta kompanierna. Förslaget vann majestätets gillande, men överhetens välvilja sträckte sig inte längre än att Krigskollegium skulle bekosta erforderlig ammunition. Kanoner fick Siegroth skaffa och bekosta själv. Fyra tvåpundskanoner lät Siegroth gjuta vid Stafsjö bruk, lavetter och anmarschbommar skaffade han i Stockholm. Pjäserna var på plats 1773. Alla finns kvar idag, om än på olika platser, bland annat vid Artillerimuseum i Kristianstad. Den nya värdigheten hos utvalda infanterister att ha befordrats till artillerister markerade Siegroth genom att förse dem med en särskild kaskett på vilken han placerade ett metallemblem visande en ”lichtkula” (jämför dagens lysgranat). Han försåg dem också med röda halsdukar. Man kan förmoda att dessa sörmlänningar kände sig ganska stolta över sin nya roll i regementet.


Stig H. Moberg är militärhistorisk författare och översättare främst avseende brittisk artillerihistoria. Han har ofta deltagit i svensk dagspress med debattartiklar och insändare inom områdena energi och säkerhetspolitik. Under perioden 1960-2000 var Moberg reservofficer vid Wendes artilleriregemente med krigsplaceringar i stabsbefattningar på brigadoch fördelningsnivå. År 1963 utexaminerades han som civilingenjör från KTH och kom därefter att ha ledande befattningar i kraftföretag och konsultbolag i Sverige och utomlands. Mellan år 1997-2015 var Moberg egenföretagare.

Skapade militärakademi Siegroth var också en föregångsman när det gäller officersutbildning. Han skapade 1782 en militärakademi där yngre officerare fick utbildning i humaniora, språk, matematik och dans för att nämna några ämnen. Givetvis bedrevs också kvalificerad militär undervisning. Akademin fick avsluta sin verksamhet 1788 när hela regementet förflyttades till Finland vid mobiliseringen inför kriget mot Ryssland. Akademins verksamhet efterföljdes 1792 av den då nya krigsskolan (militärakademin) på Karlberg. Ödets bittra ironi är att det var rysk artillerield som 1789 gjorde att artillerivännen Siegroths framgångsrika militära karriär tog slut. En kula fällde hans häst och honom själv till marken. Han överlevde, men återhämtade sig aldrig och måste avgå ur aktiv tjänst 1792. Tio år senare dog han på sitt gods Kappsta. Historien visar att artilleriets betydelse underskattats under långa fredsperioder. När kriget kommer visar det sig att artilleriet är en resurs som inte kan överskattas. Insiktsfulla och kunniga individer förstår detta, och handlar därefter. Infanterigeneralen Gustaf Adolf von Siegroth var av den kalibern.

Artilleri & Luftvärn

Gustaf Adolf von Siegroth skapade under några år en omfattande bok- och kartsamling. Denna bok och många andra är i dag bevarade på Krigsarkivet där de ingår i samlingen som Kungl. Södermanlands Regementes Officerares Kamratförening deponerat. Foto: Stig Moberg

41


”En mindre revolution för mekaniserad strid”

Första instruktörskursen genomförd för nya granatkastarpansarbandvagn 90 Efter sommaren inleds på P 4 i Skövde den första utbildningsomgången med rekryter för granatkastarpansarbandvagn 90 (grkpbv 90) Men redan i dessa dagar genomförs instruktörskurser hos leverantören BAE Hägglunds i Örnsköldsvik och på Markstridsskolan i Kvarn. Artilleri och Luftvärn fick möjligheten att vara med på en av de första skarpskjutningarna med grkpbv 90. En av bekämpningsofficerarna som kommer att kunna utnyttja det nya systemet med det bandgående bataljonsartilleriet är kapten Daniel Törnblom. Han är bekämpningschef för 72:a pansarbataljonen vid P 7 i Revinge och är lyrisk över grkpbv 90:s förmågor och prestanda: – För oss inom de mekaniserade bataljonerna är denna nya förmåga jämfört med det dragna systemet som vi i dag har mer eller mindre en revolution. Grkpbv 90 kommer att öka 42

stridsvärdet för soldaterna, har bättre skyddsförmåga och även hög och uthållig eldhastighet, säger Daniel Törnblom. Denna tisdagsförmiddag på ett kylslaget skjutfält norr om Borensberg är det Daniel som ansvarar för ammunitionstjänsten medan hans kollega, förste sergeant Ola Persson, agerar batteriplatsbefäl i en terrängbil 13. Normalt finns bplats i en bandvagn 2064 men av övningstekniska skäl nyttjas inte denna vagn under instruktörskursen. Artilleri & Luftvärn


Tolv instruktörer utbildas I de två pjäserna som hittills har levererats till Försvarets Materielverk, som ännu äger systemet, sitter denna dag instruktörselever från I 19 och P 4. Under hela året pågår leveranserna och de första vagnarna kommer formellt att lämnas över till Försvarsmakten i början av hösten enligt nuvarande planering. – Totalt utbildar vi i denna omgång 12 instruktörer under en treveckorskurs som de två första veckorna har genomförts hos Hägglunds i Örnsköldsvik. Den första veckan är fokus på de tekniska systemen och vecka två övas handhavande samt enklare laddövningar med laddövningsgranater. Denna tredje vecka gäller skarpskjutning och att få ihop systemet, vilket mycket lämpligt kunnat kombinera med P 4:s eldledningsskola som genomförs under dessa veckor, berättar major Nils Carlsson, MSS. Eldsignalering har inletts och de första inskjutningsgranaterna laddas. Sedan kommer nya kommandon från vagnchefen:

En nöjd kurskoordinator för den första instruktörskursen, major Nils Carlsson, Markstridsskolan.

Ammunitionsfordonet parkerar på en snöbetäckt äng och ammunitionsersättning kan ske från två håll. Artilleri & Luftvärn

43


– Förbered två lag, spränggranat 86, laddning 2, zonbrisad. Laddaren ansätter granaterna och vagnchefen riktar pjäsen. Sedan beordrar vagnchefen: ”Ladda”. Några sekunder senare avfyras det första skottet och efter några sekunder till så går granat nummer två iväg. Nedslag i målet och säkerhetschefen, kapten Samuel Josefsson ger klartecken för fortsatt eldgivning. Samuel har också utsetts till P 4:s införingsledare för systemet när nu den första omgången rekryter ska utbildas. – För vår del inleds vår första utbildningsomgång under värnpliktsåret 2020 och det ska bli väldigt intressant att följa, säger Daniel Törnblom. Det smäller igen och denna gång skjuts återigen två lag.

Gott om utrymme

Kapten Daniel Törnblom är bataljonsartillerichef vid P 7 och en av de första utbildade instruktörerna för granatkastarpansarbandvagn 90.

Inne i vagnens pjäsutrymme tjänstgör tre personer. Vagnchef som leder och beordrar all verksamhet samt sköter riktning med stöd av vagnens POS 2-instrument. Två laddare förbereder och hanterar ammunitionen. Föraren är kvar på sin plats under skjutning för att vara beredd att snabbt kunna omgruppera för att undvika bekämpning. Det är förvånansvärt gott om utrymme jämfört med det utrymme som finns i ett normalt stridsfordon 90. Riktarbetet sker med två rattar varav den ena styr sidriktning och den andra elevationen. Pjäspresentationsenheten (PPE) visar hur vagnchefen ska rikta pjäsen ifrån de data som batteriplats har förmedlat. – Riktarbetet är rent av bekvämt samtidigt som du arbetar i ett splitterskyddat utrymme med gott om plats. Jag tror att detta system kommer vi att ha mycket god effekt av i framtiden, säger Daniel Törnblom.

Första pjäsen längst bort i bild laddar en granat vilket syns för den utomstående betraktaren då laddbommen firas upp och granaten förs in i eldröret. 44

Artilleri & Luftvärn


+45 5943 0300 | info@med.dk | www.med.dk

CHUNMOO NEXT GENERATION MRLS WITH FULL SHOOT AND SCOOT CAPACITY CAPABLE OF DEFEATING LONG DISTANCE - PRECISION AND AREA TARGETS OPEN ARCHITECTURE - POSSIBLE USE OF MISSILES FROM ANY SUPPLIER READY FOR LOCAL PRODUCTION

Hanwha Defense is representet in Sweden by Military Equipment Denmark A/S Artilleri & Luftvärn

45


Intelligent artillerigranat fyller 20 år och USA tecknar stororder

Bonus erövrar artillerivärlden ”Bonus, den intelligenta artillerigranaten som många inom artilleriet hört talas om men få har sett skjutas.” Så inleder Peter Dahlström sin artikel, publicerad 2015 om Bonus födelse. Artikeln berättar om tiden från första idéerna till tecknandet av serieproduktionskontraktet år 1999. Men vad hände sen med granaten som skulle erövra världen? Jo, det går som tåget och USA är ny storkund, berättar BAE Systems Bofors Mikael Take och Stefan Blomgren. ”Uppgiften att med hög sannolikhet – och på avstånd långt bortom det praktiska stridsavståndet för direktriktade pansarvärnsvapen – kunna nedkämpa även hårt bepansrade mål var bakgrunden till Bonus. Det återspeglades tydligt i både den franska och den svenska kravspecifikation som smältes ihop till en gemensam i början av 1990-talet. Det andades invasionsförsvar och hot från öst, med framryckande pansarformationer över norrländska myrar, skånska kullar centraleuropeiska slättlandskap.

Behovet borta När seriekontraktet väl skrevs under 10 år senare upplevdes däremot den geopolitiska situationen annorlunda. Det allmänna intresset för, och nyttan med artilleriet var hastigt på väg utför. Behovet av att bekämpa hårda mål var borta. USA, som varit ett av de drivande länderna för ammunitionstypen, hade övergett sin produkt (SADARM) och satsade nu sina resurser på att ta fram precisionsammuntion (Excalibur). Marknadsläget för den nya produkten Bonus och den nya artilleriförmågan var därför svårt. Men, både Sverige och Frankrike var trots detta beredda att fullfölja sina respektive seriebeställningar, och valde dessutom att bidra till investeringar i en uppgraderad målsensor för att vässa förmågan ytterligare, Bonus Mark 2. Andra svenska serieordern på Bonus undertecknades i slutet av 2017. För FMV skrev dåvarande chefen för Anskaffning och logistik Mark, Pontus Nordberg på avtalet och för BAE Systems Bofors undertecknade Stefan Blomgren, tillika en av artikelförfattarna. 46

Tuffa tider för Bofors Fram till mitten av 00-talet producerades och levererades det svensk-franska behovet och parallellt offererades Bonus till ett mindre antal länder. BAE Systems Bofors förhandlade med och skakade hand med ett land, - varefter budgeten drogs tillbaka och affären ställdes in. Med mycket knapp marginal förlorades också en affär till Storbritannien. Kontraktet tilldelades Diehl/Rheinmetal med den fallskärmsbaserade Smart, men avbröts efter ganska kort tid. USA valde däremot att köpa ett mindre antal Bonusgranater för att genomföra Foreign Comparative Tests (FCT). Resultatet av detta var främst att Bonus säkerhetskvalificerades i USA, även om inga ytterligare granater upphandlades. Troligen på grund av att hotbilden inte sågs som prioriterad och att US Armed Forces vid den tiden hade över dussinet olika pansarbrytande vapen.


Senaste skjutningen av Bonus på svensk mark skedde så sent som den 28 februari då fyra Bonusgranater avfyras på Bodens södra skjutfält i samband med Artilleriregementets Brigadunderstödsövning 2019.

Finland köper Bonus Efter några år i dvala började det hända saker. Inte förvånande var det vårt östra broderland som aldrig räknat bort hotet från öst, eller åtminstone tidigare än de flesta insåg att det återuppstått. Finland blev därmed det tredje landet som anskaffade Bonus, tätt följt av Norge. Den norska anskaffningen var en överenskommelse med Sverige om att byta materiel och innebar ingen nytillverkning av Bonus. Ska man generalisera har de flesta länder med en landgräns mot Ryssland och större delen av länderna i mellanöstern skickat förfrågningar till leverantörer som Nexter Munitions eller BAE Systems Bofors under de senaste åren. För dessa länder är pansarhotet tillbaka och vad kan då passa bättre än en artillerigranat, utvecklad och kvalificerad för att möta exakt detta hot.

Det faktum som ytterligare höjt temperaturen kring redan ny-heta Bonus är att Oslokonventionen mot klusterbomber stoppar användningen av så kallad ”bomblet-munition” (DPCIM). Även om USA formellt inte ratificerat avtalet, började US Army för några år sedan att närma sig förbudet genom att lägga sin DPCIM-ammunition i malpåse och starta jakten efter en granat som skulle kunna fylla den kortsiktiga operativa luckan som då uppstod. (Se även separat artikel i detta nummer). Siktet fann till slut Bonus som är i produktion för exportkunder samt Smart som inte varit i produktion på mer än 10 år.

47


Stefan Blomgren

Mikael Take

är ett välkänt ansikte inom dåvarande Bofors. Han anställdes av AB Bofors 1979 och har stannat kvar under den rad av olika organisationsformer som verksamheten haft sedan dess. Blomgren har med korta avbrott varit ansvarig projektledare för Bonusprojektet sedan mitten av 90-talet samt drivit Bofors andel av Excaliburprojektet sedan 2002.

har arbetat med utveckling och leveranser för indirekt eldförmåga i olika roller på Bofors sedan 1991. Han var utvecklingsansvarig för Bonusprojektet fram till första seriekontraktet 1998. Därefter utvecklingsansvarig/ chief engineer och senare projektledare för Excalibur fram till 2013. Sedan 2013 är Take projektledare för artillerisystemet Archer.

USA tecknar stororder Den amerikanska jakten ledde till slut till att USA förra hösten lade den hittills mest prestigefyllda beställningen av Bonus hos BAE Systems Bofors. Ungefär samtidigt passade Sverige på att komplettera med en ny beställning för att späda ut det åldrande men välfungerande förråd av granater som beställdes år 2000. Den amerikanska beställningen är den första som lösts ut under det avtal som tecknats för de kommande fem åren av årliga beställningar och som också ger medvind för Bonus när det gäller ny, möjliga exportorder. 155 Bonus, studerad under åttiotalet, utvecklade och kvalificerad under 90-talet och producerad i hög takt under det första decenniet av 2000-talet, går nu vidare in i nästa decennium med högburet huvud. Äntligen har Bonus erövrat artillerivärlden, vilket den amerikanska ordern är ett tydligt bevis på.

48

Året var 1993 när dåvarande chefen för armémateriel på FMV, överste Stig Schyldt skakade hand med sin franska kollega på FMV:s motsvarighet DGA och utvecklingsorder för Bonus var ett faktum.

Artilleri & Luftvärn


Defending the high North

IRIS-T SLM Ground Based Air Defence

www.diehl.com

Artilleri & Luftvärn

49


Ukrainainvasionen ett uppvaknade för behovet av telekrigsförmågan Mången luftvärnare har hört begreppet ”anfallet inleddes med kraftig störning” och dessutom med egna ögon sett hur informationen på radarskärmen blivit svår att läsa och tolka. Med andra ord har enheten eller förbandet blivit utsatt för en telekrigsinsats. Ett begrepp som ofta förknippas med orden hemligt, svårt och osynligt. Just detta är en av de största utmaningarna med denna komponent i militär verksamhet, konstaterar Robert Humeur, en av landets telekrigsexperter med bland annat examen från amerikanska flottans avancerade telekrigsutbildning. Humeur kommer i flera artiklar i kommande nummer att berätta om utvecklingen inom telekrigsarenan.

Telekrig. Ett begrepp som ofta förknippas med orden hemligt, svårt och osynligt. Just detta är en av de största utmaningarna med denna komponent i militär verksamhet. Att skapa sammanhållning och relevanta forum för de som arbetar inom detta gebit kräver en balansgång mellan öppenhet och sekretess som ofta är mycket svår. Dessutom behöver många beslutsfattare ges en tillräcklig inblick i verksamheten för att förstå hur telekriget kan utnyttjas och styras för att få maximal militär nytta.

Elektromagnetiska spektrumet Det elektromagnetiska spektrumet (EMS) är själva förutsättningen för telekrig. Detta utgörs av elektromagnetisk strålning med olika frekvens och intensitet, där vardagliga exempel är synligt ljus och trådlös kommunikation. Den svenska definitionen av telekrig lyder: ”Militär verksamhet som nyttjar det elektromagnetiska spektrumet för att bekämpa, förvanska eller exploatera motpartens inhämtning, bearbetning eller delgivning av information samt skydd mot för oss ogynnsamt nyttjande av det elektromagnetiska spektrumet.”. En definition som inte är helt olika den amerikanska: “Military action involving the use of electromagnetic and directed energy to control the electromagnetic spectrum or to attack the enemy. Also called EW.” Inom området 3 kHz-300 GHz återfinns idag i princip alla moderna system för trådlös kommunikation samt radar, men även områdena för synligt samt ultraviolett ljus är av intresse för olika typer av kameror och målsökare.

Det elektromagnetiska spektrumet. 50

Artilleri & Luftvärn


I takt med att tekniken utvecklats så har också människans användande av EMS ökat. När Marconi med flera utvecklade tekniken för radiokommunikation i slutet på 1800-talet använde man sig i första hand av låga frekvenser mellan 45 kHz och 850 kHz. Dessa lämpar sig för långsam överföring av information över långa avstånd och passade väl in för deras viktigaste mål, att ersätta telegrafen med dess besvärliga kabeldragning. Under tiden fram till andra världskriget utvecklades tekniken för trådlös kommunikation med en fantastisk fart och kom att bli otroligt viktig för militär verksamhet. Detta ökade beroende av radiokommunikation innebar även ett ökande behov av telekrigförmågor. Genom att avlyssna motståndarens kommunikation kunde man skapa sig taktiska fördelar. Med hjälp av att sända falska meddelanden till motståndarens radionät kunde man vilseleda och förvanska dennes lägesuppfattning och med hjälp av störning kunde man helt eller delvis förneka motståndaren att använda EMS för kommunikation. Det första kända användandet av telekrig kan dateras till januari 1904. Den brittiska kryssaren HMS Diana, som då var baserad vid Suezkanalen, avlyssnade ett meddelande om ryska flottans mobilisering.

Artilleri & Luftvärn

Första avlyssningen 1904 Det första kända användandet av telekrig kan dateras till januari 1904. HMS Diana, en brittisk kryssare baserad vid Suezkanalen, avlyssnade ett meddelande om mobilisering av den ryska flottan. Informationen vidarebefordrades till Japan, vilka britterna då var allierade med i kampen mot Ryssland, och blev till stor nytta för japanernas krigsplanering under upptakten till det rysk-japanska kriget. Den militära nyttan insågs tidigt av japanerna och de utvecklade en egen förmåga för att kunna avlyssna motståndarens kommunikation. Denna nya förmåga anses ha spelat en stor roll i Japans seger, en seger som vid den tiden förvånade många observatörer. Under andra världskriget såg en ny uppfinning dagens ljus; radarn. Detta tillförde en helt ny dimension till krigföringen; förmågan att upptäcka mål på långa avstånd och i dålig sikt. Radarsystemen kom snabbt att bli fundamentalt viktiga för framförallt luftstriden och följaktligen blev telekrig mot radar högintressant. Det är nu begreppet telekrig verkligen börjar ses som en egen del i krigföringen och på allvar blir en väsentlig del i taktisk och operativ planering. Jag tror man kan spåra den kultur av hemlighet som omgärdar telekriget till denna period, vilket är naturligt då radartekniken och dess motmedel omgärdades av sträng sekretess.

51


Sårbarhet – fundamentalt begrepp I takt med att vårt samhälle och därmed även militär verksamhet blivit alltmer beroende av EMS för kommunikation och lägesuppfattning så har även möjligheterna att exploatera denna miljö ökat. Vi ser idag att stora delar av spektrat från 3 kHz till UV-strålning används i vår vardag, till exempel för bilsensorer (radar för adaptiv farthållare, IR-kamera för automatisk styrassistans med mera), kommunikation (mobil data och telefoni) men även viktiga samhällskritiska funktioner (exempelvis flygledning, sjöräddning). Alla dessa fantastiska möjligheter innebär även ett ökat antal sårbarheter; möjligheter att påverka system på olika sätt. I en militär kontext, där kritiska beslut ibland måste fattas mycket snabbt, kan manipulering av motståndarens lägesbild via dess sensorsystem få stora konsekvenser. Felaktiga eller uteblivna beslut leder till att resurser används fel och den operativa effekten nedgår. Just begreppet sårbarhet är för mig fundamentalt för telekriget. Som nämnts i inledningen har telekriget två fokusområden; att exploatera motståndarens sårbarheter i EMS samt skydda våra egna. För att kunna göra detta krävs först och främst förmågan att identifiera egna och andras sårbarheter och därefter en förståelse för hur man antingen exploaterar dessa eller skyddar dem. Ett tydligt exempel på en sårbarhet är en vanlig enkel radio. Den kommer att sända och ta emot all information som sänds med rätt vågform (frekvens, modulation). Detta innebär att vem som helst kan avlyssna och sända information till denna och genom att till exempel spela in tidigare givna order och därefter spela upp dem vid fel tillfälle kan man få den som lyssnar på radion att utföra fel åtgärder. En annan sårbarhet är det faktum att alla aktivt sändande system går att upptäcka eftersom deras utsända signaler går att ta emot och identifiera samt positionera.

Måste ha kunskap och förmåga Sambandet mellan teknikutveckling och sårbarheter i militära system kan exemplifieras med hur beroendet av GPS, positionering av egna förband (blue force tracking) och system för igenkänning (IK/IFF) ökat. Samtliga av dessa är produkter 52

Robert poserar framför en modell av en av Saabs produkter som kan användas som en del av telekrigföring - passiv radar.

som bidrar till lägesbilden och är avsedda att öka den egna förmågan samtidigt som de minskar risken för egna förband. Telekrig handlar både om att säkerställa att våra egna dylika system fungerar och att försöka påverka motståndarens sådana negativt. Implicit innebär detta alltså att även den som inte har några dedikerade resurser för telekrig ändå måste ha kunskap och förmåga inom området för att skydda sig själv. I samband med kalla krigets slut minskade hela västvärldens intresse för telekrig och ända sedan tidigt 1990-tal har i princip samtliga västländer konsekvent skurit ner resurserna på området. Som en naturlig följd av detta har antalet aktiva kråkor (se faktaruta) i världen minskat. För många, inte minst Ukraina, Artilleri & Luftvärn


Robert Humeur blev den ryska annekteringen av Krim ett brutalt uppvaknande då det stod klart att Ryssland satsat kraftigt på sina telekrigförmågor. Mer om detta i kommande artiklar. Många västländer står nu inför ett behov av att kraftigt satsa på telekrig igen, både materiellt och personellt, men även inom forskning och kunskapsuppbyggnad.

Framåtanda En av utmaningarna i detta består i att samla de få och exklusiva kompetenser som finns och skapa en miljö av nyskapande och framåtanda samtidigt som man möter de stränga krav på sekretess som fortfarande måste råda i vissa delar av verksamheten för att inte röja operativa förmågor och brister. I USA ses AOC idag som ett viktigt forum för samverkan mellan amerikansk industri och Department of Defense (DoD), men även för andra aktörer som t.ex. partnerländer och utländsk industri. Mycket av verksamheten sponsras av DoD och genomförs på sådant sätt att den till del går att hålla i öppna forum och bjuda in många intressenter, vilket främjar nätverkande och sammanhållning. I USA förekommer även gott om event som har olika nivåer på sekretessklassning och därför oftast bara berör amerikanska medborgare. På samma sätt kan Viking Roost erbjuda en möjlighet att skapa sammanhållning och sprida information kring telekrig i Sverige nu när förmåga och kompetens åter behöver öka. Robert Humeur är en tvättäkta "kråka" vilket också är den vedertagna benämningen för de officerare och soldater som arbetar med elektronisk krigföring.

Artilleri & Luftvärn

Robert Humeur arbetar med affärsutveckling och strategifrågor för framtida sensorer inom Saab Survaillance i Järfälla. Efter en officerskarriär inom Försvarsmakten började Robert vid Saab i augusti 2017. Som officer har han många års operativ erfarenhet av telekrig och sensorer; inom luftvärnet, vid marina ytstridsförband samt med helikoptersystem i Afghanistan. Robert har en Master of Science inom Information Warfare från Naval Postgraduate School, Monterey, Kalifornien, i USA.

Visste du att: Under andra världskriget gavs telekrigare kodnamnet ”Raven” (korp) men detta kom under loppet av några år att ändras till ”crow” (kråka). Än idag benämns telekrigare som kråkor och är stolta över det. I samband med att några amerikanska kråkor som tjänstgjort under andra världskriget hade återträff uppstod iden att formalisera dessa återträffar. På detta sätt startade i början av 50-talet det som sedermera skulle bli Association of Old Crows (AOC). De första åren var verksamheten blygsam men i mitten av sextiotalet hade medlemsantalet vuxit till 2300 och återkommande symposium arrangerades. AOC växte stadigt och hade 1988 ungefär 25000 medlemmar, vilket fortfarande är toppnoteringen. För att hantera det stora antalet medlemmar och främja lokala aktiviteter bedriver AOC verksamhet i underavdelningar; chapters. Den svenska grenen av AOC grundades som eget chapter först 1989 under namnet Viking Roost (”vikingboet”) och logotypen är en kråka i vikingahjälm. Viking Roost är fortfarande ett av de största utanför USA.

53


Ytterligare två länder väljer robot 70 NG

Tjeckisk order för Saab på nya 70 NG Saabs senaste luftvärnssystem RBS 70 NG, har sakta men säkert etablerat sig på världsmarknaden. I slutet av förra året bestämde sig ytterligare två länder för att anskaffa NG-systemet; Tjeckien och Brasilien. Med över 1 600 eldenheter och 17 000 missiler levererade till 19 länder, är robot 70 en av Saabs mesta storsäljare genom tiderna. Nya systemet rbs 70 NG (New Generation) bygger på föregångaren, men har tillförts förbättringar och nya funktioner som inbyggt nattsikte, automatisk målföljningsfunktion som assisterar operatören under skjutförloppet och som ger ökad precision, samtidigt som vikten reducerats avsevärt i syfte att öka mobiliteten. Bland fjolårets tillskott av användare på RBS 70 NG finner man Brasilien och Tjeckien, två länder som också haft NGsystemets föregångare i bruk. Under sommar-OS 2016 använde Brasilien RBS 70 för att säkra luftrummet. Systemet användes även i fjol under installationen av Brasiliens nye president, Jair Bolsonaro, för att säkra berört luftrum.

Kärnan i RBS 70 NG är den nya generationens sikte med en integrerad och högupplöst värmekamera som möjliggör dygnet runt-kapacitet. Systemet har också ett avancerat invisningssystem som förbättrar både reaktionstid och målfångning.

Förtroendebevis Den tjeckiska försvarsmakten har arbetat nära den lokala industrin för att kunna implementera systemet i landets nuvarande infrastruktur. Samarbetet resulterade i att Tjeckien får ett toppmodernt integrerat system, specifikt anpassat efter sitt behov. – Tiden har nu kommit för vårt moderna RBS 70 NG-system. Att två befintliga kunder väljer att fortsätta använda Saab som leverantör för att stärka sin luftförsvarsförmåga ser vi som ett tydligt bevis på det förtroende som finns för våra luftförsvarslösningar. Med tanke på den goda meritlistan vi har av rbs 70, ser vi ljust på framtiden och kommande affärsmöjligheter för NG, säger Stefan Öberg, chef för affärsenheten Missile Systems inom Saabs affärsområde Dynamics. 54

Artilleri & Luftvärn


VERA-NG SEES W IT HO UT B EEI NG SEEN VERA-NG is a unique and proven world leading integrated passive surveillance and ELINT system designed for 3D real-time detection, location, identification and tracking of airborne, ground and naval targets.

www.omnipol.com

Artilleri & Luftvärn

E X PERIENCE • I N N O VAT I O N • S O LU T IO N S

55


Klubben planerar för 150-årsjubileum:

Beslut om tre nya hedersledamöter Det hör verkligen inte till vanligheterna inom Artilleri- och Luftvärnsklubben att årsmötets deltagare får förslag om att välja hedersmedlemmar. Men, under årets årsmöte valdes inte mindre tre nya hedersmedlemmar. Två av dessa fick sitt erkännande av såväl styrelse som årsmötets deltagare för lång och trogen tjänst inom föreningen. Det var sekreteraren, någon förslog lite skämtsamt att föreningen borde instifta en ”ständig sekreterare”, då Lars Mörrby nu varit sekreterare i snart femton år. En annan trotjänare ansåg årsmötet är denna tidskrifts redaktör, Stefan Bratt som också utsågs till hedersmedlem. Lite mindre tid i styrelsen men desto längre tid som aktiv artillerist har den tredje hedersmedlemmen, generalmajor Roland Ekenberg som förra året gick i pension efter att ha avslutat sin militära karriär som rikshemsvärnschef. Under sina år som chef för det största av Försvarsmaktens förband har Ekenberg varit med om att införa ett helt nytt vapensystem, granatkastarplutoner i Hemvärnet. Idag har Hemvärnet fyra operativa granatkastarplutonen och fler är under utbildning. För denna insats valde också årsmötet att premiera överstelöjtnanten Mikael Lundin då han i egenskap av chef för Dalregementsgruppen i Falun var initiativtagare till de första truppförsöken med granatkastarförband. Mikael Lundin premierades tillsammans med Claes Silwerplatz, FMV och kadetten Erik Lanzén från A 9 för sina insatser med utmärkelsen från förre redaktören John Lindnérs donationsfond. De två sistnämnda premierades för artiklar införda i denna

56

tidskrift samt ”ett välvilligt synsätt på att delta i det redaktionella arbetet” som tidskriftens redaktion uppskattar.

God ekonomi Kassören, Håkan Hörstedt kunde också under sin ekonomiska redovisning redogöra för en mycket god och stabil ekonomisk situation. Mycket tack vare ett stort intresse för företag att annonsera i tidskriften. Till detta ska läggas att den årliga överföringen för att återställa kapital till John Lindnérs Donationsfond motsvarande cirka 56 000 också har skett innan resultatet fastställts. – Det är inget tvivel om att vår förening har en god ekonomi. Jag och styrelsen kommer att fortsätta på den inslagna vägen som årsmötet lagt fast med att erbjuda medlemmarna ett klubbmöte i Boden, Halmstad, Stockholm samt det gemensamma seminariet (se särskild inbjudan i denna tidskrift). Vi har verkligen spännande år framför oss och inte minst ett 150-årsjubileum att planera för, säger omvalde ordföranden, chefen för Luftvärnsregementet, överste Anders Svensson. Enda nyvalet i styrelsen som skedde under årsmötet var att överstelöjtnant Thomas Bjerregaard (A 9) som avböjt omval på grund av en kommande utlandsstationering nu ersätts av Daniel Hellberg.

Artilleri & Luftvärn


1

2

3 Bild 1: Två nyblivna hedersmedlemmar, redaktören Stefan Bratt och klubbsekreteraren Lars Mörrby med ordförande Anders Svensson i mitten. Båda premieras enligt årsmötet för sitt lojala och långvariga arbete, dryga tio år i klubbens tjänst. Den tredje valde hedersmedlemmen, Roland Ekenberg kommer att ta emot sin hedersmedlemskap vid ett senare tillfälle. Bild 2: Claes Silfwerplatz och kadett Erik Lanzén var på plats för att ta emot utmärkelsen från John Lindnérs Donationsfond. Bild 3: Kassören Håkan Hörstedt går igenom klubbens ekonomi, som för närvarande är mycket god. Bild 4: Sekreteraren Lars Mörrby håller ordning på dagordningen under årsmötet.

Artilleri & Luftvärn

4

57


Artilleri- och luftvärnsklubben BAE Systems Bofors verkställande direktör, Lena Gillström lämnar över en minnesgåva från det företag vars historia Bofors Luftvärnsförening har uppdraget att vårda, bevara och utveckla. Minnesplaketten tas emot av ordförande Göran Sundmar.

Bofors Luftvärnsförening firade 80 I slutet av förra året firade Bofors Luftvärnsförening sitt 80-årsjubileum. Föreningen som startade samma år som andra världskriget bröt ut är en livaktig förening med sitt säte i Karlskoga, som varje år arrangerar ett antal föredrag och aktiviteter med luftvärnet i fokus. - En ovanligt framsynt Boforsanställd, Bertil Boström insåg före krigsutbrottet att Bofors produktionsanläggningar i Karlskoga var vitala objekt som en angripare skulle satsa stora resurser för att förstöra. Dessa måste försvaras, förklarade föreningen hedersordförande, Rolf Lindelöf under sitt tal på jubileumsdagen den 11 december. Boström, som även var reservofficerare i marinens, uppvaktade alla från Bofors ledning, via regionala militära myndigheter till regeringsnivå, för att kunna starta utbildning av och därmed också organisera en Luftvärnsdivision för försvar av hemorten och Bofors anläggningar.

Förfogade över 17 pjäser På initiativ av Boström bildades Bofors Luftvärnsförening för att på ett organiserat och formellt godkänt sätt ta hand om denna begynnande omfattande verksamhet, där landstormstrupp kom att ingå. I divisionen ingick allt från lätta pjäser till grövre kalibrar (10,5 cm lv-kanon). Sammanlagt 17 olika pjästyper. Luftbevakningen styrdes från landets första Luftförsvarscentral (LvC), belägen i Boåsberget i centrala Karlskoga där även Bofors hade verkstäder under jord. I dag är luftvärnsföreningen en del av paraplyorganisationen för frivilligrörelsen, Försvarsutbildarna med inriktning på att bevara, vårda och utveckla Bofors historia och därmed även Karlskoga lokala historia. 58

Adress

Ordförande

Artilleri- och Luftvärnsklubben Box 100 55 300 10 Halmstad

Öv Anders Svensson Luftvärnsregementet Halmstad 035-266 20 00

Kontaktperson: Överstelöjtnant Lars Mörrby, Försvarets Materielverk, Stockholm.

lars.morrby@fmv.se Tel: 08-782 54 11, 070-217 0216

Artilleri-Tidskrift Bankgiro 833-4278

Prenumerationspriser Inom Europa Utom Europa

300 kr per år 350 kr per år

Lösnummerpriser Enkelnummer Dubbel-/Temanummer

100 kr 150 kr

© 2019 Artilleri-Tidskrift Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa. Scanna QR-koden så kommer du till webbsidan där tidigare nummer av Artilleri-Tidskrift finns publicerade i pdf-format. Eller besök www.artlvklubben.se

Har du flyttat eller har ny adress? Du vet väl om att som medlem är det din skyldighet att anmäla ny adress om du vill fortsätta att få tidskriften och vara medlem i föreningen. Mejla eller ta kontakt med antingen sekreteraren (se kontaktuppgifter ovan) alternativt redaktören. Artilleri & Luftvärn


Artilleri & Luftvärn

59


Posttidning B Artilleri-Tidskrift, c/o Stefan Bratt Lokförargränd 12, 775 51 KRYLBO

ARCHER – MORE THAN A GUN

Mobility, Survivability, Effect and Endurance, Archer brings the indirect fire capability to an entirely new level.