Artilleri & Luftvärn nr 3 2012

Artilleri & Luftvärn Artilleri-Tidskrift nummer 3 2012

11

A Winning combinAtion Mobility, operAtionAl AvAilAbility, superior altitude coverage and all-weather capability are all non-negotiable requirements for Air Defence systems built for rapid deployment units.

The ability to track and destroy all Air Targets including small and fast-moving missiles is of paramount importance. At Saab, by incorporating all of these prerequisites and more, we provide the methods and the means to destroy air-to-surface missiles and rotary-wing aircraft, Unmanned Air Vehicle, and cruise missiles.

The Bamse AD fire units can be operated in stand-alone mode or more effectively linked with GIRAFFE AMB Air Surveillance Radar to form combat ready Air Defence Units. In addition to locating traditional Air Targets, GIRAFFE AMB can track and locate enemy rocket and mortar firings providing impact warning and firing data for Counter Battery Operations.

Function operating tiMe arena

Air defence 24/7 worldwide

bAMse with GirAffe AMb – A winninG coMbinAtion.

www.saabgroup.com

22

Artilleri Artilleri & & Luftvärn Luftvärn

Artilleri-Tidskrift Tidskrift för artilleri och luftvärn Redaktör, ansvarig utgivare: Stefan Bratt, Lokförargränd 12 775 51 Krylbo, tel 0226-121 09, Mobil: 0703-999 708 E-post: stefanbratt@tele2.se Biträdande redaktör: Överstelöjtnant Lennart Gustafsson, Gulsippevägen 8, 589 35 Linköping, tel 013-15 43 12 E-post: lengus44@telia.com Ekonomichef både i klubben och tidskriften: Håkan Hörstedt E-post: hakan.horstedt@mil.se Redaktionskommitté: Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef samt representanter för Artilleriregementet och Luftvärnsregementet.

Redaktionsadress: Post adresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Överstelöjtnant Lars Mörrby Produktion Armé Utrustning Högkvarteret Försvarsmakten 107 85 Stockholm Tel 035-266 36 01 Artilleri- och Luftvärnsklubbens medlemmar erhåller tidskriften utan kostnad.

ISSN 004 – 3788 Artilleri & Luftvärn

Nr 3 | 2012 | årgång 141

Innehåll

Redaktör Stefan Bratt Strutsbeteende kan få allvarliga konsekvenser__________________ 4 Idalinn Aderlind/Selma Sedelius Ny chef för Luftvärnsregementet_____________________________ 6 Lv-sensor bevakade OS i London ____________________________ 8 Nytt ryskt luftvärnsystem når Småland_______________________ 10 Överstelöjtnant Rasmus Lindstedt Försvarsmaktens materielplan_____________________________ 12 Försvarsberedningens ledamöter utsedda____________________ 14 Överstelöjtnant Mattias Elfström Luftvärnet bortom 2020___________________________________ 15 Joakim Lewin Vägen till nytt bataljonsartilleri_____________________________ 20 Femörefortet i Oxelösund__________________________________ 23 Svenska försvarsindustrier- del av ny försvarsindustrijätte?______ 26

Omslagsbild: En svensk radar, placerad cirka fem mil från London, bidrog till säkerheten för de OS-firande Londonborna. Foto: Christian Lövgren/Försvarsmakten Layout och tryck: Rolf Tryckeri AB Text och bild där inget annat anges är producerade av redaktören.

3

Redaktör Stefan Bratt

Strutsbeteendet kan få allvarliga konsekvenser Jag vet inte hur många spaltmeter redaktionell text jag nu läst om Försvarsmaktens trassliga ekonomi, men det är åtskilliga. I stort sett varje vecka har jag liksom, antar jag, ni kära medlemmar tagit del av rapporter om materielsystem som inte fungerar, soldater som slutar då de inte har råd (!) att jobba kvar inom Försvarsmakten, JAS-systemet som kan äta upp andra försvarsgrenars verksamhet mer mera, med mera.

Medias rapportering är självfallet inte alltid helt hundraprocentig och själv sitter jag inte på alla svar eller detaljer men en sak är säker – vår nye försvarsministers strutsbeteende med att stoppa huvudet i sanden och låtsas som att det regnar gagnar inte utvecklingen.

Ministern gjorde, enligt mig, en synnerligen blek figur när hon framträdde i SVT Agenda för några veckor sedan och slog fast att Försvarsmakten med stor sannolikhet kan räkna med en prolongerad, med andra ord förlängd, likvärdig budget fram till åtminstone 2018. Visst, Karin Enström är som tidigare försvarsministrar hårt hållen av herrar Borg och Reinfeldt, som inte visat sig vara några påhejare av en ökad försvarsbudget, men som kunnig på området ändå borde Enström kunna ha lite mer skinn på näsan och förklara det allvarliga läget för sina partikollegor.

Inom de områden som Artilleri- och luftvärnsklubben värnar om råder enligt min uppfattning för närvarande en tillfällig 4

sinnesfrid. Orosmoln över den välbehövliga förnyelse och anskaffande av ett nytt, korträckviddigt lv-system, som tidigare varit ganska mörka, har den senaste tiden spruckit upp allt mer och mer. Inte minst med tanke på beskedet i samband med höstbudgeten då det poängterades från regeringens sida att anskaffningsplanerna ligger fast. ”För att säkerställa försvarets luftvärnsförmåga avser regeringen att under 2013 besluta om anskaffning av ett nytt korträckviddigt luftvärnssystem. Avsikten är att analysera alternativ till mer kostnadseffektiva lösningar för luftvärnet, vilket kan innebära att nuvarande robot 70-system avvecklas.”, står att läsa i ett pressmeddelande för Försvarsdepartementet.

En trotjänare inom luftvärnsområdet ser alltså ut att ha gjort sitt! Men, osvuret är bäst med tanke på osäkerheter som ändå verkar finnas när det gäller finansiering av vidareutvecklingen av JAS 39-systemet. Archerprojektet rullar på men är rejält försenat. Detta projekt är dock inte hotat av några nedskärningar, mig veterligen.

Annat som rullar på är förnyelsen och utvecklingen av vår ”nya” klubb. Utformningen av Artilleri & Luftvärn som tidskriften numera kommer att kallas i dagligt tal har tagits emot väl av er medlemmar och även våra samarbetspartner. Faktum är att allt fler vill synas i tidskriften vilket också kommer att gagna klubbens totala ekonomi. Någon gång under nästa år ska också en ny hemsida lanseras. En modern hemsida som ska ha ett mer interaktivt innehåll och vara i ständig dialog med er medlemmar. Det blir något att se fram emot!

Artilleri & Luftvärn

Force protection is our mission As a top European supplier of army technology, Rheinmetall Defence offers an extensive array of military hardware that enhances the mobility, reconnaissance capabilities, lethality and survivability of troops deployed in harm’s way, and also enables the networking of national and international systems. Rheinmetall has spent years pioneering new technologies for protecting friendly forces, systematically expanding its range of products in this critical field. Rheinmetall Defence is a strong and reliable partner for the armed forces in Scandinavia. www.rheinmetall-defence.com Artilleri & Luftvärn

5

Stefan Jönsson – ny chef för Luftvärnsregementet – Luftvärnet befinner sig, liksom hela Försvarsmakten, i en spännande period med många förändringar. Jag ser fram emot att få leda luftvärnet genom de närmaste åren, som kommer att präglas av utvecklingen av luftvärnets förmåga och materiel, liksom av den fortsatta uppbyggnaden av det nya insatsförsvaret. Orden kommer från överste Stefan Jönsson, som den 20 juni övertog rollen som chef för Luftvärnsregementet i Halmstad.

Stefan Jönsson har nu övertagit befälet från överste Lennart Klevensparr som varit regementets chef i fem år. Femtioårige Stefan Jönsson ser framför allt fyra viktiga frågor framför sig de närmaste åren: den nya personalförsörjningen, uppbyggnaden av den nya insatsorganisationen, integrationen med den civila regionen som måste till för att stödja den nya personalförsörjningen, och så utvecklingen av insatsförmåga luftvärn.

Stefan Jönsson är född och uppvuxen i Ystad men bor sedan

– Vi går en spännande framtid till mötes i luftvärnet, nu när försvarsplaneringen kommit igång har luftvärnet verkligen kommit i fokus, säger Stefan Jönsson. drygt tio år tillbaka i Norrtälje. Fritiden ägnas gärna åt sin egen och barnens idrott. Norrtälje Ishockeyklubb är föreningen som ligger honom lite extra varmt om hjärtat och som han sedan länge är engagerad i. Stefan Jönsson kallar sig själv för hobbysnickrare och genomför gärna olika byggprojekt på huset eller arbetar i trädgården.

6

Värnplikt vid Lv 4 Stefan Jönsson startade sin militära bana när han genomförde värnplikten vid dåvarande Lv 4 i Malmö och har sedan tjänstgjort vid både Lv 4 och Lv 3 i Norrtälje. Vid Lv 6 var han chef för grundutbildningsbataljonen 2002-2004. Han har också haft olika befattningar vid Högkvarteret, och kom i våras hem efter ett halvårs tjänstgöring som avdelningschef vid högkvarteret för den internationella Kosovostyrkan, KFOR. – Jag har följt utvecklingen av luftvärnet på håll sedan jag var här sist, och jag blev glad när det gick att söka befattningen.

Här finns många gamla kamrater som jag nu får återse.

Under årens lopp har översten också tjänstgjort vid armétaktiskt kommando och insatsstaben.

– När jag fick jobbet som ny chef för Lv 6 fick jag också ett tydligt uppdrag från Högkvarteret, säger Stefan Jönsson.

Fortsätt den inslagna vägen, fortsätt utveckla luftvärnet, hemvärnet i Halland och Halmstads garnison. Och det är en ynnest för mig att få ta över ett så väloljat maskineri som Luftvärnsregementet är.

Lv 6 avgående chef, Lennart Klevensparr tillträder nu en befattning som ställföreträdande chef för Högkvarteret.

Text: Idalinn Aderlind/Selma Sedelius, info Lv6.

Artilleri & Luftvärn

Överste Stefan Jönsson, chef för Luftvärnsregementet i Halmstad.

FAKTA Stefan Jönsson Namn: Stefan Jönsson Bor: I villa i Norrtälje Familj: Gift med Ulrika sedan dryga 20 år tillbaka och har fyra söner samt två hundar, båda av rasen Golden retriever.

Intressen: Bilar gärna med familjen i Europa, ishockey samt snickrar gärna.

Artilleri & Luftvärn

7

Svenskbemannad UndE 23 övervakade luftrummet under OS-veckorna i London – Det svenska luftvärnet har bidragit med den avgörande förmågan att upptäcka små, långsamma och lågt flygande hot.

Det förklarade den brittiske generalmajoren Stuart Atha, chef för luftförsvarsinsatsen under årets OS i London efter att Luftvärnsregementet avslutat sin insats med övervakning av luftrummet över London med omnejd.

Det svenska luftvärnet utgjorde en liten men viktig pusselbit av den militära insatsen under sommarens olympiska spel i London. Två radarstationer av typen UndE 23 med sex officerare och soldater från Luftvärnsregementet i Halmstad bevakade luftrummet över London dygnet runt under den tid som OS pågick. Den militära insatsen under OS var den största enskilda brittiska militära operationen sedan andra världskriget, som involverade närmare 18 000 personer.

Inom ramen för luftförsvaret fanns en radarkedja runt hela Londonområdet, med fast, rörlig och flygburen radar, startberedda flygplan och helikoptrar på flygbaser samt bemannade eldenheter från luftvärnet grupperade i centrala delar av London. Luftrummet var strikt reglerat och kontrollerat, vilket även inkluderar veckorna med Paralympics, med särskilt upprättade flygkorridorer för kommersiellt flyg och i övrigt ett generellt flygförbud.

Del i radarkedjan UndE 23 utgjorde en länk i radarkedjan och bidrog med sin speciella förmåga att upptäcka sådant som hängglidare, ultralätta flygplan eller fjärrstyrda obemannade luftfarkoster.

Bilderna från sensorn levererades till den luftförvarsgemensamma stridsledningscentralen, Control and Report Center som övervakade och ledde luftinsatserna.

8

Generalmajor Stuart Atha, chef för den brittiska luftförsvarsinsatsen under London-OS och hans kollega, brigadgeneral Jayne Millington lovordade både den svenska radarns förmåga och personalens kunnighet inför nyblivne regementschefen Stefan Jönsson, som besökte insatsen.

Det svenska förbandets insats, totalt 18 personer under tiden insatsen pågick, imponerade på den brittiske chefen för luftförsvarsinsatsen, generalmajor Stuart Atha och hans kollega, brigadgeneral Jayne Millington: – Sverige har i UndE 23 ett system och en expertis som vi fortfarande saknar. Utan den svenska insatsen skulle det ha funnits ett hål i det skyddsnät vi byggt runt OS, förklarade Stuart Atha.

I den säkerhetsanalys som föregick operationen identifierades risk för attacker eller intrång från mindre luftfarkoster, exempelvis hängglidare, ultralätta flygplan (microlights) eller obemannade fjärrstyrda luftfarkoster. Denna typ av luftfarkoster är svåra att upptäcka på radar, i synnerhet som de också ofta går lågt i luften.

Artilleri & Luftvärn

Tower Bridge smyckad med OS-ringarna. Bron är 244 meter lång, 16 meter bred och väger 11 000 ton.

Tack vare det fleråriga samarbetsavtal (Memorandum of Understanding, MOU) som upprättats mellan Storbritannien, USA och Sverige när det gäller just utveckling av radar, visste Storbritannien vad den svenska radarstationen UndE 23 hade för kapacitet. Svenskt luftvärn har flera gånger, i samband med övningsserien Brilliant Sky (se nummer 4/2011) övat tillsammans med britterna, som också köpt in UndE 23, men som fortfarande håller på att utveckla den för förbandssättning i det nationella försvaret. Därför valde Storbritannien att istället be Sverige om stöd under OS. – Svenskarna kan radarstationen bäst, därför frågade vi dem.

Via samarbetet under OS vinner vi också lärdomar som vi kan dra nytta av i vårt eget utvecklingsprogram för radarstationen, förklarar överstelöjtnant Dougie Lord, som arbetar med luftvärnsmaterielfrågor vid brittiska försvarsdepartementet.

Artilleri & Luftvärn

Egna erfarenheter – Vi är självklart mycket stolta över att britterna vände sig till oss för stöd. Det visar att svenskt luftvärn är i världsklass, både materiel och personal, säger nyblivne chefen för Luftvärnsregementet, överste Stefan Jönsson. Även för svenskt luftvärn finns nyttiga erfarenheter att dra från insatsen i OS, konstaterar han: – Det har varit en tre veckor lång skarp insats, dygnet runt, och i en miljö med väldigt komplicerad luftlägesbild. Här har vi kunnat följa och logga hur olika föremål i luften beter sig på radarn, även sådana mål som vi normalt inte söker och följer. Övervakningen av OS visar också hur luftvärnsradar används för att effektivt kunna bevaka ett stort område med uthållighet och hög beredskap, dygnet runt under en lång period – och dessutom med låg kostnad för personal och drift.

9

Nytt ryskt luftvärnssystem når Småland

De svenska luftvärnare som kommit hem från OS-insatsen bär nu, inte utan stolthet, ett särskilt tjänstgöringsmärke på höger uniformsärm, med brittiska OS-logotypen och orden ”Supporting London 2012”.

Ingen attack Som väl är riktades aldrig någon fientlig attack mot OS i London. Däremot upptäcktes vid flera tillfällen flygföretag i förbjudet luftrum, och då kunde den militära luftövervakningen snabbt kontrollera flygets identitet och färdplan, alternativt beordra ner det som fanns i luften.

– Det har gett oss en trygghet i kontrollen av luftrummet att veta att vi faktiskt kan upptäcka och agera på allt som rör sig där. När vi kan minimera hoten, bygger vi också en säkerhet för allmänheten och för idrottsmännen. Men det är ju så med försvaret – du vet bara när det misslyckas, inte när det lyckas, konstaterar generalmajor Stuart Atha.

I somras tog, enligt uppgifter i ryska medier, Ryssland i bruk ett nytt luftvärnssystem med beteckningen S-400. Ett system som har en räckvidd på 40 mil vilket innebär att det från sin basering i Kaliningradområdet når Gotland, Öland och större delar av Småland.

Systemet är en del i den omfattande modernisering av ryska försvarsmaterielsystem som nu sjösätts. En modernisering och utveckling som genomförs med motivering av Natos placering av missilförsvar i Europa. Detta hävdar den ryske presidenten Vladimir Putin i flera intervjuer i ryska tv-medier.

Putin har utlovat 23 biljoner rubel till försvaret i extrapengar som ska användas specifikt för nya vapen under det kommande decenniet, vilket motsvarar hisnande 5 000 miljarder svenska kronor.

Putin beskriver satsningen på försvaret som ”ett aldrig tidigare skådat program för utveckling och modernisering av de väpnade styrkorna i Rysslands militärindustriella komplex.”

– Östersjöflottans ubåtar, som tidigare varit baserade i Kronstadt, kommer att flyttas till Baltijsk, berättade den ryska Östersjöflottans befälhavare, viceamiral Viktor Chirkov för ryska medier i början av september.

Flytten från Kronstadt utanför S:t Petersburg innebär att den nya ryska ubåtsbasen väster om Kaliningrad ligger bara 30 mil fågelvägen från Gotland.

Foto: Christian Lövgren, Luftvärnsregementet.

10

Artilleri & Luftvärn

ODIN

Fire support system ODIN FSS offers advanced Fire Support for guns and mortars in various organizational structures. It is a distributed computer based field artillery fire control system making fire support more effective on battery, battalion, brigade and division levels.

WORLD CLASS - through people, technology and dedication www.kongsberg.com Artilleri & Luftvärn

11

Nyårsafton första mars på Prod Armé Utrustning

Rasmus leder arbetet med Försvarsmaktens materielplan Rasmus Lindstedt är överstelöjtnant och artillerist. En artillerist som idag leder arbetet med att genomföra Försvarsmaktens materielplan som sträcker sig fram till 2022. En plan som många leverantörer utan tvekan skulle offra sin högra hand för att få insyn i.

– Nja, det var väl drastiskt och får stå för dig men visst, materielplanens innehåll är högintressanta uppgifter för många av dem som levererar materiel till Försvarsmakten. De skulle nog vilja sitta i mitt knä hela högen, säger Rasmus Lindstedt och skrattar.

Rasmus, A 8 från början av sin militära karriär, har idag positionen som chef för Arméns utrustningssektion och lyder direkt under brigadgeneral Stefan Andersson, chef Arméavdelningen i Högkvarterets Produktionsstab.

Övlt. Rasmus Lindstedt Rasmus Lindstedt är från början Bodenartillerist och har innehaft ett antal krigsbeffatningar på I19/ P5. Han har sedan 2001, både som MSA för lätta stidsfordon och indirekt eld, arbetat med materielanskaffning med ett uppehåll 2006/07 då han tjänstgjorde som utbildningsledare på A9.

12

Chef för 18 MSA Befattningen är en position som innebär att Rasmus är chef över samtliga femton materielsystemansvariga (MSA), och enkelt uttryckt, till att de förband som produktionsledningen levererar får den materiel som är beslutad och tilldelad.

– Det finns idag fyra processer på Produktionsstaben; lednings-, förbandsproduktions-, materielproduktions- och infrastruktursprocessen. När det gäller materielprocessen som vår enhet jobbar i stort sett uteslutande med är det Leif Nylander som är min processägare.

Verksamheten med anskaffningsarbetet har en något förskjutet årscykeln med ”nyårsdag” 1 mars och således nyårsafton 28 februari.

– Det beror på att materielplanen, som i sig är ett ständigt leArtilleri & Luftvärn

Chefen för Arméavdelningen inom Produktionsstaben, brigadgeneral Stefan Andersson och Rasmus Lindstedt diskuterar lite detaljer om ett direktiv för en kommande offertförfrågan som ska skickas till FMV.

vande dokument, fastställs den första mars. Efter detta datum har vi lite sen ”julklappsutdelning” till förbanden då de får kunskap om vilken materiel det enskilda förbandet tilldelas.

Några veckor senare börjar Rasmus och hans MSA-kollegor om och tar fram nytt underlag för kommande års materielplan. Ett viktigt underlag i detta arbete är krigsförbandsdialogerna där brister och förmågeglapp påtalas och diskuteras med respektive förbandschef.

– En annan stor kunskapskälla kommer från den enhet vi jobbar mest mot, FMV:s Anskaffningskontor Mark där en annan artillerist är chef, generalmajor Anders Carell, förklarar Lindstedt.

Artilleri & Luftvärn

Fastställs första mars För närvarande pågår alltså arbetet för fullt med att ta fram materielplan 2014 som fastställs första mars nästa år. Samtidigt arbetar enhetens personal med att ta fram materielunderlag för 2013 som FMV behöver för att planera sin verksamhet för kommande år och detta samtidigt som fastställd materielplan genomförs.

– Med andra ord pågår verksamheten i en rad olika spår då mina MSA skriver beslut om användning, tar emot leveranser, skriver fördelningsplaner och genomförandebeskrivningar.

MSA, för artilleriet just nu överstelöjtnant Lars-Göran 13

Rutgersson och för luftvärnet överstelöjtnant Lars Mörrby (även Artilleri- och Luftvärnsklubbens sekreterare), är också ofta i skottgluggen för de brister som förbanden upplever när materielanskaffning fördröjs eller kvalitetsbrister upptäcks.

– Självklart är det så att MSA är får ta emot irriterade samtal från olika förbandsföreträdare när något inte fungerat som planerat. MSA är också den personen som har det mest aktuella läget, därmed långt ifrån sagt att MSA kan påverka situationen för det aktuella projektet.

Rasmus Lindstedt betonar det nära samarbete med FMV även om den officiella väg när ett dokument, till exempel en offertförfrågan ska skickas mellan myndigheterna går via Prod Materiel, som leder materielprocessen.

– Det är Prod Materiel som ansvarar för den affärsjuridiska delen av anskaffningsprojektet och ser till att vi som myndighet också är en bra och trovärdig kund, säger den forne bataljonschefen på A 9 som nu ser till att artillerister och luftvärnare får den materiel som behövs och är politiskt beslutad.

I nästa nummer av Artilleri & Luftvärn presenteras en sammanställning av pågående anskaffningsprojekt, som finns med i materielplanerna fram till 2023.

14

Beredningens ordförande är moderaten Cecilia Widegren.

Foto: Thomas Harrysson

Försvarsberedningens ledamöter utsedda Ledamöterna till den försvarsberedning som ska redovisa sin bedömning av framtida svenska säkerhetspolitisk utveckling och konsekvenserna för försvaret är nu utsedda av försvarsminister Karin Enström.

Samtliga är riksdagsledamöter. Beredningens ordförande är moderaten Cecilia Widegren. Huvudsekreterare och tjänsteman är ämnesrådet Tommy Åkesson. Övriga medlemmar av beredningen är Peter Hultqvist (S), tillika försvarsutskottets ordförande, Urban Ahlin (S), Åsa Lindestam (S), Hans Wallmark (M), Sofia Arkelsten, (M), Peter Rådberg (Mp), Allan Widman (Fp), Staffan Danielsson (C), Mikael Jansson (Sd), Torbjörn Björlund (V) samt Mikael Oscarsson (Kd).

Försvarsberedningen ska redovisa sin bedömning av den säkerhetspolitiska utvecklingen och sammanhängande konsekvenser för svensk försvars- och säkerhetspolitik. Uppdraget i denna första del ska lämnas i en rapport den 1 juni 2013. I nästa skede kommer Försvarsberedningen att få anvisningar för att ta fram en försvarspolitisk rapport. Försvarsberedningens arbete utgör ett viktigt underlag inför nästa försvarsbeslut år 2014.

Artilleri & Luftvärn

Lång räckvidd avgörande för luftvärnet efter 2020 Försvar mot angrepp från luften är ett område som påverkas mycket av den snabba teknikutvecklingen på flera områden, inte minst när det gäller sensorer och målsökare. Även system som utnyttjar luftrummet för att angripa mål på marken utvecklas ständigt i takt med teknologiska landvinningar.

Sammantaget betyder detta att luftvärnet ständigt behöver förnyas för att kunna möta den förändrade hotbilden. ”Huvudstudie luftvärn” genomfördes 2010-11 och syftade till att utreda hur svenskt luftvärn bör utvecklas efter 2020.

Sekreterare och huvudansvarig för studiens framdrivning var major Torbjörn Johannesson som på grund av utlandstjänstgöring inte hade möjlighet att delta vid studiens slutrapportering i slutet av 2011. Det avslutande arbetet föll istället på undertecknad. Utöver deltagare ur Lv 6, Flygvapnet och Försvarsmakten deltog även personal ur FOI, FMV samt FHS. Huvudstudie luftvärn tog sin utgångspunkt i det breda hotspektrum som kan antas föreligga efter 2020. Detta spektrum spänner från enkla RAM-mål, via obemannade farkoster, olika typer av robotar (inte minst kryssningsrobotar) och styrda vapen, bemannade flygfarkoster (inklusive ordinärt stridsflyg) och hela vägen till ballistiska missiler. Stora tekniska utmaningar återfinns i ändarna av detta spektrum, både vad gäller sensorers förmåga att upptäcka målen och effektorers (vapens) förmåga att bekämpa dem. Parallellt med detta finns förstås också hotet från från olika typer av telekrigvapen, vars syfte kan vara att dölja eller skydda luftangrepp.

Ett annat utgångsperspektiv för huvudstudien var även luftvärnets nuvarande förmåga och den planerade uppgradering Artilleri & Luftvärn

Franska system ASTER skulle kunna vara ett möjligt alternativ till en framtida ersättning av nuvarande system 97, Hawk.

som genomförs före 2020 inom ramen för ”insatsförmåga luftvärn”, IFLv. Dagens svenska luftvärn består av två luftvärnsbataljoner med rb 70- och rb 97-effektorer samt tre olika radarsensortyper; UndE 23, PS 91 och PS 90. IFLv innebär i stora drag att bataljonens ledningsförmåga höjs med införandet av GBADOC1 och uppgradering av måldatasystemen, att alla effektorer på bataljonen som inte redan har det tillförs förmåga att verka i mörker samt att livstidsförlängande åtgärder genomförs på flera systemdelar. Viktigt för framtidens luftvärn är också att rb 97-systemet inte förväntas ha teknisk livslängd bortom 2020.

15

Ett luftvärnsrobotsystem med lång räckvidd kan utformas så att det kan avfyras i alla riktningar oavsett var det grupperas (även bakom skymmande terräng). Roboten avfyras vertikalt och först när den nått en viss höjd svänger i riktning mot sitt mål.

Lång räckvidd Med dessa utgångsfaktorer för handen granskade studiegruppen flera olika möjliga utvecklingsvägar, men en övergripande slutsats blev att luftvärnets räckvidd är avgörande för dess förmåga att komma till verkan mot angripande system med allt bättre förmåga till anfall från stora avstånd och med allt högre precision. Ett enkelt sätt att skaffa sig en god horisontell räckvidd är förstås att gruppera närmare motståndaren, men detta innebär också att man behöver många enheter för att kunna täcka alla angreppsriktningar.

Dessutom har system med en kort horisontell räckvidd också en kort vertikal räckvidd, vilket ger motståndaren frihet att operera utan påverkan ovanför systemens räckviddstak.

Effektorer med lång räckvidd består ofta av relativt sett stora och dyra robotar, varför det blir avgörande att ett framtida system utformas på ett kostnadseffektivt sätt.

Ett luftvärnsrobotsystem med lång räckvidd (och därmed också god höjdtäckning), kan utformas så att det kan avfyras 16

i alla riktningar oavsett var det grupperas (även bakom skymmande terräng). Detta uppnås genom att roboten avfyras vertikalt och först när den nått en viss höjd svänger i riktning mot sitt mål. Om robotarna dessutom förses med målsökare kan flera robotar avfyras samtidigt mot olika mål och systemmättnad försvåras därmed väsentligt. Långräckviddiga robotar med målsökare kan dessutom förses med en robotlänk som gör det möjligt att styra roboten mot målet utan att målsökaren behöver vara aktiv förrän i slutfasen av bekämpningsförloppet.

Om man gör en överslagsberäkning för att, ur kostnadseffektivitetssynvinkel, kunna jämföra ett sådant system med ett luftvärnssystem som kräver fri sikt till målet, endast kan bekämpa ett mål i taget samt har kortare räckvidd kommer man fram till att det finns stora besparingar att göra genom att tillföra de ovan beskrivna egenskaperna.

Artilleri & Luftvärn

Övlt. Mattias Elfström är chef för Luftvärnsregementets studiesektion och har medverkat som skribent i Artilleri och Luftvärnstidskrift ett flertal gånger.

Under 2011 tilldelades Mattias Elfström John Lindnérs minnesfonds medalj för sina insatser som artikelförfattare i Artilleri-och Luftvärnstidskrift.

Målsökare När det gäller målsökare finns det förstås flera olika typer som skulle kunna användas. I detta avseende är kanske det viktigaste hänsyntagandet att luftvärnet som helhet har tillgång till olika typer, så att verkan i alla väderlekar kan säkerställas samt att motståndarens möjligheter att använda motmedel försvåras i så stor utsträckning som möjligt. Detta innebär att en målsökare som introduceras efter 2020 bör utgöra ett komplement till de andra målsökare eller styrprinciper som finns i andra effektorer i luftvärnsbataljonen.

Sensorer och ledning Luftvärnet förfogar redan idag över en spaningsradar med mycket goda egenskaper. UndE 23 kommer att kunna utgöra basen i luftvärnets sensorsystem även efter 2020 och dess förmåga att förse luftvärnet med noggrann luftlägesinformation i tre dimensioner är avgörande för framtida effektorer med målsökare. Genom att komplettera UndE 23 med den redan befintliga spaningsradarn PS91 (som också ger 3Ddata) är luftvärnet väl rustat på radarsidan. Det som skulle kunna ge den största förmågeökningen är istället tillförseln av ett sensorsystem baserat på en annan teknisk princip än just radar. Exempel på sådana sensorer är akustiska, elekArtilleri & Luftvärn

trooptiska och signalspanande. För att undvika förväxling med andra typer av signalspanare, som används för andra syften än de som avses i luftvärnssamanhang, har luftvärnet valt att beteckna denna sensortyp som ”ESM”2. Detta är också den kanske mest intressanta sensortypen, inte för att inte de andra också skulle höja den totala systemeffekten, utan för att ESM är kostnadseffektivt, har mycket lång räckvidd, är passivt och har förmåga att understödja identifieringen av luftmål.

På ledningssidan har luftvärnet redan tagit flera steg mot ett nätverksbaserat tänkande som både medger flexibilitet och tillför redundans. I tidsperspektivet bortom 2020 bör denna trend fortsätta så att ledningssystemet utvecklas mot en ännu större grad av flexibilitet, där vilken effektor som helst kan motta och använda information från vilken sensor som helst, både inom och utanför det egna förbandet.

Text: Övlt Mattias Elfström Foto: Fredrik Skoglöf, Lv 6

GBADOC: Ground Based Air Defence Operations Centre ESM: Electronic Support Measures

1 2

17

Sensorn UndE 23 kommer att vara en fortsatt mycket viktigt beståndsdel av den svenska luftvärnsorganisationen, konstaterar Mattias Elfström.

18

”Huvudstudie luftvärn” genomfördes 2010-11 och syftade till att utreda hur svenskt luftvärn bör utvecklas efter 2020. Ett franskt och ett tyskt system studeras som ersättning till befintliga lv-system.

Artilleri & Luftvärn

Under 2011 tilldelades Mattias Elfström John Lindnérs minnesfonds medalj för sina insatser som artikelförfattare i Artilleri-och Luftvärnstidskrift.

Major John Lindnérs donationsfond har till ändamål att stödja förtjänstfullt författarskap inom artillerivetenskapen.

Den Lindnérska medaljen för förtjänstfullt författarskap inom artillerivetenskapen (inbegripet även luftvärnsartilleri) tillverkades från början i rent guld.

Fr o m 2002 har den tillverkats i förgyllt silver.

Artilleri & Luftvärn

19

Full fart på utvärderingsarbetet

Vägen till nytt bataljonsartilleri Av Joakim Lewin, chef Indirekt eld-enheten, Anskaffningskontor Mark, FMV

Många av oss är bekymrade över bristen på indirekt eld i dagens arméorganisation. Även om ARCHER tillför ett bra understöd på brigadnivå behöver manöverbataljonen alltid veta att de har tillgång till ett eget understöd för att klara att lösa sina uppgifter. Internationella erfarenheter från bland annat Irak och Afghanistan styrker också den slutsatsen.

För ett antal år sedan pratade vi ofta om nätverksbaserat försvar (NBF) och vi var nog många som överintecknade förmågan av vad ett nätverk skulle kunna ge för effekt och vi underskattade betydelsen av den organisatoriska tillhörigheten av understödsförbanden. Även om vi ska vara försiktiga att dra slutsatser från egna och utländska insatser de senaste 10 årens så kan vi ändå konstatera att erfarenheterna visar att det finns ett stort värde i säkerhet och handlingsfrihet som ett organisatoriskt ingående understöd ger en manöverbataljon.

Relevant kravbild för AMOS I samband med att AMOS-projektet startade gjordes en bra analys av behovet av 120 mm grk i manöverbataljonerna.

Med ny materiel och ny stridsteknik behövdes ett mer lättrörligt och skyddat skjutande system. Det tidigare bataljonsartilleriet bestod av två plutoner med vardera 3 st 120 mm grk m/41. Eldkraften av dess bedömdes som för liten och planen var att anskaffa 6 – 8 AMOS per bataljon. Efter att regeringen hösten 2008 beslutat att AMOS-projektet skulle avbrytas genomfördes ett bra jobb både i Försvarsmakten 20

och FMV för att avsluta projektet på ett strukturerat sätt.

Vi har en bra uppfattning på såväl kravbild som tekniska möjligheter för bataljonsartilleriet samt att behovet i hög grad fortfarande är relevant.

För att kunna förse Försvarsmakten med beslutsunderlag genomförde vi på FMV under 2010 – 2011 en omfattande studie av vad som finns på marknaden. Vi sökte ett fordonsmonterat grk-system med en skyddsnivå som var jämförbar med övriga stridsfordon i bataljonen. Som grund gjordes ett fåtal antaganden:

• Något nytt fordonssystem som bärare ska inte avskaffas, • befintligt lager av 120 mm ammunition har

ett stort värde och måste kunna användas, • ett system ska kunna integreras i arméns lednings-

sambandssystem och ingå i samma eldlednings system som artilleriet.

På marknaden finns ett stort antal leverantörer av 120 mm grk-vapensystem. Patria har tornlösningarna AMOS och NEMO. Flera leverantörer har rekylerande vapensystem som bygger på att man stannar och öppnar takluckor vid eldgivning. Exempel på leverantörer är RUAG, Singapore Technologies, Expal, IMI och Elbit. Systemen har väldigt likartad prestanda vad gäller de viktigaste mätbara kraven, tex grupperingstid, målväxling och urdragning. Detta bygger på att de alla använder tröghetsnavigering, GPS och datoriserade skjutelementberäkningar. En lösning med torn ger självfallet ett mer heltäckande skydd och ger också möjligheten att skjuta direktriktat. Tornlösningar bedöms dock dyrare att integrera och anskaffa.

Artilleri & Luftvärn

Joakim Lewin Joakim Lewin är före detta överstelöjtnant inom artilleriet men är numera anställd på FMV med civil status. Han är idag chef för enheten Indirekt Eld inom Anskaffningskontor Mark (AK Mark).

Israeliska Elbit marknadsför systemet CARDOM. Genom att Elbit fick beställningen för det amerikanska STRYKER-systemet har Cardom kommit att bli världens för närvarande mest sålda grk-system.

Artilleri & Luftvärn

21

Fördjupad studie Kraven ovan kan verka självklara och enkla men ur ett leverantörsperspektiv innebär det att en lösning måste komma till stånd genom att flera leverantörer samarbetar eller att FMV själva är systemintegratör (vilket vi helst undviker).

På FMV jobbar vi nu vidare med hur en upphandling kan genomföras.

Under det senaste året har Markstridsskolan(MSS) med stöd av Artilleriregementet (A 9) genomfört en fördjupad studie (se fotnot) med FMV utredning som underlag och manöverbataljonernas understödsbehov i fokus. Studien redovisades i juni 2012 och en viktig slutsats är att behovet av ett nytt bataljonsartilleri är störst i de förband som har stridsfordon 90. Här är tempot högst och bataljonsartilleriet måste kunna följa med i rörelsen. Stridsfordon 90 blir därmed också förstahandsvalet när det gäller fordon. När det gäller vapensystemet så förordar MSS enkelhet, tillförlitlighet och beprövade lösningar vid val av system. Möjligheten till samarbete med andra länder är en urvalsfaktor och i tider när försvarets ekonomi är ansträngd så är kostnaden av stor betydelse.

Vi har efterhand presenterat allt underlag för Högkvarteret och vi kan nu bara hoppas att det finns stöd för att även Armén måste fortsätta utvecklas och att vi kan starta ett upphandlingsprojekt så snabbt som möjligt.

Fotnot: MSS-studien heter Bataljonsartilleriet i morgondagens insatsförband, 2012-06-01, 04 100:80482.

Finska Patrias Nemo är en möjlig kandidat till det framtida bataljonsartilleriet.

Läs gärna Riksrevisionsverkets analys av regeringens arbete när bland annat AMOS avbröts : http://www.riksrevisionen.se/PageFiles/14937/Anpassad_12_5_Besparingar%20i%20f%c3%b6rsvarets %20materielf%c3%b6rs%c3%b6rjning.pdf

22

Artilleri & Luftvärn

Femörefortets pjäser skulle stänga infarten till Bråviken Det fasta kustartilleriet är idag blott ett minne. Några fasta pjäsanläggningar finns inte längre i försvarsorganisationen.

Däremot har flera, tidigare topphemliga anläggningar, sedan några år tillbaka öppnats för allmänheten. Ett exempel är Femörefortet i Oxelösund. Artilleri & Luftvärn har besökt berganläggningen som idag drivs som museum av en ideell förening.

Femörefortet, längst ut på halvön Femöre vid farleden till Oxelösunds viktiga stålhamn, var kustartilleribefästningen som skulle ”stänga” inloppet till både Bråviken och Nyköping. Högst ett dygn efter mobiliseringsorder skulle Batteri OD vara bemannat med sin besättning på cirka 40 kustartillerister samt skyddas av en pluton närskyddssoldater från närliggande P 10 i Strängnäs, totalt cirka 70 man.

Idag ägs anläggningen av Oxelösunds kommun och den ideella föreningen Femöre har kommunens uppdrag att driva verksamheten. Själv fortet började byggas under början av 60-talet och stod klart 1964.

Femörefortet utgick ur krigsorganisationen 1997 och skulle enligt dåvarande planer ha skrotats 2003. Men, andra krafter ville bevara och sedan 2004 är anläggningen öppen för besök. Någonstans mellan 6 000- 7 00 personer besöker fortet varje år och många är utländska turister, enligt guidens uppgift till Artilleri & Luftvärn.

Femörefortet har tre pjäser, samtliga 7,5 centimeter tornpjäser m/57 som flyttades från olika flygbaser. Maximalt skjutavstånd var 13 kilometer och maximal avfyrningshastighet 25 skott per minut. Enligt vad A & L erfar har dock aldrig denna skjuthastighet uppnåtts under någon övning. Totalt Artilleri & Luftvärn

Självklart fanns det ett sjukvårdsrum förberett i Femörefortet.

Anläggningen skulle vara självförsörjande på vatten, el och mat i minst 30 dagar.

Den längsta tunnelgången är nästan 500 meter lång fram till fortets andra pjäs.

23

24

Batteri OD skulle utgöra låset till Bråviken.

Batteri Oxelösund (OD) sköt sitt sista skott sommaren 1996 och utgick året därpå ur krigsorganisationen.

En skenradar var en viktigt pusselbit i försvaret av batteriet för att distrahera en motståndare.

Flera tusen turister hittar varje år till Femörefortet.

avfyrades drygt 1800 granater från pjäserna fram till att sista skottet sköts 1998.

Varje pjäs bemannades av en pjäschef (minst sergeants grad), höjdriktare (furir), laddare (menig), ammunitionsunderbefäl (furir), magasinspåfyllare (furir) samt två ammunitionshantlangare. Stridsledningscentralen bemannades av sex man som gick i tolvtimmarspass. Den längsta tiden som fortet varit bemannat är sex dagar.

Fortet var självförsörjande vad gäller luft, elström och vatten. Det är byggt för att kunna motstå anfall med kemiska stridsmedel och taktiska kärnvapen och skyddas av minst

åtta meter tjock betong och urberg. Livsmedlen skulle kunna försörja manskapet i 30 dagar. Totalt omfattar berganläggningen 3300 kvadratmeter och den längsta tunneln fram till första pjäs är knappt 500 meter lång. Batteri OD samt hamnarna i Oxelösund och Nyköping skyddades av flera spärrkompanier samt ett tungt kustrobotbatteri utgångsgrupperat i Nyköpingsområdet.

Läs mer om föreningen Femörefortets verksamhet på hemsidan www.femorefortet.se. Fortet är öppet med guidade entimmesturer dagligen under sommarsäsong. Under vår och höst sker guidade turer under veckoslut.

Artilleri & Luftvärn

Varje batteri hade en ingång som skulle tåla en kärnvapenattack på nära avstånd,

Vill du stötta Femörefortets bevarande?

Medlemskap i föreningen Femörefortet kostar 200 kronor per år.

Så hittar du till Femörefortet Du hittar till anläggningen genom att i Oxelösund där motorvägen slutar (vid hamnen) följa skyltning Femöre till höger, därefter direkt höger igen och sedan direkt vänster. Kör igenom villaområdet och över Femörekanalen.

Följ huvudvägen. Efter ca 500 meter sväng höger (skyltat Femörefortet och S Femöre).

Artilleri & Luftvärn

Tre värnpjäser modell 1957 bevakade under många år i största hemlighet inloppet till Bråviken samt Nyköpings och Oxelösunds strategiskt viktiga hamnar.

25

Svenska försvarsindustrier kan bli del av ny försvarsindustrijätte Bofors och Hägglunds verksamheter i Karlskoga och Örnsköldsvik kan komma att utgöra en liten del av världens största försvarsmaterieltillverkare. Detta står klart sedan de två stora jättarna European Aeronautic, Defence and Space Company (EADS) och BAE Systems i mitten av september avslöjade planer på ett samgående.

Det var i samband med flygmässan ILA i Berlin som fusionsdiskussionerna blev offentliga. Skulle samgåendet bli verklighet kommer det nya bolaget att bli världens största flygoch försvarsmaterielkoncern samt Storbritanniens största industriföretag med nästan 60 000 anställda.

Men, många frågor återstår att lösa. Nära A & L:s utgivning har ledningen för de båda bolagen meddelat att ett besked om fusionen genomförs ska lämnas enligt gällande börsregler.

Den nya jätten kommer att ha en sammanlagd omsättning på över 700 miljarder svenska kronor (ca 60 miljarder pund) och 220 000 anställda i hela världen. Enligt planen ska EADS kontrollera 60 procent av den utvidgade företagsgruppen som ska ha en gemensam ledning och administration. EADS tillverkar bland annat Airbus, har 113 000 anställda och omsätter 34,2 miljarder euro. Brittiska BAE Systems, som bland annat är samarbetspartner för och leverantör av jaktflygplanet Eurofighter, har 106 400 anställda.

Ett av skälen till fusionsplanerna är konkurrensen med amerikanska och kapitalstarka Boeing, uppger Financial Times.

Knappt ett decennium har gått sedan EADS bildades genom en fusion av tyska DASA, franska Aérospatiale-Matra och spanska CASA. För att fusionsförslaget ska gå igenom krävs ett godkännande från EADS ledning, regeringarna i Frankrike, Tyskland och Storbritannien samt den amerikanska administrationen, som är BAE:s största kund.

26

Artilleri- och luftvärnsklubben Adress c/o Överstelöjtnant Lars Mörrby Produktion Armé Utrustning Högkvarteret Försvarsmakten 107 85 Stockholm

Ordförande Överste Anders Callert Bodens garnison Artilleriregementet Box 9113 961 19 BODEN Tel 0921-34 80 00

Artilleri-Tidskrift Bankgiro 833-4278

Prenumerationspriser Inom Europa Utom Europa

300 kr per år 350 kr per år

Lösnummerpriser Enkelnummer Dubbel-/Temanummer

100 kr 150 kr

© 2012 Artilleri-Tidskrift Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa.

Artilleri & Luftvärn

Posttidning B

Artilleri-Tidskrift, c/o Stefan Bratt Lokförargränd 12, 775 51 KRYLBO

ARCHER – MoRE tHAn A gun

With a high degree of survivability and a significant range of effects, Archer provides the users with an entirely new type of indirect fire capability.

28

Artilleri & Luftvärn