Artilleri & Luftvärn nr. 1 2010

Page 1

Artilleri & Luftvärn

Artilleri-Tidskrift Nr 1 • 2010


A Winning combinAtion Mobility, operAtionAl AvAilAbility, superior altitude coverage and all-weather capability are all non-negotiable requirements for Air Defence systems built for rapid deployment units. The ability to track and destroy all Air Targets including small and fast-moving missiles is of paramount importance. At Saab, by incorporating all of these prerequisites and more, we provide the methods and the means to destroy air-to-surface missiles and rotary-wing aircraft, Unmanned Air Vehicle, and cruise missiles.

www.saabgroup.com

The Bamse AD fire units can be operated in stand-alone mode or more effectively linked with GIRAFFE AMB Air Surveillance Radar to form combat ready Air Defence Units. In addition to locating traditional Air Targets, GIRAFFE AMB can track and locate enemy rocket and mortar firings providing impact warning and firing data for Counter Battery Operations. bAMse with GirAffe AMb – A winninG coMbinAtion.

Function operating tiMe arena

Air defence 24/7 worldwide


Artilleri-Tidskrift

• Utgiven av Artilleriklubben

Artilleriklubbens medlemmar erhåller Artilleri-Tidskrift utan kostnad. Redaktör, ansvarig utgivare: Stefan Bratt, Lokförargränd 12 775 51 KRYLBO, tel 0226-121 09, E-post: stefanbratt@tele2.se Biträdande redaktör: Överstelöjtnant Lennart Gustafsson, Gulsippevägen 8, 589 35 LINKÖPING, tel 013-15 43 12 E-post: lengus44@telia.com Ekonomichef både i klubben och tidskriften: Joakim Bloom. E-post: joakim.bloom@mil.se Redaktionskommitté: Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef samt representanter för Artilleriregementet och Luftvärnsregementet. Redaktionsadress: Post adresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Överstelöjtnant Lars Mörrby Högkvarteret, 107 85 STOCKHOLM Tel 08-788 75 00 Layout: Bert-Olof Lax

Tidskrift för artilleriet och luftvärnet Häfte 1 2010

Årgång 139

Innehåll

Redaktören har ordet....................................................................... 2 Håkan Hörstedt Svenskt luftvärn når alltid målet.................................................... 3 Artilleriets fortlevnad säkrad.......................................................... 8 ”Jacob” berättar om talibanstrider................................................... 10 Lave Malmgren Beslutet att lägga ner AIHS var orationellt..............................14 Finlands försvar utvidgar beställning av robot 70.................... 17 Kallelse till årsmöte........................................................................20 Replik på redaktörens spalt...........................................................21 ”Operation Oden”– bokrecension................................................23

Omslagsbild: Fyr! En robot 23, Bamse på väg mot sitt mål. Luftvärnets taktiska utveckling är ett ämne som behandlas i årets första tidskrift. Texter och bilder när inget annat anges: redaktör Stefan Bratt. Text ur tidskriften får användas om källa anges.

ISSN 004 – 3788

Artilleri & Luftvärn

1


Välkommen Archer och Bert-Olof! Äntligen, äntligen och åter äntligen! Nu är det klart och jag är den förste att gratulera alla aktiva artillerister det kommande tillskottet i form av Archersystemet. Redaktör Stefan Bratt har ordet

Som ni kan läsa längre fram i årets första tidskrift har nu efter många års utveckling, diskussioner, till och med gräl inom Försvarsmakten kontraktet för seriebeställning av 24 Archerpjäser (totalt 48 inräknat den norska volymen) skrivits under. Nu är det ”bara”, som regementschef Torbjörn Larsson konstaterar i artikeln, upp till A 9 och dess personal att se till så att Archerpjäsen och dess förmågor utnyttjas på bästa sätt. Jag ser i alla fall fram emot den dagen då AT redogör för den första större bataljonsövningen med enbart Archer i aktion. Tack Marie för alla år ”Jag skulle bara göra en enstaka tidning”. Så löd den första uppgörelsen med en av Artilleritidskrifts verkliga trotjänare, grafiska designern Marie Thelander när min företrädare, Bo Pederby, bad henne om hjälp. När vi nu skriver början av april 2010 går AT och Marie Thelander efter nästan ett decenniums samarbete skilda vägar. ”En tidskrift” blev till slut över 50 stycken. Stort, stort Tack Marie från oss alla i Artilleriklubben för ditt engagemang att göra AT till vad tidskriften idag är! Marie Thelanders uppdrag tas nu över av en pensionerad överstelöjtnant. Nej, det är ingen ”comeback” på gång för

2

Lave Malmgren. Istället axlar Bert-Olof Lax, trogen I 14 i Gävle fram till nedläggningen och under sin fortsatta civila karriär i många år informationschef för Frivillig Befälsutbildning, idag Försvarsutbildarna, manteln efter Marie. Med B-O:s gedigna sakkunskap och dessutom mångåriga erfarenhet av tidningsmakeri är jag övertygad om att han kan hjälpa till att utveckla AT. Mina vägar korsades med B-O när han fick nys om min förkärlek till försvarsrelaterade frågor, att jag dessutom var aktiv journalist gjorde inte saken sämre utan B-O lade snabbt vantarna på ett antal artiklar som jag var upphovsman till. Sedan dess, i början av 90-talet, har jag haft förmånen att vara trogen skribent till CFB:s olika tidskrifter . Prisade vare företagsmedlemmarna Så till vår tidskrifts skrala ekonomi. En kräftgång som nu ser ut att kunna stoppas tack vare den satsning som Artilleriklubben gjort för att kontraktera nya företagsmedlemmar. Glädjande nog har flera av klubbens långvariga samarbetspartner som Bae Systems Bofors, Saab Bofors Dynamics och Saab Microwave Systems nappat på idén. Än mer glädjande är att skaran av företagsmedlemmar utökas med företag som hittills varit anonyma i AT-sammanhang, till exempel norska Nammo och Vinghög. Vet du något företag eller organisation som du anser skulle passa som företagsmedlem? I så fall hoppas jag som ansvarig för AT att du omedelbart hör av dig till Lars Mörrby eller vår ordförande, Torbjörn Larsson så styrelsen kan ta kontakt med dessa. Artilleri & Luftvärn


Håkan Hörstedt

Svenskt Luftvärn når alltid målet Vi har bra luftvärnsmateriel i våra förband. Som exempel är UndE 23 troligen är en av världens bäst presterande sensorer inom sitt område. Väpnade konflikter, var de än befinner sig på konfliktskalan, handlar om att påtvinga motståndaren sin vilja. Kampen pågår på och mellan arenorna, motståndaren söker våra svagheter och där vi blottar oss söker han sin framgång, inte minst på luftarenan. De båda Gulf-krigen vittnar om hur luftarenan effektivt utnyttjades för att skapa luftoperativ kontroll och verka mot mål på marken för att därigenom påtvinga motståndaren sin vilja. Luftstridskrafterna är ett komplext system som består av många funktioner bl.a. flygfunktion, strilfunktion och luftvärnsfunktion. ”Luftvärnet ger det defensiva luftförsvaret en uthållighet över tid” (Doktrin för luftoperationer, 2005). Luftvärnsförbanden kan verka inom en stor luftvolym och har en lång uthållighet men tar tid att omgruppera mellan olika operationsområden. Flygstridförbanden å sin sida kan momentant projicera hög verkan under kort tid i luften men kan lätt flyttas mellan olika operationsområden. Båda funktionerna har en viktig roll att fylla i luftförsvaret. Varje nation behöver

Artilleri & Luftvärn

ett effektivt luftförsvar – luftstridskrafter bestående av flygstridskrafter och luftvärn. Vår förre ÖB general Håkan Syrén myntade begreppen ”Här och Nu” samt ”Både Och”. Tanken var att detta skulle vara ledorden i transformeringen från mobiliseringsförsvaret till det insatta insatsförsvaret. De förband som vi skapade genom att utbilda personalen, samträna, samöva och utrustade med materiel skulle vara insatsberedda ”Här och Nu”. Insatsförbanden skall vara användbara i försvaret av Sverige men också på den internationella arenan. Förbanden skall ha sådan träning, sådana metoder och sådan materiel att de är användbara till ”Både” insatser här hemma ”Och” insatser utomlands, interoperabla inom EU och NATO. Svenska förband är i många stycken mer interoperabla än vissa NATO-länders förband.

Överstelöjtnant Håkan Hörstedt arbetar på Försvarsmaktens Högkvarter och tillhör Produktionsledningen Armé där han är materielsystemansvarig ( MSA) för luftvärnets materielsystem. Håkan Hörstedt har sin förbandstillhörighet på Luftvärnsregementet i Halmstad.

Lee Ahlqvist i UndE 23 under en övning

3


Stommen i luftvärnets sensorer utgörs av UndE23 som kompletteras med information från PS 90 och PS 91.

Interoperabilitet och materiel

Svenska luftvärnsförband är interoperabla och har kommit en lång bit på vägen mot full interoperabilitet. Luftvärnet har tagit många steg mot full interoperabilitet. NATO-metoder infördes för ledning av luftvärnsförbanden med engelska som stridsledningsspråk, bland annat för att underlätta samordning och samverkan med andra nationers luftvärnsförband. Vi har mycket bra luftvärnsmateriel i våra förband, som exempel kan nämnas att UndE 23 troligen är en av världens bäst presterande sensorer inom sitt område, men det finns alltid saker som går att utveckla till det bättre. Just nu har arbetet med ett omfattande uppdrag, som går under arbetsnamnet ”Anskaffa insatsförmåga Luftvärn”, 4

påbörjats. Uppdraget innebär att vi bygger ihop ett tekniskt system av befintliga system och anpassar dessa så att de fullt ut är användbara vid deltagande i internationella insatser. Tyngdpunkten i systemet får GBADOC:en (Ground Based Air Defence Operation Centre) anses vara. En ledningsplattform för insatsledning, och insatsplanering, av det markbaserade luftvärnet, funktionalitet för luftrumssamordning och informationshantering av luftrumsfrågor. Detta innebär att striden mot luftmål inom bataljonen kommer att ledas från denna plats. Här har man då den samlade bilden av luftläget inom bataljonen. Luftlägesbilden från de egna sensorerna, Local Air Picture (LAP), korreleras med luftlägesbilden från högre nivå via LINK 16, Recognized Air Picture (RAP), även identiteten korreleras med hjälp av IFF-system (Identify Friendly or Foe) integrerade i bataljonens radarstationer. Order till förbandet mottas i form av Air Coordination Order (ACO) och Air Tasking Order (ATO) från taktiskchef. Metoden är lika oavsett om förbandet verkar på den nationella eller den internationella arenan. Detta är ett viktigt led för att så väl kunna ge hjälp till andra i konflitområden men också vid behov ta emot hjälp utifrån. Insatsledningen skall vara delbar i två så att bataljonen kan leda strid i två riktningar samtidigt. Till GBADOC:en hör också allmänna stabsdelar för ledning av övriga funktioner inom bataljonen.

UndE utgör stommen

Stommen i luftvärnets sensorer utgörs av UndE 23 som kompletteras med information från PS 90 och PS 91. De senare har inte samma täckningsvolym och egenskaper som UndE 23 men utgör viktiga komponenter för att luftvärnsbataljonerna skall kunna skapa Artilleri & Luftvärn


GBADOC, (Ground Based Air Defence Operation Centre) är ledningsplattform för insatsledning och insatsplanering, av det markbaserade luftvärnet.

sin luftlägesbild. Härför byggs sensorerna ihop i ett nätverk där mål ifrån PS 90 och PS 91 kan sändas till UndE 23 och direkt till GBADOC:en. Sensorerna i förbanden renoveras och modifieras till del. I UndE 23 införs SENDNET så att stationen blir en del i den nationella sensorkedjan och därigenom har möjlighet att delge mål till andra ledningsplatser. När Försvarsmakten är mogen skulle det även vara möjligt att med UndE 23, vid upptäckt av RAM-mål, invisa koordinater för utskjutningsplatsen direkt till flygande eller markgrupperade bekämpningssystem. En annan möjlighet vore att delge koordinaterna till underrättelsefunktionen för sammanställning, se mönster och skapa underlag för en ”mjukare” insats med exempelvis militärpolisförband. Eldenhet 97 är den tunga verkanskompoArtilleri & Luftvärn

nenten i luftvärnsbataljonerna. Den står för lång räckvidd, hög höjd och stor yt-täckning, medan eldenhet 70 är verkanskomponenten med relativt kort räckvidd men med en hög rörlighet. Eldenhet 97 härstammar ur robotsystem 97 som renoverades och modifierades runt år 2000 från robotsystem 77 (HAWK). Robotsystemen 97 och 70 ”förlorade” sin status som egna materielsystem och ingår nu som eldenheter i det markbaserade luftvärnets tekniska system, som beskrivits ovan.

Eldenhet 97 blir intraoperabel

Eldenhet 97 anpassas så att den fullt ut blir intraoperabel med den övriga systemen i luftvärnet med bland annat gemensamt måldataformat, symboler i stridsledningsutrustning. Eldenhet 70 moderniseras för att tillföra förmåga att bekämpa mål i mörker 5


samt förmåga att bekämpa små mål. Övergripande på materielen genomförs en livstidsförlängning där komponenter byts ut eller renoveras eller reservdelar nyanskaffas. Luftvärnssystemet förbereds också för att kunna implementera en ny framtida sambandslösning för Försvarsmakten. Framtida utmaningar Att hotbilden snabbt kan förändras har vi lärt oss inte minst i Afghanistan. Motståndaren har inte tillgång till något artilleri men improviserar genom att skjuta raketer, artilleri- och granatkastargranater (RAM) från primitiva hemmagjorda anordningar. Vi har också lärt oss att en relativt okvalificerad motståndare genom anpassning kan ställa till stora problem. I förlängningen på detta kan man fundera över vad en högteknologisk motståndare på sikt kan åstadkomma genom stealth-teknologi, små obemannade luftfarkoster och telekrigsförmågor. Luftvärnssystem är tekniskt komplexa som kräver ett noggrant regisserat samspel mellan sensor, beslutsfattare och bekämpningssystem. Allt måste ske på delar av sekunder annars kan möjligheten att bekämpa motståndarens luftfarkoster gå förlorad. Detta innebär också att uppgraderingarna av luftvärnssystemen måste gå hand i hand med motståndarens flygteknologiutveckling och dimensioneras efter den svåraste motståndaren.

Här och nu

Man skulle kunna säga att begreppet ”Här och Nu” inte får tillåtas att bli ”Där och Då”, detta kräver således att vi hittar metoder och system för att uppgradera våra förband och tekniska system efterhand. Det arbete som ovan beskrivits under rubriken ”Anskaffa insatsförmåga Luftvärn” innebär också att vi skapar ett tekniskt system som kan be6

nämnas GBAD 1.0. Ett system som bortåt 2017-2018 måste uppgraderas till vad som då skulle kunna kallas för GBAD 2.0. Uppgraderingarna kan vara byte av symbolbibliotek enligt ny standard, uppgradering av mjukvara i ledningssystem och radarstationer eller implementera en ny framtida sambandslösning. Det viktiga är att upprätthålla moderniteten, intra- och interoperabiliteten till en rimlig kostnad. Även bra materiel behöver ersättas på sikt. Våra sensorer PS 90 och UndE 23 kommer även dessa att falla för ålderstrecket. Först ut blir troligen PS 90 i perioden 2020 – 2025. Numerärerna är små, så några stora serier som under kalla kriget lär det knappast bli. I stället bör man nog luta sig mot samarbete och samordning. Samtidigt öppnar sig i tidsperioden nya teknologier som skulle kunna göra det möjligt att använda samma radarmoduler i olika tillämpning och i olika materielsystem i Försvarsmakten. Nära till hands för sådana resonemang ligger artillerilokaliseringsradarsystem, luftvärnets spaningsradar, spaningsradar till flottans fartyg och STRIL-radar till Flygvapnet.

Ersättare till Hawk?

En andra stor utmaning blir att hitta en ersättare till robot 97 (HAWK). Att analysera behov samt att hitta och värdera potentiella ersättare studeras i ”Huvudstudie Luftvärn”. När man skall nå räckvidder som i robot 97 krävs målsökarstyrda robotar främst på grund av fysikaliska skäl. Problemen blir härför något av de samma som i radarfallet ovan, avancerad teknologi och små serier. Även här torde samarbete och samordning vara möjliga och framkomliga vägar. I FMV:s rapport: Tekniska utvecklingstrender, 2001, beskrivs utvecklingen av roArtilleri & Luftvärn


Luftvärnet blir inte bättre än det vi gör det till. Det vi gör, gör vi för att, om det behövs, kunna påtvinga motståndaren vår vilja, här och nu, både nationellt och internationellt, säger författaren Håkan Hörstedt.

botar som bedöms utvecklas mot att bli mer moduluppbyggda än tidigare Syftet med detta torde vara att anpassa missilen efter gällande behov och kunna skräddarsy den till olika förband. Vidare anges att det vore möjligt att byta ut stridsdelen beroende på vilket mål som skall bekämpas. Det är inte bara måltypen som kan variera, man ser också framför sig att samma missil kan ”… avfyras från marken såväl som från luften…” och därmed också användas av olika förband och skjutas från varierande typer av plattformar.

Modulkoncept att föredra

Går fördelarna med moduluppbyggnad att kombinera med samutveckling av multifunktionella missiler blir vinsterna för båda missiltyperna främst att de lätt går att anpassa efter ”kundens behov”, lätta att uppgradera och utveckla i framtiden. Nackdelen med Artilleri & Luftvärn

små volymer torde härmed också kunna motverkas. Skulle inte en samutveckling av hela missilen vara möjlig, så är ett alternativ att samutveckla och samutnyttjande delar av komponenterna. De komponenter som kan framhållas som lämpliga för samutveckling är målsökare och datalänk då dessa är de mest kostnadsdrivande för utveckling. Den positiva militärt operativa effekten av detta är att det går att omfördela missiler och komponenter mellan förband och plattformar allt efter förbrukning och planerade insatser samt att belastningen på logistikorganisationen troligen kommer att nedgår. Utmaningarna är många, för oss som tillsammans jobbar med luftvärnsfrågor. Det är vi som är luftvärnet. Luftvärnet blir inte bättre än det vi gör det till. Det vi gör, gör vi för att, om det behövs, kunna påtvinga motståndaren vår vilja, här och nu, både

7


Artilleriets fortlevnad säkrad Några minuter efter klockan tio fredag den 26 mars skrevs ytterligare ett kapitel i den svenska artillerihistorien. Då undertecknades efter många års väntan och turer fram och tillbaka avtalet som innebär att BAE Systems Bofors kommer att leverera 48 Archerpjäser till det svenska och norska artilleriet. Det som inleddes i slutet av 90-talet med ett studiearbete för renovering och modifiering av haubits 77-systemet har nu idag utmynnat i en nybeställning av 48 Archer-pjäser. En som varit med under hela den stundtals kurviga och inte minst besvärliga resan är brigadgeneral Anders Carell, som också fick äran att i egenskap av chef för Anskaffningskontor Mark vid FMV signera kontraktet för svenska kunden. – Nu känns det bra. Nu har jag skrivit under ett anskaffningsavtal som definitivt innebär en milstolpe i det svenska artilleriets utveckling. Till och med en långsiktig överlevnad? – Att överhuvudtaget överge kalla krigets bekämpningskoncept med verkan över stora områden och övergå till en väsentlig personalsnålare men inte desto mer precisionsinriktad bekämpningsfilosofi med verkan på långa avstånd, vilket är en del av Archers förmåga, innebär en långsiktig överlevnad 8

för artillerifunktionen, säger Anders Carell innan han låter sig väl smaka av dagens tårta. Om det jublades högt inom Artilleriregementets område i Boden var lättnaden och glädjen än större i värmländska Karlskoga där Archers tillverkare, BAE Systems Bofors medarbetare äntligen kunde få den positiva nyheten via intranätet.

1,4 miljarder kronor

Serieproduktionsordern som är värd 4 miljarder svenska kronor, lika fördelat mellan Sverige och Norge, kommer med största sannolikhet inte att leda till några nyanställningar inom BAE Systems men den har däremot andra, positiva effekter för ett antal underleverantörer i närområdet. – Visst är vi glada idag. Nu har vi bevisat att vi inom BAE Systems och våra underlevrantörer klarat av att genomföra utvecklingen så att två kräsna och kompetenta referenskunder blivit nöjda med resultatet, säger Nils-Ove Gustafsson, nordisk marknadschef för artillerisystem inom BAE Systems Bofors. Samtidigt, hävdar Gustafsson, banar serieställningen nu väg för andra exportkunder som planerat att skaffa självgående och hjulbaserat artillerisystem men som tidigare inte riktigt har vågat begära en Request for Information (RFQ) eller en konkret offert. Artilleri & Luftvärn


Fredag den 26 mars skrevs kontrakt för serieleverans av 48 Archerpjäser under av brigadgeneral Anders Carell, i mitten,chef AK Mark FMV ochnorska FLO:s representant brigadgeneral Asle Kjellsberg samt BAE Systems Mike Smith, chef för Global Combat Systems Weapons det avtal som omfattar 48 Archer.

Vågar begära offert

– Nu har vi en färdig produkt att presentera och vi har en tydlig tidsgräns när den första seriepjäsen ska levereras till våra nordiska kunder. Detta öppnar dörrarna till nya affärsmöjligheter när det gäller Archer, säger Gustafsson. All slutmontering och slutproduktion kommer som AT tidigare berättat, att ske i Karlskoga, där ett hundratal personer arbetar med projektet. I Norge sker produktionen av den fjärrstyrda vapenplattformen Protector. Mike Smith, chef för BAE Systems Global Combat Systems Weapons, dit BAE Systems Bofors ingår, säger i ett pressmeddelande att Archer är ett viktigt projekt, både för Sveriges och Norges försvarsmakter och för BAE Systems. – Artillerisystem utgör vår kärnverksamhet. Vår övertygelse är att kontraktet kommer

Artilleri & Luftvärn

att utgöra en språngbräda inför framtida exportsatsningar. Dessutom stärker kontraktet vår tro på att vårt affärsområde ska fortsätta bidra positivt till koncernen.

Foto: Ulf Petersson, FMV

Första leverans oktober 2011

Enligt den gällande tidplanen ska första serieexemplaret levereras till FMV i oktober 2011. Huvuddelen av pjäserna kommer att levereras från augusti 2012 till slutet av 2013, berättar FMV:s projektledare, Jan Nee. Då kommer svenska försvaret att förfoga över världens mest avancerade och automatiserade artillerisystemet i serieproduktion. – Gissa om vi inom artilleriet ser fram emot den dagen då vi kan verka operativt med Archer. Nu gäller det för oss att skapa ett förband som kan använda systemet på bästa sätt, säger överste Torbjörn Larsson.

9


Unik ögonvittnesskildring under Halmstadsseminariet:

”Jakob” berättar om nattliga strider med afghanska talibaner - Jag började med att verka med vagnens kulspruta sedan gick vi över till kanonen. Vad fiendesoldaterna inte förstod var att de blev påskjutna från sidan sett från deras gruppering och därför gav de verkanseld mot vägen där våra andra enheter grupperats. Beskrivningen kommer från en av plutoncheferna ur missionen FS 17, vi kan kalla honom Jakob. ”Jakob” var en av flera föredragshållare som medverkade till att ge aktuella, målande och detaljrika skildringar och beskrivningar under det andra gemensamma seminariet som arrangerades av Artilleriklubben, Pansarvärnsklubben och Granatkastarteknisk Förening i Halmstad i mitten av mars. På programmet stod förutom kapten ” Ja k o b s” l i v f u l l a a n f ö r a n d e ä v e n beskrivningar av pågående leveranser av pansarvärnsystem, framtida organisation och innehåll i Försvarsmakten (artikel i kommande nummer av tidskriften), framtidens materialanskaffningspolicy samt inte minst verksamheten vid värdförbandet, Försvarsmaktens Tekniska skola (FMTS), där A 9:s forne ställföreträdande regementschef, överste Mats Klintäng idag är chef. 10

Verkligheten gav sig till känna Efter inledande hälsningar från företrädare för FMT:s kastades deltagarna direkt in i verkligheten för dagens soldater och officerare då ”Jakob” äntrade talarpodiet och började sin vittnesskildring om ettv de eldöverfall från talibaner som svenska soldater varit inblandade i under tiden som missionen FS 17 pågick (april-december 2009). Överfallet var också, hävdade plutonchefen under sitt anförande, det första överfallet där svenska styrkan valde att gå till motanfall istället för att dra sig ur. Dessutom utnyttjades stridsfordon 90 i ett klart syfte att göra motanfall. – Mig veterligen var det så. Fienden var van att svensk trupp tog för vana att dra sig ur en strid och vänta på förstärkning innan ett eventuellt motanfall genomfördes. Den överfallna styrkan gjorde efter dialog med bataljonsstaben tvärtom, vilket tog motståndarna med överraskning, anser Jakob.

Skyttegrupp överfölls Själv kom han i egenskap av plutonchef till platsen som förstärkning knappt en och en halv timma efter att det första överfallet rapporterats till insatsledningen på Camp Artilleri & Luftvärn


Victoria. Överfallet skedde i slutet av oktober förra året, ungefär fyra mil väster om den svenska basen längs med ringvägen som passerar förbi staden Balq vidare mot staden Shebergan i norra delen av landet. En skyttegrupp med två pansarfordon, en RG 32 Galten samt en Pansarterrängbil 203 hade uppgiften att möta och eskortera en lastbilskonvoj på väg mot Camp Victoria. Före mötet med konvojen, några m i n u t e r e f ter klockan nio på kvällen, fick vakthavande befäl beskedet: ”TIC taking firing position XX. RG 32 down. No casualties”. Därmed var en flera timmar lång, nattlig strid inledd. Ett stridsförlopp som resulterade i ett antal, mycket konkreta lärdomar som idag har utvecklat stridstekniken för den svenska kontingenten. Några detaljer kan inte AT redovisa på grund av sekretesskäl. Ett antal anpassningar av såväl fordon som stridsteknik har också genomförts. Inte minst skyddsnivåerna i fordonen har analyserats utifrån de nya erfarenheterna.

Första redogörelsen AT kan däremot som första publikation redovisa mer detaljer om vad som hände

Artilleri & Luftvärn

under resten av kvällen och natten. För svenskarnas mål med stridsförloppet var att den skadeskjutna Galten, som blivit försatt i okörbart skick inte skulle bli ett byte för fienden. Samtidigt som det sönderskjutna fordonet skulle bevakas kunde också de svenska soldaterna och officerarna på plats räkna ut att motståndaren skulle utföra förnyade angrepp. Ett alldeles korrekt an a halv-timmen efter det första angreppet. Denna gång mot de eldställningar som svenskarna besatt i ett, cirka två meter djupt dike längs med vägen.

Tv: Ett av de två sridsfordon 90 som kompanichefen satte in i striden för att slå tillbaka angreppet med hjälp av 90-vagnarnas kulsprutor och kanoner. Foto: Jakob

Korta skjutavstånd - Skjutavstånden var ganska korta, 10-30 meter för skyttegruppen och ett par hundra meter för stridsfordonen. För oss gällde det att visa närvaro i form av att ”inte lämna skolgården”. När den första förstärkningen i form av den beredskapsstyrka som alltid finns tillgänglig i basen, Quick Reaction Unit (QRU) kom till platsen en halvtimme efter första eldöppnandet omgrupperade skyttegruppen för möta upp QRU berättar ”Jakob”.

11


talibanangreppet var samövad och hade varit tillsammans i tidigare missioner, bland annat i Liberia, Kosovo och senast i samband med NBG 08. Samma stomme från det angripna kompaniet hade varit tillsammans under en längre period och manskapet kände varandra väl och var samtrimmade med varandra och befälen.

Th: Det svenska förbandet bekämpar angriparna med kulsprutor och kanoner från stridsfordon 90. Foto: Jakob

Ytterligare fyrtio minuter senare, klockan 22.24 anlände han själv med två stridsfordon 90 tillsammans med kompanichefen som övertog ledningen på plats. Det var dags, ansåg kompanichefen, att slå tillbaka och detta med hjälp av 90-vagnarnas kulsprutor och kanoner. – Vi försökte också få understöd av flyg men eftersom den styrka som fanns på plats inte hade tillgång till formell CASkompetens som kunde leda samverkan med piloten, en så kallad forward-air-controller (FAC), kunde vi inte få något stöd från luften förutom att piloten cirklade över området.

Samövade Enligt ”Jakob” var en av svenskarnas framgångsfaktorer det faktum att styrkan som utsattes för det förmodade

12

Allt eftersom anländer ytterligare förstärkningsresurser. Ett finsk Military Observations Team (MOT) samt en svensk Air Liaison Officer (ALO) kommer till platsen. ALO har nu samband med en amerikansk F 15 Eagle-pilot men någon insats sker inte från luften. Däremot avancerad ”Jakobs” två vagnar och anfaller över ett öppet fält samtidigt som de andra skyttegrupperna avfyrar nedhållande eld mot de positioner där fienden tros ligga och trycka. Några minuter före halv tolv blandas en skyttegrupp rejält in i striden och ”Jakob” visar nu en liten filmsnutt inifrån en Sisuvagnarna (Patgb 203) som en av soldaterna tagit. Filmen är i stort sett fri från skrik och rop utan de order som ropas ut sker i en förhållandevis lugn stämning. – Min erfarenhet är att det inte är massa skrik och snack hela tiden utan alla i vagnen

Artilleri & Luftvärn


är upptagna med sin uppgift och rapporterar till chefen, det vill säga mig om när de behöver. Det låter ungefär som när vi är på svensk övning med den skillnaden att SAABmålen inte springer eller skjuter tillbaka, förklarar ”Jakob” till den uppmärksamma åhörarskaran i Halmstad.

Ingen mörkerförmåga En annan resurs som var till stor del för svenskarna var tillgång till mörkerutrustning. Något som motståndaren bedömdes sakna helt och hållet. – Vi kunde visserligen inte göra säkra observationer bortom ett visst avstånd, men när det gäller kortare skjutavstånd hade vi utan tvekan en fördel med mörkerhjälpmedlen. Samtidigt är det oerhört viktigt att verkligen vara säker på att du bekämpar en motståndare med vapen. Vid ett tillfälle såg vi till exempel personer på ett hustak men vi iakttog inga vapen. Piloten ville bomba men kompanichefen avstod, berättar ”Jakob”. Under det svenska anfallet nedkämpas flera motståndare, en omhänder medan ytterligare en grips av representanter för den afghanska polisen. Den svenska styrkan stannar kvar till det blir dagsljus och börjar samverka med afghansk polis och militär som kommer till platsen. Talibangruppen som antogs angripa svenskarna uppskattades till en styrka mellan 7-14 personer varav flera var beväpnade med kulsprutor och granatgevär av typ RPG.

eldställningar samtidigt som de var lättrörliga med till exempel motorcykel.

Erfarenhetsöverföring En av slutsatserna som Jakob drar är att om gällande reglementen och anvisningar följs och att utbildningen sker efter dessa klarar svensk trupp sig bra att hantera den fiende som verkar i till exempel Afghanistan. – Jag anser dock att vi måste bli bättre på att generellt ta tillvara och lära oss från de erfarenheter som vi drar i samband med denna typ av allvarlig händelse som ett överfall utgör. Hittills är det förvånansvärt få av mina kollegor som varit intresserade av att ta del av kompaniets erfarenheter, hävdar ”Jakob”. Ett påstående som fick en av åhörarna att reagera och lova bättring, från chefen för nästa nordiska battlegroup, brigadgeneral Stefan Andersson: – Självfallet måste vi lyssna på vad sådana killar som ”Jakob” har att berätta. Han och hans kollegors erfarenheter är otroligt värdefulla för mina underställda chefer. Jag har full förståelse för den reflektion som ”Jakob” gör, och inom NBG 11 ska vi verkligen ta tillvara denna information och analysera den noggrant, lovade Force Commander Andersson.

– Det är inget snack om att angriparna viste vad de gjorde. De hade en hyfsad stridteknik men var mycket dåliga på att använda sina vapen. Däremot hade de god terrängkännedom och utnyttjade förberedda

Artilleri & Luftvärn

13


Lave Malmgren

Beslutet att lägga ner AIHS var orationellt

Lave Malmgren, överstelöjtnant var tidigare redaktör för Artilleri-Tidskrift och har varit tillförordnad chef för Artilleri- och Ingenjörhögskolan (AIHS). Th: 10,5 cm haub m/40 ingick i infanterihaubitsbataljonerna samt i pansarhaubitskompanierna. Foto: Lasse Sjögren Försvarets Bildbyrå.

14

Skolan hade genom sin lokalisering och sammansättning två unika fördelar som man slog sönder när skolans kurser fördes ut till truppslagsskolorna. Ibland är det oemotståndligt att gå tillbaka och leta i handlingar från den tid då man var yrkesverksam. Men man får alltid göra det på egen risk. Ofta finner jag ett stort nöje i att läsa båda vad jag själv andra har skrivit. Men så händer ibland raka motsatsen. Jag kan någon gång känna ren bitterhet över att saker blev så fel. Senast var det nedläggningen av Artilleri- och Ingenjörhögskolan 21 augusti 1992 som jag läste om. Det har visserligen passerat många dumheter sedan dess men i fråga om AIHS nedläggning var jag personligen berörd på flera sätt: dels genom min lärargärning där, dels genom

min medverkan i skolans minnesskrift (Probus förlag 1992).

Nedläggningen

Jag tar själva nedläggningen först. Arméchefen Åke Sagrén sade i sitt avskedstal vid den högtidliga avslutningen på borggården vid Fredrikhofs slott ungefär så här: - Det förefaller inte vara någon särskilt rationell åtgärd att lägga ned skolan men tyvärr kom jag in i bilden för sent för att kunna påverka beslutet. Om jag hade varit med tidigare hade skolan förmodligen fått vara kvar. Och tänk så rätt Arméchefen hade! Skolan hade genom sin lokalisering och

Artilleri & Luftvärn


sammansättning två unika fördelar som man slog sönder när skolans kurser fördes ut till truppslagsskolorna. I taktikundervisningen hade man tillgång till deltidstjänstgörande lärare från generalstaben. Det var bland de bästa officerare som fanns att tillgå och de var genomgående synnerligen engagerade i sin lärargärning för skolans elever. Genom att eleverna representerade fyra funktioner inom brigaden, indirekt eld, luftvärn, fältarbeten och samband/ledning, kunde taktikutbildningen infogas i brigadramen på ett naturligt sätt där eleverna kunde tillföra varandra sakkunskap och erfarenhet.

Utbildningen i dessa stycken bedrevs väsentligen truppslagsvis. Men visst var tillgången på deltidstjänstgörande lärare i Stockholm inom olika specialområden viktig för den högskolestandard som skolan kunde hålla. Alltnog, med den urholkning av Försvarsmakten, och framför allt våra truppslag som har skett sedan dess hade skolan nog ändå aldrig kunnat överleva. Utbildningstraditionen från Carl von Cardells tid (18181821) kan man kanske säga att den har övertagits av nuvarande Försvarshögskolan. Men jämförelser är synnerligen vanskliga.

Så här skrev till exempel Jan Persson: ”Omfattningen av arbetet vid arméstabens planeringsavdelning medför allt större problem att fullfölja mitt åtagande som deltidstjänstgörande lärare vid AIHS. Jag kommer t ex inte att kunna delta i vare sig fältövning Härjedalen eller i fältövning Trelleborg. De uppgifter, som utbildningsåret 1985/86 innebar för mig, upplevde jag som mycket tillfredsställande. Samvaron och det ömsesidiga utbytet med och mellan lärare och elever, särskilt under fältövningarna, var mycket givande. Trots detta, önskar jag mot bakgrund av vad jag anfört om min arbetssituation, avbryta min taktiklärartjänst vid AIHS med omedelbar verkan.”

Sedan tar jag minnesskriften som jag medverkade i, bland annat kapitlen om utbildningsfilosofi och kampen mot skolans nedläggning. När jag fick boken för korrekturläsning noterade jag en skamlig försumlighet. Jag hade glömt att skriva om repetitörernas viktiga roll och avgörande insatser. Man skall veta att repetitörerna valdes ut bland de bästa eleverna. Många av dem återfinner man många år senare som överstar och generaler. Kurscheferna, som ju också hade en viktig roll, var inte lika väl representerade i sådana befattningar. Nu kommer många gamla kurschefer att reagera surt och undra vad jag menar. Men jag kan ju bara ta mig själv som exempel. Jag var kurschef 1979-83 och utbildningschef 1986-1990. Många av mina repetitörer, faktiskt de flesta som blev kvar i militär tjänst, har vi senare sett i tongivande befattningar inom försvaret, t ex Anders Carell och Göran Mårtensson. Själv slutade jag som överstelöjtnant och stabschef vid Västkustens marinkommando. Vi var väl bra allihop, skulle jag tro, men det fanns en gradskillnad.

Således: Det här var egentligen mera stimulerande än mina arbetsuppgifter vid Arméstaben. Men jag hinner inte. Tyvärr! Teknikutbildningen som av utomstående ofta har karaktäriserats som skolans signum, kunde inte dra riktigt samma fördelar av skolans sammansättning och lokalisering.

Artilleri & Luftvärn

Minnesskriften

15


T.h:15,5 cm haubits F, ”fransyskan” kallad ursprungligen en franskkonstrueradpjässom köptes in av Försvaret i 96 exemplar i början av 1950-talet. Foto: Lasse Sjögren, Försvarets Bildbyrå

I mina korrekturanteckningar bad jag således att få med följande rader:

Repetitörerna

En viktig lärarresurs vid skolan har varit repetitörerna. Dessa har utsetts bland de duktigaste eleverna och har därefter kommenderats till skolan under ett år som biträdande lärare till utbildningschefen och kurscheferna. De har genom sin ålder och sina färska kunskaper utgjort en viktig länk mellan elever och äldre lärare. Och de har framför allt genom ett hängivet arbete betytt mycket för de yngre kamraternas kunskapsinhämtning och studieteknik. Dessa få rader lyckades inte redaktören få med i den slutliga utgåvan. Jag vill minnas att han hänvisade till kostnader för att ändra i det inlämnade tryckunderlaget. Trots att det finns en halv blank sida i slutet på det kapitel där raderna skulle ha införts! Och det är detta jag kan känna en viss bitterhet inför. Framför allt med min senare erfarenhet som redaktör för denna tidskrift. Visst fanns det problem med utrymmet – nästan alltid. Men om det fanns utrymme så fanns det aldrig några problem att ändra i manus ända fram till den slutliga tryckläggningen. Men, genom nuvarande redaktörs benägna medverkan har alltså dessa viktiga rader nu kunnat publiceras med 18 års fördröjning. Visserligen inte i minnesskriften, men ändå! Tack!

16

Artilleri & Luftvärn


I kontraktet med Finland ingår, förutom ett antal ASRAD-R-system även ett antal RBS 70-enheter samt robotar. Foto: Saab Bofors Dynamics.

Finlands försvar utvidgar beställning av robot 70 1979 fick dåvarande Bofors den första banbrytande exportordern avseende Robotsystem 70. Idag har systemet exporterats till 16 länder och nyligen stod det klart att den finska armén valt att utvidga sin första beställning till ett värde på cirka 260 miljoner kronor. 1979 fick dåvarande Bofors den första banbrytande exportordern avseende Robotsystem 70. Idag har systemet exporterats till ytterligare 16 länder och nyligen stod det klart att den finska armén

Artilleri & Luftvärn

valt att utvidga sin första beställning till ett värde på cirka 260 miljoner kronor. I slutet av 1990 marknadsförde Bofors Missiles (sedermera Saab Bofors Dynamics) tillsammans med dåvarande STN Atlas Electronik, nuvarande Rheinmetal Defence Electronics en fordonsintegration av systemet kallad ASRAD-R. Kampanjen ledde till ett första kontrakt i Finland år 2002. Kontraktet tecknades med Rheinmetal med Saab Bofors Dynamics som underleverantör. I det kontraktet ingick – förutom ett antal ASRAD-R-system även ett antal RBS 70-enheter samt robotar.

17


Vi ser beställningen som ytterligare ett kvitto på att RBS 70 fortfarande står sig väl på den internationella marknaden. säger Anders Wahlström, landansvarig för Finland och tidigare produktchef för RBS 70 inom Saab Bofors Dynamics. Foto: Saab Bofors Dynamics.

18

Kontraktet föregicks av en omfattande utvärdering där i stort sett alla moderna korträckviddiga system deltog och där ASRAD-R och RBS 70 valdes som vinnande alternativ. I januari 2007 tecknade det finska Army Materiel Command ett kontrakt direkt med Saab Bofors Dynamics för leverans av ett större antal eldenheter och robotar. - Det är detta kontrakt som nu lett till en följdbeställning på ytterligare robotar samt viss utbildningsutrustning mm. Vi ser beställningen som ytterligare ett kvitto på att RBS 70 fortfarande står sig väl på den internationella marknaden. Systemet med den nya BOLIDE-roboten är ett av världens modernaste korträckviddiga Lv-robotsystem, säger Anders Wahlström, landansvarig för Finland och tidigare produktchef för RBS 70 inom Saab Bofors Dynamics.

Viktig kund

För Saab Bofors Dynamics är finska försvarsmakten en mycket viktig kund. Finland har en speciell säkerhetspolitisk situation och har utgående från denna satt mycket tydliga mål för försvaret. Landet har en långsiktig plan för sitt förmåge- och materielbehov. - Det senaste kontraktet visar att vi motsvarar den finske kundens höga förväntningar, säger Anders Wahlström. Första leverans av den nya beställningen planeras under 2010.

RBS 70-systemet •

Dåvarande Bofors fick 1967 beställning av Försvarets Materielverk på en första studie av nytt ledstrålestyrt luftvärnsrobotsystem (B4). Efter genomförd utveckling lades en seriebeställning 1975. RBS 70-systemet introduceras i Försvarsmakten och första Lv-bataljonerna RBS 70 utbildades och organiserades 1978.

Dagens system med bland annat dygnet-runt-förmåga tack vare IRsiktet (BORC), andra generationen av nattsikte, är den fjärde generationen av systemet. Systemet har också integrerat en ny digital IFF-utrustning (Identification Friend or Foe) från Thales.

BOLIDE-roboten erbjuder ett täckningsområde med räckvidd på över 8 km och mer än 5 000 meters höjdtäckning. Roboten har förmåga att bekämpa små mål såsom kryssningsrobotar och UAV:er över en stor del av täckningsområdet, vilket är en unik förmåga för ett buret Lv-system.

Systemets förmåga mot små mål har demonstrerats flera gånger, inte minst i Finland, som har provskjutit systemet mot små målrobotar av typen Banshee med goda resultat på långa avstånd.

Artilleri & Luftvärn

Vinghø


A Global Military Supplier

Aim and hit

Situational awareness

Reduce collateral damage

Protect own troops

Complete supplier - Full system flexibility - Combines new with old - CLS Vinghøg AS - a part of Simrad Optronics group is today the largest defence company in Norway without government ownership. We have more than 60 years of experience, and exports to more than 40 countries world wide. Through a combination of an innovative R&D department and diversification into new areas, Vinghøg has developed a range of new products that are world leading in their areas. Vinghøg will use this opportunity to thank the Swedish Army for trusting us with the delivery of two Mortar Vingpos concept systems for evaluation, the FOI2000 Forward Observer Instrument and the future delivery of TYR - The Man Portable Laser Designator.

www.vinghog.com

Vinghøg.indd 1

02.03.2010 09:39:23


Kallelse till

Artilleriklubbens årsmöte 2010 Onsdag 26 maj 2010 På Tre Vapen Banèrgatan 62 (konferensrum Mount Everest Ingång C) 16.45 Samling vakten Tre Vapen 17.00 Årsmötesförhandlingar 18.00 Föredrag av Vinghög (Vingpos mm ) och Saab Bofors (RBS 70 New Generation) Ca 19.30 Enklare måltid, landgång. Anmälan till årsmötet och middagen (med personnummer för inpassering) senast onsdag 19 maj till överstelöjtnant Lars Mörrby. E-post: lars.morrby@artilleriklubben.se Telefon: 070-217 0216

20

Artilleri & Luftvärn


Replik från Harri Ollinen, Patria Systems, på ” Redaktören har ordet” i Artilleri – Tidskrift nr 4 2009:

Konkurrensupphandling kontra styrd upphandling från finskt perspektiv Debatten om svensk försvarsindustri och nordisk gemensam upphandling har i Sverige varit mycket vinklad. Allt har blandats i en kompott bestående av bristen på försvarsindustristrategi, exportmöjligheter, arbetstillfällen, teknisk utveckling, förlust av affärer blandat med stark lobbying. Det är inte lätt att urskilja vad som är fakta och vad som är försök till påverkan. Frågorna poppade upp i samband med att Bae Hägglunds förlorade den bepansrade hjulfordonsupphandlingen i Sverige. Upphandlingen (första omgången) vanns av Patria. Det som hände var mycket enkelt: FMV utlyste en offentlig konkurrensupphandling. Företagen lämnar anbud. Patria vinner med sin AMV som är i serieproduktion, fältsatt i Afghanistan, har hög skyddsnivå, kan levereras fort och är billigare. Bae Hägglunds överklagar till länsrätten och länsrätten bedömer att upphandlingen bör göras om på grund av några smärre formella fel enligt lagen om offentlig upphandling. Det är litet av ödets ironi. Den kritik som FMV fått för sitt sätt att sköta denna upphandling är helt obefogad. Bättre konkurrensupphandling har jag aldrig upplevt.

Artilleri & Luftvärn

FMV väljer att istället för att överklaga göra ny upphandling. Detta har inget med försvarsindustristrategi att göra, SEP är helt enkelt inte konkurrenskraftig utan statens stöd. Utomlands går det alltså bra att delta i konkurrensupphandlingar men ej i Sverige. Nordiskt försvarssamarbete Det går säkert att ha mycket åsikter om försvarssamarbete i Norden beroende på vilket land man företräder. I Finland och Norge anses bland annat följande: ”Nordiskt försvarssamarbete går ut på att Sverige säljer och Finland och Norge köper.” Det är klart att Sverige har en mycket utvecklad och högteknisk försvarsindustri som lyckats väl i Norden och internationellt. Självklart är det en attraktiv marknad i fortsättningen också för de nordiska grannarna. Därför är det beklagligt att om man förlorar en affär på hemmaplan, så kan man inte smälta detta.

21


Saab säljer ARTHUR till Italien Saab har tecknat avtal gällande artillerilokaliseringssystemet ARTHUR med italienska armén. Beställningen har erhållits i samarbete med det italienska företaget Selex Sistemi Integrati (Finmeccanica Group). Ordervärdet för Saab uppgår till cirka 475 miljoner kronor.

– Vapenlokaliseringssystem med hög funktionalitet har blivit en allt viktigare komponent för fredsbevarande insatser världen över, såväl för bevakning av att fredsavtal följs som för skydd av egen personal. ARTHUR, som är det marknadsledande mobila vapenlokaliseringssystemet, har därför över åren blivit en stor exportframgång Fördelningen på kontraktet är att Saab för Saab, säger Lennart Joelsson, affärsMicrowave Systems i Göteborg levererar enhetschef för Saab Microwave Systems. radarsystemet och Selex Sistemi Integrati (Finmeccanica Group) levererar lednings- ARTHUR har levererats till ett och kommunikationslösningen. Kontraktet, flertal länder världen över. Förutom som är en grundbeställning med möjlighet Sverige kan nämnas Danmark, Grekland, att utökas, omfattar också tillhörande Norge, Spanien, Storbritannien, Sydkorea och logistik med utbildning, installation och Tjeckien som har köpt olika varianter av support. Leverans beräknas ske under radarsystemet. Kanadensiska och italienska de kommande tre åren. Italienska armén arméns fredsbevarande styrkor har med kommer att använda systemen i samband framgång använt ARTHUR i Afghanistan. med internationella insatser.

Christer Henebäck fick hedersdiplom Artilleriklubben har via redaktören för Artilleritidskrift tilldelats Bae System Bofors förre informationsdirektör Christer Henebäck ett hedersdiplom. Motivet för utdelandet av diplomet är att Henebäck i sin befattning har stöttat Artilleritidskrift och därmed Artilleriklubben på ett förnämligt sätt med bland annat beställningar av tjänster som renderat klubben extra intäkter. Henebäck tog emot diplomet i hemstaden Örebro.

22

Artilleri & Luftvärn


Operation Oden Kan James Holland bli en ny Alistair Maclean? Maclean slog till med ”Kanonerna på Navarone”. Fyra år senare kom filmen som blev en lika stor kassasuccé tack vare skådespelare som Gregory Peck, Anthony Quinn och inte minst David Niven. Sedan dess har det varit tunnsått med värdiga efterträdare till Macleans militärromanådra förrän nu. För britten James Holland kan mycket väl bli 2010-talets nya ”Maclean” i och med sin påbörjade serie om sergeant Jack Tanner. Jack Tanners figur är sergeanten som inte vill, men ändå lyckas, bli inblandad i en dramatisk och stundtals blodig flykt för en av Norges främsta vetenskapsmän. Det som finns i den, av Tanner, okände professorns skalle får inte under några omständigheter bli tysk vetskap. Något som innebär att Tanner, tillsammans med en inte allt för sympatisk fransk löjtnant Chevannes, måste fly längs med norska berg och dalar samtidigt som tyskarna drar

igång en massiv jakt efter den lilla gruppen. Till en början kändes min läsning om Tanner som en dussinvara. Men, allteftersom Holland lyckas att förtäta intrigen och dessutom levererar, en för mig, mycket saklig och exakt beskrivning av såväl materiel som människor, till exempel höga nazistföreträdare under Norge-ockupationens första dagar, växer Hollands författarskap. Det råder ingen tvekan om att Holland har gjort sin hemläxa och sakligt beskriver exempelvis tyskarnas taktik i samband med ”Operation Überwesung” samt den brittiska underskattningen av den räddningsexpedition, som skickades till Norge för att stötta normännens kamp. ”Operation Oden” lovar mer och redan i början av sommaren ska nummer två i serien om Jack Tanner lanseras. Den tänker jag också läsa. Denna gång huserar Jack Tanner i Frankrike i samband med nazisternas blixtkrig.

Operation Oden. Författare: James Holland. Pris: 189 kr ISBN 978-91-85873-58-6 Förlag: Historiska Media www.popularhistoria.se

Artilleri & Luftvärn

23


Artilleriklubben

Artilleri-Tidskrift

Adress

Bankgiro 883-4278

c/o Överstelöjtnant Lars Mörrby Högkvarteret 107 85 STOCKHOLM Ordförande

Överste Torbjörn Larsson Bodens garnison Artilleriregementet Box 9113 961 19 BODEN Tel 0921-34 80 00

Prenumerationspriser

Inom Europa Utom Europa

200 kr per år 260 kr per år

Lösnummerpriser

Enkelnummer

85 kr

Dubbel-/Temanummer

110 kr

Sekreterare

Överstelöjtnant Lars Mörrby Luftvärnets Stridsskola (LvSS) Luftvärnsregementet Box 515 301 80 HALMSTAD Tel 08-788 75 00 Medlemsavgifter

Årsavgift 125 kr Ständigt medlemskap 1 250 kr Medlemsavgifter betalas till

Artillerklubbens postgiro 5 47 31-5 © 2009 Artilleri-Tidskrift Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa.

ROLF TRYCKERI AB, SKÖVDE 2009

24

Artilleri & Luftvärn


p r e c i s i o n p e o p l e

nAMMo – A solUtion proViDer

t e c h n o l o g y

niche producer of high technology Ammunition www.nammo.com


Posttidning B

Artilleri-Tidskrift, c/o Stefan Bratt Lokförargränd 12, 775 51 KRYLBO

ARCHER – MoRE tHAn A gun

With a high degree of survivability and a significant range of effects, Archer provides the users with an entirely new type of indirect fire capability.