Artilleri & Luftvärn nr. 4 2008

Page 1

Artilleri & Luftvärn

Artilleri-Tidskrift Nr 4 • 2008


A WINNING COMBINATION MOBILITY, OPERATIONAL AVAILABILITY, superior altitude coverage and all-weather capability are all non-negotiable requirements for Air Defense systems built for Rapid Deployment Units. The ability to track and destroy all Air Targets including small and fast-moving missiles is of paramount importance. At Saab, by incorporating all of these prerequisites and more, we provide the methods and the means to destroy air-to-surface missiles, hostile fixed and rotary-wing aircraft, unmanned aircraft, and cruise missiles.

www.saabgroup.com

The AD missile system Bamse can be operated in stand-alone mode or more effectively linked with Giraffe AMB Air Surveillance Radar to form combat ready Air Defense Units. In addition to locate traditional Air Targets, Giraffe AMB can track and locate enemy rocket and mortar firings providing impact warning and firing data for Counter Battery Operations. BAMSE AND GIRAFFE AMB – A WINNING COMBINATION.

FUNCTION OPERATING TIME

AIR DEFENCE 24/7

SPACE

NORWAY

ARENA

WORLDWIDE


Artilleri-Tidskrift

Tidskrift för artilleriet och luftvärnet • Utgiven av Artilleriklubben

Artilleriklubbens medlemmar erhåller Artilleri-Tidskrift utan kostnad. Redaktör, ansvarig utgivare: Stefan Bratt, Lokförargränd 12 775 51 KRYLBO, tel 0226-121 09, E-post: stefanbratt@tele2.se Biträdande redaktör: Överstelöjtnant Lennart Gustafsson, Gulsippevägen 8, 589 35 LINKÖPING, tel 013-15 43 12 E-post: lengus44@telia.com Ekonomichef både i klubben och tidskriften: Joakim Bloom. E-post: joakim.bloom@mil.se Redaktionskommitté: Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef samt representanter för Artilleriregementet och Luftvärnsregementet. Redaktionsadress: Post adresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Överstelöjtnant Lars Mörrby Högkvarteret, 107 85 STOCKHOLM Tel 08-788 75 00

ISSN 004 – 3788

Artilleri & Luftvärn

Häfte 4 • 2008

Årgång 137

Innehåll Stefan Bratt Redaktören har ordet....................................................................... 2 Stefan Bratt Lärorik övning i Lomben.................................................................. 3 Stefan Bratt Fyra föreningar satsade på gemensamt seminarium.................. 8 Magnus Karlsson Elektromagnetiska vapen och verkansdelar..............................11 Reine Almgren CTC GBAD – Ett avstamp för framtiden.................................... 17 Stefan Bratt/Raytheon Artilleriet letar nytt bekämpningsledningssystem...................21 Stefan Bratt Carl-Gustaf – mer vitalt undersstödssystem än någonsin.......24 Håkan Ekvall Hur ska vi luftrumssamordna?......................................................28 Stefan Bratt Nordiskt försvarssamarbete fördjupas ......................................31

Omslagsbild: Kanonkommandören Jörn Rinwall från Artilleribataljonen i Setermoen, gör den sista säkerhetskontrollen innan säkringsplinten tas bort på M 109 och pjäsen är klar att avfyras. 1


Tji fick Tolgfors, Saab och Sverige När väl styrkorna formeras och är redo för anfall – då deserterar soldaterna.

Redaktören har ordet:

Vad talar han om nu, tänker ni? Ja, det är inte den pågående konflikten i Irak jag syftar på utan det nyligen, gemensamt arrangerade symposiet i Järfälla. Det första symposiet där Artilleriklubben, Pansarvärnsklubben, Pansarklubben och Granatkastarteknisk Förening skulle kunna ha samlats för att ventilera och lyssna på aktuell utveckling i vår omvärld. Jag skriver medvetet ”skulle kunna” eftersom för Artilleriklubbens vidkommande blev seminariet deltagarmässigt en klar missräkning. Vi var nämligen bara två (2) medlemmar från AK på plats. Från början tre anmälda men sekreteraren Lars Mörrby, som varit AK:s deltagare i förberedelserna fick med kort varsel avstå tack vare en eskalerande förkylning. Min fråga är – var någonstans var ni andra?

Intressanta inlägg Ni andra gick miste om flera högaktuella och även för en, som jag, ganska så rudimentärt kunnig person om pansarvärn och pansarstrid, synnerligen intressanta och livfulla inlägg. Inte minst norske major Pettersen och löjtnant Röyslands rapport om stridsfordon 90:s bedrifter i Afghanistan fascinerade, liksom vår egen Torbjörn Larssons föredrag om artilleriinsatser i internationella insatser. I mitt stilla sinne hade jag hoppats att vi med tanke på seminariets geografiska placering ( Järfälla) och det föraviserade innehållet åtminstone skulle bli ett 30-tal medlemmar som deltog. Det som smärtar lite extra är att det första försöket att dels dela kostnader, dels skaffa en överblick över hela markstridens arena, inte verkar vara tillräck-

2

ligt attraktivt för AK:s medlemmar. Frågan är då vad styrelsen ska erbjuda istället?

Skrattretande presskonferens Försvarsdepartementets senaste giv i arbete med att skapa den framtida försvarsmakten blev ganska löjeväckande. Inte för minister Tolgfors och hans undersåtar utan för den samlade kadern av journalister. Den via webben utlagda sändningen av Sten Tolgfors försök till att förklara vad planeringsanvisningar innebär blev nästan skrattretande. Se själva så kan ni se hur ett antal såväl initierade, som mindre initierade journalister, kapitalt misslyckas med att förstå ministern deklaration. Eller de kanske inte ville förstå? Istället för att ställa ministern mot väggen med frågor av strategisk art blev det massa pajkastande om antalet soldater, antalet bataljonsstridsgrupper och andra volymfrågor (hur många JAS, hur många ubåtar osv.). Något som naturligtvis Försvarsmakten självfallet ska svara på Konstaterar också att tji fick Tolgfors, tji fick Saab och tji fick även jag. Jag var nämligen ganska säker på att Norge skulle välja att köpa Jas 39 Gripen, men istället blev det återigen amerikansk säkerhetspolitik som fick sista ordet. Det ska bli mycket intressant och se om detta val får andra effekter för övrigt inlett svenskt-norskt samarbete (läs Archer med mera)? I detta nummer kan du i alla fall läsa en unik (AT enda utomstående media som bevakade övningen) rapport från svensk-norska övningen LEX. Övningen innebar den reella starten för det MoU som AT redogjorde för i förra numret. Trevlig läsning och God fortsättning!

Artilleri & Luftvärn


Lärorik övning i Lomben Det pratas omväxlande norska, engelska och svenska vid skjutfältet i Lomben, norr om Kalix. Den årliga nordiska artilleriövningen Nordic Artillery Exercise (NAX) har precis övergått i Live Exercise (LEX). Övningen som i sig inte är särskilt märkvärdig är ändå på ett sätt mycket unik då den symboliserar det första konkreta resultatet av det allt mer intensifierade svensk-norska samarbetet.

I förra numret av AT beskrev överstelöjtnant Thomas Lindell ingående innehållet i det bi­­laterala samarbetsavtalet som utgör det formella Memorandum of Understanding som godkändes av respektive regering under 2007. Nyligen blev också MoU:et gällande då de kvarvarande Technical Agreement har undertecknats (gäller Archer, Protector och utbildning/utveckling).

Ild! Kanonkommandör Rinwalls order ljuder genom servisens headset inne i den norska M 1109:an och den bandgående haubitsen rister till.

Artilleri & Luftvärn

3


Kunde verifiera metoder

Artilleriregementets chef, överste Torbjörn Larsson, i samspråk med sin blivvande norske kollega, överstelöjtnant Lars Huse som vid årsskiftet tog över chefsskapet för Artilleribataljon i Setermoen.

4

Samme Lindell står och tar några rejäla klunkar kaffe på en vändplan någonstans i utkanten av skjutfältet. Han myser, eftersom såväl NAX som LEX så här långt har fungerat över förväntan väl. – NAX:en var i många stycken toppen. Vi fick återigen chansen att verifiera att våra tre länders i vissa avseenden olika bekämpningsmetoder fungerar i praktiken tillsammans. Efter bara en dag av NAX sköt en finsk eldledningsgrupp via svensk ledning med ett

svenskt och ett norskt batteri utan några som helst problem. Det mullrar längre bort i skogsridån och det gästande norska batteriet med fem pjäser bandgående M 109 inleder ett bekämpningsuppdrag. Batteriet står grupperat i utkanten av ett skogshygge och dess serviser har otåligt väntat på att få ge fyr. Eldsignaleringen har inletts och chefen, kanonkommendör Jörn Rinwall skriker ut maningen till eldberedskap – ”på plass!”

Artilleri & Luftvärn


Servisen för M 109 består av fem man; två laddare, en skkytt, en förare och en chef. Servisen på pjäs som AT besöker är vältrimmad och det dröjer inte många sekunder innan granat och laddning ligger i eldröret.

Besättningen som består av fem man är vältrimmad och det dröjer inte många sekunder innan den första granaten ligger i eldröret. Föraren, grenadier Lars Christiansen står beredd med laddstaken för att skjuta laddningen på plats innan Rinwall kollar att säkringsplinten tagits bort. – Tre til siden! Uphev sikkring”, lyder det i headsetet och sedan kommer det förlösande kommandot, ”ild!”.

”Morsomt!” Hela vagnen rister till och projektilen rusar mot sitt mål, vars eldledning sköts av pansarArtilleri & Luftvärn

skyttesoldater från I 19, grupperade någon mil längre norrut. – Det är ”göj og morsomt” att öva med er svenskar. Detta är mitt andra besök i Sverige och denna övning har ett bra tempo, säger Jörn Rinwall efter att det fiktiva målet är utslaget. Han är stolt över sin pjäs även om han också ser fram emot att få ny materiel inom några år. – M 109:an har sina fördelar men även sina nackdelar. Vi är ett bra gäng på denna pjäs och ingen av oss skulle tveka om det blev tal om någon internationell insats, säger Rinwall. Några timmar tidigare hade det norska bat5


teriet fått besök av svenske arméinspektören, generalmajor Berndt Grundevik, som gillade vad han såg.

Fick medalj av AI

Norsk soldat vid vädertroppen gör sig redo för att släppa iväg en väderballong.

6

– Definitivt. Jag är en stark förespråkare för det samarbete som nu initieras mellan oss och norrmännen. Konceptet med LEX är bra där uppgifterna löses i ett internationellt scenario tillsammans med Norge och A 9, förklarade Grundevik innan han delade ut en medalj till den norska kontingentschefen, major Knut

Bakstad, till vardags stabschef för artilleribataljonen i Setermoen. Kollegan och tillförordnade artilleriinspektören, överstelöjtnant Lars Huse väntar å sin sida på att få snacka med ”sina” artillerister vid den norska batteriledningsplatsen. En kontingent som bestod av 300 artillerister. Enligt Huse står inte hela samarbetet och vilar på en enda grund – Archer. – Archersystemet är självfallet en viktig pelare men i detta läge som råder nu då förhandlingen med industrin snart är klar men materielen är inte det viktigaste utan kunskaper om våra orga-

Artilleri & Luftvärn


nisationer, vår struktur, vårt sätt att leda och inte minst kännedom om varandra på det personliga planet, säger överstelöjtnant Huse.

Grundläggande samverkan Att utnyttja styrkan i olikheterna och träna på ländernas likheter är en bra modell för framgång, enligt Lars Huse. – Archer är något tillfälligt som i framtiden försvinner. Därför måste vi ha en stark grundläggande samverkan, vilket vi har lagt grunden till och kommer att utveckla i samband med denna typ av övning då vi lär känna varandra på alla nivåer, vilket gör att vi på ett enklare sätt kan hålla kontakten. Ställföreträdande chefen för Artilleriregementet, Thomas Lindell nickar instämmande. Han och Lars Huse har god personlig kunskap om varandra. Det bevisar inte minst den enkla Artilleri & Luftvärn

”gåva” som Huse gömmer bakom ryggen och snabbt tar fram till Lindells stora förtjusning – en påse Ahlgrens bilar. – Jag och Lars arbetade tillsammans i högkvarteret för ISAF i Afghanistan och lärde känna varandra. Därav denna ”påminnelse” om min last för godisbilar, säger Lindell efter att hans gapskratt klingat ut. Lindell fortsätter att mysa när han är åskådare till arméinspektörens besök och utfrågning av de norska officerarna vid Fire Direction Center (FDC, läs batteriplats). – Så här långt med en dag kvar då vi ska skjuta Bonus är LEX en stor framgång, eftersom det ytterligare har utvecklat våra metoder mot en gemensam målbild så att vi tillsammans kan genomföra en internationell operation som ett förband. Jag är helt övertygad om att vi idag skulle klara av detta.

De två överstelöjtnanterna Thomas Lindell, stf regementschef vid Artilleriregementet och Lars Huse, tjänsteförrättande norsk artilleriinspektör känner varandra väl sedan de möttes under tjänstgöring vid ISAFs högkvarter i Afghanistan.

7


Fyra föreningar satsade på gemensamt seminarium – Det är få förband kvar runt om i landet och för oss som företräder föreningar med specialintressen, är min fasta övertygelse om att det blir än mer viktigt att genomföra aktiviteter tillsammans. Med de orden hälsade brigadgeneral Stefan Andersson, även ordförande i pansarvärnsklubben välkommen till ett 50-tal deltagare som samlats i Järfälla för att genomföra det första gemensamma seminariet för Artilleriklubben, Pansarklubben, Pansarvärnsklubben och Granatkastarteknisk förening.

Internationella erfarenheter och utveckling inom de olika teknikområdena stod i fokus för dagen. Först ut bland talarna var AK:s egen ordförande, överste Torbjörn Larsson som föreläste om utvecklingen inom artilleriet, främst inom ramen för ett antal olika, pågående operationer. – Generellt kan sägas att merparten av de länder som har artilleri i sina förband stationerade utanför hemlandet har hög beredskap på artilleriförband – 20 respektive 60 minuter är det vanliga. För operationscheferna är också ett klassiskt nyttjande av indirekt eld relevant, berättade Torbjörn Larsson. 8

– Jag ser också fram emot nästa år då Artilleriregementet kommer att vara värd för ett internationellt symposium som bland annat ska behandla frågan om indirekt understöd i samband med internationella operationer. Förbanden som Larsson studerat utnyttjar i stor grad konventionella granater. – Som stridsledare tar du helt enkelt vad som finns att tillgå och det har fungerat. Konventionella spränggranaters tid är definitivt inte förbi, men det är viktig att ha tillgång till en ammunitionsportfölj som medger graderad verkan.

Viktigt närförsvarssystem Granatkastare (grk) är viktigt som närförsvarssystem, konstaterade Larsson och fick medhåll av nästa talare, major Niklas Edelsvärd, Markstridsskolans utvecklingssektion. – USA håller mer och mer på att övergå till 60 millimeterskaliber när det gäller lättare grk-system. Danskarna använder också med framgång sina 60 mm enheter i sina internationella operationer. Utvecklingen för lätta system (upp till 60 mm) går mot lägre vikt, enklare system och tåligare enheter. Ammunitionsutveckling är dock mer begränsad, förklarade Edelsvärd. Artilleri & Luftvärn


När det gäller tyngre system ökar behovet av 120 mm ammunition som dessutom har vissa intelligenta prestanda. – Här gäller istället att utvecklingsarbetet sker mot tyngre system, mer komplexa och precisionsammunition, berättade Edelsvärd och efterlyste samtidigt ett forum där frågan om vilken typ av understöd dagens insatschefer har behov av, särskilt när det gäller bataljonsartilleri (grk), diskuteras och analyseras. – Vi har tappat fart i detta arbete och måste få upp farten igen. I kommande nummer av Artilleri-Tidskrift kommer Niklas Edelsvärd att återkomma med en djupare analys och presentation av framtidens granatkastarsystem.

Färsk rapport från Afghanistan Dagens utländska gästtalare kom från det västra broderlandet, Norge. Kapten Geir Pettersen och löjtnant Eivind Röysland kom med en nästan färsk rapport om stridsfordon 90:s (CV 90) insatser i Afghanistan. – Jag vill passa på att kommentera det som major Edelsvärd berörde nyss angående granatkastarfunktionens roll i en insats. Som kompanichef för ett stridande förband utrustade med stridsfordon skulle jag haft väsentligt sämre chanser att lyckas med mina uppdrag om jag inte haft tillgång till indirekt understöd i form av granatkastare eller artilleri, deklarerade kapten Pettersen. Han tillsammans med löjtnant Röysland kom hem från Afghanistan i februari för knappt ett år sedan. Med sig i bagaget hade de ett halvårs

Artilleri & Luftvärn

tjänstgöring i ett CV 90-förband med 5 stridsfordon, 13 transportfordon och tre granatkastartroppar. Under tjänstgöring som insatsenhet (Task Unit) fick de ett skarpt alarm. – Då visade det sig att det vi tränat mycket på också fungerar i en skarp miljö. Annars var vår största utmaning att hantera klimatets påverkan på vagnarna. Vagnarna krävde dagligt underhåll samtidigt som cheferna insåg att plats och komfort inne i vagnarna måste prioriteras för att upprätthålla ett högt stridsvärde hos skyttesoldaterna. – Det säger sig själv att med ett operationsområde på 320 kilometer med längsta transporttid på 12 timmar, måste vi göra denna prioritering. Vår klimatanläggning i vagnen klarade inte av att ge tillräcklig nedkylningseffekt av personalen under längre transporter. Därför begränsade vi dessa och valde att placera ut två vagnar i en

Brigadgeneral Stefan Andersson hälsade deltagarna välkomna till seminariet.

9


camp i södra delen av vårt operationsområde, förklarar löjtnant Röysland. Varje vagn rullade under missionstiden cirka 1 000 kilometer, vilket är en mycket hög siffra under så kort tid.

Hög teknisk tillförlitlighet – Vi vill ändå poängtera att CV 90 visade sig ha en hög teknisk tillförlighet. Enda stora felet som uppstod var en startmotor som fick bytas ut på grund av ett konstruktionsfel. Några av de erfarenheter som de norska officerarna ville dela med sig var: – Använd samma organisation för ett förband hemma som i ett internationellt förband – Ett mekaniserat bidrag i en internationell Löjtnant Eivind Röysland var en av två norska officerare som redogjorde för sina erfarenheter av att strida med stridsfordon 90 i Afghanistan.

Bilden till höger: Försvarsminister Sten Tolgfors visste mycket om Archeropjäsen när han sköt sina första skott med det nya artillerisystemet.

10

insats kräver ett mekaniserat koncept fullt ut, det vill säga logistik med rätt operationsförutsättning för bärgning och reparationer. – CV 90 har en hög förmåga att genomföra strid i mörker. ”Dit du pekar med det infraröda siktet – dit skjuter du också!” – Kompass med streckindelning måste vara integrerad i ett stridsfordons vapensystem. – Även ett uppluckat uppträdande med CV 90 kan vara skrämmande för lokalbefolkningen. ”Ställ vagnarna utanför byn och gå in till fots om ni vill skapa bra förutsättningar för dialog.” Utvalda delar av de presentationer som gjordes kommer att läggas ut på Artilleriklubbens hemsida för dem som vill veta mer eller studera dessa mer i detalj.

Försvarsministern sköt med Archer Nu har Sten Tolgfors, försvarsministern i den sittande regeringen löst ett elduppdrag med hjälp av Archerpjäsen. Bekämpningen genomfördes när minister Tolgfors besökte Bodens garnison den 22 oktober förra året. Efter en lunch inne i Rödbergsfortet tog Artilleriregementet tillfälligt över värdskapet för ministerns besök. Programmet inleddes med att ministern fick delta i lösandet av ett Closeair-support-uppdrag (CAS) tillsammans med en Tactical Air Control Party-grupp (TACP) från Artreg. Från toppen av Rödberget såg Tolgfors hur TacP med stöd av en Jas 39 Gripen från F 21 i Luleå löste sin uppgift. Sedan bar det av till skjutfältet och efter en

kort orientering om projektet ledd av Archerprojektet projektledare, major Björn Isaksson var det dags för ministern att själv skjuta. Ministern visade sig också vara väl påläst om systemet.

Artilleri & Luftvärn


Magnus Karlsson

Elektromagnetiska vapen och verkansdelar ”Framtiden är här” hör man ibland i vissa sammanhang. Bortser man ifrån den uppenbara motstridighet som är inbyggd i detta uttryck så är detta nog ett sant påstående vad gäller elektromagnetiska vapen och verkansdelar. Under många år har man spekulerat och diskuterat när dessa system skall realiseras och visa sig i operativ verksamhet. Nu finns det mycket som tyder på att denna tid är här. Från en taktisk synvinkel efterfrågas verkansformen i fler och fler sammanhang och ur ett tekniskt perspektiv har man nu uppnått en tillräckligt hög mognadsgrad för att dessa system skall kunna lämna forsknings- och utvecklingslabben. ”Framtiden är här”.

Vad är då ett elektromagnetiskt vapen? I ordets sanna definition är det ett vapensystem vars verkansprincip är att sända ut elektromagnetisk strålning i någon form. För att begränsa omfånget av denna artikel behandlas dock bara det delområde som rör radio- och mikrovågsfrekvenser. Områden som inte behandlas är därmed det infraröda (IR) området, synligt ljus och det ultravioletta (UV) området. I dessa frekvensområden arbetar i allmänhet laserva-

Artilleri & Luftvärn

pen och då detta i sig är ett mycket stort område exkluderas denna vapenfamilj i denna artikel. Elektromagnetiska vapen i radio- och mikrovågsområdet delas i sin tur oftast in i två underklasser. Den första av dessa klasser benämns HPM (High Power Microwave) och definieras av att det är en relativt smalbandig strålkälla som genererar enstaka pulser, alternativt pulsskurar, och där den utsända effekten är mycket

Magnus Karlsson är en av landets experter inom området Elektromagnetiska vapen och arbetar idag med dessa frågor inom Bae Systems Bofors i Karlskoga.

HPM Långa pulser (~µs) med väl definierad frekvens och måttlig prf (10-100 Hz) samt hög pulseffekt. Primär energikälla

Högspännings generator

Pulsformande nät

Mikrovågskälla

Antenn

Lågfrekventa pulsvapen: INEMP Enstaka pulser med mycket hög effekt och relativt kort varaktighet (ofta brett frekvensinnehåll). Primär energikälla

Pulsformande nät

Antenn

Lågfrekventa pulsvapen: UWB Pulser med lägre effekt, kort varaktighet (brett frekvensinnehåll) och hög pulsrepetitionsfrekvens (prf). Primär energikälla

Pulsformande nät

Antenn

hög. I de flesta tillämpningar är denna effekt av storleksordningen 1 GW och detta motsvarar i runda tal en miljon mikrovågsugnar! Att frekvensinnehållet är smalbandigt innebär att den

Figur 1 - översikt över elektromagnetiska vapen.

11


genererade uteffekten är samlad inom ett smalt frekvensområde, i analogi med de flesta radarsystem och magnetronen i mikrovågsugnen. Typisk huvudfrekvens för denna vapentyp är några GHz. Den andra klassen är lite mer svårdefinierad men benämns i detta sammanhang som lågfrekventa pulsvapen. Dessa definieras av att de är relativt bredbandiga och att större delen av den utsända energin är fokuserad i radioområdet snarare än mikrovågsområdet. Den utsända effekten kan även för denna klass vara mycket hög men i allmänhet är den betydligt lägre än för HPM-källorna.

Lågt energiinnehåll För de flesta systemlösningar inom denna klass är energiinnehållet per puls relativt låg. Detta kan man dock med vissa lösningar kompensera genom att generera ett stort antal pulser. Man brukar även prata om två undergrupper till denna klass och de benämns INEMP (Icke-Nukleär ElektroMagnetisk Puls) och UWB (Ultra WideBand). Sammanfattningsvis kan man göra följande grova indelning av elektromagnetiska vapen inom radio- och mikrovågsområdet:

Ett elektromagnetisskt vapen erbjuder en hel del nya möjligheter och fördelar mot mer konventionella verkansformer.Vapnet slår primärt mot elektronikberoende system och inte mot människor.

12

Vad är syftet med ett elektromagnetiskt vapen? Ett välkänt fenomen för de flesta är att elektromagnetiska fält kan orsaka störningar i olika typer av elektroniksystem. Det ”klassiska” fallet är då en moped (eller snarare dess tändstift) passerar och tillfälligt stör ut radiomottagningen men det finns självklart en uppsjö av andra exempel. Huvudsyftet med ett elektromagnetiskt vapen är att störa eller förstöra funktionen hos elektronikberoende system. Om man studerar sin omgivning idag finner man att elektronikberoende system i princip finns överallt. Inte nog med det faktum att elektronik finns överallt, den blir dessutom i många sammanhang känsligare och mer mottaglig för störningar p.g.a. att den blir snabbare, arbetar med lägre spänningsnivåer o.s.v. Detta i kombination med trenden att man frångår principen med god skärmverkan (t.ex. plasthölje istället för metalliskt skal) är viktiga orsaker till att elektromagnetiska vapen idag utgör ett realistiskt hot mot civila och militära system.

Lämpad för graderad verkan Ett elektromagnetiskt vapen erbjuder en hel del nya möjligheter och fördelar mot mer konventionella verkansformer. Det kanske mest självklara är att man primärt slår emot elektronikberoende system och inte mot människa. Som en sekundär effekt kan självklart även människor drabbas men uppsåtet borde i de flesta fall vara att använda denna verkansform som ett icke-dödligt vapen. I verkansformens natur finns även inbyggt att det är en verkansprincip lämpad för graderad verkan. Man har stora möjligheter att styra uteffekt och riktver-

Artilleri & Luftvärn


kan mellan varje skott alternativt pulsskur. På detta vis kan man bestämma om man endast vill uppnå en kortvarig störning hos systemen man angriper eller om man vill permanent förstöra utrustningen genom att bränna sönder elektroniken. En elektromagnetisk verkansform är volymsverkande. Man kan tänka sig att en kon spänns ut med spetsen placerad vid vapensystemets antenn. All elektronik i denna kon kommer på något vis att påverkas av strålningen. I närområdet av spetsen (vapnet) är fältstyrkorna högst och risken till förstörande verkan som störst. Ju längre ut i konen man kommer desto lägre blir fältstyrkan och olika typer av störningsprocesser blir mer dominanta som huvudverkan. Då skyddet mot denna verkansform är annorlunda än t.ex. den från splitterverkan kan det vara svårt att i denna kon ”gömma sig” bakom ett traditionellt fysiskt skydd. Det går att skärma sin utrustning men detta är då ofta på bekostnad av funktionalitet, t.ex. sensorer som måste fällas in eller liknande. Andra stora fördelar med denna verkansform är: • Strålningen når målet med ljusets hastighet. • De frekvenser som i allmänhet används påverkas inte nämnvärt av väderförhållanden (det kan däremot vapensystemets sensorer och plattform göra). • Systemen använder sig i allmänhet inte av några energetiska material (tändämne, sprängämne, pyrotekniska satser o.s.v.). Detta förenklar logistiken samt minskar riskerna vid hantering av de ingående delsystemen.

Artilleri & Luftvärn

Verkan mot IED Ett område som man idag arbetar mycket aktivt inom är det att använda sig av den elektromagnetiska verkansformen mot IEDer (Improvised Explosive Devices). Detta är ett exempel på ”nya” hotbilder där denna verkansform i en närstående framtid snabbt kan komma att appliceras. Finns det då inga nackdelar med dessa nya system jämfört med mer konventionella? Jo, självklart finns det nackdelar. Man vinner troligtvis inga krig med att enbart använda sig av denna verkansprincip. Verkansformen skall i första hand ses som ett komplement till mer traditionella verkansformer. En nackdel är att det kan vara svårt att utvärdera skadeeffekterna från denna verkansprincip då det sällan uppstår några fysiskt påtagliga effekter hos målet. Detta sistnämnda kan dock även vara en fördel i vissa sammanhang.

Demonstratorprojekt På BAE Systems Bofors har man under en längre tid arbetat med elektrotermisk-kemiska (ETK) kanoner. Inom detta arbete har man byggt upp en hög och bred kompetens inom bl.a. teknikområdet pulsad kraft. Detta område, tillsammans med mikrovågsteknik, är kritiska teknologier då det gäller utvecklingsarbete av elektromagnetiska vapen. Med detta som grund tog arbetet med elektromagnetiska vapen på allvar fart 2002 och under de senaste åren har det pågått ett demonstratorprojekt inom områdets gränser. Huvudmålet med detta projekt är att påvisa förstörande verkan på utvalda typmål som placerats på visst avstånd från va-

13


i tiden och matar mikrovågskällan med en elektrisk drivpuls på runt 10 GW. Detta kan i effekt jämställas med elproduktionen från tio stora svenska kärnreaktorer! Skillnaden mellan dessa båda fall är dock att man i pulsgeneratorn endast genererar denna storleksordning av effekt under hundratalet nanosekunder (en nanosekund är en miljarddel av en sekund) medan kärnreaktorerna förväntas kontinuerligt i tid generera dessa effekter. Inne i strålkällan skapas en relativistisk elektronstråle som genom vissa speciella arrangemang bromsas upp och avsätter delar av sin rörelseenergi till mikrovågsstrålning. Mikrovågsstrålningen leds via en vågledare till en antennstruktur som riktar och sänder ut mikrovågorna.

Svår ekvation penplattformen. Den huvudklass man arbetat med är HPM och strålkällan som används är vakuumbaserad. En principskiss över systemet visas i figuren nedan. Som primär energikälla använder man sig i ursprungsutförandet av batterier. Har man möjlighet att från vapenplattformen förse systemet med energi i form av elkraft med måttlig eller hög effekt är detta dock en stor fördel. Genom detta förfarande skulle man då kunna minska tiden mellan varje utsänd puls alternativt pulsskur. Man transformerar upp den elektriska spänningen (från tiotalet volt till några tiotals tusen volt) i ett par steg och laddar upp en pulsgenerator. Denna komprimerar därefter den elektriska energin

14

Förutom problemet att generera tillräckligt hög mikrovågseffekt så är den stora utmaningen att bygga ett vapensystem som detta kompakt. Höga spänningar och korta sträckor är i allmänhet en ekvation som är svår att få ihop. Med dagens teknologi har det dock visat sig vara möjligt att skapa ett system som kan rymmas i en cylinder med en längd av meterstorlek och en diameter runt halvmetern. Vid sidan av demonstratorprojektet bedrivs på BAE Systems Bofors utvecklingsarbete inom området lågfrekventa pulsvapen. Fördelen med lågfrekventa pulsvapen jämfört med HPM-källor är främst den större enkelheten hos dessa system. Flera olika studier på lågfrekventa pulsvapen har genomförts vars syfte varit att bedöma deras lämplighet att implementeras på olika typer av mindre plattformar. De senaste

Artilleri & Luftvärn


åren har fokus varit på att skapa en elektromagnetisk verkansdel för en 155 mm granat. Med den vikt och volym som finns tillgänglig i en 155 mm granat, samt de accelerationskrafter som granaten och dess verkansdel utsätts för, finns det i dagsläget ingen möjlighet att välja en lösning som bygger på ren HPM-teknologi. Med dagens styrbara artillerigranater, typ Excalibur, har man möjlighet att styra in en verkansdel i målets omedelbara närhet. Detta medför i sin tur att man inte behöver ställa allt för höga krav på riktverkan av den utsända strålningen samt på den genererade toppeffekten. Två olika typer av lösningar man kan tänka sig att realisera i en 155 mm granat är: • Kretskortsbaserad repetitiv pulsgenerator. • Sprängämnesdriven generator kopplad till en robust strålare.

Den första delen av denna tekniklösning påminner mycket om den som tidigare beskrevs för HPM-systemet. En batteristack fungerar som primär energikälla och därefter transformeras spänningen upp i olika steg för att ladda en pulsgenerator. Laddningen av pulsgeneratorn kan tänkas ske någonstans i slutet på projektilbanan. Då projektilen befinner sig i målets närområde släpper pulsgeneratorn ut sin energi till ett pulsformande nät som modifierar frekvensinnehållet i signalen och som därefter låter pulsen ringa ut i en antennstruktur. Det som strålar ut från denna antenn är relativt bredbandigt, energin är fördelad över ett stort frekvensintervall, och har därmed stora möjligheter att koppla in på olika sätt till det elektronikbaserade målet. Med denna typ av tekniklösning kan man dessutom

Nedan till vänster: En möjlig konfiguration av en kretskortsbaserad, repetitiv pulsgenerator.

Nedan till höger: Principskiss över hur en sprängämnesdriven generator kopplad till en robust strålare kan utformas.

Repetitiv pulsgenerator I figur 4 visas en principskiss över hur en kretskortsbaserad repetitiv pulsgenerator kan tänkas se ut.

Artilleri & Luftvärn

15


generera täta skurar av pulser så möjligheten finns att sända ut många pulser innan granaten slår i marken. I figur 5 visas en principskiss över hur en sprängämnesdriven generator kopplad till en robust strålare kan utformas. En kondensator laddas upp under projektilbanan från ett batteridrivet laddningsaggregat. Då granaten närmar sig målområdet laddas kondensatorn ut över en s.k. magnetflödeskompressor. Denna typ av komponent omvandlar, m.h.a. en detonationsvåg, den kemiskt lagrade energin i sprängämnet till elektrisk energi. Genom pulsformning kan man driva en robust strålkälla att generera en mikrovågspuls med hög effekt.

Brett frekvensinnehåll De stora skillnaderna mellan dessa båda systemlösningar är att man i första fallet genererar pulser med brett frekvensinnehåll men med lite energi i varje frekvens (speciellt gäller detta för de högre frekvenserna). Man kan till viss del kompensera det lägre energiinnehållet genom att skicka ut många pulser. I den andra systemlösningen skickas endast en puls ut men i denna finns det betydligt mer energi i de högre frekvenserna. En annan olikhet mellan de båda lösningarna är att med den första kan man skapa en verkansform med högst begränsad sekundär skadeverkan. Denna kan förbättras ytterligare om man låter systemet falla ner sista biten i t.ex. en fallskärm. Med

16

den andra lösningen kan man komplettera och öka den sekundära effekten med att införa splitterförstärkning i höljet (sprängämnet finns redan på plats). Mikrovågor kan även användas mot mänskliga mål. Ett amerikanskt system man ofta ser i medierna är Active Denial System (ADS). Syftet med detta vapensystem är att tillfoga målet, vilket i detta fall är en människa, en uppvärmningseffekt som i sin tur orsakar smärta. De frekvenser som används i dessa vapen är dock betydligt högre än de som genereras med syfte att förstöra och störa elektronikbaserade system. Elektromagnetiska vapen vars syfte är att primärt verka mot människa är inte under utveckling i Sverige. Vilka slutsatser kan man nu dra av det här? Från en utvecklingssynpunkt har man fram tills i dag tagit fram system, utomlands och i Sverige, som demonstrerar denna elektromagnetiska verkansprincip på olika typer av mål. Dagens tekniklösningar erbjuder även möjligheten att konstruera och bygga dessa system kompakta och med möjlighet att fungera i operativ verksamhet. Självklart finns det en mängd förbättringsmöjligheter hos alla dessa system men en första generation av elektromagnetiska vapen och verkansformer står nu i utvecklingslabben och knackar på dörren för att komma ut och demonstreras och testas i skarp miljö. Nu är tiden här för att ta nästa steg för ”Framtiden är här”.

Artilleri & Luftvärn


Reine Almgren

Combat Training Center – ett avstamp för framtiden I min förra artikel i Artilleri-Tidskrift nr 4 2004 skrev jag om den nuvarande anläggningen och tankarna för den framtida utvecklingen. Nu har jag fått möjlighet att följa upp den artikeln och beskriva var STA-Lv står idag.

Fredagen den 21 november 2008 går FMV ut med en RFI – Request For Information. Med denna som grund kommer en upphandling att ske med de företag som visat intresse strax före sommaren 2009. En markering samt för att lyfta fram att det är en ny anläggning med andra förmågor än tidigare har Lv 6 valt att byta namn eller rättar sagt använda ett mer internationellt gångbart namn. CTC GBAD är en förkortning för Combat Training Centre Ground Based Air Defence och är den anläggning som skall ersätta den idag befintliga träningsanläggningen STA-Lv.

Agera i samma scenario ”Det primära målet med CTC GBAD är att utbilda operatörer och serviser på luftvärnets eldenheter och radarstationer, befäl i stridsledning, luftvärnstaktik och förbandsledning samt samöva alla nämnda delar till kompletta förband.”

Artilleri & Luftvärn

En luftvärnsbataljon skall kunna nå verkan med olika typer av luftvärnssystem mot en angripare. För att nå dit finns det ett stort behov av att kunna samöva chefer och befattningshavare i olika nivåer, allt från strids-/underrättelseledare till bataljonschef. Övning sker idag till största delen med skarp materiel eller med delar av system simulerat utan möjlighet till samverkan/integration mellan systemen. Det är nu av största vikt vid all utveckling av simulatorsystem, såväl modifiering av befintliga som nyanskaffning av simulatorer, att systemen har ett gemensamt gränssnitt/protokoll. Detta för att olika typer av simulatorsystem skall kunna agera i samma scenario och ledas av en chef i syfte att öva beslutsfattning och samverkan mellan olika luftvärnssystem. Detta skulle i sin tur kunna leda till en effektivare och trovärdigare teknik- och taktikutveckling. Luftvärnsregementets eventuella framtida deltagande i internationella insatser innebär att vi kommer att ställas mot en rad olika hotbilder. Det kommer att krävas utbildningsanordningar där alla dessa hotbilder kan analyseras och tränas. Simulering ger möjlighet att träna mot olika hotbilder och ta fram en relevant taktik. Genom att utnyttja utbildningstiden effektivt

Kapten Reine Almgren tjänstgör vid Luftvärnsregementet som uvecklingsofficer med ansvar att utveckla och samordna simulator träningen.

17


med hjälp av olika simulatorsystem, intelligenta system med interaktiva förmågor, bör det leda till att utbildningsmålen nås snabbare och effektivare. Detta skulle i sin tur kunna leda till att tid kan ägnas till kompetensområden som idag måste prioriteras ner till förmån för huvudtjänsten. För att få en rationell utbildning, nå hög effektivitet samt god pedagogik skall simulatorsystemen tas fram mot en ensad målbild/helhetsbild.

Arkitektur och infrastruktur CTC-GBAD är en träningsmiljö där olika typer av luftvärnsenheter agerar i ett nätverk för att i realtid medge individuell träning och/eller samordnad träning i en simulerad omvärld. Träningsanläggningen kommer att medge att skarpa system och externa simulatorsystem kan delta i en och samma övning (se bild nedan). CTC-GBAD skall medge effektiv träning och utvärdering av markbaserat luftvärn och dess personal, mer än vad som är möjligt i en verklig övning med skarpa system i en riktig miljö. Den mest framträdande fördelen som CTC-GBAD för med sig är den möjlighet den ger att: • träna och utvärdera luftvärnsenheter, • medge att flera övningar kan pågå samtidigt, • övervaka och utvärdera alla nivåer, • träna scenarion som är komplexa eller svåra att skapa och öva med skarpa system. Syftet är att CTC-GBAD skall förse simuleringen med en miljö som går på djupet i

18

en luftstridsmiljö utan de nackdelar som kan uppstå då man övar med verkliga system. Följande enheter skall ingå i anläggningen Eldenhet rb 70 Eldenhet rb 23 Eldenhet rb 97 Underrättelseenhet Ps 90 Underrättelseenhet undE 23 Pluton/kompchefer Högre luftstridsledning -CRCAnm: Ledningsenhet GBADOC –Ground Based Air Defence Operation Central- kommer ej att införskaffas nu eftersom FM avvaktar framtagandet av TTEM för det skarpa systemet. Bedömt kan en klassrumstränare GBAdOC upphandlas efter 2010 till CTC GBAD. • • • • • • •

Artilleri & Luftvärn


Samövning med externa simulatorer CTC GBAD kommmer att bestå av olika byggklossar, klossarna defineras som klassrumstränare, spelmotor, övningsledarenhet, samband mm. Dessa klossar benämns federater, varje federat ansluter mot den simulerade omgivningen med en HLA-brygga som möjliggör att olika komponenter oavsett leverantör kan samöva med varandra. Detta skapar en förutsättning för att bygga en övning med externa system över t ex internet såväl nationellt som internationellt. Försvarsmakten har i dagarna avslutat en studie vars uppgift var att förslå och realisbarhetspröva en federation mellan olika system med en kommunikationslösning som skall klara en informationsklassning upptill nivån HEMLIG/SECRET. Studien har gått under arbetsnamnet NTN – Nationellt Tränings Nätverk. Denna studie avslutades med att 9 olika simulatorsystem kopplades samman under en distribuerad övning. Kommunikationslösningen var att nyttja en krypterad tunnling över internet där krypteringen bestod av att varje site hade ett av FM framtaget 920 krypto som medger säker överföring upptill HEMLIG/SECRET. Studiens realiserbarhetsfas delades upp i två testomgångar där fas ett avsåg att köra simulering distribuerat på längre avstånd, fas två visa upp en demo med ytterligare system under en övning som genomfördes, i detta fall Viking 08 (se bild). Bilden visar federationen under Viking 08,

Artilleri & Luftvärn

och hur de olika systemen är anslutna mot en HLA brygga. Under fas ett deltog följande system i simuleringen: • Riktsim rb 70, en eldenhet från Lv 6 som normalt används för att öva robotskyttar. • Demoluft, en lightvariant av flygvapnets STRIC –Stridsleningscentral.. • En JAS simulator från FLSC -Flygvapnets Simulator Centrum. • En sambandsmodul för taktisk radio. • Facit vy som medger att alla entiteter syns, används av övningsledaren för att följa vad som händer på ”spelplanen” (se bild nedan). • LuLIS, ett skarp system som förmedlar luftläget till en bärbar pc. Luftläget förmedlas från STRIC och avser det målföljda läget med företagsklassning och identifiering.

Simulatorofficeren Per Fauli programmerar ett kommande uppdrag för en av Luftvärnsregementets robotskyttar.

19


Kapten Per Fauli vid Luftvärnsregementet visar en del av en miljö som nu byggts upp i den nya simulatoranläggningen. På bilden en ledningsplats för Underrättelsevagn 23 (UndE23).

20

Simuleringen genomfördes från tre platser i Sverige, Halmstad med riktsim 70 och LuLIS, Uppsala med Demoluft samt Kista med JAS. På varje plats fanns en lokal övningsledare med varsin facitvy samt en övergripande övningsledare i Kista som ledde övningen. All stridsledning skedde över taktisk radio. Scenariot var avgränsat till att belysa lösande av en luftförsvarsuppgift som leddes av STRIC och samordnade striden mellan luftvärn och flyg. Under fas två deltog förutom systemen ovan även följande system: • ASCOT – Advanced Simulation Combat Operation Trainer. Ett system som kan generera simulerade entiteter till en simulering, t ex spela en angripare i luften, fientliga luftvärnssystem, egna luftfarkoster. • Google Earth – ett verktyg som visar vad som händer i den simulerade omvärlden, en s k facit vy, genom att använda ett kommersiellt verktyg som just Google Earth.

• TYR, det scenarioverktyg som används för att mata staberna i Viking 08 med ett scenario på marken, i luften och på havet. Denna gång genomfördes huvuddelen av simulering på Kungsängen, LG, med undantag av JAS simulatorn som var grupperad på FLSC i Kista. Syftet var att visa att man skulle kunna lyfta in micronivån i en stabstung övning som Viking 08 som mest belyser händelser på en operativ nivå, där ett uppdrag till en pilot inte bara är en kloss på kartan utan att det är verklig pilot som får ett ”verkligt” uppdrag och påvisa att flera nivåer kan övas samtidigt. Viktigt att påpeka är att simulering egentligen kunde ha skett på olika platser i Sverig och USA med de komponenter som räknades upp i fas två med samma resultat. Men för att få en bra demoeffekt valdes att ha så många system samlade på en och samma plats som möjligt.

Sammanfattning För att återkoppla till vad jag började med i denna artikel, att det skulle vara en fortsättning på artikeln från nr 4 2004, så kan jag sammanfatta följande: 1. Luftvärnsregementet har idag nått mot nästa mål för utvecklingen av luftvärnets stridsträningsanläggning genom att anskaffa CTC GBAD 2. Luftvärnsregementet inför ett gränssnitt i sina simulatorer som möjliggör anslutning mot nationella och internationella simulatoranläggningar med en standard som de flesta länder idag kan hantera 3. Luftvärnsregementet har påvisat effekten och den tekniska möjligheten att öva distribuerat.

Artilleri & Luftvärn


Artilleriet letar nytt bekämpningsledningssystem Stridsledning Bataljon (SLB) eller norska Odin 2? Eller ett mellanting av SLB och Odin baserat på Odin? Just nu utreds och diskuteras vilket bekämpningsledningssystem som ska användas av artilleriet i framtiden. Kanske kan också amerikanska AFATDS bli en joker i leken som ett komplement till bekämpningsledningsledningsorganisationens alla nivåer.

Diskussioner går på högvarv mellan svenska och norska företrädare för såväl Försvarsmakten som FMV om vilket system som ska anskaffas.

En av Archerprojektets delprojektledare, Mikael Jemth, Bae Systems Bofors framför motorhuven till en av Archerpjäserna.

Artilleri & Luftvärn

21


Bakgrunden är det MoU som skrivits på mellan Sverige och Norge med mål att uppnå ett djupare samarbete mellan artilleriet i båda länder. I förra numret av Artilleritidskrift presenterades det amerikanska Advanced Field Artillery Tactical Data System (AFATDS) mer ingående. Men AFATDS toppar inte, enligt vad AT erfar, listan över tänkbara system som Försvarsmakten kan anskaffa. Vilket system som ligger främst är också svårt att för närvarande bena ut eftersom det återstår en del frågetecken att räta ut. – Vi är inne i en del känsliga förhandlingar med andra länders företrädare och därför vill ingen föregripa vilket system som ligger före det andra. Mig veterligt har det dock aldrig funnits ett formellt uttalande för att anskaffa

22

AFATDS, säger en källa med insyn i processen till AT:s redaktör. Det som dock existerar är att tester har genomförts inom ramen för det numera avslutade Bekämpningsdemonstratorprojektet, dock inte under fältmässiga förhållanden. Bae Systems Bofors arbetar för fullt med att anpassa integrationslösningar i Archer för att nå fler exportframgångar på den internationella arenan. Förre yrkesofficeren vid Artilleriregementet, numera delprojektledare inom Archerprojektet för mjukvaruintregration av bekämpningsledningssystem, Mikael Jemth vet mer: – Vi har genomfört en egenfinansierad satsning på att hitta vägar för att implementera olika typer av ledningssystem för Archer. Vi håller på att analysera olika kunders krav på bland annat ledningssystem gentemot de krav som den svenska och norska kunden ställer. Ett område där olika kunder, läs länder, har sin egen kravställning baserat på sin doktrin och metod, är vilket ledningssystem, i detta fall bekämpning, organisationen avser att nyttja, vilket gör hela projektet mer komplicerat. Bae Systems Bofors arbetar för fullt med att iordningställa en integrationslösning för ATATDS i labbmiljö, med syftet att även kunna integrera lösningen i Archern. Sverige har som AT tidigare berättat om satsat på Stridsledning Bataljon (SLB). Ett system vars totala funktionalitet idag är ifrågasatt eftersom regeringen beslutat att genomföra en reducerad ambition när det gäller utveckling och anskaffning av SLB. Exakt hur denna reducering ska genomföras är än så länge höljt i dunkel.

Artilleri & Luftvärn


Måste klara autonomitet Norge å sin sida har under ett antal år arbetat med att vidareutveckla Odin 2 som inte följer de krav som finns för bland annat Archer (simultan bekämpningsförmåga och pjäsers autonomitet). Några formella kommentarer om vilken system som Archer ska utrustas med har inte AT fått från vare sig svenskt eller norskt håll. Vare sig FMV eller Försvarsmaktens företrädare vill uttala sig officiellt. – Klart är att det system som väljs måste använda sig av internationella standarder avseende protokoll och gränssnitt för kommunikation och integration för att uppnå viss nivå i interoperabilitet när det gäller sammansatta stridsgruppen med flera länder som deltagare. Ledningssystemet måste också ha förmåga att nyttja systemet till att leda autonoma pjäser med de nya funktioner som detta innebär, säger Mikael Jemth. Raytheon förbereder sitt system för autonomitet genom att integrera AFATDS i MLRS-systemet och därmed skapa en autonomitet för respektive eldenhet. Bae Systems målsättning är skapa en dynamisk och flexibel arkitektur för integration av andra bekämpningsledningssystem utan att göra för stora förändringar av den ursprungliga system- och dataarkitekturen av pjäsens datasystems ledningssystemsmodul, – Det kostar för mycket pengar, tar för lång tid och är inte kostnadseffektivt att skapa en helt ny arkitektur för eventuella byten av C3-system, konstaterar Mikael Jemth. Archers mjukvaruapplikation är till stor del klart då den består av tio iterationer i utvecklingscykeln och Bae Systems har levererat åtta.

Artilleri & Luftvärn

– Vi ska i början av 2009 genomföra en intern demonstration av AFATDS integration i Archers pjäsdatorsystem. Vi kommer att genomföra en simulering av AFATDS för att visa att vi kan genomföra ett elduppdrag, vi kan ta emot uppdrag och vi kan sända och ta emot andra meddelanden. Finns intresset kommer vi också att genomföra demonstrationer för användare och kundrepresentanter. Vi jobbar också med att Raytheon ska implementera Archer som en modul i AFATDS, vilket underlättar vårt eget marknadsföringsarbete av pjässystemet, berättar Mikael Jemth.

Stefan Bratt

Text och foto:

23


Carl-Gustaf – mer vitalt understödssystem än någonsin I det tysta har det under dryga decenniet pågått en smärre revolution. Det handlar om en förvandling och vitalisering av ett av vårt lands äldsta, nuvarande vapensystem som fortfarande är i bruk. Det i år 60 år gamla pansarvärnsvapensystemet Carl Gustaf är inte längre ett pansarvärnsvapen utan ett understödsvapen av högsta internationella klass – den ”enskilde soldatens artilleri”. Om några år planeras generation fyra av systemet vara klart för lansering.

Vittnesmålen om den gedigna och av många försvarsmakters applåderade förvandling går att hitta hos såväl specialförband som amerikanska Special Operations Command (SOCOM) men även danska Haeren (armén). – Vi har fått både muntliga och skriftliga rapporter om att utan Carl-Gustafs omdaning från ett pansarvärnssystem till ett system med alternativa stridsdelar för verkan mot olika typer av mål, skulle respektive lands mission på olika platser i världen avsevärt ha försvårats. Det säger en av Carl-Gustaf-systemets nestorer, Leif Jilsmo. I nästan tre decennier har Leif Jilsmo arbetat med att marknadsföra

24

och sälja systemet som idag är spritt till nära 50 länder. Målet är att få en ny kund varje år. Totalt finns det runt om i världen över 50 000 system av olika version! – Danmark är ett exempel på en nation som stod i begrepp att fatta beslut om att avveckla Carl-Gustaf när de åkte iväg på en internationell mission i Afghanistan. I en så kallad ”After action review” konstaterade danskarna att utan CG och dess utvecklade ammunitionsportfölj hade missionen varit mycket besvärlig. Idag finns inga planer på att fasa ut systemet utan det kommer sannolikt att vara kvar många år framöver, berättar Jilsmo.

USA-order genombrott Genombrottet för den senaste versionen, Mark 3, kom redan i slutet av 80-talet. I slutet av sjuttiotalet började inom dåvarande FFV:s ledning oron att infinna sig för Carl Gustaf-systemets framtid. En oro som idag visar sig vara helt befogad, om inte beslut fattats att utveckla Mark 3. Sverige anskaffade till exempel M 3-vapnet till några specialförband. Idag nyttjas bland annat systemet av Särskilda Skyddsgruppen, SSG:s soldater. Andra specialförband som använder

Artilleri & Luftvärn


systemet är amerikanska US Rangers, Navy SEAL och Special Forces Groups. – Vårt marknadsmässiga genombrott för M 3 kom onekligen efter att US Rangers efter sin utvärdering beslutade sig för att anskaffa systemet. Det gav ett rejält eko i omvärlden, konstaterar Leif Jilsmo. – Vilken ammunitionsportfölj fanns tillgänglig när ni lanserade M 3:an? – Då hade vi fem granater; en spränggranat, en pansarspränggranat, rök, lys och ytterligare en flermålsgranat för bland annat strid i bebyggelse (502). Det är också mycket tack vare de amerikanska kundernas krav som vi idag har en modern ammunitionsfamilj, då vi uppgraderat tändrör för att de ska möta se senaste säkerhetskraven. Vi har även fört in lågkänsligt sprängämne för att minska risken för antändning vid påskjutning. Just ökade krav på Insensitive Munition (IM), eller lågkänsliga sprängämnen är något som SBD måste arbeta vidare med, konstaterar Jilsmo och berättar att studier pågår för att ytterligare öka IM-förmåga för de olika ammunitionstyperna. – Vi har också gått vidare med tandemtekniken genom att ta fram en granat som inte bara gör hål i en vägg utan ett hål tillräckligt stort för att en grantakropp kan komma igenom och skapa effekt inne i det aktuella utrymmet. Carl Gustafs roll som pansarvärnsvapen är inte alls lika dominerande som vid systemets lansering i slutet av 40-talet. – Egentligen är det inte en riktigt korrekt beskrivning av Carl Gustaf var enbart ett

Artilleri & Luftvärn

25


Leif Jilsmo bredvid montern som presenterar delar av den omfattande ammunitionsportfölj som utvecklats för Carl Gustaf-systemet under det senaste decenniet.

26

pansarvärnsvapen när det togs fram eftersom det initialt fanns såväl en pansarspräng- som en spränggranat. Sedan kom lys och rök. Den största hemligheten till Carl- Gustafs nya segertåg runt om i världen är den kraftigt utökade portföljen med olika typer av ammunition. – Vi har lagt ned mycken möda under det senaste decenniet för att ta fram ammunition som kan användas i en graderad verkansskala. Den ammunition som enligt Jilsmo utnyttjas flitigast idag är spränggranaten men även rök- och lysgranater används rätt frekvent. Den ökade floran av internationella insatser ökar också behovet av ammunition som kan åstadkomma graderad verkan.

– I praktiken bär du som enskild soldat med dig ett eldrör och din kollega bär på ammunitionen som innebär att du kan åstadkomma ett antal olika effekter i ditt målområde. Inte minst understödsfunktionen är viktig för många av våra kunder. I och med att nyare ammunitionstyper förs in ökar också behovet av mer avancerade siktessystem. Flera nordiska länder använder till exempel en till det befintliga, mekaniska siktet parallellkopplad laseravståndsmätare. – Det är ett första steg i utvecklingen av sikten. Laseravståndsmätarna blir allt mindre och mindre och möjliggör då också funktion tillsammans med CG-systemet. Andra länder studerar just nu ett sikte med ballistisk beräk-

Artilleri & Luftvärn


ning av målet via laser. Norska Simrad är en leverantör av ett sådant sikte.

Generation fyra Sverige diskuterar också att komplettera sin ammunitionsportfölj genom att köpa fler typer av granater. – Sverige utnyttjar inte idag, anser jag, CG-systemets fulla potential i den grad som är önskvärt. Det finns på vissa håll en inställning att systemet är tungt att bära och har begränsad verkan. Denna inställningen kan vara förståelig då huvuddelen av den ammunition som används i Sverige har många år på nacken.

Nästa generation – Vi håller på med att ta fram en ny version och jag skulle tro att den kan vara i bruk om fem-sex år. Vi har också studerat tänkbar teknik

i framtida sikten eller rättare eldledningsutrustning och ytterligare ammunitionstyper. Nästa generations granater tror Leif Jilsmo kommer att utgöras av en mindre men flerfunktionell flora av ammunitionstyper. Det kommande systemet kommer också att förses med kommunikation mellan siktet och granat. – Exakt vilken intelligens som granaterna kommer att få vill jag inte uttala mig om idag, men vi har utan tvekan ett antal olika koncept som innebär mer eller mindre intelligens i granaten. Balans måste också ske mellan kaliberns möjligheter och den intelligens som kan läggas in i ammunitionen utan att det blir en missil.

Artilleri & Luftvärn

Lindningen av kolfiberliner är inte många millimeter men tillräckligt tjock för aatt stå emot det tryck som bildas när en granat avfyras.

Bilden till vänster: Caral Gustaf-eldrör som nyligen svarvats och ska slussas vidare i produktionen.

27


Håkan Ekvall

Hur skall vi luftrumssamordna? Mj Håkan Ekvall är luftvärnsofficer och tjänstgör vid Flygtaktiska staben i HKV.

I en tidigare artikel har jag presenterat SWE JFC ACP – SILVER MINE, vår nationella plan för luftrumssamordning. Jag vill nu gå vidare och presentera tankar och handlingar inför och mot nivån under SWE JFC ACP – SILVER MINE, nämligen hur vi skall göra.

“...to minimise risks and allow for efficient and flexible use of airspace by all involved elements of the joint air, land and sea operations…”1 Ovanstående citat är vad det handlar om. Den oerhört kreativa process som SWE JFC ACP – SILVER MINE satt igång är underbar att skåda. En process som handlar om hur vi ska genomföra luftrumssamordning och vem som skall göra det i olika stridsmiljöer, vid olika operationskoncept och med olika typer av förband med sina speciella förmågor. SWE JFC ACP – SILVER MINE skall inte ge svar på frågan hur utan just bara vad. Hur, handlar om situationsanpassning, operationsspecifika förhållanden och vilken förmåga jag besitter att kunna samordna de aktörer som finns inom mitt stridsrum. Kraften idag i arbetet med hur kommer underifrån, från intresserade, ambitiösa och en1 Allied Joint Publications (AJP) 3.3.5 Doctrine for Joint Airspace Control (NATO).

28

gagerade medarbetare vid förband och enheter som har ett stort behov av att veta hur vi skall göra. Att varje truppslag med sina behov, sin utveckling, sina övningar och sina erfarenheter skapar ”egna” regler för samordning är inte konstigt då dessa regler behövs för att kunna öva för en insats. Men då samövningarna blir färre blir också samordningen lidande och inte påtaglig på samma sätt. Andra enheters förmågor med sina behov, eller avdömningar och prioriteringar från högre chef kan komma att saknas.

Silver Mine beskriver vad, inte hur SWE JFC ACP-SILVER MINE är en luftrumssamordningsplan för insats i Sverige. Härmed kan dess ”vad”- beskrivning gälla flera typer av operationer i Sverige. Konceptet bygger på att, så långt som möjligt, använda strukturer, metoder och procedurer som vi kan komma att använda i våra insatser. Men det finns inslag i vår nationella luftrumssamordningplan som är regler utifrån svenska lagar, förordningar och förhållanden. Sammanfattningsvis skall nedan vara uppfyllt för att SWE JFC ACP – SILVER MINE skall kunna användas:2 2

HKV 2008-10-10, 02 800:75422.

Artilleri & Luftvärn


• C FTS (COMJFACC) har efter FM hemställan till Luftfartsstyrelsen ett definierat och avlyst luftrum för skarp operation eller övning. (R-/D-område), • en utvecklad ACP för operationen eller övningen har tagits fram med SWE JFC ACP-SILVER MINE som referens. Förståelsen för hur vi gemensamt, med största flexibilitet och med stora synergivinster skall genomföra luftrumssamordning utifrån vad som beskrivs i SWE JFC ACP – SILVER MINE ökar efterhand och därmed möjligheterna till synergieffekter.

Fyra grundpelare Personal Många är engagerade i frågan om hur vi skall göra idag och i framtiden men ofta inom sitt eget förband, förmåga eller specialitet. Fortsatt kompetensutveckling över gränserna, till exempel genom gemensamma kurser och gemensamma övnings-planeringsteam, ger oss en upparbetad förmåga att kunna ta fram ACP för övning eller insats. Utbildning och personalförsörjning måste ses över så att vi kan kompetensförsörja den organisation vi vill skall gälla. Metodik Ovan nämner jag två punkter som skall gälla för att SWE JFC ACP-SILVER MINE skall kunna användas. Vid övningar i ”lektionssalen”, så kallade ”MAPEX”, är detta inget problem. Däremot kan det bli ett problem när vi skall öva i ”terrängen”, så kallade ”LIVEX” eftersom förhållanden inte alltid medger övning med Artilleri & Luftvärn

begrepp, metoder och rutiner enligt SWE JFC ACP – SILVER MINE. Förståelsen för att olika operationer kräver olika planer för att beskriva ”hur:et” måste finnas, och vi måste kunna agera med en plan vid en insats i Stockholm i morgon, med en annan plan i Afghanistan idag och med en tredje plan i en framtida konflikt i Afrika. Grundmetodiken (vad) som beskrivs i SWE JFC ACP – SILVER MINE är densamma, ”hur:et” kommer att variera. Teknik Teknikstödet är viktigt för mitt val av metod. Den enkla luftrumssamordningsplanen vid en övning kan bli komplicerad genom att jag inte har samma teknikstöd vid min insats. Luftrumssamordningens finesser och förmågan att vara flexibel i realtid ställer stora krav på teknikstöd. I Sverige utvecklar vi bland annat FMB3 där följande tjänster tas fram: • Varnartjänst ARG4, • FM Luftrumssamordningstjänst (i enlighet med ÖB:s beslut om införande av SWE JFC ACP- SILVER MINE5), • FM DGPS-tjänst6, • FM refererenstidstjänst (FM RefTid) och • Luftlägestjänst. FMB ger oss en god förmåga att nå alla aktörer inom en insats, vilket ökar flexibiliteten av att kunna agera i realtid. Försvarsmaktens Broadcast nät, f.d. LuLIS. ARG – Varningsfunktion för artilleri, raket och granatbeskjutning. 5 HKV 2008-02-01 05 300.60241 Fastställande SWE JFC ACP Silver Mine. 6 DGPS - Differential Global Positioning System. 3 4

29


Organisation Vem skall göra vad? Kan alla eller endast en del mandat delegeras? Kräver detta en speciell organisation eller kan vi ordna det efter-hand inom ramen för den insats vi skall delta i? Genom att ge Luftfartssektionen vid FTS7 ansvar för utvecklingen och genom-förandet av luftrumssamordning (hur) är jag övertygad att detta arbete, tillsammans med alla aktörer i luftrummet, kommer att ge svar på ovan frågor. Kunskapen hos förbanden och behovet av hurexempel trycker på underifrån och frågan om vilken organisation som skall hantera luftrumssamordningsfrågor är av stor vikt.

Silver Mine har påbörjats bland flera förband/ funktioner. Det samman-hållande ansvaret för detta arbete har chefen FTS”.8 Jag tror att FTS med luftfartssektionen skall vara den kraft inom FM som skall hålla ihop utvecklingen av hur vi skall göra. Utbildningar, kompetensutveckling och eventuell framtida certifiering kan då sammanhållas av en enhet, gemensam för hela FM. Avdömningar och prioriteringar kan ske för att vi skall ta ett steg i taget med helhetsförståelse och synergi som målsättning. Arbetet med framtagandet av en nationell Air Defence Plan fortsätter.

Ansvar & Framtid

Vägen fram?

”Ett arbete med framtagning av metoder och procedurer för tillämpning av SWE JFC ACP-

Försvarsmaktsgemensamma övningar är en bra förutsättning för utveckling av luft-rumssamordningen som en helhetsfaktor. Detta kräver dock, med hänsyn till lagar och förordningar, lång framförhållning och en stor medvetenhet i vår övningsplanering. Jag tror att vi, genom Luftfartsektionens engagemang i frågan och genom till exempel Luftvärnsregementets initiativ till framtagandet och på sikt genomförandet av en armégemensam kurs avseende Air-space Management, tar ytterligare ett steg mot hur vi skall göra. Vi har gjort det förr, vi gör det idag, vi skall göra det imorgon ... Den stående nationella planen som anger VAD vi skall göra har vi i SWE JFC ACP – SILVER MINE. Nu måste en ACP för varje övning och insats tas fram – HUR!

7

Flygtaktiska staben vid insatsledning i HKV.

8

30

HKV 2008-10-10, 02 800:75422.

Artilleri & Luftvärn


Nordiskt försvarssamarbete fördjupas I slutet av oktober gav regeringen klartecken till Försvarsmakten att inleda förhandlingar med Norge och Finland avseende ett fördjupat samarbete inom försvarsområdet. Förhandlingarna ska leda till ett underlag för ställningstagande om de förslag som de norska, finska och svenska försvarsmakterna gemensamt presenterat sommaren 2008. – Vi bygger vår säkerhet tillsammans med andra. Det nordiska samarbetet är grundläggande och kommer att utvecklas ytterligare. Dels för ökad gemensam säkerhet och integration, dels för att nå effektivitetsvinster och minskade kostnader i produktionen av försvarsförmågan, förklarar alliansens försvarsminister, moderaten Sten Tolgfors. Enligt Tolgfors rör det sig om samarbeten om utveckling, inköp och underhåll av försvarsmateriel, utbildning, övningar och även

gemensam produktion av förband för internationella insatser. – Ett exempel på gemensamt förband är det ingenjörförband vi satte upp tillsammans med Norge och som var tänkt för Sudan, säger Sten Tolgfors. Förhandlingarna baseras på de förslag som lagts fram i tidigare framtagna rapporter och studier mellan de tre nordiska ländernas försvarsmakter. Danmark har inte deltagit i de inledande studierna, men arbetar, enligt försvarsdepartementet med att ta fram ett underlag för att kunna ingå i samarbetet. Bemyndigandet för Försvarsmakten gäller även förhandlingar med Danmark. Eventuella konsekvenser i form av kostnadseffekter, påverkan på grundorganisationen, andra följder för det svenska försvaret och samhället samt påverkan på befintligt regelverk ska redovisas särskilt.

Fransk order på underhåll av Giraffe AMB Saab Microwave har fått en order värd drygt 100 miljoner kronor på underhåll av det franska flygvapnets radarsystem Giraffe AMB. Ordern består av reservdelssatser för flera olika underhållsnivåer samt annan stödutrustning och innebär också att det befintliga underhållsavtalet träder i kraft fullt ut. Sex kunder, bland annat Sverige, Estland och Storbritannien har tidigare köpt 3D GiArtilleri & Luftvärn

raffe AMB-systemet. Hittills har flera hundra system sålts till fler än 25 länder. De senaste förbättringarna har gjort 3D Giraffe AMB till ett mångsidigt övervakningssystem som samtidigt kan användas för luftförsvar, övervakning av luft och hav, militär trafikledning och RAM-varning (Rocket, Artillery, Mortar).

31


Artilleriklubben

Artilleri-Tidskrift

Adress

Bankgiro 883-4278

c/o Överstelöjtnant Lars Mörrby Högkvarteret 107 85 STOCKHOLM Ordförande

Överste Torbjörn Larsson Bodens garnison Artilleriregementet Box 9113 961 19 BODEN Tel 0921-34 80 00

Prenumerationspriser

Inom Europa Utom Europa

200 kr per år 260 kr per år

Lösnummerpriser

Enkelnummer

85 kr

Dubbel-/Temanummer

110 kr

Sekreterare

Överstelöjtnant Lars Mörrby Högkvarteret 107 85 STOCKHOLM Tel 08-788 75 00 Medlemsavgifter

Årsavgift Ständigt medlemskap

125 kr 1 250 kr

Medlemsavgifter betalas till

Artillerklubbens postgiro 5 47 31-5 © 2008 Artilleri-Tidskrift Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa.

ROLF TRYCKERI AB, SKÖVDE 2008

32

Artilleri & Luftvärn


Trusted Partner Trusted Partner Trusted Partner

Every day, Raytheon customers undertake vital missions across air, land, sea, space and cyberspace. Our mission is to provide innovative, integrated technologies across these domains to ensure customer success. Raytheon delivers proven and powerful solutions in four core markets — Sensing, Effects, C3I and Mission Support — that Every day,Mission Raytheon customers undertake vital missions across air, sea, space and cyberspace. Our mission bring our Assurance promise of NoDoubt™ performance toland, new levels. Our expertise means customers can is to provide innovative, technologies across mission these domains to ensure customer success. Raytheon trust Raytheon to deliver integrated a true operational advantage, after mission. delivers proven and powerful solutions in four core markets — Sensing, Effects, C3I and Mission Support — that Every day,Mission Raytheon customers undertake vital missions across air, sea, space and cyberspace. Our mission bring our Assurance promise of NoDoubt™ performance toland, new levels. Our expertise means customers can is to provide innovative, integrated technologies across these domains to ensure customer success. Raytheon trust Raytheon to deliver a true operational advantage, mission after mission. www.raytheon.com delivers proven and powerful solutions in four core markets — Sensing, Effects, C3I and Mission Support — that bring our Mission Assurance promise of NoDoubt™ performance to new levels. Our expertise means customers can trust Raytheon to deliver a true operational advantage, mission after mission. www.raytheon.com © 2008 Raytheon Company. All rights reserved. “Customer Success Is Our Mission” is a registered trademark of Raytheon Company.

www.raytheon.com

© 2008 Raytheon Company. All rights reserved. “Customer Success Is Our Mission” is a registered trademark of Raytheon Company.


Posttidning B Artilleri-Tidskrift, c/o Stefan Bratt Lokförargränd 12, 775 51 KRYLBO

ARCHER – MoRE tHAn A gun

With a high degree of survivability and a significant range of effects, Archer provides the users with an entirely new type of indirect fire capability.