Ordförandens ord

Ordföranden Torbjörn Larsson har ordet:

Bekymmersamt läge

Försvarsmaktens planeringsläge är bekymmersamt. Att skapa en långsiktig balans mellan uppgifter och resurser är alla planerares målsättning. Uppgiften är i stort given att användbarhet och tillgänglighet skall öka med en relativt stor del insatt internationellt.

Ökad användbarhet och tillgänglighet kostar pengar liksom fler insatta förband. Personalkostnader ökar liksom behovet av materielunderhåll och omsättning av materiel men även resurser att träna och öva förbanden. Att nya lösningar måste prövas är klart. Redan nu har vi anställda soldater för förband med hög beredskap och yrkesofficerare med en tydlig specialistinriktning är på väg in i systemet.

Resurser måste tillföras och/eller omfördelas. I skrivande stund inväntar Försvarsmakten planeringsanvisningar från regeringen inför vårens inriktningsproposition. I dess spår kommer förmågor och därmed funktioner och materielsystem ifrågasättas.

Då markstridsförmågan bygger på system av system är risken stor att det kommer att uppstå besvärande brister. Det kan bli lätt att glömma att militära förband i slutändan måste kunna få verkan i målet. Finns inte den förmågan är alla andra åtgärder i längden meningslösa. Verkan når man inte med finkalibriga vapen.

Artilleri, luftvärn och stridsfordon har de förmågor som skapar verkan i målet och förvägrar fienden att nå verkan hos oss själva. En dyrköpt läxa som bland annat Kanada och Holland dragit i Afghanistan är att det är svårt att med oskyddat trupp ta en försvarad ställning eller möta en motståndare med tyngre vapen och överlägsenhet i räckvidd. Om vi inte ser upp finns risken långsiktigt att vi enbart på markarenan har förmågan att verka som gendarmeri, vilket innebär en militär styrka som enbart kan lösa tyngre polisiära uppgifter, exempelvis kravaller. Att möta militära hot får uppdras till någon annan.