Intervju Tomas Samuelsson

”Sverige tappar mark när det gäller militärteknologisk utveckling”

Det finns allt tydligare tendenser som pekar på att Sverige håller på att tappa det goda renommé som landet haft när det gäller samarbetsprojekt inom olika militärtekniska områden och försvarsmaterial.

Det säger Tomas Samuelsson, chef för en av Saabs tyngsta affärsenheter, Saab Bofors Dynamics (SBD), som AT träffat för att höra vilken syn Samuelsson har på SBD: s framtid. Samuelsson säger att de signaler han hör om svikande förtroende för svensk försvarsmaterielsamarbete oroar.

– Absolut. Inte minst med tanke på att vi inom SBD redan idag har ett beroende av att få delta i internationella projekt. Samtidigt har vi också under de senaste åren skapat oss en förmåga att på egen hand driva och utveckla materiel utan att svenska försvaret är direkt inblandat, säger Samuelsson.

Hans enhet sitter på en hög av svensk försvarsindustris rejäla guldägg. Inte minst den portfölj av lätta burna, pansarvärnsvapen som Carl Gustaf, AT 4 och nu senast NLAW (New Light Antitank weapon) skördar fortsatta framgångar och inbringar många vinstmiljoner till SBD och därmed hela Saabkoncernen.

Lyckad vidareutveckling

– Visst går det bra för vår pansarvärnsdel men samtidigt har vi också lyckats att vidareutveckla system som Robot 70 och Robot 15 så att de idag är fortsatt högt efterfrågade på den internationella marknaden. Det är i mångt och mycket SBD:s förmåga att vidareutveckla de system som har många decennier på nacken som skördar fortsatta framgångar för oss, konstaterar Samuelsson.

Affärsområdeschefen anser att hela 2000-talet i de flesta avseenden har varit en framgångssaga för SBD. Nuvarande orderstock är välfylld och ger beläggning i flera år framöver. – Vi har ungefär en orderstock som om vi skulle leverera den fullt ut sträcker sig ungefär tre år framåt. I själva verket har vi en beläggning för delar av vår produktion i många år framöver men det beror på att vissa beställningar har längre leveranstid, säger Tomas Samuelsson.

För bara några månader kom det senaste glädjebeskedet då USA aviserade beslutet att köpa ytterligare Carl Gustaf-system till ett antal av supermaktens specialförband. – En sådan order, även om vi inte får berätta några detaljer, ger naturligtvis ett ypperligt eko

runt om i branschen och stärker ytterligare vår marknadsledande position inom nischen.

Tomas Samuelsson har gjort en långväga karriär inom svensk försvarsindustri. Han är uppvuxen i kanonstaden Karlskoga och har i stort sett vigt hela sitt yrkesliv åt Bofors och dess avknoppningar. För fyra år tillbaka tog han över chefspositionen för Saab Bofors Dynamics, efter att ha varit chef för en av SBD:s enheter, pansarvärn.

Förnyar efter kunders krav

En av hemligheterna till framgångarna är SBD: s förmåga att utveckla sina vapensystem, varav merparten har flera decennier på nacken. – Ett vapensystem är ett långvarigt system och vi kan konsten att vidareutveckla och förnya systemen utefter de krav som våra kunder skriver. Ett bra exempel är Robot 15 som infördes för nästan 30 år sedan i Sverige. I våras skrev vi kontrakt med Tyskland och Polen efter flera års förhandlingar, vilket innebär att systemet vi säljer är den tredje versionen. Ett system som idag förutom sina unika sjömålsegenskaper också har en viss markmålsförmåga, säger Tomas Samuelsson.

Det som idag finns kvar av den ursprungliga versionen är strukturen. – Samma sak är det med Robot 70 som har åtskilliga decennier på nacken. När vi har utvecklat systemen har de tagits fram för att kontinuerligt vidareutvecklas. Vårt koncept skulle många av våra konkurrenter vilja lägga vantarna på, hävdar Samuelsson. – Det som jag tycker är lite tråkigt är att när svensk försvarsindustri, vår verksamhet och kostnader debatteras blir det lätt att det glöms bort att de system som vi har tagit fram har varit mycket kostnadseffektiva och i detta avseende väsentligt mycket billigare att vidareutveckla och underhålla än alternativet att köpa ”från hyllan”, samtidigt som jag är trött på vissa debattörers åsikt om att ”staten måste sluta hålla försvarsindustrin under armarna”. Något sådant stöd har inte förekommit på många, många år. Vi behöver inte att någon ”håller oss om armarna” utan vi behöver en genomtänkt och väl fungerande försvarsindustristrategi!

Tomas Samuelsson, chef för Saab Bofors Dynamics.

Inte billigast

Fortfarande om fem år kommer Robot 70 att vara det kanske mest modernaste luftvärnssys-

temet i sitt slag då SBD just nu studerar nya siktessystem och håller på att ta fram en ännu effektivare robot. – Varför blir det så mycket prat från ledande försvarsföreträdare och politiker om att ett billigare alternativ är att ”köpa från hyllan”? – Det frågar jag mig också ibland. Vi från industrin har flertalet gånger påpekat för våra intressenter om hur livstidskostnaden ser ut för de system som vi levererat. Samtidigt anser jag det är viktigt att de som förekommer i debatten och fattar beslut, använder samma definition av ”köpa från hyllan”. Ur mitt perspektiv finns det inget som heter att ”köpa från hyllan” eftersom alla system oavsett tillverkare, alltid måste genomgå ett visst mått av anpassningar till köparlandet. Vi kan leda i bevis på att ”köpa från hyllan” inte är det billigaste alternativet i alla lägen!

Teknologiutveckling eroderas

Tomas Samuelsson berättar också att sker det en beställning finns alltid kravet på så kallad ”offset”, motköpskrav från köparlandet. Krav som hela tiden skruvas åt och blir mer detaljerade. – Handlar det om direkt offset, det vill säga ett samarbete med köparlandet i form av produktionsåtagande eller liknande, har kraven på teknologiskt innehåll ökat väsentligt de senaste åren. Produktion duger inte längre utan vi får svårare och svårare att hitta konstruktiva lösningar som gynnar båda parter, säger Tomas Samuelsson.

Överhuvudtaget ser SBD-chefen en oroande tendens till att den svenska framstående positionen när det gäller teknologiutveckling sakta men säkert håller på att eroderas: – Vi har i Sverige en värdefull tillgång som svensk försvarsindustri utgör när det gäller teknologiutveckling som utgör en resurs även för övrig teknologiutveckling. Det vore ett resursslöseri utan dess like om vi inte kunde fortsätta ta tillvara på de spinoffeffekter som vår teknologiutveckling medför. Vårt grannland Finland håller på att ta fram en nationell strategi för försvarsindustriell utveckling och det borde vi också göra så fort vi kan. Tomas Samuelsson berättar för att poängtera vikten av statligt stöd i samband med exportaffärer om arbetet i samband med den stora ordern av NLAW till England: – Vi hade inom SBD ärligt talat vissa begränsningar när det gäller våra engelska affärsmöjligheter, eftersom de engelska kraven var tydliga; antingen hittade vi samarbetspartner lokalt med ett strategiskt produktinnehav för den berörda produkten eller också skapade vi ett internationellt samarbete som förutsatte stöd mellan de två berörda regeringarna. Vår lösning blev en kombination av båda kraven, vilket i slutänden gjorde oss mycket starka, säger Samuelsson. Valet för SBD föll på det nordirländska företaget Thales vars kontrakt med SBD innebar att viktiga arbetstillfällen säkrades i en utsatt region, Nord-Irland. Thales verksamhet är bland annat förlagd till Belfast.

Sverige tappar snabbt mark

Trenden, enligt Tomas Samuelsson, när det gäller militärteknologisk utveckling och forskning är tydlig.

– Vi har nu från SBD sett fler och fler tecken på att Sverige på ett nationellt plan initialt säger sig vilja delta men sedan valt att dra sig tillbaka gång på gång! För oss är robotprojektet ECOM ett exempel. Detta oroar mig rejält, eftersom Sverige håller på att förlora sitt goda rykte som samarbetspartner ute i Europa, hävdar Tomas Samuelsson.

På ”pratstadiet” är Sverige som nation intresserad och ger projekt full uppbackning men när det har kommit till reda diskussioner om delfinansiering och mer konkret uppbackning i form av resurser och avtal har det svenska intresset falnat markant. – Det är klart att även om vi inom svensk försvarsindustri förfogar över mycket skickliga och i många fall världsledande teknologier, så finns det en risk att vi inte blir en intressant samarbetspartner för andra länder och framförallt andra länders industrier. – Om det är nu så tufft som du säger att hitta intressanta samarbeten ute i Europa – vad ska ni inom SBD leva på om fem-tio år? – En del som jag redan berört är att fortsatt ta tillvara den potential som finns i att vidareutveckla våra befintliga system. Vi har sjösatt ett omfattande arbete med att ta fram en ny generation Robot 70, som ska vara fortsatt konkurrenskraftig i minst tio år framåt. Samtidigt pågår diskussioner om hur europeiska länder ska fortsatt att utveckla sina robotprogram. Någon omfattande nyutveckling är det inte tal om. Det är klart att vi saknar något missilprogram att arbeta med, vilket skulle kunna utgöra ett framtida hot mot vår verksamhet.

– En annan del är att vi har en mycket bra position när det gäller pansarvärnssystem. Vi vet att nya system som NLAW har ytterligare potential att bli en stark uppföljare till Carl Gustaf, även om vi idag inte är i närheten av att komma i de volymer som CG-systemet har sålt.

Summan av kardemumman, säger Samuelsson är att den produktportfölj som SBD förfogar över idag och framgent är intressant och utan tvekan kommer att generera nya exportinkomster till Svea rike. – Men, förutsättning för att vi ska lyckas sälja våra system är att Sverige som industriellt land aktivt deltar på försvarsindustriarenan. Det räcker inte bara med att industrin agerar!

– Ur mitt perspektiv finns det inget som heter att ”köpa från hyllan”, eftersom alla system, oavsett tillverkare alltid måste genomgå ett visst mått av anpassningar till köparlandet. Vi kan leda i bevis på att ”köpa från hyllan” inte är det billigaste alternativet i alla lägen, säger Tomas Samuelsson.