Artilleri & Luftvärn nr. 2 2006

Artilleri & Luftvärn

Artilleri-Tidskrift Nr 2 • 2006

Artilleri & Luftvärn

Artilleri-Tidskrift Tidskrift för artilleriet och luftvärnet Häfte 2 • 2006

Årgång 135

Stefan Bratt Redaktören ........................................................................................................ 2 Torbjörn Larsson En milstolpe är passerad.....................................................................................3 Jan Nygren Ett större Saab gynnar Försvarsmakten ..............................................................4 Stefan Bratt Demo 06 i Enköping ......................................................................................... 6 Joakim Lewin Första skottet för Excalibur med Archer ........................................................... 11

Form och layout: Marie Thelander ISSN 004 – 3788

Benny Björkung Något stort mellan Lillhärdal och Särna ........................................................... 15 Mats Carlsson Cold Response ................................................................................................. 18 Daniel Johansson och Robert Andersson Skjutning med kallt och strävt eldrör ............................................................... 20 Stefan Bratt ECOM – vad är det ......................................................................................... 23 Björn Edström Somrig utflykt .................................................................................................. 27 Stefan Bratt Proposition om REMO av haubits 77 .............................................................. 30 Artilleriklubbens höstmöten ............................................................................ 34 Tävling ............................................................................................................ 35 Omslagsbild: European Common Missile (Ecom) Foto: Saab Bofors Dynamics

1

Redaktören har ordet

Stefan Bratt

Stefan Bratt är från 2006-01-01 tidskriftens redaktör.

Dags för lite förnyelse Jaha, då var det dags att flyga själv och låta min co-pilot sköta kommunikation med mark och andra flygplan, det vill säga skribenter och annonsörer.

Efter att en tid både suttit i simulator och sedan flugit med min biträdande redaktör, Lennart Gustafsson är det nu jag som har det fulla ansvaret för kommande nummer av Artilleri-Tidskrift (AT) för 2006.

En självklart ansvarsfylld uppgift som jag tar mig an med stor respekt för mina tidigare kollegors värv.

Jag hoppas att Du, bäste och trogne läsare av denna skrift, är redo att tillsammans med mig vidta en del förändringar. Även om ”skynda långsamt” nog är ett bra motto för anrika tidskrifter som vår, tycker jag det är dags för lite förnyelse av AT. Något som styrelsen för Artilleriklubben nu också bejakat.

Från och med nästa nummer kommer m a o tidskriften att se lite annorlunda ut, med ett något större format och min förhoppning är också en mera tidsanpassad layout.

2

Vår skickliga redigerare, Marie Thelander har nu fått mitt fulla förtroende att sätta tänderna i nummer tre för att åstadkomma en tilltalande och smakfull layout. Dina åsikter och synpunkter av det kommande numret är jag naturligtvis också intresserad att ta del av.

I detta nummer kan jag också presentera ett nytt inslag som jag hoppas ska kunna bli ett återkommande inslag i varje nummer – debatt.

Kanske skulle jag ha önskat att vi kunde starta med en riktig dundrande ”salva” men Jan Nygren, före detta minister och nu ett av de tunga namnen inom den allt större försvarsindustrikoncernen Saab är jag lika glad över att ha fått på kroken som debattskribent. Sitter du, käre medlem och ruvar på något ämne som du vill tycka till och skapa debatt om är min förhoppning och högsta vilja att du per omgående sätter dig vid dator och skriver ned dina åsikter för införande i kommande nummer av AT. Trevlig läsning!

Artilleri & Luftvärn

Torbjörn Larsson

Överste Torbörn Larsson är chef för Artilleriregementet och ordförande i Artilleriklubben.

En milstolpe är passerad!

I maj månad på Älvdalens skjutfält avlossade en av de två försökspjäserna i Archerprojektet en skarp Excaliburgranat. Denna till synes gråtrista dag i Dalarna gav prov på vad Försvarsmakten, Försvarets Materielverk samt försvarsindustrin kan åstadkomma i ett nära samarbete.

Att på långa skjutavstånd få målträffar på enstaka meter är ett krav som måste kunna ställas på ett framtida artillerisystem. Det kravet tillsammans med framtida krav på utskjutningsanordningar så som hög uthållighet, autonom förmåga, rörlighet, förmågan till att skjuta en bred ammunitionsportfölj med mera, kan vi redan idag visa upp.

Mats Rostadius efterlyser en del av denna framsynthet i sin debattartikel i Artilleritidskrift 1/06 och inte minst att saluföra detta. Mats artikel sänder ett par viktiga signaler till mig och förhoppningsvis till flera läsare av denna tidskrift. Är det så att vi utvecklar förmågor och kompetenser som vi själva ser som självklara och glöm-

mer bort att delge detta till de vi ska understödja och beslutsfattare? Eller gör vi detta men det når inte sådana som Mats och andra viktiga målgrupper?

Jag drar följande slutsats att vi måste nå ut med våra funktioners förmågor och utvecklingsmöjligheter, såväl artilleri som luftvärn, för att skapa kunskap om tankar och idéer om vart vi är på väg samt att skapa en debatt kring detta likt Mats artikel. Om vi inte gör detta kanske det bara stannar vid tankar och idéer vilket Mats flaggar för.

Jag tror att Artilleriklubben och inte minst Artilleritidskrift är viktiga forum för det.

Detta kräver dock att vi fortsatt har intressanta artiklar samt lyckas skapa ett gott debattklimat och breddar läsekretsen.

Jag hoppas att ni som är utvecklingsansvariga på förband, skolor, centra, staber, FMV, FOI och inte minst industrin och andra intresserade presenterar i detta forum var vi står och kan tänkas vara på väg.

3

Debatt

Jan Nygren

Jan Nygren är vice VD, Saab AB, före detta samordningsminister samt statssekreterare i försvarsdepartementet under Ingvar Carlsson-regeringarna.

Ett större Saab gynnar Försvarsmakten Den omfattande förändring som nu sker inom svenskt försvar sker också inom svensk försvarsindustri. I en internationell jämförelse kan man betrakta Sverige som en försvarsteknologisk stormakt. Alliansfriheten och kravet på inhemsk industri och självförsörjning har skapat en militär bredd och teknologisk höjd som bara finns hos stormakterna.

Innan den så kallade ominriktningen av försvaret startades blev försvarsindustrin varse att statsmakterna inte kunde lägga ut beställningar till flera konkurrerande industrier inom samma plattformsområde. Som exempel kunde vi alltså inte ha kvar dubbla robotindustrier i Sverige. Det var en stor omställningsprocess som industriföretagen fick genomgå under 1990-talet och som idag har skapat en ny försvarsindustristruktur.

Saab är idag, efter förvärvet av Celsius och nu senast efter köpet av Ericsson Microwave Systems (EMW), närmare 80 procent av den svenska försvarsindustrin. Även på den nordiska marknaden är Saab större än alla andra försvarsföretag tillsammans.Verksamheterna 4

inom Saab svarar väl upp mot nästan alla vapen- och materielsystem som finns inom Försvarsmakten. Detta ger oss fördelar i våra exportansträngningar. Vi kan erbjuda ett brett sortiment av hightechprodukter. Det svenska försvaret har ett mycket gott rykte när vi närmar oss utländska kunder. Något som vi givetvis har en konkurrensfördel av.

Vår export är också en viktig förutsättning för att vi ska kunna erbjuda kostnadseffektiva uppdateringar och vidareutvecklingar tillbaka till det svenska försvaret.

Just EMW förvärvet, som väntas bli klart i september, ger Saab och Sverige en utökad möjlighet att vidareutveckla sensor- och radartekniken. Svensk radarutveckling hamnar nu i ett företag med mycket försvarsrelaterad verksamhet. Det ger stora möjligheter att merutnyttja andra kompetensområden som flyg, avionik, ledning eller missilverksamhet. Det gagnar givetvis också möjligheterna till vidareutveckling inom luftvärn och artilleriområdet, men också inom det civila området.

För Saab är EMW förvärvet spännande

Artilleri & Luftvärn

Archerpjäs avfyras vid Boden södra i samband med försöksskjutning. också på andra sätt. Vi har redan produktområden som vi samarbetar inom, som exempelvis luftvärnssystemet BAMSE. Nu kommer andra produkter in i vårt sortiment, som GIRAFFE1, HARD2 och ARTHUR. Just artillerilokaliseringsradarn ARTHUR är idag etablerad i utlandsstyrkan i Afghanistan. Något som Saab också är.

Supportsysslor

Saab har genomfört infrastruktur- och installationsarbeten vid etablerandet av nya förläggningar i Afghanistan. Vi ser nu en utveckling där försvarsmakten sannolikt kommer att lägga ut allt mer av sådana ”supportsysslor” på industrin, för att kunna koncentrerar sig på sin huvuduppgift.Vårt arbete i Afghanistan gick mycket bra. Avgörande för detta var samtlig inblandad personals engagemang och Försvarsmaktens goda stöd.

1 2

Taktiskt luftvärnsradarsystem för luft- och sjöövervakning. ”Tyst” luftvärnsradar för korträckviddiga lv-system.

Detta sammantaget ger för framtiden en alltmer samverkande och samarbetande relation mellan försvaret och försvarsindustrier som Saab. Det ställer nya krav men har också alla förutsättningar att bli bra.

Vi har i Sverige en god tradition av nära samarbete då landet under mycket lång tid skapade nationella lösningar för att ytterst kunna skydda sig för det värsta tänkbara. Nu är det stora militära invasionshotet i princip borta.

Hotbilder och behov har ändrat karaktär.

Svensk försvarsindustri har förändrats det senaste årtiondet, precis som Försvarsmakten.

Förändringar som varit nödvändiga, men som också skapat nya möjligheter. Ökad export, inom ramen för det regelverk vi har, fler förvärv och ökad samverkan med omvärlden, skapar möjligheter till ny teknikoch vidareutveckling för Försvarsmaktens olika materielsystem. Något som alla kommer att ha nytta av.

5

Stefan Bratt

Demo 06 – ett viktigt steg mot Försvarsmaktens långsiktiga utveckling – Demo 06 Vår är ingen större stabstjänstövning utan utvecklingsaktivitet som i vissa fall har kortsiktiga, i andra fall, långsiktiga mål i arbetet med att utveckla framtidens försvarsdoktrin. Överste Jan Persson svävar inte på målet om vikten av den verksamhet som AT:s redaktör, som enda medierepresentant gavs möjlighet att besöka under en intensiv eftermiddag i Enköping – Demonstratorövning 06 Vår.

Ett led i att testa, verifiera och utveckla tankarna om det nätverksbaserade försvaret är demonstratorövningarna som inleddes för tre år sedan. Samtidigt inrättades Försvarsmaktens centrum för Ledningsutveckling (FMLednUtvC) i Enköping. En knappt 3 000 kvadratmeter stor yta i verktygsföretaget Bahco:s gamla industrilokaler i utkanten av Enköping där mycket de senaste åren har kretsat kring arbetet med att studera, utveckla, pröva och validera teknik och metoder för nätverksbaserat försvar.

6

Det nya utvecklingscentrat fungerar därmed som navet för den mängd prov, övningar och andra tester som sker under de så kallade demoperioderna med syfte att skapa underlag för fortsatt utveckling och anskaffning av framtidens ledningssystem.

Ska vara nav

I de gamla fabrikslokalerna som i stort sett har totalrenoverats finns de veckor som demoövningarna pågår ett antal olika simulatorer och ledningsenheter på plats.

Bland annat två stycken fullskaliga 39 Gripen-simulatorer, vars uppdrag kan följas på flera storbildsskärmar som står uppställda ovanför barackerna där simulatorerna har installerats.

– Dessutom har vi nu på plats en stridsbåt 90 avsedd för ledning av amfibiebataljonen samt även flera sensorenheter, som är fältgrupperade, berättar major Krister Arnell, vid Högkvarterets ledningsavdelning.

Utvecklingen av ledningssystemen är inde-

Artilleri & Luftvärn

Majorerna Thomas Bjerregaard från Bekdemoprojektet och Krister Arnell, Högkvarterets ledningsavdelning, samspråkar under en paus. lade i fyra, integrerade delar; Ledningssystem Teknik (Ledsyst T), Metod (Ledsyst M), Personal (Ledsyst P) samt Ledsyst O, som är förkortningen för Organisation.

Utvärderings- och säkerhetsfrågorna är viktiga områden som skär genom samtliga delprojekt. Runt år 2008-2010 är tanken att de första delarna ska börja användas operativt. Testerna görs i samarbete med Försvarets Materielverk (FMV), Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI), Försvarshögskolan samt försvarsindustrin.

Inte enbart teknik

– Vårt arbete handlar inte enbart om ny teknik – utan lika mycket om ett nytt sätt att arbeta där armén, marinen och flygvapnet ska kunna kommunicera och förstå varandra, använda varandras resurser och arbeta jämsides vid behov. Det ska också underlätta internationellt samarbete samt för-

bättra möjligheterna till samordning inom totalförsvaret, förklarar demoverksamhetens projektledare, överste Jan Persson under tiden som en rundvandring sker i lokalerna.

– Vinster och erfarenheter som görs under tiden som demoövningarna pågår används omedelbart om så är möjligt för att till exempel förbättra och effektivisera kommande internationella insatser. Nätverksbaserad ledning kommer att möjliggöra en ökad flexibilitet när det gäller utnyttjandet av befintliga förband och öka förmågan att skapa effektiva kombinationer av typförband, fortsätter Jan Persson.

Från och med nästa år går demonstratorverksamheten in i mer praktisk fas då arbetet med att köpa skarpa system och tekniska lösningar som behövs tillföras FM:s förband, inleds.

7

Demo 06

Luftläget studeras inför kommande uppgifter i cellen (enheten) för Luftvärnet.

– Redan under vår nästa Demoövning, Demo 06 Höst kommer vi för första gången att ha ett relativt stort deltagande av utländska officerare från ett antal europeiska länder. Under Demo 06 Vår har vi med utländsk personal i mindre omfattning. Bland annat några singaporianska officerare som leder vår infanteribataljon. Orsaken till att vi först nu har utländska officerare i ledande befattningar är att vi inte har ansett oss mogna att ha utländska officerare involverade förrän nu, berättar Krister Arnell.

när det gäller ledningsfunktioner, konstaterar Jan Persson.

Internationell demo?

– För vår stabsfunktion får det inte uppstå någon som helst fördröjning från insats till dess att analys görs av insatsens effekt. Vi måste ha system som arbetar i realtid, säger Elfström.

Demoverksamheten ska också undvika att utveckla några svenska särlösningar som inte kan nyttjas internationellt. Något som görs genom att delta i utvecklingsarbetet på flera olika nivåer. Inte minst inom EU. – Vi måste naturligtvis vara så interoperabla som möjligt med våra system. Inte minst 8

Vi har kommit till luftvärnsbataljonens stabsplats som består av ett par bord samt ett antal datorer där olika system visar läge, förmåga och status för bataljonens resurser. Överstelöjtnant Mattias Elfström från LvSS är en av dagens besökare och han konstaterar att någon fördröjning från effekt till analys inte är acceptabel.

Något som hans chef, överste Göran Wahlqvist, regementschef vid Luftvärnsregementet instämmer i.

Artilleri & Luftvärn

Besökarna på Demo 06 Vår kunde med hjälp av två stora teveskärmar följa flygförarens updrag som genomfördes i en Gripen-simulator som fanns på plats i övningslokalerna.

– För min del är jag intresserad av att studera hur konkret denna verksamhet har blivit. Vi måste komma ihåg att från PowerPoint-presentationer till dess att det finns gripbara, skarpa system att använda i våra internationella operationer, är det en lång väg att gå.

Fokus på ”sensor to shooter”-frågor

Inom delprojektet Ledsyst T berättar projektledaren Nils-Göran Nilsson, FMV att ungefär 30 procent av de riktigt trixiga tekniska frågorna är lösta.

– Vi har kommit en bra bit på väg när det gäller arkitektur. Det som vi nu fokuserar mycket kraft på är att lösa vapenfrågor av ”sensor to shooter”– karaktär, säger Nilsson.

Vi har för tillfället lämnat övningsmodulerna där de olika staberna är grupperade och kliver nu in i en lokal där verksamheten inte tillhör själva övningsspelet. Här, i det så kallade labbet pågår istället ett unikt experiment

då en vapenplattform, i detta fallet fartygschefen ombord på kustkorvetten Stockholm leder en operation i realtid med hjälp av ledningssystemet Cetris i samverkan med en pluton amfibiesoldater utrustade med realtidskommunikationsutrustning från den pågående MARKUS1-studien, UAV-förband (Ugglan) samt brigadstab och ledningshögkvarter (Force HQ) i Enköping.

– Det som vi just idag studerar och utvärderar är effektiviteten av att använda särskilda chattrum för kommunikation och ordergivning inom amfibieplutonen och mellan pluton och högre chef, i detta fall FC ombord på Stockholm, förklarar överstelöjtnant William Ressel samtidigt som realtidskommunikationen mellan plutonchef och FC kan följas på en storbildsskärm.

På en annan del av skärm ser vi den länkade bilden från Ugglan som arbetar med att följa målfartyget, vars taktiska syfte ännu så länge är höljt i dunkel.

1

Markstridsutrustad soldat

9

Demo 06

Majorerna Göran Myllimäki, Artilleriregementet och Anders Henriksson, Markstridsskolan, ingick i den övade brigadstaben.

Chattfunktion testas

– Utan att säga alltför mycket om vårt pågående experiment har kan jag i alla fall säga att en chattfunktion kräver mycket hög disciplin av användarna för att systemet ska vara utgöra en effektiv ledning, avslöjar William Ressel.

Andra frågor som måste besvaras är hur målansvar kommuniceras och ansvar kan utkrävas för genomförda handlingar baserat på ett chattforum.

I labbmiljön sitter tekniker och operatör av de olika systemen axel vid axel för att hitta 10

nya lösningar eller utvärdera olika åtgärder som förband eller chefer vidtar.

– Tidigare har det tagit år för våra tekniker att bygga om ett nätverk och ansluta nya noder eller ta bort noder. När vi nu bygger detta ”nät av nät” kan vi bygga om ett nät inom loppet av några tiotals sekunder. Det handlar om ett antal klick på en datorskärm och sedan ska det vara klart för insats, deklarerar Jan Persson. Artilleritidskrift kommer i kommande nummer att beskriva artilleriets del av verksamheten vid Centrum för Ledningsutveckling, projekt Bekämpningsdemonstrator.

Artilleri & Luftvärn

Joakim Lewin

Överstelöjtnantt Joakim Lewin, Försvarets Materielverk, arbetar som produktledare för indirekt eld på FMV.

Första skottet för Excalibur med Archer Den fjärde maj i år skrevs svensk och amerikansk artillerihistoria. Från en skjutplats på gränsen till Härjedalen sköts den intelligenta granaten Excalibur med en Archerpjäs med mål på Älvdalens skjutfält. Testet med två träffar i målet visade att såväl Excalibur som Archer är på god väg i sin utvecklingsprocess.

Excalibur är 155 mm precisionsammunition som utvecklas tillsammans med USA för att användas med REMO Haub 77B Archer.

Projektilen navigerar med hjälp av GPS mot förprogrammerade målkoordinater och träffar med hög precision. Verkansdelen är en normal spränggranat och det inbyggda tändröret kan programmeras för zonbrisad, ögonblicksbrisad eller inträngningsbrisad.

Artilleri-Tidskrift kommer i kommande nummer att återkomma till projektet och för en uppdaterad beskrivning av pågående teknikutveckling.

Första provskjutningen 2004 i USA

Hösten 2004 genomfördes den första prov-

skjutningen med navigerande projektil i USA. Sedan dess har det genomförts ett stort antal tester, alla i USA och med amerikanska 39-kalibrers pjäser och det amerikanska modularladdningssystemet MACS. Skottvidden har varierat från 8 km till 23 km och verkan har demonstrerats mot olika måltyper. Testen har varit nyttiga i utvecklingsarbetet och olika fel har uppdagats och åtgärdats efter hand. Något mer än hälften av projektilerna har fungerat helt utan problem. Mot korrekt inmätta målkoordinater har Excalibur demonstrerat ett CEP501 på mindre än 5 m. Penetration av 100 mm armerad betong har fungerat och effekten mot alla måltyper har varit utmärkt. Ännu återstår en del av utvecklingsarbetet och de projektiler som sköts i Älvdalen har till exempel inte det basflöde som ska finnas i den slutliga versionen.

Skott med 52 kaliberpjäs

I maj 2006 var det dags att skjuta i Sverige CEP50 är ett statistiskt mått för spridning. Det anger den radie inom vilket 50 procent av skotten träffar.

1

11

Excalibur

och med en 52-kalibers pjäs för första gången. Skjutningen genomfördes med fyra Excaliburprojektiler och en försökspjäs i projektet REMO Haub 77B Archer samt de nya modularladdningarna med IM-krut som utvecklas till Archer. Det primära syftet med provet var att visa att Excalibur fungerar efter att ha skjutits med högsta laddningen från Archer. Detta prov innehöll en del moment som genomfördes för första gången.

• Första gången i Archer (52-kalibers eldrör).

• Första gången med svenska modularladdningar.

• Högsta Vo som skjutits (920 m/s).

• Första gången utanför USA och efter verklig transport.

• Första gången med elevation under 45°.

Omfattande transportplanläggning

Transport of projektilerna, som inte har genomgått alla prov som medger en normal hantering, krävde en omfattande planläggning. Från slutsammansättningen i Oklahoma i USA genomfördes lastbilstran12

Målet för en av Excaliburprojektilerna var en skrotbil. Ovan kan Artilleritidskrift som första publikation publicera unika bilder tagna med höghastighetskamera från en av träffarna i målet. sport till Dover Air Force Base på östkusten. Därifrån genomfördes flygtransport med en svensk C-130 till Örebro och se-

Artilleri & Luftvärn dan lastbil igen till Älvdalens skjutfält. På skjutfältet placerades två projektiler i en frysbox och kyldes till minus 43 grader C och två projektiler placerades i ett värmeskåp för att sedan skjutas i plus 63 grader C. Normalt ska Excalibur skjutas med en elevation på över 60 grader. För att kunna testa med högsta laddning och fortfarande få plats med riskområdet genomfördes skjutningen med en elevation på 29 grader. I stället för att komma ut till maxskottvidden på drygt 50 km kunde målet placeras på 25,9 kilometers avstånd.

Testet leddes av personal från Bofors och Raytheon samt SAAB Bofors Test Center.

Testutrustningen omfattade ett flertal radarstationer för att kunna följa projektilerna i alla delar av banan, telemetri samt även kameror för att spela in avfyring och träff i målet. Kamerorna krävde bra väder vilket fördröjde testet några dagar. Själva skjutningen genomfördes den 4 maj och resultatet sammanfattas i tabellen.

Skott Vo 1 2

919,7 m/s 920,0 m/s

3 4

920,5 m/s 920,4 m/s

Rörinställning Zonbrisad Ögonblicksbrisad

Temperatur +63° C +63° C

Träff

Zonbrisad Ögonblicksbrisad

-43° C -43° C

7,3 m —

8,8 m —

De två projektiler som inte nådde målet

Gruppering av Archerpjäsen innan provskjutningarna genomfördes skedde på en myr i gränstrakterna av Härjedalen/ Dalarna. visade genom den telemetriutrustning som skickar data ner till en markstation, att de höll mekaniskt och att mycket av elektroniken, bland annat tröghetsnavigeringen, fungerade. I Excaliburs navigationssystem finns en funktion som förhindrar att tändröret armeras och projektilen detonerar om den inte når fram till målkoordinaterna.

Skjutning med basflöde

Nu fortsätter utvecklingen och provverksamheten. I sommar ska de första projektilerna med basflöde skjutas och sedan följer flera test för att verifiera tillförlitlighet och säkerhet. Nästa skjutning i Sverige planeras till våren 2007. Därefter genomförs under 2007 – 2008 ytterligare prov för att testa hela systemet av Archer och Excalibur.

13

14

Artilleri & Luftvärn

Benny Björkung

Benny Björkung, provledare på Bofors Test Center i Karlskoga.

Något stort mellan Lillhärdal och Särna I början av året fick Bofors Test Center (BTC) uppgiften att genomföra ett skjutprov med Archer som skulle skjuta skarp Excalibur med Uniflexladdningar, alltså något unikt i vårt lilla land. Provet skulle genomföras med skjutplats i Härjedalen och nedslagsområde på Älvdalens skjutfält.

Jag fick ”tyvärr” äran att genomföra detta och det fanns många belackare som sa ”det går aldrig” (som ni vet ligger Karlskoga i Örebro län). Vår nye VD, Stefan Krol, fick lösa kontakten med markägare för riskområde och han lyckades.

Min avdelningschef Jan Rådesjö fick ta kontakt med alla myndigheter om risk, skyddsobjekt, risk för flyg med mera. Även han lyckades och jag själv tog tag i arbetet med att skapa resurser för en lyckosam provning.

Till slut hade vi fått ihop följande resurser till skjutningen:

Försvarsmakten: 2 artradar samt en Archerpjäs.

FFK Karlsborg: 2 höghastighetsvideokameror vid målen, fyra videokameror vid mål, två telemetristationer (en vid pjäsen, en på Kalgravsåsen), Weibelradar vid pjäs.

Bofors Test Center: två höghastighetsvideokameror vid pjäs, tre video vid pjäs, Weibelradar vid pjäs, provledning, Marvinutrustning (vindvisering).

Bofors Defence: Pjässervice, Ytterballistiker.

Leverantören i USA: Sju personer med olika uppgifter.

Ostermans Aero: Helikopter med sjuksköterska. Älvdalens skjutfält: Logistik (mat, förläggning, maskiner, personal mm).

15

Excalibur Totalt var det mellan 40-60 personer involverade på plats i provet. Hemvärnspersonal svarade dessutom för bevakning (med skarpladdade vapen) under två veckors tid.

Veckorna fram till genomförandet var inte njutbara, efter cirka tre veckors förberedelser insåg jag att vi måste vara två provledare för att klara uppgiften och jag fick Peter Ljungqvist till min hjälp från BTC.

Nära ”väggen”

Trots denna åtgärd var den berömda ”väggen” väldigt nära och under ett par veckor sov jag bara sporadiskt, började få ont i huvudet och blev orkeslös. Som tur var slapp jag att möta väggen. Väl dags att åka till Älvdalen vecka 17 släppte oron och det började bli kul att se om alla kom från olika håll i Sverige för att genomföra provet.

Måndagen den 24 april drog vi mot Älvdalen. Vi hann till Filipstad innan telefonen ringde och beskedet var tungt - vägen mellan Särna och grupperingsplatsen var avstängd för transporter över 12 ton. Det vi skulle fram med vägde 40 ton.

Jag och kunden lämnade över ärendet till ”högre chefer”. Tisdag klockan 1100 fortfarande ingen lösning, varvid jag ringde en chef för vägverket och bad om hjälp. Efter ungefär en kvart ringer en tjänsteman och säger följande ”Grabbar, ni får använda vägen men håll avstånden så ska ni se att det går bra”.

Skjutplatsen var en aktiv torvmosse där tjälen börja gå ur marken, (under min tid som batterichef på A7 på Gotland har jag 16

En väderballong släpps upp timmarna före skjutning av personal från Bofors Test Center. aldrig grupperat på en kladdigare plats).

Omlastning av långtradarna fick ske ute på vägen för att få in mätutrustningen.

På onsdag förmiddag får jag reda på att pjäsen inte kommer före torsdag kväll och systemprov var planerat under torsdagen.

Jag ringer och får tag i rätt person på FMV och pjäsen kommer på torsdag förmiddag.

Utrustning för temperingen från USA skulle komma under onsdag. Den kom till Arlanda torsdag natt och till Särna fredag morgon. Under fredagen när vi skulle prova utrustningen mot telemetristationen var det snöstorm...

Artilleri & Luftvärn Hemfärd sent samma kväll för att åka upp igen två dagar senare för fortsatta prov av olika utrustningar. Tisdag den andra maj är allt klart för skjutning men dimma och regn gäckar provningen. Under onsdagen fortsätter Murphy att sätta oss på prov då viss mätmateriel strejkar. Torsdag och äntligen bra väder när det är näst sista dagen för genomförandet. Alla är på tå då vi inser att vi håller på att skriva svensk artillerihistoria.

Nedräkning för första skottet men skruven på pjäsen stänger inte. En fullt sprängladdad projektil i eldröret som ska plundras framifrån med fjärrstyrd utrustning från BAE som inte har hunnit med att provas.

Den fungerar perfekt.

Ny nedräkning. Avfyrning och rapport från målområdet, träffen ligger cirka sju meter från koordinaten vi programmerat projektilen med.

En Excalibur lämnar eldröret för att slå ned 26 km längre bort i terrängen på Älvdalens skjutfält.

Bara för att ge er en liten bild av behovet av kommunikation. Min mobil hade 6,20 tim inkommande och 18,42 utgående samtal under veckor 16-18. Tack alla som deltog och utförde ett mycket proffsigt jobb, hälsar en före detta batterichef på 4140batteri.

En Weibelradar grupperades vid pjäs för att följa projektilbanan.

Nu har vi varit med om något ingen annan gjort i vårt avlånga land, skjutit en skarp Excalibur 26 km med styrning, i Archer med L/52 eldrör och Uniflex laddningar som drivladdning.

Vi skjuter ytterligare 3 skott.

Provmässigt blir hela försöket en fullträff.

17

Mats Carlsson

Mats Carlsson är informatör vid I 19 i Boden.

Artradar viktig del av ISTAR under Cold Response – Det är mycket nyttigt för oss att vara med här. Vi får en bra möjlighet att marknadsföra våra förmågor i konceptet ISTAR. Det säger Mats Rostadius, som under den internationella övningen Cold Response, ansvarade för Artilleriregementets personal under övningen. En av de sensorer som lydde under ISTAR-kompaniet var artillerilokaliseringsradarn. Övningen genomfördes den 6-24 mars i området runt Narvik i Nordnorge. Cold Response är den högst prioriterade övningen i norska försvarsmaktens övningsprogram för 2006 och förutom norska förband deltog förband från tio andra nationer.

Det svenska deltagande var det största när det gäller antalet värnpliktiga hittills under en internationell övning på utländskt territorium. Att operera i områden som övningen genomförs i under vinterförhåll18

anden är en stor utmaning som ställer stora krav på både landstyrkor, flyg och marina förband. Ett av syftena med Cold Response var att göra styrkorna ännu bättre rustade för att kunna hantera militära uppdrag i denna typ av krävande omgivningar.

Operativ rörlighet

De som deltog övades bland annat i att bli bättre på operativ rörlighet och samarbete med andra länders förband i ett fredbevarande scenario. Övervakning, patrullering, uppsättning av vägspärrar, kontroll av fordon, kontroll av luftrummet, minröjning, evakuering av civila, och hantering av upplopp är exempel på några av övningsmomenten.

Artillerilokaliseringsradarn har visat sig vara ett mycket tillförlitligt system där andra system har inte riktigt lyckats avseende granatkastareld.

Artilleri & Luftvärn Gruppchefen Malin Scharfenberg Kahlke följer fiendens artilleri inne i Artilleriradarvagnen.

Foton: Roger Larsson Artillerilokaliseringsradarns förmåga att dessutom kunna meddela de beräknade nedslagspositionerna för en eller flera inkommande projektiler ökar möjligheterna att inta skydd för det egna förbandet.

Under Cold Response har framförallt alarmeringsfunktioner till egna förband övats.

– Med radarn har vi möjligheter att upptäcka fientligt artilleri redan fem sekunder efter att granaterna har avlossats. På det sättet kan vi hinna varna egna enheter så att de hinner ta skydd, berättar Malin Scharfenberg Kahlke, radargruppchef.

Bland de utländska förband hade Storbri-

”Vi har fått en bra möjlighet att marknadsföra våra förmågor under Cold Response”, säger Mats Rostadius.

19

Cold Response tannien det största bidraget med sin 3000 man starka 3. kommandobrigad, som avslutade sin vinterträning i Norge med att genomföra Cold Response. Frankrike deltog med en alpjägarbataljon på 800 soldater.

råden som den svenska utlandsstyrkan har och kommer att få uppgifter i.

-Otroligt lärorikt att få vara med om det här, det ställer helt andra krav på oss med den här typen av terräng, säger Andreas Nilsson, radaroperatör.

Lärorikt

– Att vi dessutom är med och syns i ISTARkonceptet är mycket viktigt för framtida uppgifter, framförallt för den kommande stridsgruppen som ska sättas upp i Norden, avslutar Andreas Nilsson.

Personalen från Artilleriregementet tar med sig många erfarenheter hem om hur man hanterar den typ av miljö som finns i ett kuperat land som Norge. Landskapet påminner i många stycken de missionsom-

TTÖ

Daniel Johansson, Robert Andersson Kaptenerna Daniel Johansson och Robert Andersson var 2004 – 2005 studerande vid Taktiska Programmet vid Artilleriets Stridsskola och tillhörde då Norrlands Artilleribataljon.

Skjutning med kallt och strävt eldrör Vid skjutningar med haubits 77B har det visat sig att eldrörets egenskaper förändras beroende på vilken laddning som skjutits innan samt hur länge det varit i skjutvila.

En minskning av V0 uppstår vid första skottet då eldröret har varit i skjutvila en längre stund. Detta fenomen kallas, ej vetenskapligt, för kallt eldrör. Det har även visat sig 20

att byte av laddning från en lägre till en högre laddning minskar utgångshastigheten vid första skottet och detta fenomen kallas, ej vetenskapligt, för strävt eldrör.

Uppgiften

Uppgiften var att genomföra en försöksskjutning där värden tas fram på hur

mycket utgångshastigheten varierar mellan: Kallt eldrör, kallt och strävt eldrör samt strävt eldrör jämfört med varmt eldrör.

Uppgiftens innebörd

Det höga kraven avseende precision och verkan hos framtidens långräckviddiga bekämpningssystem får till följd att alla osäkerhetsfaktorer och inflytelser måste kunna identifieras och korrigeras för att erhålla verkanseld i första eldöppnandet.

Om vi genom dessa försök identifierar de förändringar i V0 som uppkommer vid laddningsbyte, kan dessa värden vara en parameter i framtagandet av en ny ballistikräknare. Detta för att exempelvis erhålla god precision och verkan vid MRSI1 -skjutningar.

1

Multiple Rounds Simultanious Impact

Bilden nedan visar byte från laddning 4 till laddning 9 där strävt eldrör kunde konstateras. Första skottet går ca 8m/s saktare än de övriga två i serien vilket innebär en längdspridning på ca 320-350m.

Artilleri & Luftvärn Genomförande

Försöket genomfördes under helgen vecka 511 på Älvdalens skjutfält med en haubits 77 B. Under förberedelserna vägdes granaterna med 10 grams noggrannhet. Pjäsen bemannades av elever ur YOP 3-4 och för inmätning av nedslag utnyttjades lärare ur ArtSS. Skjutningen genomfördes som treskottsserier med byte till högre respektive lägre laddning mellan serierna. För att verifiera varje laddningskombination eftersträvades att skjuta tre serier i varje kombination.

Sista dagen genomfördes två femskottsserier MRSI. Samtliga granaters nedslag inmättes från säkert lägesbestämda observationsplatser. Värdena från dessa platser användes för att kontrollera tillförlitligheten av V0-resultaten.

Bilden nedan visar byte från laddning 8 till laddning 9. Där uppstår ett glatt eldrör vilket innebär att det första skottet har högre utgångshastighet än de övriga. Det var den enda laddningskombinationen där detta påvisades.

Första skottet går mellan 3,4 till 6,5m/s fortare än de övriga två i serien vilket innebär en längdspridning på ca 120-280 m.

21

TTÖ De erhållna V0 värdena som vi fick under skjutning jämfördes med beräknat V0 för aktuell granatvikt och kruttemperatur och utifrån detta beräknades ett D V0 för varje skott. Detta lades sedan in i Facit – SKER Version 2.2.7 beta, för att fastställa längdspridningen mellan de tre skotten. Normerat väder användes för att avgränsa bort vädrets inverkan på granaten.

Vid skjutning med laddning 8 när eldröret varit i skjutvila påvisas ett kallt eldrör. När skjutning genomfördes med kallt eldrör och laddning 6 kunde dock inget fenomen påvisas.

Där orimliga värden från V0 -radarn erhölls, användes inmätta värden från observationsplats för att identifiera eventuell längdspridning. Resultaten som erhölls lades in i en grafisk tabell för att lättare kunna identifiera strävt och kallt eldrör.

Från de skjutna laddningskombinationerna är det framförallt vid byte till laddning 8 och laddning 9 som korrektioner behövs för att uppnå träff i första skottet.

Slutsatser

De flesta av laddningskombinationerna påvisar en tendens till strävt eldrör vid första skottet. Vid byte mellan låga laddningar inom 4 till 7, påvisas en mycket liten spridning. Däremot vid byte från låg till hög laddning, exempelvis från laddning 4 till laddning 9, blir spridningen betydligt större.

Vid laddningsbyte från laddning 8 till laddning 9 påvisas glatt eldrör vid första skottet. Även denna laddningskombination bör korrigeras.

Bilden till höger visar det olika laddningskombinationerna som skjutits samt vilken tendens varje kombination har och om längdspridning var över eller under 50 m inom serien.

22

MRSI skjutningarna påvisar små skillnader i spridning mellan skotten utifrån de serier som skjutits med laddning 4 till 7.

Framtida ballistikräknaren måste ha inprogrammerade erfarenhetsvärden från skjutningar med alla laddningskombinationer för att kunna korrigera riktelementen med hänsyn taget till eldrörets förutsättningar. Den bör också kontinuerligt lagra V0 för att kunna ändra korrektionerna allteftersom eldrörets egenskaper förändras.

Dessa två funktioner är en framgångsfaktor om artilleriet i framtiden ska kunna genomföra MRSI-skjutningar samt erhålla rättliggande eld även vid stora laddningsbyten.

Artilleri & Luftvärn

Stefan Bratt

ECOM – robotsystemet som kan ersätta både TOW och Strix Försvarsmaktens första intelligenta granat, granatkastarprojektilen Strix faller snart för åldersstrecket. Likaså pv-robotsystemet, robot 55 (TOW). Lösningen för att ersätta båda dessa system till ett nytt system har Nordens enda tillverkare av missilsystem, Saab Bofors Dynamics (SBD) och projektet har döpts till ECOM (European Common Missile), då behovet av ersättningssystem finns i hela Europa.

Ecomprojektet inleddes 2001 på eget initiativ av SBD.

indirekt på ett avstånd mellan 8 till cirka 50 kilometer. De exakta talen kan jag inte avslöja, säger Regebro.TOW kan idag nyttjas för direkt bekämpning på ett maximalt avstånd av 3,2 kilometer.

– Vi behöver inte gå över åtta kilometer eftersom du som skytt inte ser längre än denna sträcka. Inte ens en attackhelikopter skulle kunna utnyttja Ecom för direkt bekämpning på ett längre avstånd än åtta kilometer, hävdar Regebro.

– Vi såg naturligtvis framför oss en framtid där volymerna i samband med anskaffning av nya system som minskar radikalt samtidigt som vi visste att behovet finns för att ersätta TOW och Strix inte bara i Sverige utan i en rad andra europeiska länder, berättar Christer Regebro, teknisk marknadsförare inom SBD. Den gemensamma nämnaren för ersättningen blev alltså Ecom.

Strix faller inom sju-åtta år för ålderstrecket och behovet att hitta ett precisionsvapen med lång räckvidd har fastställts tydligt av bland annat Artilleridemonstratorstudien.

Låg vikt

– En av finesserna med Ecom är att roboten kan nyttjas för både direkt och indirekt bekämpning. Med en turbojetvariant kan vi till och med nå en räckvidd på 150 kilometer. Ecom är dock optimerad för att verka

Utmaningen som SBD robotingenjörer har ställts inför är med andra ord att skapa en liten robot med hög andel stridsdel i kombination med en avancerad målsökningsfunktion.

En egenskap som Christer Regebro och hans kollegor inom SBD gärna poängterar extra är Ecom-robotens förhållandevis mycket låga vikt i förhållande till prestanda.

– Vi har idag en vikt för hela roboten på 27 kilo och då innehåller den tre olika stridsdelar. Det är kombinationen av ECOMs låga vikt men långa räckvidd och penetrationsförmåga som gör hela projektet unikt och världsledande i sin sektor, anser Christer Regebro.

23

ECOM – Orsaken till den långa räckvidden är att roboten är byggd med en trekantig form, vilket i sin tur ger en mycket bra glidförmåga.

En annan anledning till trekantsformen är en kraftig reduktion av radarmålarean. En artilleriradarenhet ska inte kunna upptäcka Ecom utanför ordinarie räckvidd från grupperingsplats.

– Ska en artillerilokaliseringsradar hitta ECOM signatur innebär det också att Ecom i sig kan bekämpa sensorns gruppering. Det innebär att vi mer än halverat upptäcksavståndet för artilleriradarenheter. Ecom kan också programmeras för att träffa sitt mål i olika attityder och vinklar.

24

– Det upplever vi som betydelsefullt eftersom målet i sig kan försöka att skydda sin gruppering genom att till exempel ha en skola eller en kyrka som skydd. Därför är det viktigt att Ecom kan bekämpa mål i en rad olika attityder, vilket innebär att såväl roll-, dyk- och inflygningsvinkel kan väljas av missilen i själva träffögonblicket. Verkan kan också väljas bort i en viss vektor, vilket innebär att vi undviker att träffa andra objekt än det som vi vill träffa.

Fyra moder i målsökaren

ECOM målsökare har fyra olika moder: • Semiaktiv lasermålsökare (målet belyses av soldat med laserpekutrustning).

• Bildkorrelation. UAV eller eldledare skickar tillbaka en markerad bild av må-

Artilleri & Luftvärn lets träffpunkt. Något som kan göras före Ecom avfyras eller efter avfyrning i banan – Eldledaren vill inte träffa stridsvagnen utan raketartilleripjäsen som står precis bakom stridsvagnen. Oavsett om rakartpjäsen flyttar sig kommer Ecom att låsa på rakart istället för stridsvagnen.

• Sökning av lagrade målbilder. Söker efter signatur, värme och bild som motsvarar det inprogrammerade målobjektet. Hittar ingen stridsvagn, söker efter stridsfordon. Hittar inget stridsfordon, söker efter annat fordon.

• Koordinat-målsökning. Luftbrisad (flyger in mot målet och detonerar på angiven koordinat).

Ecom är utrustad med ett tröghetsnavigeringssystem

– En vinst med ett tröghetsnavigeringssystem är att Ecom kan avfyras från till exempel ett garage eller en ladugård vars öppning är mer än fyrtiofem grader från målet. Efter avfyrningen korrigeras ECOM riktning med tröghetsnavigeringen eftersom den letar sig fram till målet med hjälp av angivna koordinater. Dessutom är utskjutningstrycket så lågt att Ecom-robotar kan avfyras från i princip slutna rum.

Det räcker med att till exempel garagedörrarna öppnas ett kort ögonblick för själva avfyrningen.

Huvudplattformen för Ecom är SEP

– Avsikten är att varje SEP som utrustas med Ecom ska ha 15 robotar med MRSI-kapacitet (Multiple Launch-Simultaneous Impact). Samtliga robotar kan skjutas iväg inom 15 sekunder och eldkraften av en MRSI-insats blir mycket kraftig. Även i direktmoden kan flera mål mätas in samti-

digt och en samtidig bekämpning av upp till 15 fordon ske, vilket ökar ECOMfordonets eldkraft och överlevnadsförmåga.

När det gäller bekämpning av terroristfordon har SBD valt att lösa insatstypen på två sätt – antingen via tryckverkan eller tryckverkan i kombination med bildkorrelation som riktas mot förarhytten av ett misstänkt fordon.

– Vi kan se till att inte träffa den del av fordonet som bär på robotar eller andra vapentyper om en detonation skulle utgöra ett hot mot en eventuell civilbefolkning, förklarar Christer Regebro.

Världsbäst?

Stridsdelspaketet som Ecom ska utrustas med, tror Christer Regebro i förhållande till vikten (9 kilo) är den mest avancerade som någonsin konstruerats för ett liknande robotsystem.

– Bedömningen gör jag med tanke på att stridsdelspaketet består av tre delar. En pansarbrytande del med förpenetrationsförmåga (kaliberstort hål). Resterande två stridsdelar 25

ECOM

går igenom den första stridsdelens penetration. Den andra delen är en RSV-laddning med över 1 200 millimeters pansarbrytande verkan. Dessa två stridsdelar tillsammans slår allt som finns i stridsvagnars pansarskydd, hävdar Christer Regebro.

Den tredje stridsdelen är en termobarisk laddning, som har ett lager kulor på halvvarv vilket innebär en tryckverkan på mer än två bar inne i ett rum med en volym på 100 kubikmeter. Splitterverkan kan också riktas mot ett mål eller från ett känsligt område genom att välja inflygningsriktning, dykvinkel och rollvinkel vid anslag eller luftbrisad. Enbart tryckverkan erhålles genom att vända splittersektorn rakt upp.

Förhoppningen är att en prototyp ska vara realiserad 2011 i form av ett samarbetet mellan Sverige och flera andra europeiska länder. Ett arbete med att få till stånd en gemensam kravharmonisering mellan Sverige, Storbritannien och Frankrike med sikte på 2012 har inletts.

26

– Industriellt har vi en bit att vandra ännu eftersom SBD, som i ett europeiskt perspektiv är ett tämligen litet företag, har ett koncept som är mycket attraktivt för flera länder, men det är naturligtvis en black om foten för några av våra konkurrenter att vi har tagit fram detta koncept med vår förhållandevis lilla systemförmåga, konstaterar Christer Regebro.Det finns dock en överenskommelse mellan den stora europeiska giganten MBDA1 och SBD om att genomföra ett samarbete om Ecom väljs som nytt, europeiskt missilsystem. –Vi har börjat diskutera innehållet i denna överenskommelse och måste komma till ett gemensamt beslut inom något år.

Från Försvarsmakten har SBD erhållit finansiering till vissa delstudier av Ecom. Diskussioner pågår med ytterligare en större, europeisk nation om finansiering till fortsatt utveckling.

Faktaruta: Räckvidd: Från 100 meter till 50 km. Armerad före 100 meter flykt från utskjutning. Krav för att kunna verka i SIB-miljö.

Vikt: 27 kilo Längd: 1,5 meterStridsdelsvikt: 9 kilo (fördelat på tre stridsdelar)

Artilleri & Luftvärn

Björn Edström

Björn Edström är ledamot av Bofors Luftvärnsförenings styrelse och verksam inom Bae Systems utvecklingsenhet i Karlskoga.

Somrig utflykt för Bofors Luftvärnsförening Varje år arrangerar Bofors Luftvärnsförening vars historia dateras tillbaka till brinnande världskrig, en sommarutflykt.

I år var det söndagen den 11 juni som tjugo herrar och några damer äntrade bussen för vidare färd mot Filipstad och det unika museet, Krigsflygfält 16 vid Brattforsheden, väster om Filipstad.

Redan så här tidigt under den långa och varma sommaren visade sig vädrets makter ha vakna på sin bästa sida. En strålande sol mötte bussen när första stoppet gjordes inne i Filipstad. En titt på bygdens store son, uppfinnare John Ericssons pampiga gravmonument vid Filipstads nya kyrkogård stod på schemat.

bördeskriget i mitten av 1800-talet. John Ericssons önskan var att bli begravd i Sverige och efter hans död 1889 så skedde detta efter att kistan först transporterats till Sverige på den amerikanska pansarkryssaren Baltimore.

I närheten av hans grav ligger Kanonudden och där finns de två 15 tums kanoner uppställda som John Ericsson en gång skänkte till svenska flottan för att bestycka svenska monitorer. De ställdes på denna plats år 1900 efter att ha tjänat ut i flottan.

John Ericsson som förutom att han låg bakom ett flertal viktiga uppfinningar, gjorde sig ett namn i USA som hjärnan bakom konstruktionen av fartygstypen monitor. Fartygstypen bidrog starkt till Nordstaternas seger i det amerikanska in27

Sommarutflykt Efter färd till Brattforsheden förevisades Krigsflygfält 16 som togs i bruk 1940 i samband med det tyska angreppet på Norge. Tanken bakom krigsflygfälten var att fredsförläggningarna var ett av fiendens främsta mål. Vid krigsutbrottet skulle flygvapnet flytta ut förbanden till undangömda baser. Under krigsåren fanns upp till ett 70-tal flygplan stationerade på Brattforsheden.

Bofors Luftvärnsförening bildades två år innan krigsflygfält 16 sattes upp. Grundare var kapten Bertil Boström som tog sig an att genomföra föreningens första uppgift att ”...verka för frivillig utbildning av befäl till ortens luftvärn och luftbevakning”.

Boforsområdet hade i dessa orostider behov av luftvärnsskydd. AB Bofors hade kanoner och ammunition men inte tillgång till pjässervis. Landstormsförband avsedda för utbildning av frivilligt befäl för infanteriet fanns däremot tillgängliga i området. Detta var bakgrunden till att Bofors Luftvärnsförening bildades.

Den första kursen startade i Bofors hösten 1937. Då andra världskriget bröt ut och mobiliseringsorder gavs vid Bofors Luftvärn den 2 september 1939, kunde de då planerade och utbildade luftvärnsförbanden organiseras under befäl av Bofors Luftvärnsförenings medlemmar, som ett resultat av en framgångsrik kursverksamhet.

28

Dan Borgström taxar efter att ha landat på Brattforsheden med sitt Bücker 131 Jungmann flygplan. Foto: Björn Edström

Enda i ursprungligt skick

Fält 16 är det enda krigsflygfält i ursprungligt skick från andra världskriget som finns kvar i landet. På Brattforsheden är delar av miljön i det närmaste orörd sedan 1940talet. Här finns värn, hangar och byggnader bevarade. En del av byggnaderna innehåller originalinredning från krigsåren och Brattforsheden är sedan 2003 kulturreservat.

Under entusiastisk ledning av eldsjälen JanErik Clerkestam fick vi ta del av Brattforshedens historia, höra om det pågående restaureringsarbetet, göra en rundvandring på fältet och bese de museala samlingarna.

En annan eldsjäl vid Brattforsheden är Halvar Leander och han berättade om Brattforshedens särpräglade geologi och natur som är ett mycket välbevarat exem-

Artilleri & Luftvärn

Jan-Erik Clerkestam förevisar en Bofors 40 mm luftvärnskanon placerad vid sidan av krigsflygfältet i Brattforsheden.

Foto: Fredrik Sundmar pel på isälvsavlagring. Det unika är att exempelvis det lättillgängliga gruset undgått att bli bortschaktat som skett på så många andra håll med liknande naturbetingelser.

Brattforsheden är idag ett naturreservat.

Se tidstypisk flygplan

Vädret var på besökarna sida den här dagen, vilket tillät att Dan Borgström kunde komma flygande från Karlskoga och landa på Brattforsheden med sin 1930-talsflygmaskin, Bücker 131 Jungmann. Vi fick på nära håll se och höra ett för krigsåren tidstypisk flygplan.

standardskolflygplan. Flygplanet kom att tillverkas och användas i många länder, totalt tillverkades ungefär 5000 st. Dan Borgströms flygplan är tillverkat i Polen efter originalritningar år 1995 och flygplanet är tillåtet för avancerad flygning och segelflygbogsering. Bücker 131Jungmann är ett tvåsitsigt biplan av traditionell konstruktion med svetsad stålrörskropp, formlister av trä, trävingar med dubbla balkar och dukklädsel.

Efter att ha intagit en välförtjänt lunch på närbelägna sommarserveringen i Mangenbaden ställdes kosan åter mot Karlskoga.

Bücker 131 Jungmann var Luftwaffes 29

Stefan Bratt

Proposition om REMO av haubits 77: Remo av 77-systemet villkorat mot samarbete med nordiska länder “Sammantaget delar regeringen Försvarsmaktens mening att egenutveckling och anskaffning av REMO av Haubits 77B är det mest kostnadseffektiva alternativet att bibehålla en förmåga inom artillerifunktionen som kan nyttjas både nationellt och internationellt i framtiden. Projektet bör dock omprövas om inte ett utländskt utvecklingssamarbete kommer till stånd.“ Följande rader står att läsa i Försvarsdepartementets proposition om remo av haub 77systemet. En långbänk som nu äntligen har kommit i mål.

Initialt har försvarsdepartementet beställt anskaffning av ungefär 24 pjäser som ska utgöra beväpning för de två artilleribataljoner som Artilleriregementet kommer att sätta upp som förband till insatsförsvaret.

30

Försvarsmaktens bedömning av behovet av pjäsenheter är rimligt anser regeringen och konstaterar att det slutliga behovet av antalet pjäsenheter beror av ”vilken avvägning som kan tillskapas mellan antal pjäsenheter, logistiklösning, utbildning.”

Försvarsutskottet å sin sida konstaterar i sitt betänkande att kostnaden per pjäs (hemlig uppgift) är mycket hög. Archeranskaffningen utgör därmed ett av det mest kostnadskrävande utvecklings- och anskaffningsprojekten under innevarande år.

Kostnadsberäkningarna som projektet baseras på utgår ifrån att Sverige har en samarbetspartner som delar kostnaderna för utvecklingen. Regeringen kommer ”aktivt att söka för att finna samarbetspartner att dela utvecklingskostnader med och minska serie-

Artilleri & Luftvärn

anskaffningskostnader, i syfte att kunna realisera den eftersträvade operativa effekten baserad på tillgängliga resurser. Om någon samarbetspartner inte ansluter kan regeringen komma att ompröva genomförandet av projektet.”

ger inga effekthöjande åtgärder och det absoluta kravet att kraftigt minska ljudtrycket samt förmågan till bekämpning av rörliga mål eller utnyttjandet av hela räckviddspotentialen hos modern artilleriammunition, uppfylls inte, enligt regeringen.

Om projektets totalkostnad ökar p g a att ingen samarbetspartner ansluter, och regeringen fortfarande vill genomföra projektet, kommer regeringen att återkomma till riksdagen. Framför allt fokuserar regeringen på de nordiska länderna i enlighet med regeringens materielförsörjningsstrategi.

En direktanskaffning av utländska pjässystem är inte heller vare sig kostnadseffektivt eller tillräckligt bra för de mål som ställs.

Inte realistiska

Andra alternativ som Försvarsmakten studerat är inte realistiska, anser regeringen.

Endast renovering (reno) av 77 B-systemet

Två artillerisystem har genomgått noggrannare granskning; tyska Panzer Haubitze 2000 (Pzh 2000) samt brittiska AS90 Braveheart. Driftskostnaderna för PzH 2000 värderades samtidigt till minst fem gånger högre än driften för Archer.

Om en remo av 77-systemet genomförs gör 31

REMO regeringen bedömningen att Försvarsmaktens artillerifunktion i framtiden har möjligheterna att verka inom hela konfliktskalan. ”Detta ger goda möjligheter att delta inom ramen för nationella såväl som internationella insatser”, motiverar regeringen sitt beslut.

Bofors systemleverantör

”Remo av Haubits 77B utgör ett exempel där industrin kan ta ett komplett systemåtagande över hela livscykeln och därmed etablera och utveckla ett systemhusåtagande i enlighet med bland annat regeringens materielförsörjningsstrategi”, står att läsa i anskaffningsbeslutet.

M00342

Remo av Haubits 77B sker med Bae Systems Bofors som huvudleverantör med system-

ansvar. Leveransen beräknas inledas under 2009 och medger att initial förmåga finns 2011.

För Sveriges jägare sedan 1975.

Nu levererar Aimpoint rödpunktsiktet CS till Försvarsmakten. www.aimpoint.com • info@aimpoint.se

32

Artilleri & Luftvärn

Artillerilokaliseringsradargrupp anmäld till FN och till Partnerskap för fred En artillerilokaliseringsradargrupp samt en luftvärnspluton är de enheter inom artilleriet och luftvärnet som regeringen beslutat att anmälan för fredsfrämjande operationer till FN:s styrkeregister.

Inom FN finns ett styrkeregister benämnt UN Standby Arrangement System (UNSAS). Det innehåller militära, polisiära och civila komponenter från huvuddelen av FN:s medlemsländer.

Några exempel på förband som anmälts: två mekaniserade bataljoner, mekaniserat kompani från 2007-01-01, artillerilokaliseringsradargrupp, stridsvagnskompani med transportpluton från 2008-01-01, luftvärnspluton från 2008-01-01, korvettförband, signalspaningsflygplan S 102B (basering i Sverige) samt flygbasförband från 2007-0101.

Sverige har sedan tidigare anmält resurser till detta register, och regeringens beslut som fattades den 29 juni i år innebär att tidigare anmälningar uppdateras. Om Sverige slutligen ska ställa militära förband till förfogande vid en insats avgörs alltid av Sveriges regering eller riksdag.

Alla anmälda förband och förmågor ryms inom befintliga budgetramar, och sammanfaller med de förband som regeringen anmälde till EU:s styrkeregister 23 mars, 2006.

33

Artilleriklubben

Artilleriklubben genomför under hösten möten i Halmstad och Boden på temat Lufthotets nya dimension – möjliga systemlösningar för aktivt och passivt agerande För föredragningen svarar Robert Daunfeldt, Bae Systems Bofors AB Cheferna för Artilleriregementet och Luftvärnsregementet kommer att kalla sin personal. Övriga som önskar delta meddelar sekreteraren Lars Mörrby, som kommer att sända ut mer information om tid och plats för respektive möte. e-post lars morrby@mil.se Datum för mötet i Boden är den 7 december kl 15.00

Alla klubbmedlemmar och andra intresserade är välkomna!

Utnyttja detta tillfälle att bli informerade om och lämna synpunkter på ett aktuellt ämnesområde.

34

Artilleri & Luftvärn

I detta nummer av Artilleritidskrift har redaktionen beslutat sig för att införa ett nytt inslag

TÄVLING – TÄVLING – TÄVLING Vi tror att bland våra medlemmar och läsare finns det många som har goda matematiska och därmed artilleristiska kunskaper och tänker därför med jämna mellanrum ge er en liten tankenöt att lösa. Ett antal priser som skänkts av föreningen närstående företag som Saab, Bae Systems Bofors med flera kommer att delas ut till några av dem som skickar in rätt lösning till följande adress: Artilleritidskrift T2 c/o Stefan Bratt ävling A T : d e m Lokförargränd 12 rtet rkt kuve ä M 775 51 Krylbo

Vi vill ha ditt förslag på rätt svar senast den 31 oktober

Luftmotståndets inverkan på projektilbanan. Skjutavståndet (S) i ett lufttomt rum, det vill säga, utan inverkan av luftmotståndet, kan beräknas med följande matematiska uttryck: S = V02/g ∑ sin(2∑E), där V0 = mynningshastigheten och E = elevationen.

För projektiler som avfyras i ett lufttomt rum med 660 m/s mynningshastighet vid 45∫ elevation blir skjutavståndet således S = 6602/9.81∑ sin (2∑45∫) ~ 44404 m.

I ett verkligt skjutfall när projektilen skjuts i ett lufthav så bromsas den upp genom att den måste tränga undan de luftpartiklar som den möter under sin flygbana. Storleken på denna uppbromsning beror dels på projektilens rörelse (hastighet), dess yttre form (tvärsnittsarea-fördelning och yta), de atmosfäriska förhållandena (tryck och temperatur) samt projektilvikten.

Hur mycket kommer det verkliga skjutavståndet med hänsyn till luftmotståndets inverkan att reduceras, med 20, 40, eller 60 procent?

35

Artilleriklubben Artilleri-Tidskrift

Tidskrift för Artilleriet och Luftvärnet • Utgiven av Artilleriklubben Artilleriklubbens medlemmar erhåller Artilleri-Tidskrift utan kostnad.

Redaktör, ansvarig utgivare: Stefan Bratt, Lokförargränd 12, 775 51 Krylbo, tel 0226-12 109, E-post: stefanbratt@tele2.se Biträdande redaktör: Överstelöjtnant Lennart Gustafsson, Gulsippevägen 8, 589 35 LINKÖPING, tel 013-15 43 12 E-post: lengus44@telia.com

Ekonomichef både i klubben och tidskriften: Överstelöjtnant Bo Arvidsson, Bjurtjärnsgatan 7, 681 33 KRISTINEHAMN Tel/fax: 0550–141 71, E-post: bo.i.arvidsson@telia.com Redaktionskommitté: Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef samt representanter för Artilleriregementet och Luftvärnsregementet.

Redaktionsadress: Post adresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till ekonomichefen enligt ovan.

Annonsansvarig: Överstelöjtnant Stellan Jansson, Kullstigen 15, 681 51 Kristinehamn, tel 0550-16 486 E-post: anita.sj@tele2.se

Artilleriklubben

Ordförande: Överste Torbjörn Larsson, Bodens garnison Artilleriregementet Box 9113 961 19 BODEN Tel: 0921–34 80 00 Sekreterare Överstelöjtnant Lars Mörrby, Högkvarteret 107 85 STOCKHOLM Tel: 08–788 75 00 Medlemsavgifter: Årsavgift Ständigt medlemskap

Artilleri-Tidskrift bankgiro 833-4278

Prenumerationspriser: Inom Europa Utom Europa

125 kr 1 000 kr

180 kr per år 240 kr per år

Lösnummerpriser: Enkelnummer

Medlemsavgifter betalas till Artilleriklubbens postgiro 5 47 31–5

36

©2006 Artilleri-Tidskrift Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa.

70 kr

vid köp av minst 10 ex 50 kr Dubbel-/Temanummer 90 kr vid köp av minst 10 ex 70 kr

ROLF TRYCKERI AB, SKÖVDE 2006

Adress: c/o Övlt Bo Arvidsson Bjurtjärnsgatan 7 681 33 KRISTINEHAMN

U

nder 2004 sker kvalificering och första leveranser av ett nytt mörkersikte, BORC, till RBS 70 för Finland och Australien. BORC är baserad på samma svenska IR-detektor som IR-sikte BIRC till RBS 56 BILL och IR-kamera FTI till det nya eldledningsinstrumentet. BORC hängs på det befintliga dagsiktet och ger skytten en IR-bild i det ordinarie okularet, därmed möjliggörande att RBS 70 även kan användas nattetid med bibehållna prestanda. Den nya teknologin gör att BORC blir mindre och med endast halva vikten mot dess föregångare. För mer information, kontakta oss på nedanstående adress

­

­­­

Posttidning B Artilleri-Tidskrift, c/o Bo Arvidsson Bjurtjärnsgatan 7, 681 33 KRISTINEHAMN

The Archer Artillery System 08

The Archer Artillery System 08 is a 155 mm artillery system, which is designed to support the modern NATO and European Union’s Battle Groups. The system is currently undergoing field testing and evaluation by both the Swedish and Danish Armies. The system consists of: The 155 mm FH 77 BW L52 self-propelled howitzer, a conventional IM family of ammunition, an intelligent family of ammunition, a C4I-system and an ILS package.

MINDS UNITED - MILES AHEAD

www.baesystems.se

The range with today’s ballistic ammunition is 40 km and 60 km with the high precision ammunition M982 Excalibur. The system holds 40 complete rounds on board, of which 20 are in fully automated magazines and can be launched in 2½ minutes. The gun computer includes ballistic computations which makes the gun fully autonomous. The 3-4 men crew is deployed in an armoured crew cabin in all combat modes.The gun travels on road up to 70 km/h and can be air transported. By using a standard commercial hauler chassis as the carrier for the weapon system a very low life cycle cost is achieved.