Artilleri & Luftvärn nr 3 2003

Artilleri & Luftvärn

Artilleri-Tidskrift Nr 3 • 2003

SECURES FREEDOM OF OPERATION by: • Creating battlespace awareness • Suppressing and documenting artillery activity • Co-operating in a Net Centric environment

Artilleri & Luftvärn

Artilleri-Tidskrift Tidskrift för artilleriet och luftvärnet Häfte 3 • 2003

Årgång 132

Lave Malmgren Välståndet i världen ........................................................................................... 4 Anders Carell Markstridsfunktionen inför nästa Försvarsbeslut, FB 04 .................................... 7 Helge Gard Början på Bandkanonepoken ........................................................................... 21 Stefan Blomgren Excalibur ........................................................................................................... 24 Höstmöten ....................................................................................................... 31

Omslagsbild: Anders Carell jämför i en artikel i detta nummer sjö-, luft- och markarenorna och påtalar att en väsentlig faktor som skiljer markarenen från de övriga är svåröverskådligheten. Problemet är klassiskt.

Omslagsbilden är från Le Miroir 1917. Liknande arrangemang finns på bilder från Ökenkriget vid El Alamein. Dagens sensorer och förhöjda observartionsplattformar är något mer avancerade.

Form och layout: Marie Thelander

ISSN 004 – 3788

1

2

E G O N

Artilleri & Luftvärn

Teknologi för en värld i ständig förändring.

Att utveckla morgondagens produkter, tjänster och system inom områden som försvar, flyg och rymd kräver kvalificerade kunskaper inom några av teknikens mest avancerade områden.

Saab är ett av få företag i världen som har den kompetens som krävs – inom exempelvis systemintegration, datafusion, simulerings- och sensorteknologi – för att möta utmaningar i teknikens absoluta framkant. Och som äger förmågan att omvandla ny kunskap till funktionella och nyttiga lösningar för kunder världen över.

Vill du veta mer om Saab och de tekniska utmaningar vi är engagerade i, är du välkommen att besöka oss på www.saab.se

3 SAAB ÄR ETT AV VÄRLDENS LEDANDE HÖGTEKNOLOGISKA FÖRETAG MED HUVUDSAKLIG VERKSAMHET INOM FÖRSVAR, FLYG OCH RYMD. INOM SAAB FINNS EN RAD SPETSKOMPETENSER OCH FÖRMÅGA TILL SYSTEMINTEGRATION.

Ledare

Lave Malmgren

Överstelöjtnant Lave Malmgren är redaktör för tidskriften.

Välståndet i världen

D

en engagerade och välskrivande historikern Peter Englund förfasar sig i förordet till sin bok ”Brev från nollpunkten” över 1900-talets barbari. ”Det har beräknats att under detta århundrade har 183 miljoner dött till följd av av människor fattade beslut, vilket innebär att fler bragts om livet under 1900-talet än under alla föregående sekel sammanlagt.”

Ibland får man höra att det enda vi vet riktigt säkert om livet, det är att vi alla skall dö en gång. Om jag är på det humöret brukar jag, under hänvisning till mina statistiska kunskaper, genmäla att detta är ett synnerligen förhastat uttalande. Eftersom hälften av alla människor som är födda fortfarande lever bör sannolikheten för att dö vara omkring 50 %. – De flesta brukar lyckligtvis inte ta mig på allvar.

Något som däremot bör leda till allvarlig eftertanke är att under samma århundrade som mänskligheten genom aktiva insatser tog livet av 183 miljoner av sina bröder och 4

systrar ökade befolkningen från knappt 2 till drygt 6 miljarder. De 183 miljonerna avdagatagna utgör alltså mindre än 5 % av befolkningsökningen under samma tid.

Ett vanligt påstående är att jorden håller på att bli överbefolkad. Jordens resurser kommer inte att räcka till att försörja fler än vad vi redan är och knappt det. Men detta är ett påstående som faktiskt kan ifrågasättas på goda grunder.

Medan jordens befolkning har ökat från 2 till 6 miljarder människor har andelen fattiga minskat – i varje fall i relativa tal. Om vi under samma tid har blivit lyckligare, mer civiliserade och mer samarbetsvilliga kan man naturligtvis tvivla på.

Rädslan och ondskan frodas ännu i världen.

Resultaten är förskräckande. I nordöstra Kongo pågår ett folkmord med FN på åskådarplats och utan resurser till ett resolut ingripande. Det ”befriade” Afghanistan gör sitt bästa för att sabotera den av världssamfundet

Artilleri & Luftvärn sanktionerade regimen. I Colombia revolterar Farc-gerillan mot den legitima regeringen. På Salomonöarna gör Australien desperata försök att återställa lag och ordning.

I Israel tycks vägkartan mot fred inte ett ögonblick överensstämma med terrängen.

Och i Sverge mördar man sin utrikesminister – en socialdemokratisk politiker uppskattad långt utanför de egna partigränserna.

Man?… Dvs, det är naturligtvis en människa som har gjort det. Och såvitt vi nu (03-0913) har anedning att förmoda en ensam galning. Ändå skriver jag ”man”. Därför att samhällsklimatet kan förefalla att vara ett växthus för människor att utvecklas på det sättet. Varför skulle annars simpla tjuvar och rånare ta livet av sina offer och skjuta mot poliser? Varför skulle annars någon sticka ihjäl en femårig flicka i Arvika? Någon köra rally på Västerlångatan? Och någon hantera järnrör vid Åkeshovs tunnelbanestation? I vårt land med den 190-åriga freden!

Den massmediala reaktionen på Anna Lindhs död är lika förtusägbar som enfaldig. Hur såg Säpos hotbild ut? Varför hade hon inga livvakter?

Hotbild är ett ord som har kommit i ropet i dessa dagar. För oss militärer är det ett ofta använt och slitstarkt ord. Och vi kan naturligtvis vara övertygade om att den dagen vi har felbedömt hotbilden eller inte lyckats övertyga rikets styrelse om en hotbild som vi har uppfattat; den dagen kommer anklagelserna att hagla över Försvarsmakten, dess Överbefälhavare och dess säkerhetstjänst.

Svårigheten med hotbilder består i att så

länge det inte händer något är det omöjligt att avgöra vad som eliminerar katastroferna.

Det är först när katastrofen inträffar som det blir uppenbart att en felbedömning har blivit begången. Det gäller attentat mot våra ministrar. Det gäller flygkapningar. Och det gäller rikets säkerhet.

I en engagerad och synnerligen läsvärd artikel i detta nummer redogör Anders Carell för de idéer, som enligt honom själv och en arbetsgrupp, som han har lett, bör prägla utvecklingen av markstridsfunktionen. Han påtalar att Försvarsmaktens grundläggande uppgift är att kunna föra väpnad strid, och han pekar på motiven för att kunna utöva detta statssanktionerade dödliga våld. Han talar om vad som krävs av markstridsfunktionen för att kunna föra väpnad strid inom rikets territorium och inom ramen för internationella uppgifter.

Vidare lämnar han synpunkter på varför bredd (alla nödvändiga funktioner) är viktigare än djup (fler förband och färre funktioner). I ett resonemang om den allmänna värnplikten förklarar han varför arbetsgruppen har kommit fram till att det är kravet på återkommande utbildning i bataljonsförband och samövning av funtionerna som betingar utbildningsvolymen – inte behovet av att fylla en större eller mindre krigsorganisation. – Läs själv och förstå resonemanget!

Enligt mitt sätt att se det är det så oerhört viktigt att dessa synpunkter får genomslag i planeringen. Vi måste vara beredda att möta hotbilden. En hotbild som kan bli verklighet mycket snabbare än vi hinner se resultatet av en aldrig så klok omplanering.

5

Ledare Och detta, vill jag påstå, har även ett inflytande på samhällsklimatet. I samma mån som vi kan minska rädslan och öka tryggheten kan vi också kväva ondskan. Eller i varje fall möta ondskan, när den visar sitt fula tryne.

hand artilleri- och luftvärnsofficerare under utbildning på Försvarshögskolan och truppslagens taktiska program. Dessa målgrupper är lätta att nå, men erfarenheten pekar tyvärr på att de lika fullt är svåra att bearbeta.

Men det krävs för all del att ytterligare ett antal villkor blir uppfyllda.

• Våra officerare måste förstå och ta till sig motiven till att vi har en Försvarsmakt med möjlighet att använda ”statssanktionerat dödligt våld”. Detta behöver – med modernt språkbruk – ”kommuniceras och dialogiseras” mellan utbildare och utbildade.

• Det krävs vidare oväld och moralisk resning bland truppförare och trupputbildare. Krigets snuskiga hantverk skall inte utövas i fred och inte mot våra egna.

Detta kan synas självklart men det finns alltför många belägg för att övertramp har gjorts och görs i oträngt mål. Även här är tryggheten en god garant för god moral.

I andra hand försöker vi nå våra reservofficerare. Denna målgrupp är på sitt sätt väl så intressant eftersom reservarna inte har samma kontinuerliga kontakt med verksamheten som yrkesofficerarna.

Jag hoppas att jag slår in öppna dörrar med denna moralpredikan. I varje fall är jag inte först i världshistorien om att plädera för dessa idéer. Men svårigheten att omsätta dem i praktiken tycks vara lika eviga som idéerna själva. Välståndet i världen handlar inte enbart om levnadsstandard – det handlar också om att kunna leva väl tillsammans.

A

rtilleriklubbens styrelse är bekymrad för rekryteringen av nya medlemmar.

Styrelsen har därför inom sig utsett Henrik Andersson till rekryteringsansvarig. De målgrupper som vi önskar nå är i första

6

Vi hoppas på att våra lokala möten skall väcka intresse för klubbens verksamhet.

Tycker ni att klubben verkar mossig, så kan det ju faktiskt bero på er själva – att ni inte engagerar er i våra möten och som skribenter i vår tidskrift.

Välkomna att anta denna utmaning!

S

tyrelsen har också beslutat att pröva möjligheten att distribuera ArtileriTidskrift till försvarsutskottets ledamöter m fl som frixemplar. Vi hoppas att detta skall vara uppskattat och att ledamöterna kommer att få utbyte av att ta del av informationen.

R

edaktören vill slutligen också påminna om AT system – Artilleri-Tidskrifts förteckning över alla införda artiklar och notiser under tidskriftens tillvaro. Det är nu också infört en enklare och snabbare sökmetod än den som beskrivs i AT nr 3 2002. Gå in på www.artreg.mil.se och pröva!

Artilleri & Luftvärn

Anders Carell

Överste Anders Carell är chef för Markstridsavdelningen på Högkvarterets Krigsförbandsledning.

Markstridsfunktionen inför nästa Försvarsbeslut, FB 04 Bakgrund Vad vill egentligen Armén? Har Arméns ledande representanter en gemensam syn på hur Markstridsfunktionen bör utvecklas, eller är Armén splittrad, så att företrädare för olika truppslag motarbetar varandra?

Generalinspektören för Armén1 tog under år 2001 initiativet till att formulera en samlad syn på framtidens Armé. Denna redovisades i ”Arméstudie 2002” 2. I denna studie identifierades förtjänstfullt en rad vägvalsfrågor för markstridsfunktionen.

Problemet är att processen då det gäller att ta fram ett underlag inför nästa Försvarsbeslut, FB 04, drivs i ett sådant tempo att ett ställningstagande i huvuddelen av dessa vägvalsfrågor är nödvändigt NU! Försvarsbeslut 04 kommer att i många stycken bli minst lika omvälvande som FB 00, även

om det egentligen bara handlar om att fullfölja den tidigare beslutade ominriktningen av Försvarsmakten.

Som ett stöd för dem som representerar markstridsfunktionen i samband med den påbörjade försvarsbeslutsprocessen, har en PM utarbetats som bl a redovisar ställningstagande vad avser de i ”Arméstudie 2002” identifierade vägvalsfrågorna. Denna PM har utarbetats av chefen för Krigsförbandsledningens Markstridsavdelning tillsammans med Arméinspektören, chefen för Arméns taktiska kommando, företrädare för funktionen vid HKV/GRO A3, HKV/ KRI MARK4, HKV/OPIL ATK5 samt Arméns samtliga förbands- och skolchefer.

I denna artikel beskrivs huvuddragen i PM ”Markstridsfunktionen inför FB 04”.

3

1

Före 1/1 2003 chef för Arméns taktiska kommande, ATK. I ny ledningsorganisation Arméinspektör på HKV under Chefen för Grundorganisationsledningen.

2 ATK 01 600:60 160, 2002-03-11.

Grundorganisationsledningens Arméavdelning vid Högkvarteret.

4 Krigsförbandsledningens Markstridsavdelning vid Högkvarteret.

5 Operativa insatsledningens Armétaktiska kommando.

7

Markstrid i FB 04

Förmågan till väpnad strid är en förutsättning för att kunna lämna bidrag inom ramen för internationella insatser.

Förmåga till väpnad strid utgör grunden Inte sällan ställs frågan om det är försvaret mot det väpnade angreppet eller de internationella uppgifterna som skall vara dimensionerande för Försvarsmakten. Enligt Arméns uppfattning är det varken eller – utan förmågan till väpnad strid!

Försvarsmaktens berättigande är att utgöra det yttersta av de säkerhetspolitiska instrumenten (”Ultima Ratio Regum”) för att i alla lägen kunna innehålla landets säkerhetspolitiska målsättning – fred och frihet.

Försvarsmaktens unika uppgift är i detta stycke att vid behov genomföra väpnad strid – statssanktionerat dödligt våld.

Den väpnade striden är den sista utvägen att påtvinga någon vår vilja – att med dödligt våld, eller hot om dödligt våld, få mot8

ståndaren att avbryta ett av oss oönskat beteende – eller påbörja ett av oss önskat beteende.

Förmågan till väpnad strid är en förutsättning för att kunna försvara territoriet mot väpnat angrepp, men också för att kunna lämna bidrag inom ramen för ”internationella insatser” i hela skalan från fredsbevarande till fredsframtvingande operationer.

Förmågan att föra väpnad strid är därför grunden varpå både nationell försvarsförmåga och förmåga att delta i internationella insatser vilar!

”Förmåga” att föra väpnad strid kräver – förutom relevant kompetens – organiserade, utbildade, tränade och utrustade förband. Den uppgift som skall lösas (där den presumtive motståndarens styrka är ett av

Artilleri & Luftvärn Sammanhanget Tillräcklig numerär

Förmåga väpnad strid

Organiserade, tränade och utrustade

Förmåga att lösa uppgifter, t ex inom ramen för internationella insatser eller försvar mot väpnat angrepp

Kompetens

flera viktiga ingångsvärden), kan t ex vara försvar mot väpnat angrepp. Utöver de kvalitativa kraven ställer uppgiften krav på viss numerär av disponibla förband. Uppgifter inom ramen för internationella uppgifter, men också med stor sannolikhet uppgifter på svenskt territorium, ställer därutöver särskilda krav på interoperabilitet.

I tider av lågt angreppshot mot svenskt territorium kan den territoriella försvarsförmågan tillåtas nedgå, t ex genom reduktion av förband med hög beredskap till förmån för att utveckla förmågor mot framtida utmaningar.

Viktigt att komma ihåg är dock att svenska intressen vid behov måste kunna försvaras med militära medel även om hotet mot svenskt territorium är lågt. Sådant försvar av svenska intressen kan t ex ske inom ramen för en internationell fredsfrämjande operation. Även om nationell försvarsförmåga kan tillåtas minska, måste alltså förmågan till väpnad strid upprätthållas över tiden.

Men det räcker inte att dimensionera Försvarsmakten för ”väpnad strid”. Den väpnade striden tjänar ju inte sitt syfte (snarare motverkas detta), om den förloras.

Därför måste vi kunna genomföra väpnad strid med rimliga möjligheter att segra – även i framtidens allt mer komplexa stridsmiljö! I arbetsgruppens ovan nämnda PM poängterar vi särskilt detta.

Det som bör dimensionera Försvarsmakten är alltså förmågan att föra väpnad strid i en komplex stridsmiljö med rimliga möjligheter att segra.

Markstridens villkor Tyvärr upplever vi att diskussionen om Försvarsmaktens utformning inte alltid tar avstampet i de militärvetenskapliga grunderna, och att man inte sällan förbiser de olika arenornas6 skilda förutsättningar. Vi menar att stridens förutsättningar – på alla arenor – kretsar kring • att med olika vapen döda, skada, tillfångata eller hota motståndaren (eller hans materiel), 6

Sjö-, luft-, mark- och informationsarenan.

9

Markstrid i FB 04 • att kunna skydda sig mot fiendens vapenverkan samt • att kunna röra sig så snabbt som möjligt till platser varifrån våra vapen kan komma till verkan eller till platser där man är skyddad mot fiendens bekämpning.

Så även i framtidens nätverksbaserade försvar.

Men vi menar också att markstriden skiljer sig i många avseenden från strid i luft- och sjöarenan. Som exempel är luft- och sjödimensionen ofta lättöverskådlig till skillnad från marken där det finns näst intill oändliga möjligheter att gömma eller dölja personer, förband och materiel. Den viktigaste skillnaden är dock att det är på marken människan bor, verkar och producerar sin föda. Strid i markdimensionen berör direkt den enskilda människans existens och påverkar människans livsnödvändiga behov såsom mat, dryck och värme. Vid strid på marken måste vi ta hänsyn till civilbefolkning och att landområden skall kunna användas för egna syften. För att behärska lufteller sjöarenan räcker det i stort att kunna förstöra motståndarens farkoster i dessa domäner. För markdomänen måste man ha ett annat betraktelsesätt. För att ha kontroll över markarenan måste de i området verkande människorna och deras produktionskapacitet kunna behärskas. Markstridsmiljön är därför i grunden betydligt mer komplex än luft- och sjöstridsmiljön.

Tredimensionellt slagfält Den framtida markstridsmiljön kommer sannolikt i ännu högre grad än i dag att präglas av den snabba teknikutvecklingen med integrering av mark-, luft-, och sjöbaserade 10

vapen- och sensorsystem sammankopplade i ett nätverk. Detta i sin tur kommer att innebära att stridsfältet blir ”tredimensionellt”, även för markstridsförband, dvs tekniken ger oss – och motståndaren – möjligheter att hota med, eller att nå, vapenverkan i alla rummets dimensioner. Integrationen mellan mark- och luftdimensionen kommer att bli än mer påtaglig och väsentligt.

En annan tydlig tendens är en ökande grad av obemannade vapen- och fordonssystem.

Detta medför att risker för egen stridande personal minskar, samtidigt som obemannade system kan nyttjas med hög risktagning i strid.

Stridsfältet kommer troligtvis också att präglas av en blandning av egna, samverkande och fientliga förband, bl a därför att teknikutvecklingen, både för fienden och våra (inklusive samverkande) förband, kommer att möjliggöra djupa insatser över stora ytor, ytor som dessutom kan innehålla civilbefolkning och känslig eller obefintlig/sönderslagen infrastruktur. Vi måste också räkna med att en stor andel av stridsfältet består av tätort.

Markstridsmiljön blir därigenom än mer komplex och svåröverskådlig för chefer, stridsledare och soldater på alla nivåer relativt idag. Allt detta sammantaget ställer särskilda krav på de enheter, som för markstrid, allt ifrån särskilda krav på ledning och ledarskap till krav på precision vid våra insatser – både till tid och rum – då det gäller att inte bara i rätt tid nå rätt anpassad bekämpningseffekt, utan också att förskona viktig infrastruktur och civila medborgare från onödig skadegörelse.

Artilleri & Luftvärn

Det tredimensionella slagfältet blir t o m fyrdimensionellt när man lägger till dimensionen tid.

Markstriden förs genom en växelverkan mellan de grundläggande förmågorna ledning, underrättelser och information, rörlighet, bekämpning och uthållighet7, eller mer konkret, en växelverkan mellan ömsesidigt beroende funktioner – ”ett system av system” – såsom underrättelseinhämtning (eller ”överblick av stridfältet”), direkt eld, indirekt eld (avfyrad både från marken och från flygande system), kontroll av luftrummet (t ex i form av luftvärnsskydd) osv.

Förmåga i väpnad markstrid kräver hög grad av förmåga i samtliga dessa funktioner samt förmåga att effektivt kunna leda och koordinera dessa.

Det mångfunktionella förbandssystemet – som i dagens organisation represente-

7

Doktrin för Markoperationer, remiss.

ras av brigaden – bör vara kärnan i markstridskrafternas organisationsstruktur, men självklart måste nuvarande brigadkoncept anpassas till krav och möjligheter som det nätverksbaserade försvaret ställer och erbjuder.

Brigadkonceptet Brigadkonceptet handlar i grunden om att samordna alla de funktioner som strid på marken kräver, utan att för den skull tynga de enskilda organisationsenheterna (bataljonerna) med alla delar. Detta koncept får inte blandas ihop med gårdagens (kanske dagens?) låsta organisationsprinciper, utan kan mycket väl t ex omsättas till flexibelt behovssammansatta ”stridsgrupper”. I förbandsstrukturer med mångfunktionell uppbyggnad, finns en inbyggd flexibilitet som tillåter att striden kan föras över ytan med mindre, för uppgiften behovssammansatta, enheter 11

Markstrid i FB 04 samtidigt som strukturen vid behov medger kraftsamling och effektiv samordning.

av förband som representerar dessa förmågor kan övervägas.

Förmåga till väpnad strid för markstridskrafterna måste över tiden upprätthållas och utvecklas, bl a genom ständigt återkommande utbildning och samträning av bataljonsförband – vilka representerar alla de för markstriden nödvändiga funktionerna – samt samövning av dessa, dels i högre förbandsnivåer och dels inom ramen för behovssammansatta stridsgrupper.

Dock måste kompetens inom dessa områden finnas och i vissa stycken utvecklas för att möjliggöra anpassning mot morgondagens osäkra utmaningar, där väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas. För områden där kompetens skall utvecklas mot idébildsperspektivet (2024) – t ex vad gäller obemannade system – måste utvecklingen starta redan under kommande period. Sådan utveckling bör ske genom praktiskt verksamhet, t ex med demonstratorer, och kan med fördel genomföras vid särskilda utvecklingsförband.

Vårt internationella engagemang kräver förmåga till väpnad strid i nutid. I avvägningen mellan förmåga i alla för markstriden nödvändiga funktioner (”bredd”) eller fler förband inom få funktioner (”djup”), måste därför alternativet ”bredd” väljas.

Även i ett anpassningsperspektiv är ”bredd” att föredra, helt enkelt därför att det går lättare och snabbare att öka multipeln av en redan befintlig förmåga, än att från grunden skapa den. En kontinuerlig utveckling av de förmågor som krävs utgör också den väsentligaste grunden för förmåga till förändring på lång sikt.

Förmågor utöver de som ingår i det ovan skissade konceptet, som inte explicit krävs för hävdandet av territoriell integritet eller internationella insatser och som uteslutande är dimensionerade för att nyttjas inom ramen för försvar mot väpnat angrepp mot svenskt territorium, kan för närvarande ges en låg beredskap (t ex s k territoriella markstridsbataljoner). Avveckling 12

I stället för att avveckla ”förmågor” bör metoden vara avveckling av ”numerärer”. Även här med motivet att det i ett anpassningsperspektiv går lättare och snabbare att öka multipeln av en redan befintlig förmåga, än att från grunden skapa den.

Manövertänkande – den mentala grunden för seger Manövertänkande är den mentala grunden för seger, och utgör grunden för insats med Svenska stridskrafter8. Vi anser att manövertänkandets principer är tillämpbara i väpnad strid på alla nivåer och på alla arenor, även inom ramen för internationella fredsfrämjande operationer.

Men det räcker inte att ”bara tänka”! Om vi menar allvar med ”Manövertänkandet” måste det också få inverkan på hur vi utvecklar förband, metoder och materielsystem.

8 FM grundsyn ledning, sid 11.

Artilleri & Luftvärn

Förmågan att leva upp till manövertänkandets principer kräver bl a bekämpningssystem som medger rätt anpassad verkan och kort reaktionstid – även mot mål på stort djup.

Om våra förband ska ges förmågan till väpnad strid med rimliga möjligheter att segra, även i en komplex stridsmiljö, måste en trovärdig förmåga att leva upp till manövertänkandets principer, bl a krav på högt tempo och krav på hög precision, få styra utvecklingen! Högt tempo ska i detta sammanhang tolkas som att vara först att ”förstå” stridsfältet och kunna manövrera snabbare samt göra insatsen snabbare än motståndaren.

En sådan utveckling måste bl a innebära en materiell satsning på sensorer, nätverk och ledningssystem, ledningskrigföring, rörlighet samt skydd i vid bemärkelse (t ex varnar- och motverkanssystem, fullgod omvärldsuppfattning, manöverförmåga och ”stealthegenskaper”) samt bekämpningssystem som medger rätt anpassad verkan och

kort reaktionstid – även mot mål på stort djup.

Strävan att kunna verka enligt manövertänkandets principer, krav på hög tillgänglighet med insatsförband för såväl nationella behov som för internationella insatser samt den ”vidgade hotoch riskbilden”, måste också innebära en satsning på utveckling av för markstridskrafterna ”nya” förmågor som t ex lätta rörliga förband som i syfte att öka den strategiska och operativa rörligheten medger flygtransport och/eller har luftburen förmåga.

I detta stycke bör de styrande kraven på dimensionering av vapen- och fordonssystem vara transportabilitet i C 130/A 400M. 13

Markstrid i FB 04 Det finns även utvecklingsbehov av befintliga – men i dagsläget otillräckliga – förmågor, som t ex strid i urban miljö och förmåga att genomföra samordnad strid mot markmål med stöd av flygstridskrafter (s k ”Close Air Support”). Flera förbandstyper, främst inom stödfunktionerna, måste också ges en ökad förmåga till samordnad strid med förband ur luftstrids- och sjöstridsfunktionerna.

Vid all ovan beskriven förmågeutveckling är utbildning, träning och övning – tillsammans med den materiella satsningen – av central betydelse.

Markstriden i det nätverksbaserade försvaret

Se, förstå och agera först!

Genom att veta mer än sin motståndare ska man kunna agera säkrare, manövrera bättre, välja mål bättre, bekämpa säkrare och skydda sig bättre. Vägen till ”att veta mer än sin motståndare” går via att utnyttja modern teknik som möjliggör för militära system att samverka i nätverk oberoende av organisatorisk tillhörighet. Ambitionen är att befälhavaren i varje ögonblick skall kunna välja insats med för situationen bästa tillgängliga vapen- eller förbandssystem, som också finns anslutna till nätverket.

Insatsen skall kunna göras i rätt tid, på rätt plats, i rätt mängd och rätt avvägd.

Allt för ofta, i den tydligen ofrånkomliga vulgärdebatten inför ett nytt Försvarsbeslut, beskylls Arméns företrädare för att vara ”bakåtsträvare, revirpinkare, förbandskramare”, ja, listan kan göras lång. Låt oss en gång för alla konstatera: Vi anser att genom den pågående utvecklingen av ”den nya krigföringen”, det nätverksbaserade försvaret (NBF), skapas möjligheten att omsätta manövertänkandets principer till faktiskt agerande på det moderna stridsfältet.

Som företrädare för markstridsfunktionen bejakar vi därför denna utveckling.

Mycket förenklat kan vi säga att NBF bl a handlar om att ”veta mer än sin motståndare” och avsevärt korta tiden till beslut och mellan beslut och verkan.

14

Dessa principer måste vara tillämpliga inte bara inom ramen för försvar mot väpnat angrepp mot svenskt territorium, utan också vid fredsfrämjande operationer i internationell samverkan. Det är därför viktigt att kraven på interoperabilitet beaktas vid utvecklingen av NBF.

Markstridsförbanden har unika förmågor i hela skalan fred, kris och krig – även inom ramen för det nätverksbaserade försvaret. Ett exempel på sådan förmåga är att ta och försvara terräng, bl a för att skapa förutsättningar för de system, som är beroende av markdimensionen, för att basera och verka.

Andra exempel är att genomföra strid i bebyggelse och inte minst i alla de uppgifter över hela konfliktskalan som innebär och kräver mänskliga kontakter.9 9

Se Arméstudie 2002 – Generalinspektörens för Armén förslag till inriktning av arméstridskrafterna på kort och lång sikt, ATK 01 600:60 160, 2002-03-11.

Artilleri & Luftvärn I det nätverksbaserade försvaret kommer markstridssoldatens betydelse relativt sett att öka. Han kommer i realtid ha en bild av läget i sin nära omgivning liksom i operationsområdet i sin helhet. Han kan ange och peka ut mål som kan bekämpas omedelbart med indirekt precisionseld eller obemannade vapenplattformar. Han kan flexibelt gradera sin egen direktriktade vapenverkan efter situationens krav. Han kan dokumentera, göra bedömningar på plats och mata nätverket med information.

Markstridsoldaten, med de system han medför, blir därför en viktig ”nod” i nätverket.

Ett reformerat personalförsörjningssystem Då man omsätter de för markstridssystemet nödvändiga funktionerna i förbandstermer innebär detta: • insatsledningar och ledningsenheter samt telekrigsförband, • jägarförband med förmåga till underrättelseinhämtning och invisning på djupet, • manöverförband med mycket hög eldkraft, skyddsnivå och taktisk rörlighet (stridsvagnar), • manöverförband med hög eldkraft, skyddsnivå och operativ rörlighet samt mycket hög taktisk rörlighet (stridsfordon), • lätta manöverförband med mycket hög operativ och strategisk rörlighet, • lätta manöverförband med luftburen förmåga, • manöverförband med speciellt hög förmåga till strid i urban miljö, • förband för indirekt bekämpning in-

• • • • •

klusive sensorer, luftvärnsförband, fältarbetsförband, underhålls-, transport- och sjukvårdsförband, förband för ordning och säkerhet samt förband för skydd mot NBC-stridsmedel.

Vidare krävs tillgång till flygförband, dels för kontroll av luftrummet, dels för verkan mot markmål.

Kravet på ständigt återkommande utbildning och samträning av bataljonsförband, vilka representerar alla de för markstriden nödvändiga funktionerna, samt samövning av dessa – dels i högre förbandsnivåer, dels inom ramen för behovssammansatta stridsgrupper – är med detta synsätt det som ställer krav på en årlig utbildningsvolym, alltså inte behovet av att fylla en större eller mindre krigsorganisation.

15

Markstrid i FB 04 Detta i sin tur torde kräva att framtidens personalförsörjning vilar på principen allmän mönstringsplikt med selektiv behovsstyrd uttagning till grundutbildning, dvs att staten med pliktslagstiftning som grund rekryterar den del av befolkningen som erfordras för att bemanna de för markstridsfunktionen nödvändiga bataljonssystemen.

Antalet soldater årligen utgör en god rekryteringsgrund till officersyrket och till förbanden med krav på förmåga i nutid för internationella – och vissa nationella – uppgifter. Till dessa förband bör personalen kontraktanställas kortare eller längre tid efter fullgjord värnplikt. En kontraktsform som ”på heltid” under kontraktstiden medger utnyttjande av dessa soldater bör kunna användas.

16

Grundorganisationen utgör den fundamentala grunden för all utveckling av kompetens och förmåga i väpnad strid.

Artilleri & Luftvärn Grundorganisationens roll.

Tillräcklig numerär

Förmåga väpnad strid

Organiserade, tränade och utrustade

Förmåga att lösa uppgifter, tex inom ramen för internationella insatser eller försvar mot väpnat angrepp

Kompetens

Även om det skulle vara möjligt att med ett yrkesförsvarssystem tillgodose volymen av soldater på årsbasis, har ett selektivt värnpliktssystem stora fördelar. Systemet medger bl a att personal med bästa personliga förutsättningar kan rekryteras och utbildas för aktuella befattningar. Systemet medför också en hög grad av flexibilitet och anpassningsförmåga. Genom att t ex variera parametern ”förbandsomsättningstakt” kan systemet personalförsörja en förstärkningsorganisation, allt från den årliga utbildningsvolymen till långt över 100 000 man. Därmed erbjuder systemet möjligheten att kunna möta de eventuella framtida säkerhetspolitiska utmaningar som skulle kunna kräva större kvantitet av kvalificerad personal.

Det krävs dock åtgärder för att skapa ett fungerande selektivt värnpliktssystem. Det är bl a viktigt med åtgärder för att öka värnpliktens status och meritvärde i det

civila samhället samt med en mer flexibel tillämpning av utbildningstidens längd.

Grundorganisationens centrala roll Det är i sammanhanget viktigt att inse att ”stridens karaktär” – våldsam död, lidande, rädsla, utmattning, kaos, förvirring, friktioner – inte elimineras med ett nätverksbaserat försvar. Detta faktum, tillsammans med komplex insatsmiljö och avancerad teknik, ställer stora krav på människan i systemet. Människan och hennes kompetens är den viktigaste komponenten, även i ”nätverket”.

Soldater – och framför allt officerare – behöver därför utbildning, kontinuerlig övning och samträning – i den nätverksbaserade försvaret sannolikt betydligt mer än idag.

Därför måste bl a vår övningsmetodik och våra träningsanläggningar utvecklas så att 17

Markstrid i FB 04 Principiell uppbyggnad av målbild för Markstridsfunktionen.

förband och funktioner kan kopplas ihop och samträna oberoende av geografisk lokalisering.

Grundorganisationen, utgör den fundamentala grunden för all utveckling av kompetens och förmåga i väpnad strid, • dels med dess resurser i form av utbildare, övningsfält, simulatorer och annan infrastruktur för utbildning och träning, • dels med en kontinuerlig kompetensoch förmågeskapande verksamhet.

Slutsatser Markstridsfunktionen skall inneha kompetens och förmåga till väpnad markstrid. En kontinuerlig utveckling och en organisatorisk flexibilitet skall medge att successiva 18

beslut om förändrad försvarsförmåga kan fattas, allt i syfte att skapa försvarspolitisk handlingsfrihet. Målbilden för Markstridsfunktionen inför FB 04 innehåller därför: • En grundorganisation med kontinuerlig kompetens- och förmågeskapande verksamhet, bl a utbildning och samträning av hela bataljoner – vilka representerar alla de för markstriden nödvändiga funktionerna – samt samövning av dessa, dels i högre förbandsnivåer, dels inom ramen för behovssammansatta stridsgrupper • En kontinuerlig och evolutionär utveckling av förband, system och metoder till den framtida stridsmiljön (”manöverstrid i det nätverksbaserade försvaret”).

• Förband med förmåga i nutid, främst inom ramen internationella insatser och territoriell integritet, där alla nödvändiga funktioner skall vara representerade.

Artilleri & Luftvärn • Förband i olika beredskapsnivåer, där varje nivå har en balans mellan alla de funktioner som krävs för väpnad markstrid och där, efterhand som nivåerna ackumuleras, förmågan att föra väpnad strid på allt högre taktiska och operativa nivåer erhålls.

Antalet beredskapsnivåer styrs slutligt av riskvillighet i relativt nära framtid avvägt mot resurser för utveckling av förmågor på längre sikt.

Det är upp till Försvarsmaktens ledning – eller snarare landets politiska ledning – att

avgöra mellan vilka nivåer ”strecket dras”.

Det viktigaste för markstridsfunktionens förmåga till väpnad strid är den utvecklande verksamheten i grundorganisationen –utbildning, träning, övning, samövning, försök, experiment mm – och att det föreligger balans mellan de för markstriden nödvändiga funktionerna inom varje nivå.

Om hela Försvarsmakten formas efter dessa principer kommer vi att kunna skapa ett kompetensförsvar med för alla situationer – nu och i framtiden – efterfrågad insatsförmåga!

Vill du veta mer om Markstridsfunktionens villkor i FB 04?

Kom då till Artilleriklubbens möten i Boden och Kristinehamn och diskutera med författaren till denna artikel – Anders Carell. Se annons sida 31!

19

)+ %' / 5PPGRADERING GER MER

&( " UPPGRADERAS TILL &( "$ , 'ENOM UPP GRADERINGEN LIVSTIDSF RLÛNGS PJÛSEN TILL JÛMF RT MED UTAN UPPGRADERING 0JÛ SENS TAKTISKA OCH TEKNISKA PRESTANDA KOMMER ATT F R BÛTTRAS I SË STOR OMFATT NING ATT DEN BLIR EN TOPPMODERN ARTILLERI PJÛS VID INF RANDET CA

.ËGRA EGENSKAPER 3KOTTVIDDEN ÛR KM MED DAGENS AM MUNITION OCH KM MED - %XCALI BUR #A MEDF RDA SKOTT VARAV CA STYCKEN I HELAUTOMATISKA MAGASIN !LL PERSONAL BElNNER SIG I PANSAR SKYDD I STRID "ESÛTTNINGEN KAN MINSKAS FRËN MAN TILL MAN BEROENDE PË AUTOMATISERINGEN OCH FORDONSMONTE RINGEN 0JÛSEN KAN K RAS PË VÛG UPP TILL KM H OCH mYGTRANSPORTERAS I DET NYA ! - mYGPLANET v%UROPAS (ERCULESv (UVUDDELEN AV &( " BElNTLIGA VAPENSYSTEM TILLVARATAS VILKET REDUCERAR ANSKAFFNINGSPRISET TILL CA AV VAD EN NY MODERN BANDGËENDE PJÛS KOSTAR

ZZZ ERIRUVGHIHQFH FRP

20

Artilleri & Luftvärn

Helge Gard

Helge Gard är pensionerad generalmajor, tidigare bl a chef för FMV-A.

Början på Bandkanonepoken I Artilleri-Tidskrift nr 2-2003 finns en artikel om slutet för bandkanonsystemet. Det kan vara av intresse i dagens ”demonstratorvärld” att få veta något om när och varför pjäsen togs fram.

I början av 1950-talet var våra ledande militärer övertygade om att atombomber skulle komma att användas i kommande krig även mot taktiska mål såsom staber och framförallt mot artilleri. Förbanden övades regelmässigt i skydd mot anfall med atombomber, bl a grävde vi två meter djupa skyddsgropar. Fortfarande 1958-1961 när jag gick på dåvarande KHS II var atombomber viktiga inslag i taktiska exempel, prov och fältövningar. Några år senare tonades detta hot ner.

Frågan för artilleriet var hur det skulle överleva och verka i denna miljö. Svaret var ut-

spridning av enheterna och ett rörligt uppträdande (som senare kallats för ”gun and run”). För att effektivt tillämpa denna taktik behövdes en väl skyddad, eldkraftig och lättrörlig pjäs, som från dold väntplats snabbt kunde grupperas, avge eld och omedelbart därefter gå till en (ny) dold väntplats.

Förfarandet förutsatte att grupperingsplatser förbereddes genom inmätning av läge och bäring, eftersom man då saknade navigeringsutrustning för läges- resp gyrokompass för bäringsbestämning.

Mot denna bakgrund beställdes hos Bofors i mitten av 1950-talet utveckling av en 15,5 cm Artillerikanonvagn (Akv 151). I slutet av årtiondet fanns en prototyp framme med begärda prestanda, som systemet sedan hade intill modifieringen på 1980-talet.

För beräkning av skjutelement utvecklades 21

Bandkanonen

Foto av bandkanonen taget omkring 1959 då bandkanomen ännu var en prototyp… hos Arenco artilleriets första elektroniska centralinstrument. Analogiteknik användes. Digitaltekniken hade ännu inte slagit igenom. I USA fanns ett digitalinstrument, men det var skrymmande och mångdubbelt dyrare än Artci 729.

Kanonen var ursprungligen tänkt för försvaret av Sydsverige. Krav ställdes därför på förmåga att bekämpa mål på sjön. För att klara detta beställdes hos Arenco utveckling av ett automatiskt riktinstrument som möjliggjorde kontinuerlig målföljning. Senare visade det sig att det inte behövdes på bandkanonen. Det kom att bilda stomme för siktet på haubits 77. Efter en generalstabsfältövning i Östra Norrbotten bestämdes nämligen att det begränsade antalet pjäser, som man hade råd att köpa skulle tillföras A8 i Boden. Den långa skottvidden 22

gjorde att man från en och samma gruppering kunde understödja försvaret utmed kusten och längs stambanan.

Till spränggranaten valdes en stålkvalitet som mot då vanligen förekommande måltyper gav 40% högre verkan än spränggranat m/54. Zonröret försågs med skydd mot elektronisk störning (Malineffekt), det första störskyddet i världen för tändrör. Vid leveransprov av stridsammunition inträffade några banbrisader kort efter det att granaten lämnat mynningen. Bofors hävdade att de av Arméförvaltningen tillhandahållna tändrören inte tålde sidoaccelerationerna i loppet. Loppsäkringen (njuren) försågs med ett stift för att förhindra armering i och strax utanför eldröret (senare blev tre stift standard i tändrör).

Artilleri & Luftvärn

… Sedan dess har kanonen utvecklats och utnyttjats väl i Norrlandsmiljön.

Så småningom blev det klarlagt att orsaken till banbrisaderna var att pendeln som utlöste ansättningen på pjäs nr 4 var felkalibrerad. Tändröret fick en törn på vägen in i patronläget. Trots detta blev det inga loppbrisader – tack och lov! En sådan hade troligen haft allvarliga konsekvenser för den påföljande artilleriutvecklingen i Sverige.

Ett stort problem för artilleriet och förvaltningen var att finna former och utrustning för hantering av ammunitionen. Ett komplett skott vägde 85 kg och patronens längd var 170 cm. För hanteringen krävdes specialfordon, som dock fanns på den civila marknaden.

Bandkanonen var en produkt för atomkriget. De krav som ställdes på systemet, för femtio år sedan, är i stort sett moderna än i dag. Skillnaden nu är dock att dagens teknik medger mer kostnadseffektiva lösningar på alla stödfunktioner som erfodras för att nå målen fullt ut.

Jämfört med hjulgående artilleri är bandburet dyrt i anskaffning och icke minst i drift. Denna erfarenhet påverkade valet av transportsätt för haubits 77. Jämförelsetalet mellan hjul och band var 1:3. Dock bör framhållas att kostnaderna för bandkanonen måste ses mot bakgrund av att den skulle verka i en extremt svår miljö.

23

Excalibur

Stefan Blomgren

Stefan Blomgren är Vice President på Bofors Defence AB och Program Director för Excalibur.

Excalibur Alltsedan de första känslighetsanalyserna gjordes har svaret på frågan om hur effektiviteten hos artillerisystemet skall förbättras varit: Minska spridningen!!!

Spridningen som systemkritisk parameter har dessutom accentuerats i takt med de allt längre skottvidderna.

De primära positiva effekterna av ökad precision hos artillerisystemet ges i följande tre exempel:

Collateral damage Bilden på nästa sida illustrerar “Collateral damage” (ung: verkan utanför målet) vid strid i urban miljö. 144 skott skjuts för att uppnå verkan i en viss byggnad. Tre skott träffar målet. Vid bekämpning med konventionell HE-ammunition1 är alla de skott som inte sitter i målet som det rapporteras om på CNN, inte de tre som träffar. Med

banstyrd ammunition räcker det att skjuta de tre.

Säkerhet för egen trupp Vid understöd av eget anfall kommer nedhållning av fienden att kunna pågå tills egen trupp praktiskt taget är framme vid gränsen för risk för splitter (k-värde). Detta kan ske utan ökad risk för egen trupp tack vare minskad systemspridning.

Logistikbördan Citat av MG Carl Ernst, FA Journal, SepOct 1999: “…the issue (is) logistics. It will come down to a matter of trucks and projectiles.”2

Industriell bakgrund Bofors Defence AB (BD) har arbetat med olika typer av intelligent ammunition sedan 60-talet, först inom området zonrör, senare med produkter som STRIX och 2

1

High Explosive; spränggranater.

24

Fri översättning: Det är en fråga om logistik. Den reduceras till att handla om lastkapacitet och projektiler.

Artilleri & Luftvärn

För att träffa byggnaden i mitten med tre skott krävs 144 ostyrda granater.

BONUS. Det var studierna kring hur effektiviteten hos en produkt som BONUS skulle kunna ökas som ledde till att arbetet med banstyrd artilleriammunition drog igång 1995. Under perioden 1995 till 1999 skedde detta i form av egenbetalda studier samt FMV-uppdrag och projektet gick under namnet TCM3. Dessa studier syftade till att skapa en banstyrd bärare för BONUS substridsdel.

1999 etablerades ett samarbete mellan såväl US Army och FMV som mellan BD och SAT Inc4, ett Los Angeles-baserat företag specialiserat på missilstyrning. Detta arbete finansierades 50/50 av USA och 3 4

Trajectory Correctable Munition.

Science and Tecnologic incorporation.

Sverige och pågick framgångsrikt till december 2001.

Produkten TCM Den produkt som definierades under detta arbete har följande principiella funktioner: • TCM skjuts från standard 155 mm artilleripjäs och styr med hjälp av sin egen GPS-mottagare och roder till det mål som inprogrammerats i granaten före utskjutning.

• Genom att styrningen sker med roder och granaten stabiliseras av fenor, liknar funktionssättet en styrd glidbombs – med den skillnaden att istället för att fällas från hög höjd av flygplan skjuts den från pjäs upp på ca 15 km höjd varifrån den glidflyger/navigerar till målet.

• Denna glidflygning ger granaten väsent25

Excalibur Tidiga versioner av TCM.

Version 1: SFM (Sensor fuzed munition), Range 38 km (L/52).

Version 2: BONUS, RA (rocket assisted) + BB (base bleed), Range 44 km (L/52)

Canard Concept: 2 BONUS, Gliding + BB Range >50 km (L/52).

Canard står för styrfenor.

ligt ökad skottvidd jämfört med idag förekommande granater.

• GPS-styrningen ger ojämförlig precision.

• TCM har dessutom försetts med en transponder, med vilken en markstation kommunicerar.

• Om denna markstation dessutom utgörs av en radarstation för projektilföljning (vilket var förutsättningen för TCM-studierna), kan kommunikationen till projektilen innehålla information om var granaten befinner sig, och därigenom har 26

vi en back-up till GPS i det fall GPS-systemet skulle vara nere eller utstört.

Produkten EXCALIBUR Excalibur är namnet på det helamerikanska projekt med liknande egenskaper som drivits sedan 1994 med stora resurser av först Texas Instruments (TI) och efter ett uppköp av TI:s missilverksamhet, av Raytheon Missile Systems (RMS), Tucson Arizona. Detta projekt har brottats med

Artilleri & Luftvärn stora tekniska problem, primärt inom de områden där BD varit framgångsrika på TCM. De principiella skillnaderna mellan TCM och ur-Excalibur är följande: • TCM är rollstabiliserad medan Excalibur rollar med ca 2 Hz, även i den styrda fasen av projektilbanan. Rollstabilisering ökar väsentligt störtåligheten för GPSsystemet.

• TCM har basflödesaggregat med 8 stycken ”wrap-aroundfenor”, medan Excalibur har ett akterparti utan basflöde utrustat med 8 stycken ”fällknivs-fenor”.

Basflödet ökar räckvidden.

• TCM är en aerodynamiskt stabil projektil, även med rodren utfällda, medan Excalibur är instabil med rodren utfällda.

Instabilitet möjliggör (liksom för JAS 39 Gripen) högre manöverförmåga men också som bekant en högre teknisk risk.

”Original – Excalibur”

Sammanslagningsbeslut I december 2001 tog US Army och FMV, efter att studier utförda av RMS och BD i samarbete visat att en teknisk lösning förelåg, det gemensamma beslutet att slå ihop de två projekten till ett slagkraftigt, välfinansierat projekt, baserat på teknologier från de två produkterna och med en breddad industriell bas att stå på.

Merged Excalibur – TCM Produkten BD och RMS har under ca 18 månader definierat en sk ”Merged Excalibur”, som bygger på teknologier från både Excalibur och TCM.

TCM i det utförande som gick in i ”Mergern”. Merger = sammanslagning.

Principiellt kan man säga att Merged Excalibur har följande utförande: • Ett akterparti från TCM, dvs ett frispinnande (ej fastkopplad mot resten av projektilen) akterparti med basflöde och 8 wrap-fenor.

27

Excalibur • Ett modifierat framparti från Excalibur, dvs formlikt Excalibur, men numera rollstabiliserat.

• En kommunikationslänk från TCM, men utan positioneringsförmåga, dvs endast kommunikationen till projektilen innehållande uppdaterade målkoordinater eller ”Mission Abort”.

• En nyutvecklad verkansdel för splitterverkan via luftbrisad eller efter penetration av en betongvägg.

• Såväl US Army och FMV som BD och RMS har etablerat/håller på att etablera gemensamma projektkontor inom US Armys faciliteter på Picatinny Arsenal, New Jersey.

• Såväl RMS som BD har idag kontrakt på utveckling av Excalibur. Utvecklingsfasen sträcker sig till mitten 2007, vid vilken tidpunkt produktionen redan är uppstartad i låg takt.

Framtid Den grundversion av Excalibur som nu utvecklas är utrustad med en s k Unitary Warhead.

Runt hörnet syns en version av Excalibur som är bärare av substridsdelar av typen BONUS, dvs en Excaliburversion avsedd för grupperingar av pansrade mål.

Merged Excalibur.

Avtal BD och RMS har sedan augusti 2002 ett samarbetsavtal gällande detta projekt. I detta slås fast att RMS är huvudleverantör och BD den utsedda svenska parten i detta samarbete. RMS och Bofors har delat upp arbetet på följande principiella sätt: • FMV och US Army har sedan december 2002 ett samarbetsavtal gällande detta projekt.

28

Ytterligare något längre fram ser vi planerna på en Excaliburversion som har en diskriminerande målsökare, hel- eller semiaktiv.

Denna version kommer att ta ned spridningen till någon meter och ytterligare minska risken för ”collateral damage” och kommer att kunna utrustas med olika verkansdelar för måltyper som då blir aktuella.

I kristallkulan Utvecklingsfasen för Excalibur sträcker sig fram till 2008, när en första bataljon skall vara utrustad. Produktionsfasen som därefter följer samt utveckling och produktion av de ovan nämnda versionerna, gör att detta projekt kan komma att fylla mer än 20 år.

Artilleri & Luftvärn

Arbetsfördelning mellan Bofors Defence och Raytheon.

Hitta rätt i AT System!

Svara på dessa fem frågor med hjälp av AT System på nätet!

Du hittar filen på www. artreg.mil.se under ”Om Artreg”, ”Tidskrifter”, ”Artilleri-Tidskrift”.

1. J Olof Nyhlén var flitig att utnyttja Artilleri-Tidskrift för debatt. Hur många artiklar har han haft införda?

2. Om man skulle villa skriva en avhandling om artilleribekämpning finns det tillgång till material i Artilleri-Tidskrift. Hur många artiklar i ämnet kan du hitta?

3. Vem har skrivit en nekrolog över den gamle Luftvärnsinspektören Göran Persson? Vilket år?

4. Vem har skrivit om Warzawapakten i Artilleri-Tidskrift?

5. En författare skrev under Första världskriget en serie artiklar om kriget. Vad hette författaren och hur många artiklar blev det sammanlagt?

Svar sänds till redaktören lave.malmgren@swipnet.se Första tre öppnade rätta lösningar belönas med ett års gratis medlemskap i Artilleriklubben.

29

30

Artilleri & Luftvärn

Artilleriklubben genomför under hösten ett möte i Boden och ett i Kristinehamn med rubriken Markstridsfunktionen inför försvarsbeslut 2004 Bodenmötet äger rum tisdagen den 18 november 1500 på I 19.

Samling vid kanslihuset I 19.

1500-1700 1730-1800 1800

Program: Föredrag av överste Anders Carell och frågestund Samling på mässen Gemensam middag. Vid kaffet fortsatt diskussion.

Kristinehamnsmötet äger rum torsdagen 4 december på Artilleriregementet.

Samling vid Artillerisalen på ArtSS 1500.

1500-1700 1730-1800 1800

Program: Föredrag av överste Anders Carell och frågestund Samling på Presterud Gemensam middag. Vid kaffet fortsatt diskussion.

Alla klubbmedlemmar och andra intresserade i Boden- resp Kristinehamnsområdet är välkomna!

Utnyttja detta tillfälle att bli informerade och lämna synpunkter på hur ni vill att våra truppslag skall utvecklas.

Anmälan (gärna skriftligt) till Boden-mötet senast fredag 5 november till överstelöjtnant Ove Tirud Norrlands Luftvärnsbataljon, I 19, 0921- 591 40 E-post ove.tirud@i19.mil.se; till Kristinehamns-mötet senast onsdagen 2 december till överstelöjtnant Bo Arvidsson, Artreg, 0550-35206 E-post bo.arvidsson@artreg.mil.se För middagen tar vi ut ett pris av 80 kr.

31

Artilleriklubben Artilleri-Tidskrift Tidskrift för Artilleriet och Luftvärnet • Utgiven av Artilleriklubben Artilleriklubbens medlemmar erhåller Artilleri-Tidskrift utan kostnad.

Redaktör, ansvarig utgivare och annonsansvarig: Överstelöjtnant Lave Malmgren, Säter Änggården, 541 91 SKÖVDE Tel: 0500–461 761 E-post: lave.malmgren@swipnet.se Biträdande redaktör: Överstelöjtnant Lennart Gustafsson, ArtSS 681 82 KRISTINEHAMN, tel 0550-355 03 E-post: lennart.gustafsson@artreg.mil.se Ekonomichef både i klubben och tidskriften: Överstelöjtnant Bo Arvidsson, Bjurtjärnsgatan 7, 681 33 KRISTINEHAMN Tel: 0550–141 71 (bost) 352 06 (arb). Fax: 0550–350 31. E-post: bo.arvidsson@artreg.mil.se Redaktionskommitté: Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef samt representanter för Art öv Göran Mårtensson, Artilleriregementet, 681 82 KRISTINEHAMN tel 0550–350 14 och Lv övlt Björn Jacobsson, Lv-regementet, Box 1515, 301 80 HALMSTAD tel 035–266 38 01 Redaktionsadress: Post adresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till ekonomichefen enligt ovan.

Artilleriklubben

Ordförande: Överste Jan-Erik Jakobsson, Luftvärnsregementet, Box 55 301 80 HALMSTAD Tel: 035–266 30 01 Sekreterare RO major Andreas Herlitz, Åkra Gård, 611 93 NYKÖPING Tel: 0155–24 12 26.

E-post: andreas_herlitz@hotmail.com Medlemsavgifter: Årsavgift Ständigt medlemskap

postgiro 19 09 19-1 bankgiro 833-4278

Prenumerationspriser: Inom Europa Utom Europa

180 kr per år 240 kr per år

Lösnummerpriser: Enkelnummer

70 kr

vid köp av minst 10 ex 50 kr Dubbel-/Temanummer 90 kr vid köp av minst 10 ex 70 kr

125 kr 1 000 kr

Medlemsavgifter betalas till Artilleriklubbens postgiro 5 47 31–5

32

Artilleri-Tidskrift

©2003 Artilleri-Tidskrift Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa.

ROLF & CO TRYCKERI AB, SKÖVDE 2003

Adress: Artilleriregementet, Att: Övlt Bo Arvidsson 681 82 KRISTINEHAMN

"!-3%

!32!$ 2

!LLTID RËTT EFFEKT 3AAB "OFORS $YNAMICS HAR UTVECKLAT LUFTVÊRNSSYSTEM SOM KAN BEKÊMPA HOT FRÌN HÚG HÚJD TILL MARKNIVÌ I HELA HASTIG HETSSPEKTRET OCH I ALLA VÊDER 2OBOTEN "/,)$% KAN ANVÊNDAS I 2"3 2"3 OCH I !32!$ 2 $EN HAR KM RÊCKVIDD OCH KM HÚJDTÊCKNING %FFEKTEN ÊR HÚG ÊVEN MOT SMÌ MÌL

"/,)$%

$EN E GENERATIONEN AV 2"3 ÊR DET MODERNASTE PÌ MARKNADEN INOM SIN KLASS MED NYTT MÚRKERSIKTE "/2#

OCH 0# BASERAD SIMULATOR UNDER UTVECKLING SAMT MODERN DIGITAL )&&

2"3

!32!$ 2 ETT AUTONOMT SYSTEM I m ERA FORDONSAPPLIKA TIONER ÊR VÊL LÊMPAT FÚR INTERNATIONELLA INSATSER 3YSTEMET HAR AUTOMATISK MÌLFÚLJNING OCH KORT REAKTIONSTID "!-3% ÊR LUFTVÊRNSSYSTEMET MED MÚRKER OCH ALLMÌLS KAPACITET -ED EN RÊCKVIDD SOM GÚR DET KVALIl CERAT FÚR ATT SKYDDA OMRÌDEN AV SÊRSKILD BETYDELSE

3!!" "/&/23 $9.!-)#3 3AAB "OFORS $YNAMICS !" q +ARLSKOGA 4EL q &AX s WWW SAAB SE AIR DEFENCE

DYNAMICS SAAB SE

Posttidning B Artilleri-Tidskrift, c/o Bo Arvidsson Bjurtjärnsgatan 7, 681 33 KRISTINEHAMN

®

www.jps-mainos.fi

AMOS Advanced MOrtar System

AMOS gives higher rate of fire, greater mobility and better ballistic protection than any other mortar system.

• • • • • • • •

Twin-barrel 120 mm concept High rate of fire Direct fire capability Rapid deployment Ballistic & NBC protection Low chassis loads Large amount of ammo on board Suitability for all standard 120 mm ammo • Full 360° traverse

Patria Hägglunds Oy • Naulakatu 3, FIN-33100 Tampere, FINLAND Tel. +358 3 3137 0040 • Fax. +358 3 3137 0041 www.patriahagglunds.fi • Email: patriahagglunds@patria.fi

Combining Forces Patria Hägglunds Oy is jointly owned by the Finnish Patria Industries Oyj and the Swedish Hägglunds Vehicle AB. Patria Hägglunds strengthens the capabilities of both Patria and Hägglunds to better meet customers´ requirements.