Nr 04-11
5
Taklax uf bjöd på revyshow i modern tappning Det var en revyshow i modern tappning som gick av stapeln i Taklax i början av april. Revyshowen gick hem och förde osökt tankarna till ett musikcafé. Mellan revyinslagen bjöds det på många fina sång- och dansinslag som gav showen en extra krydda i denna sprittande, fartfyllda revyshow. Revyinslagen bestod av en salig blandning av nya revynummer och nummer av äldre datum. Vardagliga angelägenheter som berör gemene man var ständigt på tapeten. Igenkänningsfaktorn var kontinuerligt hög. Man behövde inte ens ha rötterna i trakterna för att bli berörd av programinslagen. Låt så vara att några av numren hade en tydlig lokal prägel såsom i inslagen om rävproblematiken, men så är det också kutym att det ska vara i en revy. Det handlade om valproblematik i dessa valtider, rävfarmarens problematik som stundom tog sig märkliga uttryck såsom en förväxling av införskaffning av rävar och äktenskapsförmedling, den äkta mannen som bevisade att han aldrig någonsin har ägnat sig åt hushållsbestyr och mycket mera. Det framgick också att Taklaxmännen är kulturellt
bevandrade. De försökte till och med utföra en egen version av ”Svansjön”. Detta och mycket annat utspelade sig i denna revyshow med en hög underhållningsfaktor. Det märktes att konceptet med en kombinerad musikshow och minirevy var lyckat. Publiken drog då och då på smilbanden, som i takt med att tempot skruvades upp kulminerade i rungande skrattsalvor. Sketcherna avlöste varandra i ett lättsamt stuk. Som sådan var revyshowen en lyckad satsning inom sin genre. Men det som verkligen lyfte föreställningen var alla de fina musik-, sång- och dansnumren som avlöste revynumren. De utgjorde det sammanhållande kittet mellan revyinslagen och förde tankarna till den moderna tidens filmatiserade musikcaféer. Christina Nykamb i egenskap av konferencier och husban-
På scen: Andreas Vägar, Leif Vilén, Olav Rosenholm, Gustav Häggblom, Jukka Saartenoja, Mats Grankvist, Kim Nybjörk, Benny Snickars, Maj-Britt Westerlund, Katarina Westerlund, Birgitta Juth, Carina Lagerström, Christina Nykamb, Valentin Österholm, Niko Saartenoja, Rebecka Mann, Matilda Mann och Alexandra Pantolin. Ljud/ljus: Joakim Wide, Marcus Rosendahl och Anders Enbacka.
det Festingarnas avkopplande musik var som pricken över i-et mellan inslagen. Christina Nykamb gjorde en viktig insats med sina underfundiga vitsar och små berättelser. Det var den saliga blandingen av olika musikstilar från när och fjärran som gav föreställningen den rätta internationella anknytningen, som osökt förde tankarna till ett musikcafé i en modern tappning. Andrei Antonov med rötterna i Vitryssland framförde sina balalaikanummer med sådan utsökt finess att ingen tvivlade på att han inte bara har potential utan också en gedigen musikalisk bakgrund i bakfickan. Han gör sig förtjänt av en speciell eloge. Det är inte heller någon överraskning att Taklaxbördiga Patrick Linman musicerar alldeles förträffligt. Han underhöll med en vittomspännande repertoar med allt från amerikansk Elvismusik till Lasse Erikssons ”Josip var en liten kläpp”från Närpesslätterna. I ett musiknummer fick han draghjälp av en ung talang, Niko Saartenoja. För den som gillar countrystuket var det bara ett måste att lyssna på gamla godingar som tillexempel Alf Robertssons ”Hundar och ungar” och ”Lucille” med delar
Christina Nykamb funderar om det verkligen är kvinnor som ska förmedlas i hennes äktenskapsförmedling. av JB West Coust Band, det vill säga med Jörn Blomqvist, Ove Granlund och Samuel Dahl. Också de unga talangerna Danielle Lindström med sin kristallklara stämma och Rebecka Mann bevisade att de är starkt på kommande. Den dansanta kvinnotrion Katarina Westerlund, Birgitta Juth och Carina Lagerström dansade med glädje och knappast någon var oberörd då klara barnstämmor från Taklaxsskolan stämde upp i ”Hembygdssång”.
Helhetsintrycket var att revyn var en mycket underhållande och farsaktig show. Förvisso var aktörerna i några av revynumren inne på buskislinjen, som utgjorde ett element som störde en aning. Men att det i Taklax finns gamla revyrävar, som genom sin naturliga och genuint folkliga utstrålning kan leverera många dråpligheter och röra om ordentligt i grytan som resulterar i rungande skrattsalvor, vet de flesta sedan tidigare. Scenografin var enkel med en röd bakgrund, men den fungerade till belåtenhet.
Årets revy förtjänar en eloge genom sin unika sammansättning. Detta unika koncept kommer säkert att under kommande år få uppföljare i våra nejder. Av alla rungande skrattsalvor att döma var denna revyshow det enande elementet som behövdes för att få många bybor och många andra därtill att sammanstråla för att ta del av en sprittande show denna vårdag i början av april, då göken för allra första gången gol. Text & foto: Nina Häggblad
Litet skådespelargäng på scenen i Jeppo I år heter Jeppo Ufs revy ”Tjängan, Tjyron å Tjärnavfall”. För de som inte är bekanta med dialektorden som används i namnet på revyn så är en ungefärlig översättning ”Kärringar, Tjära och Kärnavfall”. De flesta av sketcherna i revyn innehåller en eller flera av dessa tre olika saker. Det är Boris Bränn som står för regin, och han har tillsammas med en liten skådespelargrupp, som endast består av nio personer, lyckats med en riktigt bra revy. Den inledande sketchen ”GPS-handel” sätter ribban ganska högt direkt från start. Till den nivån når tyvärr inte de sketcher som följer därefter. Poängen saknas eller är otydlig och skådespelarna verkar osäkra och kommer av sig. Det
kan handla om premiärovana, eller så är det något annat. Med några ljuspunkter här och var framskrider första akten, och inte förrän mot slutet så kommer hela revygänget igen och nivån på revyn höjs, och det med mycket. I sketchen ”seniordatakurs” försöker ledaren för kursen få deltagarna att lära sig något om datorer, men det är hopplöst. I ”Dani och bruden” besöker prins Daniel och kronprinsessan Victoria Jeppo och får kontakt med en äkta finne
som berättar om bastu, öl och svordomar , något som gör de svenska kungligheternas förskräckta. Sketchen ”Anställasi” handlar om två män som söker anställning som projektchef, den ena mer och den andra mindre kompetent för jobbet. Efter första akten verkar skådespelarna komma igång på riktigt, för akt två är något de sköter med bravur. Akt två handlar helt och hållet om fortsättningen på den sista sketchen i första akten, ”Anställasi”. Revygänget befin-
Deltagarna i sketchen ”Seniordatakurs” (Julia Dahlkvist, Fred Lundkvist och Stefan Sandin) försöker genomföra de uppgifter som kursledaren ger dem på sina mer och mindre fungerande datorer.
Hela gänget på scen i sången ”Tjyrodalsrock”. ner sig då på Måtasberget, där tjärbränningen hölls ifjol. Mannen som fick jobbet som projektchef, Ernolf (Stefan Sandin), möter en hel del olika människor och problem på sin första arbetsdag, något som han kanske inte alltid klarar av på bästa sätt. Andra akten är alltså en enda lång sketch som verkligen bjuder publiken på godbitar. Nu och då bjuds publiken på musik som ackompanjeras av Boris Gunell på keyboard. Victoria Lassander och Elisabeth Norrback är två tjejer som med sina fina sångröster får publiken att bara njuta i bland annat ”Bra vibrationer”. De finurliga låttexterna får en
Regi: Boris Bränn På scen: David Back, Julia Dahlkvist, Victoria Lassander, Fred Lundkvist, Markus Mäenpää, Bernt Norrback, Elisabeth Norrback, Stefan Sandin, Christina Strengell Musik: Boris Gunell att småle och passar bra in i sammanhangen. Sammanfattningsvis är det en bra revy som Jeppo Uf framför i vår. Trots en liten skara skådespelare på scenen, vilket resulterar i många roller
för de flesta av dem, genomförs revyn mycket bra. Extra plus i kanten ges åt alla skådespelarna, för alla gör ett toppenjobb. Text och foto: Lilian Hellström