Nytt kyrkokoncept: The Room byggs upp av besökarna
UR INNEHÅLLET:
Svenska kyrkan förvaltar ett stort kulturarv i Malmö
Ge dig ut på kyrkosafari och upptäck Malmös kulturskatter
Kyrkogårdarnas personal välkomnar alla på allhelgona
Ljus och mörker går sida vid sida i samtalsgruppen om sorg efter självmord
Unga ledare är förebilder för konfirmander – att bli Ung ledare utvecklar ungdomar
Kulturevenemang i höst
Allhelgonahelgen närmar sig. En tid då många av oss åker till våra närståendes gravar för att minnas, sörja och samtidigt känna hoppet som sprids mitt i mörkret. Ljusa minnen av dem vi älskat och saknar kan värma oss. Det kan kännas trösterikt att få göra fint vid graven eller tända ett ljus vid minneslunden, för att hedra minnet av en betydelsefull person i vårt liv. Det kan också vara trösterikt att mitt i våra individuella sorger upptäcka att vi inte är ensamma. Tusentals andra ljus kommer också att brinna på Malmös kyrkogårdar i allhelgonatid. Och kyrkklockorna kommer ringa till tröst och bjuda in i till bön, ljuständning, andakt, och minnesgudstjänster i Malmös olika kyrkorum.
Allhelgonahelgens ritualer med blommor och ljuständning har under de senaste decennierna vuxit som sed här i Sverige. Det är många som beger till stadens kyrkogårdar. Kyrkogårdsperonalen hjälper till att guida och se till att det hela tiden finns extra platser för både blommor och ljus. Präster och diakoner vandrar också omkring på kyrkogårdarna dessa dagar, både för att kanske själva vilja tända ljus för någon saknad, men också för
att vara öppna för att småprata med den människa som söker kontakt. Det är så fint att få samtala en stund och kanske passa på att värma sig med kaffe eller te som kyrkogårdsförvaltningen ofta serverar.
Det är så vackert och mäktigt att på allhelgonahelgens kväll se alla de vackra ljusen på gravarna som lyser upp hela vår stad och sprider värme och tröst i höstmörkret. Och det är fint att tänka på de många möten som sker människor emellan på kyrkogångarnas grus. Det sprider hopp och skapar mening. Det är fantastiskt att Malmö har så vackra kyrkogårdar som finns till för oss alla i mångfaldens Malmö.
Gunilla Hallonsten, kyrkoherde Svenska kyrkan Malmö
Det nya kyrkokonceptet The Room byggs upp av besökarna
Låga trösklar och breda portar i S:ta Maria kyrka
Foto: Magnus Aronson
Allhelgonahelgen:
En
tid för att minnas och hedra de bortgångna
Gravljus, höstvindar och minnen. Sorg och saknad över närstående som gått ur tiden. Allhelgonahelgen är ett perfekt tillfälle att besöka kyrkogårdar och sätta ljus på närståendes gravar för att minnas personen. Det är en helg som kan påminna om att döden finns och drabbar alla, men även om att det finns hopp om ett liv efter döden.
Allhelgona är en nära tusenårig kristen tradition som ursprungligen firades för att minnas helgonen. Inom kristendomen och flera andra religioner betraktas helgon som personer med en särskild helighet, värda att visa respekt och beundran. Deras liv och handlingar, särskilt efter deras bortgång, fungerar som en källa till inspiration för andlig hängivenhet. I kristen tradition är det vanligt att använda titlarna Sankt för män och Sankta för kvinnor, titlar som har sitt ursprung i det latinska ordet ”sanctus”, vilket betyder helig. I den katolska och ortodoxa tron ges dessa titlar till personer som anses ha levt i nära relation med Gud och som officiellt erkänns som helgon genom en process som kallas kanonisering.
I evangelisk-lutherska kyrkor, som exempelvis Svenska kyrkan, framställs helgon främst som förebilder för ett moraliskt och rättfärdigt liv, snarare än som förmedlare av frälsning. Här ser man även alla troende som helgon, men titeln kan också användas för att lyfta fram de
kristna som har levt ett särskilt förebildligt liv.
Allhelgonahelgen består av två dagar – alla helgons dag och alla själars dag.
Alla helgons dag firas alltid den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november, och alla själars dag firas dagen efter, på söndagen. I år infaller allhelgonahelgen 1–3 november. Dessa dagar minns och hedrar vi våra döda närstående. Helgen präglas av alla ljus som lyser på kyrkogårdarna. Ljusen som tänds vid gravar på kyrkogårdar runt om i Sverige påminner om Guds ljus, som räddar från döden och visar på förlåtelsens väg och hopp.
Sedan 1990-talet har traditionen med Halloweenfirande vuxit sig stor i Sverige. Men även om både allhelgonahel-
gen och halloween uppmärksammar de döda och firas på samma tid, är det inte samma sak. Halloween kommer från förkristen tid, firas alltid 31 oktober och består av en enda dag. Det är en keltisk tradition där en del av det firandet bestod i att man tände eldar och klädde ut sig för att skrämma onda andar.
Allhelgonahelgens betydelse ser olika ut i olika kristna traditioner. Ursprungligen har det skilts mellan att minnas helgonens liv – på alla helgons dag – och att minnas närståendes liv – på alla själars dag. Men rent teologiskt är det ingen skillnad: Alla är heliga, tack vare Jesus kärlek till människan.
Malmös kyrkogårdar och kyrkor är öppna under allhelgonahelgen för bön och ljuständning. I kyrkorna finns personal på plats för den som vill prata och det finns givetvis även plats för den som vill vara i tystnad och minnas närstående. Mer info om öppettider hittar du på svenskakyrkan.se/malmo. Där kan du också tända ett digitalt ljus på bönewebben.
Svenska kyrkan förvaltar ett stort kulturarv i Malmö
Svenska kyrkan Malmö äger och förvaltar över 100 byggnader, många av dem med ett stort kulturhistoriskt värde. Det finns i pastoratet 23 kyrkor, 8 kapell och övriga byggnader som är allt från församlingshem till verktygsskjul på kyrkogårdar. Många av kyrkorna har delar från medeltiden, och att hålla allt i gott skick är ett viktigt arbete.
Lena Winbladh är fastighetschef i Svenska kyrkan Malmö och ansvarar för vård, underhåll och fastighetsutveckling av pastoratets byggnader. På frågan om vilka byggnader som är äldst svarar hon:
– Det är lite av en kuggfråga. De äldsta är från medeltiden, men det innebär att väldigt många av kyrkorna har medeltida delar utan att hela kyrkan är från medeltiden. Man har till exempel hittat virkesdelar i Västra Klagstorps kyrkas torn som är daterade till 1200-talet, men ingen vet var de delarna ursprungligen kom ifrån. Men vi har kyrkobyggnader som omfattar medeltiden till nutid.
Kyrkobyggnader och kyrkoinventarier är skyddade enligt kulturmiljölagen, vilket innebär att alla åtgärder eller förändringar av dem måste godkännas av Länsstyrelsen. Med tanke på hur många av byggnaderna som är gamla så är det ett omfattande jobb att hålla dem i gott skick. Lena Winbladh förklarar:
– Äldre byggnader kräver kontinuerligt underhåll, delvis för att vi idag inte använder dem som man gjorde en gång i tiden. Det påverkar byggnadens tekniska kvalitet att vi ställer andra anspråk på kyrkor än vi gjorde förr. Förr värmde man upp kyrkorna när de användes, eller inte alls och så fick folk klä sig varmt, men idag har man en förväntan på uppvärmda kyrkorum. Det påverkar inomhusklimatet och det i sin tur påverkar inventarierna och antikvariska föremål. Det är inte nödvändigtvis dåligt, men det blir mer komplicerat, man måste hålla kontroll på exempelvis luftfuktigheten.
På Svenska kyrkan Malmös fastighetsavdelning arbetar 12 personer som projektledare, fastighetstekniker och antikvarie. Dessutom är 24 lokalvårdare anställda med särskild utbildning och certifiering för att rätt kunna hantera metoder och material i byggnaderna. Därutöver arbetar fem personer med mark och planer för utomhusmiljöer som inte är kyrkogårdar, och kyrkogårdsförvaltningen hanterar kyrkogårdarna.
Stormsäkring, byte av natursten och alternativa lösningar
– Just nu har vi ett spännande bygge på gång: Bunkeflo kyrkas torn ska stormsäkras. Och på S:t Johannes kyrka byter vi ut natursten i fasader som länge har
Det är väldigt intressant och roligt att jobba med byggnader som har antikvariska kvaliteter.
varit i dåligt skick, det är vi väldigt glada för att vi kan göra. Vi har också nyligen bytt fasader och fönster på S:t Matteus församlingshem, ett hus från 1955 med fasadplattor av betong och fönster av stål.
För ett par år sedan upprättade pastoratet en lokalförsörjningsplan som gäller från 2023 till 2033. Med den som bakgrund tittar Lena Winbladh och hennes kollegor på hur byggnaderna används.
Malmö pastorat består idag av sex församlingar, men tidigare fanns det många fler mindre församlingar, så det finns några gamla församlingshus och prästgårdar som kan få andra användningsområden.
– Vi tittar bland annat på om vi har byggnader som vi inte använder i verksamheten, och ser om vi kan avveckla eller hitta alternativa användningsområden för dem. Det kan vara att bygga hyresrätter i gamla församlingshus och att vi flyttade S:t Petris församling till S:t Nicolai där administrationen tidigare låg. Administrationen har flyttat till delar av S:t Mikaels församlingslokaler för att utnyttja dem mer effektivt. När man förvaltar fastigheter som har kulturhistoriskt värde kan man inte alltid välja de billigaste lösningarna, men vi försöker hitta besparingar överallt för att även fortsatt leva upp till vårt kulturmiljöansvar, avslutar Lena Winbladh.
Foto: Jerry Pedersen
Foto: Therese Riandebäck
Renovering av fasaden på S:t Johannes kyrka.
I Malmös över 20 kyrkor gömmer sig en mängd kulturskatter – eller så värst gömda är de inte, många av dem ser man så fort man kommer in i kyrkorummet. En tur runt i kyrkorna kan bli en spännande färd genom tiden och konsten.
Ge dig ut på kyrkosafari och upptäck Malmös kulturskatter
– Det är så mycket som är samlat i ett kyrkorum, man kan titta arkitekturmässigt på inredning, bänkinredning, altartavlor, textilier och epitafiumtavlor, säger Lina Bjermqvist, som är antikvarie i Svenska kyrkan Malmö.
Även det som måste vara inlåst för att skyddas, antingen mot stöld eller för att inte skadas, kan man be om att få titta på, berättar Lina Bjermqvist.
– Det är jättetråkigt, vi vill ju kunna ha dem framme och visa upp dem, men... Det är ingen modern företeelse, man tänker väl att man förr i tiden skulle haft väldigt hög respekt för kyrksilvret, men jag har läst i arkivmaterial från 1700-talet att ”Nu fick vi köpa in en ny kalk, för den förra blev stulen”.
Gör en kyrksafari i stadens kyrkor
I kyrkorna finns många vackra gamla textilier. Flera kyrkor har altarmattor och kormattor av textilkonstnären Märta Måås-Fjetterström från tidigt 1900-tal. Men andra måste skyddas i skåp, exempelvis i S:t Petri kyrka finns medeltida textilier som ligger i särskilda klimatskåp. Det finns också många gamla silverföremål, varav en del står framme, som ett par altarljusstakar från 1600-talet, men andra måste stå inlåsta på grund av stöldrisken.
Lina Bjermqvist tipsar om att ta en tur och titta in i flera av Malmös stadsdelskyrkor.
– Gör en kyrksafari och se vad de har för likheter och skillnader! Det är så roligt att vi har så många olika kyrkor från olika tidsperioder. I de äldre är det kanske mer utsmyckningar, medan i de yngre spelar arkitekturen större roll. Som i S:t Andreas kyrka vid Fridhemstorget, den är väldigt häftig med sin stora väggmålning vid altarväggen, men med lugnare
bänkinredning. S:t Matteus har också en spännande arkitektur, från 1980-talet. Kyrkorummet ska föreställa naturen och skogen, pelarna som håller uppe taket är utformade som stiliserade träd, och de keramiska plattorna på golvet i blå-gröna toner är havet.
Antikvarien har fler tips på saker att upptäcka:
– Kirsebergskyrkan från 1928 är en väldigt fin liten stadsdelskyrka som är alldeles nyrenoverad. De har en glasmålning istället för den gamla altartavlan, och också en minnestavla från andra världskriget för de flygare från Bulltofta flygflottilj som omkom. I S:t Nicolai kapell finns det ett vackert gammalt votivskepp, som symboliserar en vädjan till Gud att ta hand om våra sjömän. Och jugendkyrkan S:t Johannes kallas rosornas kyrka. Där finns rosor lite var som helst, i stenarbetet på utsidan, i altaret, på väggarna, i målningarna... S:t Pauli har en fantastisk interiör med en speciell stil. Den är en så kallad centralkyrka, där
Det är allas kulturarv. Bara man bestämmer tid med kyrkans vaktmästare får man säkert titta på det mesta.
prästen skulle stå i centrum och så är det bänkkvarter runtom i hela kyrkan.
Lina Bjermqvist sammanfattar: – Det är lite som en godispåse, varje kyrkas specifika detaljer!
I Svenska kyrkans app Kyrkoguiden kan du hitta när kyrkorna är öppna. Appen finns att ladda ner både i App Store och i Google Play. Även på hemsidan finns information om vad som händer i varje kyrka.
I Svenska kyrkans app Kyrkoguiden kan du hitta när kyrkorna är öppna. Även på hemsidan finns information om vad som händer i varje kyrka.
Foto: Jens C Hilner
Foto: Marko T Wrame
Foto: Jens C Hilner
Foto: Jens C Hilner
Lina Bjermqvist
Kirsebergskyrkan
S:t Andreas kyrka
S:t Pauli kyrka
S:t Matteus kyrka
Låga trösklar och breda portar i S:ta Maria kyrka
I S:ta Maria kyrka genomsyrar diakoni alla möten med människor. Här möts människor som lever i utsatthet av ett mål mat och någon som lyssnar och stöttar. Den geografiska placeringen centralt i staden gör det lättare att nå många med en bred diakonal verksamhet.
Peter Juhlin är sedan 2007 diakon i S:ta
Maria kyrka, och han berättar:
– Det är en kyrka som i många år har haft ett diakonalt tänk. Vi vänder oss till människor som lever på något sätt på sidan av samhället, kan man säga. Det kan handla om psykisk ohälsa och drogbruk, och vi har också många människor med utländsk bakgrund som befinner sig i en asylprocess.
I kyrkans mottagning arbetar flera diakoner tillsammans och stöttar varandra. – Traditionellt har diakonerna ofta jobbat ensamma i de lokala församlingarna. Det kan bli tufft många gånger, därför tycker jag det finns en poäng i att man är flera som jobbar ihop. Med bättre struktur kan vi också erbjuda bättre stöd till dem som kommer, säger Peter Juhlin.
S:ta Maria kyrka är lite av ett diakonicentrum i Malmö, med ett bra läge mitt i staden. Peter Juhlin säger: – Då blir det enkelt att slinka in här och ta en kaffe eller käka en gratis, näringsrik frukost på vårt Café Maria. Vi ska ha låga trösklar och breda portar, alla är välkomna. Och nu har vi en kul grej, vi har startat en kör bland våra besökare, där flera patienter från en LARO-mottagning, där man får läkemedelsbehandling mot drogbruk, är med. De sjunger ibland på våra torsdagslunchgudstjänster och har också bjudit in till konserter.
Bred diakonal verksamhet
I S:ta Maria kyrka finns en bred diakonal verksamhet som möter människor som lever i social utsatthet. I lokalerna drivs matbank där man tar hand om matsvinn och tre gånger i veckan delar ut det till människor som behöver det, det finns en verksamhet som ger ekonomisk rådgivning och hjälper till med myndighetskontakter och en nod som jobbar med migrationsfrågor. Dessutom samarbetar man med externa organisationer, i lokalerna finns bland annat Läkare i Världens läkarmottagning.
Peter Juhlin föddes i Småland och växte upp i Västervik, men det är många år i Linköping som präglat hans dialekt. I Skåne hamnade han för kärleken. Precis som många andra diakoner jobbade han med annat innan han vigdes till diakon när han var 40 år.
– Flera här har jobbat inom socialtjänsten tidigare, och det är viktigt för oss att ha ett professionellt förhållningssätt. Vi arbetar på kristen grund och utgår alltid från altaret, men vi är inte här för att i första hand slå något kristet budskap i huvudet på våra besökare. Men vi hämtar alltid vår kraft och trygghet i vår tro, det är en gåva.
Utöver att finnas tillgänglig i S:ta Maria kyrka jobbar Peter också uppsökande i
Köpenhamn en dag i veckan, där han i nära samarbete med den danska socialtjänsten försöker hjälpa människor som lever i hemlöshet och med ett destruktivt drogbruk.
På frågan om hur han själv hanterar de tunga delarna av jobbet säger Peter på sin mjuka östgötska:
– Jag tänker att där är min tro någonting som bär upp. Sen har jag alltid haft en slags förmåga att inte ta med mig mitt arbete hem. Det går inte i alla lägen, men för det mesta har det funkat, och jag tror också att det är en förutsättning för att det ska kunna funka på ett bra sätt.
Foto: Alex Giacomini
Foto: Magnus Aronson
Foto: Magnus Aronson
Foto: Jens C Hilner.
De är ett stöd när tragedier drabbar hela samhällen:
”Skapar en trygghet att vi finns”
När en tragedi som påverkar ett helt samhälle inträffar har Svenska kyrkan som tradition att öppna upp kyrkorna så att människor kan samlas, tända ljus, be och samtala med präster och diakoner. Tron och dess ritualer kan ge ett stöd i allt det tunga.
Så är det förstås också i Fosie församling, men eftersom det i området Nydala, Hermodsdal och Lindängen bor väldigt många människor som har andra religiösa traditioner än den kristna, och Svenska kyrkan vill möta alla med respekt, arbetas det lite annorlunda där. Området är extra sårbart då det finns ett stort utanförskap samt en hel del våld. Diakonen Ebba Älverbrandt träffar ofta människor som drabbats av detta.
– Det är en mångreligiös kontext, men vi är en av väldigt många engagerade aktörer i området, och sedan 2020 arbetar vi gemensamt och i nära samarbete med Malmö stads krisstödsorganisation med en metod som heter Lokal Beredskap NHL. Den trygghetsskapande samverkansmetoden är ett sätt att jobba med att ta hand om den kollektiva sorgen, chocken och otryggheten efter att något hänt.
Ebba förklarar vidare:
– Vi måste ut och ställa oss bredvid människor i sorg. De indirekta brottsoffren är de i grannskapet som är kvar när ambulanserna har åkt och avspärr-
ningarna är borttagna. Det kan vara att vi finns på platsen efter skolan för att erbjuda lek, gatukritor, fotboll, mat eller fika för att avleda barnen så att de kan normalisera platsen och återta den som sin trygga lekplats. Vi är många organisationer som samarbetar, som Islamiska Förbundet, Röda Korset, aktivitetshusen och fritidsgårdarna, Rädda Barnen och Hyresgästföreningen. Vi som diakoner har ett uppdrag att vara det man kallar ”go-between”, vi ska stå i försoningens tjänst och vara brobyggare och förmedlare, och kan hjälpa människor vidare. Jag är stolt över att Lokal Beredskap NHL fungerar, det skapar en omsorg och en trygghet att vi finns där vid händelser som skjutningar och bombningar.
Ebba Älverbrandt jobbar mycket med försoningsarbete, utifrån metoden Reparativ rättvisa. Där identifierar man vem som blivit skadad på tre nivåer: de primära offren, sekundära offer, det vill säga anhöriga till direkta offer och förövarna, och tertiära offer. De sistnämnda är bland annat de som bor i området.
– Det är väldigt många som drabbas av våldsdåd och som måste hantera och förhålla sig till platsen. Och när det gäller att skapa trygghet ute på en minnesplats så spelar etnicitet och trosinriktning mindre roll, det är medmänniskan som är det viktiga.
Interreligionsbönen blev en inkluderande ritual
Efter en skjutning i området anordnades en interreligionsbön på en innergård. En boende tände ett ljus och Ebba Älverbrandt höll en betraktelse utifrån en bibeltext, liksom samverkanspartnern från Islamiska Förbundet som läste
en text från Koranen och sedan bad de närvarande på sina olika sätt och sjöng en psalm.
– Det var den mest förenklade formen av ritual, men när vi delar både sorg och hopp med varandra sida vid sida kan en fredligare atmosfär i området skapas. Man hör ofta om repressiva, hårdare tag, men som ett komplement kan kyrkan jobba med olika reparativa omsorgspraktiker. Vi inom kyrkan är utbildade i sorg, kris, trauma och själavård, vi är jättebra på att reparera och laga. Det finns faktiskt alternativ till den ganska ensidiga politiska diskussionen som råder idag, slår Ebba Älverbrandt fast.
Lokal Beredskap NHL har låtit sig inspireras av initiativet Kollektiv Sorg, som startats i samarbete med Amnesty. Bland annat tillhandahåller initiativet resurser för att hantera trauma förknippat med dödligt våld och stöd till personer som direkt eller indirekt drabbats av gatuvåld.
Foto: Alex Giacomini
Foto: Maria Lundström
Diakon Ebba Älverbrandt
På alla helgons dag fylls kyrkogårdarna av ljus, besökare och hopp
Under allhelgonadagen glittrar alla landets kyrkogårdar av tända ljus, till minne av alla älskade anhöriga som har sina viloplatser där. Personalen på Malmös kyrkogårdar har jobbat med förberedelserna lång tid innan, och under allhelgona finns de tillgängliga för besökarna.
– Det är en fantastisk dag att jobba på, säger Emelie Svensson på Östra kyrkogården.
Alla helgons dag, den första lördagen i november, är årets största besöksdag på Sveriges kyrkogårdar. I Malmö finns medarbetarna på Kyrkogårdsförvaltningen tillgängliga på flera kyrkogårdar för att hjälpa besökarna tillrätta, bjuda på kaffe och bara prata en stund. Åsa Malmborg har i många år varit kyrkogårdsmästare, och jobbar idag som grönstrateg på Malmö kyrkogårdar. Hon berättar:
– På de flesta kyrkogårdarna ställer vi upp informationstält, dit folk kan komma och ställa frågor. Det kan vara allt ifrån att man letar efter någon speciell gravplats, att man behöver hjälp med skötsel av en gravplats eller bara komma och prata lite om fotboll eller vad som helst. Vi bjuder på kaffe och pepparkakor, och delar ut små böcker om kyrkogårdar till
barn, samt reflexänglar och ficklampor. Ficklampor är en billig livförsäkring, brukar jag säga.
Tidigare följde allhelgona kalendern och då var det den 1 november som var den stora smyckningsdagen, vilket det fortfarande är för vissa religioner. Numera infaller alltid alla helgons dag den första lördagen i november. Kyrkogårdarna är väldigt välbesökta under hela veckan som leder fram till allhelgonahelgen, berättar Ylva Friberg, enhetschef på S:t Pauli kyrkogård och Gamla kyrkogården, och Emelie Svensson, enhetschef på Östra kyrkogården.
– Folk kommer och gör fint, tar bort sommarblommor och fixar och smyckar hela veckan.
Kapellen och Limhamns krematorium står öppna för besökare
Kapellen på S:t Pauli mellersta och Östra kyrkogården kommer också vara be-
mannade, så att man kan gå in och tända ljus eller bara sitta ner en stund.
– I år ska det också vara öppet hus på krematoriet i Limhamn, säger Åsa Malmborg.
– Många har en bild av hur ett krematorium ser ut, och alla blir lika förvånade, för det är jättevackert där. Vi hoppas att många åker och tittar hur det ser ut, så att man får en annan bild av vad ett krematorium är. Det är inte så skrämmande som många har fått för sig.
Att bli kremerad efter sin död är ett önskemål från många, och anhöriga får faktiskt vara med vid kremationen om de ber om det. För de avlidna som kremerats finns det några olika alternativ på kyrkogårdarna: en traditionell gravplats, en mindre urnplats, minneslund eller det ganska nya fenomenet askgravplats, som är lite som en mindre anonym minneslund där man får sitt namn på en bricka eller glasblock, och de anhöriga får vara med vid gravsättningen.
Hjälp för dig som inte kan vara på plats
För dem som inte kan ta sig till en kyrkogård under allhelgona finns det möjlighet att genom kyrkogårdsförvaltningens kundtjänst beställa såväl blommor och kransar som ljus som kyrkogårdens medarbetare ställer ut åt en, och man
kan även beställa ett foto av sin anhörigas gravplats som man sedan får skickat till sig. – Man kan vara här i hjärta och själ, säger Åsa Malmborg.
Hon fortsätter:
– Allhelgona är en fin högtid. Och att den är så välbesökt är kul, att inte alla traditioner bara fasas ut och försvinner. Våra kyrkogårdar är väldigt vackra och rofyllda. De följer årstiderna, och var årstid har sin charm. Det är få förunnat att ha en sån här arbetsplats.
– Det är en fantastisk dag att jobba på, på kvällen är det helt mörkt, men det är ljus på nästan varenda gravplats och hela minneslunden lyser upp av ett hav av ljus. Det är en fantastisk dag att besöka kyrkogårdarna, säger Emelie Svensson.
– Det är ju en del sorg, men samtidigt känns det som att det finns väldigt mycket hopp och glädje, avslutar Ylva Friberg.
Här kan du kontakta kyrkogårdsförvaltningens kundtjänst:
Ylva Friberg, Åsa Malmborg och Emelie Svensson
Foto: Christopher Hansby Reis
Foto: Christopher Hansby Reis
Foto: Christopher Hansby Reis
Foto: Christopher Hansby Reis
Foto: Christopher Hansby Reis
Foto: Christopher Hansby Reis
Foto: Christopher Hansby Reis
Foto: Christopher Hansby Reis
Ljus och mörker går sida
vid sida i samtalsgruppen om sorg efter självmord
Hon förlorade sin son när han tog sitt liv efter en lång kamp mot psykisk ohälsa och droger. I Svenska kyrkans sorgegrupp för dem som mist någon genom självmord hittade hon en ny styrka genom att träffa andra i liknande situationer.
Anhöriga som har förlorat någon genom självmord har själva en ökad risk för suicid. Känner du att du behöver prata med någon så kontakta Svenska kyrkan Malmös samtalsmottagning Prata hjälper: 040-27 92 48.
Jourhavande präst nås via telefonnummer 112. Du kan också maila eller chatta.
Mind Självmordslinjen nås på telefonnummer 90101 eller chatt.
Den första sorgegruppen specifikt för personer som mist en närstående genom självmord startade våren 2022 i S:t Petri kyrka i Malmö. Diakonen Eva Blomdell hade under hösten i enskilda samtal träffat inte mindre än sju personer efter att de hade haft en anhörig som tagit sitt liv.
– Jag kontaktade sjukhuskyrkan här i Malmö. Sjukhusprästen Jonas Persson och jag startade sedan upp vår första grupp och så har det rullat på. Fyra grupper har varje år avlöst varandra.
Både Eva Blomdell och Jonas Persson kommer snart att gå i pension, så våren 2024 tog diakon Ilse Viebusk och prästen Michael Andersson över som ledare i en ny sorgegrupp. Hon berättar att varje grupp om 4–8 personer träffas tillsammans med en präst och en diakon en gång i veckan under sju veckor. Varje tillfälle är uppbyggt kring ett förbestämt tema. Grupperna är öppna för alla som har blivit påverkade av någons självmord, oavsett om det är inom familjen, en vän eller kollega, och man måste inte vara bosatt i Malmö för att delta.
– Vi har förstått att behovet är stort, säger Ilse Viebusk.
– Vi har inga fasta tidsgränser för hur långt man har kommit i sorgeprocessen
för att starta, däremot tror vi det är viktigt att man är stabil nog för att kunna både berätta om sitt eget och också lyssna på de andras berättelser. Annars blir det inte stärkande och läkande utan river bara upp för mycket.
Kom som en chock
En av deltagarna i vårens grupp har förlorat sin 21 år gamla son Edvin. Han hade länge brottats med psykisk ohälsa och drogbruk och det hade varit svårt att få den hjälp han behövde. Ändå kom det som en chock att Edvin sommaren 2023 valde att ta sitt liv, berättar hans mamma.
– Jag hade varit väldigt orolig och försökt få hjälp, men jag var mer orolig för att han skulle skada sig själv eller någon annan i samband med drogpåverkan. Jag trodde inte det var på den nivån att han ville ta livet av sig, berättar hon.
De första månaderna efter Edvins död var som en dimma, säger hans mamma. Det var förstås mycket praktiskt att ta tag i, men hon började också gå på månatliga anhörigträffar på Spes (Riksförbundet för SuicidPrevention och EfterlevandeStöd). Vid ett tillfälle kom prästen Jonas Persson dit för att berätta om kyrkans samtalsgrupper, och hon kände direkt att hon ville gå dit.
– På Spes-mötena var det ingen som hade utbildning i sorg och bearbetning, utan vi bara delade erfarenheter med varandra en gång i månaden. Här gick vi mer på djupet och kunde styra upp tan-
karna lite. Det blev så fina samtal och jag tror att det hjälpte oss alla väldigt mycket. Vi fick gå in i det jobbiga, vi kunde gråta och skratta och visa alla känslor, det var absolut inte att "Nu är vi i sorg, nu måste vi bara vara ledsna".
Ilse Viebusk håller med: – Deltagarna grät och förtvivlade men skrattade också. Ljus och mörker gick sida vid sida.
Edvins mamma säger: – Jag fick med mig jättemycket. Framför allt att veta att man inte är ensam. Att höra att andra gjorde det som jag hade dåligt samvete för att jag inte hade gjort, men det gick åt helvete ändå. Att dela och förstå att det är en situation som man inte egentligen styr över, och att det kan hända vem som helst, faktiskt. Det har hjälpt mig jättemycket i att gå vidare. Jag är jättetacksam över att kyrkan anordnar det här och att det inte kostar någonting, det är ett viktigt arbete.
Diakon Ilse Viebusk
Foto: Fabian Kruuse
Foto: Albin Hillert
Synd betyder att missa målet. Där är vi alla i samma båt, vi missar målet ibland.
Fredrik höll sin sexuella läggning i garderoben – tillsammans med sin gudstro
Fredrik höll länge sin gudstro och sin sexuella läggning i samma garderob. Idag läser han till präst och inspireras av att få människor att vara mer förlåtande mot sig själva. ”En sån präst vill jag vara”, säger han.
Fredrik Gällentoft växte upp i en ickereligiös miljö, men har ändå alltid varit säker på att han haft en gudstro. – Till mammas förtret, får jag väl säga, skrattar han.
– Jag var nog lite lillgammal redan då, jag är 50 nu och jag har aldrig druckit alkohol, aldrig rökt, aldrig druckit kaffe, aldrig kommit hem för sent... Mamma tyckte ibland att jag skulle göra lite mer revolt, och när jag gjorde det gick jag och blev kyrklig! Det var inte alls kul tyckte hon, hon hade nog hellre sett att jag tänjt på gränser lite mer.
Men Fredrik höll ändå sin gudstro i garderoben ganska länge – tillsammans med en annan djupt dold hemlighet.
– Jag var tonåring under 1980/90-talen, och jag minns så tydligt löpsedlarna med modedesignern Sighsten Herrgård där det stod ”Bögpesten har kommit till Sverige”. Jag funderade på hur man fick aids, många frikyrkor pratade om ett straff. Var det något som alla homosexuella hade i sig och det var
bara en fråga om när det skulle bryta ut? Och bryter det ut, blir jag då påkommen? Men jag var ju fortfarande okysst!
Fredrik sökte sig till frikyrkorna i uppväxtens Blekinge och hoppades att Gud kunde förklara varför saker var som de var med hans homosexualitet, men han hittade bara en känsla av att det var något fel på honom. – Jag var övertygad om att jag var mentalsjuk. Med facit i hand skulle jag ha hållit mig till Svenska kyrkan, de hade nog varit snällare. Det är viktigt för mig att ha en kristen och vänlig ton till utmaningar snarare än att skuldbelägga och ha en väldigt svartvit inställning.
Fredriks strävan efter att vara ”normal” gjorde att han gifte sig två gånger och fick barn i båda äktenskapen. Men till slut kände han att han inte kunde leva ett så oärligt liv längre, så han kom ut runt sin 40-årsdag och separationen var ett faktum.
Synd kan översättas till att missa målet – För mig var det en synd mot mig själv och dem jag gifte mig med att försöka leva i en heterosexuell relation. Men grundbetydelsen av Gamla testamentets ord för ”synd” kommer från hebreiskan och betyder ”att missa målet”. Man har försökt nå målet men missat det, och där är vi alla i samma båt, vi missar målet ibland. Om man ser synd på det sättet, att man inte helt mäktade
med, då kanske vi lättare skulle förstå Guds kärlek och kunna vara vänligare mot oss själva och älska oss själva mer.
I samma veva, 2014, sökte han sig tillbaka till kyrkan, men denna gång Svenska kyrkan, och han kom också ut för sin mamma, vars enda reaktion var ”Jaha, vad trevligt. Du är ju bara du, och alla är som de är, det har jag alltid sagt.” – Hon hade svårare för ”det där religiösa dravlet”. Men jag kände att mitt kall till att verka i kyrkan växte gradvis, och 2021 sökte jag in till teologpro-
grammet för att bli präst. Jag har aldrig känt någon konflikt mellan min tro, Gud och min sexualitet, men så kanske det inte är för alla som sitter ensamma i en liten by. Därför är det så viktigt att vi i Svenska kyrkan fortsätter prata om såna här saker och vara en öppen varm famn för de många, som det redan är. Fredrik släpper fram ännu ett smittande skratt: – Jag brukar presentera mig som att jag är plattfotad, vänsterhänt och dyslektiker, och så är jag HBTQIA+ också!
Det nya kyrkokonceptet
The Room byggs upp av besökarna
The Room i Hyllie är en ny typ av kyrkolokal, baserad på en engelsk modell. På Hyllie Boulevard, bara en kort bit från stationstorget, ligger den öppna lokalen som välkomnar alla till umgänge.
– Loggan symboliserar mångfald på alla möjliga sätt och vis, säger prästen Felicia Åstrand.
– Genom de större och mindre kuberna och de olika färgerna. Och i hjärtat gömmer sig ett kors. Vårt uppdrag är att möta människor i kärlek, därför är hjärtat det du ser först, men i det gömmer sig korset.
I The Room finns ett café som är öppet torsdag till lördag klockan 12 till 18. Utöver det är The Room öppet när där sker olika aktiviteter, som regelbunden lunchkör, ungdomskör och konfirmandundervisning, samt mer sporadiska events som musikaliska framträdanden. Ambitionen är att så småningom ha öppet varje dag.
– Vi kommer att fira gudstjänster här också, och vår förhoppning är att göra det på ett nytt sätt. Vi har skalat av mycket, skrivit några egna böner, och vårt altare blir en levande altartavla med människorna som rör sig utanför skyltfönstret, säger Felicia Åstrand.
Diakon Jonas Wollin förklarar att inspirationen till The Room kommer från det engelska konceptet ”Fresh Expression”.
– De har tänkt nytt, och skapat ett nytt sätt att vara kyrka. Det kan vara till exempel en ”art church” med utställning,
en ”coffee church” med café, en ”music church” som mer är som en konsertlokal med pub, eller en ”messy church” som är ett begrepp för när man jobbar med familjer, att barn och vuxna kommer och målar och kladdar och lagar mat tillsammans och sådär. Och så bygger man upp det med frivilliga, engagerade församlingsbor.
Verksamheten byggs upp av gräsrötterna
Sedan The Room öppnade i maj har det redan droppat in människor som kommit med idéer och önskemål om vad som kan arrangeras i lokalen, som konserter och konstkurser. Felicia Åstrand säger:
Det här ska vara en mötesplats där alla får komma in
– Det är sådant vi vill vara öppna för, det är människorna som kommer hit som får hjälpa till att bygga kyrkan, och så finns vi här för att hjälpa till med det praktiska.
Jonas Wollin tar vid:
– Det här ska vara en mötesplats där alla får komma in, det är det som är det viktiga. Sen betyder inte det att det ska vara ett fritids för vuxna, utan allting vi gör, gör vi ju som kyrka. Många människor man möter har fördomar runt att vara kristna, de tror att det är Gud hundra procent av tiden. För oss som lever som kristna är det ju lika naturligt
att gå i kyrkan som att gå på bio eller konsert. Huvudsaken är att man träffas som kristna, om man sedan spelar fotboll, drejar eller dricker kaffe spelar ingen roll. Och här kanske det blir lättare för vissa människor att ta sig in än att gå in i en kyrka och sätta sig i en bänk och känna sig främmande.
Mer om vad som händer på The Room hittar du på hemsidan
Unga ledare är förebilder för konfirmander – att bli Ung ledare utvecklar ungdomar
Efter positiva upplevelser av sina egna konfirmandtider bestämde sig Lisa, Linn och David för att själva bli Unga ledare för nästa års konfirmander. De Unga ledarna är ett stöd för präster och pedagoger och en länk mellan ungdomarna och de vuxna. – Vi är där för att skapa gemenskap, säger David Fransson.
Lisa Wahlén gick på konfirmationslägret
Sommarkonfa, som leddes av präst, pedagoger och flera Unga ledare. Där såg hon hur roligt de Unga ledarna hade tillsammans.
Även David Fransson bestämde sig för att bli Ung ledare efter att han konfirmerat sig 2023, och Linn Nilsson Bjelk har nu varit Ung ledare för flera kullar konfirmander sedan hon själv konfirmerade sig 2021:
– Min konfirmation var så himla kul, så jag kände att jag ville fortsätta vara kvar i det. Som ledare gör jag typ samma saker igen men har en ledarroll, vilket jag tycker om. Det handlar mycket om att vara en förebild för konfirmanderna, säger hon.
David fyller i: – Vi är där för att hjälpa till och skapa gemenskap. Vi jobbar mycket med att lära känna konfirmanderna och att de ska lära känna varandra. Vi ska vara deras kompisar samtidigt som vi är deras ledare, vi bygger relationer med konfirmanderna samtidigt som vi kan säga till när det behövs. Det är en bra kombination med oss tillsammans med de vuxna ledarna.
Vägen till att bli Ung ledare för Svenska kyrkans konfirmander inleds på ett ledarläger under en helg på hösten efter man konfirmerats. Där, och under flera träffar därefter, får ungdomarna lära sig om ledarskap, människosyn, grupputveckling, metodik och mycket mer.
– Jag fastnade direkt, jag tyckte verkligen att det var något för mig, säger Lisa.
De Unga ledarna har olika ansvarsområden
Nu är alla tre del i en grupp av Unga ledare för en upplevelsekonfagrupp med konfirmander i Husie. Utöver att träffas på torsdagar åker de tillsammans även på två helgläger och upplevelser som lasergame, bio och Tivoli i Köpenhamn.
De hade lika roligt som vi, om inte roligare! Jag kände att jag också ville ha det så.
Bland de Unga ledarna finns de som konfirmerade sig året innan men även de som varit Unga ledare i något eller några år.
Lisa säger:
– Jag kände från början att jag fick mycket hjälp och lärde mig jättemycket av de äldre som gjort det förut.
De Unga ledarna har delat upp arbetet i olika ansvarsområden med ett rullande schema. Några av de uppgifter som de Unga ledarna har hand om är att arrangera lekar, ordna fika, planera och hålla i andakter och uppdatera sociala medier. Alla finns tillgängliga om konfirmanderna har frågor eller känner sig osäkra.
– Det kanske inte är så stor åldersskillnad mellan oss Unga ledare och konfirmanderna, men jag märker att det är lätt att bygga kompisrelationer med dem samtidigt som de har respekt för oss. Vi är ju deras ledare, säger David.
Stöd i sorgen
Dela tankar och känslor om sorg
Det finns en läkande kraft i att få dela sin sorg med andra som befinner sig i liknande situation.
I en sorgegrupp träffas människor som alla har förlorat en närstående. Gruppen består av cirka fem till åtta deltagare och leds av präster och/eller diakoner. Här kan du dela med dig av tankar och känslor till andra som är i samma situation och förstår. Gruppen träffas ett bestämt antal gånger.
Öppet för alla, oavsett livsåskådning
Svenska kyrkans grupper för dig i sorg är öppna för alla, oavsett livsåskådning eller medlemsskap. Grupperna är avgiftsfria.
I varje församling finns också möjlighet till enskilda samtal med diakon eller präst.
Svenska kyrkan Malmö anordnar regelbundet sorgegrupper för barn, ungdomar och vuxna. Du hittar aktuella sorgegrupper genom att besöka www.svenskakyrkan.se/malmo
Akut samtals- och krisstöd. Ring 112 och be att få bli kopplad till jourhavande präst, öppet kl. 21.00–06.00. Du kan ringa om du är ledsen, rädd, orolig eller känner dig ensam.
Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål. Tappa inte bort denna riktning. Låt inte sorgen glömma sitt ärende. Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.
/Harry Martinson
Lördag 26/10
LördagskonsertSchumanns pianokvintett
S:t Andreas kyrka kl. 15. Monbijoukvartetten, Francisca Skoogh, piano. Musik av Schumann m.fl.
Musikstund med Torbjörn Karlsson Hyllie kyrka kl. 16. Musik till vila och tröst Oxie kyrka kl. 16. Jennie Lomm, sopran Michaela Hansen, tvärflöjt Cecilia Dreisig, ackompanjemang.
Söndag 27/10
Konsert – världssopranen och konsertpianisten
S:t Johannes kyrka kl. 17. Nadine Koutcher, sopran, Julia Sigova, piano. Musikgudstjänst med Almfjord och Bluegrass Gospelgroup Bunkeflo strandkyrka kl. 18. Andliga sånger om tro och det eviga hoppet i amerikansk bluegrass-stil. Sånger med anknytning till Ralph Stanley, Johnny Cash, Hank Williams, Billy Joe Shavers, Tom Jones m.fl. Björn Gustafsson, präst.
Onsdag 30/10
Konsert –
Barockmusik från Italien Kirsebergskyrkan kl. 18. Ensemble Hven under ledning av Adriano Gaglianello.
Gränsland – I de blekta kartornas landskap - en geografi för sorgperformance
S:t Johannes kyrka kl. 18. Hur hittar man vägen fram när saknadens dimma blivit för kompakt? På scenen: Anne Pajunen, sång/röst, liveelektronik m.fl. instrument.
Torsdag 31/10
Kyrkstund med musik Hyllie kyrka kl. 11.15.
I samband med Café Heidi hålls en enkel andakt med sång och musik, Sara Thuresson, musiker, Felicia Åstrand, präst. Happy Halloween!
S:t Petri kyrka kl. 18. En spöklik afton med Ulla Olsson vid orgeln.
Fredag 1/11
S:t Pauli mellersta kapell öppet kl. 12-20. Från kl. 15 Trösterik orgelmusik. Hampus Söndrebo, organist. Kl. 17 Stilla stund med musik och lyrik. Gisela Pernrup, präst. Hampus Söndrebo, organist.
Lördag 2/11
MusikgudstjänstGabriel Faurés Requiem S:t Pauli kyrka kl. 17. Vokalensemblen Gaudeamus. Agnes Högberg, viola, Karin Sandén Bergh, Johanna Hydén Lander, cello, Johannes Nästesjö, kontrabas, Emil Fredberg, baryton, Anders Frostin, piano/ violin, Albin Johansson, orgel. Under ledning av Per Myrstener. Anders Friberg, präst.
Musikgudstjänst
S:t Pauli mellersta kapell kl. 17. Matilda Hernqvist, Olivia Hernqvist, sång, Julia Axelsson, tvärflöjt, Peter Hernqvist, piano. Sofia Hernqvist, sång/orgel/piano. Emma Jansson, präst.
Söndag 3/11
Söndagsorgel i Matteus S:t Matteus kyrka kl. 13.
Orgelmusik till tröst med Sofia Hernqvist, organist. AllhelgonakonsertRutter och Mendelssohn
Limhamns kyrka kl. 15. Limhamns kyrkokör, Agnes Wästfelt, solist och instrumentensemble.
Konsert – Brahms Requiem S:t Johannes kyrka kl. 17. Malmö Akademiska Kör och Orkester. I samarbete mellan Malmö Universitet och Universitetet i Greifswald. Jennie Lomm, sopransolist, Daniel Hansson, dirigent. Bilj: Via www.kulturcentralen.nu eller i dörren.
Bach till tröst
S:t Petri kyrka kl. 18. Candlelight-orgelrecital med Carl Adam Landström.
Onsdag 6/11
Gränsland – Min syster är nazist
S:t Johannes kyrka kl. 18. Vera Oredssons är en av Sveriges mest framträdande nationalsocialister. Folke Schimanski har skrivit om sin syster. På scenen: Folke Schimanski, författare, Gunilla Hallonsten, kyrkoherde.
Torsdag 7/11
Kyrkstund med musik Hyllie kyrka kl. 11.15. I samband med Café Heidi hålls en enkel andakt med sång och musik. Sara Thuresson, musiker.
Fredag 8/11
Candle Concert – Slumra till Bach S:t Johannes kyrka kl. 18. Inled helgen omsluten av hundratals tända ljus och Johann Sebastian Bachs musik. Sofia Söderberg, cello, Christian Schultze, piano, Hampus Söndrebo, orgel. Lovsångsgudstjänst med tacokväll
S:t Matteus kyrka kl. 18.30. I ekumenisk anda och för alla åldrar. Vegansk tacobuffé i församlingssalen kl. 17.30. Gudstjänst därefter. Pyssel, leksaker och filmvisning på kyrktorget för barnen. Gemenskap och häng i ungdomsrummet fram till kl. 21. För övriga, häng i Biblioteket.
Lördag 9/11
Requiem av Gabriel Fauré
S:t Andreas kyrka kl. 15.
S:t Andreas oratoriekör, Kristine Nowlain sopran, Sebastian Durán baryton, Malin Nyström, violin, Samuli Örnströmer, cello, Marie Åström, harpa, Maja Malmström, organist, Anders Johnsson, dirigent/organist. Gabriel Fauré: Requiem d-moll, op 48 Richard Purvis: Petit concert champêtre för orgel och harpa. Requiem – Agneta Sköld
