BARNKÖRER:
LÅTER BARN FÅ VARA EN DEL AV NÅGOT STÖRRE
SJUKHUSKYRKAN: EN SAMTALSPARTNER
I DE EXISTENTIELLA FRÅGORNA
VARA DEN MAN ÄR NUMMER
DOPET: GER ALVAR
ETT STÖRRE
SAMMANHANG
KONFIRMATION:
GEMENSKAP SOM
GER TRYGGHET ATT
varandra framåt med kärlek och hopp
I Oxie kyrka sås kör-fröet redan hos bebisar på några månader i babyrytmikgruppen.
– Barn är så självklara, så öppna, så nyfikna. De tror så starkt på att allt är möjligt, och det ger mig hopp, säger Cecilia Dreisig, körledare i Oxie kyrka.
Cecilia Dreisig är utöver körledare även organist, och har arbetat med körer för alla åldrar i många år. I Oxie kyrka finns hela körtrappan, från babyrytmik till vuxenkörer, men sedan en tid tillbaka ansvarar Cecilia bara för barnkörerna. De allra yngsta går på babyrytmik tillsammans med föräldrarna, och nästa steg är rytmikgruppen för 3–5-åringar. Där sjunger och dansar man och skapar musik tillsammans med hjälp av rytminstrument. Efter det följer många barn med upp till Lillkören för 6–9-åringar, även om åldersgränserna är flytande för att passa varje enskilt barn.
över generationsgränserna med barn och vuxenkörer ger så mycket hopp!
MUSIKEN TALAR DÄR ORDEN INTE RÄCKER TILL Cecilia beskriver entusiastiskt hur de allra minsta barnen reagerar redan när första sången presenteras vid träffarna: – De får såna fantastiska ögon, de släpper inte taget. Det är som att musik är ett speciellt språk som de upplever mycket starkare än när vi pratar med dem. Barnen upptas helt i det som händer. Musiken är så otroligt stark, den talar där orden inte räcker till, det är därför den berör, tror jag, barn som vuxna.
– Lillkören har fått prova att sjunga på latin nån gång. De bryr sig inte så mycket om vad det betyder, men de tycker att det låter fint.
Cecilia tycker att körsång innebär en möjlighet att vara en del av något större. – Att få göra någonting som inte går att göra ensam, det tror jag är jätteviktigt. Det kan man hitta på fler ställen, som i idrott och dansgrupper, men jag som musiker tycker att musiken är ett väldigt kraftfullt verktyg.
– Jag har verkligen kul med barnen, det är så att man är glad i flera dagar efteråt, säger Cecilia Dreisig.
– Ingenting är omöjligt för dem, de provar och de når verkligen fram. De har en så positiv livslust! Vi gör konserten Sång till livet den 28 maj med allt från de yngsta körsångarna till seniorer från alla Oxies kyrkokörer – att göra samprojekt
Barnen introduceras för olika typer av musik, Cecilia berättar att de får lyssna på allt från populärmusik till klassiskt och jazz för att få uppleva ett så brett spektrum som möjligt. Barnen får också vara med och styra själva, vill de sjunga en ”mellolåt” eller något från tv:ns julkalender så får de göra det, men det behöver inte alltid vara enkelt.
Prova på körsång! Den 15 juni arrangeras det barnkördag i S:t Mikaels kyrka. Kördagen är både för barn som redan sjunger i en kör och för barn som vill prova på att sjunga tillsammans. Håll utkik på Svenska kyrkan Malmös hemsida för mer information och anmälan inom kort.
Foto: Alex Giacomini och Magnus Aronson
samtalspartner
Det finns flera aspekter av en människas välmående. Enligt WHO påverkar den existentiella hälsan hur människor uppfattar sin fysiska, psykiska och sociala hälsa.
Den existentiella hälsan är något som Peter Englund, sjukhuspräst på Skånes universitetssjukhus Malmö, och hans kollegor i Sjukhuskyrkan arbetar med dagligen.
Sjukhuskyrkans arbetslag om sex personer finns till hands för själavård för patienter, närstående och personal på sjukhuset.
– I samhället brukar det kallas för samtalsstöd, men i kyrkans värld kallar vi det för själavård, förklarar han.
I Sjukhuskyrkan på Skånes universitetssjukhus Malmö arbetar fyra sjukhuspräster, en sjukhusdiakon och en sjukhuspastor. När en patient vill få kontakt med någon av dem är det enklaste sättet att ta kontakt med personalen på sjukhuset som vidarebefordrar frågan till Sjukhuskyrkan, som har beredskap dygnet runt, året runt. Sjukhuskyrkans medarbetare bedriver ett uppsökande arbete på avdelningarna och har en samtalsmottagning dit alla som finns på sjukhuset är välkomna.
– När man hamnar på sjukhus gör man det för att man antingen själv blivit sjuk eller så har en närstående blivit sjuk. Det är förstås en omskakande upplevelse men det är också en del i att vara människa. Det är vår uppgift att finnas till hands när människor behöver stöd i krisen och en samtalspartner i de existentiella frågorna, säger Peter Englund.
FINNA EN MENING I DET SVÅRA
Sjukhuskyrkan håller även i reflektionsgrupper och fortbildningar för sjukhusets personal. Peter Englund säger: – Genom att lyfta de existentiella frågorna i vården kan också personalen få möjlighet att reflektera över det svåra som de möter i sitt arbete och vad som är meningsbärande för dem.
Gudstjänster i sjukhusets stilla rum, sjukkommunion/ nattvard och de kyrkliga handlingarna som dop i krissituation, vigslar och begravningar, är också en del av arbetet på sjukhuset. En annan viktig del är de sorgegrupper som Sjukhuskyrkan håller i och som har ett särskilt fokus på de föräldrar som har förlorat barn i magen, i samband med förlossningen eller tiden därefter, familjer i sorg och de som förlorat närstående genom självmord.
Peter Englund säger:
– Vi i Sjukhuskyrkan får ibland vara ett ställföreträdande hopp, när patienten, den närstående eller personalen inte längre orkar hoppas, då får vi hoppas för dem och föra in evighetens ljus i dödens och sorgens mörker.
Foto: Magnus Aronson Foto: Magnus AronsonÄr du mellan
16 och 21 år?
Boka på:
076-1330979
Boka samtalsstöd
040-27 92 48
www.svenskakyrkan.se/malmo
När Annas och Antons son Alvar föddes fick föräldrarna jämka samman sina familjers olika traditioner.
I Antons familj döps man inte, i Annas gör man det. Men båda var ense om att de ville fira Alvar tillsammans med familj och vänner, och då kom de fram till att ett dop är ett fint sätt att göra det på, och samtidigt visa Alvar att han tillhör en gemenskap.
Idecember föddes Anna Charlotte Slørdal Schjølbergs och Anton Svenssons son Alvar. Från början var det inte självklart att han skulle döpas, för Annas och Antons familjer har olika traditioner. I Antons familj finns ingen doptradition, men Anna tyckte annorlunda:
– I min familj är det en viktig tradition med dop, så jag ville jättegärna döpa honom. Dels tycker jag det är en vacker ceremoni och tradition, dels tycker jag det är fint att samla familjen på det sättet. Jag tycker också det är jättefint att vara en del av Svenska kyrkan och det är en gemenskap som jag vill ge till Alvar.
Anton lät sig övertalas och håller med om att det ska bli fint att familjerna samlas för Alvars skull.
– Vi har familj som bor på flera olika platser i både Sverige och Norge, så detta kommer bli ett tillfälle när alla kan mötas, säger han.
Anna kommer ursprungligen från Norge, men har bott i Malmö i flera år, och snart flyttar även hennes lillebror till Lund. Det passar lite extra bra, eftersom Anna bestämt sig för att fråga om han vill bli Alvars fadder, tillsammans med Annas
bästa vän sedan barndomen, Marianne. – Jag vill gärna att det ska vara någon från familjen och någon från den självvalda familjen, säger Anna. – Några som har möjlighet att följa Alvar genom livet och som kan visa honom världen, kärlek och goda värderingar som vi också tycker är viktiga.
ATT ALLA KAN KOMMA
Planen är att Alvar ska få fyra faddrar totalt, två från Annas sida och två från Antons, men Anton är inte helt säker än på vilka han ska fråga. Men det finns tid
kvar, för dopet i S:t Matteus kyrka kommer att få vänta till i september, eftersom familjen för tillfället befinner sig i Utrecht, Nederländerna. Där gästforskar Anton om ekonomisk historia, och eftersom Anna är föräldraledig från sitt jobb som projektledare om jämställdhetsfrågor för en ideell organisation kunde hon och Alvar enkelt följa med.
– Vi kommer hem i juni, men vi ville inte hindra gästernas semesterplanering och vi vill ju att så många som möjligt ska kunna komma, säger Anton.
Anna skrattar till:
Dopritualen talar om tacksamhet, glädje, oro, hopp och förtröstan, säger Anna Smedjeback, präst i Tygelsjö kyrka.
– Alvar kommer vara lite för stor för släktdopklänningen, men vi fick veta i kyrkan att man kan hyra i olika storlekar, så då får vi köra på det.
GEMENSKAP OCH ETT
STÖRRE SAMMANHANG
Det är tydligt att det är viktigt för Anna och Anton att Alvar får känna en gemenskap, både från familj och vänner, men även i kyrkan. Anna är faktiskt medlem både i norska och svenska kyrkan – hon har dubbla medborgarskap och tycker att då kan hon ju ha dubbla kyrkomedlemskap också.
– Kyrkan har alltid varit en viktig del av mitt liv. Vi har pratat mycket om gemenskapen, och jag tänker att kyrkan är en av många platser där man kan tillhöra ett större sammanhang. Det är viktigt för oss att visa Alvar att han har många runt sig och är del av något större. För mig är kyrkan en plats att återhämta sig, där finns hopp, tro, kärlek och tron på gemenskapen, säger Anna.
– Vi ser fram emot att fira Alvar tillsammans med dem vi gillar i livet!
– När ett barn föds kan det ofta vara så att föräldrarna vet vad det är att vara glad och tacksam, men plötsligt känner man en glädje och förundran som är större än något annat man fått uppleva tidigare. Men med kärleken kommer också oro för vad som kan hända barnet, man kanske aldrig tidigare har känt sådan oro. Man tänker utanför sig själv på ett helt annat sätt, säger Anna Smedjeback.
– I början av dopgudstjänsten finns en tackbön, där föräldrarna får möjligheten att tacka för sitt barn, det under som har kommit in i deras liv, och också be Gud om hjälp i det vardagliga livet, att be Gud vara med i detta.
Anna Smedjeback beskriver dopet som något som ger en mening som trotsar meningslöshet, där vi blir en del av berättelsen om Jesus liv, död och uppståndelse.
– Det kommer en tillhörighet med dopet som vi får som en gåva. Den bygger inte på prestation, det är en kärlek som vi får ta emot, en kärlek som övervinner allt. Dopet ger en grund för hoppet, att vår väg alltid går liksom Jesus, genom döden och åter till livet.
Vill du också döpa ditt barn?
Vi har uppståndelsen som ett hopp som gäller oss, och det ger våra liv mening.
DOPET KOPPLAR SAMMAN LIVET MOT NÅGONTING STÖRRE
Alvars föräldrar Anna och Anton ser dopet som ett sätt att visa sin son hans stora gemenskap, och Anna Smedjeback håller med.
– Det handlar om att koppla samman sitt liv mot någonting större. Man blir infogad i det större sammanhanget med släkt och vänner, men även med det som jag tänker är Gud.
I dopet får vi också ta emot nåd och förlåtelse helt utan krav, utan att först ha behövt prestera eller göra oss förtjänta av den. När vi döps i vatten blir vi tvättade en gång för alla. Anna Smedjeback förklarar: – Jag brukar säga till faddrarna och andra som samlats kring dopet att de har ett uppdrag att berätta det vidare för barnet. Vi gör fel ibland, men istället för att låta våra fel och brister definiera oss och låta det bli en nedåtgående spiral får vi påminnas om att den nåden vi redan har tagit emot betyder att vi kan lägga av oss det vi har gjort fel. Vi är redan omgivna av Guds kärlek, så vi kan istället jobba på att bli den bästa versionen av oss själva och försöka våga lita på att vi är älskade även av andra människor och också älska oss själva. Då kan vi jobba på att räcka nåden vidare till andra och se det goda i oss själva.
Dop kan enkelt bokas på vår hemsida: www.svenskakyrkan.se/malmo/boka-dop-i-svenska-kyrkan-malmo
Behöver du vägledning kan du kontakta pastorsexpeditionen: Telefon: 040-27 90 01, helgfria vardagar kl. 9–15, lunchstängt kl. 12–12.30.
E-post: pastorsexp.malmo@svenskakyrkan.se
För lån av lokal till dopkalas, kontakta aktuell kyrka.
I S:t Johannes kyrka intill Triangeln uppmärksammas en ny existentiell fråga varje onsdagskväll under rubriken Gränsland. Här står det kulturella uttrycket i centrum för att vidga perspektiven och ge hopp.
Initiativet till serien togs av kyrkoherde Gunilla Hallonsten för ungefär tre år sedan och programmet tas fram av prästen Helena Myrstener och musikern Sofia Söderberg i samarbete med prästen Sofia Tunebro från Universitetskyrkan i Malmö.
– Gränsland är en scen där kyrka, samhälle och konstnärliga uttryck kan mötas under samma tak. Då kan glädje och energi frigöras, säger Helena.
Gränsland räds inte de stora frågorna och svåra ämnena. I programmet från de senaste åren finns rubriker som ”Vid världens slut”, ”Född i fel kropp”, ”AI – framtid eller fördärv?”, ”Svenska SS-fruar”, ”Beredd att döda” och ”Varför är jag så ful?”
– Vi vill att det ska vara möjligt att lyfta även det som kan kännas obekvämt. Vi försöker belysa rädslorna i vår samtid och prata om dem utan att trycka undan eller förminska dem, säger Sofia och fortsätter: – Det har handlat om kvinnlig könsstympning, AI, situationen i Mellanöstern, gängkriminalitet, tankar om tidens slut, om att vara född i fel kropp, militarisering, klimatfrågan... Vår ambition är
att frågorna ska mötas av ett konstnärligt uttryck och att publiken ska ges möjlighet att delta i samtalet. Konstnärer har bjudits in för att spegla och illustrera frågeställningarna med sitt uttryck, oavsett om det är musik, poesi, bildkonst, film, dans, nycirkus, performance, teater eller något annat.
ATT DELA ORO OCH SORG LÄTTAR BÖRDAN Helena tar vid: – Vi försöker inte ställa världen eller människan tillrätta genom att idealisera. Kulturen och konsten kan ändå nå oss på ett särskilt sätt. Den är som ett Guds tilltal i vår tid. Kultur har en särskild förmåga att förvandla och göra tillvaron större. Den hjälper oss att orka stanna kvar i det komplexa och föreställa oss andra sätt att leva på.
– När det handlar om svåra frågor som ger en känsla av misströstan, oro eller rädsla, så tror vi på att prata om det, och att göra det tillsammans. Då skapas hopp, säger Sofia. Gränsland beskrivs som ”en mötesplats mellan svårighet och möjlighet”, och det återkommer Helena och Sofia till.
– Som människor befinner vi oss ofta i ett gränsland som vi måste hantera eller acceptera. Kanske är hela livet ett gränsland, ett både och eller helt enkelt en mängd olika möjligheter, säger Helena, som redan är i full gång med att planera nästa säsong.
Hon fortsätter:
– Hopp måste grundas i något och börja någonstans. För att kunna hoppas behöver vi få tid att formulera oss, gestalta och tolka. Då kan vi också påverka och bjuda motstånd. Det reella hoppet bygger vi tillsammans genom att minnas och berätta och dra lärdomar.
Läs mer om Gränsland och hitta programmet här:
– Många unga idag är mer nyfikna på konfirmation än när jag själv konfirmerades. De är nyfikna på religion och på vad den kristna tron innebär, säger Mikael Ynghed, församlingspedagog i Svenska kyrkan. Konfirmandstrategen Charlotta Ortiz håller med.
Både Mikael och Charlotta är av uppfattningen att detta delvis beror på att många unga befinner sig i mångreligiösa sammanhang där religionen generellt är mer närvarande.
– Då ligger det inte långt bort att fundera över den egna identiteten, säger Charlotta.
För 20–30 år sedan konfirmerades många av enbart tradition men en tydlig trend idag är att konfirmationen är mer av ett självständigt val.
– Det kan handla om att man är nyfiken och vill veta mer, men vi vet också att ett viktigt motiv för att konfirmeras är att det är ett roligt sammanhang och en ny gemenskap med vänner, säger Charlotta.
– Att vara konfirmand idag handlar om att få veta mer om den kristna tron, men också om att få prova på att leva som kristen. Till skillnad mot religionsundervisningen i skolan, som är mer teoretisk, har konfirmandtiden ett större fokus på det praktiska. Som konfirmand får du prova på att göra det du enbart läser om i skolan. Man får vara i det, menar Mikael.
Idag finns det en uppsjö av olika sorters konfirmandgrupper. Det finns den traditionella versionen där man träffas en gång i veckan under läsåret men i Malmö finns det också andra alternativ såsom sommarläger, studiedagskonfirmander, gamingkonfirmander och idrottskonfirmander. En del av grupperna åker på studieresa till Berlin
eller Prag för att bland annat besöka koncentrationsläger från förintelsen.
KYRKAN KAN ERBJUDA
ETT LJUS OCH HOPP
– Det är mycket att ta in för ungdomar idag, med allt som händer runt om i världen. Där tror jag att kyrkan kan erbjuda något annat, ett ljus och hopp i det mörka och tunga, säger Charlotta. – De flesta i våra grupper säger att gemenskapen är viktigast och att de får vara den de är, att det är välkommet att vara olika, säger Mikael.
Charlotta fyller i: – När man går i högstadiet kretsar väldigt mycket kring det sociala livet i och utanför skolan, på gott och på ont. Det fina med konfirmationstiden är att den innebär en möjlighet till ett nytt socialt sammanhang som inte är kopplat till skolan. Här utforskar vi ämnen som kärlek, tro, förlåtelse, hopp, godhet och ondska. Det är viktigt att allt detta relateras till konfirmandernas liv här och nu.
En tanke som Charlotta Ortiz ofta möts av hos ungdomar är att tro och vetenskap inte skulle vara förenligt. – Men finns det egentligen en motsättning mellan tro och vetenskap? För mig gör det inte det, utan jag tänker att dessa områden relaterar till olika frågor. Vetenskapen utgår från frågan ”Hur?” och religion snarare från frågan ”Varför?”. Konfirmationen är ett utmärkt sammanhang för att lyfta funderingar av detta slag och på vägen händer det att vi blir av med en och annan fördom.
Foto: Magnus Aronson
Den 16 mars gifte sig Jasmine och Julio Rizo i Fosie kyrka. Deras kärlekshistoria började med att Jasmine hälsade på sin syster på jobbet för fem år sedan och noterade att en av hennes kollegor såg bra ut.
Julio, den snygge kollegan på restaurangen på sjukhusområdet i Malmö, skrattar till när hans nyblivna fru berättar:
– Och när Julio några månader senare såg ett foto på mig i min systers mobil skämtade han om att hon skulle ge mig hans nummer. Det gjorde hon, och jag skrev till Julio och han svarade.
Men Jasmine bodde i Göteborg och det blev många långa telefonsamtal innan de till slut träffades i verkligheten på nyårsafton 2019. Kärleken hade redan uppstått under alla timmar i telefon, så Jasmine började snart köra fram och tillbaka till Malmö på helgerna.
– Det tog tid för oss att förstå att det var en pandemi, vi var helt inne i vår kärlek, säger Julio. Jasmine jobbar dock inom vården, så hon omfattades av strikta restriktioner.
– Jag blev förkyld när jag var här nere, och då fick jag ju inte lov att gå till arbetet. Så jag fick isolera mig hos Julio – men när man var nykär var det ju helt okej!
BRÖLLOP BLEV ETT NATURLIGT STEG Även om allt kändes rätt fanns det från första början inga tankar på att de skulle gifta sig. Jasmine hade varit gift tidigare och tänkte inte göra om det, och Julio tänkte att det bara var ett papper som inte behövdes.
Jasmine tittar på Julio:
– Men sen väckte du någonting i mig som jag inte hade känt tidigare. Det kändes mer äkta, vi var på samma plan på ett helt nytt sätt.
Julio håller med:
– Vi ”connectade” på ett annat plan. Jag kände att jag verkligen ville ta det steget och det åtagandet med dig, det kändes naturligt. Jag ville gå hela vägen med dig.
Redan i juni, ett halvår efter att de hade träffats, friade Julio till Jasmine. Han var så nervös att han skar sig i fingret innan frieriet och när det väl var dags glömde han gå ner på knä. Men självklart sa hon ja, och två månader senare flyttade Jasmine till Malmö och in hos Julio.
– Det gick fort, men det kändes bra! Jag är egentligen lite försiktig av mig, jag sa till dig ”Jag vet inte vad du gör med mig”, berättar Julio.
Han ler och fortsätter:
– Men Jasmine visste vad hon gjorde, hon hade kommit ner med lite växter tidigare. ”Det ser lite kalt ut här, ta hand om de här nu.” Sen var det tandborste och det ena med det andra.
– Allt har kommit så naturligt hela vägen, det har gått stegvis, även om vissa saker har gått hastigt, säger Jasmine.
– Det är hoppet och kärleken som har drivit oss. Vi har så mycket stöd i varandra, av kärlek och av omtanke, säger Julio.
JASMINE OCH JULIO LYFTER
VARANDRA GENOM SVÅRA TIDER
Julio berättar att han för drygt sju år sedan hamnade snett i livet och hade en svår period med missbruk. Han lyckades ta sig ur det och hade varit
Premiär för The Room, Hyllie Boulevard 11C, en mötesplats för alla. Det är här det händer! Start 7/5 med program under hela Eurovison.
3–6 /7 pågår Malmö Pride och Svenska kyrkan deltar med stort engagememang och fullspäckat program. Varje människa är skapad till Guds avbild och älskad av Gud. Därför är Svenska kyrkans medverkan på Pride självklar.
Skanna QR-koden för att se vad som händer på The Room 7-11/5.
10/5 KL. 19
S:T JOHANNES KYRKA
Denna kväll enas alla S:t Johannes kyrkas körer i en stor schlagerkonsert. Kom och sjung med i världens snabbaste schlagerallsång och lyssna till körerna och kvällens gästartist Magnus Carlsson Kvällens konferencier är Ola Selmén Biljett: kulturcentralen.nu
Skanna QR-koden för att se programmet.
Som aktiv kulturbärare i staden är Svenska kyrkan delaktig i folkfesten under Malmö stads budskap ”United by Malmö”. Upplev glädjen, musiken och gemenskapen i Malmös kyrkor under Eurovision 7–11/5. nu kör vi!
Skanna QR-koden för att se programmet.