Minister Elisabeth Rehn:
Var finns vårt eget ansvar? Minister Elisabeth Rehn har länge arbetat med människorättsfrågor. Vi frågade hur hon ser på värdig ålderdom och hur den blir verklighet i Finland.
Värdig ålderdom betyder framför allt respekt för ålderdomen. Också i livets slutskede är det viktigt att känna att vi inte är ett restparti utan egen vilja. För var och en utformas livet på sitt eget sätt – någon längtar efter stillhet och en rogivande känsla, för andra är olika stimulerande intryck viktiga element i ett gott liv.
Man kan uppleva ensamhet även om man är omgiven av människor, men det värsta är de äldres ensamhet om ingen bryr sig om dem. Rapporter om äldre människor som kan ha hittats döda i sina hem utan att någon saknat dem t.o.m. på flera år hör inte ihop med vårt Finland.
Värdigt liv betyder också att privatlivet respekteras, oberoende av om man bor i sitt eget hem eller i kollektiv äldrevård. Till exempel välmenande medieartiklar om äldre kan innehålla bilder t.ex. av en svår och stökig måltid – de överskrider gränsen för privatlivet. Värdig ålderdom är byggd på grundval av livet som levts. Även om förhållandena givetvis förändras, måste de ändå ha en anknytning till livet man levt.
Kapaciteten hos myndigheterna är knappast tillräcklig men ett intensivare samarbete med frivilliga är nödvändigt. Medlemmar av den Frivilliga räddningstjänsten, t.ex. FRK:s frivilliga kan redan nu vara de enda som kollar situationen hos gamla gummor i avsides byar, eller besöker ensamma äldre som bor i våningshus, omgivna av likgiltiga grannar. Vi åberopar alltid myndigheterna när något uppdagas. Var är vårt eget ansvar, varför bryr vi oss inte om våra medmänniskor?
Beslutsfattarna borde minnas att också de själva en dag blir gamla. De borde fundera på hur de vill att livet fortsätter då de är seniorer. Banden till äldre människor har brustit på ett sorgligt sätt – flyttningen från landsbygden till städerna, de gamla kanske stannar kvar i hemkommunen, pärlbandet av generationer har ohjälpligen brutits. Unga familjer får inte den visdom och det stöd av sina föräldrar de behöver, barnen får inte lära sig släktens och landets historia personligen av sina far- och morföräldrar.
Elisabeth Rehn arbetar alltjämt i människorätts-, jämlikhets- och fredsuppdrag på olika håll i världen. Hon har skapat sig en internationell karriär genom att verka bl.a. som människorättsrapportör på Balkan och i FN-uppdrag på olika plan. Hon har fått flera erkännanden för sin humanitära verksamhet för främjande av mänskliga rättigheter.
8