Konsten på V
ästgöta Nations väggar rymmer en rikedom av por trätt. Följ med på en estetisk resa över nation
I
en informationsskrift utgiven av nationen 1983 berättar Uno Wahlström om nationshuset. Nationssalens väggmålningar tillkom under den stora renoveringen åren 1900-1901. På dem föreställs Västra Götalands miljöer, framförallt kyrkor, sjöar, och en vy över hustaken i de främsta städerna i landskapet. Vad som också ingick i renoveringen var särskilt utvalda förebilder ut Erik Dahlberghs Suecia Antiqua – en gravyrsamling över Sveriges landskap – som skulle finnas till när VG ställer till med teater. Dessa blev tyvärr offer för en annan restauration som skedde under 1970-talet. En bild finns bevarad under de nuvarande målningarna på norra väggen, så vem vet, den kanske återupptäcks vid nästa potentiella renovering?
”Numera pryds nationshuset av personporträtt snarare än landskapsmålningar, flera av vilka har blivit undanställda på åtskilliga vindar.”
TEXT:
MARTA
KRUHLINSKAYA
Där den välkända reliefen hänger nu och möter alla på nedervåningen när dem kommer till nationen för sopplunch eller gasque har det tro det eller ej förr stått en massiv kakelugn! Gunnar Nylund förvandlade platsen till stuckrelief 1952. Alla som har undrat vilka personligheter den föreställer kan informeras om att det är Sankta Elin av Skövde, Gunnar Wennerberg och Magnus Gabriel De la Gardie. I Tornrummet finns ytterligare ett konstverk med en svårfångad historia, nämligen fågelmålningen som sitter ovanför dörren. De avbildade fåglarna är skator, men konstnären bakom motivet är anonym, ingen har hittills tagit reda på vem av de tidigare nationsmedlemmarna som kan tänka sig att knyta sitt namn till målningen. Troligtvis är den målad av en ”okänd landsman” vid tornets tillkomst endast några timmar innan tornet invigdes, då i all mystikens ära den troliga konstnären kom upp för trappan och fullbordade sin skapelse. Nationens tavlor utgör en dyrbar samling, vars kronjuvel består av inspektorsporträtten vilka härstammar från 1800-talets begynnelse. Trots detta hänger även porträtt från slutet på 1700 talet i nationshuset, men dessa föreställer andra eminenta hedersledamöter och landskapsmän än VG’s inspektorer. En närmare titt på nationens tavlor kan man finna i den tredje utgåvan av skriftserien Vestrogothica, utgiven år 1935, där tidigare rektor och språkforskare i svenska, Samuel Landtmanson skriver om några Västgötaporträtt från 1850-talet. I artikeln skämtsamt kritiserar Landtmanson de moderna porträttalbumen som blir populära på 1930-talet, i vilka inspektorsporträtten är små och obetydliga i jämförelse med de stora nationstavlorna vilka var deras föregångare. Han berättar om att många av tavlorna satt över sängarna i de anspråkslösa studentrummen eftersom man tyckte att ”de gjorde en stor och ståtlig effekt på de ofta ganska illa medfarna tapeterna”! Numera pryds nationshuset av personporträtt snarare än landskapsmålningar, flera av vilka har blivit undanställda på åtskilliga vindar. Däremot kan man finna ursprunget till VGs fascination av porträtt i inget mindre än ett litet fotografi från 1863. Fotografiet är lika stort
