MÖT CORRENS ILLUSTRATÖR

Konsten på VG

ästgöta Nations väggar rymmer en rikedom av tavlor, målningar och porträtt. Följ med på en estetisk resa över nationens konstskatter!

som dagens visitkort och hör till E. F. Melville’s fotoatelier på Norra Smedjegatan 12 i Stockholm. Dit kom viktiga västgötska landskapsmän för att sätta sig i en stol och bli fotograferade, antingen för att behålla detta ståtliga minne av sig själv, donera bilden till nationen, eller i en ännu större önskan om att kortet skulle bli avbildat av en konstnär och bli ett imponerande porträtt. På kortet har ett femtiotal landskapsmän knuffats och plåstrats ihop, vissas stillbilder inte större än några få centimeter, allt för att få så mycket västgötsk celebritet på en bild som möjligt! Idag får varsin inspektor en helt egen tavla att pryda, så nästa gång du besöker VG kan du tänka på det lilla fotografiet och häpnas över hur många banbrytande framsteg nationen har åstadkommit för att hylla den västgötska konsten.

Hej Cornelia! Hur är läget?

”Hej! Det är fint, förutom den obligatoriska beslutsångesten av vad man ska göra med sitt liv är det väldigt lugnt.”

Namn: Cornelia Tell Ålder: 22 Studerar: Historia nu, men har haft konstvetenskap som huvudämne för min kandidat hemort: Varnhem

TEXT: ANNA HOLM BILD: NELE POPP D u är ju en väldigt talangfull konstnär, vilken typ av måleri/ritning/skiss osv. håller du på med mest/föredrar du? Tusen tack! Jag har mest hållit på med olja, och då främst, eller nästan enbart, målat människor. Det senaste har jag fokuserat mer på akvarell, vattenfärger, och då även arbetat med andra motiv, framförallt i arbetet med VG grejer. Det är kul, men läskigt. Inget går att sudda ut eller måla över, dessutom lever det lite sitt eget liv, flyter ut och formar om sig medan det torkar, vilket är lite av charmen men också frustrerande ibland. Jag gillar att kunna byta mellan projekt. Framförallt eftersom att man arbetar på så olika sätt med olika material och färger.

Hur började du/blev intresserad av konst och att skapa konst själv? Jag tror att jag bara aldrig riktigt slutade. Alla höll ju på först, när man var liten, eller de flesta i alla fall. Sen höll jag nog alltid på ganska mycket. Är kass på sport och dessutom allergisk, så där försvinner ju många andra alternativ, framförallt på landet. Så jag pysslade med olika saker istället, inte bara att måla. Sydde, stickade, gjorde fruktansvärda scrapbook grejer, spelade musik. Sen försvann saker gradvis och konst blev kvar. Jag skaffade oljefärger under gymnasiet och började lägga mer tid på det då. Nu kan jag inte vara utan. Så under gymnasiet hade kanske varit ett lite kortare svar, hehe. Skapandet kom först, sen intresset för andras skapande. Så är det nog för många. Man spelar fotboll, så kanske man börjar se på fotboll, gå på matcher och lyssnar på tråkiga poddar om det.

Du har ju gjort mycket otroligt snygg affisch-konst för Västgöta nations olika verksamheter och sittningar, dina affischer har vi kunnat se på VG och på flera anslagstavlor i olika studiemiljöer i Uppsala sen HT 19. Hur har du tänkt när du skapat för nationen? Helt rätt. Jag utgick från att jag ville skapa för hand, och att den digitala grafiken sen skulle få anpassa sig efter det. Jag var ganska inställd på vattenfärger, men hade egentligen knappt jobbat med det innan, så bara körde på och hoppades på det bästa. Mycket blev skitfult. För varje affisch finns massa fruktansvärda försök. Det blir sällan bra direkt. Men det har varit kul. Det var ju underbart att det gick att sitta och göra sin hobby och att det är ett ämbete helt plötsligt. Tycker vi ska skapa ett porträttör-ämbete, eller kanske förbjuda fotografering under NSK och ha ett ämbete där man skissar av kuratorsanföranden, som en rättegång. Om nån har tid över och vill lobba för det till 1Q så stöttar jag.

Har du haft andra konstuppdrag under din tid i Uppsala? Ja, ett par, vilket har varit fantastiskt. Nån för en annan nation, en del för Corren och ett par singlar jag fått illustrera. Det har varit kul! Konstigt att göra saker och sedan lämna över det till nån annan. Det mesta man gör står instuvat i ett hörn på ens rum eller i en byrålåda någonstans.

En liten fågel viskade i mitt öra att du har gjort några otroligt intressanta skolarbeten om konst, din B- uppsats och C-uppsats(?) – Berätta gärna lite om dem! Hur tänkte du? För min B-uppsats skrev jag om hur döda, kvinnligt kodade kroppar sexualiseras och jämförde 1800-tals måleri med nutida modefotografering. Kul är kanske fel ord med tanke på ämnet, men intressant, bra att skriva uppsats och vara ganska arg. Det ger energi. Under C-uppsatsen skrev jag om Instagramcensur ur ett konstvetenskapligt perspektiv. Om hur kroppar och nakenhet

Möt orren ill tratör länge kontrollerats och kategoriseras. Varför vi ser vissa kroppar och viss nakenhet som obscena och de censureras medan andra inte gör det. Vad har format vår blick? Nakenhet är så oerhört privat, men samtidigt något väldigt offentligt. Vi har nakna statyer mitt i våra städer, går du in på ett museum förväntar du dig nästan att se en naken, bakåtlutad venusfigur. Inget säger konst som den nakna kvinnokroppen, samtidigt är få saker så kontroversiella. Gränsdragningen är snäv och ofta hycklande. Var dras den, och varför dras den just där? Detta har diskuterats mycket inom konstvetenskapen sen 70-talet då blick-teorier introducerades, och jag ville använda den diskussionen och de teorierna och ramverken för att analysera en nutida debatt på ämnet.

Har du några tips på konst-sevärdheter i Uppsala? Museet på slottet och Bror Hjorts hus är båda mysiga, och gratis, vilket inte är dumt! Men jag tycker också att man inte ska vara rädd för att testa saker själv. Universitetet erbjuder gratis kroki för alla studenter. Jag tycker det är ett väldigt bra verktyg för att skapa, släppa annat och bara rita. Det är inte läskigt så som många tror. Det tycker jag verkligen att man ska passa på att gå på som student. Jag är så himla trött på att det finns nån sorts outtalad regel om att man måste vara bra på något för att få göra det. Folk vågar inte testa att måla för att de inte kommer vara bra direkt. Jag är likadan med massa annat. Vi borde alla skärpa oss. Så himla mycket vi inte vågar testa av den anledningen. Du behöver inte vara bra, gå på gratis kroki nu! Eller efter corona kanske.

Har du några tips på konst-sevärdheter i Västergötaland? Jag älskar Göteborgs konstmuseum, om det räknas? Men sen finns många mindre konstnärer som har egna ateljéer och flera bra konstprojekt ute på landet. Får man möjlighet att åka längst Hornborgasjön finns en keramiker i ett gammalt hus med halmtak, bara någon kilometer efter finns en stor konstnärsateljé med utställning, mitt ute i ingenstans. Det finns en man i Öglunda vars trädgård är fylld av gigantiska träskulpturer. Såna saker finns inte på samma sätt här. Är du på landsbygden så googla runt eller håll bara utkik! Det brukar finnas lite allt möjligt som man kan ramla över.

Hur ser du på din framtid inom konst? Vill du jobba med att skapa exempelvis, eller var ser du liksom dig själv och ditt konstskapande? Jag vet inte, det där är så svårt. Jag vill gärna jobba kring konst, gärna också med det. Men det finns så mycket olika saker, alltifrån museum, gallerier, regioner, kommuner, bildlärare. Det är nog som för de flesta som pluggar: ganska svårt och skrämmande att försöka veta vad man ska göra sen. Just nu är det väl bara att hoppas på det bästa. Sen vill jag inte sluta måla. Men vad jag ska göra med det vet jag inte. Lite sugen på folkis. Letar efter självutnämnd SYO-konsulent, spådam (eller gubbe!), eller tecken från ovan och hoppas även på att man inte behöver veta än. Att det löser sig.