ga att han fick den bästa hjälp han kunde få. Vi deltagare som var där var sjuksköterskor och läkare och strax efteråt kom Vasaloppets skoter och därefter helikoptern. Vi var snabbt på plats och vi hade kompetensen, men hans liv gick inte att rädda.
BESTÄMDE SIG FÖR ATT BRYTA
VASALOPPSTRIPPELN DEN TUFFA RESAN I februarinumret skrev vi om Marie-Louise Antonsson från Hässleholm som mot alla odds skulle inleda Vasaloppstrippeln 90 under 2018. Här kan du läsa om hur det gick för henne i den första delen, det kyliga Öppet Spår söndag. TEXT: ERIK WICKSTRÖM / FOTO: PHOTOMIC
F
ör fem år sedan drabbades Marie-Louise Antonssons då 13-årige son av en allvarlig stroke som vände upp-och-ner på tillvaron för familjen. Efter en svår tid började hon gå och jogga korta turer för att bearbeta allt i livet.
UTAN ERFARENHETER
Fem år och minus 26 kg senare hade hon genomfört både Ultravasan 45 och Ultravasan 90 och bestämde sig för att ge sig på Vasaloppstrippeln 90, helt utan några erfarenheter av vare sig MTB eller längdskidåkning. Om Ultravasan 90 var ett leräventyr utöver det vanliga som tog Marie-Louise 15 timmar och 7 minuter att genomföra, så blev Öppet Spår söndag en kanske ännu tuffare utmaning. – Ja, man undrar ju hur det skulle kunna bli värre, säger Marie-Louise och skrattar, för att sekunden senare koppla på en allvarligare ton. Marie-Louise fick nämligen göra en
64 VA S A L Ö PA R E N
MARIE-LOUISE ANTONSSON
Ålder: 50 år Bostadsort: Hässleholm Yrke: Sjuksköterska Bästa kosttips: Vanlig mat Bästa tips för att klara långa lopp: Jobba med delmål. Stå inte på startlinjen och tänk att loppet är nio mil. Låt nästa kontroll vara nästa mål. Så firar jag Vasaloppstrippeln: Massage direkt efter Ultravasan! Det gjorde ont flera dagar sist. Och en alkoholfri öl.
oplanerad paus i Risberg, där hon hjälpte den man som senare omkom på grund av hjärtstopp. – Jag kom till platsen precis efter olyckan var framme och vi var ett helt team av åkare som stannade och hjälpte till innan Vasaloppets sjukvårdare anlände uppskattningsvis 5-10 minuter senare. Jag är sjuksköterska och har jobbat i 25 år på hjärtintensiven och jag vill gärna lyfta fram för mannens anhöri-
Att åka vidare efter en sådan händelse var såklart inte det lättaste. – Jag var helt slut. Inte bara i axlar och armar utan även mentalt. Dessutom var jag inte förberedd för ett så tufft och långt skidlopp. Jag var ju bara en skånsk nybörjare med bristfällig teknik. Marie-Louise bestämde sig för att bryta, men insåg att hon var tvungen att ta sig till Evertsberg för att hoppa på bussen där. På väg mot Evertsberg fick hon peppande meddelanden från sin messengergrupp. – Hur skulle jag förklara för dem att jag skulle bryta? Jag kan ju inte bara säga att jag blev trött. Du är trött på måndagsmorgnar också, men likväl går du till jobbet. Efter lite blåbärssoppa, ett par bullar och ett besök i bajamajan knatade MarieLouise vidare mot Mora. Samma visa i Oxberg och Hökberg. På väg dit lyckades hon även vurpa tillräckligt mycket i en nedförsbacke för att ett par funktionärer fick ta hand om henne. Men efter en kort paus tog hon sig igenom det också och fortsatte.
MÖRKT INNAN ELDRIS
Strax innan Eldris blev det mer kritiskt. Det blev mörkt. Och kallt. – Jag ser inte jättebra med mina linser, och i kombination med tröttheten såg jag spåret lite luddigt. Dessutom frös jag ordentligt, inte minst på grund av att min mössa hade blåst av i samband med att helikoptern landade vid hjärtstoppet. Marie-Louise tog en halvtimmes paus i värmestugan i Eldris, där hon vill framföra ett tack till de vänliga funktionärerna. Inne i värmen fick hon en mössa och en t-shirt i storlek XL. – Den t-shirten var räddningen. Jag drog på den ytterst över ryggsäcken så det blev en fin luftspalt som isolerade. Sedan sprang jag på skidorna de sista nio kilometerna för att få upp pulsen och därmed värmen. Det funkade.
”ALDRIG MER”
Efter 13 timmar och 8 minuter nådde Marie-Louise till slut målet och bestämde sig för att det var sista gången hon åkte Vasaloppet. Sedan dröjde det inte många veckor innan hon tackade ja till att åka med även nästa år. Kanske någon som känner igen sig i det? – Men först är det Cykelvasan 90 och Ultravasan 90. Bara utrustningen håller ska det nog gå bra tror jag, men med tanke på tidigare strapatser så lär det väl hända en del grejer där också, avslutar Marie-Louise med ett skratt. n
