6 minute read

Johanna Davidsson

Sjuksköterskan som råkade slå världsrekord

Text och foto: Johanna Davidsson

Johanna Davidsson skidade till Sydpolen och i bara farten blev hon den snabbaste kvinnan i världen. För henne handlade det inte om att vara bäst, utan om att vara med, ta sig fram och nå ett mål. Ibland kan det leda till ett världsrekord för en polarexpedition och ibland till ett personligt rekord i Vasaloppet, men det är upplevelsen och utmaningen som räknas.

Min plan var aldrig att ta några hastighetsrekord, men jag tänkte bli den första svenska kvinnan som skidade solo till Sydpolen. Tillsammans med min syster hade jag korsat Grönland ett par år tidigare men den här expeditionen skulle jag göra själv. På den kanske ensammaste kontinenten på jorden. Antarktis har ingen bosatt befolkning. Alla är där tillfälligt, antingen inne på basstationerna eller ute på expeditioner.

Vasaloppet 2011

Där jag skulle skida fanns inget annat än snö. Från gränsen till Antarktishavet vid 80:e breddgraden, ända till Sydpolsbasen vid 90 grader syd. Jag hade förberett mig för att skida 1130 kilometer, vilket motsvarar ungefär tolv Vasalopp, och därefter ta mig samma väg tillbaka med kite.

Förutom min Grönlandsexpedition hade jag haft träningsturer på Svalbard och i Finnmark. Dessutom hade jag ett Vasalopp från 2011 som erfarenhet. Det var egentligen ett spontant beslut att skida det loppet och målet var bara att ta sig runt. Ungefär samma målbild som jag hade inför Sydpolsexpeditionen. Jag minns att jag tog mig till Mora på nästan nio timmar och till Sydpolen tog det nästan 39 dagar.

Drog bildäck

Vid starten släpper ett litet propellerplan av mig vid kusten ovanpå hundratals meter av tjock is. Jag ser hur flyget accelererar och lyfter från backen. Sen försvinner det bort över det vita landskapet. Jag står ensam kvar med min pulka. Precis där jag vill vara. Nu äntligen kommer belöningen av allt jobb jag har lagt ner på förberedelser. Få finansiering att ens ta mig hit och packning som har planerats in i minsta detalj. Det har varit arton intensiva månader sen jag bestämde mig och nu står jag här vid startlinjen.

När jag skulle skida Vasaloppet tränade jag bara en månad. Då bodde jag i Umeå och läste till sjuksköterska med fina längdspår i närheten. Jag åkte ofta i SM-spåret i Gammlia, vilket var bra träning med många uppförs- och nedförsbackar. Inför Sydpolsexpeditionen tränade jag i över ett år. Oftast i mina nuvarande hemkvarter i Nordnorge. När den långa snösäsongen var slut fick jag dra ett par bildäck på barmark bakom mig i selen.

Pulka på 100 kg

Här på Antarktis har jag packat en pulka som väger över hundra kilo från start. I den finns proviant för 50 dagar och all utrustning jag behöver för att kunna klara mig ensam. Min plan är att ta mig till Sydpolen utan support eller assistans. På vägen tillbaka har jag däremot tänkt använda kite och skidsegel som väntar på mig tillsammans med en matdepå vid polpunkten. Men det är en lång väg dit och jag är den enda som kan ta mig i mål.

Min blick följer flyget när det försvinner bort i en polarutsikt som delas upp av blå himmel och vit snö. Glädjetårarna rinner på den kalla huden bakom solglasögonen. Det tar inte lång tid innan kroppen är helt nedkyld i den iskalla vinden. Med pulkan fäst i min dragsele tar jag på mig skidorna och greppar stavarna. Sen börjar de första stegen in i mitt livs äventyr.

Glaciärsprickor

Bakom mig ligger havsisen platt och oändlig så långt jag ser. Framför mig ser jag berg som sticker upp ur glaciären. Allt är så storslaget och jag är mitt i det. På håll kan jag skymta stora glaciärsprickor. De ska jag hålla mig långt undan. Så länge jag håller mig till GPS-punkterna ska jag vara rätt säker.

Solen lyser men den värmer inte. Eftersom jag inte har något annat attförhålla mig till styrs mina skiddagar efter klockan. Solen är uppe dygnet runt under den antarktiska sommaren och platsen jag lämnar på morgonen är rätt lik den plats jag slår läger på följande kväll.

Fakta om Johanna Davidsson

Yrke: Sjuksköterska, äventyrare och föredragshållare

Hemort: Från Östergötland men bor i Tromsø i Nordnorge, norr om polcirkeln

Meriter: Utbildad på Storumans friluftsledarlinje. Har paddlat längs svenska och finska kusten, korsat Grönland på längden och skidat solo till Sydpolen

Aktuell: Boken Solo Sister, vägen till Sydpolen. En illustrerad biografi om äventyrslust, skidåkning och världsrekord. Där medverkar även andra äventyrare och skidprofiler som Ola Skinnarmo och Charlotte Kalla. Boken går att köpa på www.solosister.se och andra ställen där böcker finns.

Boken Solo Sister, vägen till Sydpolen.

55 min åka – 5 min vila

Jag är disciplinerad och går upp direkt när väckarklockan ringer. Smälter snö till dricksvatten, äter frystorkad frukost, packar ihop lägret och tar på mig skidutrustningen. Jag skidar exakt 55 minuter och stannar i exakt 5 minuter. Skiddagens stationer för mellanmål och lunchstopp får jag fixa själv med tjocka tumvantar. Om jag tar av dem ens någon minut blir fingrarna iskalla. Då får jag värma upp dem igen och försöka få igång blodcirkulationen i hela kroppen.

All energi som jag nyss har fått i mig börjar genast förbrännas och jag skidar vidare för att utnyttja energin till att ta mig framåt. Totalt försöker jag få i mig mellan 5 000 och 6 000 kalorier per dag. Jag har även lagt på mig sex kilo inför den här polarfärden. Allt det som kroppen har lagrat och fyllts på med bryts ner och när veckorna går känner jag hur jag blir allt tunnare.

Terrängen har formats av vinden.

Meterhöga snödrivor

Vägen till Sydpolen har motvind och en svag uppförsbacke. Terrängen har formats av vinden med snödrivor som kan bli meterhöga. Vissa dagar har jag ingen sikt och snubblar på drivorna. Andra dagar är sikten fri och jag ser ut över ett oändligt landskap med horisonten runt omkring. Dagarna känns både magiska och monotona.

Det är nästan omöjligt att låta bli att räkna på kilometerna. Samtidigt har jag sagt till mig själv att jag inte ska bry mig om distanserna, men jag märker att jag tar mig framåt snabbare än väntat. Till skillnad från ett lopp har jag ingen annan att jämföra mig med. Jag har bara mina mätinstrument. Det är inte som på Vasaloppet där jag kan skida om någon, bli peppad av publiken längs spåret eller höra hejaropen när jag går i mål. Då kunde jag ge det där extra när jag skidade in i målområdet och fick höra jubel.

Champagne och julmiddag

Att tävla är inte så viktigt, även om jag har en tävlingsinstinkt. Jag vill ändå ge allt och det gör jag på min Sydpolsexpedition. De sista dagarna innan polpunkten är jag utsliten och det känns som att jag inte orkar mer. Jag får peppa igång och heja på mig själv för att nå fram på rekordtid. Och när jag kommer fram till Sydpolsbasen möts jag faktiskt av personer som gratulerar och hyllar mig. Förutom champagne får jag äta en fantastisk julmiddag.

20 mil på en dag

På vägen hit har jag firat min födelsedag själv och nu firar jag julafton tillsammans med andra. Till nyårsfesten är jag ensam igen. Jag har plockat upp min kiteutrustning och fått hjälp av vinden på vägen tillbaka från Sydpolen. Distanserna ökar från de tidigare tremiladagar på turskidor till tvåsiffriga mil på randonnéeskidor.

Jag behöver inte längre skida efter klockan eller räkna in kilometerna till målet. Det viktigaste resultatet ligget bakom mig och jag har redan presterat. Tillbaka till kusten kan jag bara följa vinden och hålla tempot. Min längsta dag gör jag 20 mil. Det är som ett öppet spår som jag bara kan njuta av. Efter nästan två månader är jag tillbaka på samma plats som jag startade. Lyckokänslorna är fortfarande starka. Men den här gången är det inte på en startlinje utan vid en målgång.

Sydpolsexpeditionen i siffror

Rutt: Skidade solo från kusten av Antarktis till Sydpolen och använde kite på tillbakavägen. Totalt 2 260 kilometer, tur och retur till Sydpolen.

Tid: 38 dagar, 23 timmar och 5 minuter till Sydpolen. 56 dagar tur och retur. Vintern 2016–2017.

Resultat: Första svenska kvinnan som skidar solo till Sydpolen. Snabbaste svensk från kusten till polen. Snabbaste kvinnan i världen till Sydpolen. Första svensk som tar sig från Antarktis kust, till dess polpunkt, och tillbaka. Dessutom snabbaste personen i världen som tar sig tur och retur.

This story is from: