Page 1

level 1 e v e l i n a n i l s s on j a k e b l au v e lt

j on t e l i n d h e

i s k a l l a r a il s , f e ta f il m p r o je k t o c h u r b a n m e n ta l i t e t

ösig skid- och snowboardåkning när Kirunas finest gör sin gre j

puder & pistoler

norda merik a där bot tenlös snö och sk arpl addade p i c k a d o l l e r ä r va r d a g NO.5 de ce mber 2013

pris 65 kr


*Developed in collaboration with Pirelli & C.S.p.A.

facebook.com/BurtonEurope


A N t A R C t I C A D E C E M B E R

2 0 1 2

X A V I E R

L E

D E

R U E

# S T E E P S E R I E S

CONQUER THE UNKNOWN N E V E R S T O P E X P L O R I N G

ALL NEW STEEP SERIES ™ TRUSTED TECHNICAL GEAR foR EXTREME MoUNTAIN RIDING

Photo: tero Repo

EXTREME CAN’T BE TESTED IN A LAB. THAT’S WHY THE ROUGHEST POSSIBLE CONDITIONS OF ANTARCTICA WERE NECESSARY TO PERFECT TECHNOLOGY IN THE SICKLINE JACKET – LIKE THE WATERPROOF BREATHABILITY OF GORE-TEX ® PRO 40D OR THE LIGHTWEIGHT NYLON RIPSTOP CONSTRUCTION. SEE HOW WE DID IT AT THENORTHFACE.COM


Š 2013 Vans, Inc. Photo: Tim Peare

VA N S . S E


Drop in Åkare andreas fransson Foto Tero Repo Plats CHAMONIX

10

H

emma för Andreas Fransson innebär franska Chamonix, med dess ståtliga berg. Det gamla sletna uttrycket "Go big or go home" har därmed fått en ny innebörd, då det är svårt att köra mycket större och gnarly linjer än vad Herr Andreas serveras på sin bakgård. Adrenalinkick till tusen!

11


RT=PERFECTALLDAYPERFECTFIT+ALLDAYC TALLDAYPERFECTFIT+ALLDAYCOMFORT= OMFORT=PERFECTALLDAYPERFECTFIT+A DAYPERFECTFIT+ALLDAYCOMFORT=PERF ORT=PERFECTALLDAYPERFECTFIT+ALLD ECTALLDAYPERFECTFIT+ALLDAYCOMFOR YCOMFORT=PERFECTALLDAYPERFECTFIT ERFECTALLDAYPERFECTFIT+ALLDAYCOM LDAYPERFECTFIT+ALLDAYCOMFORT=PER FORT=PERFECTALLDAYPERFECTFIT+ALLD ECTALLDAYPERFECTFIT+ALLDAYCOMFOR YCOMFORT=PERFECTALLDAYPERFECTFIT PERFECTALLDAYPERFECTFIT+ALLDAYCOM DAYPERFECTFIT+ALLDAYCOMFORT=PERF PERFECT FIT: ALL NIGHT LONG

TORSTEIN HORGMO: TORSTEIN JACKET & FLEECE FRODE PHOTO.

DCSHOES.COM/SNOW


INNEHÅLL TRANSITION NO.5-2013

UTGÅVA 67

010 Drop in 018 Ledare 020 Notiser 032 Saker & ting i fokus 036 Först & främst 038 Nödvändigheter

040 På Skype 044 In Peace 050 Puder & pistoler 060 Level 1 066 Lofoten Masters 072 Jonte Lindhe

080 Parkitects 086 Pow know-how 088 Fernaeus 090 Gästkrönika 092 Sista ordet 096 Drop out

72

Jonte lindhe En av Stockholms största stoltheter på snowboardsecenen är onekligen Jonte Lindhe, som med sin stil och sitt ös på brädan gång på gång de senaste åren visat var skåpet ska stå. På sidan 72 snackas det om iskalla rails, feta filmprojekt och stokade visioner.

50

Puder och pistoler Sunkiga husbilarna, smockfulla med snowboards, öl och åtta stökiga norrlandsgrabbar. Med andra ord, drömsemestern. Vi beger oss till Nordamerika där bottenlöst puder och skarpladdade pickadoller är vardag.

60

Level 1 Level 1 står för stil, nytänk och innovation. Och de är just dessa ingredienser som har varit framgångsreceptet för deras filmer som ständigt legat i framkant. Under hösten släppte man sin fjortonde film "Partly Cloudy", som återigen stavas succé. Mycket tack vare dess svenska insatser.

in peace Efter två turer till Kanadas feta pillows, många skoterturer runtomkring Riksgränsen och en hel del harvade bland Kirunas streetspots är nu "In Peace" äntligen klar. Bakom denna film, som tagit två år att göra, står Niklas Karlström och Viktor Björnström. Förbered dig på såväl ösig skid- som snowboardåkning när Kirunas finest gör sin grej.

16 TRANSITION 5-2013

TRANSITION 5-2013

17


The Paper HUB Hudviksvallsgatan 6, 113 30 Stockholm

Prenumeration Titeldata, Kundtjänst, 112 86 Stockholm 0770-457 137 prenservice.se Frilansmaterial Du är välkommen att skicka in text och bilder, men kom ihåg att vi inte ansvarar för icke beställt material. Maila gärna innan du skickar något. Tryck Elanders AB Transition trycks på miljövänligt papper. Medverkande Viktor Telégin, Markus Alatalo, Gösta Freis, Erik Nylander, Jonas Moss, Klas Näsman, Sebastian Agosti Holmberg, Martin Hallberg, Simon Hastegård, Patrik Löfgren, Dennis Ylikangas, Jonathan Nylander, Nicklas Blom, Adam Palander, Samuel Råström, Alexander Fernaeus, Michaela Utsi, Scott Serfas och Carlos Blanchard.

Förväntningar Produktguiden finns ute, precis som alla de fetaste snowboard- och skidrullarna. Peppet har infunnit sig för länge sen och om du är som jag själv var i mina tidiga bräddagar har du redan spenderat en del nätter i sängen tillsammans med din nyinköpta snowboard, i väntan på att den ska få smaka på det vita guldet.

gör en megafet drop to boardslide på Nick Dirk's gap. Förstå mig rätt, förväntningar är bra att ha, men bör skötas med försiktighet. Sorry om jag låter sjukt torr och trist nu… Jag tror det var Benjamin Franklin som en gång, för alldeles för länge sen, sa att: "Välsignad är den som inte förväntar sig någonting, han blir heller aldrig besviken".

du till och med på i numret du just nu håller i handen. Eller vad sägs om På Skype med Evelina Nilsson, en stor intervju med Jonte Lindhe, häng med grabbarna i Level 1, ett reportage om filmprojektet "In Peace", Sista Ordet med Jake Blauvelt och mycket mer?! Så lär dig av dem och förvänta dig att ha kul i vinter!

Förväntningar kan vara såväl över- som underskattade. Verkligen någonting bitterljuvt. Oavsett om det är din första vinter på bräda eller lagg, eller om du är gammal i gamet är det klart att du har förväntningar på hur din säsong ska te sig. Du drömmer dig bort om hur det ser ut när du står längst upp i parken och ska lägga den perfekta linjen, hur du lägger smarriga butters i pudret, eller hur du likt Kire

Med det sagt är det ju självklart att du ska förvänta dig ha kul i vinter. Men om det är din första vinter på brädan kanske du inte kommer lägga en triple cork a la Sven Thorgren. Såvida du inte käkar samma havregrynsgröt som en viss Shaun White på morgonkvisten. Några av landets bästa åkare sätter alltid förväntningarna om att ha kul i första rummet. Några av dem träffar

Viktor josefsson redaktör

Managing Director Anders Neuman anders@transition.se

editor Viktor Josefsson viktor.josefsson@transition.se

staff Photographers Lucas Nilsson lucas.nilsson@transition.se

Art Director Eliot Jönsson eliot@transition.se

Project Director Nicklas Persson nicklas.persson@transition.se

go-to-guy Viktor Telégin viktor.telegin@transition.se

18 TRANSITION 5-2013

Administration info@transition.se


Hammarby stories George Persson, Nonne Reif och William Cramp kommer under vintern slå sina påsar ihop och leverera edits från Stockholms svar på Breckenridge; Hammarbybacken. Geroge berättar, "Målet är att pusha Stockholmsscenen. Det är i stort sett bara vi som åker snowboard i vår ålder i Stockholm och vi vill inspirera fler kids att ställa sig på brädan och åka mer." Håll ögonen öppna på transition.se

14

dec

You Skate Girl, Skatehallen, Umeå.

Bumpy Ride Det här med Måns Hedberg och bilar tycks inte vara en bra kombination. Han fick låna Appertiffs kärra och lämnade tillbaka den efter en timme med helt ny design.

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

skateboard

Foto adeleine Uggla

Bunkeberget i Gbg har börjat med tjejtider på söndagar, 17.30-20.00

ATHLETE: ERIC WILLET | CAPTURED BY: ERIC WILLET

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Aaron Buzas har lämnat DVS Shoes och är nu Vans senaste tillskott. Vi har även hört rykten om att Jesper Lind ska vara på väg in på teamet, men det är inget som är bekräftat. David Jakinda har signat med Emerica. Stort grattis! Mer om denna Skarpnäcks-kille hittar du på sidan 36. Sarah Meurle tröttnade på kylan innan den ens hade dykt upp och flydde landet på obestämd tid. Våra källor säger att planen är att bosätta sig i Australien och helt enkelt njuta av livet. En av Malmös bästa Fernando Bramsmark har tagit turen över Atlanten för en längre resa och befinner sig just nu i soliga Kalifornien. En resa som gjort ett redan bra Instagramflöde än bättre. Sök på @daaarkness för mycket nöje!

Inte nog med att Max Wijk har en grym stil på brädan, nu har han även utvecklat en clean stil vid sidan av. Kanske att det beror på att han blivit streetwear-varumärket Dedicateds nya posterboy! Han är även ny på Osiris, vilket innebär en glad Mr. Wijk Den 13 och 14 december är det dags för 2013 upplaga av Lucia Classics. I år står huvudstaden och STHLM Skatepark som värd. Befinner du dig i Stockholm så gör du rätt i pallra dig dit. Inte nog med att du kommer få uppleva skate från några av Sveriges bästa, du kommer även vara en del av det glada häng denna tillställning ofta bär med sig. För mer info surfa in på luciaclassics.se

Best girl Tove Holmgren gick och vann Rock a Rail, i Den Haag, vilket får ses som ett riktigt gott tecken inför den kommande säsongen.

#tandåVStärna November månads viktigaste hashtag var #tandåVStärna som till slut Tandådalen vann tack vare Kuskes bild på Ludde Lejkner och Party-Joel.

20 TRANSITION 5-2013

transition.se din böj på nätet sedan 2002

T: 036-403 00 | info@iceman.se | www.iceman.se


NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

medarbetaren intet nytt Det ryktas om att Markus Lemke och Rolf Nylinder har börjat jobba åt Lemmlar i polcirkeln, dessa mystiska djur ska producera ett högklassigt kokkaffe gjort av 100% arabicabönor. Tydligen världens första mörkrostade kokkaffe som dessutom levereras med en påse salt. lemmelkaffe.com

Välkommen till Transition-redaktionen! Torr fråga, hur känns det? Tack, tack! Det känns bra! Känner ju alla på redaktionen sen tidigare så det flyter på fint. Kul och lärorikt att se branschen från en tidnings perspektiv.

Vad pysslar du med när du inte har Transition på hjärnan? Jag har precis startat en liten kommunikationsbyrå med inriktning på sport och livsstil, där jag bland annat jobbar med ett skönt varumärke som heter Cheapo. Håll ögonen öppna efter det! Utöver det är jag även agent åt brädåkaren Zebbe Landmark och skidåkarna Wille Lindberg och Christine Hargin. Det innebär att jag hjälper till med deras sponsorer, kommer med råd samt att jag sköter deras PR. Riktigt skoj!

Någon annan som är inne i dryckessvängen är Sven Thorgren som du numer kan hitta på baksidan av mjölkpaketen. Hoppas att det ger honom starka ben och en fin placering i OS!

Sven kör ju även för Burn, precis som bland annat Anton Bilare. Nu har de fått tillskott i familjen av Zebbe "Zebran" Landmark. Det lär med andra ord gå undan i vinter!

På skidfronten är det också en del news inom energidrycks-djungeln. Matilda Rapaport har signat med Red Bull och delar nu stall med bland andra Jesper Tjäder, Jon Olsson och Henrik Windstedt. Foto daniel rönnbäck

22 TRANSITION 5-2013

Vilka är de största likheterna mellan dig och Ari Gold? Jag vet inte om det finns några egentligen. Kanske att vi båda är känslosamma i våra förhandlingar. Har lite ryss i mig. Sen har han en snygg fru, och jag en snygg flickvän. Han kör nercabbat och jag kan ibland hoppa hjälmen när jag cyklar. Det är väl det jag kan komma på. Zebbe fick ju en del tjejer när han var singel och det får onekligen Vince Chase också. Du som bör ha lite insider-info, hur stora chanser skulle du säga att Sven Thorgren, respektive Jesper Tjäder har i OS? Väldigt stora! Vill inte sätta press på killarna, men de är enligt mig våra största medaljhopp i OS. Har de en bra dag är de som Zlatan, fast på snö. Jag

Foto STUREPLAN.SE

Hur kommer det sig att du hamnade hos oss? Av två anledningar. Neuman som är chef för detta bygge fick ett andra barn och behövde med det vara pappaledig. Precis samtidigt så sa jag upp mig från Quiksilver för att starta eget. Transition blev helt enkelt min första kund, vilket jag är väldigt glad över!

När vi ändå snackar kaffe kan vi meddela att Caroline Degardh och Tove Holmgren numer kör för Nescafé. Vi anar att tjejerna kommer vara snabbare än Sonic in vinter...

Och på tal om Red Bull står det nu klart att motorgalningen, dalmasen, tokladdet och supermannen Daniel Bodin har fått en alldeles egen burk hos "de röda tjurarna".

Transition har fått en ny vikarie, i form av Viktor Telégin. Och detta kan ju bara inte gå helt obemärkt förbi, så vi körde en liten hederlig frågestund med denne herre.

skulle bli sjukt förvånad om ingen av de två eller Henrik Harlaut tog medalj. Sen vill jag även flagga för Mattsson. Kommer han med och är i rätt form så har även han bra chanser! Vad har du för planer för vintern? Kommer bli mycket Romme för min del. De som känner mig vet att jag har en god relation med de kullarna. Sen lär det bli någon eller några resor ner till Alperna. Både med jobb och med lite flyt även privat. Sen hoppas jag på Åre och Riksgränsen framåt våren och Stryn i början av sommaren. Några avslutande ord? Frihet, företagande, skatter och omsorg i alla ära, men jag vill slå ett slag för miljön. Sätter vi inte den i första rummet från och med nu så är vi definitionen av körda. Sen slår jag även ett slag för något helt annat, nämligen tjejdeodoranter. Man luktar nytvättad och nyduschad hela tiden. Det kombinerat med aftershave för killar är en vinnande kombination! Avslutningsvis vill jag tacka Transition för förtroendet!


NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

Foto daneil rönnbäck

toves tankar Jag heter Tove, är 31 år gammal, och har fått äran att dela med mig lite av mina tankar kring en stor passion jag har; Jag har varit involverad i den svenska snowboardscenen ett tag nu och snowboard har blivit en stor och fin del av mitt liv under senare år.

#mihtransition I samband med Winter Show i mitten av november så var det dags för det första, sista, och enda stoppet av Make It Happen för säsongen. Istället för en tävling erbjöds två dagar med fritt ös. Setupen var som alltid när det gäller Make it Happen grym, och peppet fullkomligt sprutade ur alla åkare likt fyrverkerier på nyårsafton. Nivån nådde under dagarna sköna höjder, inte minst när ingen mindre än Jesper Tjäder kom släntrande för att vara med.

För att uppmuntra ett förevigande av årets Make It Happen hade alla närvarande chansen att få sin bild publicerad i det här numret av Transition. Ett litet men bra gäng bilder dök upp på Instagram, och efter att konsulterat fotografer hittade vi tillslut vår vinnare. Stort grattis till @huggei Din bild sätter guldkant på sista nummer av Transition 2013!

21

dec

Filmpremiär av Zymbolic Volume One på Gleens Sportbar, i Gbg.

24 TRANSITION 5-2013

Jag kommer ursprungligen från Umeå men bor numera i huvudstaden sedan några år tillbaka. Hemma i Umeå (som alltid kommer att vara mitt riktiga "hemma") började de flesta av mina kära vänner från skoltiden, redan efter gymnasiet, bilda familj, läsa vid universitet, skaffa ring på fingret, planera husköp med gigantiska trädgårdar och dubbla garagedörrar. Det här tycker jag är fint, men jag valde att ta en annan väg än vad som kanske förväntas av en. Ibland när jag besöker mina gamla släktingar blir jag ifrågasatt om vägen jag valt. "Hur länge ska du hålla på så här egentligen?" "När ska du ta upp dina studier igen?" (Jag har pluggat 2 av 3 år på sjuksköterskeprogrammet men tog en paus på grund av snowboardpassionen). Jag känner att det spelar väl inte så stor roll? Jag har ju valt att leva så här och jag mår bra av det. Jag åker snowboard några månader per år och resten av tiden jobbar jag och pysslar med annat. Plugga kan jag göra sen. Om jag vill. Det är mitt eget val. "Bättre sent än aldrig" och "man kan om man vill" är talesätt som stämmer rätt bra över mitt sätt att tänka och mitt sätt att leva. Det har det alltid gjort och kommer alltid att göra. Det kan ju låta hur klyschigt som helst men det skiter jag fullständigt i för det stämmer liksom bara. Jag har sysslat med musik hela livet, spelat altfiol sedan jag var 5 år gammal och det har tagit upp mycket av min tid. Idrott i alla möjliga varianter har alltid funnits med på veckoschemat med "efter-skolanaktiviteter", men musiken har kommit i första hand. Jag hade dock lätt för idrott, det föll sig väldigt naturligt, men tiden räckte inte till och det var inte förrän några år efter gymnasietiden

som snowboard fick en central plats. Tidigare hade jag bara åkt några veckor per säsong, under jullov och sportlov med familj och vänner, även fast snowboarden hela tiden fanns där som en stor fascination. Under slutet av skoltiden strejkade min kropp fullständigt och pallade inte med något idrottsutövande. Jag hade under flera år problem med ätstörningar (som är ett ämne för sig). Men (!) "man kan fan om man vill" så med professionell hjälp samt stöd från nära och kära, tog jag mig ur den skiten, la musiken på hyllan och började åka snowboard istället. Jag ville på något sätt leva ikapp förlorad tid från sjukdomsåren och ta någon form av revansch. En helt ny dörr och möjligheter öppnades och jag tänkte att det är fan "bättre sent än aldrig" att försöka sig på den här snowboardhistorien. Vilket jag gjorde och fortfarande gör. Ibland går det bra, ibland går det mindre bra. Men det är så det är, som med resten i livet.

HEAR NEW MUSIC IN WAYS YOU’VE NEVER HEARD BEFORE.

Jag vet att jag är äldre än de flesta andra som håller på med det vi gör och jag vet att jag började med allt när de flesta, födda samma år, la ner. Trots att jag har haft några års uppehåll på grund av skador och studier har jag inte blivit mer rädd utan bara mer erfaren, bättre på att hantera smällar, jag söker adrenalinkickar, jag är starkare än förr och psyket verkar ju hänga med helt ok samt att utvecklingskurvan fortfarande går uppåt. Jag vet att jag bryter från den "norrländska normen" (eller vad man ska kalla det) men det är som sagt mitt eget val och jag hänvisar till klyschorna ovan. Jag hoppas att fler använder sig av sådana sjukt bra klyschor och så länge jag mår bra av det och får ut något av det jag gör, kommer jag att fortsätta att hålla på, mer eller mindre, på det ena eller andra sättet.

CHECK US OUT AT WWW.YOUNEEDTOHEARTHIS.COM Take the best music you haven’t heard yet, add audio experiences that will blow your headphones off and you’ve got a little taste of what you’ll find at YouNeedToHearThis.com. You’ll think your ears died and went to music heaven.


sthlms bästa mat Tidigare har huvudstadens invånare kunna skryta om ett sjunkande skepp på museum, närheten till skärgården och klubbar som inte stänger förrän klockan fem. Nu kan de addera Love Food Café och deras mackor till den här listan. Det är nämligen Stockholms bästa mat! De som hade äran att besöka skatebutiken G-Spot i mitten av 90-talet mötes ofta av en ung kille med en keps nerdragen över ögonen, en beundransvärd rökhosta och ett glatt leende. Det var Fredrik ”Peppe” Ekström. Idag är han en i gänget bakom Love Food Café. Ungdomen och rökhostan är borta, men leendet, kepsen och kärleken till skate finns kvar. Kanske är det därför Peppe och nästan alla runt Love Food Café syns i Stockholms skatepark när det vankas gubbskate. Bland dessa hittar vi en annan G-Spot legend, nämligen Adam Karlsson. Love Food Café är en restaurang med snabb service, och ett stort utbud av väldigt goda mackor. Nu pratar vi inte skinka, gurka eller någon trött brie. Här har vi olika typer av långkok som t.ex. Pulled Pork och Louisiana Bangers. Det kombinerat med bl.a. Coleslaw eller Sauerkraut, och ett gäng hemgjorda såser. Så är du hungrig på livet och befinner dig i huvudstaden så föreslår vi att du rullar ner till Hornsgatan 66 på Södermalm. Där hittar du Stockholms bästa mat!

råbiff på menyn Alexander Lorén är på vift i Alicante med Random Quality Goods och har fått smaka lite på spansk asfalt. Vi är dock övertygade om att han får desto fler hammers än slams.

26 TRANSITION 5-2013

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

Snowboard Viktor Wiberg och Noa Gadelius har tagit klivet upp som Am’s på Salomons internationella team. Vi gratulerar! Just Viktor Wiberg fick förfrågan om att vara med i årets upplaga av Stairmasters, mot bland andra Anto Chamberland och Jason Debois. Stairmasters är, för den som inte vet den kanadensiska versionen av X Games Real Street. Viktor tackade dock nej och passade istället frågan vidare till Kire som ska vara med. Good luck!

Den 21 december har det blivit dags för Blue Parks Winter Test i Ekebyhovsbacken utanför Stockholm som presenteras av Transition. Klockan 09-18 börjar festligheterna. Mer info hittar du på transition.se.

Det bör även tilläggas att Kires kök snart är klart. Hej surdegsbröd!

Klas Beyer har flyttat till Örebro och firade detta med att tatuera hela bålen.

Salomon har signat unge, talangfulle rippern William Cramp till det Svenska teamet och kommer tillsammans med George Persson, filma till ett kommande online-project.

Jocke Rasmussen drar till Japan i januari med Smokin Snowboards på puderresa.

Alex De La Torre peppar inför säsongen och kommer i dagarna hälsa på Isak Björnström i Kiruna och förhoppningsvis logga säsongens första shots. Louif Paradis håller på att lansera ett nytt möss –och tillbehörsmärke som kommer heta NUCLEAR. “Tanken bakom märket är att få folk att fokusera på det genuina och samspelta mellan människa och natur utan att bli alltför seriösa.” Håll utkik efter Bode Merrills nya onlineprojekt “Merrill Time” som snart kommer till ett internet nära dig. Isak Björnström levererar månadens snyftis, "Under de fyra åren jag gått på Malungs snowboard-gymnasium har min "kusse" Viktor Björnström knegat på i gruvan i Kiruna. Nu när jag väl flyttat hem och börjat slita i gruvan så flyttar Viktor, plötsligt, till Luleå för studier… Detta har lämnat mig med inget annat än en gnagande tanke: Viktor, ÄR det på grund av mig du flyttat? Man kan säga att jag och Viktor verkligen har bytt plats i livet."

WWW.SPORTMARKET.SE - WWW.KOMBISPORTS.COM

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Ashbury har utökat sitt team rejält för vintern och kan nu stoltsera med William Cramp, Nonne Reif, Carro Degardh, Viktor Wiberg, Johan Hermansson och Samuel Millkvist. Kalle Ohlson har äntligen gått och blivit med ny brädspons. Han delar numer stall med Jake Blauvelt på Ride.. I bakvattnet av Stureplansuttrycket ”vaska”, som innebär att du istället för att dricka upp din champange häller ut den, så har ett liknande uttryck dykt upp bland snowboardåkare. Allt oftare hörs de säga ”jag knöglar det”, vilket innebär att man hoppar över att göra något, och kommer ifrån att istället för att ta panten på sin ölburk, så knöglar man den. Att fin-knögla innebär att du knöglar ihop burken med slumpen kvar. Vi har nåtts av nyheten att en av Sveriges cleanaste brädåkare, Mimmi Sandström bestämt sig för att lägga ner sin karriär. Tydligen blev skadorna till slut för många. Väldigt tråkigt tycker vi på Transition och hoppas att ändå få se Mimmi på berget snart igen.

Philip Grund har gjort en "rolfnylinder" och dragit till Australien över vintern.

Jesper Tjäder exploring the northern hemisphere. Kombi gloves keep him warm and dry.


NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

www.dejavumovie.com

Skidor Friåkningsdrottningen Christine Hargin och Xtravel har slagit sina påsar ihop, förutom att hon är deras nya teamrider så viskas det om att de pusslar på en ny puderjagande skidresa. Hon passade även på att hänga i Hossegor på träningsläger med Mattias "Limpan" Lindmark som coach inför hennes första surftävling, Lofoten Masters. Hon körde på hårt och skoningslöst men tog sig tyvärr inte hela vägen till finalen. Läs mer om Lofoten Masters på sidan 66.

med Caroline Degardh Då var det dags för 5 x 5 med Caroline Degardh. Hon har länge målats upp som snowboardvärldens svar på Blondin Bella. Om det beror på hennes bruna hår eller allmänt lediga framtoning vet vi inte. Få, om någonhar kombinerat skandaler och succéer som denna unga kvinna. Ena dagen skrider hon genom slottet med prinsen, för att nästa vakna med en påse popcorn på huvudet i Norsborg. I Scandalvanians del 2 kommer du få se henne åka. Här lär du känna henne! Fem personer du gärna åker snowboard med? 01. Alla som inte mjäkar. 02. Alla som inte är danskar. 03. Alla som inte använder uttrycket "you go girl". 04. Alla som inte ropar "fett" när man gör nåt skitfult. 05. Alla (eller, nästan alla) mina vänner givetvis. Fem tatueringar du önskar att du hade? 01. En glow in the dark Batman-mask. - Ja, i ansiktet givetvis! 02. Carpe Diem i svanken. 03. Mitt födelsedatum och eller namn på handleden, ifall jag skulle glömma. För det är därför man har såna va? 04. Något värdefullt genomtänkt ord på insidan av läppen. 05. Haha men… Något jag däremot gärna haft på riktigt är en stilig man i sjömanskostym. Fem skönhetstips? 01. En produkt för extra kyssvänlighet brukar jag använda Kaliber White portion. 02. Klipp dig ungefär var femte år. 03. Ät enligt dieten "så mycket och ofta du vill"

Kim Boberg klämde ur sig efter premiären av Supervention, "Jag fick fan reumatism av alla autografer jag fick skriva, man kände ju sig som Brad Pitt ett tag" Samme Herr Boberg fick lägga sitt eget film projekt på is som var planerat till denna vintern då ett annat sjukt fett projekt dök upp. Vad det handlar om verkar visst vara lite secret just nu, men det kommer innehålla ett gäng med OG’s!

04. Slå ut en framtand och skaffa aldrig en ny. 05. Lägg upp så många selfies i sociala medier du bara kan, så att folk verkligen förstår hur snygg du är. Fem lagar du gillar att bryta? 01. Att dricka på offentlig plats. Är det en lag i Sverige? I så fall den. 02. Hade mer än gärna brutit lagen om skattefusk. 03. Cykla på övergångsställen. 04. Köra bil utan körkort. Senast jag gjorde det körde jag av vägen dock, och det var ju lite stelt. 05. Om inte annat gillar jag när bartendern bryter mot lagen om överservering. De fem absolut bästa låtarna? 01. Pentagram - Sign of the Wolf 02. Turbonegro - Prince of the Rodeo 03. Witchcraft - If Wishes Were Horses 04. Horisont - Nightrider 05. The Scams - Killer Machine.

Årets idrottshändelse kan ha varit den helt prestigelösa (eller?) fotbollsmatchen mellan Alpingaraget och Xtravel. Det var en oväntat jämn match där spelarna från båda lagen mer liknade det gamla Nintendospelet IceHockey, med en snabb och smal , en medelmåttig mellanfigur och en fet, slö jävel med tungt skott. Xtravel drog det längsta strået och vann matchen då de hade ett mer genomtänkt spel och en ruskigt bra målvakt som mer liknande Colombias målvaktslegendar, René Higuita. Det sägs även att Christoffer Granbom hoppade på kryckor flera dagar efter matchen och att flera andra från båda lagen har bestående men fortfarande. Jacob Wester och Daniel Rönnbäck har rest runt i Alperna och åkt puder hela november, första episoden av "Unfiltered Skiing" släpps den 12 december på unfilteredskiing.com

rev han av några brutala gitarrsolon backat av hans dödspunk-band The Pistolheads! Mer om "IN PEACE" på sidan 44. The Bunch har köpt en skåpbil tillsammans i färgen ferrariröd och har varit och slayat urbans uppe i norr i en månad ungefär. David Kantermo kör numer för Peak Performance. Det ryktas om att Johannes Andersson och Tom-Oliver Hedvall har ett filmprojekt på g i vinter som involverar backcountryåkning! Malung får Riksintag för jibbers redan nästa år! Frej Jönsson går från Atomic och blir ny teamåkare för Moment Skis. Jesper "Jeppenator" Norén är signad till Röjk Superwear. Och just nu är hela deras team i Ramundberget och njuter av deras stora dump. Bör även tilläggas att smeknamnet "Jeppenator" snart går i graven och att han nu vill bli kallad för "OS-mannen". Sportlunch har bytt namn till Powerbreak och passade under skidtestarhelgen i Tandådalen på att arrangera Powerbreak air, där Per Fernvik plockade hem första platsen, tätt följt av Frej Jönsson. På 3:e platsen kom Emil Granbom. Wille Lindberg har i dagarna skrivit på för en ny klädsponsor. Från och med nu kommer ni se honom i det Chamonix-baserade klädmärket Perfect Moment! De fick upp ögonen för Wille när han filmade för Nuit de la Glisse kommande film ”IMAGINE”. En film och part ni bör hålla ögonen på!

featuring

Det har visat sig att Niklas Karlström inte bara är en jävel på att åka skidor och filma. På IN PEACE efterfesten

LOUIF PARADIS 28 TRANSITION 5-2013

P: Oli Gagnon

WWW.SALOMONSNOWBOARD.COM


NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

i huvudet på emma

cover story Åkare BJÖRN LINDGREN Plats RIKSGRÄNSEN Foto markus alatalo – Det här var en vecka efter att Riksgränsen hade öppnat sitt system och jag, Knoddas och Björn var ute och hade en helt underbar dag i pudret. Bluebird, minus 20 och riktigt mycket snö. Helt perfekt! Tanken var egentligen inte att vi skulle plåta, men är man ute och åker med Björn blir det otroligt svårt att hålla koll på avtryckarknappen. Bättre stil får man leta efter och hans puderstänkare är sjukt tacksamma för en fotograf. Så tack för ett gott samarbete Björn!

letter boy tee från tshirt store + ett helår transition för 299 kr. årets julklapp?! transition.tictail.com

Under mina år som skateboardåkare har jag lärt mig mycket. Driva projekt och filma är några exempel. För mig har skateboard alltid varit en hel del mer än att just åka. Varje gång jag kommer till Bryggeriet får jag höra om det senaste skvallret. I lördags fick jag till exempel nys om ett företag från Ystad som heter Femman Skateboards. Företag som Femman Skateboards tycker jag visar på den entreprenörsglöden som finns bland skatare. Men hur kommer det sig att skateboardåkare gör så mycket mer än att bara skata? Martin Ottosson är en gammal skateräv. Han har varit med i den svenska skateboardscenen sedan 1986. För att ge er ett litet perspektiv kan jag berätta att detta är samma år som Tjernobyl-olyckan och världspremiären av Björn och Bennys musikal Chess. Under dessa 27 åren har Martin stått bakom många av skateboard-Sveriges stiligaste projekt; nyhetssidan defekt. se, brädmärket Semester Skateboards och nu kepsföretaget Post Details. “...i grund och botten handlar det om att jag gillar att försöka förverkliga de idéer som kommer till mig” - Martin Ottosson Killar och tjejer åker skateboard för att det är kul, när man har det roligt blir man bättre. Testar nya trick, utvecklar sina lines och utforskar nya ställen att skata på, allt för att kunna uttrycka idén man har i huvudet. Denna idé kan vara vad som helst, för vissa är det att bygga med betong och för andra är det podcast program.

Ibland kan dock denna inspirerande drivkraft ta ett abrupt slut och man dras ner till botten. Sedan några år tillbaka har ett litet underground märke växt sig större och större och är idag en av de mest igenkännande märkena i Sverige. Kalle Ralsgård startade YourOwn när han endast var 17 år gammal. Vid starten gjorde han hemmagjorda batiktröjor men det var länge sen och idag producerar han allt från mössor till brädor. Det skulle i alla fall fortsätta så. Men i januari fick Kalle ett mail från två herrar i England som hade ett klädföretag som också hette YourOwn. De hade även tagit patent på namnet över hela världen. Efter hot om en utdragen rättsprocess valde Kalle att lägga ner. “...jag har stora planer på gång och vill därför börja med en fresh start… Håll ögonen öppna!” - Kalle Ralsgård Även om motgångar må vara många och hårda är de mycket intressanta. När man till exempel går in på YouTube är det första som kommer upp på startssidan alltid någon som gör bort sig, ramlar från ett träd eller snubblar på ett bananskal. Från misstag kan man lära sig mycket, från framgång kan man bara kopiera. Därför är det viktigt att våga ta en slam, våga publicera en film och våga misslyckas, annars kommer lyckan aldrig närmare.

“DIY-kulturen existerar ju även utanför betongsäckarna och bakgatorna” - Martin Ottosson I Malmö poppar det ständigt upp nya idéer som blir förverkligade, allt från Martin Hallbergs filmer till Pontus Alvs Polar Skate Co. Ett av de senaste företagen är Martins Penlowes Melowe. Strumpföretaget har funnits sen några år tillbaka och bevisar att allt är möjligt i skatevärlden, även något så vardagligt som strumpor. MOMENTARY THINGS / SPRING 2014 WeACTIVIST CLINT PETERSON SHOT BY AMBER & ASHLIE CHAVEZ SEE MORE at WeSC.COM

30 TRANSITION 5-2013


SAKER & TING I FOKUS

Nästa shredication är runt hörnet. Äntligen! Och då finns det ju en del produkter som du bara måste ha och en del som helt enkelt gör dina nästa missions desto roligare. Här får du lite nyttiga tips på vad du kan införskaffa för vintern 2014. Låt det snöa!

ADIDAS

O'Neill

VOLCOM

NITRO

ADIDAS

NIKE

VANS

DR. ZIPE

Deer run 2l 3299:-

Ultra TLS 2699:-

ELECTRIC EG2 1699:-

32 TRANSITION 5-2013

Button Up 2500:-

the sAmBA 2199:-

Scotchgard Fleece Sk8-Hi 999:-

Stone 2399:-

BURTON DejA Vu 3899:-

NITRO

CINEMA Looptroop 3199:-

O'Neill

VAPEN 2000:-

Healer 999:-

DC

Linestar Raglan tee 399:-

Segment 2999:-

VOLCOM Sub Boot 1699:-

GOPRO

HERO 3 white edition 2499:-

DC

Nyjah S 999:-

TRANSITION 5-2013

33


T Dubs 2799:-

VANS EXTENT 2000:-

THE NORTH FACE Furano 4199:-

NIKE

KAMPAI 2.0 2400:-

BURTON

Tinder pack 599:-

DESIGNED BY RIDERS

WESC

GRAVITY

Happy Socks Sweater 1000:-

HELMET

THE NORTH FACE

PHOTO: ELOOA/MIKE WECHSELBERGER III RIDER: ELIAS ELHARDT

SAKER & TING I FOKUS

Low-PRofILE. LEss buLk. MoRE sTYLE. PRoVEn PRoTEcTIon.

34 TRANSITION 5-2013

BURTON LEXA 1999:-

KOMBI

JOSH BIBBY MITT 800:-

HELMET fEATuREs:

HTTP://RIDETsG.coM

ABS Hardshell

Distributed by boRkA sPoRT . http://www.borkasport.com 0490-36640 anyone@borkasport.com

Snug Fit

Low Fit

Air Flow

TEAM SNOW // Elias Elhardt – Iouri Podladtchikov – Gian Simmen – Silvia Mittermüller

Quick Click Earpads

Scan to check all color options

DR. ZIPE

Headmaster 999:-


FÖRST & FRÄMST david jakinda

D

avid Jakinda, eller Jakinda-man som han suckande säger på sin telefonsvarare är definitionen av en skön kille. En garderob som ligger ett steg före sin tid, en till synes väldigt avslappnad attityd, och framför allt en av Sveriges mest talangfulla skatare. Det var med andra ord dags för en första intervju. För er som inte känner till David så kan vi berätta att hans farfar och Barack Obama är uppväxta i samma by i Kenya, att han tillhör ett av huvudstadens bästa skatecrew, Lynx, och att han just nu går första året på Fryshusets skategymnasium. Nu åker vi!

Jag försökte dansa och sjunga som Usher i tid och otid. Å andra sidan så var Byggare Bob fett tung också. 36 TRANSITION 5-2013

David lägger av en clean fs kickflip innan de första snöflingorna singlar ner över Stockholm.

FOTO ANDERS NEUMAN TEXT viktor telégin

Första gången du åkte skateboard? Prövade en gång när jag var sju, men slutade efter två veckor. När jag var runt nio, tio så brukade jag spela väldigt Tony Hawk, och det ena ledde till det andra och en dag så överraskade min mamma mig med en skateboard! Det var sommarlovet 2007. Good times!

Vilket är det första paritet du kommer att rösta på? Socialdemokraterna för att de siktar på att förbättra och utveckla vår välfärd som till exempel skolan, sjukhus och barnbidragen. Även ett bra alternativ för invandrare, som mina föräldrar som kommer från Montenegro och Kenya.

Första tricket du börjar en session med? No comply!

Första skateresan? Barcelona i våras med Lynx och Madness. Det var så sjukt intressant att uppleva en helt annan miljö och skatestilen var helt annorlunda jämfört med i Sverige. Sedan så var det utan vuxna så man fick klara sig på egen hand. Memory for life!

Vem var din första förebild? Tror att det antingen var Usher eller Byggare Bob! Ville bli en R&B-sångare när jag var liten. Jag försökte dansa och sjunga som Usher i tid och otid. Å andra sidan så var Byggare Bob fett tung också.

Första du ska göra när du fyller arton?

You already know! Första låten du lyssnar på för att bygga skatepeppet? Waka Flocka Flamed ft Gucci Mane Fucked up. Fetaste basen! Man känner sig så sjukt mäktig när man lyssnar på den! Din första sponsor? One Off här i Stockholm! R.I.P. Första trenden inom skate du fastnade för? Jag tror att det var "punk". Anledningen till det kan ha varit för att jag diggade Dustin Dollin som fan när jag började skata. Första du skulle göra om du var tjej för en dag?

Experimentera. Alla killar vet svaret till den frågan! Första gången du bröt mot lagen? Jag och mina kompisar kastade in pinnar, stenar och ägg in i en leksaksaffär i Skarpnäck när vi var små. Våra föräldrar blev inblandade och nästan polisen. "Man kan ta ut pojken ur förorten. Men aldrig förorten ur pojken". Första du skulle göra om du fick vara Obama för en dag? Jag skulle spendera så sjukt mycket pengar på en massa onödigt shit bara för att jag kunde. Sedan så hade jag åkt med mitt privatflyg till Sverige och gömt resten av pengarna i mitt rum i Skarpnäck för att vakna upp hemma dagen efter och inse att jag är miljonär!

Första skatespot du skulle rekommendera? Tror det hade varit K-park som ligger i Duvbo. Den funkar för alla då det finns curbs i alla höjder. Samtidigt som du kan nöta, kan du även få en grymt flow. Första riktiga seger i livet? När jag föddes. *Iskall* Första shouout i Transition? #SBSF13 STAY TUNED! Tack för denna intervju!

TRANSITION 5-2013

37


SALOMON ROCKER 108

"Det är bare åk" var det någon som sa, med dessa på ska det nog gå bra

pjäxor

om du på berget vill spexa använd då denna...

GOGGLES

BYXOR

Utan linser du sämre ser men med dessa du åter ler

Är du blyg? Slå in underkroppen i tyg!

LUFTGEVÄR

Storvilt kan det aldrig bli med så lätt artilleri

Nödvändigheter simon ericson FOTO anders neuman

I Simon Ericsons packning kan man hitta allt från ganska nödvändiga saker som pjäxor och stavar till livsnödvändiga saker så som en 40 år gammal Salomon-keps och ett luftgevär. – Ja, alltså jag borde ju säga att mina lagg är det viktigaste i min packning, men luftgeväret alltså. Fattar du hur kul man har det när man är ute och reser och stöter på dåliga väderförhållanden?! Räddaren i nöden och den kostade bara 25$ på Wallmart. Och i dessa juletider finns det kanske en hel del av Simons nödvändigheter som bör finnas på önskelistan. Och skulle det vara så att du vill ge bort någon av dessa prylar har vi på Transition styrt till med de fetaste rimmen. Bara plocka och claima som dina egna.

STAVAR

Hjälp! Hur ska jag stava till vad du nu ska hava?

38 TRANSITION 5-2013

SCHACK

Ni måste vara minst två, För att detta ska gå

HÖRLURAR

Låt rockmusik på max smälta örongångens vax

SALOMON-KEPS

Dagarna kan vara riktigt toppen, speciellt med denna på knoppen

NACK-KUDDE

När tankarna är som mesta möra är det skönt att få vila på sitt öra

TRANSITION 5-2013

39


PÅ SKYPE ME D

TEXT viktor josefsson FOTO gösta fries

E

velina Nilsson har gjort slut med den isiga puckelpisten och förälskat sig i det förföriska pudret. Vi kopplade upp oss och tog ett snack om hennes syn på skidåkning. Vad är det som driver henne? Hur det är att vara en del av familjen Yoga? Och, så klart, varför denna fascination för Star Wars?!

40

41


Tjena Evelina! Hur är läget? – Tjena, jo det är bara fint tack!

Jonte, men vem vet, det kanske inte är för sent än.

Vad har du för dig? – Jag kom precis in från backen. Skidgymnasiet var ute och byggde ett hopp, så då tänkte jag att jag lika gärna kunde hänga på och hoppa lite innan jag började jobbet.

När vi ändå är inne på din familj. Hur är det att bo tillsammans med din syrra? – Jag skulle säga att det är den bästa personen att bo med. Vi gillar samma saker, hon diskar nog lite mer än vad jag gör och tolererar att jag är lite mer slarvig. Det är många som undrar ifall vi inte bråkar för jämnan, men vi har liksom bott tillsammans sen vi var små och jag tror att vi tog ut alla slagsmålen då.

Grymt! Hur mycket snö har ni i Åre? – Det snöade igår, men idag är det tyvärr plusgrader. Men de hade sprutat snö där vi byggde hopp idag, så det var därför det var möjligt att köra en session. Ok, det riktiga vintern kommer nog snart. Vad är det du jobbar med? – Jag jobbar på chokladfabriken. Innebär det att du får sitta och käka choklad varje dag? – Ja, alltså man får ju äta hur mycket man vill om man känner för det, hehe. Nä, men jag gör lite olika moment i fabriken. Exempelvis skära chokladrutor, koka smet till bräck och nougat och packa. Tro det eller ej så är det ett riktigt roligt jobb med härliga arbetskamrater.

Och det måste vara ett stort plus att hon också satsar på sin skidåkning. – Ja, det är svinbra. Vi tränar tillsammans, åker skidor tillsammans och har samma ambition. Det gör att man alltid peppar varandra. Och just

Hur kommer det sig att du valde att skita i att tävla i puckelpist? – Alltså jag tyckte att det var väldigt kul, men jag tyckte att det satsningen tog alldeles för mycket tid. Jag ville kunna åka mer fritt och göra andra saker på berget också. Men med puckeln hann man inte med någonting annat. Därför testade jag på att vara lite mer fri, vilket visade sig vara jättebra för mig. Men att tävla i NM och liknande kommer du fortsätta med eller? – Ja, definitivt och sen tänkte jag åka ner till Alperna och försöka kvala in mig på världstouren. Jag tror att det är viktigt för mig att ha kvar en del av tävlingen, eftersom det utvecklar mig mycket. Visst är man nervös och man kanske har dåliga dagar, men i slutändan växer jag av det som skidåkare.

Men att följa din brors fotspår och åka bräda var aldrig något för dig eller? – Jag kom ihåg att jag testa en gång för länge sedan när jag följde med Jonathan och kollade på en tävling. Men jag tyckte det var väldigt svårt att svänga. Liften gick ju bra men väl i backen blev det en hel del blåmärken så jag höll mig till laggen, haha. Nu i efterhand har jag ju insett att jag skulle kunna haft en grym coach i form av

42

Det låter som en bra plan! Och du har ju nyligen signat med Peak Performance. Berätta om det. – Det känns helt fantastiskt. Det är ju ett sjukt bra team som gör att man blir alldeles starstrucked., hehe. Det känns bra eftersom de är peppade och engagerade i att få saker att hända, samtidigt som jag tycker att deras produkter håller hög klass. På tal om peppande saker, berätta om din fascination för Star Wars. – Haha! Jag har alltid gillat Star Wars och tittat på det sedan jag var liten. När min syrra Julia började gymnasiet staratde hon och hennes polare en Star Wars-klubb som jag till slut fick vara med i efter ett svårt quiz-test. Och alla i den här klubben gestaltar olika karaktärer. Så jag är Yoda, vilket känns riktigt bra eftersom han är vis och har mycket bra saker att säga. Det blir med andra ord mycket Star Wars-tittande och en ständig jakt på nya relaterade prylar.

Låter bra det. Nu tycker jag vi lämnar godis och går in på skidor istället. Berätta om hur du fick upp ögonen för skidåkning. – Jag har ju åkt skidor så länge jag kan minnas. Jag tror att jag började när jag kanske var tre år. Då var det pappa som var mest peppad och drog med hela familjen på skidäventyr. Sen när jag växte upp hade jag många roliga aktiviteter för mig, men jag tyckte alltid att det var roligast att åka skidor och det har bara blivit roligare ju äldre jag blivit. Så skidorna har funnits med mig sen minna första minnen. Vem skulle du säga är din största inspiration? – Hmm, det skulle nog vara mina syskon. Även om min brorsa Jonte åker snowboard har han ändå varit en stor inspiration för mig. Mina andra två syskon åker skidor och vi har alltid åkt tillsammans. Så inom familjen finns det mycket glädje och inspiration.

Hur ser din kommande säsongen ut? – Först åker jag till Japan i januari i två veckor för att filma med Sandra Lahnsteiner. Det är hon som rodde projektet "Shades of Winter". Så det här blir en uppföljning på den filmen och då får jag vara med, vilket känns sjukt kul. Efter det åker jag nog direkt till Alperna för att köra några tävlingar. Annars kommer Adam Widén att rodda ett filmprojekt som han vill ha med mig på. Och då kommer jag att filma lite tillsammans med Christine Hargin. Så det är den preliminära planen, men som vanligt får man se vad vintern har att erbjuda.

nu bor faktiskt Jonte också hos oss, så varje morgon börjar med meditation innan frukost. Så man ska starta dagen på en ny sida. I gengäld tar vi med honom på bootcamp. Sysslar hela familjen med yoga? – Ja. Det var faktiskt pappa som började och drog med mig i den svängen. Jonte var väl inte helt ombord i början, utan sa att han inte trodde på stretching. Det är väl något som han har en helt annan uppfattning om idag, hehe. Nu är han den i familjen som är mest dedikerad till det. Personligen tycker jag att det är bra träning. Skulle du säga att yogan hjälper dig i ditt skidåkande? – Ja, det skulle jag säga. Det hjälper mig att bli mer fokuserad och vara med här och nu.

Annars är du ju en riktig puderräv. Berätta om förra årets resa till USA. – Ja, det blev en resa över Atlanten tillsammans med bland andra TomOliver Hedvall, och Oscar Harlaut. Så följde Tom-Olivers polare Ludde med och filmade. Tanken var att bara åka dit vi kände för och där det verkade vara bra snö. Så vi började i Mt. Baker och var där ett par dagar. Där fick vi grymt pow. Och när vi hörde att det skulle bli dassigt väder bestämde vi oss för att styra kosan mot Whistler. En av dagarna där var helt episka , men i och med att det är en väldigt populär ort blev det snabbt uppkört. Hur är det att vara ensam tjej bland en flock herrar? – Jag tycker det funkar bra. Jag är van vid att åka med både killar och tjejer. Ett plus med att åka tillsammans med grabbar är att de ofta peppar en.

Så miljonfrågan… Vem är Darth Vader? – Vi har en diskussion på jobbet om det. Och Morten Grape som också arbetar på chokladfabriken hävdar att han är Darth Vader. Men han är helt enkelt för snäll, så han blev en Ewok. Så sökandet går vidare. Är det någon som känner någon som är ganska ond, men ändå har lite gott i sig innerst inne får gärna höra av sig. När kommer första kursen i hur man hanterar en ljussabel på ett skidor? – Det måste ju vi styra. Helt klart! Alltså, jag är ju så taggad på en promodel med Star Wars-tema, men det verkar inte finnas någon i branschen med intresset för att få min dröm att gå i uppfyllelse. Tack för din tid Yoda! – Tack själv!

TRANSITION 5-2013

43


TEXT viktor josefsson FOTO markus alatalo

E

fter två turer till Kanadas djupa puder, många skoterturer runtomkring Riksgränsen och en hel del harvade bland Kirunas streetspots är nu In Peace äntligen klar. Bakom denna film, som tagit två är att göra, står Niklas Karlström och Viktor Björnström. Förbered dig på såväl ösig skid- som snowboardåkning när Kirunas finest gör sin grej.

Viktor slänger av en crail i snövädret ute bland alla pillows i Rogers Pass. Kuddkrig! 44

45


Det har blivit dags för filmen "IN PEACE" att se sitt första dagsljus. Projektet är en skid/bräd-rulle som är gjord av Kirunas finest; Niklas Karlström och Viktor Björnström. Båda dessa herrar har tidigare gjort egna projekt, Viktor under LagNord och Niklas Ski or Die, genom Jan Svan Pictures. Men under skapandet av deras tidigare filmer har de alltid filmat ihop och kört på samma grejer och sedan delat upp det till en snowboard- och en skidrulle i slutändan. Nu bestämde de sig alltså för att slå sina påsar ihop och göra ett gemensamt projekt, tillsammans med Isak Björnström och Björn Lindgren. Och varför de valt att kalla projektet IN PEACE har Niklas Karlström svaret på. – Vi kommer i fred och vi vill visa att skid- och brädåkare kan åka och filma tillsammans och till och med släppa en film tillsammans. Nu kanske ni läsare inte tycker att det här är världens unikaste grej, men om man tänker efter när det gäller detta koncept så är det nästan uteslutande skidfilmer som har med någon snowboardåkare. Däremot ser du ju aldrig en skidåkare i exempelvis Standard Films. Med det sagt är det det här vi gör och vill visa och inspirera andra att göra. In peace helt enkelt. – Att göra en film med både skidor och snowboard är sjukt skoj, berättar Viktor Björnström. Vissa saker funkar bättre att göra på skidor, medan andra duger mer till bräda. Detta gör att man hittar fler spots att filma på. En nackdel, som inte borde finnas, är att mycket snowboardmedia totalvägrar att publicera något där en skidåkare finns med.

Jag tror det är bra att vara öppen och låta sig inspireras och ta lärdom av varandra. Vi delar ju samma äventyr och åker i samma terräng, så jag ser bara fördelar med en blandning på film också. Färdigskottade snöhögar är perfekta att bygga en snabb corner av Niklas på Kiruna industriområde.

Niklas trivs som bäst bland pudret i Rogers Pass.

– Ja, det är ju det bästa från två världar, fortsätter Niklas. Jag åker ju själv skidor, men älskar att titta på snowboard. Det kompletterar varandra bra. Många saker som Viktor, Isak och Björn gör på brädan kan ju jag bara drömma om att försöka få till på ett par skidor, men sen är det ju tvärtom också. Jag tror det är bra att vara öppen och låta sig inspireras och ta lärdom av varandra. Vi delar ju samma äventyr och åker i samma terräng, så jag ser bara fördelar med en blandning på film också. IN PEACE har funnits i tankarna väldigt länge och det blev till slut , lite oväntat, ett tvåårs-projekt. Detta på grund av oflyt med väder vind och skador. De hade kunnat släppa en film redan förra året, men alla medverkande i projektet kände att de inte ge ut någonting halvdant, som de själva inte var helt nöjda med. – Vi bestämde oss för att köra på ett år till, berättar Niklas. Och det resulterade i att vi kunde sålla bort en hel del grejer som vi inte var nöjda med sen innan. Sen är det ju ett hästjobb när vi gör allting själva; åkning, filmning, redigering, med mera. Det tar alltså en jävla massa tid och om det inte klaffar perfekt med snöförhållanden och liknande, blir det kämpigt att göra allt på ett år. Vad gäller locations har crewet filmat mycket street i Kiruna och en hel del på hemmaplan i Riksgränsen, både i systemet och från skoterryggen. Utöver Sverige har det även blivit två vändor till Kanada, där de nästan bara gått på tur uppe i Rogers Pass och blivit belönade med mycket puder och pillows. För många av grabbarna var det resorna på andra sidan Atlanten som också gav mest för projektet. – Under våra resor till Kanada hade jag några av mina livs bästa och roligaste åk och det här är nog första gången någon av oss åkt pillows på riktigt, säger Niklas. Helheten att ta sig fram i lössnön på stighudarna genom dessa magiska skogar och leta grejer att köra på, det är svårslaget! Du får en helt annan tid att titta på grejerna innan du ska köra och det är ju bara konditionen och timmarna på dygnet som sätter stopp. Sen är det alltid lättare att komma iväg och filma på nya ställen eftersom det är lätt att man blir "hemmablind" annars. Just Kanada är nog svårt att misslyckas med om man tänker på snöförhållandena och den oändliga terräng som finns. – Ja, Kanada gav mest, fortsätter Viktor. Särskilt andra vändan dit. Vi återvände till samma område vi var året innan, eftersom det funnits enorma möjligheter där som vi på grund av snöförhållandena inte lyckades utnyttja första svängen. Även i år hade vi inledningsvis otur med snön och dessutom skadade sig Niklas. Första veckorna blev med andra ord väldigt svårproducerat. Jag själv stannade dock kvar i ytterli-

46 TRANSITION 5-2013

TRANSITION 5-2013

47


gare en hel månad efter det att Isak, Markus (Alatalo) och Niklas åkt hem för att fortsätta åka och filma. Då fick jag några riktigt fina puderdagar som jag aldrig kommer att glömma.

Isak under en av säsongens tidigare dagar i Riksgränsens backcountry med en cab 5. Korta dagar men grym snö.

Under våra resor till Kanada hade jag några av mina livs bästa och roligaste åk och det här är nog första gången någon av oss åkt pillows på riktigt.

Och just skadorna kom spökande för de flesta i crewet och satte käppar i hjulet för projektet. Isak skadade foten första resan till Kanada, Viktor drog axlarna ur led på båda vårsidorna och Niklas blev borta två månader efter att han landat platt i Kanada i februari i år. Men en uppsida med det hela då är att Viktor och Niklas gjorde ett gemensamt projekt och kunde producera material, trots att någon inte kunde vara med. – Till skillnad från tidigare år, då jag jobbat på egna projekt, är det ett helt annat lugn att vara två producenter, säger Viktor. Förut kunde jag sitta på jobbet i Kiruna och ha ångest över att jag missade en bluebird-dag i Gränsen. Under det här projektet var man istället bara glad under sådana dagar eftersom jag då visste att Niklas med flera var ute och fick feta shots till filmen.

Björn på hemmaplan i Riksgränsen efter snöfall. Bs 540 på en naturlig kick.

– Ja, precis så är det, inflikar Niklas. Allt har varit smidigare när vi jobbat tillsammans på samma projekt och vi drar åt exakt samma håll. Till och med dagar när jag inte kunnat vara med och köra har grabbarna producerat som vanligt och sedan bara lämnat av materialet. Det är riktig lyx med tanke på hur jag har filmat tidigare när jag varit själv. Man kan slappna av mer och koncentrera sig mer på sin egen åkning än om man jobbar på ett projekt helt själv där man måste ha koll på både filmning, åkning och redigering. IN PEACE har alltså gjorts på ett sätt som faller alla inblandade i smaken och hela projektet har underlättats då man på ett bra sätt har samarbetat fram slutprodukten. Och visst är grabbarna nöjda, även om det alltid finns saker man skulle kunna ha gjort bättre. – Det är klart att det alltid går att göra bättre, säger Niklas. Men det jag känner mest när man tänker tillbaka är nog att, "fan jag skulle ha hoppat lite större där, tagit mer fart på det där stället eller lagt mer tid på att göra den grejen". Men jag känner ändå att vi kan släppa filmen och känna oss stolta. För vi har lagt ner fruktansvärt mycket tid i det här. Så nu ska det bli skönt och spännande att släppa filmen och visa alla andra vad vi har gjort. Och vad gäller framtiden finns både viljan och engagemanget för Niklas att göra ett nytt projekt. Men vad det blir återstår att se. – Jag känner att det finns så mycket mer jag skulle vilja göra när det kommer till åkning och filmande. Jag vill utforska mer, försöka tillbakavisa den rätta och sanna bilden av vad skidåkning är för mig. Någonting mer kommer jag göra, vad vet jag inte riktigt ännu, men jag får väl sätta mig ner nu efter premiären av IN PEACE och låta den sjunka in lite och sedan tänka efter vad vi ska hitta på denna säsongen.

Victor Björnström. Björn sladdar av lite drivor som bara han kan i Riksgränsens bc.

48 TRANSITION 5-2013

TRANSITION 5-2013

49


Puder och pistoler TEXT Erik Nylander

En sån här överpeppad, exhalterad och testosteronladdad stämning går bara att hitta bland ett gäng snowboardåkande amerikaner med ADHD som inte fått sin snöfix på länge.

Sebastian Agosti Holmberg tar sig en rejäl tugga av den amerikanska livsstilen. Bellingham, WA, USA.

Foto Erik Nylander

H

usbilarna är smockfulla med snowboards, öl och åtta stökiga norrlandsgrabbar. Vi befinner oss i Kanadas snörikaste bergsmassiv. Det enda planerade med roadtrippen är vår hemfärd om 30 dagar. Innan dess kommer vädret att styra oss mellan bisarra skottlossningar i USA, vågsurfing på kanadas västkust och det djupaste puder vi någonsin lagt en sväng i.

FOTO Erik Nylander, Jonas Moss, Klas Näsman, Sebastian Agosti Holmberg

Tuuut! tuuuuttttt! tutututut!! Ett hejdlöst tutande blandat med skrikig gammal gubbrock får mig att vakna till med ett ryck och mina tidigare medpassagerare att chippa efter andan på bänken där vi sitter. Det är två rullande hus som sladdar in på Goldens busstation, i sydöstra British Columbia. Jag är här för att möta upp med mitt dreamteam, som just anländer med två hyrda husbilar från Kanadensiska västkusten. -”Duude! Kasta in väskan hos oss så ska jag bju på en redig sked inatt” garvar Jonas Mattsson från ett ”köksfönster” på en av bilarna. Att vi samlas just här är ingen slump. Från och med idag genom

50

hela den stundande resan, kommer väderleksprognoser att styra var våra mobila hem parkerar om natten. Premiärstoppet stämmer läskigt bra med planeringen. Vindrutetorkaren går varm. Det dumpar djävul i Golden! Vår första kväll hänger vi en blandad mix av åtta gamla och nya polare som ska spendera närmsta månaden tätt upp i varandras odörer, vanor och ovanor. Den gemensamma nämnaren är Zebastian Huss som styrt resan, i kombination med allas våta pojkdröm om oändliga faceshots, pillowlinjer och alldeles för stora backcountrykickar. ”Skaaul pöjkar för en galen månad!!”

sjunger Jonas Moss fram och får allas påhejande medan han dunkar den lokalbryggda Kokanee Glacier Beer i kökslampan. Rogers Pass blev tillgängligt för oss vanliga dödliga på 60-talet, när man kompletterade den existerande järnvägen med en genväg över berget även för biltrafik. Numera är det känt som ett av världens populäraste skidområden för att med egen maskin hitta magisk terräng med snöskor, splitboard och randonnéskidor. Utmaningen med att på egen hand utforska berget, i kombination med att det håller nere kostnader för liftkort, är största orsakerna till varför

vårt mål är att spendera mer tid i backcountryt än i liftsystem på resan. Åkningen i passet är uppdelad i ett gäng olika områden som kontrolleras av lavinexperter i nationalparken. Vi lufsar in i Rogers Pass Discoverycenter, för att se vilka områden och åk som är öppna och få tips om idag. Det är ett gäng kanadensiska motsvarigheter till surjämtar som bestämt men rättvist styr i informationsdisken. De är inte sena med att ifrågasätta om du har något här att göra, om man ger det minsta sken av att inte ha rätt säkerhetstänk på berget. Över natten har snön lagt sig djup, och många områden är stängda på grund av lavinrisken. Vi bläddrar lite i en pärm med

Sekunden innan Klas Näsman landar sin Fs 360 Stalefish, och tar med sig hela landningen i en mini-lavin. Rogers Pass, BC, Kanada.

51


bilder och beskrivning på olika åk, och bestämmer oss för en lugn första hajk på en mindre topp nära parkeringen. Innan vi mötte upp igår har jag varit nervös över att jag är ensam med tidigare lavinutbildning i gänget. Det sista jag vill är att bli den griniga duden som håller tillbaka andra när åken kan verka risky business. Men min oro stämmer inte överens en skvätt med verkligenheten.

Trans-Canada Highway går genom majestätiska Rogers Pass. Ett av världens främsta områden för att hajka med snöskor och splitboard.

Foto Jonas Moss

Foto Erik Nylander

Zebastian, Moss, Mattsson och Klas Näsman landade i Kanada en vecka innan oss andra, och har just avklarat sin första 3-dagars lavinkurs i Whistler. Grabbarna är pålästa, vetgiriga och har blivit riktigt observanta efter en massa teoretiska och praktiska övningar i veckan. Det känns som att hela gänget är här för att börja i rätt ände. Inga dumdristiga genvägar. En genomgång av lavinteori med en enklare övning för Peter Gröndahl, Mattias Isaksson och Sebastian Agosti Holmberg får kickstarta deras livslånga lärande innan alla åtta sprätter iväg tillsammans för första gången. Efter en halvtimmes gött pladder har alla blivit tysta och är inne i sin egen värld, medan vi sprids ut allt mer längs det kryssande spåret mot toppen av Grizzly Mountain. Spetsiga gigantiska granar formade av miljontals tunga snöfall stänger ute ljudet utanför så att det enda jag hör är mitt eget överdrivna flås, och snön som packas under splitboarden för varje steg. ”-Shiiet! Det här är att pulsa in i en helt ny värld av snowboard för mig!”, hostar gamle parkdemonen Mattsson lyriskt medan han stannar och blickar upp på de stilla trädtopparna. Eftermiddagen toppas med manliga flickskrik, highfives och ren eufori när det korta men bottenlösa åket sätter ytterligare fart resans förväntingar. Vädergudarnas fortsatta snöstoke i kombination med sikt som i en påse ris gör att kommande dagar spenderas i skogen på de lägre delarna av samma berg. Med små pillowhajker och hoppbygge som mission. Rätt vad det är börjar värmen stiga i Rogers Pass. Snön blir tung och ostabil. Dags att dra! Vi grottar ner oss i alla vädersajter vi kommer åt, och ser att det är bra läge för ett besök hos den kaxiga storebrorsan i söder. Amerikanska västkusten förväntas bli attackerade av ett hysteriskt snöfall om några dagar. Då ska vi stå påstrappade i Mt Baker!

Jonas Mattsson och Jonas Moss mitt i en klibbig grötfrukost, med utsikt över dagens mission. Mt Baker, WA, USA.

Foto Klas Näsman

Jonas Moss i en powerturn under resans ända dag av solsken. Rogers Pass, BC, Kanada.

Foto Erik Nylander

Premiärstoppet stämmer läskigt bra med planeringen. Vindrutetorkaren går varm. Det dumpar djävul i Golden!

Liftkorten ändrar text efter snöförhållandena. Idag 40cm ny pow och GAME ON! Mt Baker, WA, USA.

52 TRANSITION 5-2013

TRANSITION 5-2013

53


Att hålla hygienen på en okej nivå blir lite av ett mission impossible på resan. Efter ett tag luktar allt och alla sunk. Och ingen orkar bry sig. Dusch och toalett i husbilarna är inte vinterutrustade så de har vi om-modifierat till torkrum.

Foto Erik Nylander

”Att bo såhär tar planering av toalettbesök och att hålla reda på sina prylar till en helt ny nivå” flinar Mattias medan han torkar sig med en våtservett i armhålan efter att han kommit hem från backen. ”Och att duscha är bara okej om det är fest, och det finns en realistisk chans att träffa någon med fler y-kromosomer än sig själv” fortsätter han fnissandes medan han byter om till vanliga kläder. ”Duscha” handlar snarare om att unna sig bad och bastu på ett allmänt badhus om vi ramlar över ett. Det är som att nån där uppe skulle fylla ett badkar med snö men har glömt at stänga av kranen, för det har börjat rinna över rejält i Mt Baker.

Mt Baker bjuder på drop, pillows och branta linjer gömda i lagom gles granskog. Här Erik Nylander flygandes genom bild.

Foto Sebastian Agosti Holmberg

Zebastian Huss, Jonas Mattsson och Jonas Moss kopplar av på parkeringen efter en grym dag på berget. Mt Baker, WA, USA.

”This is just superavarage, dudes!” flinar en 50-årig lokal ripper där vi slagit läger i liftkön en timma innan öppning. Han har tytt vårt exalterade kroppsspråk och fortsätter ”Baker still holds the world record for snowfall in one season ya know! 98/99 where the best years of my life, it puked down 29 meters of white that winter, the sky just never closed!" Vi vet att han inte ens överdriver. Om det finns någon baksida så är det att snön mest kommer in från Stilla havet i väst, och kan vara tyngre än den som faller längre inåt land.

Foto Jonas Moss

Det är ren showbusiness att åka lift här. Många av de fetaste åken och droppen ligger rakt under stolarna man sitter i. ”Doo it duude, doo it noow!!” ”Yeeaaaah maaan!!” hör jag folk skrika från liften samtidigt som jag tomahawkar landningen på ett av de större droppen. En sån här överpeppad, exhalterad och testosteronladdad stämning går bara att hitta bland ett gäng snowboardåkande amerikaner med ADHD Som inte fått sin snöfix på länge.

Peter Gröndahl sladdar runt på en kall men clean liten våg på Vancouver Islands västkust. Tofino, BC, Kanada.

54 TRANSITION 5-2013

Plötsligt står man på en ranch i jänkarland och skakar med en stor skarpladdad jävla vildawesternrevolver i labbarna.

Bakers strikt numrerade liftnamn, nr 1-8, är lätthanterligt för oss turister men speglar inte den avslappnade stämningen som åter infinner sig när de mest klassiska åken är slaktade. Vi lär oss att apa efter hetsen fram till lunch för att få del av nysnön, och sedan ta det mer mellow efter lunch när mycket är uppåkt och vi dippar i energi. När vi fjärde och sista dagen studsar ner i något som liknar en boardercrossbana i en naturlig halfpipe, går det upp för oss att vi har ett stycke stor snowboardhistoria under

Foto Erik Nylander

TRANSITION 5-2013

55


Jonas Mattsson plöjer genom puder på Vancouver Island. Mount Washington, BC, Kanada.

fötterna. Det är här den klassiska snabbast-tid-vinner-tävlingen Banked Slalom drog igång i mitten på 80-talet, samtidigt som Mt Baker blev mamman som fostrade den amerikanska snowboardscenen på västkusten. En varm och lite stolt känsla växer fram när vi inser hur vi åker i samma spår som många av de största, och att vi för första gången faktiskt befinner oss på ett berg med fler bräd- än skidåkare. En varmfront drar in igen på hög höjd över hela västra delarna av USA och Kanada. Baker blir en enda stor puckelpist. Vi skottar loss våra hem och trycker plattan i mattan. När vi kör förbi skylten till en shootingranch i Bellingham en halvtimma från Kanadensiska gränsen börjar det rycka okontrollerat i avtryckarfingret och jag tittar en flinande Agosti i ögonen. ”When in Rome!?” hasplar jag ur mig och våldsvänder ekipaget med en mindre lyckad u-sväng. Där borta bredvid kassan får man peka på vilka vapen man vill skjuta. Där borta på anslagstavlan hänger ett gäng annonser med begagnade automatvapen från diverse galningar. Där borta inne i skjuthallen står den 40-åriga pappan i fullt kamouflageställ och skjuter ikapp med sin 5-åriga dotter och hennes rosa bössa. Och där borta i vänthallen kommer den 17-åriga, rödhåriga praktikanttjejen tillbaka med våra vapen. ”I just testshot your firearms and they are really really fun! Good choice!” fnittrar hon. Allt är lagom bisarrt. Plötsligt står man på en ranch i jänkarland och skakar med en stor skarpladdad jävla vildawesternrevolver i labbarna. ”Jahaa.. hur var det han sa man skulle göra nudå...” tänker jag och trycker av besten med en våldsam rekyl som svar. Den där machobilden jag målat upp i mitt huvud, av mig själv när jag skrattandes lägger bly i en terroristdocka med en Magnum 44 i varje hand, stämmer inte riktigt med verkligheten. Som lumpen-smitare utan att ha skjutit skarpare än slangbella, blev det här ganska seriösa grejer. Den svenska vapenpolitiken har

56 TRANSITION 5-2013

lyckats. Jag är dödsskraj att revolvern ska sprängas i handen. Nästa dag vaknar vi upp i botten av Mt Washington på natursköna Vancouver Island, som logiskt nog är en 50 mil lång ö utanför Kanadas huvudstad Vancouver. Efter en munter dag av hikande på Mt Washington är vi peppade på att byta element för en stund, och surfstaden Tofino på öns västkust ruvar passande nog på några av Kanadas bästa surfspot.

Foto Jonas Moss

Eftermiddagen toppas med manliga flickskrik, highfives och ren eufori när det korta men bottenlösa åket sätter ytterligare fart på förväntningar vår resa.

En bra dag erbjuder surfet här tubande värdsklassvågor. När vi paddlar ut med vår hyrutrustning är det dock mer likt hela havet stormar á la sverigesurf än något annat. Det vill säga sjukt svårt men sjukt kul! I väntan på att temperaturen skall droppa och att vi ska se ny snö på väderkartan, tutar vi sedan förbi Whistler för två olycksdrabbade heldagar. På vårt första dagsmission i området är vägen igenbommad till bergspasset vi tänkt hajka i. Vi räddar upp dagen hyfsat genom att googlemappa varma källor att bada i på en ej husbilsanpassad offroadväg två timmar bort. Godkänt. Parkshreddet i Whistler dagen därpå går dessvärre inte att rädda upp på samma sätt. Zebastian bryter nyckelbenet till flisor och måste flygas hem för operation. Peter skadar knäet och tvingas agera orolig husbilsmor de resterande dagarna. Jävlaskithelvetefanröv. Dagarna till hemfärd kan räknas på en hand nu. Redan när vi lämnar Whistler är vi en skadad krigare kort. Nästa dag vinkar vi adjö Mattias, Zebastian och båda husbilarna i Vancouver. Vi tröstuppgraderar till den största husbilsvarianten de har och brassar vidare mot vårt sista äventyr. Stugmission i Rogers Pass. Här blir vi oense för första gången. Vi har bokat övernattning för oss 4 kvarstående i den obemannade fjällstugan Asulkan Hut, 4 timmars hajk från vägen i Rogers Pass. Halvvägs upp uppstår en diskussion om hur säkert lavinläget är. Jag och Klas vill gå vidare för att ta ett nytt beslut om det känns osäkert längre fram, medan Moss och Mattsson tycker det känns

57


Foto Klas Näsman

osafe och väljer att passa på riskerna idag. Vi tycker turen känns säker hela vägen och snubblar innanför dörren någon gång på eftermiddagen. Boendet består av en fräsch timmerstuga som vi delar med 5 andra personer. Här smälter vi snö till dricksvatten. Vi torkar kläderna vid lägerelden. Vi tömmer 2:an på utedass och vi kan knappt sova för att det är så äckligt kallt. Det här var ett av mina få mål med resan, och det blir en av mina absoluta höjdpunkter. Det är en speciell känsla att vara utelämnad långt upp i bergen. Långt bort från hjälp. Och långt bort från all onödig vardagslyx. Vi kan bara förlita oss till varandra här.

Men vi har lärt oss mycket. Kanske framförallt insikten i hur saker inte kommer av sig själv som vi lätt naivt hoppats på. Steget från att vara kungen av mullfjället i Åre till att bomba branta kuddlinjer i BC är ingen omöjlighet. Men. Man måste vara beredd på att lägga mycket tid i lärandet om bergen. Både genom att spendera tid där ute och genom att läsa och träna hemifrån.

WITH PASSION FOR POWDER Hokkaido Boardtrip med Transition En skön roadtrip för brädåkande vänner som drömmer om bottenlöst puder, konstig mat, varma källor och ett grymt häng. Vi inkluderar allt det viktigaste du behöver för en oförglömlig resa. Läs mer och boka på www.xtravel.se.

Rätt gäng med rätt inställning gör i alla fall husbil till det överlägset bästa sättet att göra snöresor. Vi parkerar där vi vill leva och shredda för stunden. Och på vilket annat sätt kan man ha ski in från berget och krypavstånd från puben samma dag?

Gräddlocket över dalen skingrar sig inte och vi får aldrig nyttja terrängen utanför fönstret till max. Istället fortsätter vi med det hittills vinnande konceptet ”skogsåkning i världsklass” för att få referenser på vägen ner till husbilen. Det är först nu, hemma på soffan, som jag inser vilken intensiv resa vi varit med om, och allt vi hunnit med. Men vi är också lite besviken på oss själva för saker vi inte gjorde. Att bygga mer backcountryhopp är ett exempel. Att många i gruppen var oerfarna med bedömning av lavinfara i Kanadas komplicerade terräng är en annan, vilket gjorde att några drömåk fick lämnas oåkta den här gången.

28/1 - 7/2

Vi arrangerar även skräddarsydda konferens- och företagsresor

C

M

Y

CM

MY

Mattsson slumrar till i en badtunna, i skogarna utanför Whistler. Shookumchuck Hotsprings, BC, Kanada.

CY

CMY

K

att duscha är bara okej om det är fest, och det finns en realistisk chans att träffa någon med fler y-kromosomer än sig själv.

En roadtrip i siffror 30 Dagars resa. 8 Polare. 3 Använda husbilar. 350 Mil i bil. 100 Slukade hamburgare. 400 Tömda ölburkar. 18 Dagar på snowboard. 130 Avlossade pistolskott. 1 Dag surf. 5 Duschtillfällen.

58 TRANSITION 5-2013

Hyra husbil cruisecanada.com Lavininfo & kurser avalanche.ca/cacwhistlerguides.com Backcountry information backcountryskiingcanada.com rogerspass411.ca Väginformation drivebc.com

Snö och surfprognoser snow-forecast.com magicseaweed.com Pris Ca 15-20 000 kr/person för oss. (ej medräknat flygbiljetten och egen utrustning) Arrangerade resor till området Xtravel.se - Roadtrip Kanada Xtravel.se - Roadtrip Alaska

27,995:-


SKIDOR

TEXT Viktor Telégin FOTO simon hastegård

L

evel 1 står för stil, nytänk och innovation. Och det är just dessa ingredienser som har varit framgångsreceptet för deras filmer som ständigt legat i framkant. Under hösten släppte man sin fjortonde film "Partly Cloudy", som återigen stavas succé. Mycket tack vare dess svenska insatser.

60

Att tre svenskar redan har filmat med denna framgångssaga, och en ny är på väg in gör att vi i vårt avlånga land kan sträcka på oss lite extra.

Jag hör något om ett toalettbesök. Personen i fråga har inte ett utan två behov. Han verkar lätt desperat, vilket han låter sin omgivning ta del av. Jag tror även jag hör något om ett djur som ska matas. Det här sker i bakgrunden i samband med en intervju via Skype. Efter mer än en veckas mailande har jag lyckats få tag på Lucas Stål-Madison. En av Sveriges, och skidvärldens mest omtalade skidåkare just nu. När det väl händer befinner han sig i Tromsö i norra Norge för att filma med skidkollektivet The Bunch. Lucas är lugn. Störs inte nämnvärt av det som händer runt om kring honom. Kanske är det för att han är trött efter nätter av filmande, eller så är han inte den typen av person som låter sig störas. Han tar tid på sig att svara, och när det väl händer så är svaren korta men innehållsrika. Vi pratar om

Niklas Eriksson tar luft mellan två räcken under en mörk decembernatt i Stockholm.


SKIDOR

Två flugor i en smäll sa Will Wesson och drog av en railkombination utan några tecken på svårigheter.

ett av vår tids mest framgångsrika produktionsbolag och ämnet för det här reportage: Level 1. Samma samtal har jag haft tidigare i veckan med skidåkaren Niklas Eriksson och filmaren Andreas ”Ante” Olofsson. De har alla tre varit med och gjort Level 1 senaste film "Partly Cloudy". En minst sagt lyckad produktion, vilket varit deras signum under de föregående åren. Jag har även jagat i fatt skidprofilen Jesper ”Jeppenator” Norén, som med ett par år på nacken i skid-Sverige sett hur Level 1 kommit fram och utvecklats. För många är Level 1 ett klädvarumärke som används av unga män med en förkärlek till urban- och parkskidåkning. Det är en del av sanningen, men långt ifrån hela. Level 1 är först och främst ett företag som producerar skidfilmer. Det grundades för 13 år sedan i Colorado av Josh Berman och "Partly Cloudy" är den 14 filmen de släpper, vilket i sig är något unikt. Vad som är än mer unikt är att deras filmer nästan alltid ligger i framkant när det kommer till skidåkningen. Det har gjort att filmerna, och dess åkare bär en stor del av ansvaret till att den nya skolans skidåkning ser ut som den gör i dag. När andra filmer inbitet följt etttill-år-ett-till-varv-mallen, har Level1 fokuserat mer på skidåkarnas stil. Få produktionsbolag, om något är så populära som Level 1. Det är kanske därför de valt att ta fram kläder i sin egen regi. Faktum är att det nog inte finns en enda park i Sverige där du inte hittar någon med ett plagg eller en sticker från Level 1. Att tre svenskar redan har filmat med denna framgångssaga, och en ny är på väg in gör att vi i vårt avlånga land kan sträcka på oss lite extra. Sen 2004 har Level 1 haft en videotävling som heter Superunknown, där vem som helst har kan skicka in sin edit. En vinnare väljs ut av en jury bestående av existerande åkare och filmare och får med det en del i den kommande filmen. Niklas Eriksson kom in på det sättet 2009, Lucas 2012, och nu senast Magnus Granér 2013. Även Henrik Harlaut har tills nyligen varit en av de största och mest tongivande profilerna i ett gäng filmer.

Vad är det då som har gjort Level 1 så populärt? Och hur kunde så många svenska bli en del av denna framgångssaga? Frågar man Jesper säger han att det är en svår fråga, men ger sen ett enkelt svar. – De har varit igång så sjukt länge. De första filmerna var inget speciellt, eller de stack i alla fall inte ut från mängden, men efter den fjärde och sjätte filmen fick de en viss hype. När sen Tom Wallisch kvalade in via Superunknown slog det till ordentligt. Hans tävlingsbidrag var något som förändrade framför allt railskidåkningen. I stora kläder och utan stavar bjöd han på åkning få hade sett tidigare. Så när första filmen med honom kom skulle jag säga att framgången var ett faktum. Sen dess de har mer eller mindre oavbrutet lyckats leverera innovativ skidåkning. Och framför allt skidåkning alla kan relatera till. Alla kan köra rails så länge du äger ett par skidor, men långt ifrån alla kan flyga helikopter i Alaska. Det kombinerat med att de alltid har haft Superunknown, som gjort att vem som helst få vara med så länge du är duktig nog, har gjort att Level 1 blivit folkligt. De anspelar både på drömmen om att få vara med i en skidfilm, samtidigt som de visar skidåkning jag kan ta till mig. Jeppe avslutar även med att säga att Level 1 alltid satt stil i första rummet, vilket också kanske är den största framgångsfaktorn. Och just stil är något som även Ante, Niclas och Lucas tar upp i våra samtal. På olika sätt uttrycker de alla att Level 1 alltid varit sjukt noga med vilka som ska vara med i filmerna. Att bli inköpt av en sponsor har förmodligen aldrig varit lika aktuellt i dessa filmer, som i branschen överlag. Stil och känsla för detaljer går alltid före svårighetsgraden på tricket. De vill inte se någon snurra vilt och hoppa runt på ett rail om det inte ser bra ut. På så sätt har Level 1 även varit en plantskola för skidåkare som sätter stilen och nytänkande före svårighetsgraden på tricket. Att hela tiden ha åkare som jagar stil, nytänkande och innovation gör att filmerna hela tiden kan ligga i framkant och med det vara med och forma och utveckla skidåkningen. Att just så många svenskar lyckats ta sig in i Level 1 är därför beundrans-

De anspelar både på drömmen om att få vara med i en skidfilm, samtidigt som de visar skidåkning jag kan ta till mig.

Will Wessons stabila railskidåkning resulterade i en öppningsdel i Partly Cloudly.

TRANSITION 5-2013

63


SKIDOR

Att hela tiden ha åkare som jagar stil, nytänkande och innovation gör att filmerna hela tiden kan ligga i framkant och med det vara med och forma och utveckla skidåkningen.

Will Wesson kontrade kräksnön med en railslide 270 off på en dubkink elbow.

64 TRANSITION 5-2013

värt, men svårt att svara på. Slumpen kan nog ha gjort sitt. Precis som det finns ett gäng killar och tjejer på Jamaica som kan springa sjukt fort trots en relativt liten befolkning, så har vi ett stort antal personer som är Guds gåva till skidan i Sverige. Faktum är att en del av sanningen säkert ligger där. När Niklas får frågan funderar han ett tag innan han kommer med sitt svar. – Om man jämför med USA där de har perfekta parker och sånt, medan vi här i Sverige öppnar parkerna i typ januari, så kanske det gör att vi får ett sug att åka så jävla hårt när det väl är går. Och eftersom det väldigt sällan är bra väder här, satsar vi järnet när det väl är det och inte bra glassar runt som de gör i USA. En dålig dag där kan vara en sjukt bra dag för oss. Här ligger nog också en del av sanningen. Är du van med att åka under svåra förhållanden, blir det klart lättare när allt är perfekt. Slår vi ihop att vi svenskar som folk är bra på skidor, och härdade av skare och dåliga parker har vi kommit en bra bit på vägen. Däremot ligger nod den största delen av svaret i att det här är fyra killar som lever för skidåkning. När Svensson sover är dessa herrar ute och nöter rails och samlar shots. Det ger resultat och därför har de varit och är med i en av världens mest populära och inflytelserika skidfilmsproduktioner. Den senaste i raden av filmer från Level 1 är som tidigare nämnt "Partly Cloudy". Har du inte sett den har du något riktigt skoj att se fram emot. All åkning backas upp av ett riktigt bra soundtrack och en väldigt bra gjord film. Precis som åkarna levererar, så har Ante med kollegor gjort ett fantastiskt jobb. Det är faktiskt lite sjukt vad ett tjockt gummi-rep, ett par skidor och en filmkamera kan gör idag. För er som gillar att se skidåkning från hemmaplan kan vi berätta att en det återfinns en hel del shots från Stockholm. Bland dessa ett ögonblick som Ante refererar till som ”bland det sjukaste jag sett”. Utan att säga för mycket kan vi berätta att det involverar en linje med en dubbel kink och en fyr kink. Under hela december och halva januari bodde 7 personer hemma hos Niklas på 47 kvadrat. Även om det inte var särskilt glamoröst, var det helt klart värt det. Faktum är att det blev just så bra att Lucas blev utnämnd till Rookie of The Year på iF3 tidigare i

höstas. Ett pris som tidigare vunnits av Jesper Tjäder och Henrik Harlaut. Inte illa, krulligfrilla! Nu står en ny säsong för dörren och Level 1 laddar för sin femtonde film. Innan jag avslutar med Lucas, och låter honom återgå till diskussioner och kattmat och toalettbesök så frågar jag vad som är planen för säsongen som kommer. – Filma så mycket så mycket som möjligt och sätta ihop en bra part, berättar Lucas. Försöker att inte planera allt för mycket. Nu är vi Tromsö med The Bunch-crewet. Är det snö i Stockholm så drar vi ner dit och kör. Jag kommer även fortsätta filma med Level1. Tanken är att jag ska börja göra det efter nyår. Hoppas även på en puderresa, då det vore skoj att köra backcountry. Även Niklas och Ante får samma fråga innan de återgår till sitt. Ante berättar att han inte har några satta planer än. Tanken är att han ska dra ner på filmandet för ett litet tag och vara mer på en och samma plats. Däremot har han en pågående diskussion med Level 1 om ett fortsatt samarbete, så några bangers lär dyka upp även i framtiden från denne man. Niklas har däremot en desto tydligare plan. – Jag drar över till USA i början av december och kommer bara att köra park och försöka få så mycket tid på skidorna som möjligt. Jag ska köra de tre sista världscuptävlingarna för att se om jag kan ta mig till OS, vilket jag får reda på den 18 januari. Blir det OS ska jag satsa på att dra och filma direkt efter det och köra pow-hopp och sånt. Blir det inte OS börjar jag filma redan då, den 18 januari. Då ska jag försöka sätta ihop en del som innehåller alla aspekter av skidåkning. Backcountry, urban, och sen någon resa i slutet av säsongen och köra vårslaskåkning uppe i Riksgränsen där man kan bygga lite egna saker. Så jag satsar på att kunna sätta ihop en riktigt bra del i år. Vi började med ett toalettbesök, diskuterade oss igenom Level 1's framgångsrecept och landade i en OS-satsning. Hoppas ni gillade resan, ser filmerna och njuter av livet. Vi på Transition avslutar med att önska Ante, Lucas och Niklas lycka till, och tacka Jeppe för bra svar på våra frågor!


Fs air - Shane Desmond.

TEXT OCH FOTO MARTIN HALLBERG

MASTERS

Resultat Lofoten Masters Seth Påhlsson - Fs slash.

66

När man nämner Lofoten tänker nog de flesta på midnattssol, fiske och vacker natur. Men för en liten skara så betyder Lofoten bara en sak: Surf.

leder ner mot Leknes möts man av en dalgång med mäktiga berg på vardera sida. Vägen ner mot byn tillåter inte någon felmarginal och man får bara hoppas på att man inte möter någon bil på vägen.

För sjunde året i rad anordnades världens nordligaste surftävling, Lofoten Masters. Tävlingen hålls i en liten by som heter Unstad. För att ta sig till Unstad från Malmö får man ta inte mindre än tre flyg varav det sista inte är större än en av Malmös gröna stadsbussar. När man väl landat i närmsta byn, Leknes, väntar en halvtimmes bilfärd. När man kommit ut ur den sista tunneln på vägen som

Väl igenom byn som består av ett tiotal hus kommer man ner till en strand som skulle platsa på valfri semestort på sydligare breddgrader.

1. Luca Petersen Guichard - Norge/Portugal 2. Remi Pettersen - Sydafrika 3. Freddie Meadows - Sverige 4. Timothy Latte - Sverige

Hundra meter sandstrand och lika mycket stenstrand bjuder på både beachbreaks och pointbreaks.

67


SURF

Tim Latte körde riktigt bra under hela tävlingen och knep sig en välförtjänt fjärde plats på pallen.

LOFOTEN

MASTERS

Årets lineup bestod av cirka hundra surfare från bland annat Sydafrika, Hawaii, Brasilien, Portugal, Spanien, Danmark, Norge och Sverige. Namn som Tim Latte, Freddie Meadows, Gilvanita Ferreira, Shane desmond, Remi Pettersen och Pat Millin var där, alla för att försöka plocka hem titeln som Lofoten Master.

Tim Latte

68

69


SURF

Freddie Meadows plockade lines efter lines och slutade på en tredje plats.

7th a n n u a l

10-13/10/13 Tävlingen var uppdelad på två dagar där de första heaten betades av i rask takt under fredagen. Vågorna var en bra bit över huvudhöjd och nivån på surfen var på topp. De två svenskarna, Tim Latte och Freddie Meadows tog sig med lätthet igenom kvalen till lördagens omgångar. På lördagen var det betydligt stökigare och regnet hade dragit in över viken. Trots det bjöd finalen på grymt bra surf och stämningen var riktigt bra både bland surfarna och åskådarna. Det blev till slut en tredje plats för Freddie Meadows och tätt därefter, Tim Latte med en fjärde plats.

Freddie Meadows

70

71


Foto patrik löfgren

Betongdjungelns konung FOTO patrik löfgren, dennis ylikangas, jonathan nylander & anders neuman TEXT viktor josefsson

Det här var ett av få missons förra säsongen som Jonte skadade sig. Han fastnade på en sten i inrunet under speedcheck, flög fram och landade på ryggen. Men han bet ändå ihop och körde dagen ut vilket resulterade i denna wallride fs 360.

73


Foto dennis ylikangas

SNOWBOARD

Såväl roligt som kreativt spot i Umeå, där Jonte lägger av en gap till hustak.

E

n av Stockholms största stoltheter på snowboardsecenen är onekligen Jonte Lindhe, som med sin stil och sitt ös på brädan gång på gång de senaste åren visat var skåpet ska stå. Trots att han fick upp ögonen för snowboard relativt sent, kan han idag sälla sig till en av både Sverige och Europas hetaste åkare. Det här är historien om betongdjungelns konung.

Stockholm är Sveriges huvudstad och största tätort samt ett av landets kulturella, mediala, ekonomiska och politiska centrum… Och ett mecka för streetspots! Stockholm utgör Nordens befolkningsmässigt största tätort och det kanske då inte är så konstigt att staden producerar ut så pass många grymma railåkare som den gör. Visst, backarna kanske inte är många eller top notch, men med lite kreativitet kommer man långt. Något Jonte Lindhe vet en hel del om. Han har blixtrat till såväl på den svenska som internationella snowboardhimlen de senaste åren. Detta trots att han började åka bräda relativt sent. – Jag kommer från Bromma strax utanför Stockholm. Och att växa upp i huvudstaden betydde för mig att jag åkte en hel del skateboard. Vad gäller snöaktiviteter började jag åka skidor. Hela familjen är intresserade av att vara ute och åka , så det har blivit rätt mycket skidsemestrar genom åren, främst till Åre. Jag började fatta att snowboard var the shit när jag gick i åttan på högstadiet. Jag kände att att min skidåkning blev mer och mer begränsad, medan det inte fanns något slut på kreativiteten när det kom till snowboard. Bara att kunna lattja runt med brädan i en vanlig pist, det går inte att jämföra i mina ögon. Och från den stunden var det bara snowboard i Jontes tankar. Första brädan köptes in under rean på skidbytarboden. En Scott-bräda på 163 cm. Ett vidunder med andra ord. Och sen var det bara att börja shredda. Den första snowboardrelaterade resan blev till Funäsdalen, så sent som i nian. – Jo, det är klart att många andra hade ett rejält försprång. Men min utvecklingskurva gick ju ändå ganska snabbt. Jag hade ju skatat sjukt mycket när jag var yngre. Och sen är det klart att skidåkningen gav mig lite

74 TRANSITION 5-2013

Jag kan ju säga så här, det finns en hel del sönderslagna snowboardprylar i förrådet hemma.

Foto anders neuman

känsla för det hela. Så den kombinationen gjorde att jag lätt kunde ta mig an snowboardåkningen. Men återigen kan det vara ganska svårt att växa upp i Stockholm och satsa på att åka mycket snowboard. Man vet inte hur mycket snö det kommer på en säsong om ens någon snö alls. Och om Väsjöbacken eller Hammarbybacken bara har öppet ett par, tre veckor under en säsong, då får man se till att göra det bästa av tiden man har. – Eftersom det är väldigt tunt med vanliga parkrelaterade features i stockholmsområdet, men en hel del rails var man än ser sig, så blir det just streetåkningen man har satsat på till hundra procent. Det kostar ju liksom en hel del om du till exempel vill upp till Åre och hoppa. – Men Stockholmsscenen är clean! Det är ändå fett att vi fått mycket snowboardåkare som kommer från huvudstaden. Jag tänker väl då kanske främst på Sven Thorgren, Felix Engström och Kareem El Rafie. Sen har vi ju den yngre generationen som garanterat kommer ta över inom kort med bland andra George Persson och William Cramp. Så framtiden ser ljus ut. Jag tror att det kommer mycket bra åkare från Stockholm eftersom många börjar med att åka skateboard och sedan tar den stilen och känslan till snowboarden. – När det kommer till att verkligen åka snowboard och leverera feta tricks i parken skulle jag nog säga att jag ligger lite efter många andra när det kommer till skills. Men tekniskt sett, när det kommer till rails tappar jag ingenting i utveckling under en säsong. För när det väl är snö tar man vara på tiden till max och är ute och nöter varje dag. Jämfört med folk som

75


SNOWBOARD

Jag tror att det kommer mycket bra åkare från Stockholm eftersom man börjar med att åka skateboard och sedan tar stilen och känslan till snowboarden.

Foto dennis ylikangas

Här har vi ett spot i Sundsvall som Lill-Eric hittat. Jonte kämpade i två dagar för att få till en fs 270, till Daggers. Men efter att ha kollat igenom alla försöken så visade de sig att det tredje försöket på första dagen blev det klippet som kom till användning. Bilden visar dock en gap till boardslide, från ett av uppvärmningsåken.

bor norrut har jag kanske hälften så lång säsong och då blir det till att man utnyttjar det till fullo och utvecklas hela tiden. Så jag skulle nog säga att korta säsonger har gjort att jag utvecklats så snabbt som jag gjort. Man måste ta till vara på tiden helt enkelt, vilket jag tror är nyttigt. Det är ju inte direkt så att man gått skolan i Malung, hehe.

väldigt mycket. Sen hamnade Leo på lite andra banor och då blev Felix min ständige vapendragare. Jag skulle säga att vi är bra för varandra när vi är ute och åker. Vi ser ganska likadant på snowboard och på vilken typ av spots vi vill köra. Då, back in the days, tyckte jag också att det var lättare att åka med någon som ville köra samma grejer som mig själv hela vintern.

Och när man inte har snö att tillgå finns det andra saker man kan göra för att bli bättre på att åka bräda. En av sakerna, som många där ute gör, är att ägna massvis av timmar till att kolla på snowboardfilmer och edits. Då blir man både peppad och får inspiration till sin nästa session. – Jag brukar säga att man lär sig av att inte åka snowboard också. Att bara gå runt och tänka på det och kolla på klipp och filmer är viktigt för att få upp det där megapeppet. Om jag måste välja en absolut favoritrulle så blir det "Lame", alla gånger. Där har du det ultimata peppet för att dra ut och shredda. Sen försöker jag ta inspiration från så många åkare som möjligt, inte just från en specifik person. Fast jag har hört att min åkstil påminner om Ethan Deiss, vilket jag tar som en stor komplimang. Han har helt klart varit en stor förebild genom åren. Jag strävar själv efter att vara en åkare som kan göra det mesta. Just nu är det ju främst rails som gäller, men målet är att ta det ett steg längre.

Och det här med att ta sitt snowboardåkande mer seriöst höll i sig. När Jonte precis gått ut gymnasiet började han spåna på att sätta ihop sin första riktiga full part. – Ja, jag visste ju vad jag ville lägga min tid på och allt som fanns i mina tankar var snowboard. Så jag bestämde mig för att satsa en hel vinter till att filma ihop till en part. Det var en riktigt bra vinter i Stockholm, så jag höll mig enbart i huvudstaden tillsammans med Felix och hade med mig Dennis Ylikangas och min brorsa Erik som filmade. När parten väl kom ut fick den lyckligtvis en hype kring sig och jag fick mycket positiv feedback, vilket var sjukt kul!

Men mycket av inspirationen man införskaffar sig får man ju faktiskt när man gör saker på plats tillsammans med andra. För Jonte har det genom åren inneburit att han kört otaliga streetmissions med Felix Engström och Leo Crawford. – När jag började ta mitt snowboardåkande lite mer seriöst, i början av gymnasiet, började jag åka tillsammans med Felix och Leo

76

Men visst låg det en hel del svett och tårar bakom debut-parten. För det här med temperament är inte Jontes starka sida. – Jag kör lite bättre när jag är arg, haha. Jag blir oftast mer bestämd och tar i till 110 procent i varje åk då. Och det händer ju jävligt ofta att jag blir jävligt frustrerad när det inte går som jag vill. Det kan till och med gå så pass långt att jag lackar ur på andra. Till exempel min brorsa Erik, när vi inte är överens om filmvinklar och så där. Jag kan ju säga så här, det finns en hel del sönderslagna snowboardprylar i förrådet hemma. fast allt kämpande med mina parts är alltid värt besväret. Kanske främst med min debut-part. Efter den fick folk upp ögonen för mig och såg mig mer som en filmåkare. Det var

TRANSITION 5-2013

77


SNOWBOARD

jag tycker det är svinfett att det kom ut två svenska snowboardfilmer i år. Jag tror det pushar den svenska snowboardscenen till helt nya nivåer. Nollie till "dubbelslide" i Umeå, som ställdes ner 1 timme efter det att Jonte stigit av tåget från Stockholm. Snowboardpepp!

i denna vevan som jag hookade upp med Random Bastards och jag fick även en friends-part i Helgasons film, tack vare Johannes Brenning. Så allt klickade efter den säsongen. Kontakten med Random Bastards gjorde att Jonte blev än mer boostad att fortsätta att satsa på snowboardåkningen. Det var Hans Åhlund som tog kontakt med Jonte, Felix och Leo och ville ha med dem i en split-part till filmen "Tentacle". Året efter det blev det en egen full part i Random Bastards "Blue Balls", vilket Jonte tyckte var skönt, som ett kvitto på att saker och ting tagits till en seriösare nivå. Och för er som har en smula snowboardintresse där ute lär vara väl medvetna om att det blev en full part även i år, i filmen "Daggers". – Att filma för "Daggers" var riktigt fett. Det blev ett lite annorlunda år i och med att åkarna som var med i Random Bastards från början försvann och filmade för Scandalnavians. Förstå mig rätt, jag tycker det är svinfett att det kom ut två svenska snowboardfilmer i år. Jag tror det pushar den svenska snowboardscenen till helt nya nivåer. Men för mig personligen var det ett kul filmår, eftersom både jag och Felix fick mer fokus. Nu var jag inte bara en i mängden utan en av "huvudpersonerna". Eftersom vi inte var så många svenskar kunde vi lägga all krut på att filma tillsammans och göra en riktigt fet slutprodukt. Sen var det kul att internationella åkare som exempelvis Jas Lemmens var med i projektet. Det gav mig mycket inspiration som gjorde att jag utvecklades mycket.

Att parten var så pass grym fick Jonte ett tydligt kvitto på när det gick upp för honom att den hade gett honom en nominering som "Best Newcomer" på snowboardvärldens Oscars, The Reels i franska Anecy. – Det var riktigt stort. Jag hade ingen aning om nomineringen när jag kom dit, så det var över förväntan. Och att hamna i samma kategori som Sami Luthanen och Justin Fronius är ju rätt speciellt!

Foto jonathan nylinder

Det känns som att framgångssagan för Jonte precis har börjat och vi har en känsla av att han kommer steppa upp gamet ytterligare några snäpp under nästa säsong, då nya filmprojekt står på schemat. – I vinter kommer jag med några, enligt mig, av världens mest intressanta snowboardåkare jobba med ett grymt projekt. Mer än att vi, och alla som tar del av det kommer känna ett enormt stoke kan jag inte berätta än. Så håll utkik!

Och Jonte levererade verkligen i år. Så pass mycket att han dessutom hookade en välförtjänt end-part. – Att få sista delen var verkligen över förväntan. Förra säsongen var min bästa vinter hittills på brädan. Jag är mest nöjd med det jag gjorde på mer kreativa spots, vilket gjorde mycket för min part. Sen fick jag in en del hopp-shots också, vilket jag i princip aldrig har haft med innan. Även om just de tricken kanske inte är mest banger i min del, känns det kul att visa alla att man kan den biten också.

78 TRANSITION 5-2013

79


tärnaby

FOTO Samuel Råström

Parkshaper Anders Gothnell

TEXT viktor josefsson

D

e skulle kunna liknas vid rockstjärnornas roddare. De som jobbar backstage, i skymundan. Men utan dem, ingen show. Precis så är det med våra parkshapers runt om i landet. De jobbar dag och natt med att se till att du varje dag under säsongen bjuds på välshapade hopp och roliga, fantasifulla features. Vi har tagit tempen på fyra svenska resorts som verkligen levererar när det kommer till att ha en grym park.

Det är alltid roligt att se vad andra försöker skapa med deras parker. Men mycket handlar om resurser och hur mycket snö man har. Säsongen närmar sig med stormsteg och snart kommer det efterlängtade vita guldet singla ner från himlen. En sann gåva till alla snöjunkies där ute. Och inom kort kommer äntligen din favoritpark stå färdig med perfekt välshapade hopp, lattjo raillines och många andra grymma features. Och att stå längst upp i parken och sedan köra en inövad favoritlinje kan vara bland det roligaste som finns. Men det ligger en hel del jobb bakom det. Jobb som startar redan innan de sista höstlöven lämnat trädkronorna. Personerna bakom parkerna, så kal�lade parkshapers jobbar stenhårt från höst till vår för att dina åk i parken ska bli så pass roliga och utvecklande som möjligt.

Vad gör ni för att vara en av Sveriges bästa parker? – Vi sikar på att vara så bra vi kan. Vi vill hålla en hög standard på det vi gör. Tack vare Snowboardlinjen på Tärnaby skidhem kan vi hålla parken i riktigt bra skick hela säsongen. Hur ser förberedelserna inför säsongen ut? – Vi breddar parken genom att gräva ned ledningar och kopplingar till snökanonerna som har varit i vägen. En del skog och ris har röjts undan i samma syfte. Beskriv upplägget på parken. – Upplägget blir ungefär samma som förra året. En linje med tre, fyra hopp på den övre delen i parken. Några mindre hopp och nya ”features” i den nedre delen.

Vi har tagit tempen på fyra av landets bästa parker för att ta reda på förberedelser inför säsongen, upplägget i parken och nyheter för i år. Parkerna vi satt under luppen är: Kläppen, Tandådalen, Åre och Tärnaby.

80

Foto nicklas blom

Vad är nytt för i år? – Förutom breddningen har Snowboardlinjen på Tärnaby skidhem bytt ut allt gammalt järnskrot till nya rails inköpta från Scandinavian Shaper. Hur många jobbar med parken? – Jag, Anders Gothnell, är tränare på Snowboardlinjen och är huvudansvarig för parken. Jag bygger och underhåller parken med hjälp av elever och pistansvariga på skidanläggningen. Skulle du säga att ni är unika i ert parkskapande eller sneglar ni på andra parker? – Det är alltid roligt att se vad andra försöker skapa med deras parker. Men mycket handlar om resurser och hur mycket snö man har. Jag har byggt hopp sedan slutet på 80-talet och provat en hel del olika typer av hopp

under den tiden. Idag bygger vi parken med Snowboardlinjens elever och anpassar parken efter deras behov. Men parken ska också fungera för ALLA som kommer hit, så det är ingen lätt uppgift. Vad är viktigt att tänka på för att få till en "perfekt" park? – Att man kan ta hand om det man bygger upp. Det är viktigt att tid och resurser räcker till för att hålla parken i fullgott skick. Att man tänker på säkerheten och risker. Parken ska vara ett ställe där man vill till bringa sin tid på berget. Finns det något du känner att din park saknar? – Just nu, snö!

TRANSITION 5-2013

81


KLÄPPEN

Vad gör ni för att vara en av Sveriges bästa parker? – Vi försöker att hålla så hög standard på parken som vi kan (shapning, målning, underhållning i allmänhet), och hitta på nya ideér som är intressanta för alla som åker i den. Vi tar även till oss kritik och önskemål från dem som åker där så det kan vara så bra som möjligt. Sen går ju vår parklift lite fortare än de andra släpliftarna vilket gör att man hinner fler runs på en dag och det är ju inte fy skam. Hur ser förberedelserna inför säsongen? – Nu är det ju ganska tidigt inpå säsongen men vi går igenom alla rails & boxar och ser till så att de är fit for fight inför säsongen. Det blir en del slipning målning och lite svetsning. Sen kollar vi så att vi har all kringutrustning redo såsom flaggor, shaperspadar, med mera. Det blir även en hel del ritningar och skisser som vi går igenom och ska ta till verklighet senare, annars är det väl inte så mycket andra förberedelser vi har. Beskriv upplägget på parken. – Vi kommer köra som vi gjorde förra året med att ha railsen på ena

82 TRANSITION 5-2013

FOTO Adam Palander

sidan om liften och hoppen på den andra, men det kommer även finnas något rail/box efter hoppen så att det inte är helt tomt på den sidan. Det gav bra respons förra året. Åren innan blandade vi och körde rails blandat med hopp på båda sidorna och det upplägget var ju bra men lite gammalmodigt när det gäller Kläppen eftersom det sett ut så de närmaste 10 åren. Sen kommer det även finnas en pipe och en boardercrossbana. Vad är nytt för i år? – Nu i sommar har Kläppen satsat på snösystemet så vi får en mycket högre prio och snabbare snö i parken, vilket resulterar i att den kommer bli färdig snabbare. Vi har 4 nya rails som vi kommer dänga upp och även en container som vi kommer göra någonting roligt med, blir någon form av multifeature. Hopplinjen kommer se ut ungefär som den gjorde förra året, bara det att vi kommer flytta ner den sista svarta hoppkroppen lite så man ska få lite mer "tid" emellan hoppen att förbereda sig på. I allmänhet kommer ju hela railsidan att se annorlunda ut jämfört med förra året, med massa nya roliga

Parkshaper Bror Ax

features. Förra året var vi fler i vårt parkcrew men då hade vi massa andra sysslor runtomkring på berget som inte hade med parken att göra. Så nytt för i år är att parkcrewet bara kommer koncentrera sig på parken och hålla den i toppshape! Hur många jobbar med parken? – Vi är fem personer totalt som jobbar med parken, sen en dagsshaper och en nattshaper. Tre personer kör maskin och två personer är dagsshapers. Vad är viktigt att tänka på för att få till en "perfekt" park? – Vi försöker ju hålla parken så bra som möjligt, sen har vi alltid plats för förbättring om det är något som skulle behöva ändras eller underhållas. Det är ju även viktigt att vi har rätt utrustning för att kunna underhålla parken på rätt sätt, så i år har vi en ny parkmasin och valet gick till Prinoth X, så manchestern och finishen på parken kommer vara perfekt. Och sen är det ju som sagt viktigt att ta in all kritik från dem som åker i parken. Annars skadar det ju inte om det är bluebird varje dag, haha.

lindvallen

Finns det något du känner att din park saknar? – Nej det tycker jag inte. Om något hade det ju varit kul om vi hade en superpipe till skid/snowboardlandslaget.

Vad gör ni för att vara en av Sveriges bästa parker? – Vi strävar hela tiden framåt med utveckling och nya idéer. Vi håller ett brett sortiment i vår park där allt finns för nybörjare, proffs, gammal som ung. Bland det absolut viktigaste är shapen. Se till att allt är snyggt, rakt och kreativt. Sen gäller det att vara lyhörd och kunna ta konstruktiv kritik för att hela tiden bli bättre på det vi gör eftersom det är åkarna som använder produkten. Det är dem vi bygger för. Hur ser förberedelserna inför säsongen ut? – Vi snyggar till alla boxar och rails med färg och nya skivor. Vi lägger även upp planer för design och går igenom vad som var bra, kontra mindre bra förra året och göra om för att få det ännu bättre. Vi bygger också en del nya features och bygger om gamla grejer till mer kreativa features. Beskriv upplägget på parken. – Pinkpark är en park som går från grönt till svart och där du kan hitta allt för alla åkare och nivåer. Man hittar inte ett 25 meters hopp i parken då ett sådant hopp används av en sådan liten klick åkare och då vi inte har terrängen

FOTO adam Palander

för att bygga det, utan vi satsar mer på kreativitet och features som alla kan använda. Självklart hittar du även stora hopp i parken eftersom man som sagt behöver ha allt för alla. Vad är nytt för i år? – Vi kommer designa om lite till i år för att få underhållet med maskin bättre och för att få mer plats för mer grejer. Vi kommer även bygga lite nya features men det är ingenting vi avslöjar förrän det är på plats och åkbara. Till i år kommer vi även ha lite nytt folk i parken som jobbar. Hur många jobbar med parken? – Det är 3 killar som är anställda på säsong och jobbar med den dagliga driften med shapning och underhåll. De jobbar självklart även med uppbyggnad och design tillsammans med mig. Jag har väl ett lite större ansvar över parken och är med under uppbyggnad och även senare under säsongen med tävlingar och underhåll. Jag jobbar mest med snöproduktionen och när den avtar går jag mer in och hjälper till i parken. Skulle du säga att ni är unika i ert parkskapande?

Parkshaper Oskar Brandberg

Det ska kännas som du åker in i en tävlingsarena även om det är en vanlig måndag. – Jag skulle säga att vi håller en sjukt hög standard hela tiden, inte bara under happenings eller tävlingar utan från öppning till stängning. Vi satsar mycket på att ha det rent och snyggt och alltid ha toppshape på grejerna. Det ska kännas som du åker in i en tävlingsarena även om det är en vanlig måndag. Men vi sneglar självklart på andra parker, speciellt på andra sidan atlanten. Där kan hitta mycket idéer och kunskap.

ur Sverige men det är ju en OS-gren. Dock är en pipe väldigt dyr att underhålla och väldigt tidskrävande.

Finns det något du känner att din park saknar? – Vi skulle vilja ha mer plats och längre backar, men det är svårt då vi ligger där vi gör. Men man får göra det bästa av situationen och vilka mer i Sverige har cirka 70 boxar, rails och features i sin park?! En halfpipe vore riktigt kul att ha då det börjar försvinna

TRANSITION 5-2013

83


åre

FOTO nicklas blom

Parkshaper Niklas Byström

ÅKARE: Anton Bosch FOTOGRAF: Adam Klingeteg WEBB: klappen.se/Snowpark HASHTAG: #kläppen #kläppensnowpark @klappenski @klappenski /klappenski

Det är otroligt viktigt att de som bygger brinner för det och att man hela tiden försöker ha bra shape på det som finns i parken.

Hur ser förberedelserna inför säsongen ut? – Vi diskuterar inom parkgänget vad vi ska fortsätta med och vad vi ska förändra, samtidigt försöker vi lyssna på så många åkare som möjligt och se vad de vill ha. Det kommer in riktigt mycket önskemål om olika saker, vissa saker går att genomföra och vissa inte men det är kul att det är många som är peppade och engagerade. Beskriv upplägget på parken. – Vi har olika backar för olika svårighetsgrader. Åre Snow Park är en riktigt stor park där jag gillar att man åker i olika backar och hittar nya saker att shredda på. Det blir lite trevligare istället för ett stort öppet fält. Hur många jobbar med parken? – Laffa är the boss och en levande legend inom parkbygge, sedan jobbar jag, Christer Petterson och Per Rönström med shapning och planering av parken. På maskinsidan har vi bröderna Björnfot & Harfot samt Per Mattsson. Vi är ett litet tight crew där alla brinner för att göra skid- ochsnowbordåkarna nöjda.

84 TRANSITION 5-2013

Skulle du säga att ni är unika i ert parkskapande eller sneglar ni på andra parker? – Jag skulle inte säga att vi är unika och självklart sneglar även vi på andra parker. Jag tror och hoppas att alla som bygger parker runtom i Sverige och världen kollar på varandra och sedan använder sig av grymma idéer som åkarna är peppade på. Utan det är det svårt att utvecklas och det är någonting man ständigt vill och som jag känner att många parker gjort. Åre Snow Park hade i vårt och mångas tycke sitt bästa år förra säsongen och det känns riktigt kul och gör att vi känner att vi tänker i rätt banor. Många parker idag har hittat det vi länge eftersträvat och det är att vara kreativa och lekfulla. Vi som bygger i Åre har spenderat mycket tid back i the days i USA där vi verkligen fick upp ögonen för hur parker ska byggas. Vi kollar självklart fortfarande mycket på vad som görs där och får inspiration. Skillnaden nu mot för några år sedan är att vi levererar en likvärdig produkt även här i lilla Sverige med helt andra ekonomiska resurser. Vad är viktigt att tänka på för att få till en "perfekt" park? – Som jag nämnde tidigare är det att hitta bredden så att så många som möjligt tycker det är fett att åka i Åre Snow Park. Vi förbättrade oss mycket i vintras på de lite enklare gröna och blå delarna och det är något vi tidigare saknat. Sedan är det otroligt viktigt att de som bygger brinner för det och att man hela tiden försöker ha bra shape på det som finns i parken. Till sist får man aldrig tänka att det är just "perfekt" för det finns alltid saker som går att göra bättre. Finns det något du känner att din park saknar? – Vi är en av få parker som har en pipe men jag skulle gärna gräva om den under sommaren så vi på riktigt kan göra en grym pipe med rätt lutning! Piperna försvinner runtom i landet och det är något som känns trist. Jag skulle även vilja kunna lysa upp parken på eftermiddagar och kvällar så vi kan ha kvällsöppet.

NORRA EUROPAS

STÖRSTA SNOWPARK KONCEPT klappen.se

info@klappen.se

+46 280-96 200


TEXT &FOTO nicklas persson

V

intern närmar sig och även om vi i skrivande stund inte har särskilt mycket puder att tillgå i Sverige kan det vara bra att förbereda sig ordentligt för kommande äventyr. Att vara trygg på berget handlar till stor del om rutin och antal åkdagar på kontot. Har man inte själv möjlighet att samla på sig den rutinen kan man lyssna till någon som har hunnit göra det. Vi satt på redaktionen och funderade på vilka åkare som som besitter den här rutinen och ett oundvikligt namn blev så klart Jonas Hagström. Jonas är, med sina 32 år, tveklöst i toppen bland de svenskar som har samlat på sig flest puderdagar. Bara förra året hade han 60 puderdagar och DETTA trots att Jonas inte längre åker på heltid. Precis som många av er läsare, har Jonas en gång varit en nybörjare i pudret vilket kan vara farligt för både dig och din omgivning. Den här texten handlar inte om hur du måste bete dig på berget, utan mer om hur du kan få en liten tjuvstart på den där rutinen som är så nyttig. Vare sig du ska till St Anton på sportlovet eller

86 TRANSITION 5-2013

om du ska leta puder hela säsongen i Kanada. När vi pratar med Jonas är han på sin första resa för säsongen tillsammans med Mikka Hast och en filmare. En vecka i Tromsö står på schemat och det är en del av Protest webserie "Here to There". Att Jonas de senaste 8 åren har varit teamåkare för Protest är en av de stora anledningarna till att han har så pass många puderdagar i bagaget. Han och Mikka har gjort webepisoder där just puderåkning har varit fokus och det tillsammans med en gnutta tur, men självklart också rutin, har varit ett lyckat recept. – Det viktigaste när man kommer till en ny ort är att läsa på om vad som har hänt de senaste dagarna och veckorna. Säkerheten på berget påverkas så klart av hur vädret har varit de senaste dygnen och det här kan vara avgörande för om du ska få en bra eller rent av katastrofal upplevelse på berget. Prata med locals, kolla på väderhemsidor och försök få fram så mycket information som möjligt. Det är inte bara för att du ska känna dig

Jonas checklista 1. Lavinsändare 2. Vatten 3. Något att äta 4. Spade med långt skaft 5. Sond 6. Skruvmejsel 7. Extra goggles med olika glas

säkrare utan för att du på så vis kommer ha lättare att hitta bra puder. Snön styrs mycket av vinden och snödjupet kan därför variera väldigt mycket. Det är också viktigt att tänka på att temperaturen är väldigt avgörande för hur stor lavinrisken är, ju varmare det är desto större risk för snöras. Det viktigaste efter kunskapen är självklart att ha rätt utrustning och att du vet hur du ska använda den. – Jag har många gånger sett folk som drar ut i pudret med en lavinsändare men utan spade till exempel. Ett klassiskt misstag som kan kosta liv eftersom det är näst intill omöjligt att gräva upp någon med bara händer. Det är därför viktigt att alla har en spade med sig och att alla också vet hur lavinsändaren fungerar. Ett måste är också att ha varsin sond. Med en sond kan du lättare få en uppfattning om var en person, begravd i en lavin, befinner sig. Du får sällan en exakt position med lavinsändare och det kan därför lätt bli att du gräver några meter fel.

Foto Carlos Blanchard

Pow Know-How

Förhoppningsvis ska du kunna finna det vita guldet utan att behöva sätta dig i en situation där du behöver använda din lavinutrustning. Och även om du är väl förberedd finns det ytterligare saker du bör tänka på när du väl finner dig på berget. – Det finns självklart många saker att tänka på när du rör dig i okänd terräng men en viktig sak är att ta reda på var du ska och hur du ska ta dig tid. Det värsta du kan göra är att följa okända spår för då har du ingen aning om vart du hamnar eller vad du har framför dig. En annan viktig grej är att ha koll på dem du åker med. Åk inte samtidigt och se till att vänta in varandra. Jonas kommer fortsätta samla på sig puderdagar under kommande säsong och vi hoppas att du gör detsamma. Kom ihåg att ha respekt för berget. Vi rekommenderar dig att kolla upp lavinkurser, som finns i bland annat Åre och Riksgränsen. För är du säker ute på backcountryt kommer du också ha mycket roligare.


FERNAEUS OM antirasism

TEXT alex fernaeus

Det folkdräktsbärande fläskberget från Sölvesborg har länge nog fått sin röst hörd i ett land han inte vet något om.

lyckats vidhålla sin position och med välstruken folkdräkt fått marschera framåt. Borde vi inte sett nog med tv-filmer om en avskyvärd händelse för att veta vad förtryck i slutänden kan leda till. Det folkdräktsbärande fläskberget från Sölvesborg har länge nog fått sin röst hörd i ett land han inte vet något om. Tyvärr kommer det nog fortsätta så en tid framöver. Men jag tänkte såhär; jag må ha varit för lat och feg för att själv gå ut och förändra något. Men här sitter jag ju och skriver en text som förhoppningsvis en handfull människor kommer att läsa.

V

em har inte haft lust att banka en rasist gul och blå? Vem vill inte rikta ficklampan mot de i världen som utstuderat och med vacklande moral strävar efter att göra vår värld mindre gynnsam för vissa?

Snowboard och skidor är ju aktuellt med tanke på OS som stundar i Ryssland. Visst, åk dit och klaga på ryssarna, det kan man gott göra. Men glöm inte att vi har ett högst aktuellt problem även på hemmaplan. Något litet kan snabbt bli något stort. Henrik Harlaut kan väl dra en Sebbe Staxx inspirerad rap och Niklas Matsson beatboxar. Och vi fegisar här hemma kan skära ut en finurlig stencil och spreja på våra åkdon. Jag har redan gjort min där det står "Fy fan för fettot från Sölvesborg" Imorgon ska jag göra en till, en lite tydligare där det kort och gott står "Nej till rasism".

Jag kan inget om politik, jag är inte särskilt påläst och jag har sällan eller aldrig gjort en insats för att förändra något i vår värld. Men jag är trött på att det sitter ett överviktigt falskt svin från Sölvesborg och tycker till om saker han borde skrivit i ett "manifest", i sin mammas källare för att sedan – i det tysta – bege sig till livet efter detta. Ett tillika slött fetto som man är har man inte begett sig till någon demonstration, kommit på en lösning på problemet eller tagit värvning vid någon vänsterinriktad institution. Nej man sitter mest och tycker i det tysta. Så som svinet i snabba bågar från Sölvesborg borde gjort. Tyckt för sig själv och hållit käften. Men nu är det som det här, grisen är ur säcken, så att säga. 

Henrik Harlaut kan väl dra en Sebbe Staxx inspirerad rap och Niklas Matsson beatboxar.

Man har som förtryckare och rasist i Sverige 2013 på något utomjordiskt vis snowboard Nuno Lopes

88 TRANSITION 5-2013


GÄSTKRÖNIKA michaela utsi

TEXT michaela utsi

Min enda tanke var ”kommer jag kunna åka skidor igen?”

D

en 23 mars 2012 är ett datum jag aldrig kommer att glömma. Helikoptern surrar ovanför mitt huvud, jag ligger på mage och kan inte röra mig, smärtan är alldeles för stor. Det kommer fram ett gäng människor och försöker vända på mig, medan tårar rinner nedför mina kinder – det gör så ont i knäet. De räknar till tre och lyfter sedan över mig till pulkan som ska föra mig tillbaka till dalen. Transporten från olycksplatsen till sjukhuset är så tung, smärtan i knäet är nästan olidlig men värst av allt är ändå alla sorgsna känslor som nästan kväver mig. Det känns som en evighet innan jag är framme och tankarna snurrar hela tiden runt i mitt huvud. Jag vet att säsongen är över för detta år, försöker intala mig själv att det inte är hela världen, den är ju ändå snart slut så jag behöver ju inte missa så mycket. Jag försöker lugna mig själv, min ångest över skadan – ”jag har ju hela sommaren och hösten på mig att göra rehabilitering, det är ju egentligen en bra timing, om man nu ska skada sig, eller”... Alla människor som jag ser upp till, stöttar mig till hundra procent, peppar mig och säger att jag kommer komma tillbaka starkare nästa år, med ännu mer motivation till att utvecklas. Jag försöker hålla modet uppe, men det är svårt att vara glad. Olyckan inträffade vid en landning under ett helishoot den andra dagen på eventet Nine Queens i Serfaus, Österrike. Jag hade blivit uttagen via en videokvalifikation och var så otroligt glad att få åka dit, att få träffa och shredda med världens bästa kvinnliga

90 TRANSITION 5-2013

freestyleåkare – två fantastiska dagar, sen krasch... mitt äventyr fick ett abrupt slut! Efter en vecka i Serfaus med fixande och trixande från mitt försäkrings- bolag fick jag äntligen komma hem till Sverige. MR-röntgen visade ett avslitet främre korsbandet, en skada på yttre menisken och på knäledens inre ligament. Med bara hemförsäkring fick jag ställa mig i landstinget vanliga operationskö, men först ville de att mitt inre ligament skulle läka innan det ens var aktuellt med själva korsbands- operationen. Jag haltade väntande omkring med kryckor och knäortos. Den 14 juni 2012 kom dagen, äntligen fick jag operera mig. De skulle göra nytt korsband av en sena från den bakre lårmuskeln, men den blev för tunn så de tog från den främre lårmuskelsenan istället, skuren både bak och fram, vad innebar det? Ingen kunde ge mig ett riktigt svar. Jag startade direkt min rehabilitering, följde alla instruktioner och jobbade verkligen stenhårt för att komma tillbaka så fort som möjligt. Visste att det krävdes omkring 6 månaders rehabilitering, vilket innebar att jag förhoppningsvis skulle kunna vara tillbaka på skidor i december, fokuset var inställt! Under oktober bokade jag en resa till Breckenridge, Colorado med avresa i januari, en morot under jobbiga rehabtimmar. December månad kom och styrketestet... godkänd!!! Min läkare tittade på knäet och det var stabilt, yes! Nu var det bara tuta och köra, lycklig kändes som ett litet ord. Julafton 2012 tog jag mina första svängar i backen.

Lite smärta, visst, men skit samma – nu skulle det ju bli bra! Veckan innan avresan till Breck var jag tvungen att erkänna för mig själv att det inte fungerade. Jag hade fortfarande så ont i knäet. Hur mycket jag än ville, gick det bara inte. Resan avbokades! Min sjukgymnast sa att det kunde bli såhär ibland och nu var min rehabiliteringstid satt till 12 månader, vilket innebar att jag skulle missa hela vintersäsongen, psykiskt kändes det otroligt tungt. Jag började jobba, plugga, träna, sova...jobba, plugga, träna, sova – mitt ekorrhjul! Smärtan i knäet gjorde sig påmind hela tiden. Till slut fick jag ett nytt träningsprogram, som de trodde skulle göra mig bra. Övningarna gjorde ont, men de sa ”så länge du inte svimmar av smärtan så är det bara att bita ihop”, vilket jag gjorde. Ett år efter min operation utan någon förbättring fick jag äntligen en ny MR-röntgen. Röntgensvaret ledde till en remiss till Artrokliniken på Sophiahemmet i Stockholm. Läkaren där hann knappt börja prata med mig, tårarna bara strömmade nedför mina kinder. Jag hade nog inte insett hur mycket allt också tagit psykiskt på mig. Försökte intala mig jag skulle få börja åka skidor igen till säsongens start, eftersom det var det läkarna trodde, men då kom nästa magplask. På Artrokliniken kunde man inte se något fel i mitt knä med ultraljud, med de beslutade att ändå gå in med artroskopi och se om man kunde hitta

något som gick att åtgärda. Den 7 november la jag mig på operationsbordet ännu en gång. Sov dåligt nätterna innan, oron dunkade i huvudet. Oturen hade ju förföljt mig, skulle det här fungera? Vad skulle jag göra om jag inte fick komma tillbaka på skidor, jag kom inte på någonting och har fortfarande inte kommit på något, så mycket brinner jag för skidåkning. När jag vaknade upp från narkosen kom läkaren förbi och sa att hon hade hittat mycket ”gott och blandat” i mitt knä som kunde förklara min smärta. Jag försökte lyssna medan hon pratade sina medicinska termer - ”radiell ruptur på laterala menisken, broskskada grad 2, inflammerad hoffa”, osv?! Min enda tanke var ”kommer jag kunna åka skidor igen?” Läkaren förstod nog min tanke och sa att hon såg positivt på framtiden. Det var precis det jag ville höra. Nu sitter jag här igen med benet i högläge. Tänker tillbaka på min långa resa som egentligen bara skulle ha varit i 6 månader. Jag har fortfarande inte nått mitt mål, vet inte riktigt hur lång tid jag har kvar innan jag är bra igen. Läkarna hoppas på att jag kommer kunna börja lite med skidor i slutet av säsongen och jag ska göra allt jag kan för att kunna mer än så. Förutom det fysiska, känns det också viktigt att jag hittar framtidstron igen. Jag har en bit kvar, men kämpa ska jag, för jag har inte gett upp mitt mål att bli en riktigt bra skidåkare.


JAKE BLAUVELT

SNOWBOARD

sista ordet med

En väl utförd sväng är enligt mig det absolut coolaste du kan göra på en snowboard.

TEXT VIKTOR JOSEFSSON FOTO scott serfas & anders neuman

J

ake Blauvelt tillhör den absoluta spetsen vad gäller utveckling av backcountryåkning, med sin mix av feta puderlinjer och tekniska trick. Han växte upp i Vermont och var på god väg att bli ett stort namn på tävlingsscenen, då han bland annat vann US Open. Men för Jake var det annat som hägrade och han valde filmandet på backcountryt, vilket har resulterat i mästerverk som "The Art of Flight" och "Naturally". Vi tog ett snack med Mr. Blauvelt om hans uppväxt, filmprojekt och syn på snowboardåkning.

Berätta om första gången du åkte bräda. – Jag måste varit 12 år gammal och var med i ett "after school program", då vi varje onsdag efter skolan fick vara lediga och hänga i backen istället. Jag hade skatat i två år innan det och jag tänkte att det skulle vara som att åka skateboard. Så jag stack upp till toppen av backen, men trillade hela vägen ner till botten. Det var så sjukt frustrerad eftersom jag trodde att jag skulle vara bra på det direkt. Men efter ett tag fick jag kläm på svängarna och då var jag helt fast. Vilka var dina största influenser? – Många av de locals som hängde ut vid hemmabacken i Vermont. Folk som till exempel Kyle Clancy och Zach Leach, som blev proffs när jag började åka snowboard. Det var riktigt coolt att se hur de kunde ta sitt snowboardåkande till en ny nivå. Sen kom Travis Kennedy till min hemmabacke och shreddade, vilket var bland det häftigaste som kunde hända. Och när jag blev mer och mer insatt i hela kulturen blev killar som Craig Kelly och Terje Håkonsen självklart idolerna. Hur var det att växa upp i Vermont? – Jag gillade det verkligen. Folket är väldigt jordnära. Vi bodde rätt djupt inne i skogen, vilket jag alltid uppskattade. Sen har vi årstider här, så temperaturen förändras konstant. Vintrarna innebär bitande kyla, ungefär som jag tänker mig att Sverige är. Inte superstora berg och mycket is. Jag tror det har gjort att vi lärt oss svänga så bra som vi gjort. Man tar inte bra åk för givet, vilket har gjort oss hungrigare på att åka. Och när man väl kommer till berg som har episka förhållanden är det hur lätt som helst att shredda.

92 TRANSITION 5-2013

Foto anders neuman

Vilken var din första sponsor? – Min första sponsor var Burton. Jag signade med dem när jag var 15 år och kontraktet innebar att de flowade mig produkter. Sen bytte jag till Forum och hamnade på samma team som Craig Kelly. Och att få vara ute och åka tillsammans med honom är ju, som ni förstår, sjukt stort. Resten är historia och idag kör jag som bekant för Ride, Adidas och Oakley. Du har ju gjort bra ifrån dig i tävlingar genom åren och vann till exempel US Open 2004. Hur kommer det sig att du valde att satsa helhjärtat på backcountry-åkning? – Jag kollade in sick video-parts med puderrävar som Terje Håkonsen, Nicolas Müller, Gigi Rüf och Travis Rice. Då blev jag mer och mer sugen på det. Och samma år som jag vann US Open bestämde jag mig för att det skulle bli mer backcountry för min del. Jag kände att hela park-scenen inte var min grej. Jag ville vara ute i naturen, omgiven av snötäckta berg. Det gav mig så mycket mer, kreativt sett, till skillnad från hela "spin-towin-mentaliteten". Jag ska ju inte sitta här och racka ner på dem som brinner för att åka park, men jag antar att det inte är för alla. Jag vill upptäcka nya platser och få nya intryck. Det gjorde att jag valde att satsa på att göra video-parts i pudret istället. Så hur var det att få sin första fullpart i filmen "Derelictica", 2005? – Det var ju grymt kul! Jag jobbade hårt det året och filmade mycket, men jag hade inte förväntat mig att få en full part. Så det var rätt mycket att ta in för min del. 2005 var året då jag lärde mig manövrera en skoter och bygga ett bra hopp ute i backcountryt.

93


SNOWBOARD Jake visar var skåpet ska stå och ställer ner en av årets fetaste bs airs i Riksgränsen. Och crewet jag fick jobba med under inspelningen var helt sjukt bra. Sean Johnson filmade och var regisserade hela projektet. Han tog mig under sina vingar, vilket jag är enormt tacksam för. Allt som allt var det en lärorik period med att stompa puderlandningar. Jag som var van vid parklandningar såg nog mest ut som en trasdocka när jag försökte landa i en meter djupt puder. Men det var kul! Jag tror många skulle säga att du fick ditt stora genombrott med din part i "That". Håller du med? – "That" är en stor film för mig och jag tror att den hjälpte mig att få ut mitt namn i branschen. Men jag tycker inte riktigt att filmen visar upp den typen av åkning som jag strävade efter. Personligen skulle jag säga att mitt stora genombrott kom i "Forum or against em". Den parten är jag riktigt stolt över, eftersom den visar upp mig i naturlig terräng. Jag gick liksom min egen väg från och med den filmen. Och idag har du tagit din åkning till helt nya nivåer med "The art of flight" och "Naturally". Hur toppar man det? – Idag har man ju tagit filmskapandet till en helt ny nivå med REDkameror. Det är relativt svårt att ge sig ut i backcountryt och få bra footage. Men med nivån på åkningen många levererar idag, blandat med den nya tekniken, blir det en helt annan typ av filmer. Det är dock mycket som måste klaffa. Om åkarna, filmcrewet och förhållandena är på topp kan man göra sjukt mycket på bara ett par dagar. – Men att toppa de senaste årens snowboardåkning… Hmm. Jag känner att jag har kommit till en punkt då jag vill börja ge tillbaka. Så jag och min fästmö kommer starta en ideell verksamhet som vi ska kalla "The Mountain Light Project". Målet är att få upp barn och ungdomar i backen. Finansiera camps, resor och samtidigt ge dem en bra bergs- och lavinutbildning. Så att ge tillbaka till det jag brinner för allra mest. Skulle du säga att det finns några speciella viktiga ingredienser för att bli en bra snowboardåkare? – Ja, definitivt! Om du vill bli en bättre snowboardåkare måste du kunna konsten att svänga. En väl utförd sväng är enligt mig det absolut

94 TRANSITION 5-2013

coolaste du kan göra med en snowboard. Och på dagens snowboardscen tycker jag att man glömmer bort detta. Att såväl USAs östkust, som Skandinavien levererar så pass mycket bra snowboardåkare beror just på detta. Man har inte episka förhållanden varje dag. Det är isigt och blåsigt, vilket gör att du måste lära dig manövrera dina svängar. När man väl har lärt sig det, faller mycket annat på plats naturligt. När jag var yngre var jag så pass lyckligt lottad att jag var med i en snowboardklubb och på helgerna hängde man ut i backen tillsammans med polarna och en coach. En av de första sakerna vi fick nöta då var en slalombana. Både vanligt och switch. Då hatade jag det och tyckte att det var rätt lame. Men idag vet jag att det var på grund av detta som jag fick den rätta grunden för att kunna utveckla min snowboardåkning på bästa sätt. Du, Frederik Kalbermatten och Nicolas Müller har en liknande stil på brädan. Skulle du säga att ni delar samma vision om att åka snowboard? – Ja, jag skulle nog säga att vi mer eller mindre har samma tänk om att åka snowboard. När vi är tillsammans och ska shredda är det aldrig så att vi pratar om våra planer på morgonen. För det ska inte finnas någon plan. Eller planen är att komma ut och se vad berget har att erbjuda dig, istället för vad du kan erbjuda berget. Det gör att man lättare kan ta saker som de kommer och låta berget bestämma hur din dag blir. Vilken riktning tror du att snowboard kommer ta i framtiden? – Jag tror hela scenen kommer gå åt sjukt många olika håll, vilket är grymt. Med hela tävlingsbiten är det ju helt galet med alla double- och tripple corks. Det är en utveckling som är rolig att följa. Sen finns det hela upptäcks-genren som Jeremy Jones har visat för oss med "Deeper", "Further" och "Higher", där man utforskar världens alla hörn med sin splitboard. Och så vägen som jag själv har valt att ta med freestyle backcountry. Mycket next level-trick på en first track take off. Som sagt, många olika riktningar, vilket jag älskar och är riktigt stokad på. Du kan liksom inte gå åt fel håll när det kommer till snowboard. Det finns inga regler, utan det handlar om att ha så pass roligt som möjligt.

Foto scott serfas

TRANSITION 5-2013

95


drop Out Åkare jonte gadelius trick crooked nosepress plats stockholm foto anders neuman

J

onte Gadelius ställer ner årets sista Drop Out med en smällfet Crooked Nosepress, hela vägen ut och landar flat. Gott Slut!

96

97


Estevan Oriol started his career in entertainment as a bouncer at hip-hop clubs before moving on to tour manage acts Cypress Hill and House of Pain. During that time he became passionate about photography and began documenting his life on the road. When he returned home, his reputation afforded him unlimited access to photograph gang members and celebrities alike. His work has been featured in Complex, FHM, GQ, Vibe, Rolling Stone, and dozens more. Oriol has directed music videos for Eminem, Cypress Hill, Blink 182 and others. His recent photography book, LA Woman captures the beauty and danger of the subject in a lush hardbound edition a decade in the making.

152

155

157

159

Born and raised in Los Angeles, Oriol pulls inspiration from the city and reflects its sensibilities in his work. Southern California juxtaposes the glitzy and the gritty more than anyplace on Earth and those extremes are visible both in Oriol’s choice of subject and execution. Whether he’s photographing gang life, a fashion model, or Dr. Dre, there is a voice in his work that is distinctly LA bred. Available sizes: 152, 155, 157, 159, 162, 157 Wide, 159 Wide, 162 Wide and 165 Wide

162

TEAM GULLWING ROCKER CAMBER WITH BITE!


DR.ZIPE.COM SCAN THE CODE FOR MORE INFO

INSTITUTE STAFF OF THE MONTH

THE HEALER

Sf채risk okrossbar dubbellins med ventilation // Multicoatad lins // 100% UV-skydd // 50mm strap med silikon // 3 lager skum // Justerbara sideclips // Rek.butik 999,-

Transition nr5 2013 lr  

Pow, rails mm