Samer - Om Sveriges Ursprungsfolk Samerna och deras land

Page 1

HEL A DEN N A BI L AGA Ä R EN A N N O N S F RÅ N S AM ET I N G E T

Samer OM SVE R IG E S URSPR UNG S FOLK S AME R NA OC H DE RAS L A N D

RENBRUKSPLANEN Hjälpmedel till ökad förståelse Sidan 10

AUGUSTPRISAD

SANNINGEN

MAT & SLÖJD

Ann-Helén från Soppero

Nu ska den upp på bordet

Viktiga kulturbärare

Sidan 4

Sidan 6

Sidan 8-9


02 | H EL A D E N N A B IL AGA ÄR EN ANNONS F RÅ N S AM ET I N GET

Sametinget

Sametinget är både en statlig myndighet med förvaltningsuppgifter och ett folkvalt samiskt parlament med uppdraget att verka för en levande samisk kultur i Sverige. Myndigheten Sametinget är en statlig myndighet under regeringen, med särskilt ansvar för språk, kultur och rennäring. Det folkvalda organet Det folkvalda parlamentet består av 31 ledamöter som träffas till plenum tre gånger per år. Styrelsen är ytterst ansvarig för Sametingets verksamhet.

Sápmi Samerna bor i fyra länder: Ryssland, Finland, Norge och Sverige. Detta stora landområde kallas för Sápmi. Sápmi breder ut sig över hela den norra delen av Nordkalotten, från ryska Kolahalvön i öster till svenska landskapet Dalarna i söder. Hur många samer bor i Sápmi? Någon folkräkning över hur många samer det bor i Sápmi har inte gjorts, därför är siffrorna som brukar nämnas ungefärliga. Det finns ca 80 000 samer i de fyra länderna, Ryssland 2 000, Finland 8 000, Norge 50 000 och Sverige 20 000. I dag menar forskarna att samerna är fler än så. Urfolk Samerna är ett av världens urfolk. Gemensamt för dessa folk är att de levt på samma plats genom historien, innan länderna koloniserades. De har en egen kultur, eget språk och egna sedvänjor som skiljer sig från samhället runt omkring. Samiska Samerna har ett eget språk, eller egentligen tre: östsamiska, centralsamiska och sydsamiska. Dessa kallas ibland huvuddialekter. Inom dessa finns även ett flertal olika varieteter. I Sverige talas bland annat nordsamiska, lulesamiska, pitesamiska, umesamiska och sydsamiska. Enligt beräkningar talar bara 20 000 av de cirka 80 000 samer som lever i hela Sápmi samiska. De flesta talar nordsamiska. Samiskan är ett finskugriskt språk. Näringar Ungefär tio procent av samerna i Sverige är sysselsatta inom rennäringen. Till de samiska, traditionella, näringarna hör också slöjden, jakten och fisket. Till de nya näringarna kan räknas turism, media, konst och musik.

”Jaha, ska du börja jobba på Sametinget? Vad spännande! Om samerna bara kunde få av sig offerkoftan skulle nog mycket vara vunnet” säger min bekant, en kollega inom den scenkonstvärld jag fram till helt nyligen var verksam i som bland annat konserthuschef och tonsättare. En vacker värld men som nog kan uppfattas vara jämförelsevis privilegierad och stundtals hemsökt av en och annan ”offerkofta”. Men som alla vackra världar eller, med ett modernt ord, filterbubblor, behöver de alla utmanas av andra perspektiv. Kanske skulle alla må bra av att gå några mil i den andres skor. Och kunskapsnivån om de många olika samiska verkligheterna i Sverige måste sägas vara låg. Det är inte förvånande. Strategin från 1800-talet och framåt var att hjälpa samerna på traven med att skaka av sig sin kultur, sina språk (varav fem finns på svenska sidan av Sápmi) och sina näringar. I dag har vi ett delvis förändrat läge. Men ännu lever det samiska samhället i slagskuggan av de i närminnet levande försöken att utplåna våra identiteter. Offerkofta? Nja, snarare fakta. Fakta som av förståeliga skäl kan vara svåra för att ta till sig, svenskar som vuxit upp i ett samhälle där bilden av ett folk, ett land, ett språk präglat debattens tidiga dramaturgi. Sápmi – med sin gränslösa syn på geografi, språk och kultur, är ännu en främmande bild för många svenskar. Mångspråkigheten som alltid funnits som en naturlig del av landet – långt före debatterna om integration.

Foto: Marcus Bäckström

Samer

Buorre beaivi! Buorre biejvve! Buorre bäjjve! Buörrie beäjvvie! Buerie biejjie! God dag!

Kanske skaver det en smula mot det man är van vid att tänka. Det finns en väldig energi och kraft i det samiska samhället av i dag. På alla områden bubblar det och fräser. Det må handla om språket, renskötsel, matkultur, slöjd, scenkonst eller samisk kunskapstradition i samband med klimatförändringen och biologisk mångfald. Eller för den delen innovativt arbete inom en mångfald områden. Sametinget, som inrättades 1993, har en dubbel roll. Vi är både en förvaltningsmyndighet med bl.a. samiska språk, rennäring och kultur på uppdragslistan och ett folkvalt parlament, med en mångfald av starka röster. Det skapar en speciell dynamik internt. Och ett särskilt ansvar. Det samiska samhället står nu mitt i en mängd för oss viktiga processer på nationell nivå. Frågorna som rör konsultationsordning, en ny rennäringslagstiftning och inrättandet av en sanningskommission är bara några beståndsdelar. Det pågående hårda arbetet för språklig revitalisering och återtagande av förlorade språk är en annan central del. För att inte tala om visionen om en framtida samisk nationalscen! Vi vill med denna bilaga bidra till att bredda insikterna om rikedomen i det samiska samhället. Kanske kan det väcka nyfikenhet och nya insikter om samisk kultur och folket. Dearvvuođat, Varrudagáj Helsigij, Vårradahkkij Heelsegh, Hälsningar FREDRIK ÖSTERLING – Hálddahushoavda/kanslichef

Projektledare: Thomas Lahti Redaktör: Per-Åke Hultberg Formgivning: Annika Magnusson En tidning från Sametinget. Medföljer som bilaga i Dagens Nyheter oktober 2021. Frågor besvaras av Anna Skielta, Kommunikatör, Sametinget 063-15 08 72

Omslagsbild: Carl-Johan Utsi För information om tidningsbilagor och kundtidningar, kontakta Thomas Lahti på 070-574 66 24 eller thomas.lahti@tlmediagroup.se

Tryck: Bold Printing

tlmediagroup.se


2

3 1. Birger Nordin visar en mjölknings skopa. 2. Brudkrona i förgyllt silver. Beställd i Härnösand år 1841. 3. Pärlboderad skedpung. 1930-tal. 4. Kragar med tennbroderi. Den högra är silverstämplad i Piteå år 1815. 5. Gehäng som kvinnor hade på bältet. 1940-tal. 6. Kåsa av älghorn. 1980-tal. Alla föremål är köpta utanför samiskt område.

4

1

5

6

Birger från Sundsvall berättar om samernas fantastiska föremål För 15 år sedan avyttrade sundsvallsbon Birger Nordin sin minst sagt omfattande samling av samiska föremål, totalt hela 2 500 objekt. Sedan dess finns den unika samlingen på Skogsmuseet i Lycksele. Det var viktigt för mig att föremålen hamnade i Lappland, där de hör hemma. Och jag är glad att det blev just Lycksele som saknade ett museum för samisk slöjd, säger Birger Nordin och förklarar hur hans intresse för samisk kultur började. – Jag är uppväxt i ett skogssamiskt område i Norrbotten och har sedan barnsben varit intresserad av renar som det fanns gott om i mina hemtrakter. Men det var först för cirka 40 år sedan som jag med stor respekt kastade mig in i den samiska kulturen. Först med att samla kunskap genom antikvariska böcker, för att sedan fortsätta med att samla bruksföremål och konst. Birger förklarar att han samlar både platt och brett, både föremål och kunskap, och att han varit uthållig i sitt samlande. Hans samlaridé gäller alla typer av föremål från 1700-talet fram till omkring 1950. Allt från små fingerborgar till stora samiska ackjor. Både hårdslöjd i trä och horn och mjukslöjd av olika slag, klädedräkter, broderier och skinnarbeten. – Visst är det coolt med samiska

Läs mer › sundsvall.se

knivar som är stort bland internationella samlare. Men det är utan tvekan kulturen som är mest intressant. Samer är ett fantastiskt folk med helt unika föremål. Så har man som jag en gång börjat samla är det näst intill omöjligt att sluta. Det är ett sätt att resa i tid och rum. Birger berättar att det först kändes skönt när han gjort sig av med hela samlingen, som han hade haft i sin bostad. Det var som en börda som lättade. Bland annat på grund av tryck från finansvärlden att få köpa hans samling, även internationellt. Men han ville som sagt att den skulle hamna i Lappland. – Jag behöll 15–20 föremål och var nöjd med det i några månader, men sedan var jag i gång igen, säger han och skrattar. Under årens lopp har det blivit ett antal utställningar på museer runt om i landet. Oftast i samarbete med samiska organisationer som Sameslöjdstiftelsen. Den första, med ett par hundra föremål, ägde rum på Sundsvalls museum 1995. Och sedan fortsatte det med ett allt

större intresse för Birgers samling. Aldrig har något varit till salu. – Att få möjlighet att visa samiska föremål i Tokyo, med vår egen kung och den nuvarande kejsaren på plats, var förstås hedrande. Lite speciellt var det givetvis också att visa samiska föremål för en storpublik i Kungsträdgården i Stockholm, i hela sex veckor i samband med kulturhuvudstadsfirandet 1998. Den senaste utställningen var hemma i Sundsvall, 2019 före pandemin. Det blev succé, en av Sundsvalls Museum mest välbesökta på senare år. Gästboken visade på besökare från hela världen. – Så det är ingen tvekan om att det finns ett jätteintresse för den samiska kulturen, betonar Birger Nordin. Och det finns det all anledning till, betonar han. – Det är vanligt att urfolk tillverkar vackra nyttoföremål, att man kombinerar funktion med estetik. Men det är ingen tvekan om att samerna tillhör världseliten med sina olika typer av föremål, material och färger. Det är otroligt vackert, alltihop. Efter Birgers korta uppehåll 2006 har det hunnit bli en ny ansenlig samling som alltid finns tillgänglig för samiska organisationer. – Det roligaste har varit att visa och låna ut föremålen till ungdomar från

Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk. De blev så inspirerade av alla dessa gamla fantastiska föremål. För bara några veckor sedan hade jag unga samer på besök i flera timmar. ”Nu måste vi hem och slöjda”, sa de. Det känns fantastiskt roligt. Att Birgers fascination för samisk kultur är lika stark i dag som någonsin tidigare, nu som 86-åring, går inte att ta miste på – Jag ropade in ett föremål klockan 17 i fredags. Det levereras hit till Sundsvall på måndag. Det är en superantikvitet, säger Birger och skrattar.

Samer i Sundsvall

Sundsvall har ett flertal invånare med samiskt påbrå och är sedan 2018 samiskt förvaltningsområde. Här har flera olika samiska befolkningsgrupper levt och verkat genom tiderna, både skogssamer och fjällsamer. 50 procent av fiskarna var samer (fiskesamer). Ett sameviste som låg på Norra Berget revs 1942. Västernorrlands Sameförening, Noerhtenaestie, har där uppfört ett nytt sameviste med samlingskåta, en bågstångskåta och en visthusbod.


04 | H EL A D E N N A B IL AGA ÄR EN ANNONS F RÅ N S AM ET I N GET

Ann-Helén Laestadius:

– Jag gräver där jag står

Det började 2007 med ungdomsboken ”Sms från Soppero” och har sedan fortsatt med totalt elva böcker. Ann-Helén Laestadius senaste bok, Stöld, kom ut i januari 2021 och handlar om renskötarlivet. Huvudkaraktären Elsa kämpar för upprättelse och rättvisa efter att hennes familj gång på gång får sina renar brutalt dödade utan att polisen agerar.

Hittills har tre samiska författare, på bara några få år, tilldelats det prestigefyllda Augustpriset, ett tydligt bevis på att samiska berättelser nu når ut till svenska folket. Det vittnar givetvis också om hög litterär kvalitet. TEXT: Per-Åke Hultberg FOTO: Elisabeth Ohlson

ÖRST UT VAR AnnHelén Laestadius som med boken ”Tio över ett” vann i kategorin bästa barnoch ungdomsbok 2016. Hon är uppväxt i Kiruna men har sina samiska och tornedalska rötter i Nedre Soppero. Sedan 1999 bor hon i Solna. – Kiruna och Soppero kommer alltid att vara hemma för mig. Men visst kunde det vara jobbigt att växa upp i Kiruna där det ibland fanns en elak jargong om och mot samer. Men en sak är säker, Ann-Helén älskar sin hembygd, som ligger 122 mil från Solna. Hon åker upp flera gånger om året och blir då ofta kvar i flera veckor, både för att skriva och vara med familjen. Nu är det snart dags igen. Ann-Helén är journalist, har jobbat på flera tidningar, bland annat som kriminalreporter. – Jag hade två yrkesdrömmar, författare och journalist. Nu är jag både och men nu med fullt fokus på att skriva böcker. DET BÖRJADE 2007 med ungdomsboken ”Sms från Soppero” och har sedan fortsatt med totalt elva böcker. Den senaste, Stöld, kom ut i slutet av januari och har bland annat utsetts till Årets bok i en omröstning arrangerad av Bonniers bokklubbar. – Den handlar om renskötarlivet, maktmissbruk och desperation och vad det gör med människor, berättar AnnHelén. Huvudkaraktären Elsa kämpar för upprättelse och rättvisa efter att hennes familj gång på gång får sina renar brutalt dödade utan att polisen agerar.

– Eftersom jag alltid strävar efter igenkänning har det varit jobbigt för en del samer att läsa boken som beskriver deras verklighet. Jag har fått kommentarer som: ”Jag orkar bara läsa ett stycke i taget”. Det om något visar hur viktigt det är att belysa de här förhållandena, att öppna stängda dörrar och prata om det. Det här är inte bara historia, det händer nu, betonar Ann-Helén. Just igenkänning är viktigt i alla hennes berättelser. Drivkraften är att berätta om och för samer och tornedalingar. De ska känna igen sig. Det måste vara på riktigt, vilket är ett måste för en berättelse som Stöld. – Den krävde grundlig research. Jag är inte renskötare men min mamma är uppvuxen i en renskötarfamilj och i min uppväxt hade jag det livet nära inpå mig via släktingar. Den samiska kulturen och den muntliga traditionen är viktig för mig och det är det som driver mig att skriva. ANN-HELEN GRÄVER med andra ord där hon står, hämtar inspiration från människorna, miljön, naturen och språken, samiska och meänkieli. Självklart också från alla muntliga berättelser hon fått med sig från barndomen. En annan viktig drivkraft är det faktum att det finns så mycket okunskap om samer, om historien, om samiskt liv, renskötseln och så vidare. – Jag vill bidra till att skapa en djupare förståelse för den samiska kulturen. Inte bara den schablonbild som de flesta kanske har. När jag gör författarbesök får jag ofta höra: ”Vi har aldrig lärt oss om samer i skolan”. Många är helt ovetande,

även om samehatet, som ju är så påtagligt i vissa delar av Sápmi. Mycket har ändå blivit mer synligt, inte minst genom media under de senaste åren, genom samiska artister, konstnärer och författare, även filmer om och av samer. Som Augustprisvinnare har givetvis Ann-Helén bidragit till det ökade intresset. – Augustpriset har helt klart haft stor betydelse för att synliggöra vår kultur. Det satte människorna, Kiruna och småbyarna på kartan. För mig personligen öppnades också möjligheten att fortsätta skriva, nu på heltid. ANN-HELÉNS BERÄTTANDE kommer alltså att fortsätta. Ingen tvekan om det, inte heller om temat. Utgångspunkten är och kommer att fortsätta vara hennes ursprung, hennes samiska rötter och livet i Tornedalen. – Vi är än så länge ganska få samiska författare och det finns så otroligt mycket mer att berätta. Det kan vara något aktuellt som dyker upp eller lika gärna någon gammal historia som berör. Det finns så många aspekter och upplevelser att plocka fram. – Sen är det ju så oerhört roligt att skriva. Det går inte att låta bli. Jag började skriva när jag var sex år och har sedan bara fortsatt. Nu i höst har Ann-Helen en hektisk period med massor av författarbesök, ett uppdämt behov efter pandemin. Samtidigt är hon i full gång med att slutföra sin nya bok. Handlingen utspelar sig som alltid i Sápmi. – Något mer kan jag inte berätta, säger Ann-Helen med ett leende. 

Augustprisade samer  Ann-Helén Laestadius Augustpris 2016 har följts av ytterligare två samiska Augustpriser. Linnea Axelsson vann 2018 med romanen ”Ædnan” 2018 i kategorin årets svenska skönlitterära bok. Den beskriver tre generationer samiska kvinnor och deras liv från tidigt 1900-tal till vår tid. Det följdes upp 2020 då journalisten Elin Abba Labba vann Augustpriset i kategorin bästa fackbok ”Herrarna satte oss hit”, som skildrar tvångsförflyttningen av samer som påbörjades 1919.

Tjállegoahte, Författarcentrum Sápmi  2018 startade Tjállegoahte, Författarcentrum Sápmi sin verksamhet i Jokkmokk. Syftet är att främja, stärka, synliggöra och sprida kunskap om den samiska litteraturen. Inte genom att själv ge ut böcker, däremot ge tips och råd om hur skribenter ska lyckas för att få sina manus utgivna, även hjälp att söka medel. – Vi vill att fler ska skriva och få sina böcker utgivna i Sverige. Vi arbetar också med att sprida den samiska litteraturen. Bland annat genom att utbilda bibliotekspersonal, säger Lea Simma på Tjállegoahte.



06 | H EL A D E N N A B IL AGA ÄR EN ANNONS F RÅ N S AM ET I N GET

Sametinget:

– Sanningen måste upp på bordet Sametinget har länge efterlyst en sanningskommission om de oförrätter som det samiska folket har utsatts för genom historien. Efter att regeringen ställt sig positiv fick Sametinget 2020 regeringens uppdrag att förankra och förbereda arbetet. TEXT: Per-Åke Hultberg FOTO: Marcus Bäckström

no

k

ANNINGEN måste upp på bordet. Utan en ordentlig genomlysning, där saker lyfts upp i ljuset, kan Sverige inte göra sig fri från gamla fördomar om samer och de gamla orätton ss visor vi varit utsatta för, säger Mari

eE

Marie Enoksson, kontaktperson på Sametinget med ansvar för frågor om sanningskommissionen. Det är ett välkänt faktum att det samiska folket genom historien blivit utsatt för övergrepp, kränkningar och rasism, inte minst under 1900-talet. Det handlar om oförrätter som än i dag påverkar såväl det samiska folket som enskilda samers liv. Relationen mellan olika samiska grupper har också påverkats negativt och givetvis även det samiska samhällets kontakter och förtroende för svenska staten. Förhoppningen är att en sanningskommission ska kunna bidra till ökad kunskap om de orättvisor som samer har utsatts för, och som delvis fortfarande pågår, och som alldeles för få känner till. Det handlar dels om att sammanställa och beskriva det som ägt rum, dels om, och inte minst, att ge rekommendationer och förslag på åtgärder som får konsekvenser för Sveriges samepolitik.

Jag vill se nolltolerans när det gäller diskriminering mot samer och det samiska språket. Än i dag måste samer genomlida diskriminering och rasism varje dag i sitt liv för sin kultur och sitt språk. Citat ur Sametingets rapport

Lappväsendet och nomadskolan kom att institutionalisera den politiskt fastlagda riktlinjen som hade inslag av både kulturdarwinism och rasism.

– Vi har en förhoppning om att en sanningskommission ska öka medvetenheten om hur samer behandlats, om olika övergrepp och kränkningar av mänskliga rättigheter, och hur svenska staten därmed även lyckats splittra samesamhället. Vi hoppas naturligtvis också på förslag om lämpliga åtgärder så att vi kommer till rätta med det historiska traumat, betonar Marie Enoksson. EFTER ATT ETT REGERINGSBESLUT tagits kan kommissionens arbete förhoppningsvis gå igång under 2022. – Det är viktigt att kommissionen är oberoende och att samtliga ledamöter har förtroende bland både samer och det svenska samhället, säger Marie Enoksson. I den förankringsprocess som genomförts hos det samiska folket, bland annat genom möten, samtal och enkäter, har en stor majoritet av de som deltagit uttryckt höga förväntningar om resultatet av en sanningskommission. – Givetvis finns det också en viss misstro, ”Vill man verkligen att sanningen ska komma fram”. Det viktiga är att det inte bara blir ett förlåt. Sanningen måste hanteras på rätt sätt så att den leder till resultat, ytterst till försoning och upprättelse och ändrade beteenden, avslutar Marie Enoksson.  Fotnot: Sanningskommissioner pågår i både Norge och Finland och har genomförts i Kanada.

Repatriering av samiska mänskliga kvarlevor i Lycksele den 9 augusti 2019. Foto: Marie Enoksson

Sanningen måste komma fram oavsett hur obehaglig och obekväm den är – samt att den ska leda till förändring av det samiska folkets situation och verklighet. Citat ur Sametingets rapport


Stort behov av samisktalande personal inom vården Behovet av språk- och kulturanpassad hälso- och sjukvård för samer är bakgrunden till ”Kunskapsnätverket för samisk hälsa”. Sedan starten 2017 har ett stort antal medarbetare inom vården utbildats i samiska rättigheter och kulturförståelse. – Samer som urfolk har rätt att bli kulturellt förstådda vid sina vårdbesök, säger Sofia Kling, huvudkoordinator för Kunskapsnätverket för samisk hälsa, som är ett samarbete mellan fyra regioner. Att samer är en osynlig minoritet blir ett problem inom vården. Idag finns kompetens om olika invandrargrupper. Men är man same, dessutom med renskötarbakgrund, är det precis lika viktigt att vårdpersonalen kan ställa kultursensitiva frågor. Typ, finns det något i din bakgrund som jag behöver veta för att kunna hjälpa dig? – Vårt uppdrag är att förmedla information och kunskap som vården behöver om samisk historia, kultur och identitet. Ofta vet de ingenting. Det är tvärtom oftast den sjuke som får utbilda personalen, konstaterar Sofia Kling.

Hon tar psykisk ohälsa som exempel, där ju terapin är berättande. Då är det naturligtvis oerhört viktigt att bli förstådd. Det kan vara trauman som uppstått i ens liv, i arbetet, kanske som renskötare med stress kring rovdjur och interna konflikter. Ofta ett resultat av konflikter med majoritetssamhället. Men det handlar inte bara om okunskap, betonar Sofia Kling. Här finns även fördomar efter månghundraårig diskriminering. – Det är en högt prioriterat och fortfarande sårig fråga. Det är också en anledning till att samer har förhållandevis lågt förtroende för samhällets välfärdsinstitutioner. Men okunskap kan även visa sig i exotifiering. Det vill säga en fascination av den samiska identiteten, något man helst vill slippa när

– Vårt uppdrag är att förmedla information och kunskap som vården behöver, säger Sofia Kling, huvudkoordinator för Kunskapsnätverket för samisk hälsa.

man söker vård, även om det är i all välmening. Kunskapshöjande insatser är därför angelägna. Det vill säga det som Kunskapsnätverket för samisk hälsa jobbar med, att träffa personal på olika nivåer inom vården i regionerna Norrbotten, Västerbotten, Jämtland Härjedalen och Dalarna. – Varje län har sin egen länskoordinator. Det arbetet är nu etablerat, vården känner till oss och vänder sig oss för att få hjälp. Här har vi verkligen mött ett stort behov.

gratis och öppen för alla som vill lära sig mer om det samisk kultur. Det har redan visat sig vara ett utmärkt verktyg, som även används inom kommunala verksamheter och vid universitet och högskolor, och inte bara i landets norra regioner. – Fördelen är att kunna gå tillbaka, lyssna på nytt och på så sätt fräscha upp sin kunskap gång på gång, avslutar Sofia Kling.

Sedan 2020 finns även en e-utbildning i samisk kulturförståelse på webben,

Med samiska språket som drivkraft Sophia Rehnfjell är renskötare, kulturarbetare, journalist och jobbar nu även som lärare i Lycksele kommun. I hennes olika engagemang och uppdrag finns alltid det samiska språket med som en bärande drivkraft. Sophias pappa talade flytande samiska som barn. Men i skolan blev det tvärnit, där skulle alla prata svenska. Han tappade språket och kunde därför inte föra det vidare till sina barn. – När jag blev mamma för 16 år sedan och tänkte på vad som är viktigt i livet kände jag, ”Jag måste lära mig samiska”, berättar Sophia. I hennes fall var det fråga om umesamiska, ett språk på utdöende. Det fanns ingen ordbok och inga böcker att läsa. Att lära sig språket var alltså inte det lättaste. – Jag insåg att det här kommer att ta tid. Jag hade då ett turistföretag men ville göra något annat, framför allt öka kunskapen om oss samer.

KAN DU SAMISKA? VI BEHÖVER DIG!

Så det blev ett helt år på ett arkiv i Umeå. Där satt Sophia och letade och återtog gamla ord som hade använts inom renskötseln. Hon tog massor av kopior på gamla papper, dokument och bandinspelningar. – Jag hittade jättemycket. I bilen fram och tillbaka satte jag på play, lyssnade och fattade ingenting. Jag kollade också med pappa, tog tid, frågade och frågade. Det väckte honom. Ju mer han hörde, desto mer kom språket tillbaka. Efter ett år förstod jag. Det var fantastiskt, berättar Sophia. – Att äga sitt språk öppnar dörrar till hela vår kultur, historia och identitet, även till jobb. Det har förändrat mitt liv totalt. Att kunna föra språket vidare, både inom familjen och i mitt jobb som lärare och i andra sammanhang, gör mig lycklig. Sophia berättar att väldigt mycket har hänt under de senaste åren. I dag finns en ordbok på umesamiska, men inte bara det. Det finns framför allt ett stort intresse bland samer att lära sig sitt eget språk. Både bland barn, ungdomar och föräldrar, säger Sophia, som brinner för att sprida sitt eget språk så mycket det bara går.

Sophia Rehnfjells liv ändrades radikalt när hon lärde sig sitt ursprungliga modersmål, umesamiskan, som hon nu brinner för. Som både rensköterska och lärare i samiska händer det ibland att hon bedriver fjärrundervisning från renhagen via länk Foto: Anna-Marja Kaddik

Det inkluderar givetvis även kunskap om samisk kultur. – Jag tänker att det gäller att smida medan järnet är varmt. Jag hinner knappt med alla erbjudanden om uppdrag och jobb, kurser, föreläsningar och översättningar. Behovet av samisktalade personal är jättestort, överallt inom vård, omsorg, skola, kommunala förvaltningar och myndigheter. Här finns fantastiska möjligheter.

Vårt uppdrag som kommuner är att främja samisk kultur och har därför ett ständigt behov av dig sig kan tala och skriva samiska. Du behövs i förskolan, i barnverksamheter och inom äldreomsorgen. Vi behöver också hjälp med översättningsarbete av olika slag, till hemsidor och övrig information. Läs mer på kommunernas hemsidor.


08 | H EL A D E N N A B IL AGA ÄR EN ANNONS F RÅ N S AM ET I N GET

Årets stipendiater i sameslöjd Varje år delar Sameslöjdstiftelsen Sámi Duodji ut Asa Kitok-stipendiet i samband med Jokkmokks marknad i februari. Stipendiet som kan sökas av samiska slöjdare och konsthantverkare, har hantverksmässig och konstnärlig kvalitet som grundkriterium. Årets två stipendiater heter Katarina Spik Skum och Kristoffer Åström. TEXT: Per-Åke Hultberg

– Jag jobbar med både mat och slöjd. Det passar mig perfekt RISTOFFER ÅSTRÖM är både kock och slöjdare och vill med det han gör visa länken mellan mat och samisk slöjd. Alla hans föremål, kåsor, smöraskar, knivar och slevar, har direkt koppling till matlagning. Det var också med matlagning allt började. – Jag tröttnade på maten hemma. Det var renkött och fisk, inte så mycket variation, så jag tänkte, det är lika bra att göra det själv. Då blir det som jag vill. Det är samma sak med slöjden. Jag vill uttrycka min egen personlighet, även om jag utgår från äldre slöjdares formspråk.

Kristoffer Åström slöjdar i trä. Det är hela tiden stor efterfrågan efter kåsor, gjorda av björkvril, berättar han. Det vill säga av utväxta knölar på träden. En restaurang i Shanghai ville ha 50 kåsor och 50 knivar. ”De förstod nog inte hur kostsamt det skulle bli”, säger Kristoffer och skrattar.

KRISTOFFER ÅSTRÖM är en väl etablerad kock, känd för sina gästspel med samisk mat på Michelinkrogar i Stockholm. Han kunde mycket väl ha fortsatt på den banan, slagit sig ner i Stockholm och tagit del av, som han säger, storstadslivets alla frestelser. Men han ville hålla sig till Norrland och sina hemtrakter. – Storstadslivet lockar inte alls. Jag bor och är uppvuxen i Blaikliden, en liten by vid fjällkanten, med naturen rakt utanför dörren. Här finns ingen stress, det är det viktigaste av allt. Livet blir så mycket enklare, även billigare. Här finns heller

inga frestelser som onödiga caffe latte, säger Kristoffer och skrattar. Även om hans yrkesbana startade med matlagning har slöjden alltid funnits med via Kristoffers far, Max Lundström, som är en känd sydsamisk slöjdare. – Jag är som uppvuxen på hans verkstadsgolv. Men det var först efter att jag tröttnade på restaurangbranschen, efter att ha kuskat runt i landet i många år, som slöjden blev viktig för mig. I dag jobbar jag både med mat och slöjd. Det passar mig perfekt. KRISTOFFER BETONAR att samisk mat och slöjd är viktiga kulturbärare, som dessutom ligger helt rätt i tiden. Båda har stort ekologiskt fokus med bra råvaror och omsorgsfull hantering. Det är levande traditioner som hela tiden ska fortsätta utvecklas. Efter att Kristoffer i sommar jobbat på ett snabbmatshak i Trappstegsforsen, där lite roligare snabbmat serverades, till exempel fish´n chips med sik, harr och abborre, är det nu mest slöjd på agendan. Att han är glad att ha fått Asa Kitok – stipendiet går inte att ta miste på. – Att som samisk kock bli erkänd även som slöjdare, känns naturligtvis extra roligt. 

Slow Food Sápmi företräder samiska matföretagare och samer intresserade av samisk mathållning och hållbar resursförbrukning. SMAK PÅ SÁPMI – tradition, innovation och framtid Boken sprider kunskap om samisk mat och är en inspirationskälla till att laga den. Innehållet är skapat av Slow Food Sápmi i samarbete med samiska matprojekt och producenter från svenska Sápmi. Skanna QR-koden

Lär dig mer om det samiska köket, samisk mat och mathantverk.

220 SEK + frakt

Gå in på samiskkunskap.se Ett utbildningsprojekt mellan Slow Food Sápmi och Svenska Samernas Riksförbund.

med stöd av


HEL A DEN N A BI L AGA ÄR E N AN N O N S FRÅN S A ME T I N G E T | 09

Sameslöjdstiftelsens verksamhet syftar till att på bästa sätt förvalta samisk slöjd samt skapa kunskap kring och utveckla samiskt kulturarv. Genom kurser och stipendier, som riktar sig till slöjdare och konsthantverkare, har Sámi Duodji till uppgift att stödja fortsatt utveckling samt verka för att samisk slöjd blir synliggjord på olika arenor. Katarina Spik Skum brinner för att ta tillbaka kunskap som gått förlorad. Hon söker därför kontinuerligt i museisamlingar med målet att skapa nytt utifrån gamla samiska föremål. Foto: Simon Eliasson

– Vi ska återta gammal kunskap som gått förlorad ÅDE HENNES mamma och mormor sydde kläder, till vardag och fest. Så det här med duodje, samisk slöjd, var en naturlig del i Katarina Spik Skums barndomshem i Jokkmokk. I tonåren började hon själv tillverka sina första egna alster, väskor och andra mindre föremål. Att nu, några decennier senare, med stor erfarenhet och kompetens i ryggsäcken, ha blivit tilldelad Asa Kitok – stipendiet ser hon som ett stort erkännande. – Att få övriga samers erkännande är det finaste man kan få som samisk slöjdare. Det är verkligen ett kvitto på kvalitet på det jag jobbar med. Så jag är jätteglad och uppmuntrad, säger Katarina Spik Skum.

PRECIS SOM FÖR så många andra slöjdare hade åren på Samiskt utbildningscentrum i Jokkmokk en stor roll i hennes fortsatta skapande. Katarina var då 21 år och minns utbildningen som bred där man som elev får testa olika tekniker. Det gav mersmak. – Men på den tiden fanns det ingen ytterligare utbildning i Sverige i sameslöjd så jag utbildade mig till lärare, eftersom jag då var i behov av arbete med fast lön. Slöjden fick bli en fritidssyssla. Men jag hade hela tiden en stark vilja att gå vidare. Jag ville lära mig mer. TIO ÅR FLÖG I VÄG. Så öppnades en ny dörr. Katarina tog nu möjligheten att börja studera duodje på Samiska högskolan i Kautokeino i Norge. Efter fem år på distans kunde hon skriva in Bachelor och Master i sitt CV.

Duodji är slöjd och det konsthantverk som tillverkats av samer, dvs. det som utgår från samiska traditioner, samiskt formtänkande, samiska mönster och färger.

Asa Kitokstipendiet – Jag tyckte att jag redan hade en bred kunskap men insåg då att det fanns så otroligt mycket mer att lära. Jag var färdig 2015 och har sedan dess jobbat på halvtid som slöjdare i eget bolag. Nu är jag redo att fortsätta på heltid, säger Katarina med ett stort leende. Hennes fokusområde är samiska dräkter, skinnväskor och annat. Dessutom nyskapande inredning och möbler, mot konsthållet, i andra material och färger än det traditionella. – Jag skriver även läromedel och för kunskapen vidare genom föreläsningar, kurser och workshops. Det är så viktigt, betonar Katarina, vars vetgirighet kring duodje gör att hon kontinuerligt söker i museisamlingar med målet att skapa nytt utifrån gamla samiska föremål. – Det finns en fantastisk kunskap som gått förlorad. Den ska vi ta tillbaka. 

Se vårt kursutbud och följ oss på våra sociala medier

samernas.se

Sameslöjdstiftelsen delar årligen ut ett arbetsstipendium till minne av Asa Kitok. Asa var en konsthantverkare som spred kunskap om samernas rotslöjd, en kunskap som hon lärt sig i sin barndom i Sörkaitums sameby i Gällivare kommun, kunskap som var nära att försvinna i början av 1900-talet. Arbetsstipendiet är på 50 000 SEK och kan sökas av alla samiska slöjdare och konsthantverkare verksamma i Sverige. Läs mer på sameslojdstiftelsen.com


10 | H EL A D E N N A B IL AGA ÄR EN ANNONS F RÅ N S AM ET I N GET

”Det är jätteviktigt att vi försöker förstå varandra” Niklas Jonsson är 24 år, bosatt i Holmsund utanför Umeå. Han är uppväxt i en renskötarfamilj som sedan generationer tillbaka tillhör Gran sameby i Västerbotten. Själv jobbar Niklas deltid som renskötare och har sedan 2018 jobbat aktivt med samebyns renbruksplan, bland annat med hjälp av drönare. TEXT: Per-Åke Hultberg FOTO: Sofie Wener

N ikl

as

Jo

ENBRUKSPLANEN är ett bra och viktigt n verktyg för oss so ns själva, men huvudpoängen som jag ser det, är att den är ett hjälpmedel att skapa förståelse mellan oss och exploatörer av mark som påverkar vår verksamhet. Niklas berättar att han varit med i ”arbetet” med renar så länge han kan minnas, speciellt sommartid vid den spännande kalvmärkningen på fjället. Gran sameby är en fjällsameby som har sina åretruntmarker i Sorsele kommun. Hela betesområdet för de cirka 7 000 renarna sträcker sig som en långsmal remsa från fjällen, vid och över norska gränsen, ut mot kusten, norr om Umeå. På den årliga vandringen finns ett flertal hinder, vindkraft, skogsbruk, och svåra passager över vägar och järnväg. Det kan också vara svårgenomträngliga skogsområden. Det är det här som renbruksplanen dokumenterar. Att visa vilka marker som

Renskötaren Niklas Jonsson, till vänster på bilden, i samtal med Max Blomqvist. används, när hur och varför. – Vi ritar upp områdena och dokumenterar i text, bild och film hur året ser ut och varför vi använder ett visst område. Det är ett levande dokument, där ett år inte alls är likt nästa, mycket beroende på väder och vind, till exempel snömängden. Det är också viktigt att variera vilka marker vi använder så att naturen mår bra och håller sig frisk, poängterar Niklas Jonsson.

nande att se. Ju mer information desto bättre. Man kan alltid lära sig mer. Med GPS-halsband kan vi se exakt hur renarna rör sig. Vi använder även flygfilm och drönare för dokumentation, allt för att samla så mycket data som möjligt. Niklas själv är en varm anhängare av just drönare, som är så mycket billigare än flygfoto och inte minst så mycket bättre för miljön. – Under vissa omständigheter går det dessutom fantastiskt bra att driva renarna med drönare. Det går lugnt och fint utan att de stressas. Det känns riktigt bra.

ATT SAMEBYN HAR NYTTA av dokumentationen som lagras i dokumentationsverktyget RenGIS råder det ingen tvekan om. Bara möjligheten att kunna gå tillbaka och år från år se hur markerna använts, hur de förändras och varför. – Det är både värdefullt och spän-

MEN SOM NIKLAS redan betonat, det viktigaste med renbruksplanen är att skapa större förståelse hos andra markanvändare för samebyarnas verksamhet, behov och rättigheter. – Det är jätteviktigt att vi försöker förstå varandra. Till exempel konsekven-

sen av en skogsåtgärd. Med öppenhet från båda sidor blir det så mycket lättare att komma överens och framför allt, att komma fram till så bra lösningar som möjligt. Det handlar om att ge och ta. – Alla måste förstå att vissa förändringar kommer att ske. Norrbottniabanan byggs just nu, det kan vi inte ändra på. Det kommer också att byggas en ny bro vid utbyggnaden av E4, fyra mil från Umeå. Det är självklart att det påverkar oss, i det fallet positivt. Det vanliga är att samebyarna kompenseras ekonomiskt när de förlorar mark. Varför inte titta på andra mer kreativa lösningar, undrar Niklas. – Om det förstörs för oss på ett område kanske vi kan kompenseras på ett annat med till exempel bra viltöverfarter. Jag tror på plussummespel om marken, där vi båda vinner, om bara viljan finns, avslutar Niklas Jonsson. 

Renbruksplanen – viktigt verktyg som beskriver samebyarnas markanvändning Renbruksplanen är ett verktyg för samebyarna att beskriva renskötselns markanvändning och används som underlag vid samhällsplanering, dialogmöten och samråd för att uppnå en bra dialog med andra markanvändare. – Renbruksplanen beskriver den gröna infrastrukturen för renskötseln, säger Caroline Blind, verksamhetsledare för arbetet med renbruksplaner på Sametinget. De är levande dokument som same-

byarna uppdaterar och utvecklar över tid. Dokumentationen gäller betesmarker, flyttleder, rastbeten och svåra passager. Även klimatförändringarnas påverkan på renbetet, anläggningar samt omvärldsfaktorer till exempel gruvdrift och vindkraftsanläggningar med mera kan dokumenteras. Renskötselrätten bygger på urminneshävd. Eftersom renar är vandringsdjur som finner sitt bete genom årstidsbunden förflyttning mellan olika betesområden är rennäringen beroende av det fria naturbetet. Det förutsätter tillgång till

ett landskap som möjliggör detta. Alla ingrepp som förändrar marken måste därför planeras och utföras med försiktighet så att helheten kan upprätthållas långsiktigt. Tidigare har kunskapen om renens livsmiljö, från fjäll till kust, via skogslandskapet, förmedlats muntligt från generation till generation. Tack vare Renbruksplanen blir den nu dokumenterad och kontinuerligt uppdaterad. Det gör att de sammanlagda effekterna av all markanvändning inom samebyn inklusive omvärldsfak-

torer blir tydligare. Allt samlat i ett enda dokument. – Förhoppningen är att berörda aktörer därmed ska förstå betydelsen av en sammanhållen grön infrastruktur, vilket är grundförutsättningen för att rennäringen ska kunna överleva, säger Caroline Blind.

Fotnot: Sedan 2016 har Sametinget ett regeringsuppdrag att ansvara för Renbruksplanen i samverkan med samebyarna och Skogsstyrelsen.


Det nyetablerade samiska kulturnätvärket Viermie K arbetar för att styrka det profesionella kulturlivet på svenska sidan av Saepmie. – Det samiska sättet att leva, arbeta och skapa har alltid hängt ihop och måste ses och förstås holistiskt. Till exempel har det traditionelt i samiskan inte funnits ord för konst och konstnärer, utan begreppen har i modern tid översatts till samiska. Ändå har praxis i Saepmie inte förändrats. Samisk kultur kan därför inte definieras inom vissa termer eller fack enligt den västerländska modellen, förklarar Ellen Berit Dalbakk som är koordinator i Viermie K. Saepmie är en gränsöverskridande nation som sträcker sig över fyra nationalstater: Finland, Norge, Ryssland och Sverige. Samiska kulturskapare reser, arbetar och lever över dessa gränser och samer anser sig vara ett folk och en nation. Samisk konst och kreativ praktik är ofta till sin natur hållbara och arbetar efter principerna för att föra kulturarvet och jorden vidare till kommande generationer. – Allt detta kan vara komplext och därfor är det viktigt att skapa förståelse för att samiska kulturverksamheter behöver ledas av samiska personer och att samiska stödsystem behöver bedömas av samiska experter. Viermie K får gärna ses som en resurs och expert i det här sammanhanget, tillägger Dalbakk.

Viermie K kommer dock inte rundt det faktum at den samiska kulturen på svenska sidan av Saepmie er starkt underfinansierat. I en ny kartläggning gjord på uppdrag för nätvärket framkommer det att de offentliga kulturutgifterna per samisk invånare på svenska sidan av Saepmie är 659 kr. I jamförelse är de offentliga kulturutgifterna per svensk invånare 2959 kr enligt Myndigheten för kulturanalys i 2019. – Det offentliga Sverige behöver börja agera och ta initiativ till förbättringar för hela det samiska kulturlivet. Grunden för det samiska folkets kulturella rättigheter utgår bland annat ifrån Sveriges grundlag. Enkelt uttryckt ska det offentliga Sverige inte bara främja den samiska kulturen utan även genomföra särskilda positiva åtgärder för att se till att så sker, avslutar Dalbakk.

Om Viermie K

Viermie är sydsamiska och betyder nätvärk. Sex samiska kulturverksamheter såg et behov för et sådant nätvärk, och i 2019 etablerades Viermie K av Aejlies i Tärnaby, Gaaltije i Östersund, Giron Sámi Teáhter, Såhkie – Umeå sameförening, Sameföreningen i Stockholm och Tjállegoahte – Författarcentrum Sápmi. Viermie K har i dag et samarbetsavtal med de fyra nordligaste regionerna på svenska sidan av Saepmie.

BEGRAV MITT B EGRAV M ITT HHJÄRTA JÄRTA VVID ID UUDTJAJAURE DTJAJAURE Lars Norberg/Udtja Lasse växte upp i en by i norr, han gjorde karriär som

Lars Norberg/Udtja Lasse växte upp i en byom i norr, han gjorde diplomat, han fick prestigefyllda uppdrag runt i världen, han varkarriär som diplomat, han fick prestigefyllda uppdrag runt om i världen, han var medlare i kriget på Balkan. medlare i kriget på Balkan. Men så fick han ett uppdrag som skulle visa sig svårare än allt annat, han

Men så fick han ett uppdrag som skulle visa sig svårare än allt annat, han skulle medla mellan den svenska och norska regeringen om var renarna skulle medla mellan den svenska och norska regeringen om var renarna skulle få beta. Han besökte 30 samebyar, han satt i hårda förhandlingar skulle få beta. Han besökte 30 samebyar, han satt i hårda förhandlingar med norrmännen, till slut presenterade han ett förslag som samerna i med norrmännen, till slut presenterade han ett förslag som samerna i Sverige sa ja till. Men vad sa den norska regeringen och den svenska? Sverige sa ja till. Men vad sa den norska regeringen och den svenska? Vem var han? Toppdiplomaten som kom från en by i Norrbotten, från

Vem var han? Toppdiplomaten som kom från en by i Norrbotten, från Varjisträsk, där hans bästa vänner var samer. Varjisträsk, där hans bästa vänner var samer. ”Samiska teatern knäpper UD på näsan” – SVT Kultur, Oskar Anesten M anus: Tomas Bresky ”Pjäsen om Udtja-Lasse, ett mäktigt allkonstverk” – NSD, Birgitta Östling R egi: Eva Gröndahl Dramaturg: Carsten Palmær Manus: Bresky K ompoTomas sitör: Rolf Hedberg SRegi: kådeEva speGröndahl lare: Kristin Solberg, Paul Ol Jona Utsi & Tomas Lindström Dramaturg: Carsten Palmær Kompositör: Rolf Hedberg U rpremiär 2Kristin 9 sepSolberg, tembePaul r påOlGJona ironUtsi Sá m i TeáhLindström ter i Kiruna Skådespelare: & Tomas

Turné i Sápmi och Sverige oktober-december 2021.

Urpremiär 29 september på Giron Sámi Teáhter i Kiruna

SVERoch IGESSverige FÖRFATTAoktober-december RFOND Med stödi från Turné Sápmi 2021.

Läs www.samiteahter.org Medmer stödpå: från SVERIGES FÖRFATTARFOND Läs mer på: www.samiteahter.org

Foto: Hans-Olof Utsi Foto: Elin Anna Labba

Viermie K vill främja förståelsen för samisk kultur


12 | H EL A D E N N A B IL AGA ÄR EN ANNONS F RÅ N S AM ET I N GET

Ninija Axelsson gav blommor till Kronprinsessan Victoria på Sametingets öppnande i Lycksele tidigare i år. Ninija läser sydsamiska.

Stort intresse för de samiska språken – Sprids ut i hela landet via fjärrundervisning Lycksele kommun är ett bra exempel, för att inte säga unikt, på hur en kommun kan arbeta med undervisning i samiska språk, både lokalt och via fjärrundervisning och därmed också medverka till att väcka liv i hotade språkvarianter. TEXT: Per-Åke Hultberg FOTO: Privat

EHOVET av lärare i samiska är mycket stort, runt om i hela landet. Problemet är och har varit att få tag på lärare. Där har Lyckseles fjärrundervisning blivit ett succékoncept. – Vi bedriver i dag undervisning i fyra av fem samiska språk i grundskolans alla årskurser upp till och med gymnasiet. Och det med sju egna lärare i sydsamiska, nordsamiska och umesamiska. Undervisning i lulesamiska köper vi in via Sameskolstyrelsen, berättar Johan Sandberg McGuinne, förstelärare i samiska som själv undervisar i sydsamiska, engelska och tyska. Han och övriga lärare i samiska utgör ett eget arbetslag och är anställda på heltid. Utöver att undervisa de cirka 40 egna eleverna har de även fjärrundervisning till elever i 17 kommuner runt om i landet. Från Ale kommun och Kungsbacka längst ner i söder till bland andra Stockholm och Uppsala, med en majoritet i Norrland. Även till folkhögskolor och gymnasium. – Den här omfattningen hade varit omöjlig utan fjärrundervisning. Den är

vår framgångsfaktor och samtidigt förutsättningen för att vi kan erbjudas heltidstjänster, eller så mycket som var och en av oss önskar, förklarar Johan Sandberg McGuinne. MEN BAKGRUNDEN är inte lika lysande. Skolchefen Samuel Lundström berättar bakgrunden, varför Lycksele kommun satsat som man gjort. – Det är i och för sig helt naturligt att vi bör ha bra undervisning i samiska. Lycksele ligger mitt i Sápmi med fem samebyar inom vår kommun. Lycksele ligger också i gränsområdet mellan umesamiska och sydsamiska. Här finns även nordsamiska efter de tvångsförflyttningar av samer som ägde rum för mer än hundra år sedan. Men bra förutsättningar för de samiska språken hade vi verkligen inte, konstaterar Samuel Lundström. I stället blev Lycksele 2012 riksbekant efter att elever förbjudits att prata samiska på skolgården. – Det var både pinsamt och olyckligt, något vi var tvungna att göra något åt. Vi bestämde oss, Lycksele ska inte bara bli känd som en bra kommun för samiska elever. Vi ska också bidra till att revitalisera de samiska språken, säger Samuel Lundström. Problemet var att kunna erbjuda heltidstjänster, ett problem som Lycksele delar med alla andra kommuner som vill erbjuda minoritetsspråk. Vanligtvis är elevunderlaget så pass litet att man oftast bara kan erbjuda lärartjänster på upp till 20 procent. – Det gör det närmast omöjligt att rekrytera lärare. Så vi kollade upp närliggande kommuner och frågade om de var intresserade av att köpa undervisning av oss om vi anställde lärare på heltid. Och intresse fanns. Vi började där och har sedan fortsatt utan att behöva marknadsföra oss. Det har gått ryktesvägen, säger Samuel Lundström.

Lycksele kommun bedriver undervisning i fyra av fem samiska språk i grundskolans alla årskurser upp till och med gymnasiet. I DAG ÄR LYCKSELE en av Sveriges största förmedlare av samiska via fjärrundervisning, dessutom världens största leverantör av umesamiska, ett språk som var på väg att dö ut. – Här har vi utan tvekan bidragit. Vi har tre lärare i umesamiska som är det minsta språket. Här ser vi en stor ökning av elever och har nu tre barn i förskoleåldern som har umesamiska som modersmål. Det är vi ganska stolta över, säger Johan Sandberg McGuinne. Innan den här satsningen hade Lycksele ganska få elever i samiska. I dag 7–8 år senare finns ett stort intresse bland barn och ungdomar att lära sig sitt ursprungliga modersmål. Ofta i familjer där föräldrarna inte själva kan språket och därför inte har kunnat föra det vidare. – Nu brinner en ny generation för att ta tillbaka det. Och tar man tillbaka språket så får man samtidigt hela kulturen, det hänger ihop. Ofta blir det en resa för hela familjen, tillbaka till sina rötter, säger Johan Sandberg McGuinne. Bland kommuner runt om i hela landet finns ett engagemang att ge språkunder-

visning till samiska barn. Men helst inte inom skoldagen. Det gör att många av barnen tappar sin motivation – Här har vi en utmaning, menar Johan Sandberg McGuinne. Upplägget måste vara genomtänkt utifrån skoldagen så att det också blir smidigt och attraktivt för eleverna. Ytterst handlar det om att rädda språket. En sak är säker, trenden har vänt, fler och fler med samiskt ursprung vill lära sig sitt modersmål. 

Vi har nu tre barn i förskoleåldern som har umesamiska som modersmål. Det är vi ganska stolta över. Johan Sandberg McGuinne


Jillie Ren & Vilt Kvalitetskött från Åarjelsaepmie

Det börjar med löftet som renägaren ger renkalven på försommaren vid märkningen: jag ska ta hand om dig och skydda dig. Det löftet tas ett steg vidare vid vår anläggning för förädling strax utanför Funäsdalen, västra Härjedalen. Kärnan i verksamheten är att hantera varje bit på bästa möjliga sätt, av kärlek och respekt till djuret. Styckeriet är en mindre, toppmodern anläggning. Här jobbar kunniga och erfarna medarbetare med styckning, skavning, torkning, rökning och packning, med kvalitet i fokus i varje steg. De färdiga produkterna levereras till restauranger, butiker och grossister i hela landet. För de som vill handla direkt till eget bord finns en webbshop samt egen deli-butik i Funäsdalen. Det ingår alltid några ord om köttets ursprung, om aktuellt i renskötseln, eller om annat från verksamheten. Långsiktighet finns med i hela arbetet, så även inom relationerna. Renar köps in från Sveriges fyra sydligaste samebyar: Eajran Sijte, Mihten Sijte, Ruvhten Sijte och Handölsdalens sameby. Renarnas betestrakter sträcker sig från Särna, norra Dalarna, till Åre, västra Jämtland. Tillgång till två närbelägna slakterier ger korta transporter. Älgar köps in från jägare i samma geografiska område. ’Jillie’ i namnet betyder ’väster’ på sydsamiska, och syftar just på verksamhetens läge.

Att jobba med renar är en livsstil. Året, dagen, varje Att jobba med renar är en livsstil. Året, dagen, varje ögonblick är beroende av och baserat på djurens vanor ögonblick är beroende av och baserat på djurens vanor och på tidigare generationers kunskap och rutiner. och på tidigare generationers kunskap och rutiner. Familjen Rensberg som driver styckeriverksamheten Familjen Rensberg som driver styckeriverksamheten hör till Ruvhten Sijte, landets näst sydligaste sameby. hör till Ruvhten Sijte, landets näst sydligaste sameby. Vinterns lavbete är i Särna-skogarna; sommarens och Vinterns lavbete är i Särna-skogarna; sommarens och höstens grönska, örter och svamp runt Funäsfjällen. höstens grönska, örter och svamp runt Funäsfjällen. Renarna rör sig kontinuerligt utifrån säsong, väder och Renarna rör sig kontinuerligt utifrån säsong, väder och yttre händelser, och renskötarna med dem – längs uryttre händelser, och renskötarna med dem – längs urminnes flyttleder och förfäders boplatser. minnes flyttleder och förfäders boplatser. Med en stabil grund i historien finns närvaron i nuet Med en stabil grund i historien finns närvaron i nuet och siktet på framtiden. och siktet på framtiden. För den fortsatta utvecklingen har anläggningen nyligen För den fortsatta utvecklingen har anläggningen nyligen byggts ut till dubbla ytan med nya frysar, kylar, förädbyggts ut till dubbla ytan med nya frysar, kylar, förädlingsutrymmen – och nya möjligheter. Investeringen lingsutrymmen – och nya möjligheter. Investeringen säkrar upp för bättre flöden i det dagliga arbetet och ger säkrar upp för bättre flöden i det dagliga arbetet och ger ytor för nya produkter, arbetssätt och nya marknader. ytor för nya produkter, arbetssätt och nya marknader.

I samhället ökar medvetenheten och efterfrågan på I samhället ökar medvetenheten och efterfrågan på livsmedel som är hälsosamma samt miljömässigt och livsmedel som är hälsosamma samt miljömässigt och etiskt hänsynsfullt producerade. Med renarnas friströvetiskt hänsynsfullt producerade. Med renarnas friströvande naturbete, köttets låga fetthalt och höga andel ande naturbete, köttets låga fetthalt och höga andel omega3, samt frånvaron av tillsatser och antibiotika, omega3, samt frånvaron av tillsatser och antibiotika, fyller renköttet stora och växande behov. Renen är en fyller renköttet stora och växande behov. Renen är en unikt anpassad förädlare och gör guld av den knappa unikt anpassad förädlare och gör guld av den knappa betesresursen på fjället: ren och hållbar mat. betesresursen på fjället: ren och hållbar mat.

Sedan 27 år tillbaka görs årliga leveransturer till Stockholm-Uppsala, efter förbeställning och med upphämtning på angiven ort. Det är en glädje vid varje tillfälle att återse trogna kunder och att träffa nya. Till västkusten skickas en förbeställningsleverans i samarbete med en restaurang, som sköter utlämningen och dagen till ära sätter upp en läcker renmeny. På anläggningen sker ett intensivt arbete inför dessa turer. Vid höstens Stockholmstur fylls en lastbil för att köras raka vägen ner mot huvudstaden, och produkterna lämnas ut vid fyra anhalter. Nya orter läggs till när efterfrågan uppstår och leveransmöjlighet kan ordnas, och det finns alltid plats för fler att ansluta. Årets turer planeras just nu för fullt. BESTÄLLNIGNSSÄTT: Mer info på www.jillie.se BESTÄLL SENAST 22/11!

• WEBBSHOP • Leveranstur Sthlm-Uppsala • Leveranstur Varberg

”Välkommen att ta del av vårt liv, genom smaken av skogslav och fjällörter, spirande vårar och färggranna höstar, i vår del av Åarjelsaepmie.” Marcus & Josefin

www.jillie.se  info@jillie.se  Instagram och facebook: @jillierenovilt 

Buresboahtin min mánáidjovkui Várrái Gillar du tidningen du håller i?

VI HJÄLPER ERT FÖRETAG ATT NÅ UT! H E L A D E N N A B I L AGA ÄR E N AN N ON S F RÅN SA M E T I N G E T

Samer OM SV ER I G ES URSP R UNG SFOLK SA MER NA OCH D E RA S L A N D

RENBRUKSPLANEN Hjälpmedel till ökad förståelse

I Luleå kan ditt barn gå på förskola och lära sig nordsamiska. I Charlottendals tvåspråkiga förskola, i avdelningen Várri pratar personalen nordsamiska med barnen, mellan kl. 9 och 15 varje dag. Metoden kallas för språkbadsmetodik och går ut på att barnet använder språket på ett meningsfullt sätt i sitt naturliga sammanhang.

Sidan 10

AUGUSTPRISAD

SANNINGEN

MAT & SLÖJD

Ann-Helén från Soppero

Nu ska den upp på bordet

Viktiga kulturbärare

Sidan 4

Sidan 6

Sidan 8-9

Luleå kommun ingår i förvaltningsområden för meänkieli, finska och de samiska språken. Nyfiken på Luleås arbete med samiska? Läs mer www.lulea.se/language/davvisamegiella

070 574 66 24 | thomas.lahti@tlmediagroup.se www.tlmediagroup.se


14 | H EL A D E N N A B IL AGA ÄR EN ANNONS F RÅ N S AM ET I N GET

Renbiten i Grövelsjön I Grövelsjön, mitt i fjällvärlden i norra Dalarna, alldeles intill norska gränsen några mil från Idre, driver renskötaren Peter Andersson det samiska företaget Renbiten tillsammans med sin fru, dalkullan Helena. Fokus ligger på upplevelser av den samiska kulturen, allt ifrån mat, vandring med renar till guidade turer och boende på fjället.

ET BÖRJADE MED en butik på försök för 14 år sedan efter att Peter och Helena hade funnit varandra. Peter förklarar att det numera är omöjligt för renskötare att klara ekonomin utan jobb vid sidan om. Han hade därför länge funderat på att få ut mer av sina renar, att ta hand om köttet själv till försäljning, i stället för att bara sälja till grossist. Tillsammans med Helena gjorde han slag i saken. – Det visade sig fungera alldeles utmärkt att ha en butik här i lilla Grövelsjön. I dag under turistsäsongen, sommar som vinter, är det högtryck med försäljning av förädlat renkött, färskt och rökt i alla dess former, älgkött och fisk, sameslöjd och souvenirer. Vi har nu även en butik med våra produkter i Falun, berättar Helena.

TEXT: Per-Åke Hultberg FOTO: Susanne Jobs

SUCCESSIVT UNDER ÅREN har makarna utökat sin verksamhet med en rad olika event och erbjudanden. Och intresset bara ökar. Till exempel guidade turer varje dag under turistsäsongerna, vandringar med renar, föredrag och berättelser om renskötsel och samisk historia. För att inte

Peter och Helena Andersson bjuder på fantastiska fjällupplevelser genom sitt samiska familjeföretag i Grövelsjön. tala om samisk matlagning. Här finns en jättestor efterfrågan, säger Helena. – Tänk bara att få komma riktigt nära renarna och klappa dem. Det är en fantastisk upplevelse för vem som helst, inte bara för barnen. Bland våra kunder finns både företag, skolor och självklart vanliga turister, både svenska och utländska. RENBITENS OMFATTANDE verksamhet har gett jobb till både familjemedlemmar och andra. Det har framför allt inneburit att Peters son kan arbeta som renskötare på heltid inom Idre sameby som familjen tillhör, Sveriges sydligaste.

Innan Helena träffade Peter jobbade hon som miljöinspektör i Mora. I dag har hon ett helt nytt liv. Ett liv som styrs av naturen och renarna, väder och vind. Inrutade dagar finns inte längre. – Att ha naturen och renarna in på livet, jag älskar det. Det händer saker hela tiden. Ingen dag är den andra lik. Sommaren som ju är högsäsong för turismen var i år otroligt intensiv med massor av gäster. Nyligen var det renskiljning, då alla som kan hjälps åt, och nu är slakten i full gång och kommer att pågå hela förvintern. Så det är fullt ös, hela tiden, säger Helena och skrattar. 

Balans i naturen

Renköttet är en klimatsmart småskalig, ekologisk och närproducerad råvara som efterfrågas alltmer. Till skillnad från många andra livsmedelsproducerande djur så lever renen fritt till stor del på naturbete, är fri från antibiotika och andra medicinska preparat. Det blir allt tydligare att marknaden efterfrågar hållbara klimatsmarta livsmedel, efterfrågan på renkött är i dag högre än vad vi kan erbjuda. MEN vi kan inte öka slaktuttagen på grund av att renarna inte lever fram till dagen de ska slaktas. Avsaknaden av en tydligt balanserad politik inom rovdjursförvaltningen, innebär att vi årligen förlorar nästan hälften av våra renar till rovdjuren. Det innebär att vi tappar upp till 50% av vår potentiella produktion av renkött. Att behöva tolerera ett bortfall på över 50 procent av produktionskapaciteten är helt oacceptabelt och ohållbart. Det skulle också vara helt otänkbart för vilken annan verksamhet som helst - inte alls bara för de renskötande samerna. Vi har accepterat en förlust till rovdjuren på max 5%, men det är inte acceptabelt att renen ska utgöra huvudfödan för rovdjuren. Det handlar helt enkelt om balans och jämlika förutsättningar i förvaltningen. ”Ge renskötarna mer ersättning”, är ett mantra som är återkommande när renskötsel och rovdjur debatteras i olika forum där den enda lösningen som förs fram är att renen ska utgöra föda för rovdjuren. Ett sådant synsätt är enligt vår uppfattning respektlöst mot oss och vår kultur. Omsorgen om renen är och har alltid varit grundläggande i den samiska traditionen. Denna omsorg grundar sig på djup kärlek, respekt och vördnad för det djur som har gett och ger oss så mycket. Rovdjur är och har alltid varit ett naturligt inslag i faunan i renskötselområdet där renar utgör en naturlig del av deras föda. Att så är fallet kan rimligen inte staten lastas för skulle en del ge uttryck för. Och det skulle nog kunna vara ett riktigt påstående att antalet renar som faller offer för rovdjur endast varit ett

resultat av naturliga betingelser. Men så är inte fallet. Staten utövar, genom sin rovdjurspolitik, ett aktivt inflytande över hur många renar som faller offer för rovdjur varje år. Antalet rovdjur i renskötselområdet är ett resultat av politiska beslut och myndighetsbeslut fattade inom den svenska statsförvaltningen. Staten påverkar också både renen och rovdjurens tillgång till ostörda marker, genom bland annat stora infrastruktur- och industrisatsningar. Ju större arealer som exploateras för allehanda ändamål, desto mindre blir det område som samernas renar och rovdjuren har att dela på. Paradoxalt nog så sker många av dessa satsningar under parollen ”grön omställning”, samtidigt som viktiga markområden försvinner, områden som många gånger är av stor betydelse för renen, rovdjuren och den biologiska mångfalden. Renskötseln är också mycket mer än en vanlig produktionsgren inom livsmedelssektorn. Framför allt är renen ett bärande fundament för den samiska kulturen. Renen har därmed också ett mycket större värde än enbart det rent ekonomiska. Det är inte bara för oss som i dag bedriver renskötsel som renen är viktig, renen är också central för våra rättigheter och kulturarv för att kommande generationer ska kunna ta vid. För oss är det avgörande att få en fungerande förvaltning som inte bara tar sin utgångspunkt i rovdjuren utan som också lyfter renen och renskötaren och deras naturliga plats i en ansvarsfull förvaltning. Om ingen förändring sker kommer rovdjursförvaltningen ock-

så i fortsättningen att formuleras utan hänsyn till de konsekvenser som den får för renskötseln och för det samiska folket, och i förlängningen även för rovdjuren. Vi vill vara en del av en hållbar omställning, bland annat genom att tillhandahålla en klimatsmart ekologiskt hållbar livsmedelsproduktion, men också genom att bidra till den biologiska mångfalden genom renens brukande av marken, där många växter i vår fjällvärld är beroende av renens betande. För att vi ska uppnå detta så krävs att våra beslutsfattare agerar för att skapa balans i lagstiftningen och i naturen, mellan renar och rovdjur. Grön omställning handlar inte bara om skogsbruk, gruvor, storskalig turism med mera, samtliga med stora ekonomiska intressen. En hållbar omställning innebär att samtliga aktörer måste ges samma förutsättningar och möjligheter.

Läs mer på sapmi.se


VÄLKOMMEN TILL EN STOR UPPLEVELSE Upptäck den storslagna utställningen »Arktis – medan isen smälter«, konstverket »Två riktningar« av Outi Pieski och videoverket »Birds in the Earth« av Marja Helander.

Djurgården • Stockholm


Sametinget är både en statlig myndighet med förvaltningsuppgifter och ett folkvalt samiskt parlament med uppdraget att verka för en Sametinget är både en statlig myndighet med förvaltningsuppgifter levande samisk kultur i Sverige. Det samiska parlamentet beslutaoch ett folkvalt samiskt parlament med uppdraget att verka för en de 2019 att Sametingets parlamentsbyggnad, BADJÁNEAPMI levande samisk kultur i Sverige. Det samiska parlamentet beslutaska placeras i Staare – Östersund. de 2019 att Sametingets parlamentsbyggnad, BADJÁNEAPMI ska placeras i Staare – Östersund. Just nu pågår planering och anpassning av BADJÁNEAPMI som är ritat av Murman arkitekter. Byggnaden andas samisk kultur och Just nu pågår och av för BADJÁNEAPMI identitet och ärplanering tänkt att bli enanpassning samlingspunkt alla samer ochsom en är ritat av Murman arkitekter. Byggnaden andas samisk kultur och viktig för symbol för alla urfolk i världen. identitet och är tänkt att bli en samlingspunkt för alla samer och en viktig för symbol för alla urfolk i världen.

Illustrationer: Murman arkitekter

Illustrationer: Murman arkitekter

SVERIGES ANDRA PARLAMENTSBYGGNAD SVERIGES ANDRA PARLAMENTSBYGGNAD BADJÁNEAPMI KOMMER ATT BADJÁNEAPMI KOMMER ATT BYGGAS I STAARE – ÖSTERSUND BYGGAS I STAARE – ÖSTERSUND