ZART! #1

Page 1


Zart!

(onomatopeya de “zartako”) (“zartako” hitzaren onomatopeia) Nerea Aguado, Martintxo Altzueta, Jota Jota Aos, Nico Aznárez, Flavita Banana, Belatz, Myriam Cameros, JJ Chas, Begoña Cía, Luis D., Irati FG, Roberto Flores, Ana Galvañ, Carlos Gambarte, Liébana Goñi, Goizane Herrera, Idoia Iribertegui, Cristina Jiménez, Adriá Llahí, Yolanda M.J., César Oroz, Pedro Osés, Berta Pérez, Javier Ramos, Raquel Samitier, Simonides, Sumus, Jorge Urabayen, Leire Urbeltz Logotipo / Logotipoa: Patxi Antón Ilustración de portada / Azaleko irudia: Leire Urbeltz Prólogo / Hitzaurrea: Patxi Irurzun Contraportada / Kontrazala: Laura Pacheco Maquetación / Maketazioa: Esther Cabrejas Imprime / Inprimaketa: Gráficas Alzate DL NA 1892-2019 / LG NA 1892-2019 Zart! es una iniciativa de Alberto Rodríguez Andrés y Tiza, asociación para la promoción del cómic que ha contado con la coordinación de Javier Pérez de Zabalza Vidaurre. Zart! Alberto Rodríguez Andrés eta Tiza, komikiaren sustapenerako elkartearen ekimena da. Javier Pérez de Zabalza Vidaurre izan da koordinazioaren arduraduna. Esta obra ha contado con una subvención del Gobierno de Navarra concedida a través de la convocatoria de Ayudas a la Edición del Departamento de Cultura, Deporte y Juventud. Lan honek Nafarroako Gobernuaren dirulaguntza bat izan du, Kultura, Kirol eta Gazteria Departamentuak egiten duen Argitalpenetarako Laguntzen deialdiaren bidez emana. Esta publicación ha sido realizada gracias al Programa de Ayudas a las artes plásticas y visuales del Centro de Arte Contemporáneo de Huarte en colaboración con la Dirección General de Cultura del Gobierno de Navarra. Argitalpen hau Arte Garaikideko Uharte Zentroak, Nafarroako Gobernuko Kultura Zuzendaritza Nagusiko sailarekin elkarlanean ateratako Arte Plastiko eta Ikusikoetarako diru-laguntza programaren bidez finantzatua izan da.


Patxi Irurzun Los mataría

Yo soy escritor porque no valía para dibujar. Uno de los primeros impulsos creativos de un niño es dibujar. Recuerdo que, de pequeño, cuando mi madre me castigaba, yo la pintaba hecha un adefesio y luego le pasaba el folio por debajo de la puerta de mi habitación. Como venganza no servía de mucho, porque ella, en lugar de enfadarse, se reía a carcajadas, pero aquello valía para reconciliarnos, y así yo iba aprendiendo inconscientemente que el arte tenía un valor terapéutico. Estuve dibujando historietas durante mucho tiempo, antes de dedicarme a la literatura. Hasta que dejé de engañarme a mí mismo y tuve que reconocer que solo sabía dibujar a los personajes de frente y que era un poco chapuzas y bastante cochino. Todavía guardo unos cuantos de aquellos cómics, con sus manchas de chorizo.

No fui, durante todos esos años, un gran lector de cómics, tal vez por despecho o frustración. Don Mikis, Mortadelos. Y en la adolescencia y juventud El Jueves, el TMEO... Pero, ya talludito, volví a casa, como un hijo pródigo. Para entonces las historietas habían pasado a llamarse cómics y después los cómics novelas gráficas. Y se habían hecho un hueco, abriendo el butrón desde los quioscos callejeros, en las librerías y las bibliotecas. En estas últimas volví a sentir la misma excitación de la adolescencia, cuando buscaba y descubría al tuntún autores y estos me llevaban a otros y todos me deslumbraban. A la intuición se ha sumado ahora la prescripción, gracias al Salón del Cómic de Navarra, que desde hace años me ha permitido descubrir el trabajo de nuevos autores, entre ellos el de un buen número de komikilaris locales, a los que siempre han cuidado y difundido; autores como los que componen esta publicación. A todos los admiro, con un punto de resentimiento y psicopatía. Ellos son lo que yo no pude ser. Y por eso, por pura envidia, los mataría, pero me valen más vivos y sanos, porque para que los demás no nos volvamos todavía más locos y más capullos, necesitamos que alguien siga pasándonos sus dibujos por debajo de la puerta, como sucede con estos cómics. Así que léanlos y después reconcíliense conmigo por haberles sometido al castigo de tragarse este prólogo, como casi todos, intruso y criminal.

Hil egingo nituzke

Idazlea naiz, marrazteko balio ez dudalako. Haurrek izaten duten lehenengo bulkada sortzaileetako bat marraztearena da. Gogoan dut umetan amak zigortzen ninduenean, zatar baino zatarragoa marrazten nuela amaren irudia eta, ondoren, logelako ate azpitik pasatzen nizkiola orriak. Mendekurako baino, berriz adiskidetzeko balio zuen horrek, ama haserretu ordez, barrezka hasten baitzen. Oharkabean, artearen balio terapeutikoaz jabetzen joan nintzen. Literaturan murgildu aurretik, urte luzez aritu nintzen istoriotxoak marrazten. Harik eta neure buruarekin gezurretan ibiltzeari utzi, eta onartu nuen arte, pertsonaiak aurrez bakarrik marrazteko gai nintzela eta nire marrazkiak nahiko zatarrak eta zikinak zirela. Garai hartako zenbait komiki gaurdaino gorde ditut, txorizoaren orban eta guzti. Urte guzti horietan, hisiaz, edo frustrazioak eraginda, ez nintzen komikizale amorratua izan. Don Miki eta Mortadelo-ren bat. Nerabezaro eta gaztaroan, berriz, El Jueves eta TMEO… Baina heldutakoan, gurasoen etxera bueltatzerik baino ez nuen izan. Ordurako, betiko istoriotxoak komiki izendatzen zituzten, eta gerora komikiak nobela grafikoak izatera pasa ziren. Bai, ordurako, kale-kioskoen, liburu-denden eta liburutegien arrakaletatik sartu, eta tokitxo bat izaten hasiak ziren. Liburutegietan, gazte nintzen garaietan bezala, autore berriak bilatzen nituenean eta aliritzian beste batzuk aurkitzean sentitzen nuen kitzika bera sentitu nuen. Denek liluratzen ninduten. Intuizioari beharra gehitu zaio orain, eta hori Nafarroako Komiki Aretoari esker izan da. Egitasmo honekin autore berri asko ezagutzeko aukera izan dut, tartean, hain ongi zaindu eta ezagutzera eman dituzten bertako komikilari ugari; hitzaurre hau sortzen lagundu dutenak. Denak miresten ditut, baina, haiekiko erresumin eta psikopatia puntu batekin, betiere. Haiek, nik egin ezin dudana egiten dute, eta horrexegatik, inbidia hutsagatik, hil egingo nituzke. Baina gehiagorako balio didate bizirik eta osasuntsu, hilik baino. Izan ere, are gehiago erotu, eta leloagoak izan ez gaitezen, norbaitek pasa beharko dizkigu bere marrazkiak ate azpitik, komiki hauen antzera. Beraz, irakurri itzazue, eta adiskidetu zaitezte berriz nirekin, hitzaurre arrotz eta kriminal hau irakurtzearen zigorra ezarri dizuedalako.



















DESPUÉS DE DIEZ AÑOS SIN DIBUJAR CÓMIC HE VUELTO, ES MÁS DIFÍCIL QUE DEJAR EL TABACO





@goide
















ORGANIZA ANTOLATZEN DU

FINANCIA FINATZATZEN DU

FINANCIA Y COLABORA FINATZATZEN DU ETA LAGUNTZEN DU

SUBVENCIONA DIRULAGUNTZA

PATROCINA BABESTEN DU

COLABORAN LAGUNTZEN DUTE


Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.