TIDNINGEN SE HIT!
Att hålla balansen
KRÖNIKA
Nej, hur energilös jag än är kan jag inte lägga av att leva. Jag försöker samla energi både för min egen del och för mänsklighetens del. Skickar böner till änglarna, till kosmos, till den gudomliga ursprungskällan, till Gud. Jag tar hand om det jag har närmast, min egen kropp och själ. Fyller tvättmaskinen. Plockar fram symaskinen och lagar byxorna jag vill fortsätta använda. Löser korsord för att hålla hjärnan igång. Letar fram böcker i min bokhylla som är värda att läsa om. Spelar spel, lyssnar på radio, mest musik. På lördagseftermiddagen blir det Klingan, detta härliga program med folkmusik från hela världen. Jag är tacksam för att jag har ett hem att vara i, en säng att sova i, pengar på kontot. Jag tänker varje dag på mina barn och barnbarn, deras ve och väl, vänner runt omkring. Och på det som händer i samhället och med vår jord. Blir förbannad och besviken över chefer i Nyköping som missbrukar sin ställning. Ger varandra fallskärmar bortom allt förnuft och gömmer sig bakom regelverk. Varför reagerar de inte på det orimliga med regler som gynnar några få? Blir glad när jag läser i Södermanlands Nyheter den 9 februari om Barnkulturcentrum. Där får barn måla, skulptera, klä ut sig, skapa fritt. Fler och fler hittar dit. De får skapa utifrån sin egen fantasi, ”vilket barn har rätt till, det står i barnkonventionen”, säger Lisbeth Sommarström. Blir glad att höra att kommunalrådet Urban Granström äntligen varit på Magasinet och kunnat se med egna ögon vilken fantastisk mötesplats det är. Hoppas nu också att han bidrar till att kommunen investerar där och ger Kulturföreningen Bergatrollen luft under vingarna. Blir glad när jag hör om fyrabarnsmamman Åsa Axelsson i Umeå. Hon drabbades av utmattning och bestämde sig för att under ett år sluta lönearbeta och testa om familjeekonomin kunde överleva på en lön. Hon blev frisk från alla sina sjukdomar och stressymtom. Och pengarna räckte. Jag vet av egen erfarenhet att tid är mer värt än pengar. Och hoppas att fler och fler inser det. Visst höjde några på ögonbrynen när jag valde att cykla med post under fyra år när mina barn var små. ”Du som är akademiker!” Jag gav mig tid och ork att vara mamma. Ingen professionell kunskap kan ersätta närvarande föräldrar. Barnens tid är ju liksom jordens resurser ändlig.
Jag är övertygad om att samhället skulle må mycket bättre om alltfler hoppar av ekorrhjulet. Alla skulle vinna på att fundera på hur hen kan uppnå balans i livet, både för sin egen del och med tanke på jordens överlevnad. Det går att röja nya stigar i hjärnan och hitta praktiska lösningar. Men hoppsan! På ledarsidan i SN 14 februari kallar Hanna Marie Björklund Åsa Axelssons val för ”Förrädisk flykt från ekorrhjulet”. Hennes argument är att tillväxten blir lägre om fler gör så. Och hur ska det gå då? Några måste dra in resurser till tillväxt! Är tillväxt verkligen det vi behöver? Kan det istället vara så att vi skulle må bra av nerväxt? Må bra av att vi alla, också politiker och tjänstemän/företagschefer hushållar med våra gemensamma resurser. Det slösas oerhört i vårt samhälle. Att välja ett annat sätt att leva innebär inte att vi för alltid slutar ha inkomster och slutar betala skatt. Vi behöver välja olika livslösningar i olika perioder av livet. För att må bra och ha balans. Så jag önskar att du Hanna funderar vidare på detta. Jag slutar med att citera Pia Skoglund, ekofilosof: "Varje utmattad undersköterska, varje tonåring som självskadar sig, varje arbetslös man på landsbygden med en ständig klump av oro i magen, varje desperat försök att lindra den individuella vanmakten med överkonsumtion av saker och händelser är ett symptom på en kultur som inte längre förmår hantera det levande på ett värdigt sätt." Vi gör alla på olika sätt, prövar olika stigar och det är alldeles bra och helt nödvändigt. Och det räcker kanske med ett hanterbart ja till uppmärksamt och trevande röjande av ringlande stigar genom okända marker? Det kanske går alldeles utmärkt om vi nöjer oss med jordens framtid och människans värdighet? /källa http://omställning.net/blogg/ behover-vi-positiva-visioner/
Hild Lorentzi hild@borsljudet.com
27