Mötesritare
”Jag tror på en ritrevolution” I USA har de funnits i flera decennier men i Sverige är de ännu relativt okända. Frida Panoussis bestämde sig i våras för att bli graphic recorder – mötesritare. Med sina illustrationer vill hon skapa minnesanteckningar som genererar samsyn. Text Louise Fauvelle Foto Sven Hultén och Eva Hultén Illustration Frida Panoussis
42
F
öre april i år hade Frida Panoussis aldrig hört talas om graphic recording. Hon hade hållit på med teater och lokalrevyer i många år – byggt scenografi, skrivit manus och stått på scen. Senare gick hon en ettårig vävutbildning och därefter fick hon en idé om att bli svenskalärare och började läsa litteraturvetenskap på universitetet. Men hon bytte än en gång spår, gick en utbildning på Sälj & Marknadshögskolan och började jobba som projektledare för konferenser och senare marknadschef. En apriltisdag i våras lunchade hon med en högskolekompis på Café Tabac i Gamla stan i Stockholm. Frida hade nyligen flyttat med sin man och sina två barn från lägenheten i innerstan till ett hus i förorten. Även yrkesmässigt kände hon att det var dags att bryta ny mark. Hon var sugen på att ha en roll där hon fick hjälpa
företag och deras medarbetare att se helheter och skapa samsyn. Men hon visste inte riktigt hur. I förbifarten nämnde hon för sin vän att hon ritade mycket. Dels hade hon gjort en del illustrationer till sin mammas och brors reklambyrå, dels för sig själv. Det var då hennes kompis kläckte orden: graphic recorder. Frida hade aldrig hört dem förr. – Jag gick hem och började rågoogla ”graphic recording” och tittade på alla youtubeklipp jag kunde hitta, säger Frida Panoussis. Hon kände direkt att hon hade funnit sin grej. Graphic recording kommer från USA och kan se lite olika ut. En typ av graphic recording handlar om att en person ritar – oftast på ett stort papper eller en digital skärm, till exempel en iPad – medan någon annan talar. Det kan vara på ett internt möte, på en konferens eller föreläsning. Den