Hem&skola Börja skolan 2016

&

He m s k ola

t em a: Börja skolan

Specialnummer • Årgång 43 • Utgiven av Förbundet Hem och Skola i Finland rf

”Det blir spännande att lära sig matematik” Robin Lyyrtö i Helsingfors är ett av de 3 900 svenskspråkiga barn som börjar skolan i höst. Han har väntat på skolstarten redan länge. ■■Sidan 6

2

Hem & skola ■■LEDAREN

foto: julius uusikylä

■■kolumnen

■■Det sägs att det inte bara är barnet som börjar skolan, utan också föräldrarna. Och det finns en hel del som vi föräldrar ska lä­ ra oss vid skolstarten, plötsligt ska det gö­ ras läxor, nya tider ska passas och dessutom ska vi vänja oss vid att barnen nu ska kla­ ra sig själva på ett helt annat sätt än tidiga­ re. Lapparna med ”vi har spysjuka”, ”vi har löss” och ”vi har också springmask” är ett minne blott, nu är det helt andra kommuni­ kationskanaler som gäller.

Den största förändringen som jag själv upplevde var att få tidtabellerna att gå ihop.

När skolan börjar finns det inte ett ställe som är öppet från 6.30 till 17.30 där man kan läm­ na barnet i trygga händer medan man själv rusar iväg för att hinna jobba en normal ar­ betsdag. Antalet lektioner i ettan är ganska få, och morgonklubbsverksamhet finns alls inte på alla håll. Om skolan börjar klockan 9 medan man själv borde vara på jobb klockan 8 får man bara lösa det på något sätt.

Den mänskliga kontakten behövs ■■Det här är min första ledare som ord­ förande för Hem och Skola. Det är nytt, pirrigt och spännande.

I augusti börjar kring 60 000 ettor sin skolgång, och för dem är det inte bara li­ te pirrigt och spännande, utan helt om­ välvande. Vår yngsta son Arik är en av dem som inleder sin skolbana.

■■Den första skoldagen är något man minns för resten av livet. Själv kommer jag ihåg den dagen som i går. Från vad jag fick till morgonmål, till hur det dof­ tade ute på skolgården. Min mor för­ stod hur viktigt det är att markera såda­ na här milstolpar i livet. Från den förs­ ta skoldagen framåt, under kanske en veckas tid, väckte hon mig på morgonen på samma sätt: Hon läste upp en ram­ sa, alltid densamma, och gav mig ett glas apelsinjuice. Det här med apelsin­ juice till morgonmål var inte på något sätt vardag hos oss, eller hos någon an­ nan 70-talsfamilj heller, för den delen.

Så det markerade att det här är något li­ te extra, det här med att börja skolan.

Det var som en trolldryck som skulle ge mig lite extra kraft att möta det nya. Den skulle ge mig lite extra mod.

■■Och det fungerade. Skolstarten gick bra, jag trivdes liksom mina sex skol­ kamrater – Bobäcks skola var på den ti­ den en rätt liten byskola med samman­ slagna klasser. Men man börjar ju inte i

skolan så där bara, man måste anmälas.

1977 när jag började skolan var det en ganska omständlig procedur. Jag kom­ mer ihåg att det var spännande och till och med högtidligt. Anmälan gjordes naturligtvis på ort och ställe. Skolmiljön var för mig helt okänd och jag var myck­ et imponerad av alla apparater som fanns i skolan. Stora maskiner som kun­ de projicera bilder på väggen. För att in­ te tala om skeletten och de uppstoppade djuren som fanns på hyllorna.

■■I dag går det snabbt och smidigt, över nätet. Man behöver inte träffa läraren, eller ens se skolan. Det är effektivt så det förslår – om allt går som man tänkt sig.

Inför Ariks anmälan vaktade jag kom­ munens nätsida som sig bör för att in­ te missa anmälningsdagen och när det väl var dags utnyttjade jag den moder­ na teknikens möjligheter, förstås. An­ mälan på en nätblankett – nånting man kan göra på lunchrasten, eller i sängen innan man somnar.

■■Några veckor senare fick min fru ett telefonsamtal av rektorn för skolan i vilken Arik skulle börja. Hon undra­ de vänligt om tanken verkligen var att jag skulle anmäla mig till skolan, mitt namn var nämligen på anmälningsblan­ ketten. När jag fick beskedet insåg jag hur det hela hade gått till – efter att jag snällt manuellt fyllt i elevens namn och

Tidning utgiven av: Förbundet Hem och Skola i Finland rf.

Ensamma barn – ensamma föräldrar

moderns namn tog lättjan över och jag tryckte på ’auto complete’ när det blev dags att fylla i mitt eget. Med följden att både Ariks och min hustrus uppgifter ersattes med mina. Så jag hade verkli­ gen anmält mig själv till skolan, en gång till.

I en annan, större kommun, kun­ de det kanske ha medfört bekymmer – men inte i den vi bor i. Rektorn kände oss, det fanns en öppen och framförallt direkt kommunikation mellan hem och skola. Det gjorde att den här lilla teknis­ ka fadäsen inte egentligen hade någon betydelse, för backup-systemet i form av mänsklig kontakt fanns också där.

■■Det här är det fråga om i Hem och Skola också. En insikt om att det be­ hövs en kommunikationskanal utöver den officiella. Att det är viktigt att lära­ ren känner föräldern, att skolan känner hemmet och att alla upplever att de kan ta kontakt med varandra när det än be­ hövs.

Min skola gick jag ut 1990 och jag be­ höver inte starta om från början i höst.

Skolan börjar istället för vår Arik – och ungefär 60000 andra förstaklassa­ re. Jag önskar dem en god skolstart och hoppas att Hem och Skola skall kunna förgylla deras skolgång en aning.

Anders Adlercreutz Ordförande för Hem och Skola

■■Detsamma gäller eftermiddagarna, få et­ tor klarar sig själva en hel eftermiddag.

Lyckligtvis finns eftis, men där får alla kan­ ske inte plats. I en artikel längre fram i tid­ ningen säger forskaren Harriet Strandell att det finns ett glapp mellan dagvården och ef­ termiddagsvården. Här i Finland satsas det inte på kvalitativ eftisvård, och verksamhe­ ten varierar mycket från en ort till ort. Det här är ett problem som borde åtgärdas. Men i stället planerar många kommuner att höja avgifterna för eftis, på vissa ställen väldigt mycket, en utveckling som verkligen inte gagnar barnen och familjerna.

■■Att pussla ihop barnens lovtider med de egna semestrarna är inte heller lätt. Som­ marlovet är tio veckor långt, jullovet över två veckor, utöver det finns det sport- och höstlov. Barnen behöver sina lov och ledigt från skolan för att hämta andan, det är helt klart. Men barnen behöver också vettig sys­ selsättning och sällskap, och för dem som inte har mor- eller farföräldrar i närheten, och för dem som ensamma tar hand om si­ na barn, är pusslet svårt att lägga.

Lyckligtvis har vi föräldrar möjlighet att va­ ra partiellt vårdlediga då barnen går i ettan och tvåan. Själv skulle jag ha velat kunna vara hemma lite mer, hämta lite tidigare och kun­ nat ge den gåvan till mig själv och mitt barn – gåvan att inte ha bråttom. Men som verklig­ heten ser ut nu finns det en risk att skolstar­ ten innebär att barnen – och föräldrarna – blir ganska ensamma med vardagspusslet.

Malin wikström

Distribution: Delas ut till hem där ett barn ska börja sin skolgång.

Tryckeri: KSF Media, Vanda 2016.

Upplaga: 36 000.

Ansvarig utgivare: Anders Adlercreutz, förbundsordförande.

Redaktör: Malin Wikström, tfn 044-7835888.

Layout: Pia Ahlberg.

Pärmbild: Laura Klingberg.

Målgrupp: Föräldrar med barn i svenskspråkig skola.

Annonsförsäljning: Ky Lisbeth Lönn­qvist Kb, Tfn 09 803 9553.

E-post: lisbeth.lonnqvist@kolumbus.fi Annonspris: 1,50 e/spmm.

anders Adlercreutz ordförande

Micaela Romantschuk verksamhetsledare

maarit westerén informatör

Kansliet: Förbundet Hem och Skola i Finland rf, Nylandsgatan 17 D, 00120 Hel­singfors. Tfn: 09 565 7770.

E-post: hemochskola@hemochskola.fi.

Malin wikström redaktör

Hem & skola

3

■■reportage

Svåra val inför skolstarten i USA Ska man välja att låta sitt barn vara yngst i klassen eller betala 15 000 dollar för ett extra år på dagis? Kommunalt lågstadium eller privat? Vilken skola har högst ranking? Och hur mycket ska man donera? Amerikanska föräldrar har många beslut att fatta inför barnens första skolår.

I USA räknas barn som är födda före den första september som skolfärdiga. Barn födda efter det här datumet får vänta ett år innan de kan börja första klass. Det är in­ te ovanligt att föräldrar väljer att vänta ett år för att deras barn in­ te ska vara minst och yngst i klas­ sen.

Conor Durcan är en av dem som börjar i första klass den här hösten, efter ett år i förskolan.

– Conor är född den 8 septem­ ber och jag var säker på att han skulle vara ett geni i förskolan ef­ tersom han var nästan ett år äldre än barnen födda i slutet av som­ maren. Det visade sig ändå att han är en helt vanlig medelmåtta. Nu är jag tacksam för att han fick gå ett extra år på dagis, säger Conors mamma Rose Durcan.

Det finns också föräldrar som drar en lättnadens suck ifall deras barn föds före september. Ett ext­ ra år på dagis blir dyrt. I Los Ang­ eles-området är det inte ovanligt att dagis kostar mellan 10 000 och 20 000 dollar om året, halvdag.

– Barnen går vanligtvis halv­ dag på dagis. Eftersom både min man och jag jobbade anställde vi en nanny som tog hand om Conor på eftermiddagarna.

När det blev dags att välja låg­ stadieskola valde nittio procent av föräldrarna på Conors dagis privatskolor.

– Mammorna och papporna sprang på ”open house- träffar” på privatskolorna och trots att vi ha­ de flyttat till Santa Monica just på grund av stadens utmärkta kom­ munala skolor började jag tvivla.

Om alla andra valde privatskola var de kanske ändå bättre?

Till slut höll familjen Durcans ändå fast vid sitt beslut vid att lå­ ta Conor gå i den kommunala sko­ lan.

– Jag insåg också att de andra barnens föräldrar kom från andra områden i Los Angeles där de kommunala skolorna inte nöd­ vändigtvis var lika bra.

Köade för att få plats I USA rankas alla skolor på basis av nationella tentresultat, mång­ fald, antalet lärare i proportion till eleverna samt lärarnas utbild­ ning. För att komma in på en pri­ vat skola gäller det att göra en an­ sökan, visa sig aktiv och ha ett barn som ”passar in” på skolan. En privatskola kostar kring 30 000

■■skolan

i usa

De flesta barn i USA börjar skolan som 6-åringar.

Barnen börjar i förskolan, kindergarten, som 5-åringar.

Barn födda före den 8 september räknas som skolmogna.

Förskolan är obligatorisk i de flesta delstater, men inte i alla.

■■Familjen Durcan, föräldrarna Declan och Rose med barnen Conor och Caroline, utanför sitt hur i Santa Monica. foto: Jeanette Öhman

dollar om året. De kommunala skolorna är gratis, men föräld­ rar uppmanas donera pengar en­ ligt vad man kan bidra med. Det är inte heller självklart att komma in på just den kommunala skolan man är intresserad av, förutom att bo i rätt område måste man vara ute i tid.

– Klockan sex på morgonen stod jag tillsammans med ett hundra­ tal andra föräldrar och köade in på skolan för att säkra Conor en plats.

Roosevelt Elementary School är så populär att det inte är ovanligt att föräldrar som bor utanför skol­ distriktet ”lånar” sina egna föräld­ rars eller vänners adresser för att få in sina barn i skolan.

– Förutom att skolan har den högsta möjliga rankingen är sam­ hörigheten också jättebra. Skolan ordnar utomhusbio, bokmässor, pappa–barn-camping och mid­ dagar för föräldrarna. Jag gillar också att alla bor så nära varand­ ra. När Conor skulle leka med si­

na kompisar på dagis kunde det hända att jag måste skjutsa ho­ nom ända till Beverly Hills, som ligger fyrtio minuter från oss.

Kalifornien hör till de få sta­ ter där förskola inte är obligato­ risk, men när barnen börjar första klass som sexåringar förväntas de ändå kunna läsa, skriva och räk­ na. I praktiken är det med andra ord svårt för ett barn att hoppa över förskolan utan att ligga ef­ ter de andra barnen i första klass.

Förskolan har kritiserats för att

vara för akademisk, barnen leker allt mindre och studerar allt mer.

– Jag är överraskad över mäng­ den läxor Conor kommer hem med. De ska ta bara en kvart var­ je kväll, men ofta sitter vi myck­ et längre. Det är inte alls ovanligt att barnen måste gå om förskolan.

Men det sköts på ett snyggt sätt, skolan säger att de valt ut vissa speciella barn att ta hand om de nya eleverna i förskolan.

Jeanette Öhman

4

Hem & skola ■■reportage

■■Andraklassarna i Malms skola i Pargas sjunger ”Pää, olkapää, peppu, polvet, varpaat”.

De lär sig finska via leken

Den nya läroplanen gör det möjligt att inleda undervisningen i det andra inhemska språket redan i de lägre årskurserna. I Malms skola i Pargas har eleverna i den andra årskursen redan under ett par år bekantat sig med finska i skolans finskaklubb.

Det är en solig eftermiddag i april.

Fjorton uppspelta andraklassa­ re har ställt sig på rad i aulan. Vid den här tiden är det få som orkar stå riktigt stilla.

– Yksi … kaksi … kaksi … kol­ me … neljä …

Klasslärarna Annika Norrgård och Peggy Wallin räknar tillsam­ mans med eleverna hur många som är på plats, samtidigt som de pekar på varje elev i tur och ord­ ning. När de kommit till ”neljäto­ ista” formar eleverna och lärarna snablar med armarna och mar­ scherar mot klassrummet mun­ tert sjungande Yksi pieni elefantti marssi näin. Lekfinskan har bör­ jat.

Det här är tredje året som Malms skola i Pargas erbjuder en eftermiddagsklubb med finska

” Barn är väldigt mottagliga i den åldern. De tänker inte på att de behöver lära sig någonting, utan det är mera som en lek.” för eleverna i tvåan.

– Vi kallar det lekfinska. Vi sjunger en hel del, pysslar, dan­ sar och leker, berättar Wallin.

Under tio eftermiddagar på höstterminen och tio eftermid­

dagar under vårterminen har man hunnit behandla en rad oli­ ka teman, bland annat familjen, siffror, djur och färger. Man har också uppmärksammat tidnings­ veckan och utforskat rymden på finska.

– De är ju jätteduktiga, säger Norrgård. Till exempel när vi ta­ lade om rymden gick vi först ige­ nom ett antal nya ord. Sedan plockade vi bort orden från tav­ lan och visade bara bilder, och de kom ihåg vartenda ord. Efter det plocka­de vi också bort bilderna och de kom fortfarande ihåg dem.

Vilket minne!

Fritt från prestationer Den nya läroplanen som träder i kraft i höst gör det möjligt att in­ leda undervisningen i det andra

Hem & skola

5

■■aktuellt

Ny läroplan – så påverkar den dig ■■Enligt Annika Norrgård och Peggy Wallin är det bästa sättet att lära sig finska att prata. Man ska inte tänka på att allt behöver vara perfekt, utan viktigast är att man vågar använda språket.

I höst tas den nya läroplanen i bruk och i skolorna runt om i Svenskfinland pågår ett intensivt arbete med de lokala läroplanerna. Men varför skall jag som förälder intressera mig för den nya läroplanen? Är läroplanen bara ett internt styrdokument som avhandlas på lärarmötena?

På vilket sätt förändras skolan?

Bob Karlsson, tidigare direktör för den svenskspråkiga utbild­ ningen vid Utbildningsstyrel­ sen, lyfter fram tre poänger som det kan vara bra för varje föräld­ er att känna till.

– Från vad till hur. Det är den nya läroplanen i ett nötskal, sä­ ger Bob Karlsson, som numera är rektor för Ekenäs högstadie­ skola.

1. Ökad delaktighet

■■Från och med i höst har ettorna och tvåorna i Malms skola i Pargas en veckotimme finska.

inhemska språket eller det första främmande språket redan i års­ kurserna ett och två. I Pargas har de svenskspråkiga skolorna valt att göra så här. Från och med i höst har eleverna i årskurs ett och två en veckotimme finska.

Annika Norrgård och Peggy Wallin tycker att det är en positiv utveckling.

Enligt Norrgård oroar sig nå­ gon kanske för att finskundervis­ ningen sker på bekostnad av mo­ dersmålet, och visst behöver man arbeta med modersmålet också, menar hon, men särskilt för barn som kommer från enspråkigt svenska familjer är det bra att sät­ ta in finskan på ett lekfullt sätt re­ dan i de lägre klasserna.

– Barn är väldigt mottagliga i den åldern. De tänker inte på att

de behöver lära sig någonting, ut­ an det är mera som en lek, säger Norrgård.

Aha-upplevelser Odelia Bäcklund som går i andra klass säger att det är roligt att lära sig finska. Hon funderar en liten stund och tillägger sedan: – Allra roligast är det när vi le­ ker.

Hennes pulpetgranne Alma Nordqvist nickar.

Flickorna färglägger som bäst bilder av olika djur. ”Sinivalas on sininen”, skriver de i sina häften och gräver sedan i kritasken efter blå kritor. ”Papukaija on punai­ nen”, antecknar de på nästa rad.

– Vi har lärt oss väldigt många sånger på finska, säger Alma.

Enligt Annika Norrgård har det

varit en aha-upplevelse för en del elever när de känner igen lekar och sånger på finska och inser att finskspråkiga barn leker samma lekar och sjunger samma sånger som de gör på svenska.

I och med att undervisningen i finskan tidigareläggs läggs klubb­ finskan på hyllan. Peggy Wallin, som kommer att undervisa fins­ ka i ettan i höst planerar ändå att ta med lite lekfinska i undervis­ ningen.

– Vi kommer inte att ha några böcker. Det blir lek och sång, och eftersom jag då undervisar min egen klass kan jag ta in finskan när som helst, göra det ämnes­ överskridande. Det kommer att bli riktigt roligt, säger Wallin.

Pamela Friström, text och foto

I den nya läroplanen betonas att alla elever skall göras delaktiga i skolans verksamhet. Inte ba­ ra vad gäller den egna undervis­ ningen utan också i frågor som berör skolan i större utsträck­ ning.

– Hur skall man involvera och engagera eleverna i det man gör är en central fråga, säger Karls­ son. I planering, i val av arbets­ sätt och i någon mån också inne­ hållsval. Det här är ett bra sätt att få eleverna mer medvetna om vad och varför vi gör olika saker i skolan. I högstadiet ifrå­ gasätter eleverna ofta det vi gör.

Vi måste våga gå in i den här dis­ kussionen och det är en ny bit för många lärare.

Också föräldrarna skall invol­ veras i skolarbetet i en större ut­ sträckning än tidigare.

– En mer diskuterande skol­ kultur är en stor bit av den nya läroplanen, säger Bob Karlsson.

Det är lättare för föräldrarna att hemma hjälpa sina barn om de är bekanta med upplägget i sko­ lan. Läroplanen är inte något som berör ”bara skolan”. Den berör i allra högsta grad elever­ na och därigenom också föräld­ rarna.

”Läroplanen är inte något som berör ’bara skolan’. Den berör i allra högsta grad eleverna och därigenom också föräldrarna.”

Kan man säga att föräldrar­ na får ett större inflytande i och med den nya läroplanen?

– Enligt den nya läroplanen skall föräldrarna involveras i diskussioner kring målsättning­ ar och arbetssätt. Det är en viktig bit som tidigare kanske har för­ summats i all annan brådska.

Fortfarande är det kommunen som slår fast läroplanen, men en ökad växelverkan mellan skola, elever och föräldrar är målsätt­ ningen.

2. Större helheter En målsättning med undervis­ ningen är att skapa större hel­ heter i lärandet. Det kommer att kräva mer samarbete bland lärarna.

– Temadagar har i alla tider hållits i skolorna. Men nu skall lärandet vara i fokus, säger Karlsson.

Bob Karlsson lyfter fram den i hela Västnyland kända höst­ marknaden i Ekenäs som ett ex­ empel. Ekenäs högstadiesko­ la har i många år medverkat i marknaden. Något förenklat kan man säga att man tidigare brydde sig endast om hur myck­ et plus det blev i kassan. Nu skall men se till hela processen hur pengarna hamnar i kassan.

– För lärarna kommer det här att innebära att man måste sätta sitt eget ämne åt sidan och tän­ ka i större cirklar, säger Karls­ son. Det kan bli krävande.

3. Förändrad bedömning Den nya läroplanen utgår från att bedömningen skall vara mångsidig och stärka lärandet.

Tidigare kunde man troligen räkna med att om man fick en åt­ ta i det skriftliga provet så kun­ de man räkna med en åtta också på betyget.

– En förändring sker i bedöm­ ningskulturen. Den skall stöd­ ja lärandet, den skall vara spor­ rande och uppmuntrande. Be­ dömningen skall vara mångsi­ dig och det är exempelvis inte ett skriftligt prov som skall vara avgörande. Är läroplanen en produktbeskrivning av framtidens skola?

– Kanske snarare en målbe­ skrivning. Det här är målet, det här vill vi göra, det här försöker vi uppnå. Den skola i Finland som till alla delar lyckas leva upp till det som står i läroplanen är värd ett stort pris. Inte kommer man att lyckas till hundra pro­ cent med alla bitar, men förenk­ lat kan man säga att det här är vad skolan står för och det här är vad skolan skall vara. Vi försöker komma så nära som möjligt.

Mattias Fagerholm

6

Hem & skola ■■intervju

”Det ska bli kul att göra läxor” Det är spännande tider hos familjen Lyyrtö. Robin, 7 år, börjar ettan i Degerö lågstadieskola i Helsingfors. Både Robin och hans mamma Linda Lyyrtö har väntat med iver och fjärilar i magen på skolstarten.

■■profil Namn: Robin Lyyrtö.

Vem: En av de cirka 61 500 nya eleverna i grundskolans första klass.

Bor: I Jollas i Helsingfors med sina föräldrar, lilla­ syster och två hundar.

Hobbyer: Samlar på ishockeykort, favoritlaget är HIFK. Spelar gärna fotboll och innebandy.

– Jag vet ännu inte vad jag ska sät­ ta i min ryggsäck, säger Robin Lyyrtö, som inte verkar vara det minsta nervös inför skolstarten utan ser ut att trivas utmärkt på skolans innergård.

Det är inte den första gången han är där, han har varit på be­ sök till skolan och har fått träffa sin fadder Lusse, som går i trean, och lärarna Eva och Mia. – William, Linus, Beni, Liam, Felix, Robin räknar upp namnen på några av sina blivande klass­ kamrater.

Sammanlagt 27 nya elever ska börja i Robins klass. De flesta är han bekanta med sedan förskolan.

Han tror också att han kommer att få många nya vänner i skolan.

– Det känns roligt att ha en stor klass.

Robin tvekar inte en sekund då han berättar vad han ser mest fram emot.

– Rasterna. Då ska vi spela fot­ boll, leka kurragömma och kyrk­ råtta eller bollen i burken, säger Robin bestämt.

Mamma Linda Lyyrtö förkla­ rar att Robin redan varit ivrig inför förskolan och ser fram emot ettan med samma entusiasm. Hon ver­ kar inte vara alls förvånad då Ro­ bin nämner läxorna som ett av de roligaste sakerna med skolan.

– Det ska bli kul att göra läxor, säger Robin med självsäker röst.

– Vi får hoppas att ivern håller i sig, säger Linda och skrattar.

Eftersom Robin redan hunnit lära sig läsa lite grann i förskolan tycker han inte det är något spe­ ciellt med det. Däremot kommer det att bli spännande att få lära sig matte.

– Jag vet inte så mycket om det, men det blir nog säkert roligt.

” Jag vet ännu inte vad jag ska sätta i min ryggsäck.”

Spännande för föräldrarna – Det är spännande, det är ändå helt annorlunda än förskolan, sä­ ger Linda.

Robin är det äldre barnet i fa­ miljen och den första som ska bör­ ja i skolan.

Linda Lyyrtö har varit aktiv i förskolans föräldraförening och kommer sannolikt också att en­ gagera sig i skolans verksamhet.

Hon berättar att hon exempel­ vis är intresserad av att följa med den nya läroplanen, som tas i bruk i höst.

– Det är fint att läroplanen le­ ver med tiden men vi får se hur det går i praktiken. Det som sko­ lan har berättat om den verkar rik­ tigt bra.

■■Robin Lyyrtö är peppad att lära sig nya saker och färdigheter. foto: Laura Klingberg

Eftersom de flesta barnen från förskolegruppen börjar i Degerö lågstadieskola är också de flesta föräldrarna bekanta från förut.

– Det känns ganska tryggt att ha många bekanta också i skolan.

Att hitta sin plats Medan Robin inte tar någon stress över de stora förändringarna som skolstarten för med sig finns det

några saker som gör Linda fun­ dersam.

– Det förvånar mig att de är en så stor grupp med många vilda pojkar, även om de ska ha två lä­ rare.

Robin är ett livligt barn med mycket energi. Det gör mamman fundersam över hur han kommer att orka sitta stilla under lektio­ nerna.

Å andra sidan är han också pep­ pad över att få lära sig nya saker och färdigheter.

– Det där med mobbning tänker jag nog också på och att hur han ska hitta sin egen plats i klassen, bland kompisarna och hur han kommer överens med alla. Jag önskar att han är sams med alla även om man inte behöver vara hjärtevänner.

– Förskolegruppen har haft en ganska bra dynamik, förhopp­ ningsvis fortsätter det också i sko­ lan.

Det finns en otrevlig sak med skolan som Robin gärna vill und­ vika.

– Jag vill inte få kvarsittning, sä­ ger han efter att ha funderat på sa­ ken ett tag.

Laura Klingberg

Hem & skola

7

■■intervju

”Både rättigheter och skyldigheter Förstaklassisten tar steget in i skolvärlden och dess regler.

– Det allra viktigaste för en god stämning är en fungerande dialog mellan hemmen och skolan.

Det säger Ulrika Krook vid dis­ krimineringsombudsmannens byrå. Hon är en av författarna till Elevens rättigheter i Finland, en handbok som Hem och Skola och SAMS gett ut.

– Området är omfattande, men handboken är lättfattlig och man kan enkelt kan slå upp det man be­ höver veta.

Ett fundament för grundskolan är att den är avgiftsfri. Det betyder att skolan bör förse eleverna med allt undervisningsmaterial.

– Eftersom undervisningen ska vara gratis, kan skolan inte krä­ va att eleven har till exempel en smarttelefon eller dator. Behövs en dator i skolarbetet står skolan för den, förklarar Krook.

För elevens egna ägodelar ska det finnas en plats där de tryggt kan förvaras, exempelvis ett lås­ bart skåp eller en ställning där cyklarna kan låsas fast.

– Man kan ändå inte föra över

Däremot kan en telefon eller andra saker konfiskeras av lära­ ren om de stör undervisningen, är olagliga eller kan skada någon.

Likabehandling

hela ansvaret för ägodelarna på skolan. Föräldrarna har ansvar för att lära sitt barn att ta hand om si­ na grejer och respektera andras.

Det är bra att kommunice­ ra med andra föräldrar och med skolan om spelreglerna. Använd­ ningen av mobiltelefoner i skolan är ett bra samtalsämne på ett för­ äldramöte, tipsar Krook.

En lärare har inte rätt att utan lov gå igenom innehållet i en elevs mobiltelefon eller konto på socia­ la medier.

– Mobiltelefonens innehåll om­ fattas av brevhemligheten. I all­ varliga fall, till exempel vid miss­ tanke om grov mobbning, går po­ lisen igenom telefonens innehåll, förklarar Krook.

Varje skola har ordningsregler, en likabehandlingsplan och en jäm­ ställdhetsplan som föräldrar och elever får bekanta sig med. De eventuella disciplinåtgärderna som följer av regelbrott får inte vara strängare än det som stadgas i lagen. Tillåtna åtgärder är fost­ rande samtal, kvarsittning, skrift­ lig varning och avstängning.

– Det är aldrig tillåtet att bli för­ nedrande behandlad. Inte heller familjens ”status” får inverka.

Skolan får inte göra skillnad på eleverna exempelvis på grund av tro, familjebakgrund eller funk­ tionsnedsättning. Ulrika Krook säger att det kan vara bra att hem­ ma diskutera att alla inte har sam­ ma behov.

– Det är inte orättvist om en elev behöver mera stöd för att komma upp till samma nivå som andra.

Föräldern har rätt att få veta om olika stödformer för skolarbetet, liksom vilka elevvårdstjänster, till exempel skolhälsovård, skol­

kurator och talterapeut, skolan erbjuder. Varje skola ska också ha en antimobbningsplan. Skolans personal är skyldig att ta itu med mobbningen, om den inte gör det kan man vända sig till exempelvis skolkuratorn. Den som berättar om mobbningen ska skyddas. Bå­ de den som blir mobbad och den som mobbar har rätt till stöd.

Mobbning förekommer ofta på rasterna, trots rastvakter, säger Krook.

– Mobbningen kan ta sig alla former, från glåpord, till uteslut­ ning till våld.

Krook påminner att vi föräldrar har ett ansvar för att lära våra barn att respektera andra.

– Vi har yttrandefrihet, men vi har ansvar för hur vi själva uttryck­ er oss på sociala medier. Reflekte­ ra över dina egna tankemönster, fundera på hur du pratar om sko­ lan, lärare och andra elever.

Alla i skolan, både elever och personal, har rätt att känna sig trygga och säkra.

Rätt att välja Enligt Krook glömmer vi ofta att barnen också har rättigheter.

– Vi styr barnen med våra val,

men ju äldre barnet är desto stör­ re bestämmanderätt har barnet.

En rättighet barnet har är att välja sina egna kompisar. En elev kan inte välja sina klasskamrater, men på fritiden har barnet rätt att välja sina vänner.

Barnet har rätt till privatliv ock­ så i skolan. Barnet väljer själv vad hen vill berätta om sitt privatliv, till exempel vad man gjorde på som­ marlovet. För att skydda elevens privatliv har lärare tystnadsplikt.

Det betyder att läraren inte får spri­ da vidare sådant som framkom­ mer om eleven, i fall det inte hand­ lar om fall där elevens trygghet är viktigare än tystnadsplikten.

Ett val som förstaklassistens förälder gör för sitt barn är valet av religionsundervisning.

– Har du valt religionsundervis­ ning vid skolstarten, kan du inte automatiskt ändra det till livs­ åskådningskunskap senare, på­ minner Krook. Undantag är fall där man byter trossamfund.

Boken Elevens rättigheter i Fin­ land kan laddas ner via www.he­ mochskola.fi.

Anna Kujala, text och foto Sebastian Dahlström, illustration

8

Hem & skola

■■kolumn

■■reportage

När trean blir en etta(pluttare) ■■För sju år sedan började vår äldsta pojke sko­ lan och jag fick för första gången som förälder stå på skolgården och torka tårar av stolthet och nostalgi. För fyra år sedan stod jag där på nytt, och nu är det dags igen. Fast om det känns li­ ka spännande och känslosamt ännu denna sista gång, det är frågan.

Man brukar säga att första barnet får ett gott självförtroende för att hen får så mycket upp­ märksamhet för allt nytt hen lär sig, medan andra barnet får en god självkänsla för föräld­ rarna har slappnat av lite och hinner njuta mera av barnets som person. Jag tycker det stämmer bra på mina egna barn, men också på mig själv.

Jag har en duktig storasyster som lärde sig läsa vid fem, men ville att mamma skulle följa hen­ ne till skolan varje dag. Jag kunde inte läsa när jag började skolan, men ville gå dit ensam redan andra dagen, för det klarade jag bra själv.

Hur är det då med det tredje barnet? Vår yngs­ te gosse, är barnet som sällan besökte lekparker, inte fick plaska på babysim eller ens vanlig sim­ skola. Vi hann väl helt enkelt inte då det har va­ rit fullt upp med brorsornas hobbyer, föräldra­ kvällar, läxor osv. Han lärde sig istället en mas­ sa nyttiga saker genom att följa med sina bror­ sor. Han lärde sig visserligen också att äta godis i ung ålder, titta på Pokemon, säga ”facepalm” och vissa fula ord. Men han simmar, cyklar, kny­ ter skosnören och kan både läsa och räkna, han är mer än redo för skolan.

Jag tror att vi ofta har de största förväntningarna på ”Det är vikförsta barnet. Jag minns att jag kände av det som barn, tigt att vi hur min duktiga stora sys­ föräldrar ter ”skulle kunna bli vad som helst” och att det inte har posiverkade lika anmärknings­ tiva förvärt att jag klarade mig bra i skolan. Och fast jag i dag väntningkan uppskatta att jag fick ar på våra duga som jag var, minns jag att jag ibland önskade barn när att mina skolframgångar noterats lite mera ibland. de börjar Och jag bestämde förstås skolan.” att jag aldrig ska behand­ la mina barn på olika sätt.

Trots det måste jag ändå er­ känna att jag på något plan har olika förvänt­ ningar på första och andra barnet.

Det är viktigt att vi föräldrar har positiva för­ väntningar på våra barn när de börjar skolan, det kan faktiskt ha en stor inverkan på deras skol­ framgång, men vi ska försöka undvika att jämfö­ ra syskon och klasskamrater med varand­ra. Vis­ sa kan läsa och räkna vid skolstarten och andra kan inte. Som förälder är det vår uppgift att va­ ra stolt över vårt eget barn, men inte för att hen är bättre än andra, utan för att hen är bra utgåen­ de från sina förutsättningar. Skolan har också en viktig position här och i den nya läroplanen står det inskrivet att eleverna och deras prestationer inte ska jämföras med varandra. Årets ettor är de första som börjar sin skolgång med den nya läro­ planen. Allra senast nu får vi som föräldrar ock­ så försöka undvika att jämföra våra barn och de­ ras skolgång med oss själva och vår skola, skolan har trots allt förändrats en hel del sen 1900-talet.

Men en sak har inte ändrats, och det är att den första skoldagen alltid är lika spännande och känslosam för såväl elever, föräldrar som lärare.

Så ja, jag kommer nog att torka några tårar när vår minsting för första gången trippar in i skolan med sin nya lärare, det kan ni räkna med.

Heidi Lithén Trebarnsmamma, planerare på Hem och Skola

Stora grupper leder till hög ljudnivå

Hem & skola

9

an två med följden att barnet sä­ ger att han kommer för tidigt.

Paurom tar det som ett tecken på att sonen trivs.

– Jag tycker att det är bra att han får vara här där han hör svenska och får kompisar. Men jag är oro­ lig för att avgiften ska höjas. Vi vill gärna fortsätta men måste se om eftis blir för dyrt.

Jenni Roth, Ottos mamma, uppskattar att barnen är mycket utomhus.

– I motsats till ettan är eftis inte absolut nödvändigt på tvåan. Men Otto säger själv att han vill vara här. För mig är det viktigast.

Önskas: Lägre ljudnivå Tvåorna som jag talar med har en klar åsikt: De trivs i sitt eftis.

– Personalen är snäll, det är vik­ tigast, säger Nell Fredriksson.

Hon, liksom kompisarna, upp­ skattar att de får göra vad de vill som att leka med kompisar, pyss­ la och spela brädspel. Efter lite lir­ kande får jag ändå fram ett önske­ mål, att få ha lyxdagar.

– Barnen skulle i tur och ord­ ning få välja vad alla ska göra en dag. I så fall skulle jag vilja få hå­ ret flätat och bli masserad, säger Clara Ågren.

De andra håller med: Massage vore skönt. Om Otto Ahlroos fick välja skulle hans lyxdag innehålla mer lugn och ro.

– Ljudnivån där inne blir ibland­ jättehög, säger han.

Det sistnämnda håller persona­ len också med om. De skulle gär­ na ha större utrymmen eller min­ dre grupper.

– Eftis i anslutning till skolan är bäst. Våra barn behöver inte gå el­ ler skjutsas mellan morris, skolan och eftis, säger Öling.

Folkhälsan tar över i Vasa

För tvåorna på Vikinga eftis i Vasa, liksom för deras föräldrar, är trivseln i eftermiddagsverksamheten viktig.

Lite mer lugn och ro står på önskelistan för både barnens och personalens del, stora grupper i små utrymmen leder till att ljudnivån ibland blir väldigt hög.

Jag kliver in i en lokal med rätt lågt i tak och hög ljudnivå. En del av barnen är på väg ut på går­ den. Väggarna är dekorerade med färggrant pyssel och stämningen är påtagligt god. Det är sen efter­ middag på Vikinga eftis i Vasa.

Fem ledare och 65 ettor och två­ or, uppdelade i två grupper, delar

på två avdelningar i källaren un­ der Vikinga skola. Den större av lokalerna var tidigare en tandlä­ karmottagning.

– Det fungerar efter omständig­ heterna väl. Vi har ett eget utrym­ me med toalett, ett litet kök samt tillgång till skolans gymnastikoch datasalar. Jag skulle aldrig acceptera att ha eftis i ett vanligt klassrum, säger ansvariga eftisle­ daren Vera Öling.

Vad personalens kompetens be­ träffar har så gott som alla en ut­ bildning anpassad till deras nu­ varande uppgifter: Öling, i grun­ den klasslärare, har kompletterat med en morris (morgonverksam­ het)- och eftisledarutbildning och Carina Dunn är skolgångsbiträ­

de samt morris- och eftisledare.

De övriga är antingen skolgångs­ biträden eller har lång erfarenhet av att jobba med barn.

Samtliga jobbar både i skolan och med morgon- och eftermid­ dagsverksamheten.

– En pedagogisk utbildning är nödvändig. Personalen ska veta vad den talar om, hur barn funge­ rar och hur de lockar olika slags individer till aktivitet. Vi har ett väldigt bra team, säger Öling.

Oro för att det blir dyrare Föräldrarna är nöjda. Jafarson Paurom flyttade från Filippiner­ na till Finland för fyra år sedan.

För ett år sedan kom frun och de­ ras 7-åriga son hit.

■■Elsa Granqvist, Vivi Leinola, Ebba Forsberg, Clara Ågren samt Nell Fredriksson och Mathilda Honkanen går på tvåan i Vikinga skola. – Vi trivs på eftis. Fick vi önska oss någonting ytterligare så vore det lyxdagar då var och en i, i tur och ordning, fick välja aktivitet för en dag. foto: jeanette Östman

– Eftis är väldigt givande. Jag har observerat att Jepthah trivs och redan, efter bara ett år, ta­ lar en god svenska. Han använ­ der uttryck som inte ens jag kan men som ni lär använda, säger Paurom.

Ibland hämtar han sonen klock­

I januari tog Folkhälsan Välfärd Ab över Vikinga eftis av Vasa stad. Personalen hoppas att för­ ändringen ska ge fler möjligheter till fortbildning och träffar med andra eftisledare.

– Vi skulle gärna gå fler pyssel­ kurser och kurser om barn med specialbehov. Det vore bra att få fler verktyg för hur vi bäst når och jobbar med också dessa barn, sä­ ger Carina Dunn.

Vera Öling skulle gärna ta en till två öronmärkta planerings­ timmar per vecka.

– I nuläget lider planeringen av att vi är upptagna hela dagen. Pla­ neringen sker kvällstid.

Begränsade resurser har ändå inte hämmat kreativiteten. Båda räknar upp otaliga fester som de ordnar tillsammans med barnen.

– Till höstens skördefest får bar­ nen ta med en grönsak eller frukt hemifrån. Vi diskuterar vad de he­ ter och hur man kan tillreda dem.

Till lucia bakar barnen pepparka­ kor. Sen dukar vi upp ett bord med tända ljus på gården och bjuder föräldrarna på pepparkakor och glögg.

Jeanette Östman ■■Läs mera om eftis på nästa sida ➝

10 Hem & skola ■■intervju

■■så ser verksamheten ut I Finland går cirka 54 procent av barnen i ettan och cirka 30 procent av barnen i tvåan i eftis.

Verksamheten styrs av Lagen om grundläggande utbildning. Utbildningsstyrelsen beslutar om målen och det centrala innehållet. Verksamheten styrs också av Grunderna för morgon- och eftermiddagsverksamheten inom den grundläggande utbildningen.

Kommunen har helhetsansvaret och kan ordna verksamheten själv eller tillsammans med andra kommuner, eller skaffa tjänsten av en offentlig eller privat serviceproducent. 98 procent av alla kommuner ordnar lagstadgad eftisverksamhet.

Kommunen ska göra upp en verksamhetsplan för verksamheten och alla enskilda eftisar ska också göra upp en egen verksamhetsplan.

Från och med i höst höjer majoriteten av de tvåspråkiga kommuner avgifterna för eftermiddagsvård.

Skillnaderna i avgiften för verksamheten blir större. Den högsta avgiften (för ca 5 h eftisverksamhet) varierar fr.o.m 1.8.2016 från 75 euro i Lovisa till 180 i Sjundeå.

■■– Det finns för många tillfälligheter kring både utrymmen och personalens kompetens. Jag har sett fina eftisar och eftisar där varken barnen eller

■■Källa: Sydkustens landskapsförbund.

personalen verkar trivas, säger Harriet Strandell, som gjort en etnografisk undersökning av finskspråkiga eftermiddagsklubbar. foto: Julius Uusikylä

”Eftermiddagsvården är för splittrad” Universitetslektor Harriet Strandell ser olämpliga utrymmen och avsaknaden av en gemensam kunskapsbas som de största utmaningarna inom eftisverksamheten.

Harriet Strandell, docent i socio­ logi och universitetslektor vid den socialvetenskapliga institutionen vid Helsingfors universitet, har undersökt finskspråkiga efter­ middagsklubbar för skolbarn.

Hon pekar på ett märkligt glapp i det finländska systemet för tidig fostran och utbildning. I fråga om dagvård och skola finns noggran­ na föreskrifter och kvalitetskrav, men då det gäller morgon- och ef­

termiddagsverksamheten är näs­ tan allt tillåtet.

– Lagreformen om morgon- och eftermiddagsverksamhet för barn trädde i kraft 2004. Problemet var att man samtidigt öppnade upp för vem som helst att ordna ef­ tis utan att närmare gå in på vad god eftisverksamhet är. Det ska­ pade ett splittrat system där var­ je arrangör själv definierar verk­ samheten, målen och lämpliga ut­ rymmen.

Utrymmena viktiga Den största utmaningen för att skapa trivsam och meningsfull verksamhet är, enligt Strandell, ändamålsenliga utrymmen.

– Jag och min kollega besök­ te många fina eftisar. Men vi såg också eftisar där man verkade an­ se det räcka med vuxen övervak­ ning. För små utrymmen ledde till mer gnabb i gruppen och fler till­ sägelser av personalen. Barnen fick inte plats eller så förfogade de över utrymmen anpassade för mindre barn.

Strandell lyfter även fram avsaknaden av en gemensam pe­ dagogisk kunskapsbas. En sådan kunde öka trivseln samt stödja skapandet av målsättningar för verksamheten. Hon sneglar på Sverige där blivande pedagoger kan välja inriktningen fritidspe­ dagogik, samtidigt som hon po­ ängterar att personalens formel­ la utbildning inte avgör.

– Vi besökte ett eftis där ingen var pedagog, men där man no­ ga hade pratat ihop sig om vad man ville med verksamheten.

Det fungerade bra, säger Harriet Strandell.

Hennes material, insamlat vid nio eftisar i huvudstadsregionen, härstammar från 2008 och 2009.

Det oroar henne att ingen större forskning gjorts efter det.

– En orsak är att eftis definieras som fritid, inte pedagogik. Jämför med forskningen om småbarns­ fostran; där är det ofta pedagoger som forskar om sitt eget område, säger hon. Ännu mellan 2012 och 2013, när hon föreläste om sin bok Lapset iltapäivätoiminnassa (Gaudea­ mus, 2012), fick Harriet Strandell höra att man inte ens i nya skol­ byggnader planerade utrymmen för eftis.

– Ettor tillbringar lika mycket, ibland mer, tid i morgon- och ef­ termiddagsverksamhet än i sko­ lan. Hur kan man anse aktivite­ ten så oviktig att den inte får pla­ nerade utrymmen?

Strandell förundrar sig över den inför varje skolstart återkomman­ de debatten om behovet av eftis för ettor och tvåor – men inte vad barnen ska få ut av det.

Svårt att forska kring eftis Själv anser hon sig inte vara den som ska definiera en kvalitativ ef­ tisverksamhet. Hon vill att peda­ goger och andra relevanta yrkes­ grupper tar tag i frågan.

– Det är både svårt att forska och tala om eftis eftersom den är så splittrad. Vad än jag säger är det aldrig representativt ens för de flesta eftisar.

Jeanette Östman

Hem & skola

■■läslust

■■i korthet

Läsambassadören tipsar

Tre nya skolor blir Grön Flagg-skolor ■■Två Lojoskolor – Solbrin­ kens skola och Virkby sko­ la, samt Tessjö skola i Lo­ visa får utmärkelsen Grön Flagg, skriver Natur och Miljö i ett pressmeddelan­ de. Grön Flagg är en inter­ nationell utmärkelse som skolan får för högklassig miljöfostran. Det här krä­ ver ett långsiktigt och syste­ matiskt arbete där eleverna är i fokus.

I de tre nya Grön Flaggskolorna har man bland an­ nat minskat mängden sopor och vattenförbrukningen. I Solbrinkens skola har eleverna gjort en film om återvinning av plast. Både Solbrin­ kens skola och Tessjö skola har dessutom lyckats minska matsvinnet i skolköket.

Sammanlagt får 128 enheter i hela landet Grön Flagg-certifikatet .

Certifikaten beviljas av Sällskapet för miljöfostran i Finland och det är Natur och Miljö som administrerar Grön Flagg på svenska.

Katarina von Numers-Ekman är förälder, modersmåls­ lärare, barnboksförfattare och läsambassadör. Här tipsar hon om tre böcker för olika åldrar.

Bilderbok att läsa själv eller tillsammans med någon ■■Jag, Fidel och skogen, text och bilder av Lena Frölander-Ulf (Schildts & Söderströms, 2016) Alla som någon gång känt sig kusliga till mods när de gått ut i skogen på sommarstället för att kissa på kvällen kan känna igen sig i den här berättelsen. Här kas­ tas vi huvudstupa ner i sagans djup, men återvänder i slutet till tryggheten. Bilderna i skraptek­ nik är fulla av stämning och de­ taljer att upptäcka. Textmäng­ den är liten, men språket bjuder på finurligheter.

Faktabok för nybörjarläsare

Högläsningsbok

■■Flugan, text och bilder av Elise Gravel (Lilla Piratförlaget, 2013) I den här enkla och trevliga faktaboken bekantar vi oss med husflugan Jonathan. Fakta om flugors anatomi, matvanor och förökning presenteras genom si­ tuationer i flugfamiljens vardag som ur människorperspektiv kan te sig äckliga, men samtidigt komiska och absurda. Illustra­ tionerna är lekfulla och flugor­ nas pratbubblor passar för den som just har lärt sig läsa och vill öva sig. Läs också boken Masken i den här serien som fått namnet De små äckliga.

■■Konstiga djur, text av Lot­ ta Ohlsson och bilder av Maria Nilsson Thore (Bonnier Carlsén, 2011) Lotta Ohlssons böcker presen­ teras ofta som gjorda för högläs­ ning. Så också denna knasiga be­ rättelse utan moraliska pekpin­ nar. Jättemyrsloken blir först led­ sen över att de andra tycker han är konstig, men inser sedan att det konstiga är något unikt som han kan vara stolt över. För att ta reda på om han är världens kon­ stigaste djur ordnar han en täv­ ling och snart strömmar det in brev och bilder från hela djur­ riket. Det är minsann andra än myrsloken som är stolta över si­ na konstigheter.

Den mysiga pjäsen om gubben Pettson och hans katt Findus och deras julbestyr spelas för sista gången på Unga Teatern i december!

Sven Nordqvist

Findus och Pettsons

jul

Dramatisering och regi: Christian Lindroos.

Lillklobb, Klobbskogsvägen 9, 02630 Esbo.

Biljetter: 8,00 €, grupper över 50 personer: 7,00 € /elev.

09-86208200

■■recept Äggfria maränger 1 ½ dl vätska från

konserverade kikärter 1 ½ – 2 dl socker 1 tsk citronsaft 1 tsk vaniljsocker

Gör så här: ■■Sätt ugnen på 100 grader.

■■Sila vätskan från kikärterna i en stor skål. Av kikärterna kan man med fördel laga t.ex. en god hummus eller använda i en sallad.

■■Vispa konservvätskan med elvisp tills det blir till skum.

■■Tillsätt socker, citronsaft och vaniljsocker och fortsätt att vispa i några minuter. Konsistensen skall bli som hårt skum, precis som då man gör maränger av äggvita.

■■Ta fram några ugnsplåtar och täck med bakplåtspapper.

■■Spritsa marängmassan eller forma små bollar av den på plåten med hjälp av två skedar. Marängerna kan breda ut sig något i ugnen.

11

Hej!

ůůĂ ŐĞŶ ĮƌĂƐ Ğ Ŷ Ž Ă ŶĂƟ ĂͲĚ ĞŶ ŽĐŚ ^ŬŽů

,Ğŵ 2016 . ra 30.9 vi gö ůŝŐ n a k ns Ƃŵ mma Ŷ ŽĨƂƌŐů ͘ a s l l i Ğ T Ŷ Ɵůů ĚĞůƐĞ ĚĂŐĞ ŝŬƟŐ ŚćŶ ƉƐ ĨƂƌ ŽĐŚ ǀ ƌŝĂů ŽĐŚ Ɵ Ċ ŶćƚĞƚ͗ DĂƚĞ Ŷ ŚŝƩĂƐ Ɖ ĚĂŐĞ

■■Grädda marängerna i ugnen ca 1

½ timme. Stäng av ugnen och låt marängerna ännu torka i 1–2 timmar, tills marängerna blivit genomtorra och knapriga.

Recept: UngMartha

■■Tips! Marängerna passar bra till en somrig dessert med glass och jordgubbar. För en äggfri, glutenfri, mjölkfri efterrätt, som också passar veganer, kan man också göra ett pavlovabotten av kikärtsmarängmassan, och fylla den med valfria frukter och bär.

30.9.2016 • • • • • • • •

www.hemochskola.fi/dagen

Utbildningsstyrelsen Finlands Rektorer Finlands Föräldraförbund Förbundet Hem och Skola i Finland Undervisningssektorns Fackorganisation OAJ Specialister för Undervisnings- och bildningsväsendet OPSIA Finlands Svenska Lärarförbund FSL Finlands Kommunförbund

12 Hem & skola â– â– intervju

�FÜräldrar borde besÜka klassen oftare�

FÜräldrar für och ska vara aktiva och delaktiga i barnens skolvardag, ocksü dü det gäller innehüllet i skolan. – FÜräldrarnas uppgift är inte bara att koka kaffe och baka till olika evenemang, säger Micaela Romantschuk, verksamhetsledare fÜr Hem och Skola.

FÜr att hänga med i barnets skol­ vardag finns det flera saker man som fÜrälder kan gÜra. – När ett barn bÜrjar pü ettan är det viktigt att skapa en god re­ lation till barnets lärare. Det är ocksü viktigt att vara positiv, vü­ ga ställa frügor och att bidra och komma med fÜrslag. Läraren är pedagog och har ansvar fÜr det pe­ dagogiska, men vi borde skapa en tradition av att fÜräldern ütmins­ tone en güng per ür besÜker bar­ nets klass och skolan borde väl­ komna fÜräldrarna, säger Micae­ la Romantschuk.

Som fÜrälder ska man inte vara rädd fÜr att ställa frügor om läro­ planen och undervisningen. I FÜr­ äldrabarometern, en enkät som Hem och Skola skickat ut till fÜr­ äldrarna, visade det sig att trots

den gÜr, men borde bli bättre pü att berätta varfÜr den gÜr nügot.

FÜräldrarnas uppgift är inte hel­ ler bara att koka kaffe och baka till olika evenemang.

Mer dialogiska fÜräldramÜten

■■Micaela Romantschuk har själv

jobbat som lärare och använde dü ett kontakthäfte fÜr kontakten mellan hemmet och skolan. – En fÜrdel med ett häfte är att eleven är involverad och kan läsa vad där stür, i Wilma är barnet inte med och kommunicerar.  Foto: Malin WikstrÜm

att fÜräldrarna är nÜjda med sko­ lan, känner de sig inte riktigt del­ aktiga. – De skulle vilja vara mer delak­ tiga dü det gäller innehüllet. Sko­ lan är i dag bra pü att berätta vad

Det finns münga sätt att püverka och engagera sig i sitt barns skol­ güng. – Vi har en tradition av klass­ fÜräldraskap i klassen, alltsü att nügra fÜräldrar skapar en känsla av gemenskap och lär känna var­ andra. KlassfÜräldrarna har jätte­ stor betydelse, men det behÜver inte alltid vara tvü klassfÜräldrar, det kan ocksü vara en grupp eller man kan uppmana alla fÜräldrar att delta. Man kan dela in dem i fy­ ra grupper och alla har ansvar fÜr att ordna en träff. Dü kanske det inte behÜver kännas sü betungan­ de. Det kan lÜna sig att fundera pü nya modeller.

Ett forum där man kan ställa frügor och püverka är fÜräldra­ mÜtena. – FÜräldramÜtena borde bli me­ ra dialogiska, man borde prata mer om innehüllet och inte bara det praktiska. Varje fÜräldramÜ­ te kunde ha ett speciellt tema, till

exempel bedÜmning, sociala re­ lationer och sü vidare. Enligt FÜr­ äldrabarometern Ünskar sig fÜr­ äldrar flera fÜräldramÜten.

Genom att delta i fÜräldramÜte­ na visar man att barnet och skolan är viktiga. – Jag hÜr ibland folk säga att �de fÜräldrar som borde vara pü fÜr­ äldramÜtet inte är där�. Men man ska inte klanka ner pü fÜräldrar­ na, alla fÜräldrar är viktiga fÜr si­ na barn. Vi müste vara noga med hur vi talar om andra fÜräldrar.

Ring om du är arg I och med att skolan bÜrjar intro­ duceras ocksü fÜräldrarna till oli­ ka elektroniska verktyg, Wilma eller Helmi, fÜr att hülla kontakt med skolan. – Om inte skolan presenterar verktygen sü att man som fÜräld­ er känner sig trygg, dü ska man be skolan berätta hur man använ­ der dem. Büde lärare och fÜräldrar borde använda Wilma i de fall dü man vill informera neutralt. I an­ nat fall kan man ringa eller disku­ tera ansikte mot ansikte. När man skriver kan det lätt uppstü miss­ fÜrstünd. När du är arg eller oro­ lig – ring hellre.

Skolan ska ocksü komma ihüg att det finns fÜräldrar som inte har en dator, man kan inte fÜrvänta sig att alla kan använda Wilma. – Man kan inte heller fÜrlita sig pü att alla ser uppmaningar i Wil­ ma, att alla fÜräldrar sett att man ska ha simbyxor med en viss dag.

Dü jag själv jobbade som lärare ha­ de vi kontakthäfte som barnet ha­ de med sig, en fÜrdel med ett häfte är att eleven är involverad och kan läsa vad där stür, i Wilma är barnet inte med och kommunicerar.

Men dü det uppstür problem och man som fÜrälder känner att man müste ta upp svüra saker, hur gÜr man dü? – Man ska ocksü kunna ifrü­ gasätta som fÜrälder, men dü ska man ta det med läraren, inte ifrü­ gasätta skolan via barnet. Ocksü om man själv har haft düliga erfa­ renheter av skolan behÜver bar­ nen inte ärva det. Det är en grym konflikt fÜr ett barn om fÜräldern talar illa om läraren och skolan.

Som fÜräldrar ska vi ocksü kom­ ma ihüg att vi har hÜgt utbildade lärare, de kan nog gÜra sitt jobb.

Inte vill vi själva heller alltid bli ifrügasatta i vüra jobb.

Malin WikstrĂśm

* TBNBSCFUF NFE