Issuu on Google+

&

He m s k ola

SPECIALNUMMER:

2017 • Utgiven av Förbundet Hem och Skola i Finland rf

Nya planer för dagis

■■

Datorer hör nu till vardagen

■■

Skärmtid – vad är det?

■■

Rör på dig varje dag

■■


2

Hem & skola ■■LEDAREN

■■kolumnen

Jag läste för att jag såg vuxna läsa Hur hinna med allt?

■■Vårt äldsta barn Axel, som redan är 19 år, påminner oss emellanåt om hur oskäligt hårdnackade och osmidiga vi i tiderna var med honom när det gällde mediekonsumtion. När han var 6 år gammal lät vi inte honom se på Pokémon på morgnarna före dagis. Vi tyckte att det var för hektiskt, för våldsamt. Om man har tid till övers kan man väl sätta sig ner och läsa en bok, eller se på Den lilla sjöjungfrun, en av det halva dussin VHS-kassetter vi hade. För det skall väl räcka? Och visst fick det räcka. Den lilla sjöjungfrun tittade han och hans syster snällt på tills bandet slets ut och körde fast inne i bandspelaren. Möjligen avhjälpt av den smörgås som en gång också klämts in i samma apparat. ■■12 år senare måste vi medge att tiderna förändrats, och att vi inte på något sätt kan säga att vi har varit speciellt konsekventa med de syskonen som följde efter Axel. För varje barn har vi tänjt lite på reglerna, gett lite efter. Det som först känts som ett hot, ett irritationsmoment, har plötsligt blivit vardag. Vårt yngsta barn, Arik, tittar inte speciellt mycket på tv, men sitter nog sin beskärda del framför både dator och ipad. Har vi gett upp? Är spelet förlorat? Kanske konsekvens är överskattat. Vi har fem barn, och alla har förhållit sig på olika sätt till digitala medier och apparater. Några har konsumerat, några primärt producerat. Och situationen har förändrats från år till år. En tid brukade barnen samlas framför datorn för att tillsammans göra stop-motion-filmer med legofigurer. Och då vill man ju inte att de skall sluta. Då får de sitta där hur länge de vill. Men emellanåt kan man inte undgå att bli frustrerad, som en mossig förälder ser det, då det aktiva producerandet övergår i en passiv konsumtionen av gapiga youtubers alster. Och barnen skiljer sig också från varandra. Vår dotter är i allra högsta grad en producent. Om hon sätter sig framför datorn är det inte för att bara ta emot, utan i allra högsta grad för att ge. Att göra filmer, att göra musik. ■■Är det kanske så, att vi i vår tro på att förhållandet mellan dator och barn är en enkelspårig gata inte ser interaktionen, det att barn ofta producerar, och än oftare lär sig när det sitter framför en ruta? Frågan är väl egentligen bara denna – vem styr, paddan eller barnet? Så länge det finns alternativ, så länge man

■■Kanske det är tid att ladda ner Pokémon Go på telefonen som nästa, och ta färjan ut till Sveaborg med honom. Jag har hört att Charizard synts där ute – och jag kan ju ta med en bok att läsa på båten. Anders Adlercreutz

■■Nyligen fick jag en inbjudan till en föräldrakväll med gästföreläsare på skolan, en föräldrakväll jag gärna skulle ha deltagit i. Jag tycker dessutom att det är viktigt att alltid försöka delta när daghemmet eller skolan ordnar något. Men nu råkade det vara en vecka då jag redan var borta hemifrån två kvällar i rad och därför beslöt jag att prioritera barnen (det vill säga köra skytteltrafik mellan hemmet och fotisplanen). Låter det bekant? Att känna sig tvungen att välja mellan olika sorters möten, sina egna hobbyer och familjetid. För att inte tala om att man ibland bara vill stanna hemma en kväll då det är mörkt och ruggigt ute. De flesta föräldrar önskar säkert att de hade mera tid för att hinna med allt och tanken att aktivera sig i en föräldraförening kan kännas som ännu ett måste man kan klara sig utan. Men i bästa fall kan föräldraföreningsarbetet ge mer än det tar, det kommer fram hos de föräldraföreningsaktiva som intervjuats för denna tidning. Människan mår bra av att få vara del av en gemenskap, få känna sig kompetent och kunna påverka, och en föräldraförening skapar möjligheter för detta. Som nyinflyttad är det dessutom ett bra sätt att lära känna nya människor. Alla har dock inte tid eller möjlighet att vara aktivt med i en föräldraförening. Och det är för väl, för det finns ju inte plats för alla i en styrelse. Men när det känns att man kan, då är det en bra investering att engagera sig lite extra i sitt barns dagis eller skola. Som aktiv i en föräldraförening får man också en fin insyn i daghemmets verksamhet och det är ett sätt att vara delaktig i barnets dagisvardag. Att föräldrar ska göras mer delaktiga på dagis, det står det också om i tidningen. Daghemmet ska aktivt ta initiativ till samarbete och vi föräldrar ska bland annat ha möjlighet att påverka de lokala planerna som nu skrivs för daghemmen. Det är jättebra, men det viktigaste engagemanget är ändå det vi alla kan göra, det vill säga att vi frågar barnet om dagisdagen, att vi visar intresse för teckningar som ritats, käppar som hittats och för nya kompisar. Att ge barnen tid, det är aldrig slöseri. Jag tycker därför att föräldraföreningar kunde fundera mera på verksamhet som involverar hela familjen, så att det man gör tillsammans inte är bort från familjetiden, utan istället en bra ursäkt att till exempel gå ut och röra på sig tillsammans. Varför inte ordna en föräldra-barn bollklubb som kunde spela tillsammans en gång i veckan. Det är ett sätt att kombinera nytta med nöje. Heidi Lithén

ordförande för Hem och Skola

planerare på Förbundet Hem och Skola

foto: Marcus Rosenlund

kan koppla ner och av och göra något annat, är kanske mängden och sättet ändå en sekundär sak, någonting som kan vara individuellt och olika? Alternativ, ja – om vi vill att det skall finnas alternativ måste vi också visa det själva. I min barndom minns jag hur jag mycket ofta såg mina föräldrar sitta i en stol och läsa. Det såg trevligt ut, och jag tyckte om synen. Följaktligen läste jag också mycket som barn, för att det fanns en förebild, ett exempel. Här måste jag medge att jag själv sköter mig mycket sämre. Visst, jag läser – men ryckigt, och kanske okoncentrerat. Ofta handlar det inte om böcker, ut-

an om mitt arbete. Och allt oftare läser jag från en läsplatta. Om mina barn inte har en bild av att vuxna människor läser böcker, en bild av att det är något roligt, får jag kanske skylla mig själv. För exemplet har betydelse. Och så tror jag det är bra att också medvetet dyka ner i barnens värld.

Tidning utgiven av: Förbundet Hem och Skola i Finland rf. Ansvarig utgivare: Anders Adlercreutz, förbundsordförande. Redaktör: Heidi Lithén, tfn 050 5146323. Layout: Pia Ahlberg. Målgrupp: Föräldrar med barn i svenskspråkiga daghem. Tryckeri: Botniaprint.

anders Adlercreutz ordförande

Micaela Romantschuk verksamhetsledare

maarit westerén informatör

Upplaga: 4 000. Kansliet: Förbundet Hem och Skola i Finland rf, Nylandsgatan 17 D, 00120 Hel­singfors. Tfn: 09 565 7770. E-post: hemochskola@hemochskola.fi.

Heidi Lithén planerare, redaktör


Hem & skola ■■fyra frågor

Ny plan för småbarnspedagogik i höst Den 1 augusti 2017 börjar man använda sig av en ny plan för småbarnspedagogik på dagis. Vad innebär det här för barnen och deras vårdnadshavare? Specialsakkunnig Charlotta Rehn på Utbildningsstyrelsen svarar på fyra frågor. Vad är det frågan om? Planen för småbarnspedagogik är en del av samma förändring som förskolans och skolornas läroplaner nyligen har genomgått eller kommer att genomgå. För första gången kommer planen för småbarnspedagogik att bli bindande, alltså någonting den som upprätthåller ett dagis eller annan småbarnspedagogisk verksamhet måste följa. Tidigare har den bara varit en rekommendation. Tanken är att då alla följer den nya planen så leder det till en mera målinriktad och pedagogisk verksamhet på dagis och att barnen får samma förutsättningar oberoende var i landet familjen bor. Vad är nytt? Det finns många nya frågor som tas upp i planen. Den viktigaste utgångspunkten är de mål som fastställs i lagen om småbarnspedagogik lyfts fram på ett annat sätt än tidigare. Pedagogiken betonas allt mer.  Småbarnspedagogiken kan beskrivas som en pedagogiskt inriktad helhet som består av fostran, undervisning och vård. Varje barn skall få en egen individuell plan som skall utarbetas tillsammans med barnet och föräldrarna. I planen ska man skriva ut vilka mål man har och hur man arbetar för att uppnå dem. Barnet ska stå i centrum och i verksamheten ska man utgå ifrån barnets och hans eller hennes styrkor och intressen. Behöver barnet extra stöd och vad upplevs som viktigt? Planen kan innehålla gemensamma

■■Den fria leken har en viktig roll på dagis.

överenskommelser mellan personalen, barnet och föräldrar. Vad är viktigt? Ökad delaktighet är en av de viktigaste nya frågorna. Både barnet och föräldrarna skall få vara med på ett annat sätt än tidigare. Det sker genom att dagiset tar ini­ tiativ till samarbete med föräldrar och föräldrarna ska ges möjlighet att påverka de lokala planerna för småbarnspedagogik. Föräldrarna är naturligtvis viktiga samarbetspartners då barnets egna plan skrivs. Man kan säga att den nya

planen för med sig ett nytt pers­ pektiv både på barnets, men också förälderns roll. Också annan småbarnspedagogisk verksamhet som familjedagvård, klubb- eller parkverksamhet omfattas av planen. Hur kommer förändringarna att märkas? Leken och den fria leken kommer att finnas kvar som det viktiga på dagis. Det finns ingen orsak att vara rädd för att den nya planen kommer att leda till att vardagen på dagis blir mera lik skola.

Den största konkreta skillnaden är att daghemmet kommer att involvera både barnet och föräldrarna i planeringen och utvärderingen av sin verksamhet och verksamheten ska utgå från barnens intressen och behov. Målen är att erbjuda barnen utrymme för helhetsmässig utveckling och lärande i en trygg miljö. Ansatsen blir bara mera målinriktad så att alla barn på dagis ges möjlighet till en meningsfull och trygg tillvaro. Maarit Westerén

”Det finns ingen orsak att vara rädd för att den nya planen kommer att leda till att vardagen på dagis blir mera lik skola.”

GNURF

Förbundet Hem och Skola är ett centralförbund för föräldraföreningar på svenska daghem och skolor i Finland. För att bli medlem måste föreningen vara registrerad. Förbundet erbjuder stöd och förmåner åt sina medlems­föreningar. Läs mera på hemochskola.fi/ dagis

3


4

Hem & skola

■■Fanny Gunnelius, Evy Palmgren, läraren Hanna Lindberg och Olivia Elfving gillar att jobba med de digitala verktygen. När man förstår hur de fungerar förvandlas man från konsument till aktör.

Datorer hör nu till vardagen

Datorer och plattor är redan vardagsmat i skolorna, men också i daghem och förskolor ökar intresset att använda dem i verksam­ heten. En föregångare är Hommas daghem och dess förskola i Bobäck i Kyrkslätt. När kommunen för ett par år sedan skaffade plattor till alla avdelningar på daghemmet började man fundera på vad man kunde använda dem till. Folkhälsan kopplades in och pedagogerna gick på itkafé med Johan Palmén. En ny värld öppnade sig. Plattorna kan användas på väldigt kreativa sätt och både personalen och barnen blev intresserade.

–  De tekniska hjälpmedlen är barnens samtid. Vi vill göra barnen till producenter, inte till konsumenter och lära dem att till exempel tolka bilder kritiskt, säger Hanna Lindberg, barnträdgårdslärare i förskolegruppen i Bobäck. Alla har inte datorer och plattor hemma. När alla får arbeta med dem på daghemmet blir det mer jämlikt.

– Föräldrarna var till en början lite misstänksamma, men de har ändrat åsikt efter att de sett vad barnen åstadkommit. Och det är inte lite! Barnen fotograferar, filmar och dokumenterar sig själva. – Vi börjar med programmering och kodning. Kodningen handlar om att lära sig ett korrekt språk. Om man inte kan berätta exakt


Hem & skola

5

■■Daniel Åberg och Tobias Nordling ger kommandon åt det lilla biet och lär sig samtidigt nya begrepp.

■■Att lägga ihop bitarna som datorn visar är knepigt, men Tobias Nordling löser problemet.

vad man vill åstadkomma gör datorn ingenting, säger Hanna Lindberg och visar hur en Bee bot, fungerar. Det är ett plastbi som går framåt, bakåt, åt sidan till höger och vänster genom att man ger det rätt kommandon. Så här lär sig barnen olika bergrepp på ett roligt sätt. Det finns också en hel del undervisningsmaterial i form av spel, där barnen kan träna upp sitt ordförråd.

Används som hjälpmedel Även om datorerna kommit in i bilden används de främst som hjälpmedel i den dagliga verksamheten. Det man gör digitalt borde man också göra analogt.

Tanken är att lära sig med alla sina sinnen. – Nu har vi till exempel gjort robotar av kartong och sladdar som vi målat. Medan vi gjort dem har barnen filmat processen och min vision är nu att vi gör sagor och filmer med robotarna i huvudrollen, säger Hanna Lindberg. En del av barnen kan redan skriva och de får göra det på dator, medan de som ännu inte klurat ut hur skrivandet går till, skriver spökskrift som Hanna sedan tolkar och skriver på datorn. Hon säger att man med hjälp av sagor och filmer kan utveckla språket. – Barnen har redan blivit mycket observanta och ser till exempel

hur olika saker har filmats i BUUklubben. Men datorerna är inte längre en så stor ”wow-grej”, de har blivit en del av vardagen. Barnen är till exempel vana vid att ha paddan med sig ut i skogen och fota olika saker. Hanna Lindberg hoppas att man också i hemmen börjar använda datorerna till annat än att bara sitta och spela. –  Man kan till exempel göra böcker i bookcreator eller nya slags resedagböcker, med bilder, texter och teckningar. Enligt henne kan barn som behöver mera stöd lockas till att spela spel som till exempel utvecklar deras ordförråd. Det kan vara ro-

ligare än att vända på kort. Hanna Lindberg säger att det finns mycket som hon själv lär sig hela tiden medan hon prövar sig fram. Men det kräver nyfikenhet och tålamod att få allt att fungera.

Kunskaperna varierar På många daghem ryggar man fortfarade tillbaka för att ta in det digitala i verksamheten. – Det kan vara en generationsfråga. De som inte har vuxit upp med datorer har en högre tröskel för att använda dem i dagisvardagen. Kunskaperna varierar mycket, men som sagt är it dagens samtid och därför måste man försöka hänga med. Det är så mycket ro-

”Vi vill göra barnen till producenter, inte till konsumenter och lära dem att till exempel tolk bilder kritiskt.” ligt man kan upptäcka och genom att börja på dagis blir datoranvändninen mycket lättare när barnen börjar skolan. Tua Ranninen, text och foto


6

Hem & skola ■■intervju

■■I Petsmo i Korsholm ordnade Hem och Skola-föreningen en första hjälpen-dag när närvårdarstuderande bland annat förevisade en ambulans.

”Det finns ingenting som är Att föräldraföreningen är en tillgång för daghem och skolor är säkert ingen överraskning. Men föreningsarbetet kan också ge mer energi än det tar. Åtminstone verkar det så i Pargas och Petsmo. Hem och skola-föreningen för daghemmet i Pargas heter Bantis, precis som daghemmet. − Vi har en ganska stor verksamhet, för 84 barn och över 20 vuxna. Vi är nu på tredje verksamhetsåret och det är härligt, fräscht och vi tänker framåt, säger ordförande Anders Vahtola. Föreningen har principen att satsa på ett större projekt varje år. − I fjol gjorde vi om ett äckligt gammalt förråd till snickarbod, säger han. Vahtola säger det är lätt att få ihop en styrelse och nu jobbar de på att bli bättre på att informera föräldrarna när de ordnar talko. − På en föräldrakväll på daghemmet bad de oss att informera

bättre. Det var många som skulle ha velat vara med och hjälpa till. Hur föreningen ska hitta på arbetsuppgifter till 50 personer är sedan ett annat ”problem”. Vahtola upplever inte att det är jobbigt att vara ordförande. − Vi har fyra möten per år och ett planeringsmöte. I år ska vi fixa ”kiosken”, en liten byggnad av fanerskivor där barnen leker mycket. Vi ska ordna en vinterfamiljedag, ungefär som vi hade i fjol på alla hjärtans dag. Vi ska grilla korv, ha dragkamp och åka pulka. Vi kom på att styrelsen ska ha djurdräkter och gå omkring och krama barnen. Att det är rätt sällsynt med män i föräldraföreningarna har han märkt. Men Bantis har lyckats, två män sitter med i styrelsen. − Jag tror på att man ska göra det man mår bra av. Vahtola gick med i styrelsen för att han som inflyttad i Pargas ville lära känna andra vuxna. Nu tycker han föreningsarbetet är så givande att han antagligen går

med i skolans föräldraförening när hans barn inte är kvar i dagis längre. − Jag är så motiverad och glad.

Ville lära känna andra En annan ordförande, i Hem och Skola-föreningen i Petsmo, Korsholm, är också motiverad. − Det är enkelt när alla ställer upp, säger Jessica Berg. I tolv år har hon varit med i föreningen, som är för skolans 36 elever och daghemmets 38 barn. − Jag är inflyttad i byn, som har knappt 600 invånare, och när sonen hade gått tre veckor i förskolan hölls det första föräldramötet. När de kom till punkten att välja en ny dagisrepresentant till styrelsen i Hem och Skola sa de att i år går det smidigt. ”Vi har hittat en som inte är rädd att öppna munnen, är glad och positiv, och det är Jessica”. Jag tänkte ”finns det någon annan här som också heter Jessica?”. Men när alla tittade på mig förstod jag att de menade mig, säger Berg och skrattar.

Hon gick med i föreningen och ångrar sig inte. − Jag ville lära känna byborna. Då kände jag i stort sett bara grannarna. Två år senare blev hon ordförande och sköter för tillfället också kassörens uppgifter. Men nu är hon aningen bekymrad, för yngsta sonen är på sexan. − Jag brinner för barnen och jag brinner för byn. Det känns nog jättevemodigt att tänka sig att sluta.

Fågelholkar och luciatåg Föreningen har något på gång mest hela tiden. I november spikar barnen fågelholkar eller fågelautomater med någon av sina föräldrar. De säljs på luciamarknaden. − Då ”lånar” vi skolbarnen och har luciatåg. Vi kokar risgrynsgröt, säljer pepparkakor, kaffe, smörgåsar och julkort som vi har gjort. Alla i byn får inbjudan i postlådan. De äldre uppskattar det mycket.

”Jag brinner för barnen och jag brinner för byn. Det känns nog jättevemodigt att tänka sig att sluta.” Föreningen ordnar soppdag och talkon på skol- och dagisgården. I år har det sålts reflexbälten, det ordnas discon och för några veckor sedan bjöd föreningen på en första hjälpen-dag när närvårdarstuderande bland annat förevisade en ambulans. Föreningen står för utflykter, stafettkarnevalresor, xylitoltabletter, med mera. Man har köpt leksaker till dagis, pekplattor till skolan, ishockeyhjälmar, stjärtlappar, fotbollar, och så vidare.


Hem & skola

7

Skärmtid – vad är det? Då jag växte upp fanns det begränsat med kanaler och ett begränsat utbud, så skärmtid var inget problem. Då tampades föräldrar med andra uppfostringsfrågor.

■■Under vinterdagen i Pargas gjorde barn och föräldrar ett hjärta .

Småningom smög sig de första elektroniska spelen in i vardagen, samtidigt som videofilmer blev mer allmänna. Utbudet ökade. Då PC-datorerna invaderade hemmen kom en utmaning till och i och med smarttelefoner och pekplattor har läget exploderat. Jag får ofta ännu frågan om hur länge det är lämpligt för barn att vistas framför skärmar. Någon exakt tidsgräns kan jag inte ge.

”Tiden är inte den enda avgörande faktorn. På sikt är det minst lika viktigt att de vuxna agerar goda förebilder.”

När vi talar om barn före skolåldern brukar jag påpeka att vi använder apparaten som barnvakt, vi vuxna köper oss tid. Så länge barnet ensamt är sysselsatt med en apparat så köper vi tid, hur pedagogiskt bra spel vi än har. Jag säger inte att det är fel att göra så, men det kan vara bra att fundera på vad det på riktigt handlar om. Barnen vänjer sig fort vid att ha tillgång till apparaterna och tiden har en tendens att omärkt öka. Senare är det svårare att begränsa tiden.

Ensam och delad skärmtid Jag vill också skilja mellan den egna, alltså den ensamma, tiden vid en skärm och den delade tiden. Många spel går att spela tillsammans och således får man skärmtiden mer interaktiv och social. Då är fokus inte enbart på skärmen. Tiden är inte den enda avgörande faktorn. På sikt är det minst lika viktigt att de vuxna agerar goda förebilder. Ser barnet de vuxna ständigt med näsan i en skärm? Eller finns det skärmfria zoner och skärmfria stunder i hemmet? Johan Palmén

■■app-tips Tips på appar för barn under skolåldern: Trycka-hända appar Video Touch, Coloring Farm, Sound touch. Lek&lär Pettsons uppfinningar, Flow Free, Light Bot. Bokstäver Skrivguiden, Molla ABC. Minne MinneRuby Repeat, Monster Hunt. Siffror MatteMix, SifferMix1. Nya appar utvecklas ständigt. Följ t.ex. med Pappas appar (pappas­ appar.se)

Datapedagog, Folkhälsans datatek

■■Pargas Hem och Skola piffade upp lekstugan på dagisgården.

Understöd för år 2017

omöjligt” Föreningen har två fadderbarn i Rumänien. Vintertid sköter föreningen om byns skidspår och skridskobana. − Allt är möjligt och vi har aldrig sagt nej om dagis eller skolan önskar sig något. För oss är det viktigt att sätta guldkant på barnens vardag. Ingen familj ska känna att man inte har råd. Vi betalar allt. När skolbarnen ska åka slalom betalar vi buss, lunch, uthyrning av slalomutrustning, allt. Far de till simhallen betalar vi allt. Allt ska vara gratis. Och jämlikt. Det gäller också fördelningen mellan daghem och skola. Om ett evenemang passar bara för skolbarnen ska barnen i dagehmmet få något motsvarande. − Till exempel när skolbarnen fick en dag i slalombacken fick dagisbarnen, deras syskon och föräldrar en dag på lekparken Swinge­ling. Berg tror också att de här principerna tilltalar föräldrarna och att de därför hjälper till när det behövs.

Hur är det att ha gemensam förening för daghemmet och skolan? − Jag tycker det är jättebra. Föräldrarna får utbyta tankar och idéer och det blir en bättre sammanhållning i byn. Vi har en dagmamma i byn och henne tar vi också med när vi ordnar något. Ja, och vi startade eftis i höst! Tidigare har Folkhälsan ordnat eftis i byn men meddelade att det inte fortsätter. En förälder kontaktade Berg och tyckte ”de måste göra något”. Berg funderade några dagar och föreslog för styrelsen att de skulle ta hand om det själva. Det är nu i full gång, med 13 barn som kommer fem dagar i veckan, tolv eller sex dagar i månaden. − Det finns inget som är omöjligt, säger Berg igen. Men hur orkar du? − Det är nog den är glädjen i barnens ögon − när man ser den. Det är värt det. Vivian Johansson, text och foto

Ansökan om understöd för privat upprätthållen barndagvård, morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolelever i årskurserna 1-2, sommarrekreation för barn samt klubbar för årskurserna 7-9 bör insändas inom januari månad. Verksamhetsunderstöd utdelas inte till kommunala daghem eller daghem som har köptjänstavtal med kommunen. OBS! Personliga understöd utdelas inte och inte heller understöd för lägerskolor. Den elektroniska ansökningsblanketten och närmare ansökningsinstruktioner finns på stiftelsens hemsida www.britamariarenlundsminne.fi fr.o.m. 1.1.2017. Ansökningstiden slutar 31.1.2017. Försenade ansökningar beaktas inte, inte heller ansökningar som inte skickats elektroniskt. OBS! Ansökningstiden för 2018 är i september 2017. I fortsättningen är ansökningstiden enbart i september. Eventuella frågor kan riktas till VD Gun Sandberg-Wallin 0500 481025, eller styrelseordförande Laila Andersson 046 8771826. Stiftelsens styrelse


8

Hem & skola ■■läslust

■■aktuellt

Läsambassadören tipsar Den finlandssvenska bilderboken har blomstrat i många år. För de föräldrar, pedagoger och andra läsande vuxna som gärna introducerar böcker som skapats av finlandssvenska författare och illustratörer för barnen finns alltså mycket att välja mellan. Här presenteras tre av de bilderböcker som utkommit hösten 2016.

■■Tre timmar fysisk aktivitet om dagen borde barn under åtta år få enligt de nya rekommendationerna.

Barn mår bäst av att röra på sig varje dag Det finns många olika möjligheter att få in fysisk aktivitet i barns vardag och låta dem vara nyfikna på omgivningen. Att ta trapporna i stället för hissen har vi hört om förr, men det gäller också att få in möjligheten till spurter och andra sätt att höja pulsen under dagen. Enligt de nya rekommendationerna för småbarnsfostran skall barn under åtta år vara fysiskt aktiva tre timmar varje dag. Det borde förverkligas genom två timmar lätt rörelse till exempel gång, bollkastning, gungande, cykling, gårdslekar, samt olika övningar som stärker balansen och flexibiliteten hos barnen. Dessutom ska barnen ha en timme fartfylld fysisk aktivitet där barnet till exempel klättrar, simmar, skidar, springer och gör övningar där de använder de stora muskelgrupperna. Det handlar om all form av aktivitet som stärker barnets grundkondition. Barn skall få bli lite ”flåsiga”. En del av aktiviteten förverkligas i samband med barnets vardag i småbarnsfostran på daghem och i klubbar, men en del skall också förverkligas hemma.

Vuxna viktiga förebilder Viktigast är att vi vuxna är goda förebilder, då det också handlar om att utöva vanlig vardagsmotion. Aktivitet görs på barnens nivå, sådant de tycker är roligt, och ger inspiration. Dessutom har barn själva många goda idéer

till exempel nu på vintern kan det vara roligt med spontan utelek i nysnön: Åka pulka och tumla om i snön. Det finns många utomhusmiljöer där man kan hitta på aktiviteter. Rekommendationerna grundar sig på forskning om hur vuxna som arbetar eller vistas med barn under åtta år kan möjliggöra och stöda barnets helhetsmässiga uppväxt, utveckling, hälsa och välfärd. Genom motion kan man stöda barnets fysiska, kognitiva, psykiska, emotionella och sociala utveckling.

Skärmtid, mat och sömn Det gäller också att kolla hur länge barn sitter stilla vid olika skärmar per gång. Ibland kan en liten stund, lätt bli mycket lång då skärmen entusiasmerar med sitt innehåll. Lämpligt blir att inte sitta stilla mer än 60 minuter per gång, äta och sova lagom. För att ett barn skall må bra behövs det en dos daglig fysisk aktivitet. Det är en förutsättning för en normal tillväxt och utveckling, den stöder inlärningsprocessen, koncentrationen och minnet. Den utvecklar motoriken och de fysiska funktionerna, samt förebygger sjukdomar. Den fysiska aktiviteten utvecklas mångsidigt då barnen får vistas ute i olika miljöer och årstider tillsammans med andra barn. Allas stöd är betydelsefullt, en positiv inställning, möjligheter till utrusning och möjligheter att utöva någon form av aktivitet tillsammans med föräldrarna eller kamraterna stärker barnen. Där

”Genom motion kan man stöda barnets fysiska, kognitiva, psykiska, emotionella och sociala utveckling.” även föräldrarna är förebilder. Alla barn blir inspirerade av redskap, vilka inspirerar till lek och rörelse. Till exempel en rockring kan fånga barns rörelseglädje för en lång stund. Men vi måste se alla barn som individer, en del barn rör på sig mer av naturen, medan andra inte gör det. Det är inte så stor skillnad på vilken form av fysisk aktivitet barn utövar.

Rörelseglädje De nya rekommendationerna är en del av Social- och hälsovårdsministeriets linjer för hälsa och välfärd 2020. I bakgrunden finns också rekommendationerna för FN:s konvention om barnens rättigheter. Finland Svenska Idrott arbetar med rörelseglädje i småbarnsfostran. Vi arrangerar många inspirationskurser för barnledare i bland annat naturparkour, som har varit väldigt populärt och barnyoga. Vårt kursutbud hittas på www.idrott.fi Eva-Lotta Backman-Winquist ombudsman, Finlands Svenska Idrott

■■Vildare, värre, Smilodon. Text Minna Lindeberg, illustrationer Jenny Lucander. Förlaget, 2016. Annok Sarri och Karin Bergström går i förskolan och är uppslukade av sin starka vänskap, fast de är ganska olika som personer. Annok är temperamentsfull och frispråkig, Karin mera filosofisk och eftertänksam. Medan personalen dricker kaffe leker flickorna i sin fantasivärld där Smilodon, den utdöda sabeltandande tigern, tassar omkring. När Annok får hela skulden för en konflikt i barngruppen försöker Karin trösta sin vän. ”Men min röst böjer sig så lätt för oljudet från dom vuxna”, säger hon i en av bokens mest drabbande meningar. Vildare, värre, Smilodon är en stark berättelse om utanförskap och om vänskap som består.

■■Allt är precis som vanligt. Text Kristina Murray Brodin, illustrationer Maija Hurme. Schildts & Söderströms, 2016. ”Mamma och pappa bara tjatar. Vill bara bestämma. Har inte tid. Vill de ens han mig?” Så inleds bilderboken Allt är precis som vanligt, som bygger på det lilla barnets fantasier om hur den bekanta vardagsvärlden skulle te sig om barnet plötsligt försvann. I bilderna finns hen i en bubbla, osynlig för omvärlden, och iakttar de oroliga föräldrarna, personalen och kompisarna på förskolan och alla människorna som letar med ficklampor i skogen. Här finns mycket att känna igen sig i för barnet, men också för föräldrarna, som i slutet får chansen att visa att de har tid för annat än tjata och bestämma. En bok att för viktiga samtal kring.

■■Burman. Anna Härmälä. Schildts & Söderströms, 2016. Burman är en stämningsfull bilderbok i milda pastelltoner. Den handlar om hamstern Burman som sörjer sin gammelmormor Glitterinas död. När de nya hyresgästerna kommer proppar Burman kinderna fulla av hennes ägodelar för att få med sig så många minnen som möjligt. En cirkus anländer till orten och det visar sig att flera av artisterna och djuren har blivit av med viktiga föremål som de behöver i sitt arbete. Först drar den sorgsna Burman sig undan, men bestämmer sig ändå till slut för att plocka ut Glitterinas skavande saker ur sina kinder och ge dem till cirkusen. Där kommer de väl till pass och det får också Burman att känna sig bättre till mods. En bok om sorg och vänskap som passar bra också för de minsta barnen.


Hem & skola dagisspecial 2016-2017