Hem & skola Nr 3 2013

&

He m s k ola Nr 3/13 • Årgång 40 • Utgiven av Förbundet Hem och Skola i Finland rf

■■”Barnen behöver

få längta” ■■Var är passionen

i grundskolan?

■■Ingen har frågat

föräldrarna ■■Alla blir sedda

i liten skola ■■Fyra får pris för gott

samarbete

2

Hem & skola ■■LEDAREN

■■kolumnen

Framgång är farligt

■■När resultaten från de först Pisa-undersökningarna ramlade in och Finland placerade sig i toppen blev vi häpna. Är den fins­ ka grundskolan faktiskt så bra? Hur dåliga är då inte alla de andra?

Snart började skolfolk från alla världens länder vallfärda till Finland för att försöka förstå vad vi gjorde så bra. Man talade om Pisa-turism. Vi vande oss snabbt vid att vi är bra och slickade glatt i oss berömmet.

Men finns det något farligare än en mätt mage, som får oss att vända oss med ansiktet mot väggen och slumra in?

Det är vad som har hänt.

■■Det är länge sedan jag hört någon prata om att utveckla pedagogiken i vår skola.

1980-talet var den pedagogiska debattens guldålder. Passionerade lärare ville genomföra idéer av Freinet, Montessori, Steiner, Zilliacus och andra skolutvecklare. Det grundades föreningar för att utveckla pedagogiken och man träffades frivilligt under vecko­slut för att diskutera och utveckla, utan extra betalning.

Visst blev det en spill-over effekt av det i det praktiska skolarbetet och många av de frön som såddes då lever och mår bra bland enskilda lärare.

Dessutom har också mainstream-skolan utvecklats en hel del genom årens lopp.

■■Kvällspressen skapar konflikter som inte finns mellan lärare och föräldrar. Robert Jansson

Så här mobbar lärarna föräldrar!

■■Rubriken för denna ledare är kanske den enda löpsedeln som inte setts till i sommar. Annars har nyhetstorkan levererat oss en löpsedel där skolförhållandena är hett stoff minst en gång i veckan. ”Så här grovt mobbar eleverna lärare”, ”så här mobbar lärarna elever”, ”våldet eskalerar i skolorna”, är bara några exempel. Jag lockades inte att köpa en enda av dessa tidningar. Kvällspressens agenda är att sälja, inte att bygga upp ett hållbart samhällsklimat. Många av oss klarar av att läsa löpsedlarna kritiskt.

Men vad händer med vårt kollektiva medvetande när vi gång på gång tvingas möta texter om våldsamma och kränkande skolförhållanden?

■■Man behöver inte gå långt för att se vad upprepade budskap i medierna åstadkommer. Brottslighet hör också till de smaskiga ämnen som ger en kittling när man pillar i det och som ger de flesta av oss en känsla av överlägsenhet när vi får fördöma. Medierna levererar bara det vi vill läsa, och det hör tydligen till vår natur att vilja veta att allt var bättre förr, världen var mindre nyckfull och ond.

Men hur många känner till att det år

2012 skedde rekordfå brott mot liv och hälsa? Och framför allt att det gulliga lokalsamhället förut var synnerligen taskigt mot barn.

På 1950-talet dödades 14,9 barn per 100 000, på 1990-talet 1,6 per 100 000 och på 2000-talet 0,8 barn per 100 000.

Alltså dödades, inte bara dog i sjukdomar eller olyckor, vilket också var betydligt vanligare förr.

■■Meningen är inte att negligera eller underskatta de olägenheter eller det våld lärare möter i sitt arbete. Lärarnas, precis som andra yrkesgruppers arbete har blivit tuffare. Exempelvis sjukskötare, socialarbetare, hälsocentralläkare och lärare, kan inte välja de människor de arbetar med, eftersom ingen ska bli utan service. Det är dit vi har strävat.

Slantens andra sida är att dessa grupper även utsätts för nyckfulla individer.

Det var intressant att ta del av vilket slags våld lärarna i Esbo blivit utsatta för. Förövaren var i nästan hundra procent av fallen en specialelev, en elev som inte kan rå för sitt beteende. Vi talar om samma grupp barn som förut isolerades och i värsta fall inte fick vård för att inte tala om undervisning, och som i dagens

Tidning utgiven av: Förbundet Hem och Skola i Finland rf.

läge har speciallärare som förstår varför de handlar nyckfullt.

För att ännu precisera, lärare ska inte behöva känna sej otrygga när de går till arbetet. Men samtidigt måste man fråga sej om inte sättet att med avsikt rubricera stort om hur oroligt det blivit i skolorna ökar otrygghet. För det är just det de stora rubrikerna om brottslighet gjort. Känslan av att vem som helst av en slump när som helst riskerar att bli överfallen och mördad har förstärkts trots att antalet våldsbrott minskar och fortfarande till största delen begås av bekanta och i supsällskap.

Skolan och samhället ändras, men det är inte på väg mot ett sämre håll. Det är ingens fördel om misstänksamheten mellan lärare och föräldrar ökar. När jag första gångerna förde barnen till dagis sa barnens vårdare att jag inte ska tro på allt som barnen berättar om dagis. De tror inte heller allt som barnen berättar om mig.

I dag väljer jag att inte tro på allt pressen berättar om skolan och hoppas att lärarna inte tror på allt som pressen berättar om föräldrar.

Corinna Tammenmaa ordförande för Förbundet Hem och Skola

■■Samtidigt ökar klyftorna mellan finska och finlandssvenska skolor, mellan flickor och pojkar, mellan stad och landsbyggd.

Skillnaderna kan vara överraskande och betänkligt stora. Mest illa ute är pojkar på den finlandssvenska landsbygden. Deras läsförmåga lämnar mycket övrigt att önska.

Men Pisa-resulteten är inte hela sanningen. Även om till exempel Sverige klarar sig rätt dåligt i den jämförelsen, klarar sig landet när det gäller ekonomi till exempel mycket bättre än Finland. I den svenska skolan lär man sig också tidigt att samarbeta, ha roligt i skolan och tro på sig själv.

Det Pasi Sahlberg (i en artikel i tidningen) föreslår är att vår skola satsar mera på det sociala. Vi måste bli bättre på att samarbeta, umgås och att prata med varandra.

Och kreativiteten, hur skall den utvecklas? Minska på lärarledd pedagogik. Lär eleverna att själva söka kunskap ensamma och tillsammans. Satsa på ”nyfikenhetsklasser”, lita på eleverna, väck deras nyfikenhet – och uppmuntra dem.

Vi har bra lärare som har mycket att ge.

Men kanske de borde få större friheter att förverkliga sina egna pedagogiska drömmar, för som det nu är, styrs deras arbete mycket av läroplanen.

Men man måste inte hinna med allt.

Stress tar kål på kreativiteten.

Tua Ranninen

Tryckeri: KSF Media, Vanda 2013.

Upplaga: 36 000.

Annonsförsäljning: Ky Lisbeth Lönn­qvist Kb,

Ansvarig utgivare: Corinna Tammenmaa, förbundsordförande.

Redaktör: Tua Ranninen, tfn 040-7260 264.

Layout: Pia Ahlberg.

Pärmbild: Nikolai Strand i tvåan i Kökar skola. Foto: Robert Jansson.

Målgrupp: Föräldrar med barn i svenskspråkig skola.

Distribution: Delas ut i klassen och bärs hem av eleverna.

Sandbacka­vägen 8 D, 02200 Esbo.

Tfn 09 803 9553.

E-post: lisbet.lonnqvist@kolumbus.fi Annonspris: 1,50 e/spmm.

Corinna tammenmaa ordförande

Micaela Romantschukpietilä verksamhetsledare

maarit westerén informatör

Kansliet: Förbundet Hem och Skola i Finland rf, Nylandsgatan 17 D, 00120 Hel­singfors. Tfn: 09 565 7770, fax: 09 565 777 74.

E-post: hemochskola@hemochskola.fi.

Tua Ranninen redaktör

Hem & skola

3

■■intervju

”Barnen behöver få längta” – Ifall barnet får ”stora” upplevelser typ Borgbacken i alltför tidig ålder är det inte längre nöjt med de ”små” upplevelserna på den egna bakgården, säger socialarbetaren, trebarnsmamman och Hem och Skola-föreläsaren Anna Lena Karlsson-Finne.

Samma sak är det med saker.

– Ger du saker som cyklar, spel eller något som storebror eller storasyster får, hinner barnet inte längta efter att bli ”stort” med de färdigheter och förmåner det för med sig. Det är också helt ok att bli besviken då och då.

Om man går in i den här karusellen tror barnet hela tiden att det ska få mera, vilket är jobbigt både för föräldrarna och det ständigt lite missnöjda barnet.

– Egentligen är vardagslivet ett äventyr och det som lär barnet hur livet levs – det handlar inte om nöjen och trevligheter hela tiden.

Du snabba nya värld Karlsson-Finne brukar på sina föreläsningar tala om hur snabbt världen förändras och om informationsflödet och trycket ”utifrån”. Enligt henne trissas hetsen och takten i samhället hela tiden upp och vi vuxna måste verkligen lära oss att sluta vara uppkopplade och anträffbara dygnet runt.

– Man behöver inte ordna program hela tiden, det är viktig att också bara slappa.

Karlsson-Finne anser att barnen inte ska ha egen datamaskin eller tv i sitt rum. Hon säger att man inte heller ska tro att man vet vad barnet har för sig bara för att det har en mobiltelefon.

– Jag brukar säga att du alltid ska vara intresserad av ditt barn, men aldrig blåögd och naiv.

Man glömmer lätt bort att också tonåringar behöver sina föräldrars tid och uppmärksamhet.

– Barn som börjar på sjuan är inGNURF

■■Använd ditt sunda förnuft. Ingen är perfekt, säger Anna-Lena Karlsson-Finne. Nina Winquist

” Jag brukar säga att du alltid ska vara intresserad av ditt barn, men aldrig blåögd och naiv.”

te vuxna och mogna att fatta egna beslut, påpekar Karlsson-Finne.

Hon säger att det gäller att vara lyhörd och göra saker tillsammans med barnet, trots skrik och högljudda protester.

– Barn vill ha motstånd och behöver känslan av att föräldrarna bryr sig om dem. Det är också alltid bra att känna barnets kompisar och deras föräldrar; kolla med dem och ha gemensamma regler.

Anna-Lena Karlsson-Finne betonar att vi alla ska lära oss att vara föräldrar på vårt eget sätt.

– Jag tror att föräldrar i dag känner en enorm press på att vara perfekta och ge sina barn allt.

Hennes råd är: Glöm hur du tror att du borde vara. Hetsen och kraven gör att föräldrarna bara känner sig trötta och otillräckliga.

– Samtidigt växer ensamheten.

Vi har inte längre släkten, byn och

tryggheten nära, därför är det så viktigt att våga lita på sitt eget bondförnuft och sin känsla av vad som är rätt för just mitt barn, säger den erfarna socialarbetaren, kommunalpolitikern och mamman Anna-Lena Karlsson-Finne.

Nina Winquist

4

Hem & skola ■■intervju

■■Hur skall vi hitta utbildningsvärldens Iphone? undrar Pasi Sahlberg.

Var är passionen i grundskolan?

När jag slår mig ner i Pasi Sahlbergs besökssoffa på hans på hans kontor på CIMO på Hagnässtranden i Helsingfors förväntar jag mig att få en föreläsning om den finska skolans förträfflighet.

Pasi Sahlberg är Finlands herr Utbildning. Han är mannen som flänger runt världen och föreläser om den finska skolan. Han är nyss hemkommen från USA och strax bär det av igen. Han har närmare 100 resdager inprickade i kalendern per år. Han reser runt och berättar framgångssagan om det lilla landet som överraskade alla med sin framstående placering i

2001.

Pisa-undersökningen år Därför blir jag lite förvånad när

han jämför den finska grundskolan med Nokia.

– Trenden är nedåtgående, precis som för Nokia. I Pisa-undersökningen från år 2009 är resultaten sämre på alla delområden.

Skillnaderna mellan flickor och pojkar ökar. Vi har allt större problem med attityderna. Våra ele­ver är inte motiverade.

– Ingenting tyder på att vi går mot det bättre.

Han jämför den finska grundskolan med Nokias glansdagar då man tillverkade 40 procent av alla mobiltelefoner i världen. Sedan kom Iphone. Nokia gjorde misstaget att inte ta sin nya konkurrent på allvar och på samma sätt tar vi inte utmaningarna i grundskolan på allvar.

63(5(6 lU HWW ILQODQGVVYHQVNW VSHFLDOSHGDJRJLVNW UHVXUVFHQWUXP RFK HQ YLNWLJ NRQWDNW I|U GLJ VRP KDU HWW EDUQ L EHKRY DY VW|G

)|U QlUPDUH LQIRUPDWLRQ VH ZZZ VSHUHV IL

– Den grundskola vi har i dag räcker inte. Den tjänar inte längre sina syften. Att fråga hur vi skall upprätthålla det vi har är fel infallsvinkel. I stället borde vi fråga oss hur skall vi förändra vår skola, säger Sahlberg.

Enligt honom använder vi i dagen skolutveckling samma metoder som för 20 år sedan. Det funge­rar inte.

– Vi måste till exempel fråga oss om det som nu är det viktigaste styrinstrumentet, läroplanen, skall styra skolan.

Sahlbergs vision är att radikalt minska på den traditionella katederundervisningen som nu dominerar. Förmiddagen kunde kanske vara lärarledd, men eftermiddagen kunde bestå av grupparbeten och projektarbeten.

– Vi måste också satsa mera på social samvaro. Vi har ett handikapp när det gäller att umgås med främmande människor, säger Sahlberg, som själv bott 10 år utomlands.

Inte bra på någonting Det kanske största problemet med den finska grundskolan är att alla gör allt. Det har resulterat i att skolan inte lyckas hitta elevernas passion. ”Jag är inte bra på någonting” är en allt för vanlig kommentar bland de unga.

Vi har haft en gemensam vision, men den saknar vi nu. Hur skall vi hitta utbildningsvärldens Iphone?

– Det kan hända att skolvärldens nya Iphone kommer från Asien, säger Pasi Sahlberg. I Singa­pore till exempel betonar man kreativitet och innovationer. Där satsar man på så kallade nyfikna klasser.

Man försöker utbilda en generation som skall kunna sysselsätta sig själv.

Också de nordiska länderna ligger bra till. Sahlberg slår ett slag för Norge.

– De har de ekonomiska förutsättningarna. Om de får ordning på sin lärarutbildning, som i dag inte är akademisk, kan de ligga bra till.

I jakten på skolvärldens Iphone är loppet ingalunda kört för Finland. Jämfört med exempelvis Sverige har vi alla förutsättningar.

Svenskarna klarar sig dåligt i Pisaundersökningarna, lärarutbildningen håller inte måttet, skillnaderna mellan skolorna är stora och dessutom ställer invandringen speciella krav. De måste fixa till det här först innan de kan ta sig an utvecklandet av Iphonen, säger Sahlberg.

Vi har alla grundförutsättningar i skick.

– Men den nya Iphonen kan in-

■■PASI SAHLBERG Ålder: 53.

Utbildning: Filosofie kandidat och pedagogie doktor.

Jobb: Direktör på CIMO. Har jobbat både som lärare och lärarutbildare.

Favoritämne i skolan: Matematik. Jag hade en inspirerande lärare.

Grundskolans tre i topp: Barncentrerad, kreativ och har bra förskoleundervisning Finlands Pisa-placering om 10 år: 10:a (nu är vi 5:a). Delvis på grund av att fler länder kommer med i undersökningen.

Vad krävs i skolan: Tydligare regler.

Du som elev: Kanske lite annorlunda.

Utbildningsvision: Att vi gör klart för oss vad som är vår vision. Och att vi lyckas förvalta de krympande resurserna så att de räcker till för att förverkliga drömmen.

te vara en ny effektivare Nokia.

Det måste vara någonting annat.

Den som har mod att utveckla den kommer att stå som vinnare.

Mattias Fagerholm, text och foto

Hem & skola ■■i korthet

”Mera makt åt eleverna” Finland presterar visserligen toppresultat i Pisa-undersökningarna, men i fråga om hur mycket eleverna är delaktiga i undervisningen ligger vi i bottenskiktet i internationella jämförelser.

Enligt Matti Rautiainen, lärarutbildare vid Jyväskylä universitet, beror det på en mångårig kultur i skolan som präglats av envägskommunikation. Läraren undervisar och eleverna lyssnar.

– I grundskolan ligger fokus på att kunskapsmässigt ta varje elev till en viss punkt för att därifrån sedan fortsätta undervisningen.

Vi är så inriktade på inlärningsresultaten att det inte finns tid för diskussion eller att höra eleverna, säger Rautiainen.

Skolan skall enligt Matti Rautiainen inte bara förmedla eleverna en färdig världsbild. Det räcker inte att eleverna förstår hur samhället fungerar. För att de skall bli en aktiv del av samhället krävs också att de i högre grad är delaktiga i undervisningen. Nu är grundskolan som ett löpande band där eleverna proppas fulla med kunskap.

– Om eleverna upplever att de är delaktiga och kan påverka undervisningen, ökar det på studiemotivationen. Att inte få vara delaktig är en form av misstroende.

Rautiainen vill att lärarna ger eleverna mera makt och ansvar.

– Vi har en stark tilltro till lärarna, nu är det dags att börja lita på eleverna också, säger Rautiainen. Det innebär en förändrad lärarroll. Eleverna kommer att behöva stöd för att kunna ta ansvar.

– Det kommer inte alltid att lyckas. Men det gör ingenting.

Mattias Fagerholm

      

      

          

MANNERHEIM-MUSEET

Öppettider: fre, lö, sö kl.11-16 Inträdesavgifter för skolgrupper: Under öppettiderna: gratis Utanför öppettiderna: 1-20 personer 60 euro totalt 21-40 personer 120 euro totalt 41-60 personer 180 euro totalt Kalliolinnavägen 14, 00140 Helsingfors Telefon: (09) 635 443 ZZZ PDQQHUKHLP PXVHR ¿ LQIR#PDQQHUKHLP PXVHR ¿ Marskalkens av Finland, friherre G.Mannerheims hem under åren 1924-51.

Föremål som har anknytning till hans händelserika liv och Finlands historia.

Guidad rundtur på ca 1 timme ingår.

 STÖR R E FÖR DE

Oliver Twist Charles Dickens

Regi och dramatisering: Christian Lindroos

Spelas i Esbo t.o.m 26.10.

Fortsätter i Esbo våren 2014.

På Diana-scenen i mars 2014.

“Bakom uppsättningen finns en rätt tydlig strävan att bjuda barn och unga på vår klassikerkanon.

Medkänsla och moral följer med på köpet.

Det pedagogiska och fostrande uppdraget är tydligt.”

(HBL / Barbro Enckell-Grimm)

M IN DR E FÖR DE Sven Nordqvist Den härliga berättelse om gubben Pettson och hans katt Findus och deras julbestyr blir man nog aldrig trött på. Pjäsen är genuint varm, lugn och väldigt mycket jul!

PÅ UNGA TEATERN: 25.11 kl. 10.00 | 26.11 kl. 10.00 | 27.11 kl. 10.00 | 28.11 kl. 10.00 och 18.00 | 29.11 kl. 10.00 30.11 kl. 14.00 och 16.00 | 2.12 kl. 10.00 | 3.12 kl. 10.00 och 18.00 | 4.12 kl. 10.00 | 5.12 kl. 10.00 ESBO KULTURCENTRUM (LOUHISALEN): 10.12 kl. 18.00 | 11.12 kl. 10.00

BILJETTER: må-fre kl. 10-16, tel. 09-8620 8200 www.ungateatern.fi s Klobbskogsvägen 9, 02630 Esbo

www.sealife.fi



 

ZACHARIAS TOPELIUS BARNDOMSHEM KUDDNÄS

Skolklasser: guidning 30 euro, även tidsresor Öppet från 15 maj-31 aug, övriga tider enligt bokning.

Nykarleby tfn 06-7856 111/482 ZZZ Q\NDUOHE\ ¿ NXGGQDV

Kika in i Sköldpaddsnästet!

  

                   

Hem och skola 95x120 mm

5

6

Hem & skola ■■reportage

■■Lasses arkiv ståtar redan med tusentals djurbilder. De här djuren har Lasse fotograferat från undangömda kojor eller på vandring med pappan Heikki. lasse kurkela

Far och son älskar vildmarken – När vi rör oss på tumanhand i naturen kan jag koncentrera mig helt på Lasse, säger Heikki Kurkela om de värdefulla vildmarksstunderna med den tioåriga sonen.

Tillsammans har pappan och pojken redan i flera år begett sig ut på både längre och kortare utflykter runtom Finland.

Heikki hade som vana att vandra i närmiljön runt Grankulla på veckosluten, och småningom började sonen självmant be att få komma med.

– Till att börja med övernattade vi inte och Lasse hade ingen egen ryggsäck att bära. Men i scouterna blev han så småningom mer erfaren och nu har vi redan i flera år gjort längre utflykter, där vi sover i tält eller i ödemarksstugor, berättar Heikki.

Tyst gemensanskap – Vi pratar inte hela tiden. Att tillsammans njuta av tystnaden och bara sitta bredvid varandra är också kommunikation, liksom en blick eller en gest. Vi gillar också att fiska och sysslade mycket med det i somras.

Men visst tar Heikki tillfället i akt och ställer öppna frågor för att få veta vad sonen funderar på.

”Under det senaste året är det Lasse som lärt mig att vara modigare och mer fördomsfri vad gäller fotorutinerna.”

Och det händer att far och son ger sig i kast med diskussioner om mänsklighet, dygder eller olika värden. Ibland följer också storebror Tommi och den övriga familjen med på turerna, men oftast är det bara Heikki och Lasse och skogen eller fjällen och djuren.

– Det är en glädje att se barnet bli ivrigt över fenomen i naturen och lära sig att känna igen olika arter. Men det viktigaste är förstås att barnet självt hittar fram till sina egna intressen och att föräldern stöder barnet. Jag och min fru ser också till att ha tid för de andra barnen och deras intressen.

Ombytta roller Heikki Kurkela och sonen delar också ett gemensamt intresse för naturfotografering.

■■Lasse fotograferad av pappa Heikki.

Till att börja med fotograferade Lasse med en liten pocketkamera, men nu har han övergått till en egen systemkamera.

Den ställde pappan först in med lämplig förvalsautomatik,

men för två år sedan beslöt Heikki sig för att lära Lasse kameratermer och nu kan sonen nästan mer än fadern om slutartid och Iso-tal, över- och underexponering.

– Nu använder Lasse bara ma-

nualinställningar och besluter bild för bild hur han ställer in kameran. Under det senaste året är det Lasse som lärt mig att vara modigare och mer fördomsfri vad gäller fotorutinerna, skrattar Heikki och tillägger att det varit ett nöjde för hela familjen att följa med hur Lasse utvecklats konstnärligt.

I mitten av oktober beger sig hela familjen Kurkela för att heja på Lasse i Wildlife Photografer of the Year 2013-tävlingen i London. Ännu vet man inte hur det går för den unga naturentusiasten i hans första internationella tävling.

Men Lasse, född 2003, har redan rönt framgång nationellt i Kuusamo Nature Photo utställningen och fått Grankullas miljöpris i år.

Och jo, Lasse bär redan sin egen ryggsäck.

Nina Winquist

Hem & skola

7

■■intervju

Ingen har frågat föräldrarna Att enbart skicka elektroniska meddelanden mellan hemmet och skolan ger lätt upphov till missförstånd.

Barnkultur på Facebook ■■Vad händer inom barnkulturen? Massor! Nu har Produforum öppnat en behändig facebooksida där du kan klicka in dig för att få reda på vad som är på gång just nu i Svenskfinland, och samtidigt dela med dig av kommentarer.

Sidan öppnades i början av sommaren och blev snabbt en succé, då olika aktörer inom barnkultur berättade om sina evenemang.

Barnkultur skall här förstås som ett vitt begrepp. Här ingår till exempel kajakpaddling för hela familjen, familjeskola för överaktiva barn och babysim.

An efter att ny verksamhet är aktuell poppar den upp på sidan.

Gå in på: www.facebook.com/ barnkultur och se efter själv!

Ett ”svart häfte” för lärarna

Fråga föräldrarna – Programmet ser ut som rektorerna och lärarna vill ha det. Jag har nog den uppfattningen att ingen skola har frågat föräldrarna hur de vill ha det.

När en lärare fyller i programmet finns det kanske skäl att skri-

Vad tycker du om skolan?

■■Hem och Skola kommer att göra en kartläggning över hur föräldrar i Svenskfinland ser på barnets skola, skolgång och samarbete mellan hemmet och skolan. Nu har du som förälder/ vårdnadshavare till ett barn i den grundläggande utbildningen (åk 1–10) en möjlighet att säga din åsikt.

Genom att delta kan du vara med och utveckla skolan och elevernas trivsel och välmående i den. Du hittar länken till enkäten på www.hemochskola.fi.

Enkäten är öppen under oktober månad. Resultaten publiceras i början av 2014. Bland alla som svarar lottar vi ut ett presentkort på 200 euro till lippu.fi.

Skoladministrationsprogram som Wilma och Helmi står för en viktig del av kontakten mellan hemmet och skolan. Kommunikationen upplevs inte alltid som positiv i hemmen och många är trötta på ett elektroniskt flöde av bara till synes negativa budskap från skolan.

Psykiater Ben Furman har nyligen tillsammans med företaget Starsoft, programutvecklaren för Wilma, sammanställt en åttasidig manual för lärare. I manualen finns goda råd om hur den elektroniska kontakten mellan hemmet och skolan kan skötas på bästa sätt och den distribueras till skolorna genom företaget.

– I manualen ingår allt från hur man bemöter föräldrar till hur man skickar meddelanden elektroniskt, säger han.

När programmet skapades var tanken att föräldrarna skulle få veta om eleven hade varit försenad eller frånvarande. Föräldrarna kunde sedan skriva en förklaring, och om den inte fanns, vidtogs åtgärder. Funktionen utvidgades senare med punkten lektionsanteckningar som gav läraren en möjlighet att skriva om elevernas beteende under lektionerna.

– Skolorna ville av administrativa orsaker ha mera plats för anteckningar och det är tänkt att programmet skall fungera som ett slags svart häfte för lärarna. Det som har varit katastrofalt är att också föräldrarna har fått se kommentarerna, säger Furman.

Wilma är ett komplicerat program som ser olika ut i de olika kommuner som använder det.

Därför är det också omöjligt att jämföra programmet.

Furman berättar exempelvis att det i Helsingfors inte går att skicka automatiska negativa meddelanden med Wilma. Där skickas meddelanden hem via programmet enbart under fliken som står för information.

Till sitt ursprung är Wilma ett flexibelt program som går att skräddarsy enligt användarens önskemål. Alltid finns ändå inte vetskapen om att det kan räcka med ett musklick för att avlägsna en funktion som inte fungerar.

■■i korthet

Är matematik tråkigt?

■■Ben Furman har ägnat en månad åt att arbeta fram en manual för lärare om hur man elektroniskt kommunicerar med föräldrarna på bästa sätt. Marit Björkbacka va ned vad som har pågått under en lektion. Det görs under fliken ”övriga anteckningar”. Läraren kan då välja att skriva så att vårdnadshavaren ser eller inte ser kommentaren. Läraren måste också välja en rubrik för händelsen.

– Rubriken bestämmer skolan

själv och den är något som vårdnadshavaren kommer att se. Menyn ser olika ut i olika skolor och rubriken kan vara allt från ”skolarbete” till ”stör arbetsron”.

För läraren finns det också en möjlighet till kommunikation via Wilma genom att använda den interna posten som motsvarar en e-

postfunktion. Furman vill dock höja ett varningens finger.

– Mitt råd är att inte använda elektronisk kommunikation för att meddela om problem med elever. Det sker för mycket missförstånd på det sättet, säger han.

Marit Björkbacka

■■Ännu i årskurs tre trivs eleverna på mattelektionerna. De tycker om matematik och tycker att de är bra på matte. Men när de kommer till högstadiet tappar de lusten och tron på sin egen förmåga. Enligt en färsk undersökning från Utbildningsstyrelsen minskar intresset för matte ju längre eleverna går i skola.

– Det är möjligt att matteundervisningen i högstadiet är tråkig, sade Utbildningsstyrelsensgeneraldirektör Aulis Pitkälä då han presenterade undersökningen.

I de svenskspråkiga skolorna var elevernas utgångsnivå i åk 3 sämre än i de finskspråkiga. Situationen förbättrades i de högre årskurserna och i åk 9 var mattekunskaperna till och med en aning bättre än i finskspråkiga skolor.

I undersökningen studerades 3 500 elevers utveckling från årskurs 3 till årskurs 9. Den utfördes åren 2005–2013.

8

Hem & skola

Alla blir sedda i liten skola I år började tre ettor i Kökar grundskola. De delar klassrum med fyra andra – två i tvåan och två i trean. Med 21 elever är Kökar grundskola en av de minsta på Åland. Här blir alla elever sedda och alla lärare får hugga i för att få skolvardagen att fungera.

Skärgårdskommunen Kökar med 250 invånare ligger i Ålands sydöstra hörn. Hit kommer man med färja från fasta Åland, resan tar 2,5 timmar. Kökar har även färjeförbindelse med Galtby på finländs­ ka sidan.

Grundskolan ligger i byn Karlby ett stenkast från ett strömmande vattendrag. Men lärarna tar närheten till vattnet med ro – barnen är vana vid vattnet och ingen har trillat i så långt bakåt man kan minnas.

Skolan byggdes om och till för cirka tio år sedan och här finns gott om plats för alla 21 elever. I

låg- och mellanstadiet går 14 ele­ ver, i högstadiet sju. Av högstadieeleverna går en i sjuan och sex i åttan. Några nior finns inte i år.

Många ämnen I klassrummet för högstadiet, där de sju eleverna sitter på en rad med skolbänkarna tätt ihop, har Diana Lundqvist en lektion i svenska. Uppgiften för dagen är att skriva ett recept på skolfred och eleverna räknar upp ingredienser som trygghet, vänskap och skoj på rasterna.

Diana med rötter i Hangö jobbar sitt fjärde år i skolan. Hon är klassföreståndare för årskurserna 1–3, gymnastiklärare för hela skolan och lärare i svenska för de tre lägsta årskurserna och för högstadiet. Kort sagt – hennes vardag liknar de övriga lärarnas vid en liten skärgårdsskola där ovanliga ämneskombinationer och lektioner på alla stadier snarare är en regel än ett undantag. Religionsläraren

till exempel har också historia, biologi och engels­ka och har tidigare år även haft hemkunskap.

– Det är utmanande att växla mellan ämnen och stadier men det var svårast första året. Nu går det lättare för varje år. Eleverna är också vana vid att samarbeta över åldergränserna, säger Diana Lundqvist.

Läraren Hanna Hellström, som är klassföreståndare för årskurserna 4–6 och även speciallärare, säger att systemet med många årskurser i samma klassrum kräver noggrann planering.

– Det gäller att se till att alla är sysselsatta på ett bra sätt och på sin egen nivå hela lektionen, säger hon.

Glädje och oro Nu är det dags för lunch – makaronilåda med sallad. Skolan hade tidigare en kokerska, nu har man en matutdelare som även är vaktmästare och städare. Maten, som

tillreds gemensamt för äldreboendet, daghemmet och skolan, körs till skolan.

Låg- och mellanstadiet äter i matsalen. De sju i högstadiet äter för sig – i den kombinerade, musik-, fysik- och kemisalen.

Det regnar ute och eleverna får ha innerast efter maten. Alla ryms ledigt i fest- och gymnastiksalen där de klättrar i rep, spelar innebandy och badminton och leker med färggranna band – allt efter tycke och smak.

Skolans föreståndare Gun Lindblom säger att det finns både glädjeämnen och orosmoln när hon svarar på frågan hur Kökar skola mår i dag.

Till det positiva hör att skolan haft lätt att få tag i formellt behöriga lärare och flera av dem har jobbat många år på Kökar. Just nu har skolan sex lärare, de flesta på reducerad tid, och tre assistenter.

– Vi har en trevlig stämning i kollegiet och vi kompletterar var-

andra bra, säger hon.

Däremot lever skolan under hårda sparkrav. Det sinar i kommunens kassakista och inför årets läsår har man sparat in en lärartjänst genom att slå ihop flera grupper. Anslaget för material har också dragits ner men just det bekymrar inte.

– Vi har alltid varit så duktiga på att återanvända att det blivit pengar över i den potten.

Skört underlag A och O för en fungerande skola är ett tillräckligt stort eleverunderlag. Men återväxten ser skral ut. Det är inte precis trångt i daghemmet och nästa år börjar tre ettor om inget dramatiskt händer före det.

Kökar, liksom flera andra skärgårdskommuner på Åland, välkomnar nya invånare. Här finns till och med KIT, Kökar inflyttningsteam, som hjälper nya att finna sig till rätta. Läraren Han-

Hem & skola

9

Föräldrarna vet att de behövs När Hem- och Skolaförening­ en på Kökar ordnar vänmiddag kommer nästan en tredjedel av alla i kommunen.

Middagen är ett sätt att få in pengar till olika satsningar.

Rainer Eriksson med tre barn i skolan har varit ordförande för Hem- och Skolaföreningen i tre år och han kan tänka sig ett år till – om han blir omvald vid höstmötet.

Eleverna kommer från elva familjer. Antalet föräldrar som kan väljas till styrelsen är med andra ord inte stort, men enligt Rainer Eriksson och föreningens sekreterare Hanna Hellström som tillika är lärare och förälder till två barn i skolan, brukar det inte vara några problem att få fem att ställa upp.

– Vi har aktiva föräldrar som är engagerade i sina barn och som vet att de behövs. Vår linje är att alla kan vara med i styrelsen någon gång under sina barns skoltid, säger de.

En återkommande tradition i föreningen är vänmiddagen som hålls i skolan i februari. Föräldrar lagar mat, jordbrukare skänker råvaror och eleverna är med och hjälper till att duka och servera.

Alla i kommunen bjuds in och i

■■Kasper Sundberg i ettan grubblar på ett mattetal och får hjälp av Johanna Lillrank som den här dagen vikarierade i lågstadiet.

na Hellström är en av de aktiva i KIT. – Vi utgår från att folk vill flytta hit, inte härifrån. Här blir man sedd och här behövs man. Våra Kökarbarn har en stark självkänsla. De är inte en i mängden, utan de har ett namn överallt var de rör sig, säger hon.

Men visst hotar utflyttningsspöket och i en liten kommun är det skört. Just nu har en inflyttad familj fem barn i skolan – om den familjen flyttar försvinner en fjärdedel av elevunderlaget i ett slag.

– Det är lugnt och skönt här.

Visst är det tråkigt om ens skolkamrater flyttar men man får ta det som det kommer, säger en elev i åttan, Niclas Enberg.

Allt ordnar sig Barnen på Kökar växer också upp till logistikproffs. De lär sig tidigt att ordna och fixa och hjälpa andra för att vardagen ska fungera. Här är det ingen som höjer på ögon-

brynen om man kommer till en teaterföreställning med skrymmande reservdelar till en motor med sig och i pausen undrar om någon som är på väg till Mariehamn kan ta delarna med sig.

– När jag flyttade hit fick jag tidigt lära mig att ”allt ordnar sig”.

Om jag är i Mariehamn ringer min telefon ofta och jag får ärenden att uträtta för andra, säger Hanna Hellström med rötter i Sjundeå.

Susanna Mickwitz jobbar som assistent vid skolan och radar in våta skor i torskskåpet. Hon och maken Casper är nya på Kökar. De flyttade från Helsingfors för drygt 7 månader sedan för att få en förändring i livet.

– Hittills har allt gått över förväntan. Jag jobbar här på skolan och Casper kör taxi. Vi ser möjligheter, inte problem, och uppskattar människorna och den fantastiska naturen, säger hon.

Helena Forsgård, text Robert Jansson, foto

■■Kökar skola med årskurserna 1-9 ligger ett stenkast från den så kallade Skolströmmen.

■■Karl Idman på sockeln var lärare vid skolan i början av 1900talet. I dag är Gun Lindblom föreståndare.

■■Rainer Eriksson och Hanna Hellström, aktiva i Hem- och skolaföreningen på Kökar, visar karusellen som föreningen samlat ihop till. robert jansson fjol kom 70 av 250 Kökarbor.

– Middagen är verkligen uppskattad och ett fint tillfälle för nyinflyttade att bekanta sig med oss.

Den ger också ett överskott och på senare år har föreningen satsat på att förbättra skolgården. Först köptes en linbana, senare en karusell för 3 000 euro.

Lotterier, loppmarknader, filmvisningar och julpyssel står också på föreningens program. Dessutom brukar eleverna så sommar-

blommor under vårvintern – givetvis i återanvända kärl eftersom skolan är med i det svenska miljöprojektet Grön flagg – och sälja plantor för att få in pengar till föreningens kassa.

När isarna håller ser föreningen till att en skridskobana plogas på en vik.

– Härnäst ska vi satsa på att bjuda in en föreläsare som talar kring temat skola och utveckling, säger Rainer Eriksson.

Helena Forsgård

10 Hem & skola ■■reportage

Stalkar du ditt barn?

I ett videoklipp från tv-kanalen The Onion kan man se en engagerad mamma berätta för tittarna hur hon ”stalkar” sina barn på sociala medier.

En lång rad tips presenteras på hur du kan ha stenkoll på dina barn på exempelvis Twitter och Facebook.

HOBBYN – KLASSRESOR – LÄGER Var med och sälj SOXMANIAS högkvalitets sockor och samla in en klasskassa på ett skojigt sätt!

SOXMANIAS specialitet är seriefigurerna Viivi&Wagner och Fingerpori!

Klasserna kan även själva designa en bild eller text på sockorna. <ŽŶƚĂŬƚƵƉƉŐŝĨƚĞƌ dĞů͘ ϬϰϬϬϮϲϱϭϳϳ ũĂůůĞĞŶŵLJLJŶƚŝ;ĂͿƐŽdžŵĂŶŝĂ͘Ĩŝ

DĞƌĂ ŝŶĨŽƌŵĂƚŝŽŶ ĨŝŶŶƐ ƉĊ ǁǁǁ͘ƐŽdžŵĂŶŝĂ͘Ĩŝ

Den så kallade e-mamman förevisar bland annat hur hon kollar upp vilka unga damer sonen rör sig med. I klippet tas svängarna ut i bästa amerikansk stil så till den milda grad att man har lite svårt att ta det på allvar. Men handen på hjärtat – har du aldrig varit frestad att kolla in ditt barn på Facebook?

Var går då gräsen?

– Gränsdragningen är som en linje i vattnet. Barn har samma rättighet till ett privatliv och samma integritetsskydd som vi vuxna har. Men samtidigt har föräldrarna ett fostraransvar och till det hör också en form av övervakning. Det är en del föräldraskapet att sätta gränser och kolla vad barnen riktigt sysslar med, säger Suvianna Hakalehto-Wainio,

jurist vid Mannerheims barnskyddsförbund.

Rent juridiskt finns det ingen specifik lagstiftning som definierar när en förälder gör intrång på ett barns integritet. Familjen ses som en privat sfär, som man inte ingriper i med juridiska metoder.

– Ett större problem än att föräldrar ”stalkar” sina barn är att föräldrar inte bryr sig om sina barn. Barn är dessutom rätt skickliga på att dölja sina Facebookuppdateringar för sina föräldrar.

En viss återhållsamhet i föräldrarnas egen användning av sociala medier kan vara på sin plats.

– Också om det inte direkt är lagstridigt att ladda upp bilder på sina barn på Facebook har alla, även barn, rätt att avgöra vilket det egna digitala fotavtrycket blir. Föräldern borde be om barnets åsikt innan en bild publiceras.

Elektronisk fotboja?

Det är inte bara i de sociala medierna du kan ha koll på dina barn.

I och med att så gott som alla barn får en mobiltelefon i allt yngre ålder har allt fler börjat spåra sina barn med gps. Exempelvis företa-

get Lociloci vänder sig i sin marknadsföring till föräldrar som vill veta var barnen finns.

Kaj Björkqvist, professor i utvecklingspsykologi vid Åbo akademi, jämför gps övervakningen med en elektronisk fotboja.

– Det är ett tecken på att man inte litar på sitt barn, och det är man i vilket fall som helst tvungen att göra i något skede, säger Björkqvist. Förr eller senare tar de ändå sin frihet. Man skall lära barnet att ta ansvar och det kan man bara göra genom att ge dem ansvar.

Genom övervakning får de aldrig någon ansvarskänsla.

Björkqvist tycker ändå att gpsövervakning kan vara motiverad.

– Jag kan köpa tanken i de lägs­ta klasserna i lågstadiet då eleverna kanske är många timmar ensamma och inte riktigt har koll på mobilen och till exempel glömmer att sätta på den.

För tonåringar är det definitivt inte okej, tycker Björkqvis .

– Man måste få ha hemligheter för sina föräldrar. Barn måste ha en känsla av att de är egna individer.

Mattias Fagerholm

Hem & skola

â&#x2013; â&#x2013; kolumn

11

â&#x2013; â&#x2013; reportage

LĂĽt maten tysta mun

â&#x2013; â&#x2013; I dag finns det kurser i allt och om allt. Hanken i Helsingfors ordnar kurser i small talk. KursarrangĂśrerna hävdar att vi i dagens värld pĂĽ en kort tid ska kunna ge en bild av oss själva i professionella sammanhang och att det är stor skillnad mellan small talk vänner emellan och med människor man inte träffat fĂśrr.

Det fĂĽr mig att tänka pĂĽ historien som en vän berättade. Hon ĂĽker ut till ett fĂśretag fĂśr sitt fĂśrs­ta kundbesĂśk. Det är meningen att hon ska träffa fĂśretagets ledning fĂśr att diskutera ett projekt. Hon har fĂĽtt veta att hon ska träffa fĂśretagets vd, informationschefen och nĂĽgra till. Det bĂśrjar med att hon blir bjuden pĂĽ lunch. Det är väldigt tyst kring bordet. Min vän fĂśrsĂśker fĂĽ till stĂĽnd en diskussion utan nĂĽgon stĂśrre framgĂĽng. Hennes värdar koncentrerar sig pĂĽ maten. â&#x2013; â&#x2013; Med denna historia levande i minnet har vĂĽr familj fĂĽtt besĂśk av tvĂĽ lärarstuderande frĂĽn Amerika. De har kommit hit fĂśr att studera underverket Finland med sina goda inlärningsresultat. Flickorna bor hos oss och under kvällarna hinner vi fĂśra intressanta diskussioner om likheter och olikheter mellan ländernas utbildningssystem.

Trots en del skillnader menar Emma och Kelly att skola och undervisning i de tvü olika världsdelarna har mer likheter än olikheter. Tills nügra dagar fÜre de skall üka hem. Dü har de varit pü besÜk i en rätt liten byskola i kommunen där jag bor. Under lunchen pratar de ivrigt om sina upplevelser under dagen. PlÜtsligt märker de büda att de är de enda som pratar. De smü eleverna omkring dem stirrar storÜgt pü sina amerikanska gäster som dü inser att det inte är meningen att man ska prata under lunchen.

EfterĂĽt ser de lappar i matsalen där de stĂĽr att man ska lĂĽta maten tysta mun. Det här fĂśrvĂĽnar flickorna. Hemma hos dem är skollunchen den tid pĂĽ dagen dĂĽ det är meningen att man ska sitta och prata med sina vänner och skolkamrater. LjudnivĂĽn i matsalen är hĂśg men det fĂĽr den vara. â&#x2013; â&#x2013; Ă&#x201E;r vi kanske onĂśdigt strikta med det här med small talk under skollunchen? VarfĂśr säger vi egentligen att vi ska lĂĽta maten tysta mun? Ă&#x201E;r det fĂśr att vi har fĂśr knappt om tid eller fĂśr att vi vuxna inte stĂĽr ut med oljud under lunchen? Kanske vi inte skulle behĂśva kurser i small talk om vi lärde oss redan när vi är barn. Det gĂĽr givetvis bra att träna hemma runt matbordet ocksĂĽ, om vi tar oss tiden att äta middag tillsammans.

Det tycker jag vi ska.

Micaela Romantschuk

â&#x2013; â&#x2013; Bettina ForsskĂĽhl-Holmberg och Tomas Holmberg med speciallärare Yvonne Silvander pĂĽ MĂĽrrekafĂŠ.â&#x20AC;&#x201A; Anette HyĂśty

Fyra fĂĽr pris fĂśr gott samarbete I vĂĽras skickade FĂśrbundet Hem och Skola en uppmaning till de svensksprĂĽkiga skolorna att skicka in bidrag som beskriver kreativa och lyckade samarbetsformer mellan hemmen och skolan.

I samband med Hem och Skola-­ dagen premierade FĂśrbundet i samarbete med Lisi Wahls stiftelse fĂśr studieunderstĂśd en skola med 1â&#x20AC;&#x2030;000 euro och tre skolor med 500 euro var.

De prisbelĂśnta skolorna är MĂĽrtensbro skola i Esbo, pris 1000 euro. MĂĽrtensbro har skapat ett kafĂŠ som regelbundet inbjuder fĂśräldrar och skolans personal till gemensamt morgonkaffe fĂśre skoldagens bĂśrjan, kl.7.30â&#x20AC;&#x201C;9.

Tanken är att de vuxna otvunget samlas och fÜräldrarna lär känna skolans personal och verksamhet.

Den stĂśrsta succĂŠn har varit MĂĽrre-cafĂŠ fĂśr bĂĽde vuxna och elever.

DĂĽ har eleverna själva guidat sina fĂśräldrar eller far- och morfĂśräldrar i det nya skolhuset och presenterat sina elevarbeten. EfterĂĽt har alla ätit gemensam frukost i matsalen. â&#x20AC;&#x201C; Ett bra exempel pĂĽ hur en skola kan tänka annorlunda och skapa andra tillfällen att mĂśtas än de traditionella fĂśräldramĂśtena.

Smedsby-BĂśle skola i Korsholm, pris 500 euro.

Skolan samarbetar aktivt med fÜräldrarna. Rektor och en lärarrepresentant sitter med i styrelsen fÜr Hem och Skola-fÜreningen. Det här bidrar till en god informationsgüng mellan fÜreningen och skolan. I skolan är det Üppet hus varje dag och fÜräldrar välkomnas att fÜlja med skolvardagen. FÜräldrar besÜker ibland

klasserna och berättar om sina yrken.

Boxby skola i Sibbo, pris 500 euro.

Skolan har ett aktivt grepp med att ta tillvara fÜräldrar som en resurs. FÜräldrar leder skolklubbar som till exempel mellanmüls-, innebandy- och stafettkarnevalsklubben. Skolan engagerar ocksü hemmen som stÜd fÜr barnens läsning och involverar fÜräldrar i jippon som fÜrfattarbesÜk, bok-

kafĂŠ och bokbytarhĂśrna.

SĂśdersunda skola i Jomala pĂĽ Ă&#x2026;land, pris 500 euro Skolan arbetar medvetet fĂśr att välkomna de nya fĂśrstaklassarna. Man samarbetar aktivt med de tre daghemmen, frĂĽn vilka de blivande eleverna kommer. Skolan inbjuder de blivande eleverna med familjer till skolans gĂĽrdsfest i maj. Det är ett sätt att välkomna nya familjer i skolgemenskapen.

Lägerskola i unik miljÜ 8SSOHY HQ XQLN OlJHUVNROD YLG KDYHW 9L KDU SURJUDP RFK DNWLYLWHWHU I|U DOOD

Affärsgüvor ex. skoltrÜjor, pennor, kepsar m.m. tryckning och brodering

www.preprint.ďŹ

7LOO OlUDUH NDQ YL HUEMXGD PnQJVLGLJD UHNUHDWLRQVSURJUDP RFK 0n %UD GDJDU Kolla vĂĽra webbsidor, www.kvarnudden.fi, och ta kontakt.

.YDUQXGGHQ 3(51c Â&#x2021; ZZZ NYDUQXGGHQ IL

12 Hem & skola ■■reportage

Stekte gris med knorr och allt Gerby Hem och Skola är en aktiv förening.

– Vi har många roliga grejer på gång, säger Mathias Smeds, som är ordförande.

Under läsåret ordnar Hem och Skolaföreningen i Gerby många träffar för eleverna, föräldrarna och lärarna. Gerby är en gammal by och numera en stadsdel i Vasa.

Speciellt barnfamiljer har flyttat in till området, som nu har över 10 000 invånare.

Till exempel vårfesten är ett återkommande evenemang. Gerby skola har knappt 260 elever, vilket gör att de är så många att skolans avslutning ordnas i Trefaldighetskyrkan i Vasa. Det ger inte mycket tid för till exempel uppträdanden av eleverna.

– Därför brukar vi ha en mer lekfull avslutning som Hem och Skola arrangerar, säger Smeds.

Ett år samlades hela skolan vid Strömsö (där tv-programmet spelas in). Alla cyklade dit, hade med sig bland annat varsin vedklabb och egna bestick. Föreningen grillade i stora tunnor, ordnade tävlingar i rodd och armborst och de elever som ville fick uppträda.

På programmet stod hinderbana.

– Vi åkte linbana, klättrade på klätterställningar, vi skulle gå på rep och på slutet ringa i klockor, säger dottern Ida Smeds.

Hon tycker det är bra att pappa är engagerad i Hem och Skola.

– Det är kul att han är med, säger hon.

■■Ida och Mathias Smeds gör mycket tillsammans. Ida tycker det är bra att hennes pappa är aktiv. Vivian Johansson Smeds har varit ordförande i tre år. Han tänker fortsätta som ordförande om ingen annan vill.

I år har hans äldre dotter Hanna Smeds börjat högstadiet och Ida går i fyran. Han tycker det är viktigt att kontakten är bra mel-

Begagnade skolböcker hittar nya lJDUH Sn VNROERN À Skolbok är en nationell nätportal för köp, sälj och byte av skolböcker.

Annonseringen är gratis och riktar sig till privatpersoner, alltså till de ÀQODQGVVYHQVND VNROHOHYHUQD RFK deras föräldrar.

lan föräldrarna och mellan elever, föräldrar och lärare.

– Och helt egoistiskt tror jag att mina egna barn får en bättre skolgång, säger han.

Grunden till att få en fungerande styrelse är att dela upp arbetet så att det inte blir för betungande för någon. Styrelsen har möten ungefär en gång i månaden. Då gör de allt jobb som ska bli gjort, exempelvis skriver ansökningar eller planerar träffar. Alla vet sedan exakt vad som ska göras tills

utbildning - för vuxna

nästa gång de träffas, eller när tillfället de planerat kommer.

Föreningen har också ordnat träffar enbart för klassföräldrarna, som är två per klass. Vid de tillfällena har team-byggande övningar varit på programmet.

– I fjol målade vi skolans staket.

Det är några hundra meter långt, säger Smeds.

Staden skaffade penslar och målfärg medan arbetet gjordes av elever, föräldrar och lärare.

– Långt över 200 elever var med.

utbilda dig på svenska till

NÄRVÅRDARE eller LEDARE FÖR SKOLGÅNG OCH MORGONOCH EFTERMIDDAGSVERKSAMHET Nya utbildningsstarter i januari 2014. Ansök idag! www.prakticum.fi/vuxna eller www.facebook.com/fortbildningscentrum

Skolbok är ett samarbetsprojekt mellan Finlands Svenska Skolungdomsförbund FSS rf och Förbundet Hem och Skola i Finland.

Målandet blev klart på knappt två timmar och föreningen grillade två helstekta grisar som alla fick dela på.

– Det var med öron och knorr och allt. Vi åt 100 kilo kött den gången, säger Mathias Smeds.

Godisfri skola När föreningen ordnar sina träffar försöker de hålla samma linje som skolan.

– Gerby skola är till exempel en godisfri skola, så vi kör med morötter när vi ordnar något.

Föreningen hjälper till i verksamheten med ungefär 10 000 euro om året. Pengarna går till allt möjligt, som teaterbesök och Stafettkarnevalen. Det mesta som föreningen får in kommer för att de ansöker om pengar från fonder och stiftelser.

För att få med föräldrar på årsmötet har styrelsen försökt ordna andra aktiviteter i samband med mötet.Sedan Smeds gick med i styrelsen har det ändå inte varit några problem att få tillräckligt många att ställa upp.

Den senaste utmaningen i skolan, ett vikariestopp som Vasa stad införde, engagerar Hem och Skolaföreningen. Smeds har lovat en lista med namn på föräldrar som rektorn får ringa om de behöver extra hjälp i någon klass om en lärare blir sjuk.

– Så att han vet att han kan räkna med föräldrarna.

Vivian Johansson

Hem & skola

13

■■intervju

Hem och Skola till daghem Hem och Skola har lyssnat till ropen från föräldraföreningar på daghem som också vill vara med i förbundet.

Sedan förra våren har projektledaren Heidi Lithén, som är klasslärare till utbildningen, börjat kartlägga daghemssituationen i ett projekt som fått finansiering för två år framåt. Tanken är att småningom integrera daghemsföräldraföreningarna i förbundets verksamhet.

– Det är främst i huvudstadsregionen och i västra Nyland som det finns föräldraföreningar på daghemmen. Också i Vasa har alla daghem tack vare stadens policy en föräldraförening, men annars är det ganska tunnsått med dem, säger Heidi Lithén, som är stationerad på Hem och Skolas kansli på Nylandsgatan i Helsingfors.

Orsaken till att förbundet gärna tar in daghemmen under sitt paraply är att det finns ett behov för verksamheten.

– Det viktiga är att föräldrarna sinsemellan skapar nätverk med varandra. Det finns så mycket man funderar på när det gäller

■■heidi lithén Ålder: 37.

Familj: Man och tre söner.

Bor: På Degerö i Helsingfors.

Bakgrund: Klasslärare.

A och O i barnuppfostran: Att vara aktivt intresserad av och nyfiken på sitt barn.

Hobby: Läsning, konditions­ boxning.

Senaste bok: Förr eller senare exploderar jag av John Green.

Jag i tre ord: Glad, entusiastisk, lösningsinriktad.

”Det viktiga är att föräldrarna sinsemellan skapar nätverk med varandra.”

■■Det behövs positiv feedback, säger Heidi Lithén om samarbetet mellan föräldrarna och daghemmen. Benjamin Suomela fostran. Om man får råd och tips av andra och kan dela med sig av egna erfarenheter är det till stor hjälp. Rent praktiskt kan det vara fiffigt att föräldrar diskuterar barnkalas, speltider, tv-tittande och så vidare, säger Heidi Lithén.

Hon tycker att det är viktigt att föräldrar snarare lär sig tänka i termer av ”våra gemensamma barn” i stället för ”mitt barn”.

– Också för personalen kan Hem och Skola som organisation

vara till stöd och till exempel tipsa om hur man ordnar lyckade föräldramöten. Att utveckla kontakten mellan personalen och föräldrarna är också viktigt. Om det finns en positiv och öppen atmosfär i grunden är det lättare att tala också om svårare saker. Föräldrarna måste våga lita på att personalen är proffs på sitt jobb, men ifall det uppstår problem skall personalen också vara mottaglig för föräldrarnas oro och frå-

gor. Det behövs positiv feedback från båda hållen. Föräldrar mår bra av att höra trevliga saker om sitt (och andras) barn, men det är också viktigt att de kommer ihåg att ge positiv respons åt personalen, säger Heidi Lithén.

Genom att vara med i förbundet får daghemsföräldraför­ eningarna många fördelar. Förbundet producerar en hel del informationsmaterial och ordnar intressanta föreläsningar.

– Vi har också regionala träffar och dessutom får man tillgång till vår webbplats som bjuder på virtuellt material i form av en idébank. Redan nu har vi öppnat en del. Gå in på www.hemochskola.fi/dagis och bekanta dig, säger Heidi Lithén.

Om daghemsföräldraföreningarna i praktiken skall bli registrerade föreningar eller om man hittar på andra modeller är ännu en öppen fråga.

Heidi Lithén svarar gärna på frågor. Ring kansliet 09-565 7770 eller skicka e-post: heidi@hemochskola.fi Tua Ranninen

Tillsammans med oss kan ni uppnå ert mål!

Tjäna pengar till er lägerskola, klassresa, turnering eller annat mål ni har genom våra lättsålda produkter. Ni får 30 % av försäljningsvärdet.

Med många bra produkter att välja bland blir det enkelt att hitta kunder i din omgivning. Höst/vinter-katalogen innehåller hela 47 olika produkter av högsta kvalité och designade i Norden.

Grannar, släkt och vänner och de lokala arbetsplatserna är givna målgrupper. God planläggning ger bra resultat! Ha alltid beställningslistan med och tillhands!

Läs mer och beställ er katalog på vår hemsida foreningsklappen.fi

www.foreningsklappen.fi

SKOLKLASSER IDROTTSLAG FÖRENINGAR

14 Hem & skola ■■intervju

”Ett fantastiskt uppdrag” I vår blir det dags att välja ny ordförande för Förbundet Hem och Skola. Nu hoppas man att alla som känner att det kunde vara ett intressant uppdrag anmäler sig.

– Det har varit fantastiskt. Jag har fått väldigt mycket och lärt mig nya saker om skolan och samarbetet mellan den och hemmen, säger Corinna Tammenmaa.

Efter fyra år som ordförande, familj och nyfamilj, en liten baby och ett nytt utmanande jobb är hon nu redo att ge över stafettpinnen åt någon annan.

– Av alla uppdrag jag haft har det här varit minst betungande. Att vara fullmäktigeledamot, som jag är i Kyrkslätt, är mycket mer byråkratiskt, säger den aktiva kommunalpolitikern.

Kansliet som består av verksamhetsledaren Micaela Romantschuk, informatören Maarit Westéren, ekonomen Kata-

”Barnen är ju det viktigaste som finns och jag vill jobba för att deras skolgång och liv skall vara så bra som möjligt.” rina Michelsson, kanslisekreteraren Tove Lindqvist och nu den nya projektledaren för daghemsprojektet Heidi Lithén får idel rosor av Corinna Tammenmaa.

– De som jobbar här är proffsiga och kan sin sak. Som ordförande får man all hjälp man behöver av dem.

Corinna Tammenmaa säger att Hem och Skola-uppdraget har hög prioritet.

– Barnen är ju det viktigaste som

finns och jag vill jobba för att deras skolgång och liv skall vara så bra som möjligt. Dessutom känns det bra att jobba för helheten, inte bara för de egna barnen.

Hon har själv trivts bra med att också stå i rampljuset och gärna uttala sig, när Hem och Skolaverksamheten av olika orsaker är aktuell i massmedierna.

–Jag har också gillat att skriva ledare. Men alla har sina egna styrkor och formar ordsförandeskapet efter sin egen person. Om skrivande inte är ens starka sida, kan ledarna skötas på ett annat sätt.

Man väljs till ordförande för förbundet för två år i taget och kan omväljas två gånger. Vid sin sida har man en styrelse vars medlemmar har en mandatperiod på två år och kan omväljas en gång.

Styrelsen representerar alla regio­ ner i Svenskfinland, Åland inberäknat.

På förbundet hoppas man att den som gärna tar sig an uppdraget som ordförande hör av sig. Årsmötet väljer ny ordförande och styrelse i april nästa år.

Tua Ranninen

■■Corinna Tammenmaa har trivts med sitt uppdrag som ordförande för förbundet. Benjamin suomela

föreställningar på vasallen: Lö 5.10/ Lö19.10/ Lö26.10/ Lö 9.11/ Lö 23.11.

Alla kl 14

Hem & skola ■■reportage

Alla vill kocka Matskolan i Borgå som hölls på Dansholmen i Tolkis i början av juni lockade 20 unga kockar. Lägret var fullsatt liksom många av de övriga lägren som ordnades. Under den gångna sommaren hölls 14 matskolor i Svenskfinland.

Matskolan är ett koncept som den svensk- och finskspråkiga 4H-organisationen har köpt in från Danmark. Målsättningen med den är att öka de ungas intresse för mat som lagas på enkla och goda råvaror.

– Inlärningen går ganska långt efter 4H:s filosofi ”Learning by doing”, säger Katinka von Kraemer som ledde matskolan i Borgå.

Matskolekonceptet innefattar ett fyradagars dagläger där barnen själva tillreder maten. För barnen betyder skolan också att de får lära sig mer om livsmedel.

– De får på ett lekfullt sätt lära sig om livsmedel och vad de innehåller, till exempel sockerhalten.

Det kan vara frågan om gissningslekar eller spel, säger hon.

Spel om frukter och bär ”Give me five”-spelet är ett annat lekfullt sätt för barnen att lära sig om frukter och grönsaker. Det spelade barnen på Borgålägret tillsammans med Linda Hongisto från Folkhälsan.

För Borgåbarnen var en av de mest minnesvärda händelserna under matskolan ett besök på Henttala gård. Där fick barnen bekanta sig med limousine-biffkor.

De fick också pröva på att mata dem och se på när man mockade i ladugården.

– Det är viktigt att de vet varifrån maten kommer. Före besöket åt vi köttfärslimpa till lunch.

En del av barnen såg förfärade ut när jag berättade vad det var. Sist och slutligen var det ändå överraskande få av dem som reagerade, berättar von Kraemer.

Det är inte bara maten som är i fokus under en matskola.

– Lägret omfattar allt från motion och hälsa till hälsosamma vanor. von Kraemer tror att matskolan kommer att bli ett återkommande evenemang i 4H:s kalender.

– Det är ett ganska färdigt koncept som har väckt stort intresse bland föräldrarna. Jag tror att vi i framtiden kommer att ordna matskolor varje sommar.

Deltagarna i matskolan fick förutom matlagningen njuta av att simma och leka på stranden.

Middag för familjerna En viktig del i matskolan är middagen för barnens familjer som avslutar matskolan. På Borgålägret bjöd barnen på kebab-pinnar, potatissallad och tomatsallad. Till efterrätt serverades marängmums.

När måltiden förbereddes koncentrerade sig barnen på sin uppgift. För att få arbetet att gå undan arbetade barnen vid stationer som hade en på förhand bestämd uppgift.

Vid ett av borden förberedde en grupp barn potatissalladen och lyssnade noggrant till ledarnas direktiv. När jag frågade dem hur det har varit på lägret berättade de att de har trivts på lägret.

– Det har varit roligast att göra mat och att simma. Vi har också fått leka olika lekar och det har varit skoj att lära känna nya människor, berättar Alina Nylander.

Hon gillade också gårdsbesöket men konstaterade ändå att det luktade lite illa i ladugården.

Lilian Österblom säger att hon tycker om att laga mat hemma.

– Det är skoj att vara här och annorlunda. Jag får träffa nya människor och vi har lärt oss mycket.

Marit Björkbacka

■■Lilian Österblom förbereder potatissalladen. Marit Björkbacka

a

ig på skolväg m en ed ! m

T

Ett roligt sätt att lära sig att laga mat är att gå i en matskola på sommaren. Där lär man sig också varifrån maten kommer.

För mycket saker, för lite

utrymme!

(Känner Du igen situationen?)

Erbjuder ett tryggt förvaringsalternativ för Dig som behöver ett lagerutrymme för en kortare eller längre tid.

Barntidningen Eos har lästs av skolelever i 120 år. www.eoswebben.fi

Åbo: Stor-Heikkilävägen 8, 20200 Åbo tel. 02-230 6651, fax 02-230 6652 Tammerfors: Laukontori 12, 33200 T.fors tel. 03-2233 220, fax. 03-2233 266

www.minivarasto.fi

15

16 Hem & skola ■■reportage

■■Jenna Bärlund, Emilia Kuhlman och Stella Rönnbäck tyckte att lägret inför skolstarten var ett bra initiativ.

Mjuk skolstart för sjuorna i Sibbo Att byta skola är aldrig lätt och om man bor i en stor kommun med många små skolor kan skolstarten i ett högstadium kännas skrämmande. Traditionerna för att göra steget lättare för skol­ elever varierar i olika skolor.

I Sibbo har personalen vid Kungsvägens skola för årskurserna 7–9 tillsammans med ungdomsväsendet satsat på att göra skolstarten så mjuk som möjligt för de kommande sjuorna.

– Vi ordnade ett läger för dem före skolstarten , säger ungdomssekreteraren Mia Liljeberg.

Lägret, som ordnades för första gången, pågick i tre dagar. En av deltagarna var Jenna Bärlund.

– Det var jätteroligt och vi fick göra mycket. Den sista dagen var också Regina Andersson där, säger hon.

Regina Andersson är kurator vid Kungsvägens skola. Hennes uppgift under lägret var att diskutera med lägerdeltagarna och försöka hitta svar på alla frågor de ställde om den nya skolan.

– De undrade exempelvis hur de skulle hitta i byggnaden eftersom skolan är så stor och hur länge det dröjer innan man blir van med sin nya skola, säger Andersson.

Frågorna handlade mera om faktorer som berör trivsel och trygghet än om själva undervisningen.

I Kungsvägens skola har de anställda satsat hårt på att göra skolstarten så lätt som möjligt för de nya sjuorna. De blivande eleverna gör redan på våren ett besök i den nya skolan. Eleverna får då också reda på vilka deras kommande klasskamrater skall bli.

– För många är det en stor lättnad att redan före sommarlovet få

veta vem de är och ha möjlighet att bekanta sig med skolan, säger Andersson.

Knyta kontakter Skolans stödelever deltar i besöket för att nykomlingarna skall kunna känna sig trygga och redan på våren kunna knyta kontakter med eleverna i den nya skolan.

Men fem till tio elever vill göra ytterligare ett besök för att smidigt klara av skolbytet. Besöken görs under sommaren då skolans rektor Annu Helling och elevvården ännu är på jobb.

– Vi ordnar också en dag vid Molnträsk i Sibbo, som skall stärka gruppsamhörigheten i klasserna under den första skolveckan, säger Annu Helling.

Där får eleverna tillsammans med sina klassföreståndare gå igenom en bana som består av fyra olika stationer med uppgifter

som gruppen skall klara av. Som hjälp har gruppen stödelever som under pauserna mellan stationerna leker olika lekar med dem.

– När vi har fått feedback från eleverna om Molnträskdagen kommer det ofta fram att de trivs bättre i skolan efter den, säger Andersson.

Stödeleverna populära I Kungsvägens skola har uppgiften som stödelev redan länge varit något som eleverna strävar efter att bli. Varje år då nya elever ansöker om uppgiften kommer det in cirka 70–80 ansökningar.

– Det är en fjäder i hatten att få vara stödelev. Jag har ett jättestort förtroende för våra stödelever, säger Andersson.

När hon inledde sitt arbete på skolan 1983, förekom ännu fenomenet konventsintagning i skolan.

” För många är det en stor lättnad att redan före sommarlovet få veta vem de är och ha möjlighet att bekanta sig med skolan.”

– Då startade vi stödelevsverksamheten och bröt traditionen genom att vända på skolstarten.

I stället för att vara något skrämmande gjorde vid den till något positivt, säger hon.

Marit Björkbacka, text och foto