/MVYRE %RRSRWFPEH ZIGOE SRWHEK JIFVYEVM
NÖJE & E VENEMANG
Krönika
IDET
Läsarbilder Varje vecka publicerar vi bidrag från våra läsare som skickat in sina läsarbilder.
Giftigt
bild kiruna. gratistidning.com
Har du, käre läsare, blivit hotad någon gång?
J
omenvisst har vi väl det lite till mans. I skolan är det väl vardagsmat numera? Ändå går vi ut i vuxenlivet och lägger det bakom oss som något omoget, även om det är gastkramande för den som utsätts för det, när det pågår. Kvinnor utsätts för många hot de inte berättar om, ja, relationer är fulla av sådana i bägge riktningarna, och först i våra dagar talas det om sådant som förr ansågs ingå som naturliga inslag i samlivspaketet. Mer ovanligt är dock vapenhot, åtminstone för oss som lever vanliga liv utan klaner och torpedgäng. En man, som jag hyste stort förtroende för, sa två gånger till mig för många år sedan, att han hade en kula sparad åt mig – ifall, ifall. Och kulor hade vi i vårt jobb den gången. Det är också ett minne blott. Ett rätt vanligt hot kan vara av den karaktär som senaste avsnittet av den tecknade serien Kall & frusen i Nya Kirunabladet ger prov på: ”Stockholmsfjanten” ska hjälten ”vända ut och in på”, om han så mycket som säger ett ont ord om kulturarvet Empes grill! Kalle Anderssons tecknade hot är roligt, som satir är när den träffar rätt. Utan satiriska undertoner kan man på något mer förfriskat ställe i Kiruna än Empes bli hotad i fyllan och villan. Det har väl många av oss råkat ut för, och den som hotar kan vara ångerfull i nyktert tillstånd, så vi brukar lägga också det bakom oss i enlighet med devisen från den höges sång Hávamál: Bättre börda bär ingen bort med sig än mycket mannavett; värre vägkost var ej på en vandring med än för många mått öl. Och ”ju mer du dricker, dess mindre vet du, hvart ditt vett tar vägen” fortsätter det. Ofta är det fruarna, som drar ut sina karlar ur bråket i tid. Men vad i all friden är det, som vi retar upp oss så mycket på? Senast var det på en av vår stads pubar en man, som hörde ett samtal i mitt sällskap, medan han borde ha lyssnat på sitt eget. Vårt samtal rörde hur många svenska ortnamn det finns runt Kiruna; det är väl Laxforsen och något till. Varken Kiruna eller Kebnekajse är ju svenska ord; det ena är finskt och det andra samiskt, och
bägge är de felstavade enligt dagens stavningsregler. Språkreformer förekommer ju. När jag växte upp skrev man Hälsingborg, och Uppsala hette längre tillbaks Upsalir. Men det var tydligen för mycket för den tjuvlyssnande karlen. Han vände sig mot undertecknad och sa tvenne gånger, att jag ljög och tvenne gånger att jag skulle hålla käft. Detta kan för den käre läsaren låta lika roligt som i satiren om kränkningen av kulturarvet Empes, men mitt sällskap uppfattade inte mannens uttalanden som sagda på skämt, ty ovisst är att veta, hvar ovänner sitta borta på salens bänkar, för att återigen tala med Hávamál.
Utsikt från mormors köksfönster.
När nu hot på skämt och allvar är så vanligt, är det en tacksam utgångspunkt för författare och filmmakare, som vill kittla sina läsare och publik med den obehagliga känslan av, att ”det kanske inte är på skoj, det kan ju vara blodigt allvar”. I en australisk film 1989 råkar seglarna Nicole Kidman och Sam Neill ut för en skeppsbruten på en annan båt, men i stället för att tacka för livräddningen börjar den skeppsbrutne att bryta ned dem (Lugnt vatten, 1989). Något liknande i Stockholms skärgård beskrivs i Rafael Edholms Mörkt vatten (2012). I J. Lee Thompsons Farlig främling (1962) söker en kåkfarare – i lömsk avsikt – upp sin gamle advokat. Den gjorde Martin Scorsese 1991 en ny version av som Cape Fear. Fast tidigare ändå (1941) var Alfred Hitchcock ute med Illdåd planeras? – den titeln kan väl stå för hela genren med till synes trevliga personer, som börjar uppträda alltmer påträngande och hotfullt. Men de allra hemskaste aningarna får man kanske av en titel som Handen som gungar vaggan (1992)… Nå, nu är det en ny film om giftiga ord och handlingar på gång: The gift från förra året. ”Giftet” skulle den väl kunna kallas, men titeln betyder förstås ”Presenten”. En gammal skolkompis dyker upp, först som av en händelse, sedan lite för ofta för att vara tillfälligheter. Och så kommer det lika oväntade som oönskade presenter… ”The gift” visar filmstudion denna torsdag. En idé i idet av Björn Forseth (med Peter August Gödeckes översättning av Hávamál)
kiruna.gratistidning.com
Thulegatan. Utsikt från mormors fönster, fönster mot Thulegatan
Vi vill se fler fina, roliga och annorlunda foton av Kiruna. Ladda upp ditt foto på kiruna.gratistidning.com eller maila in bilden till: bild@kiruna.gratistidning.com
kiruna.gratistidning.com