SVENSKA SIDOR
OMRÅDETS KRONJUVEL
LEDAREN
DET ÄR UNIVERSELLT ATT OROA SIG FÖR BARNEN
För tio år sedan besökte kommunikationschef Katja Hedberg lågstadiet i Nyamukau i östra Kongo – en skola som byggdes med stöd från Kuopio. I höst återvände hon till skolan för att se hur det går.
En klar och kall dag i början av februari blev jag mamma till en liten flicka. När jag efter förlossningen blev skuffad till avdelningen i en rullstol, med det lilla snusande knyttet i min famn, uppstod första orosmomentet. Inte kommer jag väl att tappa barnet? Fastän min förstfödda har allt bra och verkar omfamna världen och livet med en sprudlande glädje, har jag aldrig tidigare varit lika orolig. Åt hon tillräckligt, vad är det där för utslag, har hon tillräckligt med kläder, eller kanske för mycket? Jag är redan orolig för om min dotter kommer att få vänner när det blir dags för henne att börja i skolan. Det är universellt att oroa sig för de egna barnen. Vare sig man är mamma i Centralafrikanska republiken, Nepal eller syrisk flykting, så vill man bara det bästa för sina barn. För flickor är det bästa att gå i skola, eftersom det ger bättre förutsättningar för en skälig inkomst och minskar till och med barnadödligheten. Lyckligtvis har vi finländska mammor åtminstone en sak mindre att oroa oss för. Vi behöver inte betala för våra barns utbildning med våra sista pengar, såsom Esthers föräldrar. Läs mer om hennes liv i reportaget på sidorna 6–11. För två år sedan listade FN tio länder där flickorna har allra svårast att få en utbildning. Efter självständigheten lider Sydsudan fortfarande av väpnade konflikter och steg till plats nummer ett på den listan. Andra på listan är Centralafrikanska republiken som återhämtar sig från ett blodigt inbördeskrig. I bägge länder bygger Kyrkans Utlandshjälp skolor, utbildar lärare och berättar för föräldrar om vikten av utbildning. Som Kyrkans Utlandshjälps månadsgivare hjälper du flickor att gå i skola på platser där det är allra svårast för dem. Tack för att du stöder oss så att vi kan skapa en rättvisare och mer jämställd värld.
BUNIA, KONGOS DEMOKRATISKA REPUBLIK. Det är trångt i Nyamukaus lågstadieskola i staden Bunia, i östra delarna av Kongos demokratiska republik. I lärare Henriette Ndorakwonkas klass finns 137 elever som går i första klass. Också i grannklassen där Anastasie Mandrosi Vive lär förstaklassare – 110 flickor och pojkar – tar pulpeterna slut. Skolan byggdes i samband med Kyrkans Utlandshjälps projekt för tio år sedan. När skolan invigdes hösten 2009 fanns det sex klasser och 500 elever. Nu finns det 500 förstaklassare. Sammanlagt finns det över 1 800 elever, 600 fler än förra våren. En orsak till det här är en förnyelse av Kongos nya president Félix Tshisekedi: från med i höst får barnen i Kongo gå gratis i låg- och högstadiet. Det enda de behöver betala för är skoldräkten. Lärarna funderar nu hur skolmaterialet ska räcka för alla. ”Hur ska jag kunna kontrollera allas läxor”, undrar Henriette Ndorakwonka. ”Hinner jag lära alla barnen att läsa innan våren”, funderar Anastasie Manorosi.
Noora Jussila Kommunikationschef Kyrkans Utlandshjälp
FOTO: TATU BLOMQVIST
20
TEKOJA IHMISARVON PUOLESTA
Skolan har revolutionerat vardagen för tusentals familjer och högst sannolikt också framtiden för hundratals barn. Pojkarna i det konfliktstyrda östra Kongo har fått ett alternativ till att ansluta sig till gerillagrupper, flickorna en möjlighet att sträva efter ett bättre liv. Rektor Beatrice Love Tsosi poängterar att fredsfostran förverkligas i klasserna – flickor och pojkar från olika stammar sitter bredvid varandra. ”De lär sig från barnsben att samarbete över stamgränser är möjligt”, säger rektorn. I landskapet Ituri och dess huvudstad Bunia startade en etnisk konflikt 2002. Konflikten utvecklades nästan till ett folkmord och skördade 60 000 liv. Den slutade sommaren 2003 när EU förverkligade sin första soldatoperation på begäran av FN och lyckades lugna ner läget i Bunia. I år har konflikterna mellan stammarna eskalerat till strider igen. Det har kommit tusentals internflyktingar till Bunia. De femton lärarna i skolan undervisar barnen i två skift från morgon till kväll – så länge som det är ljust. Skolan lånar också klassutrymmen från högstadieskolan intill. Högstadiet byggdes intill Nuymukaus lågstadium med statliga medel efter att lokalpolitiker bekantade sig med skolan och övertygades av det de såg.