u pplev sin g apore
Kungen bland frukter lämnar ingen oberörd ”Kom vi går, jag måste härifrån NU, jag mår illa!” Vi står vid ett durianstånd i Chinatown med en svensk familj på besök i Singapore. Kvinnan i familjen är blek och på gränsen till hysteri. Framför oss ligger mängder av durianfrukter och en försäljare skär just upp en frukt till en kund. Köttet är gult och krämigt - det ser delikat ut – men vi ryggar tillbaka av den fräna och kväljande lukten. T e x t och foto : M arie B er g holm P alm é r
Fruktköttet i Durian är krämig och luktar speciellt.
Ät med plasthandskar för att slippa doften på händerna.
K
ungen bland frukter lämnar ingen oberörd. ”En blandning av grisbajs, terpentin och lök toppat med en smutsig gymnastikstrumpa” är matskribenten Richard Sterlings beskrivning av lukten, och författaren Anthony Burgess liknar intaget av durian vid att ”äta söt hallonblancmangè på toaletten”. Nu är jag tillbaka vid samma durianstånd, denna gång med min väninna Stephanie Ho Lim och hennes ljuvliga dotter Renée, som borrar in ansiktet i sin mammas bröst. – Durian är en av mina favoritfrukter och jag skulle gärna äta durian varje vecka, säger Stephanie, men den är ju inte direkt kalorisnål och ger lätt matsmältningsbesvär. Så det får bli mer sällan, suckar hon. Stephanie har ätit durian sedan hon var barn. Familjen brukade köpa en hel korg eller jutevävssäck, med 20-30 durianfrukter, direkt från grossisten. När de kom hem täckte de köksbordet med tidningar, och utrustade med varsin kniv avnjöt de frukterna. – Min mamma brukade använda plastpåsar på händerna för att slippa gå med illaluktande fingrar i flera dagar. Men då äter man inte på riktigt, säger Stephanie med ett leende. Nuförtiden får Stephanie äta sin durian själv, eftersom hennes man inte alls tycker om frukten. Vi pratar lite om hur olika människor upplever lukten av durian. Stephanie tror att eftersom hon vuxit upp med den så har hon vant sig vid lukten,
28
–
och kan koppla bort den från smaken. Jag gör en parallell till surströmming och Stephanie skrattar. – Ja, jag tänkte precis på det också. När vi var i Sverige och blev bjudna på surströmming så var det mycket lättare för mig att smaka än det var för min man. Så var och hur köper man sin durian? Stephanie rekommenderar mig att köpa färdigpackad, eftersom det är svårt att veta hur man ska öppna det hårda skalet. Att köpa en hel durian kräver också erfarenhet och kunskap. – En durian med sprucket skal är oftast mogen och den ska skramla lite, men inte för mycket, då är den lagom mogen, säger Stephanie. Hon brukar be försäljarna att öppna och visa om frukterna är färska och mogna, och sedan låta dem packa in klyftorna i plast. Men det är inte alla som är villiga att öppna sina frukter för kunden. Vill man ”go all in” kan man åka till Malaysia och plocka sina durian på en odling. Durian kan ätas som den är eller användas till matlagning och bakning. De färska klyftorna äter man ungefär som man äter mango. Stephanie tycker bäst om när fruktköttet är krämigt och mjukt som puré. Men det finns de som uppskattar ett fastare kött och lite mer bitter smak. Hon älskar att baka och göra efterrätter, och använder gärna durian till kakor, crepes, glass och andra efterrätter.
SWEA MAGAZINE SINGAPORE
–