Svensk Jazz 75 år

Page 1

”Onsdagen den 11 februari 1949 kommer förmodligen i framtiden att räknas som en av de absolut viktigaste data i svensk jazzhistoria.”


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

2

FRÅN SKIVSPIS TILL SAMLANDE KRAFT Från skivspis till en enande röst för svenskt jazzliv. Det ideella riksförbundet Svensk Jazz har under 75 år främjat jazzen på ett sätt som ingen annan. Jazzklubbar, medlemsorganisationer och aktiva medlemmar har spridit ljudande synkoper och inlevelsefulla improvisationer över land och rike för att göra musiken synlig, ljudlig och tillgänglig. Tusentals konserter har anordnats och kunskap har förmedlats. Medan jazzklubbar har kommit och gått, har förbundet levt kvar som en samlande kraft och långsiktig garant för musikens överlevnad. Redan 1948 tog det sin start när några förutseende jazzklubbar insåg att en sammanslutning var viktig för att kunna utbyta erfarenheter och få fler att lyssna på musiken. Ett år senare, den 11 februari 1949, bildades Svenska Jazzklubbarnas Riksförbund (SJR).

Skivspisare på 1950-talet. Foto: Jan Boström

20 år senare – revolutionsåret 1968 – tog förbundet verksamheten vidare för att i högre utsträckning arrangera jazzkonserter och passade samtidigt på att byta namn till Svenska Jazzriksförbundet. 2011 såg sedan nuvarande förbund – Svensk Jazz – dagens ljus. Strävan var att samla hela Sveriges jazzliv i en och samma livskraftiga organisation. Idag består förbundet av allt från föreningar och företag till enskilda musikermedlemmar och privata stödmedlemmar. Det som sammanlänkar är kärleken till musiken, och fortfarande står arrangerandet av livemusik i fokus. Med denna utställning vill Svensk Jazz erbjuda en resa genom 75 år av kamp, framgång, kärlek och sorg. Genom ett noggrant utsett axplock, vill vi visa vad riksförbundet och dess medlemmar har åstadkommit för att göra jazzen till en levande musikform. Gunno Sandahl, ordförande Svensk Jazz


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

3

1940-TALET VÄXJÖ – STADEN DÄR DET HÄNDE ”Onsdagen den 11 februari 1949 kommer förmodligen i framtiden att räknas såsom en av de absolut viktigaste data i svensk jazzhistoria! Över 4/5 eller mer än 80 % – av landets jazzklubbar har nämligen slutit upp bakom ”Svenska Jazzklubbars Riksförbund”, som därmed är bildat!” Så beskrivs bildandet av SJR i tidningen Estrad 1949. Med 24 jazzklubbar, indelade i fyra distrikt, togs de första stegen på en viktig och omfångsrik bana som nu pågått i 75 år. Det hela hade föregåtts av en tids förberedelser. I Växjö hade Stig Jonasson på Eccentric Jazz Club sonderat terrängen för samarbete med en klubb i Göteborg. Tillsammans närde de en dröm om att tävla i jazzfrågesport och ”tussa ihop musikerna i jamsessions” som Jonasson en gång uttryckte det. En utlösande faktor var kanske det brev som den norske jazzskribenten Nils Jacob Jacobsen skrev i augusti 1947, där han undrade om Växjöklubben var intresserad av att starta en sammanslutning för jazzintresserade i hela landet, något som redan diskuterats och gjorts i andra länder.

Ett första möte hölls 3-4 april 1948 i Växjö. Närvarande var folk från klubbar i Växjö, Göteborg, Örebro, Kalmar, Höganäs och Malmö. Första dagen ägnades åt jazzfrågesport där klubbar tävlade om vem som gissade bäst på uppspelade melodier och musiker, på kvällen blev det jamsession. På söndagen beslöts sedan att man skulle träffas i Göteborg under sommaren för att försöka bilda en sammanslutning av Sveriges jazzklubbar. Detta för att, som det uttrycktes, ”befrämja tanken att försöka ge allmänheten en bättre och riktigare ställning till denna slags musik. Även de styrande i samhället måste få upp ögonen för ungdomens hobbies och intressen.” Vid den internationella jazzkonferensen i Göteborg sommaren 1948 tillsattes en interimsstyrelse för det blivande riksförbundet. Den 11 februari 1949 bildades sedan Svenska Jazzklubbars Riksförbund. Gunnar Dahlin från Karlskoga valdes till förbundets förste ordförande.

Jazzklubbar – eller hotoch rytmklubbar som de ofta kallades – började dyka upp i Sverige i mitten av 1930-talet. Enligt Dagens Nyheters digitala arkiv, nämnde tidningen ordet ”jazzklubb” första gången den 17 november 1937, då de skrev att 200 jazzentusiaster hade bildat Rytmklubben i Göteborg. Redan 1935 hade dock Syncopation Club nr 1 bildats i Västerås.


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

4

GLIMTAR FRÅN 1950-TALET Riksförbundets verksamhet har sett olika ut genom åren. Vad som däremot alltid varit det samma, är förbundets vilja att hjälpa sina medlemmar. Här är några av de aktiviteter förbundet arrangerade i det tidiga 1950-talet. • ”Fin-fina priser” utlovades för de medlemmar som ville bekosta en resa till Göteborg när Benny Goodman gästade med sin orkester 1950. Klubbarna i Västsverige anordnade bussresor till konserten. Hela 925 biljetter var reserverade åt klubbmedlemmar. ”Missa inte denna chans” uppmanade Svenska Jazzklubbarnas Riksförbunds pressombudsman Roland Magnusson. • Till årsmötet 1950, anordnat av Basin Street Club i Örebro, kom 200 medlemmar. Anslutna klubbar var nu 40. På mötet utsågs Arne Domnérus till bästa svenska jazzmusiker under åren 1945–1950. • Varje år anordnades SM i jazzfrågesport under Jazzrixdagarna. I Växjö, där Eccentric Jazz Club stod som värd, vann Olof G Nilsson 1951. För musiken detta år stod Bengt Hallberg. • Skivor var en bristvara. Med hjälp av en omröstning om vad medlemmarna ville skulle ges ut, tryckte SJR på skivbolagen. På önskelistan fanns bland andra Charlie

Arne Domnérus.

Parker, LesterYoung och Benny Goodmans Carnegie Hall-konsert. Bolagen lyssnade på förslagen och många av artisterna gavs ut. • Inspelade kåserier började erbjudas klubbarna. 1953 fanns de på dåtidens rullband. För tre kronor kunde man låna inspelningar som Lars Resbergs ”New York by night”, Carl-Erik Lindgrens ”Hjälp i starten”, eller ett frågesportprogram av Lennart Östberg.

Se video – klicka här Goodman i Carnegie Hall 1938, inspelningen som medlemmarna ville ha utgiven. https://www.youtube.com/ watch?v=Ag7dgkaWmVo

Se video – scanna QR-koden med mobilens kamera

Benny Goodman gästade Göteborg 1950.


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

”Tidningen kom oftast ut med två nummer per år och var styrelsens direktlänk till medlemmarna.”

JAZZ TIMES – FÖRBUNDETS RÖST Från 1955 gick SJR:s förbundsröst under namnet Jazz Times. Det som började som ett fyrsidigt blad växte snart till 12 sidor och sedan vidare. Tidskriften kom oftast ut med två nummer per år och var styrelsens direktlänk till medlemmarna. Här samsades rena förbundsnyheter med klubbarnas rapporter om träffar med frågesport, lyssning, kåserier och – då och då – från levande musik och jam. Med tiden kom den att få ett ganska omfattande material och alltmer likna en ”vanlig” tidskrift snarare än ett strikt medlemsblad. Med den tryckta Jazz Times ersattes det som från 1949 hade gått under namnen ”Cirkulär”, ”Medlemsblad” och ”Förbunds-Nytt”. Funktionella, men kanske inte så lockande namn. 1965 bytte tidningen namn till Jazz Nytt, vilken gavs ut ända fram till 1991. Till en början skedde det i samarbete med SJR:s motsvarighet i Norge, Norsk Jazzforbund, (NJF).

5


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

6

1960 ”SMOKE RINGS” ANDERSSON OCH SPISANDET ”Om det fanns några på 20-talet vet jag inte. På 30-talet kallades de rytmklubbar eller hotklubbar, på 40-talet var det swingklubbar och så småningom etablerades äntligen namnet jazzklubbar. Jag talar om den form av social verksamhet som bedrives av jazzintresserat folk och som går ut på att samlas i större och mindre skaror för att prata om, gräla om och i, förhoppningsvis, hög grad lyssna på jazzmusik – på skiva eller, om möjlighet finns, i verkligheten.”

”Lyssna på så mycket Ni kan. Lyssna och hör. Lyssna och lär.” Leif ”Smoke Rings” Andersson, Jazz Times 1960

När Leif ”Smoke Rings” Andersson skrev ovanstående i det tryckta medlemsbladet Jazz Times 1960, hade Svenska Jazzklubbarnas Riksförbund funnits i mer än tio år. Kriser hade kommit, och kriser hade gått.

Traditionalister och modernister hade svingat hårda ord mellan varandra i en hårdför konflikt om jazzens själva essens, samtidigt som musikformens existens sattes i gungning när de ungas musikintresse alltmer riktades mot popmusiken. Många jazzklubbar lades ned. Synen på jazzintresserade förändrades. ”Smoke Rings” kåserade också kring jazzklubbsmannen – som i allmänhet beskrevs som en inåtinriktad fanatiker. Visserligen fanns även de, skrev han, men de allra flesta var istället folk som besjälades ”av ett sant, intensivt och ärligt intresse för musik”. Och jazzklubbarna behövdes för att lyssnandet skulle sträcka sig utanför den privata spisarkammaren. Det var en nödvändig uppmaning. För förbundet såg framtiden dyster ut. Det talades om nedläggelse. Kontakterna mellan klubbarna i landet och förbundsledningen i Stockholm var nära nog obefintliga. 1959 var endast ett 15-tal klubbar anslutna till förbundet, de flesta i Stockholmstrakten.


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

7

1960-TALET Riksförbundet SJR gick in i decenniet med 26 klubbar med 170 medlemmar. En vag optimism spirade. Än så länge var konsertverksamheten ytterst sparsam, och några musiker fanns inte bland medlemmarna. Men arbetet fortgick med att serva medlemmarna och främja jazzen. • 1960 startade förbundet en kampanj för att öka kontakten med och hjälpa jazzintresserade i kommunistländerna där inspelningar var sällsynta och jazzen till och med hade varit förbjuden. Medlemmar skickade brev och paket som förbundet sedan vidarebefordrade till exempelvis Polen och Tjeckoslovakien.

Svenska Jazzklubbarnas Riksförbundet 60-tal med bl.a Sune Spångberg och Bertil Sundin. Foto: Bengt H Malmqvist

”Riksförbundet SJR gick in i decenniet med 26 klubbar som medlemmar. En vag optimism spirade.”

• 1964 arbetade ordförande Gösta Hägglöf fram avtal med skivbolag om rabatter på skivor och med bokhandlare om billigare böcker för SJR-medlemmar. Han såg också till att SJR fick en sida i OrkesterJournalen till sitt förfogande. • Jazzrixdagar hölls i Stockholm 1960 med levande musik av bland annat Kurt Lindgrens kvintett, 1961 i Södertälje med musik av Bernt Rosengren-Claes-Göran Fagerstedt kvartett. Lennart Blomberg från Woodhouse Jazz Club i Göteborg kammade hem SM-guldet i jazzfrågesport sex år i rad 1964–1969.

• Under tre år delade SJR ut stipendier om 1 000 kronor till välförtjänta musiker: Rolf Ekelund och Börje Fredriksson fick det 1963, Lars Gullin och Rune Pettersson 1964, Lars Sjösten och Jan-Gunnar Stolpe 1966. • Några klubbar började att arrangera konserter. The Jazz Box anordnade den första ideella jazzkonserten på tio år i Göteborg med Landala Red Hot Stompers och Papa Piders Jazzband. Rolf Billberg spelade med lokala musiker på Club Focus i Vimmerby. Även Crescendo i Norrköping började att arrangera konserter. • För att synas utåt började SJR att uppvakta gästande jazzmusiker. Bland annat träffade ordförande Gösta Hägglöf Louis Armstrong i juni 1965.

Gösta Hägglöf och Louis Armstrong.

Foto: Leif Wigh

• I mitten av 1960-talet sviktade verksamheten igen. Små resurser och stora svårigheter med att rekrytera folk till styrelsen tog ut sin rätt. Jazzrixdag i Kolbäck 1963.


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

8

Rune Stålspets och Lars Westin, dåvarande redaktör för Jazz Nytt, sedermera på OrkesterJournalen. Foto: Christer Landergren

1968 REVOLUTIONSÅRET 1968 var revolutionens år även för SJR. En uppgiven ordförande, Gösta Hägglöf, skrev i OrkesterJournalen att det bland annat var omöjligt att rekrytera jazzmusiker till förbundet, och att det istället borde bli en förening för ”inbördes beundran” med några få träffar med mat, dryck, social samvaro och lyssning. En stadgeändring var nödvändig enligt Hägglöf, förbundet skulle ägna sig åt sina medlemmar och sluta agera jazzspridare. Det var inget han egentligen ville, men om det inte fanns folk som var villiga att arbeta, vad var alternativet?

På något sätt tycks denna inställning varit gnistan till att hela förbundet med tiden kom att förändras. Alla var ense om att namnet borde ändras, efter utdragen debatt på Jazzrixdagen 1968 bestämde man sig för att byta från Svenska Jazzklubbarnas Riksförbund till Svenska Jazzriksförbundet, med det kunde förkortningen SJR behållas. Som en föraning till förändringen hade förbundet redan året innan skapat underavdelningen Svenska Jazzskivsamlarnas Riksförbund. Nu öppnades trots allt nya möjligheter att jobba för jazzen. Men det tog tid. Alltför lång tid ansåg många, exempelvis Lars Westin, som då var redaktör för Jazz-Nytt. SJR bestod fortfarande av diskofiler där levande jazz förmodligen var ”ett tämligen okänt begrepp”, skrev han i Jazz-Nytt och lämnade redaktörskapet med omedelbar verkan.

Med ett uns av ironi infördes denna uppmaning i Jazz Nytt 1968. Det var vad SJR-ledningen ibland hade lust att säga till dem som inte betalt medlemsavgiften. ”Men”, skriver de ”som vi är artiga, uttrycker vi oss mycket mildare” och de hade förståelse för att det var ”så ohyggligt långt” till posten för att betala.

1968 var också en milstolpe i förbundets historia när man fick sitt första statliga anslag. Förbundet sökte 125 000 kr, och beviljades 6 000 kr. Ett litet anslag men ett erkännande. På ett märkligt sätt tycks namnbytet, stridigheterna och även de stadgeändringar som gjordes, ha lett fram till det betydligt mer moderna SJR som gick in i 1970-talet.


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

9

”Bernt Rosengren och hans vänner gör en musik som är den färgstarkaste i dagens svenska jazzliv.” Lars O Westin om Improvisationer i OJ 12/69

SJR SOM SKIVPRODUCENT Högsta betyg i OrkesterJournalen (OJ) och utmärkelsen Gyllene Skivan för 1969 års bästa skiva! När Svenska Jazzriksförbundet gav sig in i skivbranschen blev det succé. Skivan som gavs ut var Improvisationer (SJR LPS-1) med Bernt Rosengren, en artist som förbundet ansåg vara underrepresenterad på skiva. Från förbundets sida var det ett nytt sätt att stödja svensk jazz. Inte minst mot bakgrund av att det 1968 gavs ut så få svenska jazzskivor att OJ ställde in omröstningen om Gyllene Skivan. Som ideell organisation hade förbundet inget vinstsyfte, musikerna skulle få bra betalt. Av en kalkyl på sammanlagt 15 000 kronor gick därför en tredjedel, 5 000 kr, direkt till musikerna. Någon blodad tand för denna verksamhet fick aldrig förbundet. Men två ytterligare album blev det med gitarristen Staffan Harde (SJR-LPS2) 1972 och Göteborgs Musikkvartett (SJR LPS-3) 1974. Alla tre skivorna har idag ett högt samlarvärde på andrahandsmarknaden. Staffan Harde. Foto: Christer Landergren

”Hans musik är helt unik. Han har konsekvent skalat bort allt banalt. Inte en schablon … inga upprepade fraser för att ge en illusion av trygghet och samförstånd.” Ingmar Glanzelius i OJ 5/72 om Staffan Harde


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

10

1970-TALET SJR börjar blicka utåt och ansluter sig 1970 till Europeiska Jazzfederationen som bildats ett år tidigare. Arbetet professionaliserades och riksförbundet började att ge ekonomiskt stöd för klubbarnas konsertverksamhet. Det främjande arbetet fick större utrymme. För förbundets organisation var regionaliseringen den stora frågan. Det var ett decennium då det hände mycket. • I det tidiga 1970-talet gör SJR sin första medlemsundersökning. 95 procent av de svarande var män. 65 procent av de svarande var mellan 21 och 35 år. Hela 69 procent tillhörde ingen jazzklubb, men mer än hälften ansåg att SJR skulle stödja klubbarnas verksamhet. 61 procent ansåg att konsertverksamhet var klubbarnas viktigaste syssla.

”För förbundets organisation var regionaliseringen den stora frågan. Det var ett decennium då det hände mycket.” • I ett ekonomiskt krisande Sverige började SJR att stödja klubbarnas konsertverksamhet 1972. Oron var stor att klubbarna skulle få mindre stöd i ett regionaliserat kultursverige. 1000 kronor gick till Musik i Emmaboda och deras festival. Andra klubbar som detta år fick pengar var Hultsfreds Jazzklubb, Complete Communion i Linköping och Aneby Jazzklubb. • SJR:s hittills största projekt genomfördes: En nordisk jazzkompositionstävling. Tolv kompositioner framfördes av en tolvmannaorkester med bland andra Lars Olofsson, Juhani Aaltonen, Allan Botschinsky och Espen Rud. Bland kompositörerna Frank Hedman och Allan Botschinsky. fanns Gugge Foto: Reportagebild

Alltid lika populär – OrkesterJournalen, sedan 2019 omdöpt till JAZZ, är världens äldsta jazztidskrift. Foto: Anita Westin

Hedrenius. Ingen vann, alla tolv kompositörer fick dela på prissumman: 42 000 danska kronor. • Kansliet i Aneby anställer Barbro Bergvall som kanslist. Arbetsmarknadsstöd betalade anställningen. • Förbundet arbetade hårt för att hitta sin nya form. Man diskuterade decentralisering, bättre kontakt mellan klubbar och förbund. Jazzrixdagarnas funktion ifrågasattes. Det fanns även förslag om att SJR skulle styras politiskt, vilket inte gick igenom. • När Eurovisionschlagerfestivalen arrangerades i Stockholm 1975 efter ABBAs vinst föregående år, tillhörde SJR de som protesterade. Det var fel att lägga så mycket skattepengar på kommersiell musik menade man. SJR stödde idén om en alternativ festival. • Ett ”Jazzpaket” lanserades av den så kallade Jazzkonsultgruppen – där SJR var med – inom Rikskonserter. I paketet som riktade sig till bland annat skolor, ingick informations- och läromedel om jazz, turnéer med jazzgrupper och skivor från det statliga skivbolaget Caprice. • Under 1970-talet kom SJR:s arbete att alltmer ägnas åt att påverka politiker och myndigheter. SJR uppvaktade Statens Kulturråd, landstingen, Sveriges Radio och andra viktiga organisationer. SJR får samtidigt allt högre stöd från staten. I slutet av decenniet uppgick det till 200 000 kronor.


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

11

RAPPORT FRÅN NÅGRA JAZZKLUBBAR 1974 Righsta Jazzklubb Righsta Jazzklubb i Timrå kämpar, om än i motvind. Föreningen är liten och har svårt att få publik till sina konserter. Ett 60-tal kom och lyssnade på Dexter Gordon, något färre på Lasse Werner och hans vänner. Tillsammans med andra arrangerade de skolturnéer med Kustbandet och Slim Blues Band. Aneby Jazzklubb Äntligen en lokal för jazz i Aneby. Granne med SJR-kansliet som då låg i Aneby. En begagnad stereoanläggning är inhandlad efter lottförsäljning. Danskväll planeras i Folkets Park och inför hösten är tre konserter inplanerade. Merit Hemmingson. Foto: Leif Schröder

Föreningen Jazz i Växjö Medlemsantalet har stigit snabbt till 150 personer. Under året har de arrangerat elva konserter med svenska (lokala och nationella) och utländska artister för en publik om sammanlagt 5000 besökare. Bland artisterna finns Svend Asmussen, Gilbert Holmströms Mount Everest, Music for Xaba med Okay Temiz, Johnny Dyani och Mongesi Feza, Merit Hemmingsson, En tolva Skåne. Klubben har också hjälpt till med kontakter för att anordna konserter på fångvårdsanstalten Bäckis (där även en studiecirkel genomfördes) och på studentkåren på Mjödner. Även ett flertal klubbträffar för andlig och lekamlig spis.

Uppsala Musikforum Stor ideell musikförening med 1800 medlemmar och egen lokal. Flera konserter i veckan, varav cirka tre jazzkonserter i månaden. På programmet: Nisse Sandström, Barney Kessel, Arbete & Fritid, Gugge Hedrenius, Kustbandet, Björn Alke med flera. (Ur Jazz Nytt 1974)

Jazz Society Träffas var tredje tisdag på ”liten trevlig lokal” på Lidingö. Oftast står kåserier och frågesport på programmet. Resurserna räcker inte till några konserter, förutom när de någon gång går ihop med Club 78 för filmvisning och levande musik. Besök av Ove Lind gav mersmak. Ett 20-tal aktiva medlemmar. Crescendo Stor konsertverksamhet för Norrköpingsborna. På programmet fanns EGBA, Ollie Shearer med Thad Jones och Mel Lewis, Solar Plexus, RJG, visafton med Finn Zetterholm, Samla Mammas Manna. EGBA.


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

FESTIVALERNA PÅ 1970-TALET Med Umeå som pionjär 1968 kom jazzfestivalerna att färga mycket av jazzlivet i Sverige under 1970-talet. Legenderna kom till Sverige, och jazzentusiaster vallfärdade till staden i norr, till Emmaboda, till Åhus/ Kristianstad och andra framsynta orter som arrangerade stora festivaler. Hem kom de sedan, sugna på att höra mer och på att starta jazzklubb på hemorten. För SJR var detta ett gyllene tillfälle att främja jazzen – och ge stöd åt arrangörer. Redan 1972 fick exempelvis Emmabodafestivalen stöd med 1 000 kronor. Bland artisterna det året fanns Charles Mingus, Kustbandet och Maffy Falay.

Två bilder från Emmaboda 1972. Överst Sevda. Till höger Charles Mingus. Foto: Ove Alström

12


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

1977 REGIONALISERINGEN ”Det viktigaste som hände under min tid som ordförande, det vill säga under åren 1976–1981, var regionaliseringen”. Det sade dåvarande ordföranden Bo Andersson. Att decentralisera beslutsfattande låg i tiden, det var en viktig fråga även i den stora kulturutredningen som mynnade ut i hela landets nya kulturpolitik som infördes 1974. Redan i det tidiga 1970-talet hade SJR börjat dela upp sig i regioner, men det dröjde fram till jazzrixdagen 1977 innan den nödvändiga stadgeändringen påverkade hela organisationen. Förbundet delades då upp i tio regioner med 50 lokalavdelningar.

Skåne och södra Halland Smålands och Blekinge län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs och norra Hallands län Värmlands, Skaraborgs och Örebro län Östergötlands och Södermanlands län Stockholms och Gotlands län Upplands, Västmanlands och Kopparbergs län Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län Västerbottens och Norrbottens län

Det fanns många skäl till regionaliseringen. Framförallt var den viktig för interndemokratin och för att riksförbundet skulle representera hela landet. Det mötte bland annat en tidigare kritik mot att alltför många ledamöter i styrelsen kom från samma stad. Man ville också bort från stämpeln som ett skivsamlarförbund. En viktig effekt av förändringen var att styrelsen för riksförbundet från och med 1977 skulle bestå av representanter från hela Sverige, en ordning som behölls under flera decennier.

13

”Det viktigaste som hände under min tid som ordförande, det vill säga under åren 1976–1981, var regionaliseringen”. Bo Andersson, ordförande SJR


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

14

KJELL-ÅKE SVENSSON - JAZZENS OMBUDSMAN Kjell-Åke Svensson invaldes som ledamot i förbundsstyrelsen vid Jazzrixdagen i Hässleholm 1968, och valdes till ordförande 1972. En post som han hade till 1975. Den 1 januari 1976 anställs han som SJR:s förbundssekreterare. Beslutet må ha tagits under en infekterad strid, men Svensson blev snabbt den drivande kraften i förbundet och det organiserade jazzlivet i Sverige. Som tidigare ordförande i förbundets styrelse kunde han sitt SJR. Men han hade också kunskap om musikpolitik, ett område som blev allt viktigare för förbundet. I en stort uppslagen intervju i OrkesterJournalen 1976 beskrevs hur han ville satsa på den levande musiken, och samtidigt fjärma sig från bilden av SJR som endast en förening där man spelade skivor för varandra. Han ville göra jazzen till en fråga för kommunala kulturnämnder, musikskolor, studieförbunden med flera. Det var en kamp i motvind, men under 1970-talet blev SJR en modern organisation som förutom att ge stöd åt klubbarnas konsertarrangemang också drev på politiskt för att jazzen skulle få mer resurser.

”Han ville göra jazzen till en fråga för kommunala kulturnämnder, musikskolor, studieförbunden med flera.”

Kjell-Åke Svensson 1998 på kansliet. Foto: Nilla Domnérus

Med anställningen av Svensson, fick SJR plötsligt två lokaler. Svensson var placerad på Swedenborgsgatan i Stockholm, medan kansliet i Aneby fanns kvar, där Carina Andersson arbetade med hjälp av arbetsmarknadsbidrag. Hur det hade sett ut om inte Kjell-Åke Svensson valts in i styrelsen står skrivet i stjärnorna. Han hade egentligen tänkt att trappa ned sitt arbete med jazzen. Istället blev han Sveriges första jazzombudsman. Det vi säkert vet är att det sett helt annorlunda ut med jazzen i Sverige utan Kjell-Åke. Kjell-Åke var kvar på posten till den 31 augusti 2004, då han efter 36 års arbete för jazzen avgick med pension. Året efter fick han Svensk Jazz utmärkelse Basisten ”för personer som gjort jazzen stora tjänster”.


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

15

1980-TALET • 900 000 kronor fick landets konsertarrangörer inom jazz 1982. ”Kassettpengarna” som de kallades, kom från den statliga skatt som just införts på kassettband och videokassetter. Statens Kulturråd fördelade pengarna, men SJR fick ha synpunkt på ansökningarna. SJR var glada för pengarna, men tyckte att de själva hade bäst kunskap om jazzklubbarna och borde vara de som fördelade pengarna. • Allt fler jazzmusiker blev arbetslösa. Efter påtryckningar från SJR beslöt Arbetsmarknadsstyrelsen att skapa 500 arbetstillfällen för musiker, genom att bidra med 75 procent av kostnaderna. Ett 50-tal konserter genomfördes. • Redan 1984 började SJR att fördela pengar i resestöd för grupper. 300 000 kronor fanns att fördela bland sökande grupper som hade minst två spelningar i en och samma region. • Att stärka arrangörsledet i syfte att öka antalet arbetstillfällen för frilansmusiker och öka den geografiska spridningen av levande musik hör till de mest angelägna kulturpolitiska insatserna”, skrev Kulturrådet 1986. Det innebar att SJR det året fick 450 000 statliga kronor att fördela i resestöd till jazzklubbar över hela landet. Mest fick Jazz i Göteborg med 205 000 kronor. Att fördela pengar till klubbarna i förbundet var en mycket viktig verksamhet som pågick fram till 2018, då Kulturrådet tog över fördelningen från 2019.

”Kassettpengarna” som de kallades, kom från den statliga skatt som just införts på kassettband och videokassetter ”.

Korrat hit 230124, 08:31


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

16

JAZZKAMPANJEN 1989-1992 Att höja jazzens status har alltid varit ett av Riksförbundets främsta syften. Att arbeta för att skapa ett större publikunderlag och en bättre arbetssituation för jazzmusiker blev allt viktigare. Ett konkret exempel var Jazzkampanjen. Vad som började med ett samtal mellan musikern Christer Boustedt och dåvarande kulturministern Bengt Göransson om en statlig inkomstgaranti för jazzmusiker, mynnade ut i ett treårigt miljonprojekt i Skåne (89/90), Gävleborg (90/91) och Östergötland/Sörmland (91/92). SJR:s roll var igångsättarens och mottagare av statsanslagen, men genomförandet skedde lokalt. Medverkande var SJR, Svenska Rikskonserter, Statens Kulturråd, länsmusikorganisationerna, musikskolor, jazzklubbar med mera. En viktig målgrupp var ungdomar.

”Att höja jazzens status har alltid varit ett av Riksförbundets främsta syften. ” Artister som Opposite Corner, Lars Sjöstens kvartett och Crystal Eagle med bland andra Ulf Andersson medverkade. Med skolkonserter och workshops nåddes kommunala musikskolorna, artisterna besökte även Malmö Musikhögskola och folkhögskolor. Konserter genomfördes i jazzklubbarnas egna lokaler men ett av syftena var också att hitta nya spelställen. Bland annat genomfördes konserter i Stadsteaterns foajé i Helsingborg, på ett möbelföretag i Hofors, i arbetsplatsmatsalar i Bollnäs, på ett antal bibliotek och några musik-på-stan-arrangemang. Många arrangemang var lyckade och man nådde delvis en ny publik. I Gusum, där jazzkonserter inte tillhörde det vanliga, gick det dock sämre, endast en person kom när det nalkades jazz.

I en diskussion med kulturminister Bengt Göransson framförde musikern Christer Boustedt att jazzmusiker borde ha statlig inkomstgaranti. Så blev det inte, däremot 500 000 statliga kronor till projektet Jazzkampanjen där SJR var en huvudpart. Boustedt avled 1986, tre år innan projektet genomfördes. Foto: Christer Landergren

Några erfarenheter man drog i en slutrapport över projektet: • Skolkonserterna var lyckade. Mycket tack vare peda- gogiska musiker. • Samverkan mellan professionella musiker och lokala amatörmusiker var en lyckad kombo för att rekrytera ny publik. • Samlade insatser under en begränsad tidsperiod var bra för marknadsföringen. • Bra att göra lokala politiker till målgrupp. Bjud på lunchkonsert. • Inte alltid bra att ”överfalla” människor med musik de inte känner till. • Motiverade jazzklubbsmedlemmar är a och o för ett bra publikarbete. Ett par nya jazzklubbar bildades.


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

17

1990-TALET • SJR och OrkesterJournalen flyttar ihop 1990 i delade lokaler på Östgötagatan på Södermalm i Stockholm. Relationen dem emellan har varierat under åren, men de har alltid hittat tillbaka till varandra som de två viktigaste ”institutionerna” de är inom svensk jazz. OJ:s oberoende fortsätter att vara tydligt även om SJR är en av huvudmännen bakom stiftelsen som driver tidningen. Medlemsbladet Jazz-Nytt läggs ned 1991, under en kort period ingick den som bilaga i OJ. • För att uppmärksamma jazzen, även i medierna, initierade SJR och den nye ordföranden Bengt SäveSöderbergh tre priser från och med Jazzriksdagen 1993. Först ut fick Västerås utmärkelsen Årets Jazzkommun, ett pris som uppmärksammar kommuner som satsar på jazzmusik. Musikern Joakim Milder fick Jazzkannan som delades ut till någon som gjort ”nydanande insatser inom svenskt jazzliv”. Lars Resberg/Leif ”Smoke Rings” Andersson fick Basisten som prisade någon ”som gjort jazzen stora tjänster” (se egen text).

Blue Bird Jazz Clubs 40-årsjubileum 1991. Foto: Anders Norrsell

”Med start 1994 arrangerar SJR och sedan Svensk Jazz det stora kända turnéprojektet Pulsslag. • Med start 1994 arrangerar SJR och sedan Svensk Jazz det stora kända turnéprojektet Pulsslag. Under 20 år kommer fler än 100 jazzgrupper att ges chans att turnera på jazzklubbar runt om i landet. Dessutom spelades grupperna in av Sveriges Radio P2 och spelades upp i radio. Först ut 1994 var Lina Nyberg Quintet, Jazz Furniture och Peter Danemo Quartet. • När den statliga kulturutredningen presenterades 1995 fanns som förslag att skapa genreprofilerade centra inom musiken. Detta för att öka statusen och också ge fler statliga miljoner till genrer utanför institutionerna, däribland jazzen. Den nybildade ambitiösa Svenska Jazzakademien, där SJR hade en betydande roll, ansåg sig själv vara ytterst lämplig för detta. Några statliga miljoner blev det inte i slutändan, och Jazzakademien lades ned.

Eva Kubatski, Jazzrixdag 1995 i Norrköping. Foto: Sven Boija

SJR firar 50 år på Fasching.


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

18

BENGT SÄVE-SÖDERBERGH, ORDFÖRANDE 1992-2014 1992 väljs Bengt Säve-Söderbergh till ordförande i SJR, en två decennier lång era inleds för Jazzriksförbundet som under denna period moderniseras och byter namn till Svensk Jazz. Professionalisering, infrastruktur, breddning och ordning är ledord som återkommer när han 2023 tittar tillbaka på sin tid som ordförande. Som statssekreterare, utredare och förhandlare var han väl insatt i det politiska spelet och fick upp jazzen på den politiska dagordningen. Han var full av idéer och drev på för att genomföra dem.

”Professionalisering, infrastruktur, breddning och ordning är ledord som återkommer när han 2023 tittar tillbaka på sin tid som ordförande.” Någon enskild fråga har han svårt att peka ut som viktigast. ”Det är helheten” han är mest nöjd med, säger han. Samtidigt berättar han inlevelsefullt om hur han och riksförbundet jobbade för att bli ett förbund för hela jazz-Sverige, inte bara för jazzklubbarna. ”2010 tillsatte vi en grupp som skulle se över framtiden. Detta för att locka till oss alla som hade intressen inom jazzen, även skivproducenter.” Det var början på den stora förändringen 2011 – vilken också ledde till att SJR bytte namn

Bengt Säve-Söderbergh invigningstalar. Foto: Gunnar Holmberg

Redan innan Säve-Söderbergh tillträdde hade förbundet fördelat en del av det årliga statliga stöd som gick till jazzklubbarna för att arrangera konserter. Men från och med 1994 gick allt via förbundet, det året var det 3 265 000 kronor som fördelades på 26 jazzklubbar. Dessutom delade förbundet ut 965 666 statliga kronor i resestöd till jazzgrupper. Med detta uppdrag stärktes och professionaliserades förbundet vilket medförde ett ansvar som man tog på största allvar. Efter ett inledande blankt nej, lyckades Säve-Söderbergh att få Konserthuset i Stockholm att arrangera jazzkonserter i egen regi. Alltsedan januari 1998 då bland annat Esbjörn Svensson Trio inledde, har konsertserien Blue House Jazz pågått.

Säve-Söderbergh själv började älska jazz som 14-åring. I hemstaden Uppsala såg han både Count Basie och Sarah Vaughan. Han hängde Bengt Säve-Söderbergh vid utnämningen av Västerås till årets jazzkommun 1993. Foto: Gunnar Holmberg

till Riksförbundet Svensk Jazz. För att markera jazzklubbarnas speciella roll bildades i samma veva även det betydelsefulla Arrangörsrådet.

med till andra halvan av 60-talet, för att efter en paus återuppta lyssnandet på 80-talet med Wynton Marsalis och andra.


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

19

”Trumpetaren Åke Björänge personifierar Basisten – den svenska jazzens outtröttlige eldsjäl. Han har varit en grundbult i Sandvikens jazzliv. Både som musiker och den som ser till att det blir något av alla goda idéer, intentioner och förhoppningar.”

1993 Lars Resberg och Leif ”Smoke Rings” Andersson 1994 Bertil Sundin 1995 Bengt ”Abbe” Johansson 1996 Lars-Göran Thuresson 1997 Göran Nylöf 1998 Anders R Öhman 1999 Bengt Nyqvist 2000 Åke Edfelt 2001 Göran Engström 2002 Bosse Broberg 2003 Lasse Müller 2004 Ivar Lindell 2005 Kjell-Åke Svensson 2006 Gunnar Holmberg 2007 Rune Nilsson 2008 Jan-Eric Askenström 2009 Bo Stenhammar 2010 Jan Bruer 2011 Conny Johansson 2012 Harald Hult 2013 Ingrid Strömdahl 2014 Jazztidskriften OrkesterJournalen 2015 Bengt Säve-Söderbergh 2016 Åke Björänge 2017 Elena Smon Wolay 2018 Christina Glaeser 2019 Lars Westin 2020 Göran Olson 2021 Göran Wallén 2022 Impra 2023 Siegfried Loch

BASISTEN – ETT SÄTT ATT PRISA ELDSJÄLAR ”Trumpetaren Åke Björänge personifierar Basisten – den svenska jazzens outtröttlige eldsjäl. Han har varit en grundbult i Sandvikens jazzliv. Både som musiker och den som ser till att det blir något av alla goda idéer, intentioner och förhoppningar.” 2016 tilldelades Åke Björänge priset Basisten för sitt arbete, inte minst som orkesterledare i Sandvikens Big Band och den som drog igång jazzfestivalen Bangen. Med Basisten hyllar riksförbundet de extraordinära personer som inte alltid är musiker och syns utåt, men som kämpar och gör stora saker för jazzen. Utmärkelsen instiftades 1993 och gick då till Leif ”Smoke Rings” Andersson och Lars Resberg.


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

20

2000-TALET • 2002 delar förbundet ut hederspriset Lifetime Achievement för första gången. Priset tilldelas personer för en livslång insats inom jazzmusiken. Först att få priset var Svend Asmussen. • 2007 – Jazzens år. Med start på nyårsafton och med ett nyskrivet stycke av Magnus Lindgren intar jazzen Skansen i Stockholm. Det var starten på Jazzriksförbundets stora satsning 2007. På programmet fanns bland annat konserthusstafett med Blue House Jazz Orchestra, jazzfilmsfestival i Borås och en särskild satsning på att synliggöra kvinnliga jazzmusiker. • 2009 presenterade 100 SJR-anslutna jazzklubbar över 2000 konserter. 56 av klubbarna hade beviljats statsbidrag som resulterade i 1700 konserter. Åtta nya klubbar/ musikföreningar ansökte om medlemskap i SJR, däribland Impra, Sala Jazzklubb och Monica Zetterlund Sällskapet, Fyra klubbar upphörde med sin verksamhet. • Under fem-sex år pågick ett utbyte med Sydafrika. Med projektpengar kunde svenska musiker åka till Sydafrika för att bland annat uppträda på jazzfestivalen i Kapstaden. Fredrik Norén, som under många år gjorde stora insatser i Sverige för unga jazzmusiker, lyckades dessutom få till ett motsvarande utbyte för dessa med Sydafrika.

Fredrik Norén. Foto: Nilla Domnérus

Magnus Lindgren. Foto: Gunnar Holmberg

”Med start på nyårsafton och med ett nyskrivet stycke av Magnus Lindgren intar jazzen Skansen i Stockholm. Det var starten på Jazzriksförbundets stora satsning 2007.”


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

21

SLÄPP IN JAZZEN 2008 Amanda Sedgwicks kvartett på Cityterminalen i Stockholm! Det fick påpälsade resenärer uppleva en novemberdag 2008 då de och ytterligare fem band spelade inom manifestationen ”Släpp in jazzen”. Runt om i landet genomfördes ett flertal andra konserter för att visa jazzens livskraft och självklara plats i samhället. Under parollen ”Släpp in jazzen” drev Svenska Jazzriksförbundet, Föreningen Sveriges Jazzmusiker, Rikskonserter, Impra m.fl ingick – en omfattande kampanj för att förbättra förhållandena för jazzen och få den behandlad på samma sätt som andra seriösa konstformer. Tre huvudkrav ställdes: • En huvudscen och regioncentra för svensk jazz. • En rejäl satsning på jazzarrangörer. • Utvecklingsstöd till jazzmusiker.

En särskild kampanj-cd togs fram, debattartiklar skrevs, stödkonserter arrangerades. I maj 2009 uppvaktades riksdagen där ledamöter kunde höra Peter Asplund och Sofia Jernberg berätta om deras vardag som musiker. Enligt SJR:s ordförande Bengt Säve-Söderbergh var det första gången jazzen blev en fråga i riksdagen.

Dagens Nyheter, 21 november 2008.

Se video – klicka här Släpp in jazzen. Amanda Sedgwick - 29 nov 2008 - Cityterminalen. https://www.youtube.com/watch?v=frNenDQpmTk

Se video – scanna QR-koden med mobilens kamera


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

22

2010-TALET

Årsmötesförhandlingar i Jönköping 2016. Här med Qlaez Wennberg, Lerum, vid mikrofonen. Foto: Gösta Rising

• Från och med 2012 tar Svensk Jazz en aktiv del i Jazzahead i Bremen, en av världens största jazzmässor. Med en monter tillsammans med flera andra svenska organisationer marknadsförs svensk jazz. Ett showcase med Lina Nyberg och Fredrik Kronkvist drog mycket folk och under Nordic Happy Hour, ett samarbete mellan de nordiska länderna, bjöds det på nordiska läckerheter och inblickar i den nordiska jazzen. • 2011-2013 engagerar sig Svensk Jazz i nätverket Impuls för jazzintresserade lärare. Impuls gav ekonomiskt stöd åt ett antal lokala projekt i skolor och på andra ställen där ungdomar finns. 2013 flyttar Jazzkontoret till Stimhuset på Hornsgatan i Stockholm. • Det går bra för förbundet. 2013 väljs 34 nya medlemmar in i förbundet, en medlemsökning med 29 procent. De flesta är musikerbolag, men här finns också arrangörer av konsert, skivproducenter samt agenter. • 2013 initierar Svensk Jazz uppropet Ett musikliv för alla! 18 musikorganisationer skriver under och kräver mer resurser till det fria musiklivet. Politiker uppvaktas och

budskapet når ut i medier och i branschen. Det främsta kravet är att riksdagen ska tillsätta en utredning för att belysa musiklivets ekosystem med alla dess organisationer och stödsystem. • Bengt Säve-Söderbergh lämnar ordförandeposten i Svensk Jazz 2014, vilken han innehaft sedan 1992. Tillträder gör Magnus Thuvesson som tidigare arbetat som förbundssekreterare. 2018 tar sedan Gunno Sandahl över ordförandeklubban. • Med 117 unika konserttillfällen spred sig musik över landet i projektet Ny(A)modigheter. Projektet som genomfördes 2017 och 2018 finansierades av Postkodlotteriet, som även tidigare stöttat jazzen. Denna gång breddades det till att omfatta mer än jazzmusik. • 2016 fick förbundets stora årliga ungdomsjazzfestival en nystart, nu med namnet Blue House Youth Jazz Festival och med Konserthuset i Stockholm som nära samarbetspartner. Projektledare var Fredrik Norén som under många år lett den särskilda verksamheten för barn och ungdomar inom Svensk Jazz. 300 ungdomar deltog i workshops och föreläsningar.


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

23

SJR BLIR SVENSK JAZZ 2011 ”Bara med öppenhet, ödmjukhet och insikt om att vi idag inte representerar hela svenska jazzlivet kan vi ta klivet mot en mer heltäckande svensk jazzorganisation. För en sådan behövs.” Så skrev Magnus Thuvesson, då förbundssekreterare i det som fortfarande kallades för Svenska Jazzriksförbundet i OrkesterJournalen i början av 2011. Tillsammans med ordförande Bengt Säve-Söderbergh arbetade Thuvesson för en förändring av förbundet. Inom förbundet pågick också ett omfattande idé- och konsultationsarbete. Man såg i och för sig ett växande förbund i antalet medlemsföreningar, men man såg också en vital och diversifierad del av jazzen som arbetade på andra sätt än genom en ideell förening, vilket var den organisationsform som krävdes för att vara med i SJR. Vad man ville var att skapa en organisation för ett intresse, det vill säga jazzen, och inte för en organisationsform. Vad man också ville var att föryngra förbundet.

HUVUDPUNKTERNA FÖR SVENSK JAZZ VERKSAMHET BLEV: • Att stärka jazzens plats i svenskt kulturliv.

NYA MEDLEMSKATEGORIER 2011 • Stora och små festivaler. • Olika typer av musikersam- manslutningar. • Olika typer av arrangörer. • Andra intresseorganisationer inom genren. • Jazzintresserade musiklärare inom nätverket Impuls.

Vid jazzriksdagen 2011 togs beslutet att skapa en ny flexibel organisation som välkomnade fler medlemskategorier, även om konsertarrangörerna fortfarande var organisationens ryggrad. Man tog samtidigt beslutet att byta namn på organisationen. Svenska Jazzriksförbundet blev Svensk Jazz.

• Att stärka jazzlivets infrastruktur och aktörer. • Att vidarefördela Kulturrådets statliga verksamhetsstöd till arrangörer.

En koncentrerad Magnus Thuvesson på Jazzriksdagen i Jönköping 2016. Foto: Gösta Rising


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

24

ARRANGÖRSRÅDET Vid den stora omorganiseringen 2011 tillsattes Arrangörsrådet, förbundets forum för arrangörsfrågor. Rådet kom till för att handfast stärka arbetet med arrangörsfrågor. Men rådet var också ett svar på den stora omorganisationen som bland annat innebar att representantskapet i förbundets styrelse förändrades. Tidigare var ledamöterna i styrelsen tillsatta på mandat av regionerna, där de tio enskilda regionerna föreslog sina egna representanter. I den nya organisationen satt styrelseledamöterna i stället på egna personliga mandat. Det regionala representantskapet överfördes därmed på det nybildade Arrangörsrådet, men nu med en ny indelning i sex regionala områden. Genom fortlöpande möten har rådet ansvar för frågor om arrangörskap och utveckling. Med Arrangörsrådet fick förbundet en närmare och löpande kontakt med de lokala arrangörerna. Enligt Bronson Månsson, som fick ansvaret för uppstarten av rådet, kände sig de lokala arrangörerna sedda på ett annat och bättre sätt med den nya ordningen. Rådet är sedan dess en viktig informationskanal mellan enskilda arrangörer och förbundet. Rådet tog tidigt initiativ till förbundets framgångsrika regionala arrangörsmöten, som sedan organiserades av kansliet i Stockholm. Man tog även fram en kontraktsmall specifikt för jazzarrangörer och utformade ett nätbaserat forum för arrangörsföreningarna. Viktigt var att jobba brett, och särskild hänsyn skulle tas till att arrangörerna hade olika förutsättningar och inriktning.

Rådet tog tidigt initiativ till förbundets framgångsrika regionala arrangörsmöten, som sedan organiserades av kansliet i Stockholm.

Regional arrangörsträff Halmstad februari 2018. Foto: Qlaez Wennberg


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

25

JAZZIFY 2013 45 planerade konserter blev närmare 100. ”Ett otroligt lyckat projekt”, säger Lisa Löfgren, producent på Svensk Jazz, om projektet Jazzify som genomfördes 2013. Projektet var ett av förbundets större och handlade om att synliggöra jazzen på andra ställen än de vanliga. Med 2,4 miljoner från Postkodlotteriet kunde man stödja verksamhet som gick utöver det vanliga. Initiativen skulle komma från konsertarrangörerna som man visste hade en mängd idéer, förbundet var de som fördelade pengarna. ”Vi vet av erfarenhet att det är lättare att flytta musiken till nya människor än att göra tvärtom, och vi är övertygade om att jazzen kommer att nå fler människor när den nu får möjlighet att upptäckas i andra sammanhang”, sade Magnus Thuvesson, förbundets dåvarande verksamhetsledare. Och det var precis vad som hände. Konserter arrangerades över hela landet, många yngre människor fick höra jazz för första gången, och det genomfördes konserter på köpcentrum, flyktingförläggningar, äldreboenden med mera. Målet var att skapa bredd vad gällde geografi, medverkande musiker, arrangörer och målgrupper, men också att hitta nya lokala samarbetspartner för arrangörerna. Något man också lyckades med.

Lisa Löfgren, producent på Svensk Jazz.

Se video – klicka här Filmen om Jazzify! https://www.youtube.com/watch?v=ZjAjuitbN0Q

Se video – scanna QR-koden med mobilens kamera


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

26

JAZZAPPARAT 2016 Med ekonomiskt stöd från Musikverket startade projektet Jazzapparat hösten 2016. Ledde det hela gjorde Svensk Jazz. För Riksförbundet var det ett sätt att bredda sin verksamhet och arbeta främjande även för skivbolagen. För de 17 medverkande musikerdrivna bolagen var Jazzapparat ett projekt för att hitta en smart samordning för sin utgivning, och på så sätt undvika onödig konkurrens. Målet med Jazzapparat var också att skivbolagen skulle dela med sig av sina kunskaper om skivutgivning och om hur man når ut med sina produkter till medier och försäljning. Även om projektet numera är avslutat, har kansliet för Svensk Jazz fortsatt att samordna ett gemensamt nyhetsbrev med aktuella skivsläpp som går ut till nationell och internationell press. Nyhetsbrevet som går ut varannan månad innehåller korta presentationer av skivsläppen, samt länkar till musiken. I projektet har ingått bolag som Country & Eastern, Kopasetic, Umlaut, Connective, Hoob, Havtorn, PB7 med flera.

”För Riksförbundet var det ett sätt att bredda sin verksamhet och arbeta främjande även för skivbolagen.”


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

27

JÄMSTÄLLDHET OCH NORMKRITIK Från att jazzen och Jazzriksförbundet/Svensk Jazz varit väldigt manligt dominerat, började ett medvetet jämställdhetsarbete att ta fart en bit in på 2000-talet. Men inte heller då var det självklart för alla inom förbundet. Ändå har fler kvinnor börjat att spela jazz och syns mer på jazzklubbarnas scener runt om i landet. Mycket arbete kvarstår innan jazzen blir ett område där jämställdhet råder. Nedan följer ett antal exempel på vad som pågått inom förbundet. • Under rubriken ”How to double the interest for jazz” arrangerade SJR tillsammans med andra nordiska jazzförbund ett seminarium om jämställdhetsutveckling och normkritiskt perspektiv på Europe Jazz Networks årsmöte i italienska Bari 2012. Bland annat genomfördes en uppskattad teaterpjäs där

Föreningen Impras hederspris Impra Guld 2016 tilldelas Bollnäs Jazz Club. Anna Lundqvist, Anna Berglund från Impra och Ewa Olofssson Lindblom från Bollnäs Jazz Club. Foto: Gösta Rising

”I många länder blev seminariet i Bari startpunkt för ett eget jämställdhetsarbete, enligt Karin Inde, som ledde projektet som ingick i Europe Jazz Balance.” Karin Inde, dåvarande projektledare och sedermera verksamhetsledare för Svensk Jazz

perspektiven förflyttades med en kvinnlig supermanager som tog hand om ett pojkband med allehanda klappar på huvudet och andra nedvärderande gester. I många länder blev seminariet i Bari startpunkt för ett eget jämställdhetsarbete, enligt Karin Inde, projektledare och verksamhetsledare för Svensk Jazz.

• I mitten av 2010-talet arbetade Arrangörsrådet tillsammans med kansliet och ett antal större jazzklubbar fram en lista med kvinnliga jazzmusiker. Detta för att underlätta och driva på för att de lokala jazzklubbarna skulle boka mer jämställt. Även på de regionala arrangörsträffar som förbundet arrangerade arbetade man med jämställdhetsfrågan, vilket inte alltid var lätt. • SJR och Svensk Jazz har arbetat nära den fristående organisationen Impra som startade 2006. 2009 genomfördes bland annat konsertturnén Perfect Harmony. Impras huvudsyfte är att stödja och främja musiker som identifierar sig som kvinnor, transpersoner och ickebinära som är verksamma inom jazz- och improvisationsmusik.

• Europe Jazz Balance fick nytt liv 2014 när Svensk Jazz arrangerade en nordisk konferens i Stockholm. Ett 60tal nordiska konsertarrangörer (klubbar och festivaler) bjöds in för att lyssna på talare och diskutera kring jämställdhetsarbete och normkritiskt förhållningssätt inom jazzlivet. Europe Jazz Balance tog även fram ett webbaserat handledningsprogram. Karin Inde.


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

28

JAZZFESTEN 2017 Med syfte att skapa en mötesplats för hela jazzSverige arrangerade Svensk Jazz Jazzfesten för första gången 2017. Under tre dagar i maj serverades – förutom förbundets årsstämma – seminarier, jazz på stan, branschmöten, workshops och en stor jazzgala som fyllde Tonhallen i Sundsvall och direktsändes på Youtube. Bland artisterna fanns allt från en barnjazzgrupp från den lokala Kulturskolan till storheter som Miriam Aïda, Nils Landgren och Norrbotten Big Band. 200 konsertarrangörer, musiker, regionala jazzproducenter och skivbolag var representerade. Med Jazzfesten skapade Svensk Jazz inte bara en stor jazzgala öppen för alla, det blev också en naturlig form för utökat samarbete mellan förbundet, lokala jazzklubbar och regionala musikorganisationer, i det här fallet Musik Västernorrland. Det handlade också om ett främjande arbete, med galan fick man uppmärksamhet i de lokala medierna. Sedan 2017 har Jazzfesten anordnats årligen, förutom under pandemiåren då årsmöten hölls digitalt. Utöver Sundsvall har Jazzfesten även gästat Halmstad, Ystad, Västerås, Umeå och Gävle.

Bengt Säve-Söderbergh och Naoko Sakata.

Naoko Sakata prisas av Bengt Säve-Söderbergh..

”I en fullsatt Tonhallen

Ellen Andersson.

Georg Riedel.

Karin Hammar.

presenterades under närmare fyra timmar såväl bredd som spets av det rika jazzliv vi har i Sverige.” Ur recensionen av Jazzfesten i OrkesterJournalen

Uppsala Jazz Club.

Elena Wolay.

Miriam Aïda.

85

oj 3 2017

Foto: Gösta Rising

Bengt Säve-Söderbergh och Naoko Sakata.

Ellen Andersson.

Georg Riedel.

Uppsala Jazz Club.

Elena Wolay.

Karin Hammar.

Miriam Aïda.


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

29

SLUT PÅ FÖRDELNINGEN AV KULTURRÅDETS STÖD 2017 Med kort varsel meddelade Kulturrådet i maj 2018 att Svensk Jazz från och med 2019 inte längre skulle få det delegerade ansvaret att vidarefördela Kulturrådets statsbidrag till jazzklubbarna i landet. Ett idogt lobbyarbete inleddes, men det räckte inte. Verksamheten som hade påbörjats 1994 gick i graven. Och orsaken var inte att Svensk Jazz på något sätt hade mis�skött sig, utan vilade på juridiska grunder från Kulturrådet. För förbundet hade fördelningen varit en central och ansvarsfylld verksamhet. Genom att varje år ta emot ansökningar, diskutera dem med aktuella jazzklubbar, bereda dem och sedan fördela stödet hade förbundet fått en stor kunskap om hur jazzklubbarna jobbade. ”Det bidrog till en väldigt vital diskussion”, säger Gunno Sandahl om den värdefulla utveckling konceptet innebar. Modellen gjorde att man öppnade sig för varandra berättar han. En pågående diskussion fördes om hur man arbetade på de enskilda klubbarna, även när det inte gått så bra. ”Det bidrog till ett väldigt erfarenhetsutbyte. Men också till att man utmanade varandra. Man kunde säga: Varför gör inte ni så här? Ni borde testa det här? Så det var en väldigt vital grej detta med att förmedla de här pengarna.” Förbundets ståndpunkt i denna fråga är bland annat att med den nya modellen går mycket kunskap förlorad, en kunskap som Kulturrådet knappast har möjlighet att inhämta. Att 13 klubbar också förlorade sitt stöd 2019 kom som en chock. Samtidigt ställer man sig frågande till varför den nya ordningen infördes, andra riksförbund fördelar fortfarande motsvarande statligt stöd, exempelvis Riksidrottsförbundet som 2023 fördelade cirka 2 miljarder kronor. Man kan också koppla frågan till den stora diskussionen om armlängdsavstånd mellan makten och kulturen. Att fristående organisationer som Svensk Jazz fördelar statligt stöd är ett verkligt exempel på armlängdsavstånd, anser Gunno Sandahl. ”Nu har ju fördelningen kommit närmare makten”, säger han.

14 362 000 statliga kronor fördelade Svensk Jazz på 69 konsertarrangörer 2018.

13 klubbar förlorade stödet helt efter att Kulturrådet tagit tillbaka fördelningen av statsbidrag.


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

30

PANDEMIN 2020 2020 satte pandemin skräck i världen. Med hårda restriktioner och stängda scener drabbades jazzlivet – liksom alla andra sektorer – stenhårt. Många musiker fick det svårt, i ett svep blev de av med en stor del av sina inkomster och sin försörjning. I detta agerade förbundets Arrangörsråd som en viktig informationsbärare mellan arrangörerna, förbundsstyrelsen och Kulturrådet. Redan i mars 2020 tog två av Arrangörrådets medlemmar, Qlaez Wennberg och Kenneth Johnson, initiativet att starta en krisfond för att stötta musikerna. På mycket kort tid lyckades man samla in 470 000 kr och kunde som första ideella organisation betala ut stöd till sammanlagt 105 svenska jazzmusiker.

Inom förbundet spred sig en oro om vad som skulle hända när pandemin släppte sitt grepp, skulle de lokala verksamheterna komma igång igen, fanns lusten kvar?

”På mycket kort tid lyckades man samla in 470 000 kr och kunde som första ideella organisation betala ut stöd till sammanlagt 105 svenska jazzmusiker.”

Inom förbundet finns en stolthet över att man handlade så snabbt och fick så bra resultat. Som organisation klarade sig Förbundet Svensk Jazz relativt bra. Bland jazzklubbarna ute i landet var det få som hade fasta kostnader i form av lokaler och anställd personal. Verksamheterna som drevs idéellt kunde sättas på sparlåga. Relativt få jazzklubbar sökte det krisstöd som betalades ut av Kulturrådet. Tillsammans med nätverket Knutpunkt, några regionala musikorganisationer samt ett stort antal arrangörsmedlemmar, arrangerade förbundet en digital ”International Jazzday” den 30 april, både 2020 och 2021. En lång rad jazzakter streamades från hela Sverige i en lång gemensam hyllning till jazzen.

”Jag måste säga att så här i efterhand så har jazzklubbarna kommit ut ur pandemin relativt väl trots allt”, säger Svensk Jazz ordförande Gunno Sandahl. ”Jag kommer inte på någon klubb som direkt har försvunnit på grund av pandemin. De gick i dvala och sedan har de startat upp sin verksamhet igen. I början märkte vi ett tapp i besök bland de äldre, men med tiden har det repat sig.” Av klubbarna var det få som satsade på streamade konserter. För kansliet innebar pandemin en förskjutning av verksamheten från att – vid sidan av den vanliga medlemsservicen – söka pengar för och driva projekt, till att stötta de lokala medlemsorganisationerna. Mycket verksamhet ägnades också åt att tillsammans med paraplyorganisationen MAIS, Muskarrangörer i samverkan, uppvakta politiker och myndigheter för att få ökat stöd till kultursverige.

Per Texas Johansson på Fasching. streamad konsert 23 maj 2020. Foto: Magnus Nygren


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

31

FÖR FRAMTIDEN Gunno Sandahl tog över som ordförande i Svensk Jazz 2018. I knät fick han direkt att Kulturrådet tog tillbaka riksförbundets uppdrag att vidareförmedla det statliga stödet till jazzklubbarna i landet. Sedan dröjde det inte länge förrän pandemin satte stopp för all verksamhet på jazzklubbarna. Det har varit tuffa år. ”Nu tycker jag att det känns som att vi i stort sett är tillbaka”, säger han i slutet av 2023. Han menar att Riksförbundet Svensk Jazz klarat sig igenom dessa två stora förändringar, hur jobbiga de än varit, på ett förhållandevis bra sätt. Något ökat medlemstapp har han inte sett.

”Nu tycker jag att det känns som att vi i stort sett är tillbaka.” Nu ser han framåt för att hitta lösningar på framtidens utmaningar. Bland annat handlar det om den så kallade kultursamverkansmodellen, som i korthet innebär att många offentliga beslut flyttas från statlig till regional nivå. Just den regionala utmaningen är påtaglig för förbundet menar han. ”Där måste vi vässa oss”, säger Gunno Sandahl. ”Vi har ett bra regionalt samarbete på några platser. Och vi måste förstå att kultursamverkansmodellen kommer att fortleva. Väldigt mycket pengar kommer att finnas på regional nivå. Och vill vi vara med och få stöd måste vi i större utsträckning organisera oss i regionala nätverk. Och där återstår det en del arbete”, säger han. Han anser att en av förbundets viktigaste uppgifter är just att hitta nya stödmodeller för jazzen, både på statlig, regional och kommunal nivå, samt även samarbeten med det lokala näringslivet.

Gunno Sandahl, ordförande i Svensk Jazz. Foto: Sandra Myhrberg

På dagordningen finns även de fortgående frågorna om jämställdhet och normkritik, att producera nationella konserter, öka professionaliseringen, skapa mötesplatser och fler arenor för jazzen, samt fortsätta det internationella utbytet. Uppgifter som nuvarande verksamhetsledare Louise Nordgren har högt upp på sin agenda. Louise Nordgren, verksamhetsledare för Svensk Jazz sedan 2020.


Foto: Tommy Jonzon


Foto: Tommy Jonzon


SV EN S K JA Z Z 7 5 Å R

JAZZEN ÄR SÅ MYCKET MER Jazzen är så mycket mer. För det handlar inte bara om musik. Det handlar om människor, möten i gemenskap utifrån våra olika perspektiv och att växa tillsammans i den stora gemenskapen. Då blir jazzen också den helande kraft som både vi enskilda och hela samhället så väl behöver. Så låt musiken spridas mer. Låt den höras över land och stad, över floder, sjöar, skogar och berg. Låt den ta sig över alla gränser och in till oss alla. Med mer jazz för framtidens bästa och mesta hoppas vi att din resa genom riksförbundets 75 år av kamp, framgång, kärlek och sorg, varit givande och intressant. Förbundsstyrelsens arbetsgrupp för 75-årsjubileumet Josephine Stensson, Oscar Svenningsson, Maria Rylander, Kenneth Johnson och Bronson Månsson.

Foto: Keith Wako, Pexels Produktion: Research och text: Magnus Nygren. Formgivning och layout: Anders Anton Påhlsson. Fotografer omslag: Leif Schröder, Gunnar Holmberg, Bengt H. Malmqvist, Ove Alström, Leif Wigh och Christer Landergren. Tack till Roger Bergner och Svenskt Visarkivs bistånd med bilder och information. Bilder utan angiven fotograf är bilder från Svenskt Visarkiv. © Svensk Jazz 2024

34


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.