• • • Stora framgångar för svensk pointer i Danmark
• • • Morkulla – en jakt som ställer höga krav
Trostebackens Tex
POINTER
#1/2025
Tidningen Pointer ges ut av Svenska Pointerklubben, med två nummer per år som publiceras digitalt på pointerklubben.se
Svenska Pointerklubben (SvPK) bildades 1903. Dess syfte är att verka för pointerns goda utveckling, med tanke på jaktegenskaper, utseende och mentalitet, samt att verka för god jaktkultur och bra viltvård.
E-post: svenskapointerklubben @gmail.com
Hemsida: pointerklubben.se
Redaktion:
Lisbeth Bodén, Roger Larsson, Maria Rydlöv, Jens Larsson
Omslagsbild: Trostebackens Tex används i avel. Ny serie om kennel Venatios valpkull. Sidorna 10–11.
Foto: Regina Lindberg.
Välkommen till tidningen Pointer! Nu är tiden då fåglarnas ägg kläcks – och det är inte långt kvar till hösten och jakten, en pointerägares favoritårstid. Hoppas du uppskattar läsningen i detta nummer. Har du förslag på vad vi kan skriva om eller själv vill bidra med texter och bilder, hör gärna av dig till oss! /Glad sommar önskar redaktionen!
Skicka in material till hemsidan
Allt redaktionellt material lagras elektronisk. Eftertryck, kopiering eller spridning av text och bild är förbjuden, om inte överenskommet.
Redaktionen tar inte ansvar för inskickat, ej beställt material.
Saknar du något på pointerklubben.se? Det material som läggs ut på hemsidan skickas in av våra medlemmar. Vill du att din hunds provresultat ska synas så är det upp till dig att skicka information om detta med text och bild. / Lisa Lindberg & Anna Edwall, webbansvariga
AVELSRÅDETS RAPPORT FÖR 2024
De senaste tio åren har varit relativt jämna i registrering, förutom en uppgång 2019, 2020 och 2021 då siffrorna låg på över 170 stycken födda valpar per år. Pointern hade en rejäl nedgång 2022 jämfört med till exempel engelsk setter som ökade 2022. Däremot såg 2023 bättre ut för antalet registrerade pointrar, medan siffrorna åter dalade 2024. De senaste fyra åren har det importerats 68 hundar, varav 38 tikar.
HUNDAR ANVÄNDA I AVEL SAMT ÅLDER
VID FÖRSTA KULL OCH KULLSTORLEK
De senaste tio åren, förutom 2017, 2022 och 2024, Har fler tikar än hanar används i aveln. För att bredda avelsbasen behöver lika många tikar som hanar användas i aveln.
Hanar tenderar att användas tidigare och senare i aveln jämfört med tikar sett över tid. 2024 användes dock fler tikar i åldersspannet 2-3 år än hanar.
Snittet på kullstorleken har under de senaste tio åren legat på ca sju. Kullstorleken ökade dock 2022 och även 2023 medan den sjönk rejält under 2024, till en storlek av 4,9.
HÄLSA HD
När det gäller HD status under åren 2016 – 2024 så har HD kurvan inte ökat, utan mer hoppat upp och ner. Troligen beroende på tillfälligheter och vilka avelsdjur vi använt. Antalet HD röntgade hundar har minskat med åren.
AVELSSTRUKTUR BARNBARN
Antalet barnbarn är tänkt att ge vägledning över vilka djurs gener som fått stor spridning i rasen genom att deras avkommor i stor utsträckning gått vidare i avel. De två hanar som har absolut flest svenska barnbarn är Öb´s Try S28771/91 och Black
Luckys Copiad S36447/96. Den tik som har lämnat flest svenska barnbarn är Black Luckys Ina Scott S27326/95.
INAVELSTREND
Enligt RAS, rasspecifika avelsstrategier, är det ett mål att eftersträva att komma under 2,5 i inavelsgrad beräknat på fem generationer. Det kan konstateras att åren 2018, 2022 och 2023 har inte uppfödare lyckats med att nå det målet. Däremot var det en sjunkande inavelsgrad 2024 till 1,6 %, vilket gör att målet för RAS kunde uppnås. Mot bakgrund av de hälsorisker en hög inavelsgrad medför och med hänsyn till rasens långsiktiga utveckling bör parning mellan närbesläktade individer undvikas.
AVELSRÅD
LISBETH BODÉN & JENNY BODELL
Vill du läsa mer och se grafik över statistiken så hittar du det på hemsidan, pointerklubben.se
REVIDERING AV REGELVERK FÖR JAKTPROV
Översikt av processen och föreslagna förändringar
ÖVERSIKT
Regelverket revideras vart femte år och fastställs av Svenska Kennelklubben (SKK) efter förslag från FA. DURK ansvarar för att samordna processen, medan specialklubbarna fattar beslut. Regelverket omfattar följande komponenter:
• Allmänna och generella regler (SKK)
• Särskilda regler för genomförande och bedömning (FA)
• Championatregler och särbestämmelser (SKK/FA)
De nya reglerna träder i kraft den 1 januari 2027.
INKOMNA FÖRSLAG OCH DERAS FÖRDELNING Fram till tidsfristen har totalt 31 förslag inkommit som berör anvisningar och regelverk. Utöver dessa har DURK bidragit med löpande förslag som främst fokuserar på specifika anvisningar. De inkomna förslagen visar att DURK och specialklubbar är de främsta bidragsgivarna. Förslagen har olika teman:
• GPS
• Apportering
• Lokalklubbens prov
• Egenskapsbedömning (EB)
• Derby och SM
• Viltpris
• Skyddsväst
• SKL – ”mitt i veckan”
• Antal deltagare på skog Vissa förslag har sorterats under ”övrigt”, eftersom de inte uppfyller definitionen av förslag eller redan existerar.
EVENTUELLA REGELÄNDRINGAR OCH KONSENSUS
För att en regeländring ska ske krävs konsensus mellan alla specialklubbar. Om konsensus inte uppnås förblir regelverket oförändrat. Nedan följer en sammanställning av de eventuella regeländringarna:
• GPS – Regelverket förblir oförändrat.
• Apport – Införande av ett stambokfört apportprov via SKK start. Anvisningar och övergångsregler kommer att tas fram.
• Lokalklubbsprov – Regelverket förblir oförändrat, men anvisningarna förtydligas.
• Egenskapsbedömning (EB) – Utökad ingress för P9 egenskapsbedömning, samt
registrering av stånd utan resultat i P9 egenskapsbedömning.
• Derby, Pokaler och SM – Regelverket förblir oförändrat.
• Viltpris – Regelverket förblir oförändrat.
• Skyddsväst – Regelverket förblir oförändrat. DURK förväntas få yttrande från NatDopK om skyddsväst är att betrakta som doping eller inte.
• SKL – ”mitt i veckan” – Ansökningar hanteras enligt gällande rutiner för prov med SKL, dvs. senast 31 oktober året innan. Anvisningarna förtydligas.
• Öka antalet deltagare på prov – Regelverket förblir oförändrat.
SAMMANFATTNING
Processen för revidering av regelverket är omfattande och involverar flera aktörer, där DURK och specialklubbarna spelar centrala roller. Även om vissa förslag har lett till förändringar eller förtydliganden, förblir flera delar av regelverket oförändrade på grund av att konsensus inte uppnåtts. De nya reglerna kommer att träda i kraft den 1 januari 2027.
Under våren har ett gäng svenska pointerekipage visat framfötterna på prov i Danmark. Först tog Sverige hem segern på Nordisk Pointermatch på södra Jylland, sedan blev det svenska topplaceringar vid det danska derbyt för unghundar och till sist var det en svensk som vann segrarklassen på det danska huvudprovet.
Svenska pointerframgångar i Danmark
Efter Sverige i 2023 afholdte Nordisk Pointermatch på Gotland, var det os danskere, som skulle afholde den næste match.
I dagene 19. og 20. marts var pointerfolk fra Norden samlet i det sønderjyske, hvor der i Ballum var planlagt Nordisk Pointer Match mellem Norge, Sverige, Finland og Danmark.
Indledningsvis bør det nævnes, at det var en stor fornøjelse at se den store opbakning der blev vist fra vores naboklubber, som tog den lange vej til Sønderjylland. Ligeledes var det en helt igennem unik oplevelse at være med. Der var en usædvanlig positiv stemning, og der blev erfaringsudvekslet og snakket meget hund de to dage i Ballum.
Omdrejningspunktet for arrangementet var Lene og Tonny Lønnes smukke hjem, som er beliggende med Nationalpark Vadehavet som nærmeste nabo. Familien Lønne har udvist Dansk Pointer Klub en helt usædvanlig stor gæstfrihed. Vi kan ikke sige jer TAK for mange gange. Det var et arrangement, der både med planlægning, forplejning og afprøvningerne i marken, klappede til mindste detalje.
Dansk Pointer Klub hædrede Tonny Lønne under onsdagens festmiddag, hvor han blev tildelt ”Pointerklubbens Hædersnål” for den store indsats for dansk hundesport. En populær anerkendelse, der udløste stående bifald. TAK Lene og Tonny for jeres indsats i forbindelse med Nordisk Pointer Match.
DA DELTAGERNE ANKOM onsdag middag, var det sørget for en meget lækker frokost. Gratinerede østers og en hjemmelavet snaps med urter fra Vadehavet. En smagsoplevelse som lagde grunden for et suverænt arrangement. Efterfølgende var der sønderjyske ringriddere og lækker kartoffelsalat, inden der lige var en række forskellige kager og kaffe.
Efter alle var godt mætte, gik turen ud til træning. Jan Stokbæk havde det danske hold med, mens Heinrich Matzen tog nordmændene med til de herlige terræner ved Rørkær. Flemming Sørensen havde svenskerne, mens vores finske gæster blev ved Tonny Lønne.
En god mulighed for deltagerne at få hundene til at lære de flade sønderjyske terræner at kende. Der var god tid til at få
givet hundene nogle slip, og samtidig nyde det flotte sønderjyske landskab og vejr.
Onsdag aften var der arrangeret festmiddag, hvor alle interesseret var inviteret. Lene Lønne havde tryllet i køkkenet, og lavet en helt overdådig menu, som vakte stor begejstring hos vores gæster. Der var taler fra de respektive holdledere, der alle udtrykte vigtigheden af at bibeholde Nordisk Pointer Match.
Ligeledes blev der trukket lod om startrækkefølgende til torsdagens afprøvninger.
DA LODTRÆKNINGEN VAR på plads, så kunne vi også lave en startrækkefølge for torsdagens afprøvninger.
Dommerteamet til Nordisk Pointer Match var Erling Clausen (ordførende), Bjørn Meijel, Klaus Ekmann og Rune Hoholm.
Et team der fortjener stor ros for afviklingen af torsdagens prøve. Hurtig nedfældning af notater og pointgivning og en åben kritik efter hver af de to første runder, og så en opsummering af alle hunde ved afslutningen. Det var flot og effektivt arbejde! TAK for jeres indsats.
Det summede af spænding, da folk mødte ind i Ballum torsdag morgen. Mange startede dagen med Lenes fantastisk morgenbord, og det lagde grunden for en suveræn god dag i marken.
Da jagthornsblæserne kl. 08:00 blæste til samling, fornemmede man en stor spænding – hvad vil dagen bringe, er der agerhøns, er der gode færtforhold, hvordan er hundene fra de enkelte lande osv osv.
Med en flot morgensol mod øst og Vadehavet som grænse mod vest, kunne vi byde velkommen til den praktiske del af Nordisk Pointer Match.
LANDENDE OG DOMMERNE blev præsenteret, ligesom Tonny Lønne forklarede om afviklingen i terrænet.
Efter fotografering af de enkelte lande, var der afgang til terræn. Prøveleder Flemming Sørensen førte an, og efter en lille omvej, var alle klar til at hoppe med i den fine jagtvogn.
Terrænerne var hele dagen absolut fremragende. Store flotte marker med vekslende afgrøder, Det er fladt i Søn-
derjylland og hele dagen kunne folk følge med i afprøvningerne. Det blev en dag, der var god for konditallet. Afviklingen af Nordisk Pointer Match betyder at der skal være 24 slip plus et finaleslip. Dommerne valgte at køre de tre runder på henholdsvis 10, 8 og 6 minutter. Det var flot afviklet, og vi nående hjem inden solen var gået ned. Min personlige skridttæller stod til aften på 26,4 km – markprøver er sundt!
Vildtilgangen var perfekt og de mange agerhøns var jævnt fordelt over hele dagen. Min personlige tælling endte på 28 par agerhøns, 3 enlige agerhøns, en fasan og en skovsneppe. Dertil kommer et stort antal harer og enkelte stykker råvildt.
DEN FINE VILDTTILGANG LAGDE grunden til en absolut god afprøvning af hundenes egenskaber. Igennem dagen blev der leveret mange finde fugletagninger, ligesom enkel-
te hunde forsøgte at fange de sønderjyske ”uldtotter”.
Under formiddagens slip blev der leveret fuglearbejde af Finske Hela, der havde to flotte fugletagninger. Norske Miss Kelly præsterede også fugl, og det samme gjorde danske Rimfaxes Bubbi og Fugledes Fie.
Ca halvvejs i afprøvningerne var der pause ved Ballum Skole, Her var der arrangeret frokost, som heldigvis kunne indtages udendørs. Der var god tid til at snakke om de mange forskellige situationer fra den første halvdel af prøven – stemningen var i top!
Vi fortsatte den sidste halvdel afprøvning, og her var temperaturen lidt højere, som nok betød, at færtforholdene var endnu bedre. I hvert fald var det mange fine situationer over middag.
Da afprøvningen af alle hunde var gennemført, stod det klart at den individu-
elle finale var mellem finske Hela og den forsvarende nordiske mester fra Sverige, Top Point Purdey.
En forholdvis kort finale, hvor det var klart at Hela havde det bedste søg og bedste stil.
Derfor var det også en meget glad Marko Stålnacke, der kunne modtage ”folkets hyldest” og stolt løfte Riekkokirhveen HQ Hela.
DER VAR ARRANGERET en flot afslutning på Nordisk Pointer Match. Ordførende dommer Erling Clausen gave en opsummering af dagens begivenheder, og med pointfordelingen til alle hunde.
MATCHEN ENDTE MED FØLGENDE RESULTAT:
Sverige – 53 point
Danmark – 43.1 point
Finland – 28 point
Norge – 18 point
INDIVIDUELLE PLACERINGER:
1. vinder og Nordisk Mester Riekkokirhveen HQ Hela, Marko Stålnacke, Finland
2. vinder Top Point Purdey, Alexander Bennergaard, Sverige
3. vinder Black Luckys Alcapone, Stefan Nilsson, Sverige
4. vinder Rimfaxes Bubbi, Martin Mortensen, Danmark
5. vinder Fugledes Fie, Flemming Fuglede, Danmark
EN STOR TAK SKAL OGSÅ lyde til PROF DOG, der havde sponsoreret hundefoder til det vindende hold. Desuden modtog alle deltagere en flot gave fra PROF DOG, hvor der var dækken, hundefoder, hundesnor mm. Tak til Allan Bredsgaard for igen at støtte vores arrangement.
En personlig TAK skal lyde til alle der kom og bakkede op om arrangementet. Det har været en meget stor fornøjelse at have jer i Sønderjylland – sådan skal hundesport være!!!
Familien Lønne har været en uvurderlig hjælp – endnu engang tak.
Jeg glæder mig allerede til Nordisk Pointer Match 2027, som afvikles i Norge.
FLEMMING SØRENSEN, PRØVELEDER
Det segrande svenska laget: Stefan Nilsson och Black Luckys Alcapone, Alexander Bennergård och Top Point Purdey, Kent Svensson och Black Luckys Merkel, samt Sören Mulvad Johansen och Riddarsporrens T-Rex. FOTO LISBETH BODÉN
Viijägarens Rusa på pallen i Danskt Derby
Årets danska jakthundsderby ägde rum i Vendsyssel, med Fårup Skovhus vid Saltum som bas. Jes Krag och Flemming Fuglede ledde prövningen och hade ordnat lämpliga terränger. Sekreterare Asger Stein skötte som vanligt det organisatoriska.
Det var inte ett stort antal startande hundar vid detta Derby. Efter den andra anmälan fanns det 79 hundar registrerade, men efter avbokningar fanns det 56 hundar som startade fredag morgon. Nivån bland hundarna var generellt bra.
Under fredagens prov sköts det för 15 hundar fördelade på sex grupper. Detta antal anses vara lämpligt med tanke på doftförhållanden och övriga omständigheter.
DOMARTEAMET PÅ FÖRSTA DAGEN bestod av Flemming Sørensen, Claus Nielsen, Claus Raahauge, Erik Winkler, Flemming Fuglede och John Bak. Under utvärderingen av prestationerna från den första dagen beslutade de att tolv hundar skulle fortsätta till andra dagens prövningar.
Bland dessa tolv hundar var följande pointer:
• Bredsgaards Emma – Henrik Nilsson
• Björås Maya – Hans Allan Eliasen
• Bredsgaards Nalle – Marianne Kronholm
• Viijägerens Rusa – Lisbeth Bodén
• Bredsgaards Olga – Jens Have
• Bredsgaards Agnes – Brian Guldberg Kennel Bredsgaard hade fyra hundar från samma kull med till andra dagen, vilket är stort. Grattis till uppfödaren Allan Bredsgaard.
De övriga hundarna som deltog på andra dagen av årets Derby var:
• Breton Egsgårds Uniq – Jens Ole Nielsen
Tre pointrar placerade sig vid Danskt Derby: Brian Guldberg med Bredsgaards Agnes, Lisbeth Bodén med Viijägarens Rusa, Jens Have med Bredsgaards Olga. FOTO KARIN THULIN
• Irländsk setter Execute – Ole Schmidt
• Engelsk setter Ebba – Alexander Bennegaard
• Engelsk setter Tobølbjergs Columbine
– Lars Tofte
• Engelsk setter Hagalidens Mac
– Erling Clausen
• Engelsk setter Pineau – Sven Aage Vad
Lördagens terräng var Borupgaard, bara några kilometer från mötesplatsen. Stora rapsfält skapade enhetliga förhållanden för prövningen.
EFTER DEN FÖRSTA OMGÅNGEN eliminerades tre hundar: Bredsgaards Emma, Björås Maya och Execute. Breton Egsgårds Uniq
hade en fågeltagning, så det fanns nio hundar kvar.
De rankades som följer inför matchningen:
• ES Ebba
• Bredsgaards Agnes
• ES Tobølbjergs Columbine
• Bredsgaards Olga
• B Egsgårds Uniq
• Viijägerens Rusa
• Bredsgaards Nalle
• ES Hagalidens Mac
• ES Pineau
UNDER MATCHNINGEN HADE Viijägerens Rusa en imponerande fågeltagning för övrigt avgjordes årets derby på sök, fart och stil. I sista rundan tävlade Bredsgaards Agnes med förare Brian Guldberg mot svensken Alexander Bennegaard med den engelska settern Ebba. Framför dem låg ett stort, översiktligt rapsfält.
De två finalisthundarna släpptes lös och gav en spännande avslutning. Båda hundarna arbetade med mycket god stil och hög intensitet. Efter några slag blev Agnes intresserad av ett rådjursspår och sökte sig fram i terrängen, medan Ebba fortsatte sitt systematiska sök från kant till kant på fältet. Agnes fick därför se sig besegrad av Ebba, men föraren Brian Guldberg kan vara nöjd med prestationen vid derbyt 2025.
PLACERINGER PÅ DANSK JAGTHUNDE
DERBY 2025 BLEV:
1. Vinder ES Ebba – Alexander Bennegård
2. Vinder P Bredsgaards Agnes – Brian Guldberg
3. Vinder P Viijägarens Rusa – Lisbeth Bodén
4. Vinder ES Tobølbjergs Columbine – Lars Tofte Nielsen
5. Vinder P Bredsgaards Olga – Jens Have
6. Vinder B Egsgård Uniq – Jens Ole Nielsen
LISBETH
BODÉN
Black Luckys Alcapone vinnare av danska huvudprovet 2025
32 hundar kom till start i fyra olika partier vid Danska Pointerklubbens huvudprov 2025. Domarna tog med fem hundar till eftermiddagen. Dessa var: Krogsøgaards Bruen Sussi – Jakob Jakobsen
Black Luckys Alcapone – Stefan Nilsson, Sverige
Fugledes Fie – Flemming Fuglede Villestoftes Piv – Joakim Skovgaard Fiona Danias Akki – Erik Aarø De sista släppen ägde rum på de vackra markerna vid godset Ørnfeldt på Östfyn. Terrängledaren Jan Paulsen hade hittat ett
mycket stort rapsfält, vilket gjorde förhållandena jämna och mycket publikvänliga. I den andra omgången stod Villestoftes Piv för en fågeltagning, medan matchen avgjordes baserat på sök, fart och stil.
Resultatet blev följande:
1. vinder med ck Black Luckys Alcapone
2. vinder med ck Krogsøgaards Bruen
Sussie
3. vinder Fiona Danias Akki
4. vinder Villestoftes Piv
5. vinder Fugledes Fie
LISBETH BODÉN
Stefan Nilsson och Black Luckys Alcapone.
FOTO FLEMMING FILLE SØRENSEN
Karl Ökvist i Piteå har på kort tid etablerat sig som en populär hundtränare med sitt företag Kalles Hund & Jakt. Nu har han också blivit pointerägare och berättar här varför.
”Ett enkelt val när jag ville testa en ny ras”
Jag valde att skaffa en pointer tack vare några kompisar till mig som har riktigt trevliga pointrar. Oerhört lugna inne och ett jäkla driv jaktmässigt, precis som jag vill ha det. Jag har tre strävhåriga vorstrar sedan tidigare, vilket också är trevliga hundar, men jag ville prova något nytt och då var valet ganska enkelt. När jag skaffade min ”Gissa” så var det ganska spontant egentligen. Jag var uppe i Virisen och jagade med en kompis som har engelsk setter och vi gick och surrade om att det hade varit kul att tävla mot varandra. Några dagar senare ringde jag till Björn Harald (kennel Heimgaard i Bodø) och ställde mig i kö för en valp. Jag hade tur och fick ta en tikvalp som jag hämtade strax innan jul 2024. Som ny med rasen blev jag väldigt positivt överraskad av den hjälp jag fick innan jag bestämde mig för kennel. Jag ringde runt ganska mycket och fick ärliga utlåtanden och tips som jag kunde använda mig av för att skapa mig en egen uppfattning.
SOM JAG NÄMNDE tidigare så hade jag väldigt god erfarenhet av mina kompisars pointrar men det som ändå överraskade mig med Gissa var att hon var så oerhört glad och taggad på allt samtidigt som hon kunde koppla av var som helst och när som helst. Jaktligt kan jag inte uttala mig så mycket om ännu eftersom hon fortfarande är så ung (snart 6 månader) men att hon är tidig i jakten kan jag i alla fall säga. Hon fick följa med upp på vårfjället i mitten av mars när jag var uppe och jagade med mina vorsteh. Jag tänkte att Gissa skulle få se någon ripa och kanske bli lite intresserad, men hon stod och sprang för att hitta fler. Hon jagade helt enkelt, vilket jag inte varit med om med någon tidigare hund jag haft vid den åldern (4 månader).
Jag och Gissa spenderar väldigt mycket tid tillsammans, hon följer mig på jobbet, där ligger hon i en bädd bredvid mitt skrivbord. När vi inte är på jobbet är vi ute i skog och mark eller ligger och myser i soffan. Vi tränar även en del lydnad för att få så goda förutsättningar som möjligt inför hösten. Mitt mål med henne är att få en så bra jakthund som möjligt men även att hon ska gå bra på jaktprov. Mål jag haft med alla mina hundar. Det primära är att jag ska kunna jaga mycket och länge med effektiva och duktiga hundar. Jag tycker också att det är trevligt och kul att gå jaktprov, så några prov lär det också bli om hon blir duktig.
Om jag skulle ge någon som går i pointertankar ett råd inför deras köp så skulle det vara som när man väljer vilken hund som helst, köp något som du tror kommer passa dig och din jakt/livsstil.
Jag jagar mycket och ville ha en hund med mycket jaktlust så då valde jag parning efter det. Jag gillar inte heller pip och gnäll så även det var jag ganska noga med i valet av valp.
Nästa steg för mig och Gissa nu är jakten och jag är så oerhört taggad på att se hur detta kommer att bli. Det blir en spännande höst.
SOM SÅ PASS NY I RASEN är det ganska svårt att säga vad nästa steg är för rasen rent allmänt, men den lilla erfarenhet jag har är att det är hundar som går väldigt hårt och kan ha en benägenhet att göra illa sig
så nästa steg är kanske att få fram hundar som håller och därav tål mer jakt. När jag tänker tillbaka på hundar som tyvärr inte finns kvar och har en speciell plats i minnet och hjärtat så tänker jag på två hundar. Sissi, min morbrors korthåriga vorsteh, som bodde hos min mormor och morfar när jag var liten. Hon var min bästa vän och också starten till mitt hundintresse och att jag senare skaffade vorsteh. Den andra är min kompis Davids Sörlidbäckens Sickan. En helt underbar pointer som jag blev väldigt förtjust i och den största anledningen till att jag själv nu skaffat pointer. Sickan blev tyvärr bara drygt ett år innan hon var med om en olycka och fick somna in. Hon hann trots sin korta tid ta en stor plats i mitt hjärta, det tycker jag säger en del.
KARL ÖKVIST
Karl Ökvist med pointervalpen Heimgaards Gissa.
FOTO PRIVAT
Mitt intresse för fågeljakt – en resa med hunden i centrum
Anders Fors i byn Skaulo, några mil norr om Gällivare, är hängiven jägare, stor pointervän och engagerad uppfödare. Här berättar han om sin passion för rasen.
Jag heter Anders Fors och driver Forsrännarens kennel. Mitt intresse för fågeljakt väcktes år 2000 när jag följde med min vän Peter Backe ut på jakt. På den tiden hade han en blandras mellan vorsteh och bordercollie, och det var då jag för första gången verkligen fick upp ögonen för stående fågelhundar. Upplevelsen gjorde starkt intryck på mig och ledde till att jag så småningom bestämde mig för att skaffa en egen hund.
MITT VAL FÖLL PÅ RASEN pointer, och min första hund blev Annahojs Zafira. Redan från början fann jag och Zafira varandra, och samspelet mellan oss fungerade över förväntan. Jakten gick som på räls från första stund, och vår utveckling som ekipage gick snabbt framåt. Det dröjde inte länge innan vi började se fina resultat på jaktprov. Fågeljakten blev också något som ytterligare fördjupade min vänskap med Peter. Under årens lopp har vi delat otaliga jaktresor, jaktprov och utställningar – alltid med våra fyrbenta jaktkamrater vid vår sida. Zafira blev starten på något större för mig. Hennes egenskaper och prestationer lade grunden till min egen kennel, där flera generationer hundar i dag härstammar från henne.
Det har varit en resa fylld av glädje, utmaningar och framgångar, och mitt engagemang för fågeljakt och uppfödning är starkare än någonsin. ”
Sedan Zafira har flera hundar följt i hennes fotspår – alla med samma driv och passion för jakten. Det har varit en resa fylld av glädje, utmaningar och framgångar, och mitt engagemang för fågeljakt och uppfödning är starkare än någonsin. Jakten är inte bara ett intresse – det är en livsstil som vuxit fram ur en vänskap, ett minne och en passion för hundens arbete i fält.
För den som funderar på att skaffa sin första jakthund kan jag varmt rekommendera rasen pointer. Den är känd för sin vänliga och behagliga natur samt sin utpräglade vilja att vara till lags, vilket gör den till en tillgiven och lojal familjemedlem. Pointern är också utåtriktad och glad, och har lätt att umgås med andra hundar, vilket gör den till en utmärkt följeslagare både i jakten och i vardagen.
NÅGRA AV MINA STARKASTE minnen är såklart kopplade till min första hund, Zafira, då mitt intresse för fågeljakt väcktes och tog fart på allvar. Men det finns såklart många andra av mina hundar som har betytt mycket och utmärkt sig genom åren. Bland annat var Forsrännarens Certina med och vann Vinter-SM 2012, och Forsrännarens Jura tog hem segern i Vinter-SM 2018. Vid samma tillfälle placerade sig även min och Irenes engelska setter, Gaustatoppens Gro, på en hedrande andra plats. Det finns många fler av mina hundar som har presterat bra och skapat minnen som betyder något extra för mig.
Idag har jag tre pointrar och en engelsk setter.
Del 1. Med start i detta nummer ska vi få följa Regina Lindberg och hennes valpkull i kennel Venatios. Första delen handlar om planering och parning. I nästa nummer berättar hon om första tiden med valparna.
”Jag vill ha så många vita individer i stamtavlan som möjligt”
Mobilen ringer våren 2025. ”Hej Regina, det är Lisbeth, vi tänkte göra en artikel-serie i Pointertidningen. Den ska följa en valpkull från planerad parning till att valparna landat i sina nya hem. Skulle du kunna tänka dig att vi får följa din kommande valpkull?” Självklart! Med stort S, J, Ä och övriga bokstäver =)
Först, enligt förfrågan, en kort presentation. Regina Lindberg, inbiten pointer/ fågelhundsvän sedan många år. Arbetar som veterinär, driver egen klinik och där med ett extra jakthundsintresse förstås. Jaktprovsdomare sedan ett par år tillbaka. Sambo med Niclas, erfaren jämthundsuppfödare. Han för en tröstlös kamp att övertyga mig och de prickiga flickorna att även en pointer är en hund med definitionen att en hund inte ska vara i soffan eller sängen och att hundgård kan vara ett alternativ emellanåt. Vi är fortsatt skeptiska.
SÅ TILL DEN PLANERADE parningen. Till att börja med utvärderar jag tiken. Tiken ifråga denna gång är J SE FI UCH Venatio´s Colibri, en fyra-årig tik efter J SE UCH Venatio´s Viola/J Vatnsenda Frakkur. Colibri är sprungen ur en kull på 13 valpar, eller i princip 26 totalt eftersom jag upprepade parningen utan att kunna föreställa mig att det skulle bli så många igen. Detta ledde till ett unikt tillfälle till avelsutvärdering gällande både jaktprov, utställning och HD.
Oavsett vilken avel man bedriver om det så gäller mjölkkor, köttdjur, grisar eller hundar får man inga remarkabla framsteg genom att avla på en ensam stjärna ur en kull där övriga inte håller måttet. Om en ko mjölkar fantastiskt men hennes syskon knappt producerar så det räcker till kaffet är hon sannolikt inte det bästa avelsmaterialet. Detta förutsatt att man vill skapa en bredd det vill säga i vårt fall att hela rasen pointer stadigt förbättras. Ju bredare grund desto högre kan en pyramid nå det vill säga ju fler och bättre hundar vi har i botten av pyramiden desto fler och ännu bättre hundar får vi högre upp. Den intresserade kan läsa en studie från 2013 av genetiker Per Arvelius ”Effektivare avel för jaktegenskaper hos engelsk setter”.
Så var landade jag då med Colibri och hennes syskon. Jo, av 12 startade på jaktprov har 9 tagit premie. Valören på jaktprovspremien står i relation till erfarenheten hos dressören på hundar startade i ÖKL, den erfarenheten speglar även huruvida hunden startats i ÖKL. Men tittar vi på premie i UKL ses ingen skillnad utifrån förare vilket talar för talangfulla unghundar vilket vi strävar efter. Av 15 utställda har 13 minst Excellent. Av 17 HD-röntgade hundar har 15 A och två har B.
Merparten av de 26 jagas aktivt över och jag gläds åt foton på Messenger på glada prickiga med rapphöns-, tjäder- eller ripdun på läppen beroende på vilken breddgrad de vistas på =)
SÅ VAR DET DAGS ATT välja hane. Utifrån min önskan att även titta på släktingars prestationer kräver det sannerligen både tid och tålamod att söka information. Jag tror inte jag är ensam om att tappa bort var jag är efter otaliga klick på SKK hund/ avelsdata för att till slut knappt veta vilken hund jag egentligen tittar på. Här ligger vi inom fågelhundsvärlden långt efter Älghundklubbarna och deras datasystem ”Hitta älghund” där samtliga hundar och deras information gällande både individen själv, syskon samt avkommor visas ytterst informativt och koncist. Detta till stor gagn för både uppfödare och valpköpare. Svårigheten att hitta överskådlig information tror jag är en del av förklaringen inom pointer till att populära hanhundar används för frekvent i aveln, det är helt enkelt för svårt och tidsödande att kunna jämföra olika individer och då landar många i att använda den hund man antingen känner till personligen eller som flera andra valt tidigare. Nästa utmaning som sätter mig som uppfödare på prov är den genetiska variationen. Man kan likna genetisk variation med ett välsorterat kryddskåp. Ju fler kryddor du har att välja bland desto fler smaker kan du trolla fram i dina recept och skapa rätter du kanske inte visste fanns. Linjeavel är bara ett fint ord för inavel. Där har man bestämt att man tycker mycket om peppar och salt och vill ha så mycket peppar och salt som möjligt i sin rätt. Om det skulle
visa sig att pepparen var möglig det vill säga att en egenskap förde med sig en sjukdom står vi kvar med en smakmässigt smal rätt som man dessutom blir sjuk av. Resten av kryddskåpet är tomt för de kryddorna försvann längs vägen.
Svenska Pointerklubben har bestämt att pointern skall ligga under 2,5 % i inavelsgrad. Svenska Kennelklubben har 6,25 % det vill säga parning mellan kusiner som övre gräns däremot kan man registrera kullar med högre inavelsgrad än så. När jag tittar på en stamtavla vill jag undvika vad jag kallar för lava-floder, där en individ med en egen inavelskoefficient på 6,25 % eller mer blir en rödmarkerad lavaklump. En orange klump är de individer som ligger mellan 2,5 % och 6,25 %.
Jag vill ha så många vita individer i stamtavlan som möjligt och jag vill undvika flera röda eller orange individer i rakt nedstigande led det vill säga en lavaflod. Tyvärr finns det inte så många vita stamtavlor ännu vilket avspeglas i pointerns hälsoläge idag.
VALET AV HANE FÖLL PÅ J Trostebackens Tex (J SE UCH Tiurskogens Cito/J Alexius Gårds Molly). Han kommer ur en kull på nio valpar varav:
8 meriterade på jaktprov.
5 utställda samtliga med minst Excellent.
3 är HD-röntgade varav två med A och en med B.
Tex själv har fyra starter i kvalitetsklass med tre premier. Hans husse är en aktiv jägare och de har många glada dagar på fjället tillsammans. Övriga egenskaper hos Tex är att han är en cool kille som inte stressar upp sig i onödan, exteriört håller han måttet mer än väl och han har ett myckert vackert huvud med alldeles lagom dish.
Både Colibri och Tex har mångt fler jaktdagar än provdagar och har båda sett till att deras matte och husse kan äta ripa när helst de blir sugna på en lyx-middag.
I skrivande stund inväntar vi dagen då jag ska ultraljuda Colibri och så att säga, ” se om parningen tog”. Förhoppningsvis är hon dräktig och om inte blev den här artikel-serien kortare än planerat ;-)
REGINA LINDBERG
Venatios Colibri
Trostebackens Tex
Paus i eftermiddagssolen.
Heja står för en kulla.
Busa i klassisk beckasinmark.
Busa levererar. Per Olsson njuter.
Det blåser om öronen när Heja apporterar sin första beckasin.
Det strävsamma paret.
Trollfågeln, som morkullan kallas, fascinerar. En ovanlig fågel att jaga i Sverige, som ställer höga krav på både hund och jägare. Följ med på en nyckfyll jakt vid stränderna på Læsø i Danmark. TEXT & FOTO
JONAS KJELLBERG
Trollfågeln – den ädlaste av vilt
Jodå, visst är det en smula nördigt, men för mig är jakten på morkulla och enkelbeckasin över stående hund den bästa av alla jaktformer. Såklart är det kul när en tjäder eller orre dunsar i backen, men de flesta av mina jaktdagar är numera på kilometervida strandängar och i risiga strandskogar på Læsø i Danmark, där vi sedan många år har vår hemvist.
I min ungdom jagade jag ofta beckasiner, men sedan de fredades hemma i Sverige föll den jakten naturligtvis bort. Morkullan har alltid fascinerat mig –trollfågeln – som man aldrig blir riktigt klok på. Morkullejakt över stående hund är tyvärr en alltför outnyttjad jaktform i Sverige, som jag gärna vill slå ett slag för. Morkullor i portvinssås är en favoriträtt hos oss!
Morkullan – och enkelbeckasinen som får jagas i Danmark – ställer höga krav på både hunden och jägaren. Samarbetet dem emellan, när hunden fattat stånd eller utreder löpor, är tillsammans med hundens erfarenhet nyckeln till framgång. Det tar tid att få till en bra morkullehund, och ännu längre tid att få en beckasinhund. Det är dock inte alla hundar som spontant fattar stånd för morkulla, och ännu färre som gör det för beckasiner. För de flesta tycks detta emellertid göra det samma, eftersom man ändå aldrig kommer sig för att jaga dessa utomordentligt ädla vilt. Det är synd, för morkullan är vanlig och förekommer nästan överallt, även om många aldrig ser den annat än när hannarna sträcker om våren. Morkullan är en utpräglad nattflyttare och visar sig sällan under dagtid.
LÆSØ LIGGER MITT I Kattegatt mellan Danmark och Sverige, ett perfekt rastställe för det stora antal kullor som flyttar från häckningsplatserna i Ryssland, Finland och Sverige. Vissa dagar kan jag ha femton, tjugo eller ännu fler situationer. Andra dagar nästan inga när de gett sig vidare mot de brittiska öarna, för att återigen, några dagar senare, njuta av ännu ett nytt ”sneppefald”.
Det är nyckfullt, särskilt när man vill
bjuda vänner på jakt, men också en del av charmen med denna jaktform.
För både morkullor och beckasiner gäller att man måste var en god skytt. Kullorna försvinner för det mesta blixtsnabbt i vegetationen. På beckasinerna får man däremot ofta ett lättare skott – men bara om man släpper ut dem på lite håll – eftersom de i uppfloget först gärna flyger i sick-sack. Många är de som tömt bössan för tidigt för att ögonblicket senare, få se beckasinen tryggt flyga i väg i en rak, fin linje.
Hur får man då sin hund att stå för morkullor och beckasiner? Ett långt liv med många hundar har lärt mig, och lär mig fortfarande mycket. Om valpen övas med morkullevingar på snöret från ett spö, och apporten lärs in med kullor, så brukar den stå för dem när det blir dags. Vill det sig inte riktigt ändå, kan man skjuta en kulla på en stöt, så bruka polletten trilla ner för de flesta.
Men det tar tid att forma mästare. Liksom vi med åren lär oss kärlekens sublimaste konster, så lär vi oss också att fågelhunden skall få tid att utveckla sin konst till fulländning! Hundarna är, liksom vi, olika till sin karaktär. Att stöpa dem i samma form fungerar inte. Var och en håller vi ju dessutom hund på vårt eget sätt.
MINA TVÅ HUNDAR ÄR utmärkta exempel på olika karaktärer. Den äldre av dem Carnbrings Bombay Sapphire, ”Busa”, är en egenrådig, svårstyrd missil i markerna, med en mjuk näsa. Som ung hade hon många tomstånd och markerade för minsta stimuli. Många är de kilometer jag traskat mot tomma stånd – då prövades tålamodet! Men med min erfarenhet lät jag henne hållas och hoppades på bättring. Numera står hon mycket sällan tomt; om det finns fågel i marken, finner hon den. Hon har lärt sig att utnyttja sin mjuka näsa för att hålla rätt avstånd och vet precis när en kulla ligger lätt eller kan tryckas fast. Att finna fågel är bra, men att förvalta det man finner är ännu bättre och där törs jag säga att Busa är svårslagen. Nu är hon åtta år, och i skrivande stund har mer än 480 fåglar fällts över henne, varav 320
morkullor och ett femtiotal beckasiner. Om man dessutom tar i beaktande alla hennes situationer som inte resulterat i fällning, ja då är vi uppe i en bra bit över tusen gissar jag. Numera jagar vi två som ett gammalt strävsamt äktapar, utan kommandon och visselpipa.
Gamekeepers Fri o Lös, ”Heja” är av en helt annan typ. Hörsam, lättlärd, och håller god kontakt. Hon har däremot en rätt hård näsa. När jag började arbeta med henne kom hon ofta för tätt på fågeln och förstod inte att ta hänsyn till hur den låg. En fasan eller rapphönskull – som ju är rätt enkla att tas med – beredde henne inga problem, men morkullor och beckasiner fick hon sällan fast. De dagar kullorna låg lätt gick det alltid galet, och beckasinerna hann hon knappt markera förrän de lättade. Vissa dagar kom vi hem med tre – fyra kullor fällda över Busa och inga över Heja. Igen testades mitt tålamod! Sakta men säkert började hon dock förstå att vittringen måste ”analyseras” för att kunna göra rätt bedömning.
Hundar använder vittring ungefär som vi människor använder vår syn, de bygger en tredimensionell doftbild precis som vi bygger ett synintryck. Det är med näsan de avgör om en fågel rör sig, om den trycker eller bara hukar för att när som helst lätta, om den är medveten om hundens närvaro, om det finns flera fåglar ... allt detta avgör de med näsans intryck.
FICK JAG TRASKA MÅNGA kilometer upp till den unga Busas tomstånd, så har jag fått traska lika långt över hedar och i skog innan Heja förstod att skulle det fågel med hem – då gällde det att använda näsan med samma känsla som en konsertviolinist använder stråken. Men tålamod bär till sist frukt. Hon har mycket att lära ännu, men hon har nu uppnått ett tvåsiffrigt antal fällda kullor och ett par fler beckasiner än så. Det är nog inte många av alla dessa underbara hundar vi kallar pointer som har fler fällda beckasiner än andra fåglar. Vi får väl se vad framtiden bär i sitt sköte. Men jaga morkullor och beckasiner det fortsätter vi med så länge vi kan!
Årsmöteshelg i Sörfjärden – med utställning,
Årets årsmöte hölls återigen på Sörfjärdens Camping hos Richard Brännström. Som tack och uppskattning för all service de senaste 7 åren, då vi fått förmånen att få anordna våra årsmöten hos honom, så lämnade Svenska Pointerklubben en gåva, en tavla att pryda campingens matsal med.
Helgen bestod av trevlig samvaro, utställning, god mat och utdelning av medaljer och årspremier.
Under FA:s förmiddag så höll B-O Johansson en diskussion kring etik och moral. Detta är något som vi kommer arbeta med kontinuerligt under året i all vår verksamhet.
Vi fick även en genomgång av Peter Hoyer om arbetet kring regelrevideringen.
föreläsning & gemenskap
ÅRETS HUNDAR 2024
• Årets Brittiska Fågelhund – Riddarsporrens T-Rex
• Årets Pointer – Riddarsporrens T-Rex
• Årets Unghund – Harkullens Blixtra
• Champion Skogis Leila – Harkullens Blixtra
• Nils Obels minnespris fält – Björås Loke
• Storetruts VP – Sören Mullvad
• Margareta bägaren – Sandra Carlander
Riddarsporrens T-Rex blev både ”Årets Brittiska Fågelhund” och ”Årets Pointer”.
AXEL HEDENLUNDMEDALJEN
Utdelas för förtjänstfull pointeruppfödning, ådagalagd genom framvisandet av på fältet framstående unghundar med vacker exteriör.
För att få tävla om priset ska uppfödaren producerat minst 3 st unghundar med 1:a pris på jaktprov samt minst Good på utställning.
I år har det kommit in ansökningar från Viijägarens, Venatios och Björås kennel. Björås kennel är en värdig vinnare med sex 1:a-pris i ukl varav fem med utställningsmerit.
Kullen, som Björn Danås ägare till Björås kennel fick medaljen för, är efter SE UCH SE JCH Björås Elda SE57927/ 2016 och Sollidalens Maximus SE38203/2015.
Richard Brännström mottog en gåva som tack för all service genom åren.
FOTO SVENSKA POINTERKLUBBEN
Per Olsson mottog ”Champion Skogis Leila minnesstatyett” samt ”Bästa Unghund” för prestationerna med Harkullens Blixtra. FOTO PRIVAT
Vid utställningen fick många pointrar fina kritiker. Här fyra hundar från Mac Vargs kennel. FOTO MONIKA GARBEKLINT
Nya i styrelsen. Vid årsmötet valdes tre nya ledamöter in i Svenska Pointerklubbens styrelse. Vi lät dom svara på några frågor.
Henrik Nilsson
• Vem är du?
– Jag bor strax utanför Lidköping och har ett stort intresse för jakthundar, särskilt av rasen pointer. Jag äger två hundar: C.I.T SEJCH SEUCH Top Point Iris, som är 7 år gammal, och Bredsgaards Emma, som är 2 år gammal.
• Varför blev det pointer?
– Min första erfarenhet av jakthundar var med en engelsk setter, en omplaceringshund som vid 3 års ålder inte gav mig mycket hopp om livet. När den hunden gick bort, tog jag chansen att köpa en pointervalp från en kull hos Lisbeth Bodén. Detta blev starten på ett passionerat intresse för jakt med Pointer.
– Jag har sedan dess varit övertygad om pointerns förmågor inom jakt, oavsett om det handlar om fält, fjäll eller skog. Jag framhåller vikten av att ge hunden möjligheter att visa sina färdigheter och att arbeta aktivt med avel genom jaktprov och utställningar. Jag värdesätter också det nätverk av vänner och kontakter som jag har byggt upp genom mitt engagemang, både inom Sverige och i Norden.
• Varför vill du engagera dig i klubben?
– Jag blev tillfrågad av valberedningen om att engagera mig i Pointerklubben. Eftersom jag redan var aktiv inom min lokalklubb VFK, kändes steget till Pointerklubben helt naturligt. Jag ser fram emot att få
bidra och göra mitt bästa i styrelsearbetet, och jag är övertygad om att det kommer bli både givande och roligt.
• Har du några frågor du brinner extra för?
– Min målsättning med mitt uppdrag är att bidra till klubbens arbete med fokus på rasens utveckling och hälsa och att förbättra medlemmarnas upplevelse i klubben.
– Frågor jag brinner extra för är att skapa och stärka banden mellan medlemmarna, att värna om och främja god hälsa för alla hundar, att utveckla pointern och dess avel, att identifiera och genomföra förbättringar för klubbens medlemmar.
• Vem är du?
– Jag bor i Borgafjäll, längs söder i Lappland, driver eget företag som fotograf och skribent, samt älskar fjäll, fågeljakt och friluftsliv.
• Varför blev det pointer?
– Jag köpte min första pointer 2008 av Astrid Borg och Silverforsens kennel. Det var min första hund och jag var inte jägare utan ville bara ha en aktiv hund. Men det tog inte lång tid innan jag fattade varför man har pointer och nu kan jag inte tänka mig ett liv utan en fågelhund och jakt.
– Idag har jag två pointertikar: Karacanis Grete W och hennes avkomma The Laughing Grouse Bold Britt.
• Varför vill du engagera dig i klubben?
– Som nystartad uppfödare känns det extra viktigt att engagera sig i klubben. Jag vill ju själv kunna utvärdera min avel och starta
mina hundar på jaktprov och utställning. Domare kommer jag nog aldrig att bli, men i styrelsen hoppas jag att jag kan bidra till klubbens verksamhet och utveckling.
• Har du några frågor du brinner extra för?
– Frågor kring avel och ras intresserar mig och jag hoppas att jag kan bidra med något där. Jag vill också att Pointerklubben ska vara en transparent klubb med högt i tak, så att alla känner sig välkomna och att vi kan prata om både det som är bra och det som är mindre bra med både rasen och verksamheten.
Sandra Carlander
• Vem är du?
– Jag bor i Fristad i Västergötland. Jag har fyra pointrar i hushålletm samt två strävhåriga vorsteh och en finnstövare.
• Varför blev det pointer för dig?
– Carnbrings Rosebank ”Peg” dök in i mitt liv, 5 år gammal, för 7 år sedan. Det kändes som det var ödet som förde oss samman och sedan dagen kan jag inte tänka mig ett liv utan minst en pointer.
• Varför vill du engagera dig i styrelsen och i Pointerklubben?
– Jag är väldigt aktiv med alla mina hundar – jagar, går på prov och ställer ut. Det är viktigt att vi tillsammans för rasen framåt på bästa möjliga sätt och ju fler som bidrar desto mindre faller på få krafter att genomföra.
”Att i drömmen träffa självaste Åkerlund – det är stort”
Plötslig stod han där. Inte med ett höganäskrus i en svångrem om halsen utan iklädd en jaktkavaj knäppt med fem knappar, en diskret slips och jaktbyxor med benlindor och med en Guldpokal i handen. Han sa: ”Du som vunnit Guldpokalen, inte en utan två gånger, måste åka och se den, och du ska ta med dig alla som någon gång vunnit den. Du ska bjuda in Pointerklubbens ordförande Sverker Örmin och Kalle Stolt, han har vunnit två gånger, och är verkligen värd all beundran för sin jaktiver och sina fina pointrar. Och Sören Mulvad, den fantastiske dressören, han som talar med hundar. Men du ska inte bjuda in Kent Svensson. Visserligen har han fört Black Luckys kennel till en förstaplats i norra Europa och själv fört vinnaren två gånger men han har aldrig vunnit pokalen. Vinnare i Guldpokalen är ju den som äger hunden och Kent har inte varit ägare. Ni ska inte bara åka dit, utan ni ska frossa i inbördes beundran och skryta om era prestationer. Var inte blyga utan hedra er själva och givetvis även mig.” Med ens blev jag klarvaken. Generalkonsul Erik Åkerlund själv sökte mig i drömmen. Han som på sin 50-årsdag skänkte Guldpokalen till Svenska Pointerklubben. En kallelse jag måste ta på allvar.
ATT VANDRA PÅ FJÄLLET, SKJUTA RIPOR för välförda hundar, eller se en gulvit pointer i utmärkt fart och stil på en vetestubb i slutet av september är helt fantastiska upplevelser. Men att vinna Guldpokalen är nog ändå det största.
Att drömma om att vinna Guldpokalen gör nog många pointerägare men att i drömmen träffa självaste Generalkonsul och Bokförläggare Åkerlund och få en kallelse. Det är stort.
Drömt och gjort. Jag kontaktade SKKs ordförande Britt-Marie Dornell som lovade ställa upp som guide, och inbjudningarna gick ut.
Vi som träffades på Guldpokalträffen på SKK fick alla berätta om våra enastående, ja rent av exceptionella, bedrifter. Våra hundar och vår förmåga att föra dem höjdes till skyarna. Att vi med våra kvalitéer inte utrotat dalripan och rapphönan får betraktas som ett smärre under.
ELAKA OCH AVUNDSAMMA TUNGOR påstår att unghundar som vunnit Guldpokalen mest haft tur. Som unghundar får de ju gå ganska fritt
och dressyren, som ju beror på förarens insats, bedöms inte. Tur är absolut inte en egenskap som ska förringas. Otur är däremot inget man ska ha på jakt eller jaktprov.
Vi som vunnit Guldpokalen får några fina hedersbetygelser att ställa hemma på spiselhyllan. Pokalen är ständigt vandrande så den får förbli på SKKs utmärkta och vackra museum. Ni som vill se Guldpokalen kan gärna på egen hand besöka muséet. Där finns mycket att se även utöver Guldpokalen.
HELT PLÖTSLIGT NÄR VI STÅR I MUSÉET hör jag åter den välbekanta rösten från drömmen. ”Ni som vunnit Guldpokalen får den inte eftersom den numera är ständigt vandrande. Ni borde istället få ett klädesplagg som ni kan bära på jaktprov, utställningar, Pointerklubbens årsmöte eller andra högtidsdagar. Ett plagg, gärna guldfärgat, som visar att ni vunnit Guldpokalen”
Sen satte han sitt jägarhorn för munnen och blåste ”Haren är död” och försvann. Precis som han gjorde den 7 oktober 1940 då han avled i hjärnblödning med hornet i handen. Tänkvärt med guldkläder tycker jag, och hoppas att någon textilfabrikör, eller kanske någon av alla de som tillverkar jaktkläder ska hörsamma Generalkonsulns önskan.
I ett fåfängt försök att vinna Guldpokalen en tredje gång tar jag nu en ny valp. Fyllda 71 är det möjligen en smula övermodigt. Men som Arvid Knöppel säger i sin bok Hagelskytte utan bom ”Lyckan står den djärve bi!”
Per Olsson bor på Öland, driver Harkullens kennel och är ledamot i pointerklubbens styrelse.
JAKTHUNDSKONFERENS! Den årliga jakthundskonferensen på Öster Malma ägde rum den 3–4 maj och samlade 26 representanter från Svenska Kennelklubbens jakthundsklubbar. Pointerklubben var där med en representant. Fokus låg på samverkan, etik och framtidens utmaningar. Deltagarna diskuterade möjliga samarbeten över klubbgränserna, exempelvis utbildningar, jaktetik och utställningar. Det betonades vikten av att stötta varandra för att bli starkare som grupp. Även relationen mellan Svenska Kennelklubben och Svenska Jägareförbundet lyftes, med förslag på fördjupat samarbete, särskilt inom lobbyverksamhet för politiska jakthundsfrågor. /LISBETH BODÉN
Viijägarens Lyra
SAXAT FRÅN SKK.SE
• Vi är glada att meddela att registreringsbeviset nu finns digitalt i Mitt SKK. All viktig information är samlad på ett och samma ställe, så att du enkelt kan hålla koll. Du hittar det direkt i mobilen, surfplattan eller på datorn.
•Veterinärvården blir allt dyrare, och många hundägare oroar sig för hur de ska ha råd. Vad ligger bakom prisökningen – och vad gör Svenska Kennelklubben, SKK, för att påverka utvecklingen? I vårt senaste poddavsnitt lyfter vi frågan tillsammans med Patrik Olsson från Agria Djurförsäkring.
Top Point Purdey
Viijägarens Lyra och Top Point Purdey har fått en valpkull med sju gulvita hanar. Leverans sker från 21 juli. Både Lyra och
Purdey är högt meriterade och utmärkta jakthundar. Är du intresserad finns ytterligare information på Harkullen.se/pointer.
Nya intryck i Andalusien
TEXT & FOTO SÖREN MULVAD JOHANSEN
Jag har länge haft lust på att åka syd för Danmark på prov, för att uppleva skillnaden och se vad vi kan ta med hem när det handlar om att utveckla våra underbara ras, pointern. Stefan Nilsson, Anders Stenkilsson och jag blev eniga om att åka till Andalusien i södra Spanien i början på februari, för att delta på Europacupen. Det blev en fantastisk spännande tur med många nya intryck och nya vänskaper.
DET JAG VERKLIGEN TYCKER vi kan lära oss något av är, att de verkligen dyrkar den ädla pointern i både exteriör och rörelse/stil. Jag såg oerhört många supervackra och ädla hundar och deras passion för rasen och sporten kan kännas i luften när man är där. Jag fick träffa många av de helt stora namnen av de professionella hundtränare
från Sydeuropa och det var en stor upplevelse i sig själv!
Vi har mycket att hämta där nere ifrån och det endaste som jag inte är eniga med dem i är hur de tänker med hänsyn till själva fågeltagningarna.
JAG ÄLSKAR HUNDAR SOM verkligen bemästrar nordic flush och det handlar också om att jag jagar med mina hundar i praktiken, vilket jag inte tror många av Gran Buska hundarna bliver använt till, men det är mäktigt att se och en magnifik upplevelse att vara vittne till när de bästa hundarna är på banan.
Allt i allt en fantastisk lärorik resa med många nya tankar och nya härliga vänskaper!
Tack för härligt sällskap på resan till Stefan och Anders!
Hundfoder av högsta kvalité
Optimalt anpassade foderserier för alla åldrar, krav och behov
