Pointer #2/2024

••• Pointern dominerade på Derby och SM ••• Krönika: Tävling är positivt för vår avelsutvärdering ••• Skogsfågel – så lyckas du överlista den

Riddarsporrens T-Rex

P

INTER

AKTUELLT FRÅN SVENSKA POINTERKLUBBEN • #2/2024

HEJ••

POINTER #2/2024 Tidningen Pointer ges ut av Svenska Pointerklubben, ­med två nummer per år som publiceras digitalt på pointerklubben.se Svenska Pointerklubben (SvPK) bildades 1903. Dess syfte är att verka för pointerns goda utveckling, med tanke på jakt­egenskaper, utseende och menta­ litet, samt att verka för god jaktkultur och bra viltvård.

E-post: svenskapointerklubben @gmail.com Hemsida: ­pointerklubben.se

Ordförande har ordet

NÅGRA KORTA INFORMATIONSPUNKTER:

Pointerklubbens årsmöte 2025 kommer att gå av stapeln i Sundsvall, Sörfjärden, 10-11 maj.

Regelrevideringar för nästa femårsperiod med start 2027, kommer att påbörjas. Mer information kommer på hemsidan.

Huvudprovet på Gotland 2025 är planerat 18-20 september. Skl och utställning 18:e, Guldpokalkval samt eventuellt Ukl/Ökl 19:e.

Guldpokalfinalen går 20:e, samt eventuellt Ukl/Ökl.

Med vänliga hälsningar SVERKER ÖRMIN, ORDFÖRANDE SVENSKA POINTERKLUBBEN

Redaktion: Lisbeth Bodén, Roger Larsson, Maria Rydlöv, Jens Larsson Omslagsbild: Derbyvinnare Riddar­ sporrens T-Rex med ägare Sören Mullvad Johansen. Läs mer om Derby och SM på sidorna 4–9.

Foto: Lisbeth Bodén.

Allt redaktionellt ­material lagras elektronisk. Eftertryck, kopiering eller spridning av text och bild är förbjuden, om inte överenskommet.

Redaktionen tar inte ansvar för inskickat, ej beställt material.

Skicka in material till hemsidan Saknar du något på ­pointerklubben.se? Det material som läggs ut på hemsidan skickas in av våra medlemmar.

Vill du att din hunds provresultat ska synas så är det upp till dig att skicka information om detta med text och bild. / Lisa Lindberg & Anna ­Edwall, webbansvariga

Hög tid att a­ nmäla intresse för att ­ delta på Nordisk Pointermatch 2025!

V

i är glada att meddela att Nordisk Pointermatch 2025 kommer att äga rum den 20 mars 2025 i Danmark, på södra Jylland.

Nordisk pointermatch är en match mellan de nordiska länderna, till gagn för att stärka samarbetet och för fortsätt avel av framstående pointrar i Norden. Varje land ställer upp med ett fyrmannalag, en reserv och en domare.

För att delta i uttagningen är du välkommen att anmäla ditt intresse. Ansökan ska innehålla namn på hunden, registreringsnummer, meriter samt kontaktuppgifter. Sista ansökningsdag är 30 november 2024.

De bästa pointrarna kommer att väljas ut, baserat på poängberäkning enligt samma kriterier som för Årets Pointer (Ruben Rausings fond) för aktuellt underlag. Perioden för beräkning sträcker sig från föregående år, hela 2023, till och med SM året innan provet äger rum, det vill säga 12 oktober 2024. Poäng räknas från de premier som tagits på aktuellt underlag, vilket innebär fältprov för NPM 2025.

Styrelsen har utsett Lisbeth Bodén till gruppledare och sammankallande för det lag som ska representera Sverige.

Lisbeth har valt Jenny Bodell, Bjerke Andersson och Per Olsson som stöd för poängberäkningen. Jenny och Bjerke har tidigare erfarenhet av poängberäkningen för Ruben Rausings fond.

Ansökan om deltagande skickas till lisbethboden@outlook.com I direkt anslutning till NPM kommer Danska pointerklubben att hålla sitt huvudprov. Den kommer att hållas på Fyn 21- 23 mars. Mer information om det kommer att finnas på dansk pointerklubbs hemsida, pointerklub.dk.

Välkommen med din ansökan!

LISBETH, PER, JENNY & BJERKJE

RAS. Arbetet med RAS har tyvärr stått stilla ett tag, men ska åter­ upptas i slutet på året. Enkäten som gjordes i våras, tillsammans med eventuella synpunkter, funderingar och analyser från er medlemmar, kommer att utgöra en del av grunden för den nulägesbeskrivning som ska göras i RAS-arbetet. Inpå det nya året kan ni återigen följa arbetet på hemsidan.

STATISTIK•••

AVELSRÅDETS RAPPORT FÖR 2023 De senaste tio åren har varit relativt jämna i registrering, förutom en uppgång 2019, 2020 och 2021 då siffrorna låg på över 170 stycken födda valpar per år. Pointern hade en rejäl nedgång 2022 jämfört med till exempel engelsk setter som ökade 2022. Men 2023 ökade antalet igen.

STATISTIK REGISTRERING

HÄLSA HD

Andel röntgade hundar har de senaste åren har legat på drygt 30 procent. Medan den sjönk 2022 till 18,5 procent och 2023 sjönk den ytterligare till endast 4 procent. Snittåldern för undersökningen var betydligt högre före 2020. Därefter har den sjunkit och 2023 var snittåldern 12 månader.

När det gäller HD-status under åren 2013–2023 så har HD-kurvan inte ökat, utan mer hoppat upp och ner. Troligen beroende på tillfälligheter och vilka avelsdjur vi använt. Av andelen röntgade hundar under mätperioden har 60–80 procent HD A. 2023 röntgades 47 hundar varav 31 med A, 9 med B och 7 med C. AVELSSTRUKTUR BARNBARN

Antalet barnbarn är tänkt att ge vägledning över vilka djurs gener som fått stor spridning i rasen genom att deras avkom-

mor i stor utsträckning gått vidare i avel.

De två hanar som har absolut flest svenska barnbarn är Öbs Try S28771/91 och Black Luckys Copiad S36447/96. Den tik som har lämnat flest svenska barnbarn är Black Luckys Ina Scott S27326/95.

INAVELSTREND

Enligt RAS, rasspecifika avelsstrategier, är det ett mål att eftersträva att komma under 2,5 i inavelsgrad beräknat på fem generationer. Det kan konstateras att åren 2018 och 2022 har inte uppfödare lyckats med att nå det målet. Däremot var det en sjunkande inavelsgrad 2023 till 2,4 procent, vilket gör att målet för RAS kunde uppnås.

Mot bakgrund av de hälsorisker en hög inavelsgrad medför och med hänsyn till rasens långsiktiga utveckling bör parning mellan närbesläktade individer undvikas.

Vill du läsa mer och se grafik över statistiken så hittar du det på hemsidan, pointerklubben.se

FOTO JENS LARSSON

Över 20 tikar användes i avel/år 2019– 2021, medan endast 10 användes 2022.

2023 blev det en uppgång med sex tikar som användes i avel, det vill säga 16 stycken. Lika många hanar användes 2022, vilket är bra för att bredda avelsbasen.

Däremot användes färre hanhundar än tikar 2023.

Av dessa 16 tikar var det 12 som hade sin första kull. Fem stycken mellan 2–3 år, sju stycken mellan 4–6 år. Av de hanar *som användes i aveln under 2023 var det

nio som hade sin första parning.

Snittet på kullstorleken har under de senaste tio åren legat på cirka sju. Kull­ storleken ökade dock 2022 och även 2023.

God jul & gott nytt år!

Vi på redaktionen för Pointer önskar alla läsare en fridfull jul och ett riktigt gott slut på 2024!

Nu blickar vi fram mot 2025, och ett nytt spännande år med tidningen. Har du ideér eller tankar kring hur den kan utvecklas, eller vill du vara med och bidra? Tveka inte att höra av dig till oss! /Lisbeth, Maria, Roger och Jens POINTER #2/2024 3

DERBY & SM • • •

I början av oktober hölls högstatusprov för brittiska stående fågel­hundar på Öland. När dagarna summerades stod det klart att det var pointer som dominerade tävlingarna och gick hem med seger i både Derby och SM.

Pointer i topp när SM och Derby avgjordes

D

erby och SM för engelska stående fågelhundar hölls i år på den vackra ön Öland, som ofta nämns som solen och vindarnas ö. När det gäller solen så lös den med sin frånvaro under Derby­ kvalet och finalen. Vinden gjorde sig dock gällande, tillsammans med väldigt mycket regn. Medan SM-kval och final fick smaka på Öland från sin bästa sida, med lagom vind och temperatur för hundarnas del och solen för oss tvåbenta.

Det var fantastiska marker som Derbyt och SM gick på. Det är något speciellt att gå på marker där man vet att det finns vilda fåglar. Provet gick på stubb, klövervallar, gräsvallar, omställningsmark, betesmark och raps.

Pointrarna var väl representerade både i Derbyt och SM. I derbyfinalen var det åtta av tio hundar som var pointer, på SM-finalen var det hälften.

Derbyt hade två partier ute med tolv startande i respektive kvalparti på onsdagen 9 oktober. Av dessa totalt 24 hundar var det 16 pointrar. Det var fina marker men blöta av allt regnande, vilket förmodligen gjorde att det endast blev fyra pristagare trots god fågeltillgång: Björås Vera 1 UKL HP, Björås Flamma 1 UKL, Viijägarens Svärta 1 UKL och Stella 2 UKL. Dessa var naturligtvis givna till tors-

Startfältet i SM-finalen.

4 POINTER #2/2024

dagens Derbyfinal. Därutöver tog domarna Kristina Edh och Britt-Marie Dornell med sex hundar, med för dagen, ett bra sök. Det vill säga att tio hundar var med till Derbyfinalen 2024.

Derbyfinalen gick på fantastiska marker med stora fina fält, dock fortfarande väldigt regnigt och blött. Efter första rundan var det åtta hundar kvar. I tredje rundan hade domarna sex hundar med sig ut. Två av dem hade med sig varsin fågeltagning sedan tidigare. Efter sista rundan var det endast en hund kvar med fågeltagning. Det var Björås Vera med ägare Anton Dahl, och därmed blev Vera Derbyvinnare 2024.

SM HADE TVÅ PARTIER, liksom Derbyt, med 14 startande i det ena partiet och 15 i det andra. Domare var Thore Larsson och Kalle Stolt, skyttar var Björn Danås och Gustaf Hempel. Efter första rundan var det endast en hund med fågelarbete i de båda partierna. Efter kvaldagens slut fanns tre pristagare. 1:a, cert Senjas A Tommy Gun, ägare Erling och Sarah Clausen samt Patrik Eggers, 2:a ck Nordvestjydens Petit ägare Anton Dahl, 3:a ck Vargofjellets Atlas ägare Andras Talpai. Förutom pristagarna gick nio hundar vidare på sök, det vill säga att tolv hundar gick till final.

Finaldagen bjöd Öland på sina fantastiskt fina marker med Kalmarsund i bakgrunden. Den här dagen visade sig

solen och efter lunch blev det väldigt varmt för hundarna. Efter första rundan hade ingen hund haft godkänt fågelarbete och tre hundar utgick. I andra rundan fanns det två hundar med godkänt fågelarbete och tre hundar utgick. Det vill säga att med till tredje rundan fanns sex hundar.

Den hund som lyckades bäst för dagen var Riddarsporrens T-Rex och blev därmed SM vinnare 2024.

1:a cert, cacit och Vp Riddasporrens T-Rex äg. Sören Mulvad Johansen 2:a ck, r-cacit Senja´s A Tommy Gun äg. Erling och Sarah Clausen samt Patrik Eggers 3:a Hallingnattens Sophia äg. Tom Petter Johansen 4:a Viijägarens Lyra äg Per Olsson PROVLEDNINGEN FÖR Derby och SM samt FA tackar alla som gjorde Derby och SM möjligt såsom deltagare, domare och mark­ägare där Ölands-Nisse gjorde ett fantastiskt jobb. Vidare vill vi tacka markvärdar och skyttar samt alla sponsorer: Sveland, Happy dog, My Hansson, Interjakt Uppsala, Kråkeröd jakt och viltvård, GESAB, Ribes och Susegården.

Tack också till Östra fågelhundsklubben som åtog sig och genomförde detta arrangemang på ett utmärkt sätt.

PROVLEDNINGEN GENOM LISBETH BODÉN & PIA JELKESTÅHL

FOTO PIA JELKESTÅHL

Startfältet i Derby-finalen.

FOTO LISBETH BODÉN

Tankar från en Derby-domare:

”Vi såg några hundar av yttersta kvalitet och jag tror inte Åkerlund hade blivit besviken”

J

flesta visade upp just det Åkerlund efterfrågade.

Vi hade inte riktigt tur med hönsen denna finaldag men en pointer gjorde det desto bättre, vinnaren Björås Vera, ägare Anton Dahl, Danmark. Hon hade två fågelarbeten varav det ena var av allra yppersta klass. Vera har enligt uppgift erövrat en rad premier och efter vad jag såg förstår jag det väl. Lilla Vera en värdig vinnare.

Några andra klasshundar att nämna var Forerunner Natural Born Killer vars förare tilldelades domarnas pris till bästa förare.

Harkullens Blixtra, Gamekeeper’s Jänta och Viijägarens Svärta. Vi såg också några lovande engelska settrar som kan bli riktigt vassa framöver.

ag hade fått förtroendet att döma 2024 års Derby på Öland, denna välsignade ö när det gäller rapphöns tillsammans med Kristina Edh. Jag upplever att man förvaltar arvet efter Calle von Essen som var en stor eldsjäl när det gäller viltvård och att värna biotopen för denna lilla sårbara fågel. Han lyckades få med sig många jordbrukare och andra jägare i tänket. Östra Fågelhundsklubben har på ett förtjänstfullt tagit över bollen. Många personer är värda att lyfta fram men jag väljer ändå att nu nämna Ölands-Nisse. Vad vore Öland utan honom!

Vilka fina marker och så många vilda rapphöns vi fick se trots att vi sannerligen inte hade vädergudarna på vår sida.

1928 ÄR DET 100 ÅR SEDAN det första Derbyt

I SNART 100 ÅR HAR VI tävlat om denna

fina pokal, skänkt av bokförläggare Erik Åkerlund till Svenska Kennelklubben, som arrangerade detta prov fram till FA bildades. Det var även han som skänkte Guldpokalen till Pointerklubben. Åkerlund som var uppfödare med kennelnamnet Lyngsåsa var mycket engagerad i pointern, speciellt tjusades han av unghundar. Som Magnus Billing beskrev det ”Med det friska gosselynne, som bar Erik Åkerlund genom livet, stämde det väl överens, att han tjusades av de unga ras-

Vinnare av 2024 års Derby Björås Vera med ägare Anton Dahl, flankerad av domarna Kristina Edh och Britt-Marie Dornell. FOTO PIA JELKESTÅHL

hundarnas bestickande charm och lovande anlag” Jag tror inte han blivit besviken på hur arvet är förvaltat. Vi såg några hundar av yttersta kvalitet.

Efter första dagens kvalificeringsparti gick vi till final med tio hundar. Där det

arrangerades.

Kanske kan vi tjuvstarta och göra ett gemensamt studiebesök på SKK:s museum och se på alla fina vandringspriser som vi tävlar om. Vår historia är unik i hundvärlden och det vore ett fint sätt att hedra dem som lade grunden till vår passion.

BRITT-MARIE DORNELL, JAKTPROVSDOMARE & ORDFÖRANDE I SKK

Mer om SM och Derby på nästa uppslag.

POINTER #2/2024 5

DERBY & SM • • •

Derbyvinnaren Vera – en framgångssaga Björås Vera tog hem segern i årets Derby på fält. Här berättar ägaren Anton Dahl om hennes resa från valp till framgångsrik provhund.

H

ele familien er vilde med Vera, som vi synes er fantastisk på alle måder.

Kærlig, legesyg, meget social, modtagelig for dressur, mentalt stærk, en tydelig ”af og på” knap, tidlig modenhed, er nogle af de egenskaber, som vi i vores hundehold sætter stor pris på.

Når linen slippes på marken, ses tydeligt at hun besidder en stor jagtlyst, som kombineret med et naturligt bredsøg, en god næse og vilje til at finde vildt, giver hende det ekstra overskud, som er nødvendig for at kunne yde en top præstation, både på jagt og på prøve.

Egenskaber som jeg tidligere også havde set, både som dommer og markprøvedeltager, hos hendes mor, Björås Elda.

Vera er vores første Pointer, ligesom hun er den første hund jeg har dresseret efter ”moderne” metoder, helt fra 8 ugers alderen.

Inden Vera kom i huset, vi hentede hende ultimo april 2023 hos Björn Danås, lavede vi en deal i familien om ikke at skælde og smælde, hvis hun tog nogle ting i huset, eller kom til at gnave i et par sko og lignende.

Det var ikke hendes ansvar hvis vi ikke havde stillet tingene fra os, så hun ikke kunne få fat i dem.

Kom hun med et par hjemmesko i munden, skulle vi derfor bare sige tak og tage dem fra hende.

HUN VISTE HURTIGT at hun var glad for at hente og aflevere ting til os, som jeg benyttede til hurtigt at lege apport ind i hende.

De første par måneder hed det ”hent grisen”, som var en pink farvet lille gummigris med lyd. Hun blev hurtigt ret vild med at hente den og få masser af ros.

Grunddressuren blev derfor ganske nem med apportering, som den vigtigste belønning.

Faktisk blev hun så god til apportering at hun, godt fem måneder gammel, bestod den anerkendte apporteringsprøve (skal 6 POINTER #2/2024

Anton Dahl och Björås Vera.

bestås for at starte i VK og på brugsklasser), med først to kastede duer og skud på 50 meters afstand, dernæst hente en skjult kanin på 40 meter, samt en udkastet due i vand på 30 meter.

Derefter er det nærmest gået slag i slag, hvor jeg både har været heldig med timing og et minimum af fejl fra min side. Jeg har stort set haft en følelse af at det hele tiden var Vera som selv bestemte farten, jeg skulle blot følge med når hun var klar til at lære noget mere.

Fra seks måneders alderen startede vi marktræningen og hun tog den første faste stand for en flok vilde høns da hun var syv måneder. Vi trænede tidligt stop, da vi ofte benytter arealer tæt på veje, endog med ganske meget trafik.

MED BASIS I DEN TIDLIGE dressur er Vera nu blevet en hund, der tør gå hårdt til sine fugle i forsøget på at nagle dem, hun rejser villigt og kontant, også på afstand og er normalt helt rolig i opfløj og skud.De første ryper, agerhøns og fasaner er fældet for hende i indeværende jagtsæson og selvom

FOTO PIA JELKESTÅHL

jeg har haft flere rigtig gode unghunde indenfor setter racerne, bliver jeg nødt til at sige at hun er den bedste og mest komplette unghund jeg har ejet.

EFTER RIMELIG SUCCES på markprøver gennem hele 2024 var jeg utrolig spændt på det svenske derby, ikke mindst fordi jeg aldrig har stillet hund på Øland og ikke havde noget kendskab til biotop og vildt på øen.

Det var et fantastisk derby, jeg har aldrig oplevet et lignende efterårsderby med så mange og store flokke af vilde agerhøns.

Markerne var suveræne, primært store høje stubmarker med efterafgrøder og raps, som kombineret med suveræne terrænledere, kompetente dommere, dygtige humørfyldte kollegaer og ”konkurrenter”, gjorde derbyet 2024 til en stor oplevelse, både for Vera, samt Ulla og jeg.

Jeg håber virkelig at de deltagere og tilskuere, der så Vera i action under derby dagene syntes at hun viste sig godt frem og blev en værdig vinder.

ANTON DAHL, DANMARK

DERBY & SM • • ”Rex är snäll mot andra hundar, barn och familj och han är en riktig kompis man kan lita på” skriver Sören Mullvad Johansen.

FOTO LISBETH BODÉN

Svenska mästaren på fält:

”Rex är en mycket kärleksfull hund”

R

iddarsporrens T-Rex är en parningsvalp efter Black Luckys Oden och Riddarsporrens Rietje.

Egentligen var det Björn Meijel som pekade ut honom för mig, och jag blev snabbt enig i att det nog var honom jag skulle ta med hem från Gotland.

Rex har sedan liten valp, haft ett tydligt hanhundsuttryck som jag gillar mycket.

Vi hade en del ”stolpe ut’ på de första proven som unghund, men jag berättade för Björn, att det egentligen inte gjorde mig så mycket, eftersom jag tidigt såg ett enormt talang och en helt speciell snäll, men också mycket stark personlighet i honom.

Rex är född 20 februari 2022 och i mars 24 slog han till, bara just fyllt 2 år, fick han under våren 1x2 ökl, 2x1 ökl, 1x1 ukl och 4.

Vinnare på Danskt Derby, för därefter att ta till Gotland och vinna på sin första start i SKL m. Cert.

UNDER SOMMAREN HAR HAN startat på tre utställningar i jaktklass och det har resulterat i 3x Excellent m. Cert, bedömd av 3 olika domare.

I hösten har han blivit Svensk Mästare m. Cert, Cacit och han vann ytterligare MFK’s segrarklass m. Cert. vilket har gjort att han nu kan titulera sig SEJCH och SEUCH i en ålder av bara 2 1/2 år.

Rex fick också 1. Pris på sin första start i Brugsklasse i DK i denna höst.

Rex har stor vattenpassion och kastar sig ofta i sjöar som en värsting-vorsteh och så är han född med alla de egenskaperna som en riktig bra stående fågelhund bör ha, som vindbruk, ståndegenskaper, mycket stark viltfinnarförmåga och fågelbehandlare och så jagar han helt naturligt med mig.

Rex är en mycket kärleksfull hund, som alltid håller kontakt och aldrig kunde drömma om att rymma iväg på egen hand.

Rex är snäll mot andra hundar, barn och familj och han är en riktig kompis man kan lita på!

SÖREN MULLVAD JOHANSEN POINTER #2/2024 7

KRÖNIKA • •

Reflektioner från en SM-domare:

”Pointeraveln har alltid präglats av en positiv konkurrens”

”N

i med brittiska hundar håller ju på med tävling, inte avelsutvärdering”. Känns orden igen? Det påståendet hörs inte sällan när man diskuterar jaktprov med till exempel vorstehägare. I de kontinentala hundarnas jaktprovsregler finns ju ingen konkurrens; att en partner finner fågel belastar inte den andra hunden och någon motsvarighet till vår segrarklass lyser med sin frånvaro.

Under hösten innevarande år har jag haft privilegiet att döma Svenskt Mästerskap för brittiska stående fågelhundar på både fjäll och fält. På fjället var min domarkollega Eva Perman och på fältet Thore Larsson. I tillägg har jag startat egna hundar på både Derby och Fjällpokal.

När det gäller de två sistnämnda begivenheterna, fick min egen Jänta stryk i sista släppets sista minut i både Derby- och Fjällpokalfinalerna. Hon var bra, men hennes partners var bättre. Då är det inte svårt att lyfta på kepsen och gratulera sin konkurrent till segern.

Och däri ligger en del av skönheten med våra jaktprovsregler; i över hundra år har uppfödare av pointrar och settrar strävat efter att föda upp ”den bästa hunden”. Likt den evolutionära kapplöpningen mellan geparden och gasellen har pointer- och setteraveln präglats av en positiv konkurrens mellan uppfödare, såväl inom den egna rasen, som raserna sinsemellan. Detta måste otvivelaktigt vara positivt ur ett avelsperspektiv.

FJÄLL-SM GICK AV STAPELN i Bruksvallarna och en dominans av de långhåriga raserna gick att skönja redan vid kvalpartiernas upprop. Ur ett domarperspektiv har det såklart ingen betydelse, men personligen hade jag hoppats få se vad fler duktiga pointrar kunde uträtta på fjället. Alltnog; Trygve Kolstads rutinerade Borgeflon’s XJ Cava hade två fågelarbeten i kvalet, men blev för orolig i flog och skott vid det andra och missade finalplatsen. Micke Johanssons tik Trostebackens Tyra blev därför enda pointer i Fjäll-SM-finalen, men kom inte för fågel och blev därmed utan placering.

Vann gjorde som bekant Dick Edins duktiga engelska settertik Jaktstormens Blåsa och återigen kan man konstatera att våra jaktprovsregler fungerar när det gäller att utse dagens bästa hund. Blåsa gjorde ett genomarbetat intryck i såväl sök, som den begåvade behandlingen av en ripkull som löpte undan över en hårdbacke. Lägger man därtill spontan sekundering lämnade hon inte mycket övrigt att önska av det vi vill se hos en komplett brittisk stående fågelhund Solen och vindarnas ö, Öland, levde upp till sin devis under FältSM. Här var pointrarna bättre representerade, men konkurrensen 8 POINTER #2/2024

med framförallt några imponerande engelska settrar skulle komma att bli knivskarp. I finalen var hälften av de tolv startande hundarna pointrar. Patric Sundins tik Fågelkärrs Vilja hade imponerat på mig under kvalet. Hennes tid i finalens rampljus blev dessvärre kort när en nyslagen rapphönskull tog till vingarna och Vilja blev för orolig.

V-Skalets Vide med Martin Hallberg och Top Point Mira med Mona Hammar är två solida hundar som för dagen drog ett kortare strå och avslutades efter andra släpprundan.

Första släpprundans verkliga behållning bjöd Per Olsson och Sandra Carlander på med sina Viijägarens Lyra och Gamekeeper’s Bring It On. Fart, stil, format och reviering av högsta klass i ett sök där man fick den där kittlande känslan av att hundarna stundtals var nätt och jämt i hand.

DEN BRITTISKA STÅENDE FÅGELHUNDENS adelsmärken är fart, stil, söksformat och reviering. Sören Mulvad Johansens Riddarsporrens T-Rex bjöd på en uppvisning av dessa karaktärsdrag med Kalmar sund i soldis som fond. I sina två sista släpp uppvisade han även den effektivitet, utan vilken de ovan nämnda egenskaperna förblir meningslösa. Med två kompletta fågelarbeten på vilda rapphönskullar, varav det första med fällning, stod han som en värdig segrare när domarboken stängdes.

Jakten över våra hundar är ju den egentliga grunden i vår verksamhet. Att de båda SM-vinnarna jag och mina domarkollegor dömt fram i år ägs och förs av jägare som säkerligen skjutit ett försvarligt antal fåglar över respektive hund denna höst är ingen slump. Att de dessutom är produkten av generation efter generation av målmedveten avel för att få fram såväl en god jakthund, som en hund med de egenskaper som krävs för att faktiskt, för dagen, vara bättre än sina konkurrenter torde slå hål på myter om såväl jakt- och provhundar, som tävling kontra avelsutvärdering.

Kalle Stolt bor i Öxnevalla i Västergötland, har haft pointer sedan 2009 och driver kennel Gamekeeper’s.

FOTO LISBETH BODÉN

KRÖNIKA • •

Sören Mullvad Johansen med Riddar­ sporrens T-Rex tog hem segern i SM på fält.

Domare var Thore Larsson och Kalle Stolt.

POINTER #2/2024 9

SAXAT FRÅN SKK.SE • • •

Ansök digitalt om kennelnamn Planerar du att ansöka om kennelnamn?

Nu finns möjligheten att göra det digitalt, via Mitt SKK. Som uppfödare inom Svenska Kennelklubben har du möjlighet såväl som skyldighet att registrera ett unikt kennelnamn, som står som ett prefix framför valparnas namn på deras registreringsbevis. Du måste ha ansökt om kennelnamn och betalat ansökan innan du registrerar din tredje valpkull.

Från och med nu kan du ansöka om kennelnamn och betala din ansökan via Mitt SKK. Där finns även instruktioner för hur du genomför ansökan. Betalningen av din ansökan kan ske via Swish, med kort eller via faktura.

Den 1 juli försvinner möjligheten att ansöka om kennelnamn via blankett. Passa därför på att göra din ansökan redan nu, om du planerar att göra det via blankett.

Kvalitetssäkring för höftledsröntgen Efter Kennelfullmäktige 2023 bildades en arbetsgrupp för HD-frågor som har i uppgift att utveckla och kvalitetssäkra processen för höftledsröntgen. En del i deras arbete är att ta fram en genomtänkt kommunikationsplan.

Vid Kennelfullmäktige 2017 fick Svenska Kennelklubbens Centralstyrelse i uppdrag att tillsätta en utredning avseende

höftledsdysplasi, kallad HD-utredningen.

De flesta kraven som vid tillfället sattes upp har i dag blivit uppfyllda, men några frågor kvarstår och det beslutades därför vid Kennelfullmäktige 2023 att bilda en arbetsgrupp som ska arbeta vidare med dessa frågor.

Hela processen ska kvalitetssäkras Hundar höftledsröntgas för att främja avelsarbetet och det är avgörande att hela processen håller hög standard. Arbetsgruppen för HD-frågor, som består av representanter från Svenska Kennelklubben och specialklubbarna, arbetar med att förbättra kvalitetssäkringen av höftledsröntgen.

Gruppen har till uppgift att skapa tydliga processbeskrivningar och stärka uppfödarnas förtroende genom en genomtänkt kommunikationsstrategi.

Arbetsgruppen har hittills träffats vid tre tillfällen och arbetet med att kvalitetssäkra varje steg i höftledsröntgenprocessen inkluderar allt från hur hundägare beställer röntgen och de rutiner som följs på veterinärklinikerna, till hur SKK avläser och använder resultaten i avelsvärderingen. Målet är att skapa en heltäckande och pålitlig process som ska vara klar under 2024.

Nytt avtal för uppfödare och hanhundsägare Nu lanserar Svenska Kennelklubben ett nytt avtal för att underlätta för SKK:s uppfödare såväl som hanhundsägare.

Det nya avtalet gäller vid överlåtelse eller försäljning av fryst sperma och ersätter i

dessa fall det nuvarande parningsavtalet vid överlåtelse av avelsrätt/parning.

Det nya avtalet, som går under namnet ”Fryst sperma – överlåtelse av avelsrätt” är utformat som ett serviceavtal för SKK:s hanhundsägare och uppfödare och är inte obligatoriskt.

När ska jag använda avtalet?

Om du har fryst sperma från din hanhund kan du använda det nya avtalet för att överlåta eller sälja den. Tänk på att du fortfarande måste ha kvar avelsrätten till hunden/sperman när du säljer den. Om du har sparat sperma från en hund som du sålt med bibehållen avelsrätt eller överlåtit som fodervärdshund, kan du bara sälja den avelsrätt du har kvar, och sperman måste användas inom avtalstiden. Det är inte tillåtet att sälja en vuxen hund och behålla avelsrätten till fryst sperma.

Hur behåller jag avelsrätten till en hund?

För att behålla avelsrätten till en hund måste den överlåtas med något av de befintliga obligatoriska överlåtelseavtalen (köpeavtal, köpeavtal med bibehållen avelsrätt eller fodervärdsavtal). Det nya avtalet får inte användas för att kringgå det befintliga regelverket för att behålla avelsrätten på sålda eller överlåtna avelsdjur.

Detta avtal är framtaget för att hjälpa säljaren att få med såväl viktiga som vanliga avtalsvillkor. Det säkerställer även tikägarens rätt till information och säljarens bekräftelse att hanhunden uppfyller SKK:s krav för registrering vid försäljningstillfället.

Avtalet finns att ladda ner på SKK:s hemsida.

The Laughing Grouse Great Glenn

Från 1 juli 2025 ­försvinner möjligheten att ansöka om kennelnamn via blankett.

10 POINTER #2/2024

FOTO JENS LARSSON

POINTERPROFILEN•••

Carina Uhlén har haft pointer hela sitt vuxna liv. Med sin kennel Lyngberga har hon bidragit till rasens utveckling, och även tilldelats Hedenlundmedaljen.

”En pointer ska vara estetiskt tilltalande, både i marken och i koppel” • Hur kommer det sig att du började med pointer?

– Uppväxt i ett jägarhem med korthårstax och hamiltonstövare. När jag var i tonåren jagade min far ripa tillsammans med Torolf Winquist, kennel Tegews. En kort tid senare åkte vi till Torolf och köpte en vuxen tik, Tegews Diadem (efter Masterline’s Diamond Ace och Öster-Malmas Pia).

Sedan den dagen har det alltid funnits pointrar i mitt liv.

namn Carina Uhlén. ålder 67 år.

bor Berghem, Västra

Götaland. hundar Fyra pointrar i åldrarna 2–8 år, samt två stycken korthårs-­ taxar.

• Du har haft många hundar genom åren. Vilken har varit bäst och varför?

– En tik som betytt mycket för mig och som också ligger till grund för min lilla uppfödning är Sea-Croft Silver Dawn (efter Vestfjorddalens Black Luck och Black Luckys Fly). Donna, som hon kallades, var en stort gående tik med skarp näsa.

Hon hade mycket motor och inte helt lätt att dressera men med tiden blev vi ett bra team. Med henne ökade också intresset för jaktprov och avel. Hon placerade sig i Derbyt och fick flera SKL-placeringar med CK. Med hennes första kull tilldelades jag Hedenlundmedaljen.

• Du har importerat hundar från Italien.

Vad tycker du de har bidragit med till den svenska stammen?

– En pointer för mig ska vara estetiskt tilltalande, både i marken och i koppel. En aktion med högburet huvud och friktionsfri galopp. Ett välskuret huvud med dish, ”pointeruttryck”. Detta ses överlag hos pointrar från italienska linjer och något jag vill avla på.

• När du har haft valpkullar, hur har du resonerat när du valt föräldradjur?

Vilka egenskaper har varit viktigast?

– Tiken jag parar ska vara en god jakthund och högt meriterad på jaktprov och utställning. Samtliga tikar jag tagit valpar på har jag fört till 1 Ökl på jaktprov. Hanen ska komplettera tikens kvaliteter och jag vill se honom i aktion, går inte enbart på meriter. Värdesätter reviering, god kontakt och precis fågelbehandling.

Carina Uhlén.

FOTO PRIVAT

• Vad tycker du om hur rasen är idag?

Hur skulle du vilja att rasen utvecklas?

– Pointern har en hög lägsta-nivå och har hållit sig bra över tid. Även om den är en frisk ras bör vi vara observanta beträffande allergi, epilepsi samt mentaliteten, då vekhet, skotträdsla och hanhundsag-

gresivitet ses ibland. Trots utmaningar i att locka unga pointerentusiaster och möjligheterna i tillgång till mark hoppas jag att rasen fortsätter utvecklas som den ädla jakthund den är.

LISBETH BODÉN JENS LARSSON POINTER #2/2024 11

En veteåker med en häck för skydd och med lämpliga häckplatser, en zon med insektsdragande blommor och en sprutfri kantzon.

12 POINTER #2/2024

Glädjen var stor när the Duke efter 10 års ­intensivt arbete hade cirka 3 000 vilda rapphöns på The Peppering Farm. I samband med fösta jakten åkte kepsarna i luften!

VILTVÅRD • • •

På en farm i södra England har trivial veteåker förvandlats till finaste rapphönsmarker Peppering Farm i Sussex har lyckats vända den negativa trenden för vilda rapphöns. TEXT & FOTO PER OLSSON

I

början av juni var vi en grupp svenskar som åkte till England för att se hur de jobbar med biologisk mångfald med fokus på att öka populationen av rapphöns. De flesta deltagare var agronomer som jobbar med växtodlingsrådgivning på Hushållningssällskapet och några var lantbrukare och jägare. Det var mycket intressant att se vad som går att göra när kunskap och resurser är på plats.

Rapphönsen i England har haft ungefär samma utveckling som i Sverige och i resten av Europa. I England, där man har god koll på populationen, anser man att 94 procent av alla vilda rapphöns har försvunnit sedan 1980-talet. Orsakerna där är desamma som i Sverige: förändringar i jordbrukslandskapet och ökad predation.

VI BESÖKTE BLAND ANNAT the Peppering Farm där man verkligen fokuserat på att återfå vilda rapphöns. Egendomen ägs av the Duke of Norfolk och har varit i samma familjs ägo sedan 1138 och nuvarande ägaren, Eddie, är den artonde Duke of Norfolk.

För ett antal år sedan fick the Duke besök av Dick Potts, en numera avliden expert på rapphöns. Han berättade för the Duke att han hittat tre par rapphöns och om inte något gjordes skulle rapphönsen dö ut på the Dukes ägor. The Duke replikerar: ”It is not going to happen. Not during my watch!”

The Duke of Norfolk har skrivit ett långt förord i en nyutkommen bok som heter The Return of the Grey Partridge. Han poängterar att han är allvarligt oroad över de kraftiga förändringar som vi människor åstadkommer i naturen. Hans intresse för jakt och är stort men han drivs även av ett starkt engagemang för den biologiska mångfalden som han, och många med honom, anser hotad.

Efter Dick Potts besök går han igenom vad som behöver göras med sin jordbruksförvaltare och kallar hem sin head-keeper som är på semester och förklarar vad som gäller. Nu vill han avveckla utsättningen av fasaner och rödhöns och istället återfå vilda rapphöns.

På sikt ställs 2 000 hektar jordbruks­ mark om så att 15–20 procent av arealen omvandlas från trivial veteåker till bästa

tänkbara rapphönsmarker. Åkrarna som tidigare varit på cirka 100 hektar omvandlas med hjälp av beetlebanks (insektsåsar) och häckar så att storleken på varje fält blir cirka 10 hektar. De planterar 100 kilometer häckar och på vardera sidan om häckarna odlas insektsdragande blommor för rapphönskycklingarna. På de centrala delarna av fältet odlas vete på konventionellt sätt, men en zon närmast de blommande fältkanterna lämnas obesprutad. Nu har man ordnat med häckningsplatser i det höga gräset närmast häckarna och insektsföda åt kycklingarna i de blommande fältkanterna.

De tre paren rapphöns som fanns när projektet startade blev strax efter Dick Potts besök hos the Duke bara två, eftersom en lösspringande hund lyckade ta död på en rapphöna. Det kändes lite magert att starta med bara två par varför the Duke of Norfolk skriver till the Duke of Edinburgh (mera känd som den avlidne prins Philip) och ber att få fånga några par på hans marker. Så blir det och nio par fångas och transporteras till the Dukes ägor. Man startar alltså med cirka elva par år 2003.

Men som de flesta av er vet räcker det inte riktigt om man vill ha en stor mängd vilda rapphöns. Man måste också kontrollera predatorerna.

Man anställer sju keepers som var och en har cirka 300 hektar att bevaka. Under perioden fram till 1 augusti tar de bort de predatorer man får i England. Det är i huvudsak som i Sverige men grävlingen är fredad. Varje keeper har cirka 200 rävsnaror och ungefär lika många slagfällor som vittjas dagligen. På bilden ser ni vår guide som är head-keeper gillra en rävsnara. Man fångar två rävar per dygn men givetvis sker ständig invandring, så slut tar de inte.

JA HUR GICK DET DÅ? Dog rapphönsen ut på the Peppering Farm?

När the Duke hade sin första klappjakt fick han själv skjuta första rapphönan. Han plockade upp den och sa ”den här har kostat mig en miljon pund”. (I England jagar man i liten omfattning med stående fågelhund. Grouse, fasaner och även rapphöns ska vara drivna. Ganska barbariskt tycker jag men så är det.)

På the Peppering Farm har man i dagsläget cirka 20 par vilda rapphöns per 100 hektar. På de bästa markerna på Öland har vi 3–6 par på samma yta.

Du som vill läsa mera om de insatser som gjorts på the Peppering Farm kan läsa boken The Return of the Grey Partrige. Du kan också hitta filmer på nätet som berättar om projektet. Sök bara på The Peppering Farm så kommer du rätt.

I ENGLAND LIKSOM I SVERIGE är det inte alla som uppskattar kraftfulla insatser för att tillskapa stora stammar av vilda rapphöns.

Givetvis finns jaktmotståndare som tycker det är oetiskt att döda räv bara för att vissa människor ska få nöjet att skjuta rapphöns. I sammanhanget är engelsmännen noga med att påpeka att rapphönan är en utmärkt indikatorfågel som, om den finns, visar att naturen är gynnsam för många andra hotade arter. Den är en stannfågel och helt beroende av den miljö som finns där den lever. På the Peppering farm har alla normalt hotade arter i jordbrukslandskapet visat mycket god utveckling. Tofsvipa, kornsparv, sånglärka med flera har ökat kraftigt.

Nu har man på Peppering farm börjat jobba med målsättningen att få tillbaka storspovarna. I södra England fanns i fjol 500 storspovar som tillsammans fick 6 ungar! Med den utvecklingen är det lätt att inse att om inget händer så är storspoven snart borta i södra England. Överallt där vi som jägare gör insatser för att främja rapphönan kommer många andra av jordbrukslandskapets hotade arter att gynnas.

När det gäller predatorjakten är man tydlig med att det är vi människor som skapat förutsättningarna för ökade stammar av mindre predatorer. Vi har systematiskt tagit bort de topp-predatorer som tidigare höll räven och grävlingen i schack. När inte varg och lo dödar räven så måste vi människor kliva in som topp-predatorer om balansen i naturen ska bevaras.

Resonemanget är kanske en smula kontroversiellt men tveklöst är det så att räv, grävling och kråka är allvarliga predatorer på alla markhäckande fåglar.

Vår första dag i England ägnade vi åt POINTER #2/2024 13

the Partridge project. Vår värd var Francis Buner och under åren 2016 till 2023 ledde han ”NSR Interreg Partridge Project” som var ett europeiskt projekt i fem länder och som fokuserade på vetenskapligt beprövade metoder för bevarande av rödlistade arter. Francis Buner är disputerad och arbetar på GWCT som är en engelsk organisation för naturvård och jakt. Han medverkade även i uppstarten av The Peppering project som du kan läsa om på annan plats. Tveklöst är han en mycket kunnig ekolog och få kan lika mycket om rapphöns och deras biotoper som Francis.

DET EUROPEISKA ”Partridge project” genomfördes i England, Skottland, Nederländerna, Tyskland och Belgien. Sverige var erbjudet att delta men de svenska organisationer som inbjöds valde att avstå.

Projektet har fokuserat på att tillskapa lämpliga biotoper för rapphöns men har avstått från att använda predatorkontroll som ett redskap.

Vi besökte Colemore farm i Alton och fick se mängder av exempel på fältkanter och andra biotoper anlagda för rapphöns.

Resultaten visar att det är fullt möjligt att återfå en god stam av vilda rapphöns

FAKTA/RAPPHÖNS

•Att stå högt, sträcka på halsen och vakta är tuppens livsuppgift.

•Rapphönan är ursprungligen en stäppfågel som invandrade till Europa för mycket länge sedan. Fynd av ben­ rester från rapphöns som är 450 000 år gamla har hittats i England och fossila fynd av rapphöns finns på över 200 ställen i Europa. Senaste invandringen till Sverige bör ha skett när isranden drog sig tillbaka för 10 000 år sedan.

•Rapphönan lägger många ägg. 20 är normalt och 25 förekommer. Det betyder att om inga dör blir ett par rapphöns år ett ca 2200 år tre. Rapphönan tål alltså normalt hög predation och om förutsättningarna är goda kan stammen öka mycket snabbt.

•Kycklingarna kläcks normalt strax före midsommar och då behöver de äta insekter. De har som bekant inget grus i magen när de kläcks och har därför svårt att tillgodogöra sig vegetabilisk föda. Efter 10–12 dagar flyger kycklingarna hyggligt en kortare sträcka men är givetvis starkt utsatta för predation som små.

•Rapphönan har funnits i jordbruksmark över hela Sverige, till och med i Torne­ dalen. Antalet har minskat dramatiskt och orsaken är i huvudsak förändringar i jordbruket. Dagens täta vegetation pas­ sar rapphönan illa. Tuppens uppgift är att vakta och varna och det förutsätter att tuppen kan se sin omgivning. I en tät vall eller veteåker är detta nästan omöjligt.

Gles vegetation där insekter trivs och där sikten är god passar bra för rapphönan.

14 POINTER #2/2024

även utan utökad predatorjakt. Fokus i the Partridge project har varit att anlägga miljöer för rapphöns i traditionellt jordbrukslandskap utan att ge avkall på hög produktion av normala jordbruksgrödor. Det som rapphönsen behöver för att trivas är: • En lämplig plats för boet. Gärna i gammalt fjolårsgräs i närheten av, eller under, en buske. Rapphönan vill gärna ha lite vegetation som ”tak” • Gott skydd för väder och vind samt rovdjur. Alltså tät vegetation där rapphönan kan komma undan förföljare, exempelvis buskar eller annan hög vegetation.

• Mat under alla årstider. Gröna skott eller energirika frön är föda för vuxna rapphöns. Normal vinter är inga problem men barmark är att föredra.

• Kycklingarna måste ha insekter under sina första veckor. De har svårt att tillgodogöra sig vegetabilier. Insekterna i jordbrukslandskapet har minskat och många anser att just bristen på insekter är den viktigaste orsaken till att rapphönsen minskar.

Inom ramen för the Partridge project har man därför anlagt häckar placerade på beatle-banks och omgivit häckarna med grödor som attraherar insekter. Resultaten visar tydligt att det är fullt möjligt att återfå vilda rapphöns i en täthet upp till cirka 6 par per 100 ha på våren.

VAD KAN VI GÖRA I SVERIGE? Kunskapen om vad vi ska göra för att få en stam av vilda rapphöns är väl etablerad. Det är bara att följa de goda exempel som finns i England men också i Sverige. Sedan är förutsättningarna givetvis olika. I skogsbygder eller mellanbygder är det säkert mycket svårt, ja kanske nära nog omöjligt, att etablera en vild stam av rapphöns. I slättbygderna är det enklare men förutsätter att en inte obetydlig areal avsätts för biologisk mångfald.

5 procent kan kanske räcka om naturen i övrigt innehåller en del av de element som behövs. På Öland där jag håller hus är förutsättningarna goda. Medelarealen på åkrarna är liten och stenmurar med gräs och buskvegetation ger goda platser för bon och ofta gott skydd. Det som kan saknas är lämpliga biotoper för kycklingarna att söka insekter de första veckorna.

Givetvis är det överallt viktigt att försöka minska predationen.

I Sverige har vi ingen Duke som öppnar plånboken för att rädda hotade fåglar men vi har Postkodlotteriet! Postkodlotteriet har donerat 13,2 miljoner kronor till Nordens Ark och Birdlife Sverige som nu jobbar för att rädda den sydliga kärrsnäppan. Räddningsinsatserna inbegriper aktiv predatorkontroll med mängder av kråkfällor och intensiv jakt på räv och grävling.

I samband med projekt sydlig kärrsnäppa på Öland har man konstaterat att 90 procent av alla vadarbon på sydligaste Öland predaterats och då är det framför allt räv, grävling och kråka som varit framme.

FAKTA/FÅGELJAKT I ENGLAND

• I England jagar man framför allt ut­satta fåglar. Utsättningen sker av cirka 50 miljoner fasaner och 30 miljoner ­rödhöns (rapphöna från Iberiska halvön och Frankrike) Dessutom sätts det ut rapphöns så man kan nog uppskatta att utsättning sker av cirka 100 miljoner fåglar årligen. Av dessa anses cirka 30 procent skjutas och resten dör av andra orsaker. Shooting är big business i Eng­ land. På en relativt liten shooting skjuts det cirka 200 fåglar och skyttarna som normalt är 8 betalar cirka 150 000 kro­ nor för en dag. Om du nu börjar räkna kommer du snabbt fram till att shooting i England omsätter många miljarder och sysselsätter mängder av folk. För närvarande finns det runt 4000 keepers vilket anses vara få då det tidigare fanns över 100 000 keepers i England. Och till detta kommer allt drevfolk och alla apportörer.

•Att skjuta utsatta fåglar är givetvis inte lika fint som att skjuta vilda. En jakt på driven partridge eller driven grouse är avsevärt dyrare än en klappjakt på ­fasaner. På the Peppering farm säljer man några jakter för att finansiera verk­ samheten. Men det är nog en kvalifice­ rad gissning att the Duke himself får stå för det mesta av kalaset. Men, som sagt, rapphönan dog inte ut during his watch.

Att Birdlife Sverige och Norden Ark fått upp ögonen för betydelsen av predation på sällsynta markhäckande fåglar är värdefullt. Internt i dessa organisationer är frågan om jakt kontroversiell men insikten om hur naturen fungerar kan ge stöd åt ökad predatorjakt.

DET SOM I SISTA ÄNDEN är helt avgörande är utformningen av jordbrukspolitiken. I dag är lantbrukare normalt skyldiga att avsätta en mindre areal för biologisk mångfald, alltså en form av tvång. Tvång är sällan en effektiv metod att stimulera människor till ett ändrat beteende.

Bättre är positiv stimulans och när det gäller jordbrukspolitiken med sina stödformer behöver vi, precis som i England, modeller där brukarna ersätts för att skapa biologisk mångfald. Den som idag anlägger en blommande fältkant på sin åker får ingen ersättning utöver gårdsstödet.

Mängder av andra åtgärder ger däremot extra stöd vilket när det gäller biologisk mångfald närmast blir kontraproduktivt. En rimligt tilltagen ersättning för blommande fältkanter eller liknande åtgärder skulle kunna betyda mycket för rapphönan och många andra fåglar i jordbrukslandskapet.

[Jordbruksverket har med EU:s godkännande ändrat stödformerna för blommande fältkanter och blommande åkrar till 2025. Nu kan man få ersättning. Ytter­ligare information kommer på pointerklubbens hemsida inom kort.]

Arundel Castle, här bor the Duke of Norfolk.

Charlie Mellor, head-keeper på the Peppering farm gillrar en rävsnara.

Francis Buner med en skallra i handen och en slåtteräng bakom sig.

Nöjda resenärer tillsammans med Francis Buner funderar på hur vi i Sverige ska kunna dra nytta av erfarenheterna från England.

För alla vill vi ha massor av rapphöns.

POINTER #2/2024 15

POINTERKLUBBENS HUVUDPROV•••

Under fyra dagar i september anordnades Pointerklubbens huvudprov i Ammarnäs, med utställning, Cacit och Guldpokal.

Teo, Blixtra och Loppan vinnare

A

tt som ordförande och tillika provledare få möjligheten att tillsammans med Västerbottens Fågelhundsklubb stå som arrangör för vårt huvudprov har varit otroligt stimulerande. För mig är Ammarnäs lite av hemmaplan där jag senaste tio åren även varit och är ansvarig för den årliga ripinventeringen. Jag vill passa på och tacka alla ni glada, positiva pointer­ägare som gjorde detta till denna positiva upplevelse med ett Huvudprov på fjället i Ammarnäs.

PÅ TORSDAGEN HÖLLS den officiella utställningen i fint höstväder, det var tyvärr bara fyra hundar anmälda, som bedömdes av Thomas Eriksson. Vet Points Lilla Loppan blev BIS, BIR, Ck och därmed kvalificerad för SEUCH, ägare och uppfödare Lena Gustafsson. Vet Points Lilla Loppan blev även tilldelade vandringspriserna ”Best In Show” och 100-års jubileumsgåva från Arne Thorn.

PÅ FREDAGEN GICK VI UT med ett SKL-parti.

Vädret var fint men det blev lite justeringar av markerna på grund av renskötseln.

I partiet blev det endast en hund som lyckades prestera en jaktbar situation och premierades med en 1 SKL. Det var Jofjällets Rippoint Teo med mig själv som ägare. Total var det 15 hundar anmälda i segraklass, som dömdes av Klas Dagertun.

PÅ LÖRDAGEN VAR DET fortsatt fint väder. I guldpokalens kvalpartier startade 15 hundar varav alla var pointrar. Partierna dömdes av B-O Johansson och Roger Larsson.

När dagen var slut så fanns det tre hundar med 1 UKL med HP, som finalist med ett 1:a pris i UKL med HP, Gamekeepers Jupiter, ägare Kalle Stolt. Den andra finalisten blev Harkullens Blixtra 1 UKL HP och Kennel Oksbys vandringspris. Per Olsson blev också tilldelad The Bowler Hat eftersom han var förare av den bästa unghunden. Här var Björås Trulls placerad som nummer 3 med 1 UKL HP. Söndagens Guldpokalfinal gick i ett fantastiskt väder. Finalisterna var lösa under en timme och under den timmen hade Harkullens Blixtra ett komplett fågelarbete med resning och lugn i flog. Med mycket bra fart, stil, intensitet och format utsågs Harkullens Blixtra till 2024 års Guldpokalvinnare.

Lena Gustafsson med Vet Points Lilla Loppan, BIS, BIR, Ck på klubbens officiella utställning.

Deltagare vid huvudprovets segrarklass.

SVERKER ÖRMIN ORDFÖRANDE SVENSKA POINTERKLUBBEN 16 POINTER #2/2024

Kvaldeltagare i Guldpokalen.

Sverker Örmin tar hem segrarklassen med Jo­ fjällets Rippoint Teo. Domare Klas Dagertun.

när huvudprovet avgjordes Hög klass på Guldpokalens finalsläpp

REGLER FÖR GULDPOKALEN

Finaldomare: Roger Larsson, Bert-Ove Johansson Förhållanden: Högfjällsterräng, med inslag av vide och enris samt björkholmar, soligt väder 10–12 plusgrader, svag sydvästlig vind, tillräckligt med fågel för att bägge hundarna skulle få sina chanser.

Finalister: Gamekeepers Jupiter, äg: Kalle Stolt, och Harlyckans Blixtra, äg: Per Olsson EFTER EN TIMMES PROMENAD upp till jungfrulig mark med deltagare och publik så sätter vi i gång finalisterna. Start 10:00. Ganska omgående tar Blixtra förningen i växlande terräng, hon går i mycket bra fart och stil med högt huvud och långsträckt galopp får med sig marken mycket bra med mycket bra kontakt.

Jupiter går i tyngre aktion men med högt huvud, får inte med sig marken lika bra, har en del felvändningar som gör att han hamnar efter i marken. 10:10. Blixtra har fortsatt förningen i släppet söker i breda slag. Jupiter har några felvändningar i motvind. 10:25. Jupiter stöter en kull i meterhögt vide, förhåller sig lugn. Vi startar om på platsen. 10:30. Förare anmäler stånd på Blixtra i lågvuxen överskådligt videsnår, avancerar och reser på order singelripa mycket bra. Respekterar mycket bra i uppflog och skott. 10:33. Omstart. 10:34.

Jupiter i stånd mot låg­vuxet vide, ripor lättar och Jupiter lugn i flog och skott. 10:35. Omstart. 10:42. Vänder vi uppåt/bakåt och får medvind. Blixtra går fortsatt i mycket bra fart och stil men kunde ha större djup och bredd i medvindssöket. Jupiter visar upp större djup och bättre bredd i medvinden. 11:00. Finalen avslutas. Bägge hundarna har varit självständiga och visat mycket bra lydnad.

Finalisterna i Guldpokalen, Kalle Stolt med Gamekeepers Jupiter och Per Olsson med Harkullens Blixtra.

VINNAREN I GULDPOKALEN 2024 blir Harlyckans Blixtra som genom hela timslånga släppet visat hög klass på fart och stil, har haft förningen större delen av släppet samt ett utmärkt komplett fågelarbete. Nummer 2 blir Jupiter som idag visat upp en tyngre aktion och vänt fel i vind ett par gånger och inte riktigt kunna hänga med Blixtra i motvind. Har en stöt och senare ett fågelarbete utan resning.

VI TACKAR FÖR FÖRTROENDET och äran att få döma 2024 års Guldpokal, och tackar sportsliga hundförare genom kvalet och slutligen finalen på söndagsmorgonen.

ROGER LARSSON & B-O JOHANSSON DOMARE

• Tävlan om priset skall äga rum i samband med ungdomsklassens prövning, varvid bland de i denna klass täv­ lande tvenne aspiranter på priset skola uttagas.

Mellan dessa tvenne hundar företages, sedan ungdomsklassens prislista kungjorts och på tid, som av fullmäktigen bestämmes, särskild sluttävlan, som ej bör understiga en timme i sträck. Vid denna slutt­ ävling bör annan tävlan icke samtidigt pågå, och bör, för så vitt ej särskil­ da omständigheter göra det omöjligt, segrarklas­ sens prisdomarnämnd även deltaga i bedöm­ ningen. Endast pointrar, som på erkänd nordisk hundutställning (eller s.k. premiering) erövrat minst 2:a pris, och som ägas av medlemmar i erkända skandinaviska kennelorganisationer med pointern på sitt program, äga tävla om priset.

•Prisdomare bör vid bedömningen fästa största vikt vid hundens naturliga gåvor, utan att likväl bortse från att jämväl fodringar­ na på dressyren är uppfyllda. Näsa, stil, energi och snabbhet i söket samt förmåga att snabbt orientera och på kommando raskt och villigt resa tryckande vilt samt följa löpslag äro sådana egenskaper, som böra väga tyngst vid bedömningen, vilken i övrigt må helt ske efter Svenska Kennelklubbens jaktprovsregler.

Per Olsson och Blixtra tar hem Guldpokalen 2024.

POINTER #2/2024 17

Torulf Johnson.

18 POINTER #2/2024

FOTO PRIVAT

JÄGAREN TIPSAR•••

Torulf Johnson i Blåsmark utanför Piteå är en hängiven skogsfågeljägare. I två decennier har han jagat över stående fågelhund. Idag har han två pointrar i familjen, och här delar han med sig av sina tips för att lyckas överlista gråfågeln.

Så lyckas du med skogsfågeljakten

A

tt få vakna i ett tält ute i marken långt bort från belagd väg, gärna utan mobiltäckning, en kall septembermorgon är bland det bästa jag vet. Hundarna vaknar till och börjar sträcka på sig. Det är här jag samlar mycket av min energi för resterande del av året.

Drömmen om att lyckas lura tjädertuppen ska nu förverkligas. För att lyckas med skogsjakt så finns det många olika saker som måste fungera för att man ska få den optimala upplevelsen.

Jaktmarken hur ska jag ta mig en den?

Jag som förare bestämmer var hundarna ska söka och hunden skall anpassa sig efter den väg som jag väljer hundarna ska jaga för oss och vi ska inte jaga hunden.

NÄR JAG KOMMER PÅ EN ny mark sitter jag oftast och kollar kartan i någon timme innan jag beger mig ut. Var finns bäckar, myrar, berg? Tänker ute en rutt som jag ska gå för att optimera vinden så jag så mycket som möjligt slipper medvind. I rutten finns oftast alternativ i terrängtyp, det vill säga har fågel gått från det blöta mot höjderna eller är dom i anslutning? Hur ser bärtillgången ut och i vilket väderstreck är det mest bär?

I början av hösten jagar jag uteslutande

efter bäckar och runt myrsystem. Att lära känna sin mark tar tid hur rör sig fåglarna utifrån väder, vind, kyla under hösten.

Ett markområde som kan vara tomt från 25 august till 10 september kan hålla den bästa jakten i oktober.

Hundens arbetssätt skiljer sig inte så mycket mot dom andra underlagen men ställer högre krav på vissa delar av egenskaperna en duktig hund ska uppvisa för att bli framgångsrik. Hunden ska anpassa sitt sök efter terrängen, är det ett öppet myrlandskap med inslag av holmar är det till fördel om hunden lägger upp ett ”fjäll”sök för att 5 minuter senare gå i stort sett max 50 meter i slagen i ett trångt contorta bestånd. Detta ställer mycket höga krav på följsamhet hos hundarna. En hund som går utmärkt i skogen ser man cirka 10 procent av tiden i söket övrig tid ska man veta var hunden befinner sig, som ett osynligt koppel till hunden. Där du som förare kan peka var hunden står om den inte kommer som förväntat cirka 30 meter fram vid granen.

JAG HÖR MÅNGA PRATA om vidd i antal meter men för mig är det uteslutande tid hur lång tid är hunden borta, en inbyggd känsla att nu ska den komma tillbaka och gör den inte det vänta 30-45 sekunder innan du

börjar leta efter hunden. Det går fort att förstöra ett sök på hunden om man nyttjar all teknik som är tillgänglig, samma teknik som kan vara helt underbar att använda sig av för att jaga in hunden om den används rätt.

Ståndet, det är nu det gäller, är det gamel tuppen som ligger risigt till eller är det en orre eller ripa. När våra hundar står ska fågel lyfta inom hagelhåll, det är det optimala. Här ställer skogen höga krav på hunden som inte bara ska snabbt kunna anpassa sig efter förutsättningarna för dagen utan även vilket vilt som den står för. En duktig hund anser jag inte ska stöta mer än en gång innan den har anpassat sig hur nära den kan gå just den dagen.

DET VILTSLAG SOM ÄNDRAR sitt beteende mest anser jag vara orrar där som första veckorna kan släppa in hunden på ett par meter för att i slutet av september flyga på andra sidan myren 150 meter bort. Hundar som är försiktiga och inte vågar trycka fast tjädern, då har fågeln en förkärlek att springa undan och lyfta precis utom hagelhåll. Står hunden för en singelfågel eller en kull kommer förmodligen att förändra avståndet till hunden.

TORULF JOHNSON POINTER #2/2024 19

ANNONS

Hundfoder av

högsta kvalité

Optimalt anpassade foderserier för alla åldrar, krav och behov

HAPPY DOG

JÄGARKLUBB REGISTRERA DIG DIREKT PÅ

HAPPYDOG.SE FÅ 25% PÅ DITT FODERKÖP!

20 POINTER #2/2024