Limhamns kyrkmagasin Genombrottet - Saknad

SAKNAD

ENOMBRO GENOMBR OTTET KYRKMAGASIN @limhamnskyrka

Att få komma hem.

AV MIKAEL GÖTH FÖRSAMLINGSHERDE

När jag läser min bibel möter jag många tankegångar som berör det liv som jag lever här och nu. Det är så jag har valt att läsa denna bok. Just som ett tilltal in i mitt liv. Ett av alla dessa ord och tankegångar som jag möter kan kopplas till ordet saknad, ett ord som på många sätt är tätt förknippad med att var människa.

Det kan vara ett lamm som gått vilse eller ett mynt som är borta. Det kan handla om en bror, syster eller dotter som gått bort och som försätter hela familjer i sorg och saknad. Det kan beröra den där molande känslan av att det är något som saknas. Känslan som är där samtidigt som det nästintill är omöjligt att sätta ord på vad det handlar om. Kanske kommer man inte längre i tanken än saknaden som en erfarenhet av frånvaro.

plötsligt en dag ser han sonen komma gående I filmen Shadowlands med Antony Hopkins i en av huvudrollerna talas det om sorgen och glädjen. Att den sorg och den saknad man kan bära på idag är en del av glädjen igår. På så sätt går det att spåra saknaden tillbaka till något som en gång i tiden präglats av både glädje och tacksamhet.

Saknaden kan ibland även kopplas till att få komma hem. I en av de mest centrala berättelserna i bibeln möter vi berättelsen om en far som har fått ta avsked av sin son och där sonen efter uppbrottet ger sig av till en främmande plats. Väl där borta går det inte som det var tänkt utan sonen sneseglar och tappar bort både sig själv och allt han äger. När allt har tagits ifrån honom och ingenting finns kvar verkar det som om han landar i sig själv, minns sitt ursprung och han väljer att söka sig hem igen. Då står det i texten att när fadern ser sonen på avstånd rusar han honom till mötes och omfamnar honom. Jag tänker att tiden mellan avskedet och återseendet måste för fadern ha präglats av en enorm saknad. Där pappan har stått och blickat ut, hoppats och spanat efter sin son och plötsligt en dag så ser han sonen komma gående på vägen mot huset.

En saknad som blir ersatt av återseendets glädje. Ett återseende som inte präglas av vare sig knytnäve eller pekfinger utan av en omslutande famn.

En bön som fått vingar genom historien och skrevs av Augustinus på trehundratalet, en människa som själv fick erfara denna omslutande famn och som landade i orden ”Du, o Gud, har skapat oss till Dig och vårt hjärta är oroligt till dess det finner vila i Dig.” Ett sätt att uttrycka orden om saknad, återseendets glädje och om att få komma hem.

Det vackra i att sakna AV MIA HJERTQUIST PRÄST

Ibland undrar jag varför tacksägelsedagen ligger så nära alla helgons tid. Rent årstidsmässigt hade vi ju lika gärna kunnat tacka för allt naturen ger oss någon gång under våren, då knopparna är fulla på bristningsgränsen och solen lyser sådär skirt mellan aprilmolnen.

Eller varför inte på sommaren då det är fullt med bär och blommor på buskar och ängar. Men det är klart, följer vi det gamla bondesamhället så är det ju nu på hösten, i de färgsprakande lövens tid, som vi skördar de lagringsbara betorna och rotfrukterna. Och äpplena.

Och majsen. Ja, det som ger oss mat på bordet längre tid än vad bären gör och förbereder oss för den långa vintern.

Vi har sett året gå och naturen ändras från frostnupen mark till knoppande, spirande och blommande för att övergå i skörd med alla dess gåvor. Klart att vi ska tacka då. För allt som är oss givet. För naturens gång och för vår möjlighet att bruka den till glädje och liv för oss själva och djuren.

Men trots dess färgprakt och stora skördar så bär hösten med sig mörker. Allhelgonatiden påminner oss ofta om den sorg eller saknad vi bär och med sorg kommer sällan tacksamhet. Med sorg kommer ofta mörker och tyngd. Regntungt och grått. Livlöst och fruktlöst.

om det existentiella och om det vi inte kan kontrollera Visst tycker vi att kyrkogården är vacker i höstskrud men det är ändå något melankoliskt, tungt över gravarna där de står i höstdis och dimma.

Under allhelgonatid minns vi. Gråter, sörjer och saknar vi. Vi påminns om det existentiella och om det vi inte kan kontrollera. Om livets gång. Visst är det något oerhört vackert med att minnas och med att sakna.

Men tacksamhet är nog ändå inte det mest brukade ordet under allhelgona.

När jag tänker efter är det rätt pedagogiskt att tacksägelsedagen ligger färskt i våra minnen. Att vi precis innan allhelgonatidens sorgsenhet fått uttrycka vårt tack till den Gud som byggt vår tillvaro och känt oss sedan långt innan vi föddes. För det är lätt att lägga skulden på Gud när livet inte blir som vi tänkt.

Varför gör Gud just såhär mot mig om Gud nu vill allas väl?

Det kan vara en fråga vi ställer oss när livet inte är förståeligt eller ens hanterbart. Men just då får vi färdas tillbaka till tacksamhetens ljus. Till orden om hur Gud ständigt tröstar och omfamnar. Hur Gud skänkt oss livet, förvissat sig om vår möjlighet till överlevnad och burit oss när det varit för tungt att gå.

När sorgen är ny och ogreppbar så behöver vi tid. Tid att bära sorgen, tid att orientera oss i vad som hänt och tid för att leta efter ljuset någonstans långt borta i dunklet. Att greppa och förstå skillnaden mellan sorg och saknad kommer ännu att ta tid.

Men så sakteligen tas de första, näst intill omärkbara stegen. De tas mot en framtid utan den andre. För att sedan kunna gå vidare, ta nästa steg, så behöver det landas i insikten att det är tacksamheten som måste vinna över sorgsenheten. Då går sorgen till saknad.

Saknaden. Den vi alla lever med. Saknad av den vi älskat, den som burit dig i din famn, den som bakat de himmelska kakorna eller klappat dig på axeln i stunder av missmod.

Eller saknaden av en plats, ett hem, ett arbete, en dräglig tillvaro eller tilltron till livet.

Sorgen har oftast ett driv framåt, saknaden däremot kan få oss att tappa greppet om livet självt. Ifrågasätta vår existens och väcka frågor som inte har något svar.

Men för att hitta riktningen framåt och meningen med oss själva mitt i saknaden behöver vi kunna vända på perspektiven. Vända på fokus. Inte fokusera på det vi inte längre har utan istället titta på allt det goda vi haft. Inte bara se det som inte längre finns men se det som vi fått.

i minnen, i erfarenheter, i kunskap, i kärlek och mycket mer Det finaste vi kan göra för en annan människa som inte längre finns bland oss är att lyfta allt den gett oss med sitt liv. I minnen, i erfarenheter, i kunskap, i kärlek och mycket mer – och sedan tacka. Då fullbordas livets cirkel.

Och det bästa vi kan göra för oss själva när vi tappat greppet om livet självt är att minnas, stanna upp och sedan släppa taget. Det vi vill minnas det bär vi som små korn i vårt inre, det vi inte längre vill minnas får vi

släppa ut som rön i vinden och låta blåsa bort.

Jag vet att det är lättare sagt än gjort. Men jag vet också att vi kan.

Vi föds som små hjälplösa varelser men redan då är vi laddade med mänsklighetens erfarenheter och vilja till växt och liv. Vi är likt en knopp som sakta vecklar ut våra blad, ett efter ett, till en vacker blomma. En blomma som skiftar genom dess blomstertid till att så småningom bli till skörd och sedan vissna.

laddade med mänsklighetens erfarenheter och vilja till växt och liv Så egentligen behöver jag inte längre fundera över varför tacksägelsedagen och allhelgonatiden ligger så tätt inpå. Det är ju helt givet. Vi blir påminda om livet och dess gång. Om det sorgsna och det vackra.

Påminda om det vackra i att sakna och om gåvan att minnas i tacksamhet.

I våra stressiga liv är det lätt att fly från det vi inte vill minnas. Men när livet springer förbi är det också lätt att glömma stanna upp. Och lätt att råka springa förbi de minnen vi mår bra av att plocka fram ibland. De flesta av oss har svårt att ge oss själva tiden att minnas. Tiden till glädjen i att se det som berikat våra liv.

Så ta en stund. Tänd ett ljus. Känn värmen från lågan och slut dina ögon. Tillåt dig vandra genom dina minnen. Och tillåt dig att le av tacksamhet till det som gett dig glädje och lycka i livet. Tacka dig själv, tacka de människor som vandrat med dig på vägen, och tacka Gud som varit vid din sida precis hela tiden.

”Jag saknar dig” kan vi säga till en vän eller familjemedlem som är långt borta. ”Saknad och älskad” står det ofta i dödsannonserna i tidningen. ”Vi saknar lök så det blir inte löksoppa idag” kan vi säga till den vi ska dela måltid med. ”Det saknades bara två poäng för att jag skulle få A på provet” kan tonåringen komma hem och säga. På personalmötet kan vi höra ”Idag saknas Lasse, Stina och Miriam”. ”Jag saknar förmåga att klara det” kan vi säga om någon uppgift känns övermäktig.

Exemplen tar aldrig slut och visar tydligt på att vi alla har en relation till ordet saknad.

SAKNAD

— ett ord som vi använder i många sammanhang AV ANGELICA SONDÉN DIAKON

Känslan för saknad kan skilja sig åt enormt mycket. Att Stina inte kom till mötet kanske inte väcker så starka känslor, medan saknaden efter personen i dödsannonsen kan vara så stor att känslorna inte räcker till. Men all saknad verkar hänga ihop med något som fattas. Vi har inte det vi behöver för att klara en uppgift, vi har inte det vi behöver för att känna oss trygga, vi har inte den vi älskar hos oss längre. Det fattas oss.

När jag söker på synonymer till ordet saknad får jag upp två alternativa grupper, den ena beskriver den saknad som hänger ihop med känslor, som sorg, längtan, vemod eller tomhetskänsla. Den andra gruppen är av det mer fysiska slaget, som brist, frånvaro och avsaknad.

Några meningar som jag ofta hör i mitt jobb är ”Jag saknar mat så att jag klarar mig fram till nästa gång jag får pengar” eller ”Jag behöver gå till doktorn, men saknar pengar till patientavgiften”. Väldigt många av de människor jag möter lever ett liv på gränsen till att vardagen helt rasar ihop. Det är av olika anledningar, men just nu fungerar inte livet ofta för att ekonomin inte går ihop. De berättelser jag hör vittnar om känslor av skam och skuld, om hopplöshet och oro. Några vet inte var de ska bo nästa vecka, andra vet inte hur de för tjugonde gången ska förklara för barnen att de inte kan få allt som är självklart för klasskompisarna. Några har inte råd med glasögon, andra har inte mat att ge sina barn.

Även om synonymsidan på internet skulle kategorisera dessa människors saknad som det mer fysiska så förekommer mycket känslor i detta. För det första blir det en enorm stress att leva under knappa förhållanden.

Det är en sorg att livet inte blev som man tänkte sig.

Det kommer ofta tårar inne på mitt arbetsrum. En hopplöshet som inget rår på. Men så börjar vi prata om det andra, det som inte är brist eller saknad. Om hur bra det går för barnen i skolan, eller hur bra det gått för de vuxna barnen i livet. Om hur mamman ändå alltid tog hand om en när man var barn. Minnen, goda minnen, dråpliga minnen, ger leenden och skratt i mitt arbetsrum. Ibland får jag höra solskenshistorier om att ha slutat dricka och livet har vänt, eller att ha kommit tillbaka efter sjukdom. Då tar glädjen och tacksamheten över.

Jag tänker att det är just så livet är. Både och. Precis som att det i mitt arbetsrum får plats för alla känslor så får det i våra liv plats med alla känslor. I perioder kan det kännas som att saknad, brist eller sorg tar över och inget annat får utrymme. Samtidigt vet vi med säkerhet att allt annat finns också. Det är aldrig antingen eller när det gäller våra känslor, det är både och.

Lilla

Genombrottet SOMMAR OCH SAKNAD AV ALEX KYRKNALLE

Har ni märkt att det är höst nu? Jag har börjat känna mig lite ledsen när jag ser alla löv som ramlar ner från träden, tills jag kommer på att jag kan hoppa i lövhögarna som bildas! Men det är något mer som jag går och är ledsen över, det vet jag, men jag vet inte riktigt vad.

Jag har tänkte mycket på min kompis Nalle-Panda, vi hade en fantastisk sommar tillsammans! Oj vad mycket kul vi hittade på; vi sparkade boll, badade, byggde sandslott, åkte rutschkana, blåste såpbubblor, gungade, plockade jordgubbar, åt jordgubbar, lärde oss göra kullerbyttor i gräset, klappade kattungar, matade ankor, försökte simma med simkuddar, försökte hoppa rep, tältade på innegården, åt glass (blåbärsglass förstås). Ja men ni hör, så mycket kul vi hittade på, så jag kan inte förstå att jag känner mig lite ledsen när jag tänker på Nalle-Panda.

Nalle-Panda och jag har varit kompisar väldigt länge, vi träffades när vi var riktigt små, och vi brukar ha så kul när vi ses. Jag tror kanske att Nalle-Panda är min bästa kompis. Ibland kan vi ju bli lite arga på varandra, när vi vill ha samma bil, eller gunga på samma gunga, eller inte väntar på varandra när vi ska ut och leka.

Men med Nalle-Panda blir det snabbt bra igen! Det kan räcka med en knasig grimas som Nalle-Panda gör, så kan ju jag inte längre vara arg på honom. Och jag kan bara kittla Nalle-Panda längst ut på öronen så

skrattar han så han ramlar omkull, så då kan han inte vara arg på mig längre. Vi älskar att rulla runt i gräset och låtsas brottas, sitta tysta och titta i varsin bok och bara vara tillsammans!

Efter en så fantastisk sommar tillsammans kan jag inte fatta att jag känner mig ledsen när jag tänker på NallePanda. Nu har vi ju inte setts på väldigt länge, säkert två hela månader! Jag längtar väldigt mycket efter Nalle-Panda!

Men vänta nu, kan det vara för att jag längtar så efter Nalle-Panda som gör att jag känner mig ledsen när jag tänker på honom? Hm, hur ska jag göra för att inte känna mig så ledsen då? Jag SAKNAR JU min kompis!

Nalle-Panda och jag bor lite långt ifrån varandra, så att ses när det inte är lov är lite svårt. Jag vet att vi ska ses till jul, men det är ju SÅ LÅNGT KVAR till dess!!

Men kanske kan jag göra som min mormor gjorde när hon saknade mig jättemycket, hon ritade fina teckningar och skickade dom till mig. Om jag skulle ta och rita en stor teckning med allt det roliga Nalle-Panda och jag gjorde i somras och skicka i ett kuvert till honom, då kanske både jag och Nalle-Panda blir glada!

Och tänk om Nalle-Panda saknar mig också.

Och tänk om Nalle-Panda skickar ett kuvert med något i till mig också!

GUD, NÄR JORDEN SKÄLVER OCH VÅRA RÖSTER DARRAR AV HARM, VREDE OCH RÄDSLA KOMMER VI TILL DIG I BÖN OM FRED OCH FÖRSONING. HJÄLP OSS ATT HÅLLA FAST VID VÅR TRO OCH VÅRT HOPP. INNERLIGT BER VI OM FRED I VÄRLDEN. VI BER FÖR KRIGENS OFFER, FÖR DEM SOM SKA FATTA AVGÖRANDE BESLUT, FÖR DEM SOM HJÄLPER, LINDRAR OCH TRÖSTAR, FÖR DEM SOM SÖRJER OCH GRÅTER, FÖR BARNEN, FÖR OSS SJÄLVA.

Saknad Att sakna, att längta kan vara både svårt men också något fint Min stora saknad och längtan efter min vän är något fint och positivt Vi har ju alltid det så bra när vi är tillsammans Dagarna av saknad, växte till veckor av längtan Att åter få ses Att åter få krama om varandra Det som efter första veckan hade känts sorgligt och svårt av saknad och längtan Började allt efter att veckorna gick formas till en tanke av något positivt och fint Om jag inte saknade och längtade efter min vän, var det då en viktig vän i mitt liv?

Min stora saknad var väl ett tecken på att vi är nära?

Att min vän är mig kär?

Jag kom att tänka på min känsla av tomhet när min mormor dog Saknaden var så stor!

Fast det nu gått väldigt många år är känslan av saknad där fortfarande Kanske för att hon var mig så nära Kanske för att hon alltid hade tid, alltid orkade lyssna, utan att avbryta, utan att döma Det fanns tid att låta mig tänka och prata färdigt Hon var en viktig person under min uppväxt Det var och är kanske då fint att saknaden och längtan efter henne fortfarande finns där Hon var och är en viktig person för mig Veckorna går och saknaden och längtan efter min vän växer, men mer som en positiv känsla som växer sig stark tills vi kan ses igen Äntligen kommer så dagen, där är bilen han kommer med!

Bildörren öppnas och ut flyger han, med fladdrande öron och viftande svans, springer rakt mot mig och tar ett skutt upp i min famn Kramen och pussen är varm och skön, äntligen ses vi igen!

ALLHELGONAKONSERT: RUTTERS REQUIEM

KONSERT MALMÖ KAMMARKÖR

KONSERT KAMMARORKESTER ÖRESUND

KONSERT MALMÖ KVARTETTSÅNGSÄLLSKAP

med Limhamns kyrkokör, Agnes Wästfelt - sopran, Jörgen Tånnander - flöjt, Martin Brommann - oboe, Karin Sandén-Bergh - cello, Bo Håkansson - slagverk, Marie Åström - harpa och Maria Wallin - orgel Limhamns kyrka 5 november kl 15

Kammarorkestern, med omkring 35 musiker från Danmark och Sverige, framför musik av Bach, Fuchs, Vitali, Winkel och Bellini. Solister på oboe och violin är syskonen Klara och Axel Borgqvist, 22 respektive 20 år.

Limhamns kyrka 26 november kl 15

Malmö Kammarkör ger söndagsmusik i Limhamns kyrka - ett spännande program med musik av Otto Olsson, Max Reger och Giuseppe Verdi.

Orgel — Maria Wallin. Gästdirigent — David Sarosi Limhamns kyrka 12 november kl 15

Vi sjunger in julen med Malmö Kvartettsångsällskap och Helena Emmoth Hagström — sång, Nils-Erik Bergh — violin, Karin Bergh — cello och Maria Wallin — orgel och piano under ledning av Jan Ek. Limhamns kyrka 2 december kl 17

JULKONSERT LIMHAMNS BRASSBAND

LUCIA

GOSPEL FÖR HELA MÄNNISKAN

JULKONSERT LIMHAMNS KYRKOKÖR

Traditionell julkonsert med Limhamns eget brassband som spelar musik från både slott och koja. Kom och lyssna till låtar om tomtar, stilla nätter och klingande bjällror.

Limhamns kyrka 10 december kl 16

Konserten ges till stöd för Hela människan - en ekumenisk organisation med verksamhet i tro, respekt och gemenskap för människor i utsatt livssituation.

Körledare är Anna Weister Andersson.

Limhamns kyrka 15 december kl 19

med Juniorkören, Storkören, Vox, Linnékören och instrumentalister. Fri entré men alla behöver biljett - hämta din på expeditionen i församlingshuset vid Limhamns torg från 1 december Limhamns kyrka 13 december kl 19

Limhamns kyrkokör, Malmö spelmanslag och David Zhang - piano under ledning av Margareta Haksten.

Hembygdsgillet Malmö medverkar med dans Limhamns kyrka 17 december kl 15

ÖPPET FÖRSAMLINGSHUS 1 ADVENT kafé - körsång - pyssel - försäljning ungdomar berättar julevangeliet fiskedamm - ReUse har öppet - lotteri 3 DECEMBER KL 14-17

HÄR FINNS VI! LIMHAMNS FÖRSAMLING BESÖK Linnégatan 17, 216 12 Limhamn POST Box 346, 201 23 Malmö TELEFON 040 279480 E-POST namn.namn@svenskakyrkan.se församlingsherde och ansvarig utgivare MIKAEL GÖTH 040 279212

husmor HELENE NILSSON 040 279168 musiker MARGARETA HAKSTEN 040 279472 SAMUEL SASSERSSON 040 279366 MARIA WALLIN 040 279387 övriga präster MARIE DARTE 040 279116 MIA HJERTQUIST 040 279483 EMMA LJUNGBERG 040 279436 SYLVIA ROSKVIST 040 279331

vaktmästare ROY PENDLETON 040 279468 AXEL TRUMPFHELLER 040 279164

redaktör PIAMARIA ENGVALL

diakon ANGELICA SONDÉN 040 279494

redaktion PIAMARIA ENGVALL, MIKAEL GÖTH, BODIL ROLF OCH AXEL TRUMPFHELLER

vik assistent LI DINNETZ 040 279409

layout BODIL ROLF

assistent/kommunikatör BODIL ROLF 040 279480 församlingspedagoger ANDERS CHRISTENSSON 040 279490 SIGNE KÄLLSTRÖM 040 208962 LOTTA SUNEMARK 040 279495 pedagoger ANNA BLOM 040 279756 CHARLOTTE ENGSTRÖM 040 279493 fritidsledare ORION SVEINSSON 040 279206

Vi reserverar oss för eventuella ändringar

SOCIALA MEDIER #limhamnskyrka WEBB limhamnskyrka.se